H - HOSPITS

Det här är den nedbantade nätversionen av MK Förlags ordbok. Hämta gratis windowsprogrammet MK Förlags ordbok. Där finns allt innehåll och ett antal olika möjligheter att söka och välja vad som skall visas i resultatet.


h
Ordklass substantiv
den åttonde bokstaven i det svenska alfabetet
sjunde tonen i en oktav i C-durskalan
H
Ordklass substantiv
förkortning för "henry" (måttenhet för en elektrisk spoles förmåga att motverka ändringar i strömstyrkan)

ha
Ordklass substantiv
hektar Grammatik förkortning
ha
Ordklass verb
vara i besittning av något (speciellt med mer eller mindre laglig rätt men även allmännare)
även i fråga om mer tillfällig besittning
ibland med angivande av användningen av det man har tillgång till
även med avseende på abstrakta förhållanden
även i uttryck för mer allmän samhörighet
vara försedd med viss utrustning, egenskap e.d., permanent eller tillfällig (både om föremål och personer)
ofta även med avseende på abstrakta företeelser som tillkommer eller förknippas med någon eller något
speciellt även: bestå av
vara sysselsatt eller upptagen med, ofta med bibetydelse av skyldighet
speciellt med avseende på undervisning e.d.
speciellt även med avseende på lärare respektive elev
allmännare: hålla, ge
låta vara placerad på viss plats e.d.
även ofta bildligt
låta vara anordnad på visst sätt
även utan egen medverkan e.d.
komma i besittning av något (konkret eller abstrakt) Bruklighet något vardagligt
speciellt med avseende på betalning (konkret eller abstrakt)
speciellt även: lyckas få tag på
få någon eller något i belägenheten att visst resultat e.d. uppstår
ofta bildligt, med skenbar rumsbetydelse
speciellt för att uttrycka strävan att genomdriva viss tolkning e.d.
vara skyldig att (enligt förordning, på bud e.d.)
även i fråga om skyldighet som samtidigt innebär en rättighet, särskilt i stadgar o.d.
även försvagat med avseende på ålagd uppgift e.d.
vara i viss situation, i visst tillstånd e.d.
speciellt för att uttrycka fallenhet e.d.
som hjälpverb för att bilda perfekt och pluskvamperfekt
ha
Ordklass interjektion
betecknande skratt
se där (som uttryck för tillfredsställelse, vrede, förakt e.d.) Bruklighet ålderdomligt

ha avseende på
Frasklass verbfras
syfta på

habanera
Ordklass substantiv
enlångsam, spansk-kubansk solodans
även om motsvarande musikstycke (eller med tanke på både musiken och dansen)

habeas corpus-akt
Frasklass nominalfras
engelsk skyddslag mot olaga kvarhållande i häkte (särskilt den som genomdrevs 1679)

habegär
Ordklass substantiv
starkt begär att äga en stor mängd föremål e.d.

habil
Ordklass adjektiv
duglig men föga självständig eller nyskapande (vanligen om person eller viss verksamhet)
även om handling o.d.

habilitera sig
Frasklass verbfras
särskilt: förbättra sin kompetens, särskilt på det akademiska området, speciellt för att uppnå docentkompetens (bl.a. i Tyskland)

habilitering
Ordklass substantiv
behandling för anpassning till normalt arbetsliv, särskilt av handikappade barn och ungdomar

habilitet
Ordklass substantiv
det att vara habil

ha biskopen till morbror
Frasklass verbfras
ha fina förbindelser som ger fördelar Bruklighet något ålderdomligt

habit
Ordklass substantiv
klädsel, speciellt om kostym e.d. Bruklighet skämtsamt

habitat
Ordklass substantiv
hemvist, särskilt om den fysiska eller sociala omgivning där en art eller individ lever Bruklighet biologi

habitué
Ordklass substantiv
flitig besökare av något

habituell
Ordklass adjektiv
som sker ofta och regelbundet

habitus
Ordklass substantiv
yttre skick eller gestalt

ha blick för
Frasklass verbfras
ha sinne för

ha blått blod i sina ådror
Frasklass verbfras
vara av adlig börd

ha bra på fötterna
Frasklass verbfras
ha bra underlag för ett påstående eller ett ställningstagande

ha både hängsle och livrem
Frasklass verbfras
vara fullständigt säker eller tillförlitlig (om t.ex. kalkyl eller finansiering)

ha bäring på
Frasklass verbfras
ha betydelse för, ha att göra med, vara relevant för Bruklighet bildligt

hacienda
Ordklass substantiv
stor lantegendom i spansktalande delar av Amerika

hack
Ordklass substantiv
liten fördjupning (som efter en hackning)
speciellt om en i en uppsättning fördjupningar, avsedd för reglering av något
sönderhackat material, särskilt om vedbränse, sönderhackat i tuggmaskin e.d.
bearbetning med små slag eller stötar från vasst föremål
stötvis frambringade ljud
ständig kritik
jordbruksmaskin för sönderdelning av stråmaterial

hacka
Ordklass substantiv
ett jordbruksredskap för bearbetning genom slag, bestående av blad eller skär på ett skaft (för uppluckring av jorden, bortrensning av ogräs m.m.)
spekort av låg valör (vanligen under nian eller tian och normalt ej möjligt att ta stick med
en liten summa pengar Bruklighet vardagligt
hacka
Ordklass verb
bearbeta genom upprepade, lättare slag med eggredskap eller vasst föremål i syfte att sönderdela, rensa, luckra upp, göra hål e.d.
även med avseende på resultatet
frambringa ljud stötvis och oregelbundet, speciellt i fråga om stamning orsakad av osäkerhet (om föremål eller person)

hacka på
Frasklass verbfras
ständigt kritisera

hacka tänder
Frasklass verbfras
ofrivilligt ge ifrån sig ett klapprande ljud med tänderna, vanligen av köld

hackbräde
Ordklass substantiv
bräde på vilket föda hackas sönder
ett stränginstrument vars strängar anslås med klubbor (i bruk särskilt under medeltiden)
bräde med hack för fästande av rorkult på segelbåt e.d.

hackelse
Ordklass substantiv
halm, hö eller grönfoder som skurits i korta bitar (förr använt som utdrygning av foder i vissa husdjur)

hacker
Ordklass substantiv
ung person som sysslar onormalt mycket med dataprogrammering Bruklighet vardagligt
speciellt: dataentusiast som gör intrång i andra datasystem

hackhosta
Ordklass substantiv
torr, ihållande hosta

hackig
Ordklass adjektiv
full med fördjupningar eller skåror
som sker stötvis eller oregelbundet

hack i häl
tätt efter

hackkyckling
Ordklass substantiv
person som ständigt utsätts för omgivningens klander eller drift

hackmat
Ordklass substantiv
anrättning av hackat kött
bildligt om helt misslyckat resultat e.d.: röra, smörja
i uttryck för total utklassning e.d., speciellt i förbindelse med misshandel

hackordning
Ordklass substantiv
naturligt uppstående ordning i viss grupp, som bestäms av hur personer vågar kritisera och bestämma över varandra (om informell ordning som ofta motsvarar den officiella maktstrukturen)
ursprungligen i fråga om djur

hackspett
Ordklass substantiv
typ av fågel med kraftig, mejselformad näbb med vilken den hackar i trädstammar för att skaffa föda eller göra hål för bobygge

ha det i blodet
Frasklass verbfras
vara medfött

ha det väl förspänt
Frasklass verbfras
ha det väl ordnat för sig (i fråga om ekonomi, framtidsutsikter etc.)

ha dille på
Frasklass verbfras
vara omåttligt intresserad av

ha en gås oplockad med någon
Frasklass verbfras
ha något otalt med någon

ha en skruv lös
Frasklass verbfras
vara lätt galen

ha ett gott öga till
Frasklass verbfras
tycka om Bruklighet även ironiskt

ha ett horn i sidan
Frasklass verbfras
vara negativt inställd (i något avseende, ibland obestämt)

ha ett ord med i laget
Frasklass verbfras
få vara med och bestämma

haffa
Ordklass verb
ta fast (speiellt om polisman e.d.)
utvidgat: få tag i, hejda

ha fjärilar i magen
Frasklass verbfras
känna sig uppjagad eller nervös

ha flera strängar på sin lyra
Frasklass verbfras
ha flera intressen eller talanger, vara mångsidig

hafnium
Ordklass substantiv
en metall med hög smältpunkt, som används i bl.a. glödlampor och radiorör

ha fog för sig
Frasklass verbfras
vara berättigad eller motiverad

ha framgång
Frasklass verbfras
lyckas bra

hafs
Ordklass substantiv
arbete utan tillbörlig noggrannhet eller med altför stor brådska
även om resultatet: hafsverk

hafsa
Ordklass verb
arbeta slarvigt och okoncentrerat

hafsig
Ordklass adjektiv
som utmärks av brådska och bristande koncentration

hafsverk
Ordklass substantiv
slarvigt utfört arbete

ha för avsikt
Frasklass verbfras
ämna

ha för avsikt att
Frasklass verbfras
ha bestämt sig för att

ha fördrag med
Frasklass verbfras
ha tålamod eller överseende med

ha för sig
Frasklass verbfras
vara sysselsatt med eller upptagen av
uppleva sig ha kunskapen (som kan vara grundad eller ogrundad)
ofta med antydan om felaktig föreställning

hagalen
Ordklass adjektiv
som drivs av ett begär att äga så mycket som möjligt

ha garderobssorg
Frasklass verbfras
inte ha något passande att ta på sig (speciellt om att gå omkring i sina bästa svarta kläder i brist på andra)

hage
Ordklass substantiv
inhägnad betesmark som inte bearbetas utan har naturlig karaktär
utvidgat: löväng
sluten, staketliknande anordning som avgränsar lekområde för småbarn
uppritad figur med ett antal rutor som man skall passera hoppande på ett ben utan att röra vid de uppritade linjerna

hagel
Ordklass substantiv
nederbörd i form av iskorn
även om enstaka iskorn
lite kula för jaktvapen, som vid avskjutningen ingår i en svärm kulor (förr av bly, numera ofta av järn eller vismut)

hagelbössa
Ordklass substantiv
hagelgevär

hagelgevär
Ordklass substantiv
jaktgevär med slätborrat lopp, som laddas med hagel

hagga
Ordklass substantiv
frånstötande kvinna Bruklighet vardagligt

hagiografi
Ordklass substantiv
beskrivning av helgons liv
allmännare: ensidigt idealiserande levnadsskildring

hagla
Ordklass verb
falla hagel
överfört: komma över någon i stor mängd (mest om abstrakta företeelser)

ha glimten i ögat
Frasklass verbfras
ha humor

ha grus i ögonen
Frasklass verbfras
vara sömnig

ha gröna fingrar
Frasklass verbfras
ha god hand med odlade växter

ha gröt i munnen
Frasklass verbfras
tala otydligt

hagtorn
Ordklass substantiv
typ av buske eller lågt träd som har torniga grenar och vita eller röda blommor i kvastlika ställningar och varav vissa arter är prydnadsbuskar

haha
Ordklass interjektion
som ljudhärmande uttryck för skratt

ha hand med
Frasklass verbfras
sköta bra

ha hjärtat i halsgropen
Frasklass verbfras
vara mycket rädd

ha hjärtat på rätta stället
Frasklass verbfras
ha en varm känslomässig inställning

ha huvudet på skaft
Frasklass verbfras
vara mycket klipsk

ha hård hud
Frasklass verbfras
vara psykiskt okänslig

ha häcken full
Frasklass verbfras
vara överlastad med arbete Bruklighet vardagligt

ha händerna fulla
Frasklass verbfras
vara mycket upptagen med en mängd olika saker

ha i hasorna
Frasklass verbfras
ha tätt efter sig

haiku
Ordklass substantiv
typ av enkel, treradig japansk dikt

ha is i magen
Frasklass verbfras
vara helt lugn

haitier
Ordklass substantiv
mansperson från Haiti
i plural ofta om personer från Haiti oavsett kön

haitisk
Ordklass adjektiv
som har att göra med Haiti

haitiska
Ordklass substantiv
kvinna från Haiti

haj
Ordklass substantiv
typ av stor och glupsk rovfisk med spolformig kropp, spetsig nos och assymetrisk stjärtfena, som mest förekommer i varma hav
person som för egen vinning slugt och hänsynslöst utnyttjar andra
mer neutralt: person med stor skicklighet på visst område, särskilt spel e.d.
haj
Ordklass adjektiv
skicklig och förslagen Bruklighet vardagligt

haja
Ordklass verb
förstå Bruklighet vardagligt

haja till
Frasklass verbfras
rycka till av förskräckelse eller obehaglig överraskning

hajk
Ordklass substantiv
längre fotvandring med övernattning utomhus, särskilt i organiserad form inom scoutrörelse e.d.
även om annan friluftsaktivitet

hajka
Ordklass verb
delta i hajk

hak
Ordklass substantiv
skåra
speciellt: inskärning
enklare nöjeslokal Bruklighet vardagligt

haka
Ordklass substantiv
underkäkens främre, under munnen framskjutande del
särskilt med tanke på utseendet, ibland tolkad som tydande på viss karaktär e.d.
haka
Ordklass verb
fästa med något som är vinkelböjt mot rörelseriktningen, t.ex. med hake eller krok eller genom att böja det som skall fästas runt något
speciellt i ishockey: regelvidrigt hålla fast motståndare med hjälp av klubban
även utvidgat eller överfört
med omkastad betydelse (med partikel): ta isär något som fästs med hake e.d., t.ex. "haka av" eller "haka loss"
fastna i något som är vinkelböjt mot rörelseriktningen, t.ex. en hake eller en krok
även överfört
reflexivt även: trassla till sig

haka upp sig
Frasklass verbfras
fastna och därmed råka ur funktion
ofta utvidgat och överfört: inte fungera
om person (med prepositionen på): fästa alltför stort avseende vid någon detalj e.d. och därigenom inte komma vidare

hake
Ordklass substantiv
vinkelböjt, krokliknande föremål för fästande eller upphängning av något
även om vissa krokliknande skrivtecken under bokstäver som modifierar uttalet
liten detalj som försvårar eller omöjliggör något

hakebössa
Ordklass substantiv
ett eldhandvapen med en hake som vid eldgivningen stöddes mot en mur e.d. för att mildra rekylen Bruklighet historiskt

hakkors
Ordklass substantiv
korsliknande figur vars armar är böjda i rät vinkel och som främst är känd som nazismens symbol

haklapp
Ordklass substantiv
skyddande tygstycke som knyts runt halsen på ätande småbarn
även om liknande skydd av t.ex. plast
överfört om färgavvikande mindre parti av bröstet eller nedhängande hudflik på vissa fåglar

ha kläm på något
Frasklass verbfras
förstå sig på något

hakning
Ordklass substantiv
särskilt: regelvidrig fasthållning av motståndare med hjälp av klubban i ishockey

ha kniven på strupen
Frasklass verbfras
vara i en mycket pressad situation

ha kontoret på fickan
Frasklass verbfras
göra informella affärer utan administration och ofta även utan bokföring etc.

ha kort stubin
Frasklass verbfras
lätt bli arg Bruklighet vardagligt

hakparentes
Ordklass substantiv
en typ av parentes ([])

ha kungen till morbror
Frasklass verbfras
ha fina förbindelser som ger fördelar Bruklighet något ålderdomligt

hal
Ordklass adjektiv
som man lätt glider eller halkar på (om underlag eller något man försöker gripa om)
även om det man griper med
bildligt och överfört: som man inte kan lita på (speciellt om någon som uttrycker sig svävande e.d.)

hala
Ordklass verb
dra till sig del efter del av rep, tåg e.d., ofta för att ta in därvid fästat föremål
även med avseende på föremålet
även utvidgat

halgatt
Ordklass substantiv
hål i brädgång eller reling, t.ex. för förtöjningstross

halka
Ordklass substantiv
halt väglag
halka
Ordklass verb
plötsligt förlora fotfästet på underlaget på grund av dess glatthet
utvidgat och överfört: oförutsett ändra inriktning
speciellt: komma att hamna i sämre position Bruklighet vanligen med partikel

halkbana
Ordklass substantiv
särskilt iordningställd vägbana för träning i halkkörning, bl.a. som led i körkortsutbildning

halkig
Ordklass adjektiv
som man lätt halkar på (om underlag e.d.)

halkkrock
Ordklass substantiv
kollision mellan fordon på grund av halt väglag

halkkörning
Ordklass substantiv
träning i att köra bil i halt väglag, vanligen på en speciellt anlagd bana
allmännare: körning i halka

halkmatta
Ordklass substantiv
mindre matta speciellt utformad för att förhindra halkning på halt underlag, särskilt i badkar

hall
Ordklass substantiv
rumsliknande utrymme omedelbart innanför entrédörr för omställning mellan ute- och innevistelse
stol sal för fester, utställningar e.d.
stor offentlig byggnad för försäljning, idrottsutövning e.d. (ofta avlång och så stor att speciella plearkonstruktioner är nödvändiga

halleluja
Ordklass interjektion
lovsjung Herren Bruklighet kultrop i judisk och kristen liturgi
även i substantivisk användning

hallelujamöte
Ordklass substantiv
frikyrkligt väckelsemöte Bruklighet vanligen ironiskt

hallick
Ordklass substantiv
man som lever på prostituerades inkomster och uppträder som ett slags förman för dem Bruklighet vardagligt

halling
Ordklass substantiv
en folklig solodans för män i 2/4-takt

hallkyrka
Ordklass substantiv
kyrka vars olika skepp har ungefär samma höjd och gemensamt yttertak

hallon
Ordklass substantiv
ett rött, sött, något klibbigt bär, som egentligen består av sammansatta småfrukter
även om hallobusken

hallonbuske
Ordklass substantiv
en låg buske med tättsittande taggar, som bär hallon

hallonmask
Ordklass substantiv
en skalbaggslarv som lever i hallon

hallrätt
Ordklass substantiv
stadsmyndighet med överinseende över manufakturer och fabriker före 1846

hallstämpel
Ordklass substantiv
kännetecken som garanti för äkthet eller kvalitet
ursprungligen om stämpel på felfria varor som granskats av hallrätt

hallstämpla
Ordklass verb
ge viss prägel åt
ofta speciellt: garantera status eller äkthet hos
ursprungligen: förse vara med stämpel som tecken på felfrihet (om representant för hallrätt)

hallucination
Ordklass substantiv
sinnesintryck utan verkligt yttre motsvarighet, särskilt om syn- och hörselintryck (ofta som sjukdomssymptom)

hallucinatorisk
Ordklass adjektiv
som har att göra med hallucinationer
även utvidgat

hallucinera
Ordklass verb
ha hallucinationer

hallucinogen
Ordklass substantiv
ämne som framkallar hallucinationer
hallucinogen
Ordklass adjektiv
som framkallar hallucinationer

hallå
Ordklass substantiv
yrvaken stämning efter chockartad upplevelse eller upptäckt Bruklighet något vardagligt
allmännare: oväsen
hallå
Ordklass interjektion
jag påkallar uppmärksamhet
som svar på anrop e.d.: jag är närvarande och lyssnar (särskilt vid telefonkontakt)
ett informellt hälsningsord

hallåa
Ordklass substantiv
kvinnlig annonsör av radio- eller tv-program
hallåa
Ordklass verb
ropa "hallå" eller på annat sätt påkalla uppmärksamhet Bruklighet vardagligt
fungera som hallåman eller hallåa Bruklighet vardagligt

hallåman
Ordklass substantiv
mansperson som i radio eller tv annonserar kommande program

halländsk
Ordklass adjektiv
som har att göra med Halland

halländska
Ordklass substantiv
en dialekt som talas i Halland
halländsk kvinna

hallänning
Ordklass substantiv
mansperson från Halland
i plural ofta om personer från Halland oavsett kön

halm
Ordklass substantiv
en mängd strån av mogen säd, som används som foder, byggnadsmaterial m.m.
även om oberedda stjälkar av lin eller hampa

halma
Ordklass substantiv
ett bräspel för två till fyra personer, där spelet går ut på att bli först med att föra över sina pjäser till motsatt hörn av brädet
halma
Ordklass verb
täcka över med halm

halmad ål
Frasklass nominalfras
ål anrättad på en halmbädd, vanligen i en långpanna (en skånsk specialitet)

halmgul
Ordklass adjektiv
ljust grågul som halm

halmhatt
Ordklass substantiv
en typ av rund, lågkullig hatt flätad av halm, ofta som skämtsamt elegant huvudprydnad för artister e.d.

halmplatta
Ordklass substantiv
platta av pressad halm för värmeisolering vid husbygge

halmskakare
Ordklass substantiv
del av tröskverk eller skördetröska där kornen skiljs från halmen

halmstack
Ordklass substantiv
hopsamlad hög av nyligen skördad halm

halmstrå
Ordklass substantiv
särskilt: sista utväg (vanligen föga realistisk)

halo
Ordklass substantiv
kortform för "halofenomen"

haloeffekt
Ordklass substantiv
tendens att vid värdering av en egenskap hos en person påverkas av dennas övriga egenskaper Bruklighet sociologi, pedagogik m.m.

halofenomen
Ordklass substantiv
ett optiskt fenomen i atmosfären som kan observeras som färgade eller vita ringar, bågar, ytor eller ljusfläckar på himlen

halogen
Ordklass substantiv
grundämne vars kemiska föreningar med metaller är salter

halogenlampa
Ordklass substantiv
glödlampa i vilken gasen innehåller en halogenförening och som tack vare detta har hög ljusstyrka och stor livslängd

hals
Ordklass substantiv
främre delen av kropps del som förenar huvudet med bålen (både om yttre och inre partier)
ofta om strupen som passage för mat respektive som tänkt ljudkälla (även bildligt)
även om den del av ett klädesplagg som omsluter halsen
avsmalnande ända av föremål som eventuellt (men inte nödvändigtvis) utgör förbindelse med annat föremål
tåg eller wire som håller fast nedre främre hörnet på snedsegel samt (förr) ett motsvarande hörn på undre råsegel

halsa
Ordklass verb
dricka direkt ur flaska
sträcka halsen på segel

halsband
Ordklass substantiv
prydnad som bärs runt halsen, ofta i form av en kedja (med eventuella hängsmycken) eller i form av pärlor e.d. uppträdda på en snodd
ring eller rem som utgör fäste för koppel för hund, katt e.d.

halsbloss
Ordklass substantiv
viss mängd inandad tobaksrök som tillåts nå andningsorganen

halsbrytande
Ordklass adjektiv
mycket riskabel, ofta så att risk för katastrof föreligger i varje ögonblick
utvidgat: intellektuellt dhärv

halsbränna
Ordklass substantiv
sveda i matstrupen orsakad av överskott på magsyra

halsböld
Ordklass substantiv
varbildning vid halsmandlarna som orsakar sväljnings- och andningsbesvär

halsduk
Ordklass substantiv
ett avlångt, värmadne plagg som läggs eller viras runt halsen
ibland även om liknande plagg som bärs som prydnad: slips
sjalett

halsfluss
Ordklass substantiv
inflamation i svalget, särskilt halsmandlarna, med hög feber och sväljningsbesvär

halsgrop
Ordklass substantiv
insänkning i halsens främre, nedersta del

halshugga
Ordklass verb
avrätta genom att hugga huvudet av Bruklighet mest historiskt

halskatarr
Ordklass substantiv
katarr i de övre luftvägarna Bruklighet ej som medicinsk term

halskota
Ordklass substantiv
endera av sju kotor omedelbart nedanför skallen

halskrås
Ordklass substantiv
prydande, veckat stycke av tyg eller spets runt halsen (särskilt på man) Bruklighet mest historiskt

halsmandlar
Ordklass substantiv
tonsiller

halsring
Ordklass substantiv
ringformigt smycke av hårt material som bärs runt halsen (mest i utomeuropeiska kulturer)

halsstarrig
Ordklass adjektiv
mycket envis

halstablett
Ordklass substantiv
slemlösande tablett för lindring av halsbesvär

halster
Ordklass substantiv
järngaller för stekning över öppen eld eller glöd

halstra
Ordklass verb
steka på halster

hals över huvud
med stor brådska eller ytterst brådstörtat

halt
Ordklass substantiv
relativ mängd av något som ingår i en blandning e.d.
utvidgat, särskilt i fråga om abstrakta företeelser: kvalitet
avbrytande av marsch
även utvidgat: uppehåll
halt
Ordklass adjektiv
som haltar mer eller mindre varaktigt
halt
Ordklass interjektion
avbryt marschen Bruklighet militär order

halta
Ordklass verb
gå ojämnt på grund av att kroppstyngden faller mera på det ena benet än det andra till följd av att ett skadat ben måste skonas eller att benen är olika långa e.d.
överfört, speciellt: vara oönskat oregelbunden
speciellt även: brista i avsedd likhet

ha luktat krut
ha härdats i strid (vanligen bildligt)

halv
Ordklass adjektiv
som utgör ena delen av något som är eller tänks vara delat i två lika delar (om mängd, volym, föremål etc.); ibland om föremål som är ungefär hälften så stort som ett givet föremål
även för att uttrycka uppnående av mittpunkten av något
ofta med vagare innebörd: som utgör en del av något (ibland med antydan om betydande del, ibland om otillräcklig del)
speciellt: otillräckligt engagerad
trettio minuter före en viss heltimma, t.ex. "halv ett"

halva
Ordklass substantiv
ena delen av något som är eller tänks vara delat i två lika delar
speciellt: halvflaska
andra supen Bruklighet vardagligt

halvankare
Ordklass substantiv
ett rymndmått för våta varor om cirka 20 liter Bruklighet ålderdomligt

halvannan
Ordklass räkneord
en och en halv (vanligen som bestämning till måttsord)

halvapa
Ordklass substantiv
typ av däggdjur som liknar apor men utgör en primitivare grupp av dessa och bl.a. har klor istället för naglar på andra fingret och andra tån

halvautomatisk
Ordklass adjektiv
som kan fylla vissa delfunktioner på egen hand men fordrar mänsklig arbetsinsats, t.ex. vid övergången från ett moment till ett annat (om maskin e.d.)

halvback
Ordklass substantiv
spelare med både anfalls- och försvarsuppgifter i fotboll, bandy o.d. Bruklighet numera mindre brukligt

halvbild
Ordklass substantiv
bild av en persons ansikte och överkropp Bruklighet särskilt fotografering

halvbildad
Ordklass adjektiv
som endast har ytlig bildning men gärna försöker framstå som kunskapsrik på många olika områden

halvbjörn
Ordklass substantiv
typ av mårdliknande rovdur med lång, yvig svans, som är besläktat med björnarna (om t.ex. tvättbjörn och näsbjörn i Amerika och panda i Asien)

halvblod
Ordklass substantiv
person vars föräldrar tillhör olika raser och vanligen har olika hudfärg Bruklighet nedsättande
en typ av häst som är avkomma av ett fullblod och en häst av en annan ras

halvbroder
Ordklass substantiv
person av manskön som har antingen far eller mor gemensam med viss annan person Bruklighet i plural ofta med inebörd av ömsesidighet

halvbror
Ordklass substantiv
person av manskön som har antingen far eller mor gemensam med viss annan person Bruklighet i plural ofta med inebörd av ömsesidighet

halvbuske
Ordklass substantiv
låg, buskliknande växt hos vilken de yngsta grenarna inte förvedas utan dör efter viss tid

halvbutelj
Ordklass substantiv
butelj som rymmer hälften av en helbutelj, särskilt om butelj för vin eller sprit (vanligen 37,5 cl)

halvcirkel
Ordklass substantiv
sammanhängande hälft av cirkel (det vill säga cirka 180° (både om omkretsen och ytan som begränsas av omkrets och diameter)

halvdager
Ordklass substantiv
mycket sparsam belysning, vanligen i form av svagt dagsljus (som vid skymning eller gryning)

halvdan
Ordklass adjektiv
inte särskilt tillfredsställande

halvdistans
Ordklass substantiv
ungefär halvt avstånd (det vill säga varken nära eller långt ifrån utan någonstans mittemellan, med avseende på sträckan till det mål som eftersträvas och som framgår av sammanhanget) Bruklighet ofta sport
speciellt ifråga om skott mot mål
speciellt även om position mitt emellan baslinje och nät, t.ex. om ofördelakitg sådan i tennis
även abstrakt i fråga om social kontakt o.d.

halvdunkel
Ordklass substantiv
mycket sparsam belysning från naturlig eller konstgjord ljuskälla
halvdunkel
Ordklass adjektiv
mycket sparsamt belyst

halvdussin
Ordklass substantiv
antal om sex stycken (speciellt vid räkning av servisdelar, linne o.d.)
även ofta med svagare innebörd

halvdvala
Ordklass substantiv
tillstånd mellan slummer och vakenhet

halvdäck
Ordklass substantiv
däck akteröver ovanför huvuddäcket på segelfartyg

halvdäckad
Ordklass adjektiv
delvis täckt av däck, vanligen föröver (om båt eller fartyg)

halvdäckare
Ordklass substantiv
halvdäckat fartyg

halvdöd
Ordklass adjektiv
helt utmattad av onormala påfrestningar men vanligen inte i livsfara
mera bokstavligt: nästan död

halvenskild
Ordklass adjektiv
avsedd för två patienter (om rum på sjukhus e.d.) Bruklighet mest historiskt

halvera
Ordklass verb
dela i två lika stora delar
minska till halva mängden eller omfånget

halveringstid
Ordklass substantiv
tid efter vilken hälften av en viss mängd radioaktivt ämne sönderfallit och dess aktivitet alltså halverats
allmännare, särskilt biologi: tid efter vilken hälften av ett ämne som kommit in i en organism utsöndrats eller brutits ner

halvfabrikat
Ordklass substantiv
industriprodukt som inte slutgiltigt förädlats (i motsats tillråvara respektive helfabrikat)

halvfet
Ordklass adjektiv
som har viss minsta fetthalt (om 30- till 45-procentig ost)
relativt kraftig (om tryckstil)

halvfigur
Ordklass substantiv
avbildning av en persons huvud och överkropp
ibland överfört: obetydlig eller moraliskt tvivelaktig person

halvflaska
Ordklass substantiv
halvbutelj

halvfransk
Ordklass adjektiv
som har rygg och hörn överdragna med skinn (om bokband)

halvgammal
Ordklass adjektiv
som kommit en god bit in i medelåldern men ännu inte kan anses gammal
någon gång även: ännu inte vuxen
om föremål: inte längre ny och fräsch

halvgräs
Ordklass substantiv
typ av gräsliknande växt vars strå saknar leder och är märgfyllt (karakteristisk för våta ställen, där den ofta bildar täta bestånd)

halvgud
Ordklass substantiv
gudom av lägre rang (speciellt om människa som upphöjts tillgudom)
även om mäktig eller avgudad person

halvgången
Ordklass adjektiv
ofullständigt utvecklad
speciellt: som genomgått ungefär halva fosterutvecklingen

halvherrskap
Ordklass substantiv
folk med tarvliga fasoner som vill spela herrskap Bruklighet vardagligt

halvhet
Ordklass substantiv
otillräcklig förmåga att engagera sig för och fullföljs åtaganden

halvhjärtad
Ordklass adjektiv
som utförs utan större engagemang
om person: oengagerad

halvklar
Ordklass adjektiv
som kännetecknas av tämligen omfattande molnighet (om väderlek e.d.)

halvklass
Ordklass substantiv
undervisningsform med ungefär hälften av en normal skolklass närvarande (i syfte att höja det pedagogiska utbytet)

halvklot
Ordklass substantiv
naturlig hälft av ett klot, speciellt om endera av de båda hälfter som jordklotet delas i av ekvatorn

halvknop
Ordklass substantiv
halvslag

halvkolonn
Ordklass substantiv
kolonn som delvis är inbyggd i mur

halvkonserv
Ordklass substantiv
konserv med begränsad lagringstid i kylskåpstemperatur (vanligen inte steriliserad)

halvkväden
Ordklass adjektiv
endast antydd

halvkvädna visor
Frasklass nominalfras
antydningar

halvkvävd
Ordklass adjektiv
som har stora andningssvårigheter
ofta överfört: delvis undertryckt och knappt möjlig att uppfatta (om röst e.d.)

halvledare
Ordklass substantiv
material med viss, mycket temperatur- och föroreningskänslig, elektrisk ledningsförmåga (används bl.a. o olika typer av elektroniska förstärkare)

halvlek
Ordklass substantiv
hälft av lagmatch, som färegås eller följs av kortare paus (i vissa bollspel, bl.a. fotboll och handboll)

halvligga
Ordklass verb
inta en ställning mitt emellan sittande och liggande

halvlinne
Ordklass substantiv
vävnad av lin med inslag av bomull eller annat material

halvljus
Ordklass substantiv
fordonsljus som blädas av upptill för att inte blända mötande förare

halvmesyr
Ordklass substantiv
otillräcklig åtgärd, ofta genomförd med bristande beslutsamhet e.d.

halvmetall
Ordklass substantiv
grundämne med endast vissa metalliska egenskaper, t.ex. elektrisk ledningsförmåga

halvmodern
Ordklass adjektiv
som endast delvis har nutida standardutrustning (speciellt om bostad)

halvmåne
Ordklass substantiv
månen i det atadium då den är synlig ungefär till hälften
ofta som symbol för den muslimska världen eller en del därav

halvnaken
Ordklass adjektiv
mycket lätt klädd
ofta med erotisk innebörd

halvnelson
Ordklass substantiv
ett grepp som utförs från överläge i liggande brottning, varvid man bakifrån trär sin ena arm under motståndarens och runt hans nacke, hakar ihop händerna och försöker tvinga runt honom på rygg

halvnot
Ordklass substantiv
tecken för en ton med ett tidsvärde som är hälften av en helnots

halvofficiell
Ordklass adjektiv
som nedast delvis uttrycker myndigheternas syn och delvis speglar andra uppfattningar

halvpanna
Ordklass substantiv
en halvbutelj sprit Bruklighet vardagligt

halvpart
Ordklass substantiv
hälft (ofta av något värde e.d.)

halvpension
Ordklass substantiv
inackordering på hotell, pensionat e.d., som omfattar logi, frukost och ett huvudmål

halvrim
Ordklass substantiv
ofullständigt rim

halvsanning
Ordklass substantiv
påstående som formellt inte är lögnaktigt men som är avsett att vilseleda, ofta genom att framhäva oviktiga fakta på bekostnad av viktiga

halvsiden
Ordklass substantiv
vävnad av silke och något annat material

halvsitta
Ordklass verb
inta en ställning mitt emellan sittande och liggande eller mitt emellan sittande och stående

halvskugga
Ordklass substantiv
lättare skugga
speciellt om område med blandning av solljus och skugga

halvskyddad
Ordklass adjektiv
vars lönekostnader till en del täcks av statsbidrag (om särskilt inrättat arbete för handikappad e.d.) Bruklighet historiskt

halvslag
Ordklass substantiv
enklare förtöjningsknut på tross med trossens ända runt annat föremål eller runt själva trossen

halvslummer
Ordklass substantiv
halvdvala

halvsluten
Ordklass adjektiv
delivs tillsluten, ofta till mer än hälften
speciellt om vokal: som uttalas med relativt litet avstånd mellan tungan och gommen

halvsmält
Ordklass adjektiv
delvis smält
ofta överfört: som amn ännu inte riktigt förstått eller tillgodogjort sig

halvsova
Ordklass verb
befinna sig i ett tillstånd mellan vakenhet och sömn

halvspråkig
Ordklass adjektiv
som endast ofullständigt behärskar det egna modersmålet, vanligen på grund av uppväxt i främmande språkmiljö (enligt en omstridd teori)

halvstatlig
Ordklass adjektiv
särskilt: som delvis ägs av staten (om företag e.d.)

halvstop
Ordklass substantiv
ett rymdmått för våta varor (cirka 6,5 deciliter) Bruklighet ålderdomligt

halvsula
Ordklass verb
förse sko med ny sula under framdelen

halvsyskon
Ordklass substantiv
person som har antingen far eller mor gemensam med viss annan person
i plural ofta med innebörd av ömsesididhet

halvsyster
Ordklass substantiv
person av kvinnligt kön som har antingen far eller mor gemensam med viss annan person
i plural ofta med innebörd av ömsesididhet

halvtid
Ordklass substantiv
arbetstid som genomsnittligt omfattar halva arbetsdagen (det vill säga cirka 20 timmar i veckan)
paus mellan första och andra halvlek i vissa bollspel, bl.a. fotboll

halvtimma
Ordklass substantiv
tidsperiod som omfattar en halv timme (30 minuter)

halvtimme
Ordklass substantiv
tidsperiod som omfattar en halv timme (30 minuter)

halvt om halvt
till mer än hälften

halvton
Ordklass substantiv
minsta intervall mellan två toner i vårt vanliga tonsystem
färgvalör som ingår i en skala av gråtoner mellan svart och vitt Bruklighet konstvetenskap, foto

halvtorr
Ordklass adjektiv
särskilt: som har förhållandevis låg sockerhalt (om vin)

halvtrappa
Ordklass substantiv
trappa som förenar plan med ungefär en halv vånings höjdskillnad

halvtum
Ordklass substantiv
hälften av en tum (ett äldre längdmått, cirka 13 mm)

halvvokal
Ordklass substantiv
språkljud som är ett mellanting mellan vokal och konsonant

halvvolley
Ordklass substantiv
slag på studsande boll omedelbart efter det att den tagit mark (i vissa bollspel, t.ex. tennis)

halvvuxen
Ordklass adjektiv
som uppnått senare delen av puberteten
ibland med tonvikt på omogenhet e.d.
även om vissa djur

halvvägs
Ordklass adverb
med ungefär hälften av den avseddan sträckan tillryggalagd
ibland utan riktningsbetydelse
även överfört

halvvärld
Ordklass substantiv
social miljö som kännetecknas av en blandning av viss elegans och ohederlighet

halvylle
Ordklass substantiv
vävnad som utgör en blandning av ylle och bomull

halvår
Ordklass substantiv
tidsperiod som omfattar ett halvt år (cirka sex måndader eller 26 veckor)

halvädelsten
Ordklass substantiv
sten i smycken som ansetts mindre värdefull än de egentliga ädelstenarna (på grund av mindre hårdhet m.m.) Bruklighet ej mineralogisk term

halvö
Ordklass substantiv
större landparti som skjuter ut i sjö eller hav och som alltså på alla sidor utom en omges av vatten

halvöppen
Ordklass adjektiv
delvis öppen, ofta till mer än hälften
speciellt om vokal: som uttalas med relativt stort avstånd mellan tungan och gommen

halvöppen vård
Frasklass nominalfras
vård som endast delvis är förlagd på anstalt

ha långa fingrar
Frasklass verbfras
vara tjuvaktig

ha mage att
Frasklass verbfras
ha fräcketen att

ha marmelad i knäna
Frasklass verbfras
vara alldeles utmattad Bruklighet vardagligt

hambo
Ordklass substantiv
en folkdans i 3/4-takt, vanligen långsammare och med mer markerad takt än vals
även om motsvarande musikstycke

hamburgare
Ordklass substantiv
stekt eller grillad biff av malet kött, ofta serverad mellan två halvor av ett runt, ganska platt bröd

hamburgerkött
Ordklass substantiv
rökt hästkött

ha millimetrarna på sin sida
Frasklass verbfras
gynnas när det är mycket litet som avgör utgången, till exempel i precisionssport

hamiltonstövare
Ordklass substantiv
en svart, svensk stövare med bruna och vita teckningar

hamla
Ordklass verb
kapa toppar och grenar på lövträd (förr i syfte att få bränsle eller löv till kreatursfoder)

hammarband
Ordklass substantiv
den översta, vågräta stocken i timmervägg i äldre konstruktioner

hammare
Ordklass substantiv
ett slagverktyg med skaft och flat eller rundad slagyta för smide, inslagning av spik m.m.
även om liknande slagverktyg för maskinkraft
i avbildningar ibland i symbolisk användning
ett hörselben i mellanörat

hammarhaj
Ordklass substantiv
typ av haj vars huvud är utvidgat i tvärställda utskott i vars spetsar ögonen sitter och som förekommer bl.a. i Atlanten

hammarklaver
Ordklass substantiv
en äldre typ av piano där tonerna frambringas genom anslag med hammare på strängarna

hammel
Ordklass substantiv
kastrerad bagge
även om maträtt därav

hammelsadel
Ordklass substantiv
maträtt av bakersta ryggpartiet på får

hammerless
Ordklass substantiv
jaktgevär med osynlig hane

hammock
Ordklass substantiv
trädgårdsgunga i form av en soffa upphängd under ett soltak

hammondorgel
Ordklass substantiv
ett orgelliknande elektroniskt tnagentinstrument med något metallisk klang, som främst används inom populärmusiken

hamn
Ordklass substantiv
större anläggning för skyddad förtöjning, lostning och lastning av fartyg (bestående av kajer, pirar, dockor etc. med kranutrustning m.m.; med naturligt eller konstgjort skydd mot sjögång)
även om naturlig skyddande formation
bildligt: tryggad plats eller tillvaro
yttre gestalt Bruklighet något ålderdomligt
vålnad

hamna
Ordklass verb
råka komma till och stanna i
med avseende på abstrakta företeelser: råka in i

hamna i bakvatten
Frasklass verbfras
stanna av i utvecklingen Bruklighet bildligt

hamna på glasberget
Frasklass verbfras
inte lyckas bli gift (om kvinna)

hamna på övergivna kartan
Frasklass verbfras
förbli ogift (om kvinna)

hamnbassäng
Ordklass substantiv
avgränsat vattenområde som tillhör hamn

hamnkontor
Ordklass substantiv
lokal för administrative åtgärder i en mindre hamn

hamnkvarter
Ordklass substantiv
bostadsområde i anslutning till hamn

hamnstad
Ordklass substantiv
ort med viktigare hamn

hampa
Ordklass substantiv
en stor spånadsväxt med långa, sega stjälkfibrer som används för framställning av bl.a. tågvirke och grövre textilier
även om de bearbetade textilierna
även om liknande spånadsmaterial

hampa sig
Frasklass verbfras
slumpa sig

hampfrö
Ordklass substantiv
frukt av hampa, bl.a. använd som kraftfoder för kreatur och föda åt fåglar

hamra
Ordklass verb
slå med hammare
utvidagt: slå eller bulta kraftigt
även överfört

hamrad
Ordklass adjektiv
som bearbetats eller framställts genom hamring (om metallföremål som fått sin yta bruten i en mängd småytor)

hamster
Ordklass substantiv
typ av sorkliknande, klumpig gnagare som har stora kindpåsar och som kan samla ansenliga vinterförråd i sina underjordiska kammare

hamstra
Ordklass verb
samla förråd av varor som det väntas bli brist på, ofta utan hänsyn till bestämmelser eller till det allmänna bästa

ha många hål att stoppa i
Frasklass verbfras
ha stora utgifter Bruklighet vardagligt

ha många järn i elden
Frasklass verbfras
ha många projket igång

han
Ordklass pronomen
personen av manligt kön som är omtalad i sammanhanget, vanligen tidigare men ibland även efteråt (även om djur med detta kön)
även med utpekande betydelse
även med syftning på person eller djur utan hänsyn till kön
även som tilltalsord Bruklighet något ålderdomligt eller provinsiellt

hanbjälke
Ordklass substantiv
vågrät bjälke som förbinder sparrarna i en större takstol

hanblomma
Ordklass substantiv
blomma som endast har ståndare

hand
Ordklass substantiv
armens avslutande, lätt böj- och vridbara del men många grundläggande funktioner, t.ex. att gripa, hålla, bearbeta och ge tecken
ofta mer eller mindre bildligt med stark tonvikt på någon av hjälpfunktionerna
speciellt med antydan om kraft, kontroll eller maktutveckling
speciellt även med tonvikt på bearbetningsfunktionen
ibland i symbolisk användning om person
i ett par uttryck: sida (i förhållande till hur personen etc. naturligen tänks stå)
uppsättning spelkort hos viss spelare (vid kortspel)
även om den uppsättning kort som från början är spelförarens
i vissa uttryck: plats efter rangordning, speciellt vid val mellan flera alternativ
i vissa uttryck: pågående förlopp

handalfabet
Ordklass substantiv
alfabet för döva, där bokstäverna återges med olika ställningar handen och fingrarna

handarbeta
Ordklass verb
utföra handarbete

handarbete
Ordklass substantiv
frmaställning eller utsmyckning av finare textilvaror i liten skala och med hjälp av enkla verktyg, särskilt i form av broderi, knyppling, stickning, virkning o.d. Bruklighet övergripande beteckning
även konkret om pågående eller färdigt textilarbete
även utvidgat, ofta i motsats till intellektuellt arbete

handbagage
Ordklass substantiv
lättare del av bagage som man har till hands under en resa

handboja
Ordklass substantiv
endera av två bojor, förenade med en kedja, som fastgörs kring handlederna på en fånge e.d.

handbok
Ordklass substantiv
bok som ger en översiktlig och sammanfattande framställning av ett ämne, ofta av praktisk natur

handboll
Ordklass substantiv
ett lagspel med en relativ stor boll som nästan uteslutande manövreras med händerna och som skall kastas in i motståndarlagets målbur, som är placerad i ett målområde som får beträdas endast av målvakten
även om bollen

handbrev
Ordklass substantiv
skrivelse av mer förtrolig karaktär, särskilt mellan ämbetsmän e.d. i motsats till vanliga ämbetsskrivelser

handbroms
Ordklass substantiv
broms som manövreras med handen (ofta ett slags reserv till fotbromsen, bl.a. på cykel e.d.)
speciellt i bil: parkeringsbroms

handbukett
Ordklass substantiv
blombukett som bärs i handen, speciellt vid jordfästning

handduk
Ordklass substantiv
oftast rektangulärt tygstycke att torka sig med
även om liknande anordning i andra material

handel
Ordklass substantiv
organiserad köpenskap med försäljning av varor eller tjänster, vanligen i större skala och under längre tid
även konkretare om ala försälningsställen för viss vara
i sammansättningar även om enskilt försäljningsställe

handeldvapen
Ordklass substantiv
lätt eldvapen som kan hanteras av en person (om bl.a. gevär och pistol)

handel och vandel
sätt att leva och uppföra sig

handelsbalans
Ordklass substantiv
sammanställning som visar skillnaden mellan värdet av ett lands export och värdet av dess import av varor

handelsbank
Ordklass substantiv
affärsbank som främst ger krediter för handeln

handelsbod
Ordklass substantiv
lantligt försäljningsställe för dagligvaror

handelsbolag
Ordklass substantiv
huvudtyp av bolag vars delägare är solidariskt ansvariga för bolagets ekonomiska åtaganden

handelsfartyg
Ordklass substantiv
fartyg för transport av varor eller passagerare (eller bådadera), vanligen i motsats till örlogsfartyg

handelsflotta
Ordklass substantiv
sammanfattningen av ett lands eller handelsblocks handelsfartyg

handelsgödsel
Ordklass substantiv
industriellt framställd gödsel

handelshus
Ordklass substantiv
större, väl etablerat handelsföretag som vanligen ärvs inom en familj e.d. och vanligen är inriktat på utrikeshandel Bruklighet mest historiskt

handelshögskola
Ordklass substantiv
självständig högskolenhet som utbildar ekonomer

handelskammare
Ordklass substantiv
institution med uppgift att tilvarata näringslivets intressen inom ett visst geografiskt område (vanligen en formellt privat organisation med vissa officiella uppdrag)

handelskompani
Ordklass substantiv
bolag som av staten erhållit ensamrätt för handel inom visst område under merkantilismen och kolonialismen Bruklighet historiskt

handelsköp
Ordklass substantiv
handel mellan köpmän med varor som har direkt samband med deras affärsverksamhet och för vilken strängare regler gäller än vid annan handel

handelsman
Ordklass substantiv
person som yrkesmässigt ägnar sig åt handel, vanligen med inslag av försäljning över disk i handelsbod e.d. Bruklighet något ålderdomligt

handelsregister
Ordklass substantiv
offentligt register över handelsbolag och enskilda näringsidkare

handelsresande
Ordklass substantiv
resande representant för en forma med uppgift att ta upp order, sluta försäljningsavtal o.d.

handelsstål
Ordklass substantiv
stål som i motsats till specialstål innehåller små mängder av legeringsmetaller

handelsträdgård
Ordklass substantiv
företag som producerar och säljer egna trädgårdsprodukter

handen på hjärtat
uppriktigt sagt (som uppmaning eller vädjan till någon)

handfallen
Ordklass adjektiv
som helt mist handlingsförmågan, vanligen på grund av oväntad händesleutveckling

handfallenhet
Ordklass substantiv
total brist på handlingsförmåga

handfast
Ordklass adjektiv
som utstrålar kraft och orubblighet (om person, handling e.d.)
överfört om abstrakta förhållanden: som tycks mycket påtaglig

handfat
Ordklass substantiv
tvättfat för tvättning av främst händer och ansikte

handflata
Ordklass substantiv
innersidan av handen (d.v.s. den sida fingrarna böjs mot)

handflikig
Ordklass adjektiv
som med sina flikar har handliknande form (om blad)

handfull
Ordklass substantiv
mängd som ryms i en hand
ofta utvidgat: litet antal

handgemäng
Ordklass substantiv
slagsmål, särskit med nävarna
utvidgat: närstrid Bruklighet särskilt militärt

handgjord
Ordklass adjektiv
tillverkad för hand
ibland med antydan om stort värde e.d.

handgranat
Ordklass substantiv
projektil med sprängämne avsed att kastas mot fientligt mål, t.ex. skyttegrav

handgrepp
Ordklass substantiv
särsilt sätt att gripa och behandla något med handen eller händerna
utvidgat: tillvägagångssätt

handgriplig
Ordklass adjektiv
som utförs med händerna, vanligen på ett omilt sätt
överfört: påtaglig

handgripligen
Ordklass adverb
med händerna (och vanligen omilt)
utvidgat: med våld
överfört: på ett påtagligt sätt

handgriplighet
Ordklass substantiv
yttring av våld
speciellt om ömsesidigt våld: slagsmål

handgången
Ordklass adjektiv
i ett fåtal uttryck: som villigt och blint tjänsar någon, ofta för tvivelaktiga syften

handha
Ordklass verb
vara ansvarig för t.ex. utförandet eller förvaltningen av något

handikapp
Ordklass substantiv
egenskap eller omständighet som medför nedsatt prestationsförmåga eller sämre chanser till framgång (speciellt om sjukdom eller skada men även allmännare)
fördel som lämnas åt tävlande av lägre klass så att en ojämn tävling skenbart blir jämn, speciellt i golf
även i fråga om belastande minuspoäng e.d. för de bättre deltagarna

handikappa
Ordklass verb
ge sänkt prestationsförmåga

handikappad
Ordklass adjektiv
som har lägre prestationsförmåga än den normala, speciellt p.g.a. sjukdom eller skada men även allmännare
som har sämre chanser än vad som är normalt eller rimligt

handikappidrott
Ordklass substantiv
tävlingsidrott som är speciellt anpassad för handikappade, t.ex. rörelsehindrade, synskadade eller utvecklingsstörda

handjur
Ordklass substantiv
djur av hankön

handkassa
Ordklass substantiv
mindre, lätt tillgänglig kassa för tillfälliga utgifter

handklappning
Ordklass substantiv
det att slå handflatorna mot varandra som tecken på uppskattning

handklaver
Ordklass substantiv
dragspel (ofta i folkliga sammanhang)

handklove
Ordklass substantiv
handboja

handkraft
Ordklass substantiv
kraft som kan utvecklas med händerna eller överhuvudtaget med kroppen

handkyss
Ordklass substantiv
kyss av herre på dams hand som hälsnings- eller avskedstecken, vanligen som tecken på platonskt förhållande

handla
Ordklass verb
utveckla målinriktad verksamhet, ofta föregången av målmedvetet beslut e.d.
ofta med stark tonvikt på beslutsamhet e.d.
bedriva handel
göra inköp, ofta med avseende på normal mängd dagligvaror e.d. (mest om enskild person)
ha som ämne eller innehåll
utvidgat: röra sig om

handlag
Ordklass substantiv
sätt att hantera något , speciellt redskap o.d.
även allmännare
med positiv innebörd: falenhet att hantera eller sköta något

handla i god tro
Frasklass verbfras
handla som man tror är riktigt

handla in
Frasklass verbfras
köpa in eller köpa hem

handlande
Ordklass substantiv
person som yrkesmässigt bedriver försäljning, vanligen över disk och av dagligvaror e.d.
det att handla på ett visst sätt (ofta med antydan om positiv eller negativ värdering)

handlare
Ordklass substantiv
person som yrkesmässigt bedriver detaljhandel

handled
Ordklass substantiv
led som förenar handen och underarmen

handleda
Ordklass verb
ge hjälp och anvisningar, speciellt vid studer e.d., varvid viss självständighet förutsätts

handledare
Ordklass substantiv
person som yrkesmässigt ger hjälp och anvisningar till någon, som dock till stor del arbetar självständigt

handledning
Ordklass substantiv
hjälp och anvisning vid friare studier eller annat arbete
även konkret om skrift e.d. med råd och anvisningar

handling
Ordklass substantiv
enstaka yttring av målinriktad verksamhet (speciellt om verksamhet som bedöms som nödvändig i visst läge)
i diplomatiska sammanhang ibland med fixerad betydelse
kedja av händelser som bildar stomme i en berättelse
skriftligt vittnesbörd som intygar eller dokumenterar något och som ofta godtas endast i originalversionen

handlingsfrihet
Ordklass substantiv
möjlighet att handla hur man vill

handlingsförlamad
Ordklass adjektiv
som saknar förmåga att handla

handlingsförlamning
Ordklass substantiv
det att sakna förmågan att handla

handlingskraft
Ordklass substantiv
förmåga att handla beslutsamt och kraftfullt

handlingskraftig
Ordklass adjektiv
som visar handlingskraft

handlingsmänniska
Ordklass substantiv
person som visar handlingskraft, särskilt i besvärliga situationer

handlingsprogram
Ordklass substantiv
riktlinjer för målinriktad verksamhet inom politiskt parti eller annan rörelse

handlingssätt
Ordklass substantiv
sätt att bete sig

handlov
Ordklass substantiv
handled

handlån
Ordklass substantiv
tillfälligt mindre penninglån, vanligen mellan personer och utan säkerhet

handlägga
Ordklass verb
genomföra prövning eller utredning av ärende e.d., vanligen av myndighet eller representant för denna

handläggare
Ordklass substantiv
tjänsteman som självständigt företar åtgärder i ett ärende, särskilt inom förvaltningen

handläggning
Ordklass substantiv
det att handlägga

handlöst
Ordklass adverb
utan kontroll över rörelsen

handnervig
Ordklass adjektiv
som har flera, förgrenade huvudnerver som strålar ut från skivans bas (om blad)

handout
Ordklass substantiv
kortare, sammanfattande text som delas ut i förväg till deltagare i t.ex. möte eller konferens

handpenning
Ordklass substantiv
förskott på utlovad betalning (som en sorts säkerhet)

handplocka
Ordklass verb
särskilt: utse någon ur en liten grupp personer som man själv känner och därigenom eventuellt utestänga andra meriterade kandidater

handpåläggning
Ordklass substantiv
särskilt: symbolisk beröring av någon med handen, varvid andlig kraft tänks överföras (speciellt vid kyrkliga ämbetsvigningar e.d. samt vid botande av sjuka)

handrygg
Ordklass substantiv
yttersidan av mellanhanden där knogarna sitter Bruklighet fackspråk

handräckning
Ordklass substantiv
hjälp med enklare göromål (speciellt militärväsen men även allmännare)
även om person som utför detta
åtgärd som företas av myndighet efter ofullständig prövning, t.ex. om domstolsåtgärd för att trygga en förfördelad parts rättigheter medan rättegång ännu pågår
hjälp att genomföra beslut av domstol eller myndighet
hjälp som en myndighet lämnar en annan myndighet

hands
Ordklass substantiv
otillåten beröring av bollen med handen eller underarmen i fotboll

handsekreterare
Ordklass substantiv
privatsekreterare, vanligen hos högt uppsatt person

handskakning
Ordklass substantiv
ömsesidigt fattande och skakande av högerhänder, särskilt vid avsked eller möte

handskas
Ordklass verb
behandla på visst sätt vid användning, ofta med syftning på det tekniskt rktiga sättet (med avseende på föremål)
med avseende på person eller företeelse: behandla

handske
Ordklass substantiv
handplagg eller handskydd av kraftigare material, ofta skinn men även t.ex. gummi, som vanligen kan motstå nötning väl och avvisa vatten och som vanligen har ett separat utrymme för varje finger

handsken är kastad
Frasklass sats
en utmaning är gjord

handskrift
Ordklass substantiv
handskriven text (vanligen om text från tiden före och närmast efter införandet av boktryckarkonsten

handskriftssamling
Ordklass substantiv
samling av äldre handskrifter

handskriven
Ordklass adjektiv
skriven för hand, ibland med antydan om provisoriskt eller slarvigt utförande
ibland även positivt med antydan om personligt intresse

handslag
Ordklass substantiv
ömsesidigt fattande och fast tryckande av högerhänder (som hälsning- eller avskedstecken eller som uttryck för att överenskommelse e.d. nåtts)

handstil
Ordklass substantiv
personlig utformning av skrivstil

handsvett
Ordklass substantiv
onormalt kraftig avsöndring av svett från händerna

handsåg
Ordklass substantiv
såg som hanteras med händerna

handtag
Ordklass substantiv
detalj på föremål avsedd att fatta om och hålla i, särskilt vid förflyttning av föremålet
i ett fåtal uttryck: mindre hjälp vid utförandet av arbete, vanligen kroppsarbete
utvidgat: utfört arbete

handtryckning
Ordklass substantiv
det att trycka någons hand, ofta som tecken på förtrolighet e.d.
överfört: mindre muta

handuppräckning
Ordklass substantiv
sträckning uppåt av endera armen, t.ex. som tecken på att man vill yttra sig eller som markering vid omröstning

handvolt
Ordklass substantiv
gymnastisk cirkelrörelse med kroppen, varvid i ett moment endast händerna berör underlaget

handväska
Ordklass substantiv
mindre väska avsedd att bäras i handen, särskilt av damer för t.ex. toalettartiklar

hane
Ordklass substantiv
spännbar, hammarformad låsdel i eldhandvapen, som frigörs vid avfyrningen och anslår tändstiftet eller tändhatten (på bl.a. jaktgevär och revolvrar)
tupp Bruklighet ålderdomligt
djur av hankön
i sammansättningar även om växt av hankön

hanegället
Ordklass substantiv
den tidiga morgonstunden (ursprungligen när tuppen gol)

hanfot
Ordklass substantiv
fastgöringsanordning med två linor som löper ut från en gemensam fästpunkt för fördelning av dragningen Bruklighet bl.a. sjöfart

hang
Ordklass substantiv
bergssluttning med jämn uppvind som möjliggör segelflygning
även om sluttning lämplig för annan sport, särskilt om brant del av skidbacke

hangar
Ordklass substantiv
byggnad för förvaring och underhåll av flygplan

hangarfartyg
Ordklass substantiv
stort krigsfartyg med plan, fri däcksyta för start och landning av flygplan

hank
Ordklass substantiv
band eller vidja för hopfästning av störarna i en gärdsgård
litet fastsytt band för upphängning på t.ex. rock eller handduk

hanka sig
Frasklass verbfras
med svårighet klara sig
med opersonlig konstruktion: nätt och jämnt fungera

hankön
Ordklass substantiv
kön vars representanter svarar för befruktning men därefter inte spelar någon roll vid fortplantningen (i fråga om människor, djur eller växter)

hankönad
Ordklass adjektiv
som är av hankön (mest om växt e.d.)

hanlig
Ordklass adjektiv
som avser hankön
speciellt: som är av hankön

hanne
Ordklass substantiv
djur av hankön

hanorgan
Ordklass substantiv
hanligt könsorgan, särskilt hos växt

hanrej
Ordklass substantiv
bedragen äkta man, ofta med tonvikt på det löjliga intryck en sådan anses göra Bruklighet ålderdomligt

hans
Ordklass pronomen
som tillhör eller har anknytning till personen av manligt kön som omtalas i sammanhanget

hansa
Ordklass substantiv
medeltida förbund av tyska handelsstäder med förgreningar i hela norra Europa Bruklighet historiskt
även utvidgat

hanseat
Ordklass substantiv
medlem av hansan Bruklighet historiskt
invånare i hansestad

Hans excellens
titel vid omnämnande av högadlig, furstlig eller mycket högt uppsatt man

Hans Majestät
titel vid omnämnande av konung

Hans nåd
titel vid omnämnande av högadlig, furstlig eller mycket högt uppsatt man

hantel
Ordklass substantiv
ett träningsredskap med två tyngder fästa i var sin ända av en stång (särskilt om mindre typer avsedda för en hand)

hantera
Ordklass verb
behandla på visst sätt vid användning (med avseende på föremål, ofta med syftning på det tekniskt riktiga sättet
med avseende på person eller abstrakt företeelse: behandla

hantering
Ordklass substantiv
konkret verksamhet av produktiv karaktär, speciellt om näringsgren
även om mer tillfällig syssla, ibland av betänklig karaktär
även utvidgat
det att hantera något

hanterlig
Ordklass adjektiv
lätt att hantera och arbeta med
även utvidgat om personer

hantlangare
Ordklass substantiv
person som hjälper till med grövre eller enklare göromål, vanligen i något kroppsarbete som kräver yrkesskicklighet
överfört: person som blint tjänar som någons verktyg eller redskap

hantverk
Ordklass substantiv
arbetsform vid produktion där arbetet utförs i liten skala med tekniskt enkla hjälpmedel och kräver god yrkesskicklighet (om arbetsformen som sådan eller enskild gren därav)
även om produkt av sådant arbete
utvidgat, särskilt om intellekturellt arbete: vedertagna metoder som går att lära in (ibland i viss motsättning till t.ex. skaparkraft eller inspiration)

hantverkare
Ordklass substantiv
person som yrkesmässigt utövar ett hantverk
utvidgat: person med viss teknisk färdighet (ibland med antydan om brist på t.ex. skaparkraft eller originalitet)

hantverksförening
Ordklass substantiv
intresseorganisation för hantverkare och industriidkare på en ort

hantverksmässig
Ordklass adjektiv
som grundas på hantverk
utvidgat, ofta med negativ innebörd: tekniskt godtagbar men mekanisk och själlös

ha någon bakom
Frasklass verbfras
ha stöd av någon

ha någon i hälarna
Frasklass verbfras
ha någon alldeles bakom sig vid förföljelse, tävling e.d.

ha något för händer
Frasklass verbfras
syssla med något

ha något i bakfickan
Frasklass verbfras
ha något i reserv eller beredskap Bruklighet bildligt

ha något i bakhuvudet
Frasklass verbfras
ha en idé som man inte riktigt kan uttrycka i ord, ha ett svar på en fråga e.d. som man inte riktigt får fram Bruklighet bildligt

ha något i kikaren
Frasklass verbfras
planera något (ofta med antydan om hemligshetsfullhet)

ha något på hand
Frasklass verbfras
ha utsikt att få något

ha något på lut
Frasklass verbfras
ha något i beredskap

ha något till hands
Frasklass verbfras
ha något inom räckhåll

ha pengar som gräs
Frasklass verbfras
ha mycket pengar

haploid
Ordklass adjektiv
som har endast en uppsättning kromosomer i cellkärnorna (om t.ex. organism eller vävnad, speciellt om könscellerna) Bruklighet biologi

haplologi
Ordklass substantiv
bortfall av den ena av två på varandra följande, nästan lika ljudgrupper Bruklighet språkvetenskap

happening
Ordklass substantiv
en teaterliknande, scenisk konstform, där skeendet delvis är oförutsebart och chockartat och ofta bygger på publikens medverkan

happy end
Frasklass nominalfras
lyckligt slut, särskilt i film, roman o.d.

ha på gaffeln
Frasklass verbfras
vara i stånd att inom kort skaffa sig kontroll över eller besegra (någon eller något), ofta vid tävling e.d.

ha på känn
Frasklass verbfras
ana

harakiri
Ordklass substantiv
högtidligt självmord genom uppristning av magen (en traditionell metod i Japan)
bildligt och överfört: vettlöst handlande som leder till katastrof

harang
Ordklass substantiv
yttrande som till stor del utgörs av fasta fraser utan egentligt innehåll

harangera
Ordklass verb
hålla hyllande tal till någon

hardangerfela
Ordklass substantiv
ett gammalt norskt, folkligt stråkinstrument med hög, smal kropp och både spel- och resonanssträngar

hardangersöm
Ordklass substantiv
typ av genombrutet vitbroderi på tyg (ursprungligen norskt)

hardjur
Ordklass substantiv
typ av gnagarliknande däggdjur som har kraftiga bakben och två par framtänder i överkäken och som lever på marken, ofta i öppen terräng (om harar, kaniner och pipharar)

hare
Ordklass substantiv
typ av snabbspringande, nattaktivt hardjur med långa, kraftiga bakben och långa öron
även om kött eller maträtt därav
överfört: räddhågad person
löpare som har till uppgift att till en början ligga främst i ett fält för att hålla uppe farten, särskilt vid galatävlingar och rekordförsök (dock inte vid mästerskap som EM, VM och OS)

harem
Ordklass substantiv
kvinnoavdelning i muslimsk mans hem
även om kvinnorna, särskilt då de fungerar som mannens potentiella älskarinnor Bruklighet mest historiskt
även utvidgat, alltid med erotisk innebörd

ha rent mjöl i påsen
Frasklass verbfras
inte ha något som behöver döljas

harhjärtad
Ordklass adjektiv
mycket räddhågad

haricots verts
en trädgårdsböna med smala, trinda, gröna baljor som äts hela

harig
Ordklass adjektiv
mycket räddhågad

harkla
Ordklass verb
rena strupen från slem, t.ex. genom pressad, hörbar utandning eller små hostningar, ofta omedelbart innan man talar, ibland med antydan om tveksamhet före svar

harkling
Ordklass substantiv
hörbar, pressad utandning eller hostning i syfte att rena strupen från slem, ofta före yttrande e.d.

harklöver
Ordklass substantiv
en klöverväxt med avlånga, gråvioletta, mjukt långhåriga blomhuvuden

harkrank
Ordklass substantiv
typ av större långbent mygga som inte sticks

harlekin
Ordklass substantiv
komisk teaterfigur med mask och färggrann dräkt (ursprungligen i traditionell, folklig italiensk teaterkonst)

harläpp
Ordklass substantiv
kluven överläpp vid harmynthet

harm
Ordklass substantiv
moraliskt betingad vrede, vanligen över något som uppfattas som ett övergrepp, en oförrätt e.d.

harma
Ordklass verb
vålla företret eller förargelse men knappast harm

harmas
Ordklass verb
känna harm eller förargelse

harma sig
Frasklass verbfras
harmas

harmfull
Ordklass adjektiv
som uttrycker harm (om handling e.d.) Bruklighet mindre brukligt
som vållar förtret (om omständighet e.d.)

harmfylld
Ordklass adjektiv
som känner harm
även om handling e.d.

harmlig
Ordklass adjektiv
som vållar förtret (om omständighet e.d.)

harmlös
Ordklass adjektiv
som kanppast kan förarga någon
ofta med antydan om t.ex. bristande skärpa eller menlöshet

harmoni
Ordklass substantiv
ordnad samklang av toner, ofta från flera instrument
överfört om samklang av andra sinnesintryck
speciellt om väl avvägd helhet
även överfört om relation e.d.
speciellt även: överensstämmelse
tillstånd av inre balans och frid (speciellt om själstillstånd men även allmännare)

harmoniera
Ordklass verb
passa väl ihop med, speciellt i estetiskt avseende men även allmännare
få att passa ihop

harmonik
Ordklass substantiv
helhet av harmonier i t.ex. en musikalisk komposition eller en musikstil

harmonika
Ordklass substantiv
typ av enklare musikinstrument (om dragharmonika, glasharmonika och munharmonika)

harmonilära
Ordklass substantiv
läran om musikaliska ackords byggnad och förbindelse med varandra

harmonisera
Ordklass verb
förse melodi med harmoniskt underlag (det vill säga ackompanjemang)
bringa att överensstämma

harmonisk
Ordklass adjektiv
som har att göra med samklangen mellan toner
som känneteckans av ordnad och välljudande samklang mellan toner
även överfört om andra sammansatta sinnesintryck
även överfört om relationer o.d.
som kännetecknas av inre balans och frid (om person eller omständigheter av betydelse för person)

harmonium
Ordklass substantiv
ett mindre, orgelliknande instrument utan pipor och vanligen med två trampor som reglerar lufttillförsel och tonstyrka, som förr användes i bl.a. hem, skolor och kapell

harmsen
Ordklass adjektiv
som känner förargelse eller harm, ofta på grund av någon mindre oförrätt

harmynt
Ordklass adjektiv
som har kluven överläpp sedan födseln på grund av ett fel under fosterutvecklingen

harnesk
Ordklass substantiv
del av rustning Bruklighet ålderdomligt
bildligt i uttryck för helt avisande inställning

harpa
Ordklass substantiv
ett stort stränginstrument vars ton har ljus klang och lång efterklang och ofta har ansetts som överjordisk vacker
ett redskap för sortering av grövre och finare korn, t.ex. av spannmål eller grus, som består av en ram med galler
frånstötande äldre kvinna

harpalt
Ordklass substantiv
liten hare Bruklighet vardagligt

harpest
Ordklass substantiv
en svår infektionssjukdom som förekommer hos hardjur, gnagare och vilda hönsfåglar och som kan spridas till människor och husdjur

harpist
Ordklass substantiv
person som yrkesmässigt spelar harpa

harpun
Ordklass substantiv
ett spjutliknande, hullingförsett fångstredskap som skhuts eller kastas mot villebrådet och som är fästat vid en lina med vilken villebrådet kan hämtas in (särskilt använt vid säl- och valfångst)

harpunera
Ordklass verb
fånga och döda med harpun

harpya
Ordklass substantiv
straff- eller hämndgudinna framställd som ett mellanting mellan rovfågel och kvinna (i grekiskt och romerskt mytologi)
en stor, örnliknande rovfågel som har ljusgrått huvud och som lever i Syd- och Mellanamerika

harpyja
Ordklass substantiv
straff- eller hämndgudinna framställd som ett mellanting mellan rovfågel och kvinna (i grekiskt och romerskt mytologi)
en stor, örnliknande rovfågel som har ljusgrått huvud och som lever i Syd- och Mellanamerika

harr
Ordklass substantiv
en laxfisk med lång, hög ryggfena

harris
Ordklass substantiv
en ginstliknande buske med gula blommor vars unga skott uppskattas av harar och kaniner

harskla
Ordklass verb
harkla sig

harskramla
Ordklass substantiv
ett bullerinstrument som används för att driva villebråd vid jakt och även som leksam

harsyra
Ordklass substantiv
en späd ört med klöverlikt trefingarade, friskt syrliga blad och vita, ofta rödstrimmiga blommor (en utpräglad skuggväxt)

hartass
Ordklass substantiv
fot på hare
om gråvitludna blomställningar hos t.ex. sälg: kisse Bruklighet vardagligt

hart när
nästan

harts
Ordklass substantiv
en blandning av organiska ämnen som bildas i växter och som bl.a. används för ytbehandlingsändamål och limning

hartsa
Ordklass verb
överdra med harts, speciellt med avseende på stråke för att öka dess strävhet och förbättra dess fäste på strängarna

hartsfiol
Ordklass substantiv
uppspänd tråd som gnids med harts, varvid ett gnisslande ljud uppstår, mest i syfte att irritera

harv
Ordklass substantiv
ett jordbruksredskap med pinnar eller trissor för uppluckring av jorden och bekämpning av ogräs

harva
Ordklass verb
bearbeta jord med harv för bl.a. luckring, tilljämning och ogräsbekämpning
ägna sig åt långvarig, föga stimulerande sysselsättning Bruklighet vardagligt
speciellt militärväsen: ha hård exercis

has
Ordklass substantiv
parti av bakben mellan skanken och skenbenet på fyrfotadjur, särskilt häst eller nötkreatur
även om ben eller häl på människor Bruklighet vardagligt

hasa
Ordklass verb
förflytta sig långsamt och med oavbruten kontakt med underlaget

hasa ned
Frasklass verbfras
glida ned

hasard
Ordklass substantiv
spel där slumpen har avgörande betydelse
även abstraktare och med tonvikt på handlingen
utvidgat: handlande vars resultat till stor del beror av slumpen

hasardera
Ordklass verb
medvetet handla så att resultatet bestäms av slumpen

hasch
Ordklass substantiv
en narkotiskt berusningsmedel som framställs ur hampa och framkallar livliga hallucinationer

haschisch
Ordklass substantiv
hasch

ha sig
Frasklass verbfras
visa upp visst tillgjort yttre beteende Bruklighet vardagligt

hasp
Ordklass substantiv
hake att stänga fönster eller dörr med

haspa
Ordklass verb
stänga till med hasp

haspa upp
Frasklass verbfras
öppna med hasp

haspel
Ordklass substantiv
anordning i form av ett slags rulle för upplindning av t.ex. garn eller linor

haspelfiske
Ordklass substantiv
sportfiske med haspelförsett spö

haspla
Ordklass verb
linda upp eller av på haspel

haspla ur sig
Frasklass verbfras
säga något snabbt och oövertänkt

hassel
Ordklass substantiv
en hög buske vars frukter är välsmakande nötter

hasselbackspotatis
Ordklass substantiv
skalad, ugnsbakad potatis som skurits i tunna skivor men hänger ihop på undersidan och vanligen stekts med ströbröd och ost

hasselmus
Ordklass substantiv
en liten musliknande , gulbrun gnagare, som lever i tät snårskog

hasselnöt
Ordklass substantiv
en rund nöt med fet, välsmakande kärna, som växer på hasselbuskar

hasselsnok
Ordklass substantiv
en mindre, gråbrun snok med mörkare fläckar, som är ofarlig

hast
Ordklass substantiv
brådska

hasta
Ordklass verb
förflytta sig hastigt, vanligen på grund av tidspress
även överfört
framtivna brådskande behandling

hastig
Ordklass adjektiv
som försiggår under kort tidsrymd
som inträffar utan förvarning eller förberedelse
allmännare: som sker med stor fart
om person, handling e.d. även med stark bibetydelse av obetänksamhet e.d.

hastighet
Ordklass substantiv
tillryggalagd vägsträcka per tidsenhet
även något utvidgat
även i uttryck för bristande tid

hastighetsgräns
Ordklass substantiv
högsta tillåtna hastighet, särskilt för bilar på viss vägsträcka

hastighetsmätare
Ordklass substantiv
instrument som anger fordons hastighet

hastighetsåkning
Ordklass substantiv
tävling i snabbåkning på t.ex. skridskor eller rullskridskor (i motsats till konståkning)

hastigt och lustigt
plötsligt och oväntat (vanligen i fråga om förändring)

hastverk
Ordklass substantiv
arbete utfört hastigt och utan tillräcklig omsorg

hat
Ordklass substantiv
ytterst djupt känd motvilja, vanligen mot någon eller något som uppfattas som ett hot, en ond maktfaktor e.d.

hata
Ordklass verb
känna mycket atark eller djup motvilja mot någon eller något som upplevs som ett hot, en ond maktfaktor eller något allmänt obehagligt

hatfull
Ordklass adjektiv
hatfylld

hatfylld
Ordklass adjektiv
fylld av hat (om person, handling e.d.)

hatisk
Ordklass adjektiv
som känner vakratigt hat

ha tjock hud
Frasklass verbfras
vara psykiskt okänslig

hatkärlek
Ordklass substantiv
intensiv känsla som är en blandning av kärlek och hat

ha tomatar på loftet
Frasklass verbfras
vara dum eller tokig Bruklighet vardagligt

ha torrt på fötterna
Frasklass verbfras
ha bra underlag för ett påstående eller ett ställningstagande

hatt
Ordklass substantiv
finare huvudbonad av mer eller mindre styvt material, för herrar vanligen med brätte och vanligen förhållandevis hög, för damer med stor variation i utseende och material
överfört: översta, täckande del av föremål
medlem av hattpartiet, i plural ofta med sytfning på hela hattpartiet Bruklighet historiskt

hatta
Ordklass verb
handla obeslutsamt Bruklighet vardagligt
speciellt: planlöst förflytta sig hit och dit

hattig
Ordklass adjektiv
som utmärks av ryckighet och brist på följdriktighet

hattkulle
Ordklass substantiv
övre, välvd eller cylindrisk del av hatt

hattpartiet
Ordklass substantiv
en partiliknande, merkantilistiskt inriktad riksdagsgruppering i frihetstidens Sverige

hat trick
Frasklass nominalfras
det att en spelare gör tre mål i en och samma match, särskilt i fotboll

hattsvamp
Ordklass substantiv
svamp vars synliga del består av en upprättstående del som bär upp en hattformad fruktkropp

haubits
Ordklass substantiv
typ av artilleripjäs med ett flertal laddningar som möjliggör en starkt krökt och lång projektilbana (ursprungligen om artilleripjäs med betydligt längre lopp är mörsare)

hausa
Ordklass substantiv
ett västafrikanskt språk med centrum i Nigeria
även om motsvarande folkgrupper

haussa
Ordklass verb
driva upp kurs eller pris på t.ex. värdepapper
utvidgat och överfört: överdrivet berömma och därigenom skruva upp förväntningarna på
överskatta (med avseende på utsikterna e.d.)

hausse
Ordklass substantiv
stor och plötslig prisstegring, särskilt om kursstegring på värdepapper men även allmännare

haute couture
högre sömnadskonst
konkret: kläder från tongivande modeskapare, särskilt i Paris

hautelisse
Ordklass substantiv
gobelängvävnad utförd på vävstol med stående varp
även om vävnadssättet eller vävstolen

hautrelief
Ordklass substantiv
skulpterad bild som tydligt framträder ur bakgrundsytan Bruklighet konstvetenskap

hav
Ordklass substantiv
mycket stort sammanhängande vattenområde som omger jordens landområden
naturlig del av detta sammanhängande vattenområde som inte helt omges av land
även i vissa namn på större insjöar, t.ex. Döda havet
överfört: stor, oöverskådligt och till synes homogen mängd, speciellt av luft eller sand men även allmännare

hava
Ordklass verb
vara i besittning av något (speciellt med mer eller mindre laglig rätt men även allmännare)
även i fråga om mer tillfällig besittning
ibland med angivande av användningen av det man har tillgång till
även med avseende på abstrakta förhållanden
även i uttryck för mer allmän samhörighet
vara försedd med viss utrustning, egenskap e.d., permanent eller tillfällig (både om föremål och personer)
ofta även med avseende på abstrakta företeelser som tillkommer eller förknippas med någon eller något
speciellt även: bestå av
vara sysselsatt eller upptagen med, ofta med bibetydelse av skyldighet
speciellt med avseende på undervisning e.d.
speciellt även med avseende på lärare respektive elev
allmännare: hålla, ge
låta vara placerad på viss plats e.d.
även ofta bildligt
låta vara anordnad på visst sätt
även utan egen medverakn e.d.
komma i besittning av något (konkret eller abstrakt) Bruklighet något vardagligt
speciellt med avseende på betalning (konkret eller abstrakt)
speciellt även: lyckas få tag på
få någon eller något i belögenheten att visst resultat e.d. uppstår
ofta bildligt, med skenbar rumsbetydelse
speciellt för att uttrycka strävan att genomdriva viss tolkning e.d.
vara skyldig att (enligt förordning, på bud e.d.)
även i fråga om skyldighet som samtidigt innebär en rättighet, särskilt i stadgar o.d.
även försvagat med avseende på ålagd uppgift e.d.
vara i viss situation, i visst tillstånd e.d.
speciellt för att uttrycka fallenhet e.d.
som hjälpverb för att bilda perfekt och pluskvamperfekt

hawaiimusik
Ordklass substantiv
typ av sentimental, amerikansk schlagermusik vars texter anknyter till Söderhavet och som gärna använder ukulele eller så kallad hawaiigitarr som instrument

hawaiispel
Ordklass substantiv
stil i lagspel, t.ex. fotboll eller ishockey, som innebär att spelet böljar fram och tillbaka utan hårda tacklingar och att resultatet ofta blir många mål

havande
Ordklass adjektiv
som bär foster inom sig (om kvinna) Bruklighet något högtidligt
även bildligt Bruklighet något högtidligt

havandeskap
Ordklass substantiv
det att bära foster inom sig
även om perioden för detta

havandeskapsförgiftning
Ordklass substantiv
ett sjukdomstillstånd hos gravida kvinnor, karakteriserat av blodtrycksförhjning och äggvita i urinen

havannacigarr
Ordklass substantiv
cigarr av tobak från Havanna

ha varmt på fötterna
Frasklass verbfras
ha bra underlag för ett påstående eller ett ställningstagande

haverera
Ordklass verb
förstöras genom olyckshändelse (om fartyg eller flygplan)
även utvidgat om andra fordon eller föremål
helt misslyckas och därför upplösas (om verksamhet e.d.)

haveri
Ordklass substantiv
fartygs eller flygplans förstörelse genom olyckshändelse
även utvidgat, särskilt om nästan oreparerbar skada i t.ex. fartygsdel eller maskin
överfört: totalt misslyckande

haverikommission
Ordklass substantiv
grupp av sakkunniga med uppgift att utreda svårare flygplanshaveri

haverist
Ordklass substantiv
fartyg eller flygplan som lidit haveri
även om person, särskilt skeppare, pilot e.d.

haverrot
Ordklass substantiv
typ av korgblommig ört med smala, gräsliknande blad och med frukter som har getskäggliknande penselhår

havre
Ordklass substantiv
en sädesslag med småax i vippa, som främst används som kreatursfoder men även för beredning av gryn och mjöl
även om besläktade gräsarter

havreflarn
Ordklass substantiv
en frasig småkaka bakad på havregryn

havregryn
Ordklass substantiv
gryn av havre

havremust
Ordklass substantiv
soppa på fint havremjöl

havsabborre
Ordklass substantiv
typ av mycket artrik, aborrartad havsfisk, särskilt om en stor rovfisk som tillfälligt gästar den svenska västkusten

havsanemon
Ordklass substantiv
typ av icke kolonibildande koralldjur som med en blomliknande samling av tentakler fångar sitt byte, ofta med hjälp av bedövande nässeltrådar

havsbad
Ordklass substantiv
bad i havet
även om särskilt anlagd plats lämplig för detta

havsband
Ordklass substantiv
yttersta del av skärgård

havsbris
Ordklass substantiv
bris som blåser från havet mot land

havsbryn
Ordklass substantiv
havsband

havsdöd
Ordklass substantiv
helt förstörda livsbetingelser i havsområde, särskilt för högra livsformer, på grund av t.ex. föroreningar

havsfru
Ordklass substantiv
mytologisk figur tänkt som ett kvinnligt väsen med fiskkropp nedanför midjan

havsgud
Ordklass substantiv
gud som tänks ha sin hemvist i havet och styra över detta

havskappseglare
Ordklass substantiv
båt för havskappsegling
person som ägnar sig åt havskappsegling

havskappsegling
Ordklass substantiv
kappsegling över längre sträcka utomskärs, särskilt i vissa typer av båtar eller enligt speciella handikappregler

havskatt
Ordklass substantiv
en stor, bottenlevande havsfisk med stort huvud och läckert kött, som förekommer bl.a. utanför svenska västkusten
även om närbesläktade fiskar

havsklimat
Ordklass substantiv
fuktig klimattyp med milda vintrar och svala somrar (som i många kustområden)

havskryssare
Ordklass substantiv
segelbåt som lämpar sig för havskappsegling

havskräfta
Ordklass substantiv
ett ljusrött, hummerliknande havskräftdjur med välsmakande kött

havslax
Ordklass substantiv
lax som fångats i havet och inte fått lekdräkt
handelsnamn på gråsej och lyrtorsk

havsmus
Ordklass substantiv
särskilt: en mindre broskfisk som har gnagarliknande nos och lång, piskformig stjärt och som lever nära havsbottnen, bland annat utanför den svenska västkusten

havsrätt
Ordklass substantiv
folksrättsliga bestämmelser som rör utnyttjandet av haven

havssula
Ordklass substantiv
en stor, vit havsfågel med spetsig stjärt, grov spetsig näbb och långa svarta vingspetsar, som fångar fisk genom störtdykning ned under vattnet

havsteknik
Ordklass substantiv
oljeborrning i havet

havstrut
Ordklass substantiv
en stor, vit måsfågel med svarta vingar och gråskära ben

havstulpan
Ordklass substantiv
typ av litet kräftdjur med kransar av vassa skalplattor och fransade fångstben, som förekommer i täta samlingar på bl.a. klippor och undersidan av båtar

havsutter
Ordklass substantiv
ett mårddjur som har mycket värdefullt pälsverk och som lever längs klippkuster i norra Stilla havet

havsyta
Ordklass substantiv
havets översta skikt, speciellt som nollnivå vid höjdangivelser

havsörn
Ordklass substantiv
en stor, brun örn med grov kroknäbb, breda, rektangulära vingar och kort, kilformig stjärt, som sällsynt häckar i kustområden eller vid ensliga insjöar
även om närbesläktade örnar

havtorn
Ordklass substantiv
en snårbildande, hög, tornig buske som växer på havsstränder och bär oragnefärgade frukter som ger en god gelé

ha öppet hus
Frasklass verbfras
ta emot gäster eller besökare när som helst på dagen (ofta dock mellan vissa klockslag)

hearing
Ordklass substantiv
typ av större, offentlig utfrågning, ofta av en blandad grupp av makthavare och experter
ursprungligen om en typ av utfrågning inför utskott av USA:s folkrepresentation

heat
Ordklass substantiv
förberedande grupp av samtidigt startande tävlingsdeltagare, varav vissa vanligen skall slås ut (i löpning, simning och andra hastighetsgrenar)

hebré
Ordklass substantiv
israelit (i Gamla testamentets värld)
i Nya testamentet ibland med mera inskränkt innebörd: hebreisktalande jude

hebreisk
Ordklass adjektiv
som har att göra med hebréerna

hebreiska
Ordklass substantiv
ett semitiskt språk som är det officiella språket i Israel

hed
Ordklass substantiv
område bestående av torr, näringsfattig slättmark med växtlighet av huvudsakligen ris, mossor och lavar (särskilt som beteckning för en grundläggande typ av växtsamhälle)

heden
Ordklass adjektiv
hednisk (vanligen om tidsperiod e.d.) Bruklighet ålderdomligt
i sammansättningar även allmännare

hedendom
Ordklass substantiv
religiös tro helt utan samband med kristen, judisk och muslimsk tradition, särskilt om förment lägre religioner (enligt västerländkst synsätt), gärna med inslag av månggudadyrkan
utvidgat: ateism

hedenhös
Ordklass substantiv
mycket avlägsen forntid Bruklighet något föråldrat eller skämtsamt

heder
Ordklass substantiv
anseende grundat på erkänt goda karaktärsegenskaper, ibland enligt något föråldrade normer
erkännande av bibehållet eller förbättrat anseende, ofta till följd av någon prestation e.d.

hederlig
Ordklass adjektiv
som arbetar öppet och endast med moraliskt godtagbara metoder i sin strävan att uppnå något, speciellt vid affärsverksamhet
även om handling o.d.
rejäl (med försvagning av den moraliska innebörden)
speciellt om traditionsrika och uppskattade föremål, företeelser o.d.

hedersam
Ordklass adjektiv
som innebär att någons anseende bibehålls eller förbättras

hedersdoktor
Ordklass substantiv
person som i kraft av värdefulla insatser tillerkänts doktorstitel utan att ha formella meriter för detta

hedersgäst
Ordklass substantiv
särskilt förnäm och ärad gäst

hedersknyffel
Ordklass substantiv
präktig och hygglig person Bruklighet vardagligt, något ålderdomligt

hederskodex
Ordklass substantiv
oskrivet normsystem som man inte kan bryta mot utan att förlora anseendet (särskilt i grupper med kåranda e.d.) Bruklighet någto högtidligt

hederskompani
Ordklass substantiv
truppavdelning somparaderar vid officiella högtidligheter, ofta för att hedra en förnäm gäst e.d.

hedersledamot
Ordklass substantiv
hedersmedlem

hedersman
Ordklass substantiv
pålitlig och hygglig person
speciellt om socialt underställd person (särskilt förr) Bruklighet vänligt men ibland något nedsättande

hedersmedlem
Ordklass substantiv
person som fått medlemskap i sällskap som hedersbevisning, vanligt utan att delta aktivt i verksamheten

hedersomnämnande
Ordklass substantiv
extra utmärkelse vid sidan av egentliga priser vid tävling

hedersord
Ordklass substantiv
löfte angivet med det egna anseendet som insats eller säkerhet
ofta försvagat i uttryck för stark försäkran

hederspascha
Ordklass substantiv
hedersknyffel Bruklighet vardagligt, något ålderdomligt

hederspris
Ordklass substantiv
pris som delas ut som särskilt erkännande vid tävlan, oftast till deltagare som inte vunnit något av de ordinarie prisen

hederssak
Ordklass substantiv
uppgift eller handling som man måste utföra för att inte förlora i anseende

hedersskuld
Ordklass substantiv
skuld för vilken gäldenärens hederskänsla är enda säkerhet

hedervärd
Ordklass adjektiv
som är värd aktning, t.ex. för sina moraliska egenskaper
ibland med antydan om begränsning

hednamission
Ordklass substantiv
kristen mission bland hedningar, ofta innefattande humanitär hjälpverksamhet Bruklighet ålderdomligt

hedning
Ordklass substantiv
person med en tro som helt saknar samband med kristna, judiska och muslimska traditioner (ofta om person med religion med inslag av månggudadyrkan, magi e.d.)
utvidgat: person som är likgiltig för kristendomen (speciellt om ateist)

hednisk
Ordklass adjektiv
som har att göra med hedendom

hedonism
Ordklass substantiv
filosofisk riktning som betraktar lusten och njutningen som det högsta i livet

hedonist
Ordklass substantiv
anhängare av hedonismen
allmännare: njutningslysten person

hedonistisk
Ordklass adjektiv
som har att göra med hedonismen

hedra
Ordklass verb
visa aktning för person eller något som har samband med person
utvidgat med avsende på annan företeelse: skänka glans åt
bringa någon heder
reflexivt: utmärka sig med t.ex. god prestation

hedrande
Ordklass adjektiv
som bringar någon heder

hegelian
Ordklass substantiv
anhängare till den tyske filosofen Hegel, som bl.a. hävdade att utvecklingen förs framåt enligt schemat tes – antites – syntes

hegeliansk
Ordklass adjektiv
som har att göra med Hegels filosofi

hegemoni
Ordklass substantiv
bestämmande inflytande, särskilt politiskt
ibland även om andra former av dominans, t.ex. kulturella Bruklighet i viss marxistisk teori

hej
Ordklass interjektion
ett informellt hälsnings- eller avskedsord
uttryck för munterhet och lössläppthet
för att markera takt, särskilt vid kollektivt arbete

heja
Ordklass verb
uppmuntra tävlande med hejarop
heja
Ordklass interjektion
må det gå bra (för angiven deltagare i tävling e.d.)

hejaklack
Ordklass substantiv
grupp åskådare vid tävling som stöder någon tävlande eller grupp av tävlande med uppmuntrande tillrop, ofta endera laget vid lagmatch

heja på
Frasklass verbfras
stödja, hoppas på framgång för t.ex. ett visst lag eller en viss idrottsman eller idrottskvinna
hälsa informellt, ofta med ett "hej"
bearbeta med hejare Bruklighet mindre brukligt

hejaramsa
Ordklass substantiv
ramsa som ropas i kör och som uttrycker sympatier för t.ex. ett visst lag eller en viss tävlingsdeltagare

hejare
Ordklass substantiv
person med stor skicklighet i något angivet avseende Bruklighet vardagligt
redskap som består av en fallvikt som lyfts till viss höjd och sedan får falla fritt på arbetsstycke

hejarklack
Ordklass substantiv
grupp åskådare vid tävling som stöder någon tävlande eller grupp av tävlande med uppmuntrande tillrop, ofta endera laget vid lagmatch

hejd
Ordklass substantiv
övre gräns

hejda
Ordklass verb
förhindra vidare utbredning eller framfart av
reflexivt speciellt: stanna upp
speciellt även: behärska sig

hejdlös
Ordklass adjektiv
som tycks sakna övre gräns

hejduk
Ordklass substantiv
person som villigt och blint tjänar någon i någon betänklig verksamhet

hejdundrande
Ordklass adjektiv
överdådig

hejig
Ordklass adjektiv
överdrivet hurtig

hejsan
Ordklass interjektion
ett extra informellt hälsnings- eller avskedsord
uttryck för munterhet och lössläppthet

hekatomb
Ordklass substantiv
mycket stor mängd

hektar
Ordklass substantiv
ytenhet som motsvarar 10 000 kvadratmeter, särskilt för angivande av åkerareal o.d.

hektisk
Ordklass adjektiv
som kännetecknas av intensitet och brådska (om t.ex. verksamhet eller situation)
mer konkret: feberaktig

hekto
Ordklass substantiv
viktenhet som motsvarar 100 gram

hektograf
Ordklass substantiv
en enklare apparat för mångfaldigande av skriven text Bruklighet historiskt

hektografera
Ordklass verb
mångfaldiga med hektograf

hektogram
Ordklass substantiv
viktenhet som motsvarar 100 gram

hektoliter
Ordklass substantiv
volymenhet som motsvarar 100 liter

hel
Ordklass adjektiv
som omfattar alla delar av det föremål e.d. som framgår av sammanhanget
ofta med antydan om stor omfattning, positiv värdering e.d.
även med stark bibetydelse av enhetlighet och följdriktighet
i adverbiell användning vanligen rent förstärkande: mycket, alldeles
som bibehållit en sammanhållen form och därför är i fullgott skick (mest om enklare föremål)

hela
Ordklass verb
hel butelj sprit
hela
Ordklass verb
bota person, sjukdom, skada e.d. Bruklighet högtidligt
hela
Ordklass adverb
så mycket som

hela baletten
Frasklass nominalfras
hela högen, allihop Bruklighet bildligt, vardagligt

hela bibban
Frasklass nominalfras
alltihop

hela faderullan
Frasklass nominalfras
alltihopa, allihopa

helafton
Ordklass substantiv
kväll som helt ägnas åt ett visst festligt program

hela härligheten
Frasklass nominalfras
alltihop

hela klabbet
Ordklass vardagligt
alltihop

hela konkarongen
alltsammans, allesammans Bruklighet vardagligt

hela köret
alltihop Bruklighet vardagligt, vanligen något nedsättande

helan
Ordklass substantiv
första supen

helautomatisk
Ordklass adjektiv
som fungerar helt utan mänskligt ingripande (om maskin e.d.)

helbild
Ordklass substantiv
bild av person i helfigur Bruklighet särskilt fotografering
någon gång även om bild av föremål

hel biljett
Frasklass nominalfras
biljett till fullt pris (för vuxna)

helbräddad
Ordklass adjektiv
som saknar alla inskärningar i kanten

helbrägda
Ordklass adjektiv
oskadad Bruklighet något ålderdomligt
frisk

helbrägdagörelse
Ordklass substantiv
behandling av sjuka med icke-medicinska, religiöst präglade metoder (om t.ex. handpåläggning eller bön, särskilt i vissa frikyrkosamfund)

heldag
Ordklass substantiv
dag då arbete, studier eller annan verksamhet pågår hela tiden

heldragen
Ordklass adjektiv
som ritats utan att pennan lyfts (om linje e.d.)

heldäckad
Ordklass adjektiv
som nästan helt täcks av däck (om fartyg)

helfabrikat
Ordklass substantiv
industriprodukt som saluförs i fullt färdigt skick

helfet
Ordklass adjektiv
som har högre fetthalt än 45 % (om ost)
som kännetecknas av kraftig svärta o.d. (om tryckstil)

helfigur
Ordklass substantiv
bild av hela kroppen av en person
speciellt om måltavla som föreställer detta
bildligt om någons hela personlighet e.d.

helfransk
Ordklass adjektiv
vars rygg och pärmar är överdragna med skinn (om bokband)

helförsäkra
Ordklass verb
skaffa helförsäkring för

helförsäkring
Ordklass substantiv
försäkring som täcker nästan alla skador, speciellt om bilförsäkring som utom personskador täcker bl.a. stöld och brand

helg
Ordklass substantiv
period om några dagar med allmän ledighet från arbete och möjlighet till gudstjänstbesök (om de stora kyrkohögtiderna eller om vanliga veckoslut)
även om den arbetsfria perioden kring 1 maj

helga
Ordklass verb
göra eller hålla helig Bruklighet något ålderdomligt
speciellt: inviga åt gudom
försvagat: ägna åt högre syfte e.d.

helgardera
Ordklass verb
täcka alla möjliga laternativ för något och därmed undvika alla risker, speciellt vid tippning

helgd
Ordklass substantiv
erkänd helighet
försvagat: okränkbarhet

helgdag
Ordklass substantiv
allmänt arbetsfri dag med möjlighet till gudstjänstbesök (om söndag eller vissa andra dagar under större kyrkohögtider)
iblanddock i motsats till vanliga söndagar
även om 1 maj

helgedom
Ordklass substantiv
lokal som är helgad åt gudom (om t.ex. kyrka eller tempel)

helgeflundra
Ordklass substantiv
en mycket stor flundrefisk med läckert kött
även om maträtt därav
även om en mindre art

helgelse
Ordklass substantiv
upprättande av gemenskap med kristendomens Gud

helgerån
Ordklass substantiv
hänsynslös handling som kränker grundläggande värden
ursprungligen: tempelrov

helgfri
Ordklass adjektiv
som inte infaller på helgdag (om vardag eller lördag)

helgjuten
Ordklass adjektiv
gjuten i ett stycke
särskilt överfört: som utgör en väl avvägd, harmonisk enhet

helgmålsbön
Ordklass substantiv
kortare gudstjänst kvällen före söndag eller helgdag

helgmålsringning
Ordklass substantiv
ringning i kyrkklockor kvällen före söndag eller helgdag (som markering av helgens inträde)

helgon
Ordklass substantiv
religiös personlighet som fått erkännande för ett mycket fromt och moraliskt högtstående liv (särskilt i katolsk och ortodox kristendom)
försvagat: moraliskt mycket högtstående person

helgongloria
Ordklass substantiv
ljusring som symbol för helighet kring bild av ett helgons huvud

helgonlegend
Ordklass substantiv
förskönande berättelse om ett helgons liv, vanligen med övernaturliga inslag

helgsmål
Ordklass substantiv
tidpunkt då en helg börjar

helhet
Ordklass substantiv
något som tankemässigt betraktas på en gång i hela sin omfattning utan hänsyn till enskilda detaljer
ofta med särskilt stark tonvikt på odelbarheten

helhetsintryck
Ordklass substantiv
intryck av något betraktat som ett helt

helhetsvård
Ordklass substantiv
sjukvård som innebär omsorg om hela människan (d.v.s. i både fysiskt och psykiskt samt både socialt och andligt avseende, särskilt i fråga om svårt sjuka och döende patienter)
även konkretare om vårdenheten e.d.

helhjärtad
Ordklass adjektiv
som visar starkt engagemang för något (om person, handling e.d.)

helig
Ordklass adjektiv
som anses stå i nära förbindelse med det gudomliga och därför behandlas med religiös vördnad (både om konkreta och abstrakta företeelser)
försvagat: mycket kär eller dyrbar för någon
som utförs med ett högt mål i sikte

heliga tre konungar
Frasklass nominalfras
de tre konungar från Österlandet som enligt legenden kom för att hylla Jesusbarnet, ledda av en stjärna Bruklighet ursprungligen bibliskt

helig ko
Frasklass nominalfras
någon eller något som inte får kritiseras

helikon
Ordklass substantiv
ett cirkelformat bastubeinstrument som bärs över axeln

helikopter
Ordklass substantiv
en luftfarkost som lyfts av en propeller som roterar i horisontalplanet och bland annat kan hänga orörlig i luften och landa mer eller mindre vertikalt

helinackordering
Ordklass substantiv
inackordering med kost och logi

heliocentrisk
Ordklass adjektiv
som förutsätter solen som medelpunkt för bl.a. jordens rörelse Bruklighet i vetenskapliga sammanhang

heliofob
Ordklass adjektiv
som inte tål ljus (om person, djur eller växt)

heliograf
Ordklass substantiv
instrument som registrerar antalet soltimmar

heliostat
Ordklass substantiv
ett instrument som med hjälp av en roterande spegel reflekterar ljuset från en himlakropp i konstant riktning och därigenom underlättar mätningar och observationer (mest för observationer av solen)

heliotrop
Ordklass substantiv
en strävbladig prydnadsväxt med små ljusblå, vanlijdoftande blommor och med blad som den vänder efter solen
även om närbesläktade arter
en mörkgrön prydnadssten med blodröda fläckar (ett kvartsmineral: kalcedon)

heliotropism
Ordklass substantiv
förmåga hos vissa växter att vända sig mot solljuset

helium
Ordklass substantiv
ett grundämne som tillhör ädelgaserna och bl.a. används som bärande gas i ballonger

helkonserv
Ordklass substantiv
industrimässigt inlagd konserv med lång hållbarhet (minst ett år) också vid rumstemperatur (den normala typen av konserv)

helkväll
Ordklass substantiv
helafton

hell
Ordklass interjektion
uttryck för högstämd hälsning eller hyllning Bruklighet ålderdomligt

hellen
Ordklass substantiv
forntida grek

hellenism
Ordklass substantiv
dominerande, på klassisk grekisk kultur grundad kulturströmning i medelhavsområdet under århundradena närmast före Kristi födelse

hellenistisk
Ordklass adjektiv
som har att göra med hellenismen

hellensk
Ordklass adjektiv
som har att göra med det forntida Grekland

heller
Ordklass adverb
likaså inte (i nekande uttryck)
även som allmänt förstärkningsord eller för att markera vädjan e.d. Bruklighet vardagligt

helljus
Ordklass substantiv
särskilt: fordonsljus som har full ljusstyrka och räckvidd genom att det inte bländats av

hellre
Ordklass adverb
med större nöje eller tillfredsställelse
vid bedömning av handlingsalternativ: med större fördel

helnot
Ordklass substantiv
tecken för en ton vars tidsvärde normalt anges med fyra taktslag och motsvarar en hel takt vid fyrtakt

helnykter
Ordklass adjektiv
som av princip helt avstår från alkohol

helnykterist
Ordklass substantiv
person som av princip helt avstår från alkohol

helomvändning
Ordklass substantiv
snabb vridning av kroppen ett halvt varv vid stående ställning (särskilt i militära och gymnastiska sammanhang)
överfört: plötsligt, totalt byte av ståndpunkt

helot
Ordklass substantiv
livegen bonde i forntidens Sparta Bruklighet historiskt

helpension
Ordklass substantiv
inkvartering som innefattar logi och dagens alla måltider (på hotell e.d.)

helsida
Ordklass substantiv
hel tidningssida

helsiden
Ordklass substantiv
tyg av enbart silke

helsike
Ordklass substantiv
mycket svår situation
ofta i rena kraftuttryck

helskinnad
Ordklass adjektiv
som inte fått allvarligare synliga skador trots genomgången fara e.d.
även överfört

helskuren
Ordklass adjektiv
som är tillskuren i ett stycke och saknar midjesöm (om klädesplag o.d.)

helskägg
Ordklass substantiv
skägg som täcker både hakan och delar av kinderna

helspänn
Ordklass substantiv
spänd uppmärksamhet
ursprungligen: läge för avfyrning

helst
Ordklass adverb
hellre än allt annat
i synnerhet Bruklighet något ålderdomligt
i vissa uttryck av typen "vem som helst": utan precisering av alla tänkbara möjligheter (i fråga om bl.a. person, plats eller tidpunkt, vanligen för att uttrycka att dessa är godtyckliga)
även som rent förstärkningsord i negerande sammanhang
även i uttryck för mycket hög grad av något Bruklighet vardagligt

helstekt
Ordklass adjektiv
som stekts i ett stycke (om kötträtt)

helstöpt
Ordklass adjektiv
stöpt i ett helt stycke
ibland överfört: som utgör en väl avvägd, harmonisk enhet

heltal
Ordklass substantiv
tal utan bråkdel

helt enkelt
utan vidare (som kommentar till handling e.d.)
så enkelt som (som kommentar till lösning på problem e.d.)

heltid
Ordklass substantiv
full arbetstid (normalt omfattande cirka 40 timmar i veckan)

helt och hållet
fullständigt

helton
Ordklass substantiv
största och vanligaste intervall mellan två närliggande toner i den vanliga skalan (som mellan c och d)

heltäckande
Ordklass adjektiv
som täcker alla delar eller aspekter av något område(beträffande abstrakta eller konkreta områden)
speciellt: som helt täcker golvytorna

heltäckningsmatta
Ordklass substantiv
heltäckande matta

helvete
Ordklass substantiv
plats där de fördömda tänks vara tvungna att vistas och pinas (enligt äldre kristen tradition)
försvagat: outhärdlig plats eller situation
ofta som rent kraftuttryck Bruklighet starkt vardagligt

helvetesmaskin
Ordklass substantiv
tifsinställd bomb för attentat e.d. Bruklighet ålderdomligt

helvetisk
Ordklass adjektiv
helt omöjlig att uthärda

helylle
Ordklass substantiv
oblandat ylle
även överfört om präktighet o.d. Bruklighet mest i sammansättningar, något ålderdomligt

helår
Ordklass substantiv
tidsperiod om ett helt år

hem
Ordklass substantiv
stadigvarande bostad för viss person, familj e.d. (ofta med tanke på den personliga karaktären hos inredningen etc.)
ofta mindre konkret, med tonvikt på gemensakapen mellan de samboende
även bildligt om hemtrakt, hemland e.d. Bruklighet ofta något högtidligt
ofta i sammansättningar: institution för vård eller service som även fungerar som tillfällig eller stadigvarande bostad
i sammansättningar även utan eller med mycket tillfälligt boende
hem
Ordklass adverb
till hemmet (hemorten, hemlandet e.d.)
utvidgat: till förråd eller normal förvaringsplats
även i uttryck för lyckat resultat
speciellt i kortspel: i uttryck för att man lyckats ta det antal spel man åtagit sig att ta

he-man
Ordklass substantiv
manligt kraftfull och erotiskt tilltalande man (enligt traditionella normer)

hemarbetande
Ordklass adjektiv
som huvudsakligen arbetar i hemmet

hematit
Ordklass substantiv
ett gråblått järnmineral som blir blodrött när det repas eller pulvriseras

hematolog
Ordklass substantiv
specialist på hematologi

hematologi
Ordklass substantiv
läran om blodet och blodsjukdomarna

hembageri
Ordklass substantiv
mindre, ej fabriksmässigt drivet bageri

hembakad
Ordklass adjektiv
bakad i hemmet och därför ofta uppfattad som särskilt välsmakande e.d.
även om bageriprodukter från hembageri e.d.

hembakt
Ordklass adjektiv
hembakad

hembesök
Ordklass substantiv
besök i hemmet, särskilt av socialarbetare e.d.

hembiträde
Ordklass substantiv
person som yrkesmässigt biträder inom husligt arbete Bruklighet mest historiskt

hembjuda
Ordklass verb
särskilt: erbjuda till inlösen Bruklighet juridik

hembrännare
Ordklass substantiv
apparat för hembränning
inbland även om person som ägnar sig åt hembränning

hembränning
Ordklass substantiv
olovlig, privat framställning av sprit

hembränt
Ordklass substantiv
sprit som är olovligt (privat) framställd

hembud
Ordklass substantiv
erbjudande om köp eller inlösen av egendom till person med företrädes- eller lösningsrätt

hembygd
Ordklass substantiv
landsbygdstrakt som omger hemmet (ofta med tanke på speciella kulturella värden o.d.)
trakt där någon vuxit upp

hembygdsförening
Ordklass substantiv
förening med uppgift att vårda och utveckla hembygdens kultur

hembygdsgård
Ordklass substantiv
gård inrättad för att belysa och stödja hembygdens kultur (ofta en sorts museum med gamla föremål från bygden)

hembära
Ordklass verb
framföra Bruklighet högtidligt
hemföra seger Bruklighet ålderdomligt

hemdator
Ordklass substantiv
mikrodator avsedd att användas i hemmet

hemdragande
Ordklass adjektiv
som tagit något oönskat med sig hem

hemfalla
Ordklass verb
motståndslöst låta sig upptas av någon olämplig sysselsättning, metod e.d.
åter tillfalla Bruklighet ålderdomligt
genom tvång utsätta för viss påföljd e.d. Bruklighet delvis juridik, åderdomligt

hemfridsbrott
Ordklass substantiv
straffbar kränkning av det rättsliga skydd ett hem åtnjuter, särskilt genom olovligt inträngande e.d. Bruklighet särskilt juridik

hemföra
Ordklass verb
föra med sig till hemmet (hemorten, hemlandet e.d.)
överfört: lyckats tillskansa sig

hemförlova
Ordklass verb
ge tillstånd att återvända hem (med avseende på soldater eller andra personer i tjänst utanför hemorten
även med avseende på intagna på vårdanstalt e.d.

hemförsäkring
Ordklass substantiv
försäkring av bostad och lösegendom

hemförsäljning
Ordklass substantiv
försäljning av vara genom säljare som kommer hem tillköparen, telefonerar till honom eller henne e.d.

hemgift
Ordklass substantiv
egendom som den kvinnliga parten för med sig i boet vid giftermål
urspurngligen gåva från föräldrarna till dottern vid hennes giftermål

hemgjord
Ordklass adjektiv
tillverkad i hemmet
särskilt: som tillverkats med enkla, hobbymässiga metoder och hjälpmedel

hemgång
Ordklass substantiv
det att lyckas ta så många spel som man åtagit sig vid budgivningen i kortspel, särskilt bridge

hemhjälp
Ordklass substantiv
person som yrkesmässigt men ofta tillfälligt utför hushållsarbete i annans hem

hemifrån
Ordklass adverb
från hemmet
även med försvagad riktningsbetydelse

heminredning
Ordklass substantiv
metoder för anskaffning av möbler och andra inventarier till hem och ordnande av dem till en behaglig helhet
ofta konkret om allt som hör till det inre av ett hem

hemisfär
Ordklass substantiv
halvklot, särskilt om norra eller södra halvklotet

hemkalla
Ordklass verb
uppmana att återvända till hemorten eller hemlandet
speciellt med avseende på diplomatiskt sändebud, vanligen som markering mot landet i fråga
bildligt: låta avlida Bruklighet högtidligt

hemkomst
Ordklass substantiv
återkomst till hemmet, hemorten, hemlandet e.d.

hemkonsulent
Ordklass substantiv
person som yrkesmässigt ger rådgivning i frågor som rör bostad, kost, vardagsekonomi o.d.

hemkunskap
Ordklass substantiv
kunskap om ett hems skötsel, speciellt som skolämne

hemkört
Ordklass substantiv
hembränd sprit Bruklighet vardgligt, skämtsamt

hemlagad
Ordklass adjektiv
som tillagats i hemmet

hemland
Ordklass substantiv
land där man vuxit upp
land där man bor

hemlandstoner
Ordklass substantiv
särskilt: sinnesintryck som väcker minnen från hembygden eller hemlandet

hemlig
Ordklass adjektiv
som bör vara bekant endast för några få invigda
speciellt om person vars identitet eller verksamhet ej bör vara känd
ibland i adverbiell användning, särskilt i vissa uttryck

hemligen
Ordklass adverb
i hemlighet Bruklighet något högtidligt eller formellt

hemlighet
Ordklass substantiv
kunskap som bör vara förbehållen några få invigda
även om oförklarlig företeelse
abstraktare: det att något hålls hemligt

hemlighetsfull
Ordklass adjektiv
som tycks hålla inne med en hemlighet (om person)
även om handling e.d.
utvidgat om andra företeelser: mystisk

hemlighetsmakeri
Ordklass substantiv
överdrivet hemlighållande

hemlighus
Ordklass substantiv
litet hus för uträttande av naturbehov Bruklighet något ålderdomligt

hemlighålla
Ordklass verb
hålla tillbaka avslöjandet av

hemligstämpel
Ordklass substantiv
stämpel med vilken något markeras som hemligt, vanligen efter beslut av myndighet (särskilt för dokument o.d.)
vanligen bildligt om själva det juridiska förfarandet

hemligstämpla
Ordklass verb
förse med hemligstämpel eller (vanligen) på annat sätt markera att något inte bör bli offentligt

hemlock
Ordklass substantiv
typ av snabbväxande, granliknande barrträd, i Sverige mest odlat som parkträd

hemlån
Ordklass substantiv
rätt till tillfällig förvaring i hemmet av lånat föremål, särskilt beträffande biblioteksbok (i motsats till läsesalslån)

hemlängtan
Ordklass substantiv
längtan till hemmet, hemorten, hemlandet e.d.

hemläxa
Ordklass substantiv
längre skoluppgift som skall utföras i hemmet

hemlös
Ordklass adjektiv
som saknar eget hem
överfört: rotlös

hemma
Ordklass adjektiv
som har god kännedom eller goda färdigheter på visst område
hemma
Ordklass adverb
i hemmet, hemtrakten eller hemlandet
även i uttryck för gemenskapskänslor o.d. som hör samman med hemmet
även i uttryck för att något har en naturlig och berättigad plats i något sammanhang
även för att beteckna lyckat resultat, särskilt i kortspel

hemmablind
Ordklass adjektiv
som inte längre lägger märke till brister och skavanker i det egna hemmet eller landet e.d.

hemmadotter
Ordklass substantiv
ogift kvinna som bor kvar och endast verkar i föräldrahemmet och vanligen inte är helt ung Bruklighet något ålderdomligt

hemmafront
Ordklass substantiv
civil del av krigförande land, tänkt som infogad i totalförsvaret

hemmafru
Ordklass substantiv
gift kvinna som för tillfället inte utövar yrkesarbete utan istället ägnar sig åt skötsel av hemmet

hemmagjord
Ordklass adjektiv
som tillverkats hemma med enkla, föga yrkesmässiga metoder och hjälpmedel
ibland med tonvikt på det ofullgångna
även om abstrakta företeelser

hemmahörande
Ordklass adjektiv
som har en naturlig och berättigad plats någonstans (särskilt om person som bor på viss plats)

hemmakväll
Ordklass substantiv
kväll som tillbringas i hemmet i ensamhet eller i kretsen av ett fåtal nära vänner eller släktingar

hemmalag
Ordklass substantiv
lag som i en viss match tävlar på hemmaplan mot utsocknes lag

hemmaman
Ordklass substantiv
gift man som för tillfället inte utövar yrkesarbete utan istället ägnar sig åt skötsel av hem och barn

hemmamarknad
Ordklass substantiv
det egna landets varu- och tjänstemarknad

hemman
Ordklass substantiv
jordbruksfastighet betraktad som ekonomisk enhet och med viss minsta avkastning Bruklighet numera inte officiell beteckning

hemmansägare
Ordklass substantiv
titel för person som äger och brukar en jordbruksfastighet Bruklighet något ålderdomligt

hemmaplan
Ordklass substantiv
tävlingsplats belägen i hemorten för visst lag e.d.
även utvidgat
även bildligt om område som man är väl insatt i

hemmaseger
Ordklass substantiv
seger för hemmalag, särskilt i tipssammanhang

hemmastadd
Ordklass adjektiv
som känner igen sig och är väl förtrogen med något, t.ex. någon plats eller något ämne
ibland med bibetydelse av avspänt uppträdande o.d.

hemmavid
Ordklass adverb
nära hemmet Bruklighet vardagligt

hem- och skolaförening
Frasklass nominalfras
sammanslutning som består av föräldrar till vissa av barnen i en skola och är ansluten till ett distrikt och en huvudorgaisation

hemoglobin
Ordklass substantiv
blodets röda, syrebärande färgämne

hemorrojder
Ordklass substantiv
utspända eller ansvällda blodådror vid ändtarmsöpningen (bland lätt blödande och försvårande avföringen)

hemort
Ordklass substantiv
plats där man har stadigvarande bostad och är mantalsskriven

hemortsrätt
Ordklass substantiv
rätt att räkna viss kommun som sin hemort Bruklighet i äldre fattigvårslagstiftning
numera vanligen överfört: det att naturligt höra hemma i visst sammanhang

hemsamarit
Ordklass substantiv
kommunal tjänsteman med uppgift att besöka och hjälpa gamla och handikappade i hemmet inom ramen för hemtjänsten Bruklighet inte officiell beteckning

hemsjuka
Ordklass substantiv
stark hemlängtan Bruklighet något ålderdomligt

hemsjukvård
Ordklass substantiv
sjukvård som ges i enskilda hem av sjuksköterskor, sjukgymnaster o.d.

hemsjukvårdsbidrag
Ordklass substantiv
bidrag som kan utgå till personer som är i behov av regelbunden medicinsk hjälp i hemmet, vanligen av anhörig

hemsk
Ordklass adjektiv
som inger rysningar eller skräckkänslor
försvagat: som inger estetiskt obehag
i adverbiell användning även som rent förstärkningsord: oerhört Bruklighet vardagligt

hemskillnad
Ordklass substantiv
tidsbegränsat upphävande av samlivet mellan makar som förberedelse för definitiv skilsmässa Bruklighet juridik, historiskt

hemslöjd
Ordklass substantiv
hantverksmässig tillverkning av bruks- eller prydnadsföremål för eget behov eller med tanke på försäljning, ursprungligen i hemmet

hemspråk
Ordklass substantiv
modersmål för föräldrar till invandrarbarn Bruklighet mest i skolsammanhang

hemställa
Ordklass verb
formellt begära hos myndighet e.d.

hemställan
Ordklass substantiv
formell begäran till myndighet e.d.

hemsöka
Ordklass verb
på varje ställe drabba något område e.d., vanligen så att svåra skador uppstår
ibland skämtsamt: oväntat besöka

hemsökelse
Ordklass substantiv
utbredd plåga eller skadegörelse

hemtam
Ordklass adjektiv
väl hemmastadd

hemtjänst
Ordklass substantiv
samhällelig service som lämnas i hemmet åt gamla, handikappade o.d.
även om organisationen för detta

hemtrevlig
Ordklass adjektiv
som skapar förutsättningar för trivsel- och gemenskapskänslor (om miljö e.d.)

hemtrevnad
Ordklass substantiv
hemtrevlig prägel eller stämning
en rumsväxt med talrika, tättsittande små blad som bildar mattor, bollar etc.

hemul
Ordklass substantiv
skyldighet för säljare att kunna visa att det överlåtna värdet tillhörde honom
i vissa uttryck: bevis för riktighet av uppgift e.d. Bruklighet något ålderdomligt

hemulsman
Ordklass substantiv
person som är underkastad hemul
överfört: person som åberopas som auktoritet eller sagesman

hemuppgift
Ordklass substantiv
skoluppgift som skall utföras i hemmet

hemvist
Ordklass substantiv
plats där någon regelbundet uppehåller sig (om bostad eller annan regelbundet besökt plats)
även bildligt

hemvård
Ordklass substantiv
samhällelig omvårdnad som lämnas i hemmet (särskilt om enkare sjukvård)
även om organisationen för detta

hemvårdare
Ordklass substantiv
person som yrkesmässigt ägnar sig åt hemvård

hemväg
Ordklass substantiv
förflyttning tillbaka mot hemmet eller utgångspunkten
mer konkret om motsvarande väg och dess sträckning

hemvärn
Ordklass substantiv
frivilliga arméförband med begränsad stridsutrustning, som har till uppgift att skydda hemorten i krig (om hela organisationen eller enstaka avdelning)

hemvävd
Ordklass adjektiv
som framställts hantverksmässigt (om textilvara)
ofta överfört: präktig men föga originell eller spännande

hemåt
Ordklass adverb
i riktning mot hemmet

hena
Ordklass verb
utföra slipande finbearbetning av motorcylindrar, lagerlopp e.d. med hjälp av finkorniga brynstenar

henna
Ordklass substantiv
ett rött färgämne, särskilt för färgning av hår (i Asien och Afrika även för färgning av skägg, händer m.m.)

hennes
Ordklass pronomen
som tillhör eller har anknytning till personen av kvinnligt kön som omtalas i sammanhanget

Hennes Majestät
titel vid omnämnande av drottning

Hennes nåd
titel vid omnämnande av högadlig eller furstlig kvinna

henry
Ordklass substantiv
Förkortning H
måttenhet för en elektrisk spoles förmåga att motverka ändringar i strömstyrkan

heparin
Ordklass substantiv
ett ämne i organismen som förhindrar att blodet levras
även om otsvarande syntetiska medicin, använd bl.a. mot blodpropp

hepatit
Ordklass substantiv
inflammation i levern, ofta med gulsot som symptom

heraldik
Ordklass substantiv
läran om släktvapen och sköldmärken (deras sammansättning, symboliska betydelse m.m.)

heraldiker
Ordklass substantiv
person som yrkesmässigt ägnar sig åt heraldik

herbarium
Ordklass substantiv
samling av rotkade och pressade växter

herbicid
Ordklass substantiv
kemiskt bekämpningsmedel mot ogräs

herbivor
Ordklass substantiv
växtätande djur

herdabrev
Ordklass substantiv
skrift som nyutnämnd biskop riktar till prästerna i sitt stift

herdaminne
Ordklass substantiv
samling biografiska uppgifter om prästerna i ett stift (ibland även omfattande läroverkslärarna m.fl.)

herde
Ordklass substantiv
person som yrkesmässigt vallar boskap
ibland med romantisk bibetydelse
ofta bildligt om någon som sörjer för andras välgång, särskilt i andligt avseende

herdefolk
Ordklass substantiv
folk som huvudsakligen livnär sig på boskapsskötsel och ofta lever som nomader

herdestund
Ordklass substantiv
stund av intim samvaro mellan två älskande Bruklighet litterärt

herdinna
Ordklass substantiv
kvinnlig herde, särskilt i romantiserande sammanhang

hereditär
Ordklass adjektiv
ärtftlig, speciellt om biologisk egenskap som är beroende av arvsmassan

heresi
Ordklass substantiv
lära som avviker från den påbjudna

heretiker
Ordklass substantiv
person som bekänner sig till lära som avviker från den påbjudna

heretisk
Ordklass adjektiv
kättersk

herkulesarbete
Ordklass substantiv
arbete som kräver väldiga krafter

herkulisk
Ordklass adjektiv
mycket aterk fysiskt eller psykiskt
jättelik
som kräver väldig styrka

herm
Ordklass substantiv
steneplare som upptill slutar i ett människohuvud (ursprungligen i forngrekisk arkitektur)

hermafrodit
Ordklass substantiv
person med både manliga och kvinnliga könsorgan
även om djur eller växter med motsvarande egenskaper

hermelin
Ordklass substantiv
ett mårddjur med smal, långsträckt kropp och värdefull päls (vit på vintern, brun och gulvit på sommaren)
även om den bearbetade pälsen

hermeneutik
Ordklass substantiv
läran om texttolkning
numera ofta utvidgat: vetenskapsteoretisk riktning som framhäver betydelsen av förståelse och inlevelse i human- och samhällsvetenskaperna

hermeneutiker
Ordklass substantiv
anhängare av vetenskapsteoretisk hermeneutik

hermeneutisk
Ordklass adjektiv
som har att göra med hermeneutik

hermetisk
Ordklass adjektiv
fullständigt lufttät Bruklighet fysik, kemi m.m.
överfört: helt otillgänglig

heroin
Ordklass substantiv
ett starkt beroendeframkallande narkotiskt medel framställt ur morfin

heroinist
Ordklass substantiv
person som missbrukar heroin

heroisera
Ordklass verb
på överdrivet sätt framställa som hjältemodig eller på annat sätt föredömlig

heroisk
Ordklass adjektiv
som visar mod och stark vilja att övervinna svrigheter (om person men särskilt om handling o.d.)

heroism
Ordklass substantiv
stor förmåga att handla utan fruktan i mycket farliga situationer, vanligen för ett gott syfte
stark vilja att övervinna svårtigheter

heros
Ordklass substantiv
hjälte med övermänskliga egenskaper (i grekisk mytologi)

herostratisk
Ordklass adjektiv
som grundar sig på illdåd (om ryktbarhet e.d.)

herpes
Ordklass substantiv
en virussjukdom som orsakar små vätskefyllda hud- eller slemhinneutslag

herpetologi
Ordklass substantiv
läran om groddjuren och kräldjuren

herr
Ordklass substantiv
titel för vuxen mansperson (används vid tilltal eller omtal)

herradöme
Ordklass substantiv
välde Bruklighet ålderdomligt

herravälde
Ordklass substantiv
oinskränkt maktutövning över någon eller något
utvidgat: möjlighet att behärska eller styra

herrbetjänt
Ordklass substantiv
klädhängare i golvmodell, där en mans gångkläder kan hängas upp

herrcykel
Ordklass substantiv
cykel med stång mellan sadel och styrstång, ursprungligen avsedd för män

herrdubbel
Ordklass substantiv
tävling mellan två herrpar (i vissa racketsporter, t.ex. tennis)

herre
Ordklass substantiv
respekterad man i synbart god samhällsställning Bruklighet ibland ironiskt
speciellt vid artigt tilltal
ibland dock socailt neutralt, speciellt i vissa könsskiljande beteckningar och i sportsammanhang
ibland med betoning av kavaljersfunktion
överordnad, förnäm person av manligt kön med inskränkt bestämmanderätt över annan person eller grupp av personer Bruklighet delvis historiskt
speciellt även: ägare
även som namn på Gud och i kraftuttryck, ibland som rent förstärkningsord
även i uttryck för att man har kontroll över något

herrefolk
Ordklass substantiv
härskande folk, särskilt i fascistisk ideologi, med rasmässig motivering för härskarställningen

herrekipering
Ordklass substantiv
affärsavdelning som säljer herrkläder
abstrakt: val av kläder åt manspersoner

herrelös
Ordklass adjektiv
som saknar ägare (särskilt om hund)
utvidgat: som saknar kontrollerande person

herre på täppan
Frasklass nominalfras
person med full kontroll över situationen

herresäte
Ordklass substantiv
herrgård

herrgård
Ordklass substantiv
större, förnäm lantegendom (ursprungligen för ståndsperson, ofta utan tanke på utnyttjande av jorden)

herrgårdsost
Ordklass substantiv
en fast, storpipig svensk ost som påminner om schweizerost

herrgårdsvagn
Ordklass substantiv
personbil med extra stort bagaeutrymme som möjliggör varutransporter

herrnhutare
Ordklass substantiv
anhängare av herrnhutismen

herrnhutism
Ordklass substantiv
en innerlig, svärmisk luthersk trosrörelse (ursprungligen tysk)

herrsida
Ordklass substantiv
sida av rum eller bord där enbart herrar placerar sig (vid bjudning, före dans o.d.) Bruklighet vanligen skämtsamt

herrsingel
Ordklass substantiv
tävling mellan två herrar i racketspel, t.ex. tennis eller bordtennis

herrskap
Ordklass substantiv
gift par i god samhällsställning (speciellt vid artigt tilltal)
vid tilltal även om större grupp med inslag av båda könen
förr även: sammanhållen grupp personer av högre samhällsklass

herrtidning
Ordklass substantiv
tidning med inslag som verkar sexuellt upphetsande på män och vanligen även med inslag av spänning, våld, teknik o.d.

hertig
Ordklass substantiv
titel för mycket hög adelsman eller manlig medlem av kungahus
ursprungligen om vald krigsledare, senare om ledare för mer eller mindre självständigt, större landområde

hertigdöme
Ordklass substantiv
område som till namnet förestås av en hertig

hertiginna
Ordklass substantiv
titel för maka till hertig
även om regerande furstinna

hertz
Ordklass substantiv
Förkortning Hz
måttenhet för frekvens

herul
Ordklass substantiv
medlem av en forngermansk folkstam

hes
Ordklass adjektiv
som låter oren och skrovlig på grund av försvårad luftpassage (om röst eller ljud)
även om person som lider av tillfällig heshet

hesa fredrik
Frasklass nominalfras
siren för flyglarm Bruklighet skämtsamt

heshet
Ordklass substantiv
det att vara hes (vid katarr e.d.)

hesitera
Ordklass verb
tveka Bruklighet litterärt

hesperisk
Ordklass adjektiv
sydländskt mild eller ljuvlig Bruklighet litterärt
ursprungligen: som avser antikens Hesperien, landet i väster (Italien eller Spanien)

hess
Ordklass substantiv
tonen ett halvt tonsteg under h (vanligen kallad b)

het
Ordklass adjektiv
mycket varm (så att beröring vanligen orsakar smärta eller skada)
om tidsperiod e.d. med mycket varmt väder
häftigt engagerad och intensiv
speciellt om något som görs med stor kraftinsats
något utvidgat: intensiv och upphetsande
som är av största vikt och aktualitet

heta
Ordklass verb
ha som namn (om person, djur, plats etc.)
ha som beteckning
speciellt: ha som motsvarande benämning på annat språk
vara uttryckt som påstående, ibland med antydan om bristande trovärdighet
med något annan inriktning: vara uttryckt i ivss språkform

heta linjen
Frasklass nominalfras
namn på den direkta telefonförbindelsen mellan Vita huset och Kreml

heterodox
Ordklass adjektiv
som innebär avvikelse från viss påbjuden lära Bruklighet religionsvetenskap

heterogen
Ordklass adjektiv
uppbyggd av olikartade beståndsdelar

heteroklis
Ordklass substantiv
heteroklitisk böjning av ord Bruklighet språkvetenskap

heteroklitisk
Ordklass adjektiv
som hämtar böjningsformer från flera historiskt olika ord eller från historiskt sett olika böjningssystem Bruklighet språkvetenskap

heteromorf
Ordklass adjektiv
som uppvisar olika former eller strukturer Bruklighet i bl.a. biologiska och kemiska sammanhang

heterosexuell
Ordklass adjektiv
vars sexuella intresse är inriktad på det motsatta könet Bruklighet om person eller djur
även om beteende o.d.

heterotematisk
Ordklass adjektiv
i vars tema olika ordstammar ingår Bruklighet språkvetenskap

heterotrof
Ordklass adjektiv
som inte är självnärande (d.v.s. inte kan ombilda oorganiska ämnen till organiska)

heterozygot
Ordklass substantiv
individ som har arvsanlag som uppkommit genom sammansmältning av genetiskt olika könsceller
heterozygot
Ordklass adjektiv
som uppkommit genom sammansmältning av genetiskt olika könsceller (om fullständigt arvsanlag eller om individ med sådana anlag) Bruklighet biologi

hetlevrad
Ordklass adjektiv
som lätt brusar upp och gärna inleder våldsamheter

hetluft
Ordklass substantiv
upphettad luft
ofta bildligt om utsatt eller central position

hetman
Ordklass substantiv
titel för hög militär befälhavare i Polen Bruklighet historiskt

het på gröten
mycket ivrig

hets
Ordklass substantiv
häftig och hänsynslös förföljelse, ofta med smädelser o.d.
speciellt: hetsjakt Bruklighet kortform
tillstånd av intensiv, nervös brådska

hetsa
Ordklass verb
egga upp jakthundar till förföljelse
utvidgat: uppmuntra till hänsynslös förföljelse
jäkta

hetsa upp
Frasklass verbfras
göra upprörd
ofta reflexivt: bli upprörd

hetshunger
Ordklass substantiv
sjukligt begär efter mat (fysiskt eller psykiskt betingat)

hetsig
Ordklass adjektiv
som lätt blir starkt engagerad och upprörd
mer tillfälligt: upprörd
även om handling, karaktär o.d.
som orsakar eller utmärks av jäkt och intensitet

hetsjakt
Ordklass substantiv
jakt med snabblöpande hundar som hetsas mot viltet
ofta överfört, särskilt: hänsynslös intellektuell förföljelse

hetsporre
Ordklass substantiv
hetsig person

hetsäta
Ordklass verb
inta stora mängder föda på kort tid på grund av sjukligt begär efer mat

hetta
Ordklass substantiv
stark värme på gränsen till vad människor tål eller över den
speciellt som tecken på feber eller upphetsning
stark upphetsning
något försvagat: engagemang
hetta
Ordklass verb
alstra stark värme hos
utstråla stark värme
även i opersonliga konstruktioner
även om smärta som upplevs som brännande e.d.
bli intensiv

hettit
Ordklass substantiv
person tillhörande ettforntida folkslag i Mindre Asien

hettitisk
Ordklass adjektiv
som har att göra med hettiterna

hettitiska
Ordklass substantiv
ett indoeuropeiskt språk som talades av hettiterna

hetvatten
Ordklass substantiv
upphettat vatten, särskilt för uppvärmning av bostäder o.d.

hetvin
Ordklass substantiv
starkvin (om bl.a. sherry och portvin)

hetvägg
Ordklass substantiv
fylld vetebulle med varm mjölk (förr en vanlig maträtt vissa dagar under fastan) Bruklighet ålderdomligt

hetär
Ordklass substantiv
prostituerad kvinna av mera kultiverat slag i det antika Grekland, ofta även med funktion av sällskapsdam

heuristik
Ordklass substantiv
metod att upptäcka eller bilda ny vetenskaplig kunskap
även om läran om sådana metoder

heuristisk
Ordklass adjektiv
som innebär självständigt sökande efter lösning på problem, ofta enligt mönstret försök – misstag

hexaeder
Ordklass substantiv
geometrisk kropp med sex begränsningsytor

hexagon
Ordklass substantiv
geometrisk figur med sex sidor

hexagram
Ordklass substantiv
sexuddig stjärna

hexameter
Ordklass substantiv
ett orimmat versmått med sexfotade versrader med onväxlande två- och trestaviga fallande takter (ursprungligen grekiskt, använt i episka dikter)

hg
Ordklass substantiv
förkortning för "hektogram"

hialös
Ordklass adjektiv
som inte kan hålla sig stilla Bruklighet provinsiellt

hiatus
Ordklass substantiv
möte mellan två var för sig stavelsebildande vokalljud Bruklighet språkvetenskap

hibernation
Ordklass substantiv
övervintring i inaktivt tillstånd av djur

hibernera
Ordklass verb
tillbringa vintern i dvalliknande tillstånd (om vissa djur)

hibiskus
Ordklass substantiv
typ av prydnadsväxt med enkla eller dubbla, stora blommor i gult, rött eller vitt

hicka
Ordklass substantiv
upprepade ofrivilliga hastiga inandningar och efterföljande tillslutningar av struhuvudet, varvid karakteristiska ljud utstöts
hicka
Ordklass verb
ha hicka
utan upprepning ge ifrån sig hickning

hickning
Ordklass substantiv
ljudlig, ofrivillig inandningsstöt

hickory
Ordklass substantiv
typ av högväxande träd med hårt, segt virke, som förekommer i Nordamerika
även om virket, använt t.ex. till verktygsskaft och förr till skidor

hidalgo
Ordklass substantiv
spansk adelsman av lägre börd Bruklighet ålderdomligt

hierarki
Ordklass substantiv
organisation med noggrant fastställd över- och underordning, stränga krav på lydnad etc.
även om system av begrepp e.d., ordnat enligt principen om logisk över- och underordning

hierarkisk
Ordklass adjektiv
som utmärks av noggrant fastställd över- och underordning (om organisation e.d.)
ofta med starkt negativ värdeladdning, med tonvikt på motsats till mera demokratiska organisationsformer
även om begreppsystem e.d.

hieratisk
Ordklass adjektiv
som hör till den religiösa kulten
överfört: sträng (om konststil e.d.)

hieroglyf
Ordklass substantiv
skrivtecken av bildkaraktär ingående i det forntida egyptiska skriftsystemet
även skämtsamt om oläsligt skrivtecken

hi-fi
Ordklass substantiv
ljudåtergivning med hög trohet mot originalet i förstärkare, högtalare e.d.

high-tech
Ordklass substantiv
avancerat utförande (speciellt om en stil kännetecknad av kylig formåtergivning med futuristiska stålformer)

hillebard
Ordklass substantiv
ett vapen bestående av ett yxblad och en stötspets på en stång, använd av fotfolk under medeltiden

himla
Ordklass verb
anlägga ett fromt och skenheligt ansiktsuttryck, ibland under blickande mot himlen
utan tonvikt på ansiktsuttrycket: moraliskt förfasa sig Bruklighet mest reflexivt
himla
Ordklass adjektiv
försäkräcklig Bruklighet ett milt kraftuttryck

himlaboren
Ordklass adjektiv
gudomlig Bruklighet ålderdomligt

himladrottning
Ordklass substantiv
jungfru Maria (i katolsk tradition)

himlakropp
Ordklass substantiv
större kropp som svävar i världsrymden enligt vissa fysiska lagar

himlapäll
Ordklass substantiv
himlavalv Bruklighet litterärt

himlarand
Ordklass substantiv
horisont Bruklighet litterärt

himlastormande
Ordklass adjektiv
mycket intensiv (särskilt om känsla e.d.)

himlastormare
Ordklass substantiv
person som lidelsefullt kämpar för höga men orealistiska ideal (särskilt om radikal eller revolutionär person)

himlavalv
Ordklass substantiv
skenbar, valvformad begränsning av rymden kring jorden

himmel
Ordklass substantiv
skenbar, valvformad begränsning av rymden som omger jorden och på vilken himlakropparna tycks placerade
även om en prydnadsdetalj som söker efterliknan himmel eller tak (över äsng, prediksstol e.d.)
tänkt boning för gudomen och de saliga i många religioner, t.ex. kristendomen
även som direkt symbol för gudomen
även som kraftuttryck

himmelrike
Ordklass substantiv
det gudsrike som ska komma enligt Jesu förkunnelse
försvagat: mycket angenämt tillstånd eller ställe

himmelsblå
Ordklass adjektiv
intensivt blå (som molnfri himmel)
ibland mer eller mindre substantiverat, med syftning på ögon (oberoende av ögonfärg) Bruklighet skämtsamt

himmelsekvator
Ordklass substantiv
tänkt cirkel bildad av skärningen mellan jordekvatorns plan och himlavalvet (särskilt för angivelse av himlakroppars skenbara läge Bruklighet astronomi

himmelsfärd
Ordklass substantiv
övernaturligt uppstigande till himlen och inträde i Guds rike

himmelsk
Ordklass adjektiv
som hör till himmelen
utomordentligt angenäm

himmelspol
Ordklass substantiv
endera av de båda punkter på himmelssfären där denna skärs av jordaxelns förlängning

himmelssfär
Ordklass substantiv
tänkt sfär på vilken stjärnorna skenbart är placerade

himmelsskriande
Ordklass adjektiv
mycket upprörande

himmelssäng
Ordklass substantiv
säng med överbyggd anordning med skenbar funktion av himmel eller tak

himmelsvid
Ordklass adjektiv
oerhört stor

hin
Ordklass pronomen
den (i uttryck som betecknar djävulen) Bruklighet något ålderdomligt

hind
Ordklass substantiv
fullväxt hona av hjort, särskilt kronhjort eller dovhjort
ibland i liknelser för att understryka oskuld, hjälplöshet o.d. men även skönhet, graciösa rörelser o.d.

hinder
Ordklass substantiv
omständighet som försvårar eller omöjliggör någon verksamhet eller utveckling
konkret: flremål eller terrängförhållande som minskar framkomligheten
speciellt i vissa sporter om medvetet utplacerad anordning, t.ex. hästhoppning och hinderlöpning

hinderbana
Ordklass substantiv
löparbana eller ridbana med utplacerade hinder (för personer respektive hästar)

hinderlöpning
Ordklass substantiv
tävlingslöpning över en sträcka med utplacerade hinder (speciellt om en friidrottsgren med bockar och vattengrav)
speciellt även om hästkapplöpning över hinder
speciellt även om en gren i militär femkamp med hinder som ger illusion av fältmässiga förhållanden

hindersam
Ordklass adjektiv
som verkar hindrande

hinderslöshet
Ordklass substantiv
det att en person eller en åtgärd inte möter laga hinder enligt prövning av en myndighet (i fråga om t.ex. hindersprövning)

hindersprövning
Ordklass substantiv
prövning som genomförs före vigsel i syfte att fastställa att inga hinder för äktenskap finns

hindi
Ordklass substantiv
det officiella språket i Indien

hindra
Ordklass verb
skapa eller utgöra hinder för någon verksamhet, utveckling e.d.
speciellt med avseende på person: stoppa, hejda
speciellt även: försvåra vidare förflyttning för
i negerande uttryck även försvagat: utgöra skäl mot

hindu
Ordklass substantiv
person som bekääner sig till hinduismen

hinduisk
Ordklass adjektiv
som har att göra med hinduismen

hinduism
Ordklass substantiv
en stor österländsk religion med tro på själavandring och det gudomligas närvaro i varje del av världsalltet (dominernade i bl.a. Indien)

hingst
Ordklass substantiv
hanne av hästddjur (särskilt häst men även åsna, sebra och kameldjur)

hin håle
djävulen

hink
Ordklass substantiv
nästan cylindriskt kärl med bärhandtag för transport av vätska, sand e.d.
även om motsvarande leksak

hinkvis
Ordklass adverb
i hinkar
överfört: i stor mängd

hinna
Ordklass substantiv
mycket tunt skikt av något (ofta elastiskt) material (ofta med funktion av överdrag e.d. men ibland även oönskat)
hinna
Ordklass verb
ha tillräckligt mycket tid för att genomföra något (om person och föremål i förändring e.d.)
lyckas komma fram till visst läge (ibland efter angiven tid)

hinna ikapp
Frasklass verbfras
hämta in någons försprång

hinna med
Frasklass verbfras
komma i tid till

hinna upp
Frasklass verbfras
hämta in någons försprång

hinsidan
Ordklass substantiv
andra sidan om något

hinsides
Ordklass adverb
efter döden Bruklighet högtidligt
hinsides
Ordklass preposition
på andra sidan av Bruklighet ålderdomligt

hip-hop
Ordklass substantiv
typ av starkt rytmisk, akrobatisk ungdomsdans
även om en ungdomsrörelse där bl.a. dansen spelar stor roll

hipp
Ordklass adjektiv
uppsluppen och bohemisk Bruklighet vardagligt
hipp
Ordklass interjektion
inledande utrop vid hurrarop

hippa
Ordklass substantiv
fest (ofta för att fira något, vanligen främst med deltagande av ungdomar)

hippie
Ordklass substantiv
person tillhörnade en ungdomsriktning som i sitt levnadssätt och sin klädsel demonstrativt tar avstånd från det moderna konsumtionssamhället och propagerar för alternativa samlevandsformer, fred m.m. och ibland för en liberal syn på narkotika (särskilt under 1960-talet och 1970-talet)

hippodrom
Ordklass substantiv
typ av kappkörningsbana (ursprungligen i antiken, särskilt för hästkapplöpningar, men någon gång även om moderna anläggningar för vissa cykeltävlingar)
cirkusbyggnad
även som benämning på teater e.d.

hippolog
Ordklass substantiv
person som ägnar sig åt hippologi

hippologi
Ordklass substantiv
läran om hästar och deras användning

hipp som happ
likgiltigt (vid val e.d. mellan flera alternativ)

hird
Ordklass substantiv
personlig livvakt för fornnordisk kung eller storman

hirkumpirkum
Ordklass substantiv
rödfärgat brännvin smaksatt med blomknoppar av johannesört

hirs
Ordklass substantiv
ett sädesslag med små rundade ax i tät vippa, odlat för framställning av mjöl och gryn (till gröt) och som kreatursfoder (förr även i Sverige)
även om besläktade gräsväxter Bruklighet vanligen i sammansättningar

hisklig
Ordklass adjektiv
som inger starkt obehag genom utseende eller andra yttre egenskaper Bruklighet vardagligt
neutralare: väldig

hisna
Ordklass verb
börja känna svindel som vid ett stup e.d.
försvagat: känna stark häpnad
i presens particip även: som förorsakar svindel eller stark häpnad

hispa
Ordklass substantiv
mentalsjukhus Bruklighet starkt vardagligt

hispig
Ordklass adjektiv
som tillfälligt eller permanent beter sig planlöst och förvirrat
även om handling e.d.

hiss
Ordklass substantiv
mekanisk transportanordning som löper mer eller mindre lodrätt mellan styrskenor, vanligen i ett slutet, schaktliknande utrymme
tonen ett halvt tonsteg över h (som sammanfaller med tonen c på en klaviatur)

hissa
Ordklass verb
förflytta uppåt med lyftanordning eller endast genom att dra i rep e.d.
utvidgat: höja
hylla genom att kasta upp i luften

hissa flaggan på halv stång
Frasklass verbfras
hissa flaggan två tredjedelar av flaggstångens längd som tecken på sorg

hissa ned
Frasklass verbfras
förflytta nedåt

hisskorg
Ordklass substantiv
låd- eller rumsliknande del av hissanordning i vilken varor respektive personer transporteras

hissna
Ordklass verb
börja känna svindel som vid ett stup e.d.
försvagat: känna stark häpnad
i presens particip även: som förorsakar svindel eller stark häpnad

hisstyg
Ordklass substantiv
anordning som används till att hissa upp och fira ned tyngre föremål (om t.ex. blocktyg)

histamin
Ordklass substantiv
ett ämne som förekommer i organiska vävnader och bl.a. åstadkommer sammandragning av glatt muskulatur och utvidgning av blodkärlen

histogram
Ordklass substantiv
diagram där storheterna representeras av rektanglar, vanligen i form av staplar

histolog
Ordklass substantiv
person som yrkesmässigt ägnar sig åt histologi

histologi
Ordklass substantiv
läran om kroppens vävnader

historia
Ordklass substantiv
vetenskapen om mänsklighetens politiska, sociala och kulturella utveckling från och med den tid då skriftligt källmaterial börjar finnas (om mänskligheten i sin helhet eller någon del därav)
även om motsvarande skolämne
ibland tänkt som personligt verkande väsen
även om framställning av det förflutna
berättande återgivning av händelsekedja
speciellt: mycket kort berättelse som helt lever på en avlutande, rolig poäng
anmärkningsvärd händelse
även utvidgat om föremål

historicism
Ordklass substantiv
historiefilosofisk ståndpunkt som betecknar alla kulturyttringar som produkter av den historiska utvecklingen (och alltså förnekar dessas beroende av tidlöst giltiga normer)

historicitet
Ordklass substantiv
det att vara historiskt sann eller verkligt Bruklighet i vetenskapliga sammanhang

historielös
Ordklass adjektiv
som saknar medvetande om och intresse för det förflutna

historiera
Ordklass verb
förse med historiska inslag (med avseende på framställning som huvdsakligen skildrar samtida händelser)

historiett
Ordklass substantiv
kort novell, vanligen med avslutande poäng

historik
Ordklass substantiv
historisk översikt över något väl avgränsat område

historiker
Ordklass substantiv
person som yrkesmässigt ägnar sig åt historieforskning

historiograf
Ordklass substantiv
speciellt utsedd historieskrivare, ofta knuten till institution e.d. eller (speciellt förr) till makthavare för att förhärliga hans maktutövning

historisera
Ordklass verb
förse med historiska inslag (med avseende på framställning som huvdsakligen skildrar samtida händelser)

historisk
Ordklass adjektiv
som avser historia
som verkligen har existerat eller ägt rum
som vunnit bestående ryktbarhet, ofta genom att utgöra eller åstadkomma en vändpunkt i någon utveckling (om händelse eller person)

historism
Ordklass substantiv
historicism

histrion
Ordklass substantiv
enklare skådespelare (särskilt om komedianter, gycklare o.d.) Bruklighet något ålderdomligt

hit
Ordklass substantiv
popmelodi som i någon skivinspelning säljs i stora mängder under viss tid
hit
Ordklass adverb
till denna plats (där talaren befinner sig)
även för att ange en plats som någon annan befinner sig på
även med något försvagad rumsbetydelse
även i uttryck för att påkalla uppmärksamhet

hiterst
Ordklass adverb
närmast hitåt (d.v.s. närmast den talandes plats)

hitersta
Ordklass adjektiv
belägen närmast hitåt (d.v.s. närmast den talandes plats)

hithörande
Ordklass adjektiv
som hör till samma område som det som just antytts

hitintills
Ordklass adverb
hittills

hit och dit
än åt ena, än åt andra hållet (i fråga om konkret rörelse eller överfört)

hitom
Ordklass preposition
på denna sida om
även i fråga om tidsförhållanden

hitre
Ordklass adjektiv
belägen närmare hitåt (d.v.s. närmare den talandes plats)

hitta
Ordklass verb
komma att uptäcka något som man sökt (med avseende på föremål eller abstakt företeelse)
tillfälligtvis påträffa
med avseende på plats e.d.: kunna leta sig fram till visst mål

hitta på
Frasklass verbfras
med fantasins hjälp tänka ut något nytt
speciellt med innebörd av osanning
fundera ut och besluta att ägna sig åt (någon lämplig syselsättning e.d.)

hittebarn
Ordklass substantiv
övergivet barn som andra än föräldrarna tar sig an Bruklighet mest historiskt

hittegods
Ordklass substantiv
förlorat gods som någon annan tagit tillvara och som vanligen gjorts tillgängligt på någon central

hittelön
Ordklass substantiv
belöning för att man hittat och överlämnat någons förlorade föremål

hittilldags
Ordklass adverb
hittills

hittills
Ordklass adverb
fram till denna tidpunkt (d.v.s. till talögonblicket eller till annan tidpunkt som den talande refererar till), ofta med antydan om förestående förändring

hittillsvarande
Ordklass adjektiv
som hittills har gällt eller fungerat

hitvägen
Ordklass substantiv
färdvägen till denna plats

hitåt
Ordklass adverb
i riktning mot denna plats (d.v.s. den plats där den talande befinner sig)

hiva
Ordklass verb
förflytta tyngre last med svängande rörelse (varvid man ofta tar sats)
speciellt med hjälp av vinsch eller spel
utan partikel ofta med tonvikt på att man gör sig kvitt något
även reflexivt

hjalt
Ordklass substantiv
handtag för svärd Bruklighet historiskt

hjon
Ordklass substantiv
person i beroende av samhällets hjälp eller av hjälp av enskilda personer Bruklighet ålderdomligt
tjäare Bruklighet ålderdomligt

hjonelag
Ordklass substantiv
äktenskap Bruklighet ålderdomligt

hjord
Ordklass substantiv
en grupp djur av samma art som naturligt håller samman (i fråga om vissa större däggdjur)
även bildligt om kristen församling (vars ledare jämförs med en fåraherde)
nedsättande om en annan grupp människor: hop, skock

hjordinstinkt
Ordklass substantiv
medfödd benägenhet hos djur att hålla sig inom hjorden
utvidgat i fråga om personer: benägenhet att tillhöra grupp och att handla som andra gruppmedlemmar Bruklighet nedsättande

hjort
Ordklass substantiv
typ av högbent, smidigt byggt hjortdjur vars hannar bär stora, geniga horn (särskilt om kronhjprt och dovhjort)
ibland speciellt om hannen
även om kött eller maträtt av detta djur

hjortdjur
Ordklass substantiv
typ av kortsvansat, idisslande hovdjur med grenig hornkrona, vanligen endast hos hannen (om bl.a. hjort, rådjur, ren och älg)

hjorthornssalt
Ordklass substantiv
en blandning av ammoniumsalter som används som bakpulver

hjortron
Ordklass substantiv
ett hallonliknande bär som har frisk smak och som först blir rött, därefter orange och vid full mognad gult och som används till bl.a. sylt, mos och gelé
även om växten, som förekommer i mossar och kärr, särskilt i norra Sverige

hjortsadel
Ordklass substantiv
ryggradsparti av slaktad hjort
även om motsvarande maträtt

hjul
Ordklass substantiv
en cirklerund, skivliknande anordning som kan nringas att snurra och vars rotation kan tillgodogöras för bl.a. transport och kraftöverföring (även utan nyttofunktionen)
ibland bildligt, särskilt i uttryck för fungerande industri, ekonomi e.d.

hjula
Ordklass verb
slå volter åt sidan med sträckt kropp, så att omväxlande händer och fötter berör underlaget

hjulbas
Ordklass substantiv
avstånd mellan hjulaxlarna på fordon med två eller flera sådana

hjulbent
Ordklass adjektiv
som har utårböjda ben så att knäna inte berör varandra när fötterna står ihop och benen är sträckta

hjuldjur
Ordklass substantiv
typ av ytterst litet, lågtstående maskdjur med ett hjulliknande simorgan i framändan, som vanligen förekommer i sötvatten

hjulfönster
Ordklass substantiv
cirklerunt kyrkfönster som delas av spröjsar som utgår från medelpunkten (i romansk och gotisk kyrkoarkitektur)

hjulkors
Ordklass substantiv
prydande figur i form av ett kors inuti en cirkel, som i många forntida kulturer användes som symbol för solen

hjulnav
Ordklass substantiv
mittparti av hjul

hjulspår
Ordklass substantiv
avtryck av hjul i mjuk vägbana e.d.
även bildligt, särskilt i uttryck för utebliven förändring

hjultryck
Ordklass substantiv
den normalkraft per ytenhet som ett fordons hjul utövar på vägbanan

hjulupphängning
Ordklass substantiv
sätt på vilket hjulen på ett fordon anbringats

hjulångare
Ordklass substantiv
ångfartyg som drivs med skovelhjul Bruklighet mest historiskt

hjälm
Ordklass substantiv
omslutande, halvklotformigt huvudskydd av hårt, kraftigt material till skydd mot slag, träffar av skott m.m.
även som skydd mot strålning e.d.
även om den översta delen på heraldiska vapen

hjälp
Ordklass substantiv
medverkan som väsentligt bidrar till att något kan utföras (oftast om frivillig, icke organiserad medverkan; särskilt om person men även i fråga om verktyg o.d.)
även om medverkan som bidrar till att förhindra eller avhjälpa negativ utveckling
även konkretare om ekonomiska bidrag, botemedel e.d.
personer som biträder med något enklare arbete
medel som ryttare, kusk eller dressör använder för att påverka hästen (d.v.s. skänklar, tygel, tömmar, röst etc.)

hjälpa
Ordklass verb
ge hjälp vid utförandet av något eller för att motverka något
vara till märbar eller tillräcklig nytta för uppnående av något resultat (om föremål eller abstrakta företeelser)
rimligen hållas ansvarig för någon beklaglig händelse
med avseende på inställning e.d.: vara i stånd att påverka
i passivum även: undvikas

hjälpare
Ordklass substantiv
person som lämnar avgörande (ofta nästan livsavgörande) hjälp (speciellt som ett slags namn på Kristus)

hjälpas åt
Frasklass verbfras
ge varandra ömsesidig hjälp

hjälpa till
Frasklass verbfras
lämna visst begränsat mått av hjälp

hjälpfartyg
Ordklass substantiv
civilt fartyg som vid behov kan tas i bruk i örlogsflottan

hjälpklass
Ordklass substantiv
specialklass för elever med stora inlärningssvårigheter Bruklighet mest historiskt, ej officiell beteckning

hjälplig
Ordklass adjektiv
som håller någorlunda acceptabel klass (men absolut inte mer)
nätt och jämnt tillräcklig

hjälplinje
Ordklass substantiv
extra linje som dras för att underlätta matematisk bevisföring eller konstruktion
även om kort extra linje nedanför eller ovanför notsystem för notering av särskilt låg eller hög ton

hjälplös
Ordklass adjektiv
som inte kan ta vara på sig själv
som inte kan skydda sig
om handling e.d.: uppgiven

hjälpmedel
Ordklass substantiv
medel som underlättar något arbete (både om föremål och metoder)

hjälpmotor
Ordklass substantiv
mindre motor som utgör reservkraftkälla, t.ex. på segelfartyg vid stiltje och för hamnmanövrer

hjälpreda
Ordklass substantiv
person som i viss mån hjälper till med något arbete, vanligen i ganska obetydlig utsträckning eller med enklare uppgifter
även om hjälpmedel, särskilt handbok

hjälpsam
Ordklass adjektiv
som gärna lämnar hjälp

hjälpspråk
Ordklass substantiv
språk som används som nödutväg fastän det inte är modersmål för någon av de samtalande (vid samtal där inte alla behärskar något av deltagarnas modersmål)
speciellt om konstgjort språk

hjälpsändning
Ordklass substantiv
försändelse av nödvändighetsvaror till nödlidande

hjälpverb
Ordklass substantiv
verb som endast kan brukas i förbindelse med andra verb och som tjänar till att bilda tempusformer eller att något förändra innebörden i den handling e.d. som uttrycks av dessa verb Bruklighet språkvetenskap

hjälpvetenskap
Ordklass substantiv
vetenskap vars resultat även tillgodogörs inom andra vetenskaper

hjälte
Ordklass substantiv
person som gjort någon mycket tapper eller avgörande insats och därför åtnjuter beundran
utvidgat om mycket uppoffrande, tålmodig e.d. person
även försvagat om person som är föremål för beundran
manlig huvudperson i diktat verk, t.ex. roman, film eller teaterstycke

hjältedat
Ordklass substantiv
hjältedåd Bruklighet ålderdomligt

hjältedåd
Ordklass substantiv
bedrift som utförts tack vare mycket stor tapperhet

hjältemod
Ordklass substantiv
själslig förmåga att handla utan fruktan för livshotande följder
utvidgat: förmåga att utstå lidande utan att klaga

hjältemodig
Ordklass adjektiv
som visar hjältemod (om person eller handling)

hjältetenor
Ordklass substantiv
tenorsångare med kraftfull röst som passar för hjälteroller

hjältinna
Ordklass substantiv
hjältemodig kvinna
kvinnlig huvudperson i diktat verk

hjärna
Ordklass substantiv
organ i övre delen av huvudskålen som utgör den mest utvecklade delen av centrala nervsystemet och därmed kan anses styra tankar, känslor och högre kroppsliga funktioner (särskilt med tonvikt på den problemlösande och kunskapslagrande funktionen)
även om person med viss god intelligens
även om konstgjord problemlösande anordning Bruklighet ålderdomligt

hjärnatrofi
Ordklass substantiv
sjuklig förändring av hjärnans volym och vikt som kan medföra senilitet (särskilt hos äldre personer)

hjärnbalk
Ordklass substantiv
brygga av vit hjärnsubstans som förenar stora hjärnans båda halvor

hjärnbark
Ordklass substantiv
skikt av grå hjärnsubstans på hjärnans yta

hjärnbihang
Ordklass substantiv
endera av två körtlar i hjärnan (om den övre, tallkottkörteln, och den undre, hypofysen)

hjärnblödning
Ordklass substantiv
bristning av blodkärl i hjärnan, som kan leda till medvetslöshet och bestående förlamning

hjärndöd
Ordklass substantiv
kroppstillstånd med helt avstannad hjärnfunktion men med bevarad hjärtfunktion
hjärndöd
Ordklass adjektiv
vars hjärnfunktioner helt avstannat men vars hjärta fortfarande arbetar

hjärngymnastik
Ordklass substantiv
tankemöda av knepig och invecklad typ Bruklighet vardagligt

hjärnhinna
Ordklass substantiv
endera av tre hinnor av bindväv som omger hjärnan

hjärnhinneinflammation
Ordklass substantiv
inflammation i hjärnans mjuka hinnor som leder till feber och omtöckning

hjärninfarkt
Ordklass substantiv
upphävd blodförsörjning i del av hjärnan p.g.a. att blodkärl täppts till

hjärninflammation
Ordklass substantiv
inflammation i hjärnsubstansen (ibland livshotande)

hjärnskakning
Ordklass substantiv
hjärnskada orsakad av kraftig stöt mot huvudet, ofta med medvetslöshet och minnesförlust som följd

hjärnskål
Ordklass substantiv
del av kraniet om omsluter hjärnan

hjärnspöke
Ordklass substantiv
orimlig föreställning som endast bygger på egna tankar och känslor

hjärnstam
Ordklass substantiv
hjärnans basdel varifrån hjärnnerverna utgår

hjärnstorm
Ordklass substantiv
sammankomst med spontant framkastande av ännu inte genomtänkta idéer i mindre grupp som inledning till mer planmässigt arbete

hjärntrust
Ordklass substantiv
grupp av experter som utför intellektuellt avancerat arbete, t.ex. problemlösning eller utredningsarbete

hjärntumör
Ordklass substantiv
sjuklig, ofta livshotande svulst utvecklad från hjärnans eller hjärnhinnornas vävnader med huvudvärk, yrsel, illamående och kräkningar som viktiga symptom

hjärntvätt
Ordklass substantiv
en metod för förändring av attityd eller uppfattning genom kraftig psykisk påverkan av ett slag som kan jämföras med tortyr

hjärntvätta
Ordklass verb
utsätta för hjärntvätt

hjärnvindling
Ordklass substantiv
veck i hjärnans yttre del, åtskilt från andra veck genom fåror
ofta mer eller mindre bildligt med tonvikt på tankefunktionen e.d.

hjärta
Ordklass substantiv
organ i form av en kraftig, ihålig muskel som pumpar runt blodet i blodkärlssystemet och alltså utgör kroppens viktigaste organ (ofta med tonvikt på funktionen)
även ofta bildligt om detta organ som tänkt säte för känslor, minnnen etc.
även om föremål med spets nedtill och två halvcirkelformiga uttbuktningar upptill, som anses likna ett hjärta i genomskärning
förmåga till inlevelse och medkänsla
även om mer konkreta uttryck för detta, som kärlek, sympati e.d.
även i uttryck för uppriktighet, eftertryck, avsikt e.d.
även om älskad person (vid tilltal)
egentligt centrum (ibland snarare kvalitativt än geografiskt

hjärtansfröjd
Ordklass substantiv
en citrondoftande kryddväxt med syrlig smak (förr använd som medicinalväxt mot oro, depressioner och hjärtbesvär, numera som krydda i sallader, soppor, likörer m.m.) Bruklighet folklig benämning

hjärtans gärna
ytterst gärna Bruklighet ursprungligen bibliskt

hjärtanskär
Ordklass substantiv
älskad person

hjärtattack
Ordklass substantiv
plötslig rubbning i hjärtverksamheten med åtföljande smärtor och ofta allvarliga komplikationer

hjärtblad
Ordklass substantiv
hjärtformigt blad hos blomväxt, som utbildas före alla andra blad

hjärtblock
Ordklass substantiv
störning i hjärtats förmåga att leda över elektriska impulser från förmak till kammare

hjärtdöd
Ordklass substantiv
tillstånd då hjärtat definitivt upphört att slå

hjärteangelägenhet
Ordklass substantiv
angelägenhet som är mycket viktig för någon

hjärtegod
Ordklass adjektiv
mycket god och välmenande

hjärtegryn
Ordklass substantiv
älskling (särskilt vid tilltal till små barn) Bruklighet vardagligt

hjärtegull
Ordklass substantiv
hjärtegryn Bruklighet vardagligt

hjärtekrossare
Ordklass substantiv
man som många kvinnor blir förälskade i

hjärter
Ordklass substantiv
en av de fyra färgerna i en kortlek, markerad med en röd, hjärtliknande symbol
enstaka kort i denna färg

hjärtesak
Ordklass substantiv
angelägenhet som är mycket viktig för någon

hjärtesuck
Ordklass substantiv
djup suck (av resignation e.d.)

hjärtevän
Ordklass substantiv
mycket kär vän (ofta om fästman, fästmö e.d.)

hjärtfel
Ordklass substantiv
medfödd hjärtmissbildning eller förvärvad hjärtklaffssjukdom Bruklighet sammanfattande beteckning

hjärtflimmer
Ordklass substantiv
tillstånd av oregelbunden hjärtverksamhet varvid förmak och kamrar arbetar i olika rytm

hjärtformig
Ordklass adjektiv
som har ungefär samma form som hjärtat i genomskärning (med spets nedtill och två halvcirkelformiga utbuktningar upptill)

hjärtinfarkt
Ordklass substantiv
livshotande sjukdomstillstånd som uppkommer genom att hjärtats kranskärl täpps till så att blodförsörjningen blir otillräcklig och vävnadsdöd kan inträda

hjärtinnerlig
Ordklass adjektiv
mycket hjärtlig och innerlig

hjärtinsufficiens
Ordklass substantiv
otillräcklig pumpförmåga hos hjärtat

hjärtklaff
Ordklass substantiv
endera av ett antal ventiler i hjärtat, uppbyggda av stark bindväv

hjärtklappning
Ordklass substantiv
tillfällig förnimmelse av onormal, hastigare eller kraftigare hjärtverksamhet, ofta på grund av någon akut fysisk eller psykisk belastning

hjärtknipande
Ordklass adjektiv
som väcker känslor av gråtmildhet och rörelse

hjärtkramp
Ordklass substantiv
ångestskapande smärta eller tryckkänsla över hjärtat eller bröstet

hjärtlig
Ordklass adjektiv
som visar varma och uppriktiga känslor (om person, handling e.d.)
även nästan rent förstärkande Bruklighet i adverbiell användning

hjärtligen
Ordklass adverb
på ett hjärtligt sätt
innerligt
även rent förstärkande

hjärtlungmaskin
Ordklass substantiv
apparat som vid hjärtoperation övertar hjärtats och lungornas funktioner

hjärtlös
Ordklass adjektiv
som visar fullständig brist på värme och medkänsla (om person, handling e.d.)

hjärtmussla
Ordklass substantiv
typ av mussla med hjärtformigt, välvt skal, ofta försett med kraftiga, längsgående ribbor

hjärtnupen
Ordklass adjektiv
som lätt blir känslosam

hjärtpunkt
Ordklass substantiv
egentligt centrum av något konkret eller (ofta) abstrakt

hjärtskärande
Ordklass adjektiv
starkt upprörande

hjärtslag
Ordklass substantiv
plötsligt upphörande av hjärtverksamheten, som medför döden Bruklighet ej som medicinsk term
pulsslag från hjärtat
hjärta, lungor och luftstrupe hos nyslaktat djur (används som mat)

hjärtslitande
Ordklass adjektiv
hjärtskärande

hjärtstilla
Ordklass substantiv
en hög ört med handflikiga blad och rosenröda blommor i täta kransar (förr använd som medicinalväxt mot hjärtsmärtor)

hjärtstillande
Ordklass adjektiv
som dämpar hjärtklappning

hjärtstillestånd
Ordklass substantiv
avstannad hjärtverksamhet

hjärtsvikt
Ordklass substantiv
bristande pumpförmåga hos hjärtat

hjärtsäck
Ordklass substantiv
säckformig, dubbelväggig hinna som omsluter hjärtat

hjärttransplantation
Ordklass substantiv
överföring av hjärta från en nyligen avliden person till en levande

hjärtänglsan
Ordklass substantiv
stark ängslan

hjärtängslig
Ordklass adjektiv
mycket ängslig

hjässa
Ordklass substantiv
huvudets översta, välvda del
i anatomiska sammanhang med noggrannare definition: kraniets översta del
överfört: rundad del av något
speciellt: kullrig topp av berg eller kulle

hjässbjudning
Ordklass substantiv
det normala fosterläget, som medför att fostrets huvud vid förlossningen passerar moderns bäcken före den övriga kroppen

hm
Ordklass interjektion
uttryck för undran, eftertanke, tveksamhet e.d.

ho
Ordklass substantiv
typ av långsmal, öppen vattenbehållare, speciellt för vattning eller utfodring av husdjur
utvidgat: öppen vattenbehållare, särskilt för tvättning o.d. Bruklighet mest i sammansättningar
ho
Ordklass pronomen
vem? Bruklighet ålderdomligt
ho
Ordklass interjektion
(ofta upprepat) som uttryck för känslor, t.ex. lättnad efter avslutat arbete
som tillrop, t.ex. igenkänningsrop i skogen: hallå
även återgivande grovt skratt
även återgivande gökens läte eller vindens vinande

hoa
Ordklass verb
ropa "ho-ho" högt för att ge sig tillkänna e.d. Bruklighet vardagligt
även ljudhärmande

hobby
Ordklass substantiv
aktiv verksamhet som man regelbundet och av renodlat intresse ägnar sig åt på fritiden, ofta med inslag av skapande e.d. (sällan t.ex. om läsning)

hockey
Ordklass substantiv
typ av lagspel med klubba och puck eller boll (om ishockey och någon gång landhockey)

hockey-bockey
Ordklass substantiv
ett ishockeyliknande spel som spelas med bandyklubba och bandyboll

hockeyrör
Ordklass substantiv
skridsko som främst är avsedd för ishockeyspel

hoj
Ordklass substantiv
cykle Bruklighet vardagligt
typ av mindre fartyg med en eller två mastater (ursprungligen holländskt)

hoja
Ordklass verb
hojta
cykla Bruklighet vardagligt

hojta
Ordklass verb
ropa högt för att påkalla uppmärksamhet

hokuspokus
Ordklass substantiv
knep för att ge illusion av något (vid trolleri eller allmän bluff)
hokuspokus
Ordklass interjektion
formel vid trolleri e.d.

holdingbolag
Ordklass substantiv
bolag vars huvudsakliga uppgift är att äga aktier i andra bolag

hole-in-one
Ordklass substantiv
prestationen att få bollen att gå i hål på ett enda slag från utslaget i golf

holism
Ordklass substantiv
en vetenskapsteoretisk riktning som hävdar att man i första hand skall studera företeelsers helhet och att helheten inte kan betraktas som en summa av delarna

holistisk
Ordklass adjektiv
som bygger på holism

holk
Ordklass substantiv
konstgjort bo för hålbyggande småfåglar, t.ex. i form av en hopsnickrad liten täckt låda eller ett urholkat stycke av en trädstam med ingångshål
krans av fjällika högblad runt blomkorg hos vissa växter
typ av större handelsfartyg under medeltiden
även om gammalt, uttjänt fartyg, t.ex. använt som förrådsfartyg Bruklighet ålderdomligt

holkärm
Ordklass substantiv
kort ärm som är skuren i samma stycke som livet eller ärm av samma utseende som är fastsydd (på blus, klänning etc.)

hollandaise
Ordklass substantiv
en finare sås av äggulor, smält smör, citron m.m.

holländare
Ordklass substantiv
mansperson från Nederländerna
i plural ofta om personer från Nederländerna oavsett kön
apparat för sönderdelning av råmaterial för pappersproduktion

holländsk
Ordklass adjektiv
som har att göra med Nederländerna

holländska
Ordklass substantiv
ett germanskt språk som är officiellt språk i Nederländerna
kvinna från Nederländerna

holme
Ordklass substantiv
liten ö (vanligen obebodd)
äver överfört om liten, skogklädd kulle på fält e.d.

holmgång
Ordklass substantiv
mycket hårdhänt eller blodig kamp (nästan på liv och död)
ursprungligen om fornnordisk tvekamp på liv och död (ofta utkämpad på en holme)

holocen
Ordklass substantiv
den innevarande geologiska perioden

holografera
Ordklass verb
framställa hologram av

holografi
Ordklass substantiv
en fotografisk teknik varigenom tredimensionella bilder framställs med hjälp av laser

hologram
Ordklass substantiv
tredimensionell bild framställd med holografi

holt
Ordklass substantiv
nästan endast i sammansättningar: längre rundad trädel som ingår i ett fartygs utrustning

homeopat
Ordklass substantiv
person som yrkesmässigt utövar homeopati

homeopati
Ordklass substantiv
ej vetenskapligt erkänd läkemetod som hävdar att en sjukdom kan botas genom att den sjuke får små doser av ett ämne som i större doer framkallar sjukdomen

homeopatisk
Ordklass adjektiv
som följer homeopatins principer (särskilt om medicin e.d.)

homerisk
Ordklass adjektiv
som har att göra med Homeros Bruklighet litteraturvetenskap

homerisk liknelse
Frasklass nominalfras
utförlig liknelse som kan växa ut till en liten berättelse (i lyrik o.d.; ursprungligen i Iliaden och Odysséen)

homilet
Ordklass substantiv
kyrklig vältalare (särskilt om präst som är väl förfaren i predikokonsten)

homiletik
Ordklass substantiv
läran om predikokonsten

homiletisk
Ordklass adjektiv
som har att göra med homiletik

hominid
Ordklass substantiv
typ av varelse som tillhör människofamiljen (d.v.s. den grupp till vilken människan och hennes utdöda förfäder hör; numera även om gorilla och dvärgchimpans) Bruklighet sammanfattande vetenskaplig benämning

homma
Ordklass substantiv
typ av ryssja för ålfångst

homo
Ordklass substantiv
människa (som benämning på det släkte hon tillhör) Bruklighet mest i vetenskapliga sammanhang

homofil
Ordklass substantiv
homosexuell mansperson Bruklighet nedsättande

homofon
Ordklass substantiv
ord (lemma) som uttalas likadant som visst annat men har annan stavning och vanligen annan betydelse
homofon
Ordklass adjektiv
som har endast en melodiförande stämma medan övriga stämmor bildar ett ackordiskt ackompanjemang
som uttalas likadant som (om ord, lemma)

homofoni
Ordklass substantiv
typ av flerstämmighet där en stämma är ledande medan de andra ackompanjerar Bruklighet musik
det att ord (lemman) har samma uttal men olika stavning och vanligen olika betydelse

homogen
Ordklass adjektiv
sammansatt av alltigenom likartade beståndsdelar så att varje del i något väsentligt avseende är lik alla andra delar
ibland med bibetydelse av god kvalitet e.d.

homogenisera
Ordklass verb
göra homogen
speciellt: behandla mjölk så att fettet finfördelas och gräddbildning förhindras

homogenitet
Ordklass substantiv
uppbyggnad med likartade beståndsdelar

homograf
Ordklass substantiv
ord (lemma) som stavas likdant som visst annat men har annat uttal och vanligen annan betydelse
homograf
Ordklass adjektiv
som stavas likadant som (om ord, lemma)

homografi
Ordklass substantiv
det att ord (lemman) har samma stavning men olika uttal och vanligen olika betydelse

homolog
Ordklass substantiv
som i någto avseende överensstämmer med något annat Bruklighet i vetenskapliga sammanhang

homonym
Ordklass substantiv
ord (lemma) som har samma uttal och/eller samma stavning som visst annat men vanligen olika böjning och vanligen olika betydelse
homonym
Ordklass adjektiv
som uttalas och/eller stavas likadant som men böjs olika (om ord, lemma)

homonymi
Ordklass substantiv
det att ord (lemman) har samma uttal och/eller stavning men vanligen olika böjning och vanligen olika betydelse

homo sapiens
den kloka människan Bruklighet den vedertagna beteckningen för människan som numera enda art i sitt släkte

homosexualitet
Ordklass substantiv
sexualitet inriktad på personer av det egna könet

homosexuell
Ordklass adjektiv
som är sexuellt inriktad på det egna könet (särskilt om män)
ofta substativerat
även om handling o.d.

homozygot
Ordklass substantiv
individ som har arvsanlag som uppkommit genom sammansmältning av två genetiskt lika könsceller
homozygot
Ordklass adjektiv
som uppkommit genom sammansmältning av två genetiskt lika könsceller (om ofullständigt arvsanlag eller om individ med sådana anlag)

hon
Ordklass pronomen
personen av kvinnligt kön som är omtalad i sammanhanget (vanligen tidigare men ibland även efteråt; även om djur med detta kön)
även med utpekande funktion
även om djur (och i ett fall person) oavsett kön och om några föremål
även som tilltalsord Bruklighet något ålderdomligt eller provinsiellt

hona
Ordklass substantiv
djur av honkön
i sammansättningar även om växtdel av honkön

honblomma
Ordklass substantiv
blomma som endast har pistiller

honduran
Ordklass substantiv
mansperson från Honduras
i plural ofta om personer från Honduras oavsett kön

honduransk
Ordklass adjektiv
som har att göra med Honduras

honduranska
Ordklass substantiv
kvinna från Honduras

honkön
Ordklass substantiv
kön vars representanter ombesörjer hela fortplantningen sedan befruktningen väl skett (i fråga om människor, djur och även växter)

honkönad
Ordklass adjektiv
som är av honkön (mest om växt e.d.)

honlig
Ordklass adjektiv
som är av honkön

honnett
Ordklass adjektiv
som är moraliskt väl motiverad (om handling e.d.)

honnör
Ordklass substantiv
militär hälsning varvid den sträckta högerhanden förs till mösskärmen med en distinkt rörelse
särskilt uttryckt beröm
spelkort av en av de högsta valörerna (markerat genom särskild symbol i stället för siffervärde)

honnörsbetyg
Ordklass substantiv
ett av de högsta betygen i skola, på universitet e.d. Bruklighet något ålderdomligt

honnörsbord
Ordklass substantiv
bord för hedersgäster vid större middagsbjudning e.d.

honnörsord
Ordklass substantiv
ord som uttrycker positiv värdering

honnörspost
Ordklass substantiv
hedrande befattning, ofta utan egentlig funktion

honorar
Ordklass substantiv
ersättning för tillfälligt arbete (vanligen av intellektuell eller konstnärlig natur)

honoratiores
Ordklass substantiv
de mest ansedda personerna (speciellt vid högtidlig sammankomst men även allmännare)

honorera
Ordklass verb
betala honorar till
överfört: ge bevis på uppskattning för visad tjänst

honoris causa
för hederns skull

honorär
Ordklass adjektiv
som tilldelats som utmärkelse men inte innebär lön eller krav på prestation (om titel e.d.)

honung
Ordklass substantiv
ett sött, tjockflytande ämne av gul- eller brunaktig färg som bina framställer av blommornas nektar
ibland i liknelser e.d. för att uttrycka angenäm doft, lenhet, rikedom e.d.

honungsdagg
Ordklass substantiv
sockerhaltiga exkrementer från bladlöss eller sköldlöss, som samlas upp av bl.a. myror

honungskaka
Ordklass substantiv
särskilt: honungsfylld vaxkaka i bikupa

honungslen
Ordklass adjektiv
ljuv (ofta på ett insmickrande, ibland ironiskt sätt)

honungsmelon
Ordklass substantiv
typ av gul, grön eller vit melon med smak av honung

honungsskivling
Ordklass substantiv
typ av honungsdoftande, gulbrun skivling som växer i klungor på stubbar och trädstammar

hop
Ordklass substantiv
mängd tillfälligt sammanbragta föremål
ibland med bibetydelse av myckenhet Bruklighet vardagligt
tillfälligt sammanhållen grupp varelser (vanligen människor) Bruklighet ofta något nedsättande
i absolut användning ofta om den stora mängden vanliga, enkla människor (till vilka talaren normalt inte räknar sig) Bruklighet i bestämd form
hop
Ordklass adverb
till förening eller kontakt eller till mindre omfång

hopa
Ordklass verb
samla i stor mängd
ofta reflexivt

hopbiten
Ordklass adjektiv
tillsluten så att tänderna berör varandra, ofta med antydan om koncentration, energi e.d. (om mun e.d.)

hopblandning
Ordklass substantiv
förväxling

hopbringa
Ordklass verb
samla ihop från olika håll

hopbyggd
Ordklass adjektiv
byggd samman med annan enhet

hopdikta
Ordklass verb
fräckt påstå något som saknar verklighetsunderlag

hopdragning
Ordklass substantiv
samling till möte för övning, diskussion e.d.

hoper
Ordklass substantiv
hop Bruklighet vardagligt

hopfoga
Ordklass verb
sätta samman till en enhet (med avseende på detaljer i föremål eller abstrakta företeelser)

hopfällbar
Ordklass adjektiv
vars omgång kan minskas på ett behändigt sätt för förvaring, transport e.d.

hopfälld
Ordklass adjektiv
bringad till minsta omfånf för förvaring e.d.

hopgyttrad
Ordklass adjektiv
planlöst sammanträngd på liten yta

hopknyckla
Ordklass verb
slarvigt veckla eller trycka samman

hopknäppt
Ordklass adjektiv
som knäppts ihop
ofta överfört, speciellt: tystlåten och svårtillgänglig
speciellt även: mycket defensiv

hopkok
Ordklass substantiv
slarvig blandning eller sammanställning av olikartade material (om konkreta eller abstrakta företeelser)

hopkommen
Ordklass adjektiv
på visst sätt åstadkommen (ofta med negativ värdering)

hopkoppla
Ordklass verb
förena med kopplingsanordning
ofta överfört: göra teoretisk anknytning mellan abstrakta företeelser

hopkrupen
Ordklass adjektiv
som hukat sig eller krupit ihop (och därför kan verka liten)

hopkurad
Ordklass adjektiv
hopkrupen
även något utvidgat i fråga om ställning med endast axlarna förda uppåt eller framåt

hoplappa
Ordklass verb
nödtorftigt avhjälpa brist hos något som skadats, fallit sönder e.d.
speciellt: förse med bandage e.d.

hoplit
Ordklass substantiv
tungt beväpnad forngrekisk infanterist med bl.a. harnesk, hjälm och lans

hopp
Ordklass substantiv
grundad tro på och önskan om gynnsam utveckling av visst slag (särskilt om känlomässigt grundad tro)
även om person som förväntas utföra god prestation e.d.
förflyttning med hela kroppen ovanför underlaget under några ögonblick eller mellan olika nivåer (vanligen åstadkommen med hjälp av bensvikt)
även om motsvarande idrottsgrenar, speciellt i friidrott, simsport och hästsport
bildligt och överfört om lucka eller övergång i framställning e.d.
även som ett slags interjektion i glada och hurtiga tillrop

hoppa
Ordklass substantiv
slarvig och flörtig flicka Bruklighet nedsättande, något ålderdomligt
hoppa
Ordklass verb
förflytta sig med hela kroppen ovanför underlaget under några ögonblick eller mellan olika nivåer (vanligen med hjälp av bensvikt)
även utvidgat om föremål
bildligt i uttryck för stark sinnesrörelse
överfört om att snabbt byta ämne, föremål för intresse e.d.
få att göra ett hopp

hoppa av
Frasklass verbfras
särskilt: plötsligt och defintivt lämna det land, den grupp e.d. som man tillhör

hoppa bock
Frasklass verbfras
hoppa över någon som står framåtlutad

hoppa in
Frasklass verbfras
rycka in som ersättare i t.ex. sport- eller teatersammanhang
plötsligt blanda sig i någon verksamhet e.d.

hoppa kråka
Frasklass verbfras
hoppa jämfota på visst sätt (som lek)

hoppande majoriteter
Frasklass nominalfras
majoriteter som uppnås av minoritetsregering med stöd av än den ena, än den andra partigrupperingen

hoppa på
Frasklass verbfras
särskilt: plötsligt anfalla någon, ibland med ett språng e.d.
överfört: oväntat kritisera
besluta att inlåta sig på

hoppare
Ordklass substantiv
idrottsman som är specialiserad på hopp (i motsats till löpare, kastare etc.)

hoppas
Ordklass verb
önska och iviss mån tro på gynnsam utveckling

hoppa över
Frasklass verbfras
särskilt: lämna obeaktad (speciellt med avseende på visst avsnitt av framställning
även allmännare

hoppbacke
Ordklass substantiv
konstgjord backe med stup för skidhoppning

hoppeligen
Ordklass adverb
förhoppningsvis Bruklighet skämtsamt

hoppfull
Ordklass adjektiv
som hyser gott hopp om gynnsam utveckling
även om handling e.d.
om något som orsakar optimism: hoppingivande

hoppig
Ordklass adjektiv
som utmärks av ständiga, oönskade hopp (om förflyttning e.d.)
även om underlag e.d. som orsakar ständiga hopp
ofta överfört: som saknar stadga och ofta byter ämne eller föremål för intresse

hoppilandkalle
Ordklass substantiv
person som hoppr iland från båt för att förtöja den

hoppingivande
Ordklass adjektiv
som ger grundad anledning att hysa gott hopp

hoppjerka
Ordklass substantiv
person som ofta ändrar vikitga delar av sin livsföring, t.ex. genom att byta arbete eller åsikter Bruklighet vardagligt

hoppla
Ordklass interjektion
uttryck för härmning av eller uppmaning till hopp eller annan förflyttning, speciellt som kommandoord till häst

hopplock
Ordklass substantiv
slarvig sammanställning av material från olika håll

hopplös
Ordklass adjektiv
som inte inger något som helst hopp (om situation e.d.)
även om sinnesstämning eler handling som följd av detta
om person: oförbätterlig

hopprep
Ordklass substantiv
rep med handtag i båda ändar som sätts i rotation eller svängning och då skall hoppas över vid lek eller motionssport

hoppsan
Ordklass interjektion
oj (uttryck för reaktion på oväntad händesle)

hoppstjärt
Ordklass substantiv
typ av primitiv, vinglös liten insekt som vanligen kan hoppa med hjälp av en gaffelformig bildning under bakkroppen

hoppställning
Ordklass substantiv
ställning för höjdhopp eller stavhopp med en ribba mellan två lodräta stöd

hopptorn
Ordklass substantiv
tornliknande naordning med trampoliner för simhopp

hoprafsa
Ordklass verb
hastigt och slarvig samla ihop

hopsjunken
Ordklass adjektiv
som låtit kroppsdelarna falla ihop av trötthet, bekvämlighet e.d.
om kroppsdelar eller andra föremål: som tycks ha fallit ihop

hopslagen
Ordklass adjektiv
brignad i kontakt (om par av föremål)
om abstrakta företeelser: bringad till förening
bringad till minsta omfång (för förvaring e.d.

hopsnörd
Ordklass adjektiv
tillsuten med snöre
överfört: som känns tillsluten (ofta med antydan om ångestkänslor)

hopsnörpt
Ordklass adjektiv
kraftigt och demonstrativt tillsluten, särskilt om mun e.d., som uttryck för missnöje

hopsvetsad
Ordklass adjektiv
sammanfogad genom svetsning
överfört om grupp: sammanhållen av gott kamratskap

hoptrasslad
Ordklass adjektiv
som är i fullständig oordning
även om abstrakta förhållanden

hopvika
Ordklass verb
lägga samman i veck

hopvuxen
Ordklass adjektiv
hopväxt

hopväxt
Ordklass adjektiv
organiskt förenad med annat organ, annan individ e.d.

hor
Ordklass substantiv
gift persons könsumgånge med en annan person än maken eller makan Bruklighet ålderdomligt
allmännare: könsumgänge mellan personer som inte är gifta med varandra

hora
Ordklass substantiv
kvinna som mot betalning yrkesmässigt har sexuellt umgänge med män Bruklighet starkt nedsättande, kan verka stötande
allmännare om kvinna som anses sexuellt lättfärdig Bruklighet särskilt i mansspråk, starkt nedsättande, kan verka stötande
hora
Ordklass verb
ha sexuellt umgänge med en annan person än sin make eller maka (om gift person eller allmännare) Bruklighet något ålderdomligt, starkt nedsättande, kan verka stötande

horbock
Ordklass substantiv
mansperson som ägnar sig år erotiska utsvävningar Bruklighet något ålderdomligt, nedsättande

hord
Ordklass substantiv
stor, oordnad skara som uppträder utmanande eller ohyfsat, t.ex. plundrande
även utvidgat Bruklighet skämtsamt

horhus
Ordklass substantiv
bordell Bruklighet ålderdomligt

horisont
Ordklass substantiv
skenbar gränslinje mellan himlavalvet och jord- eller havsytan, som utgör bortre gräns för synfältet
överfört, speciellt: andlig utsiktspunkt
speciellt även: andlig synkrets eller fattningsförmåga

horisontal
Ordklass adjektiv
horisontell

horisontell
Ordklass adjektiv
parallell med markplanet (eller egentligen vinkelrät mot lodlinjen), speciellt om något som har en naturlig riktning eller utsträckning
även något utvidgat om linje e.d. (t.ex. i konstruktion) som tänks som parallell med markplanet

hormon
Ordklass substantiv
ämne som sprids till olika kroppsorgan genom blodet och reglerar dessas verksamhet (om naturligt ämne från inresekretoriska körtlar eller om otsvarande konstgjorda ämne)
ibland med särskild tonvikt på könshormon

hormonell
Ordklass adjektiv
som har att göra med hormoner

hormoslyr
Ordklass substantiv
ett medel använt för ogräsbekämpning och tidigare för bekämpning av lövsly på kalhyggen

horn
Ordklass substantiv
hård, spetsig, ofta förgrenad utväxt från pannan eller nosen på hovdjur (och vissa kräldjur och insekter), som fungerar som en sorts vapen
om materialet: hornämne Bruklighet kortform
typ av blåsinstrument med böjd, konisk rörform (ursprungligen utvecklat ur djurhorn; särskilt om valthorn)
även om vissa signalanordningar, ursprungligen av liknande form Bruklighet i sammansättningar
hörn på segel (i vilket vissa rigglinor e.d. görs fast)
avlång behållare för vätska

hornblände
Ordklass substantiv
ett mörkgrönt, kiselhaltigt mineral

hornboskap
Ordklass substantiv
tamdjur av oxsläktet Bruklighet ålderdomligt

hornbågad
Ordklass adjektiv
försedd med hornbågar Bruklighet om glasögon

hornbåge
Ordklass substantiv
glasögonbåge av horn

horngädda
Ordklass substantiv
en ålliknande fisk som har starkt förlängda käkar och som lever i havet men går in till kusterna för lek i bandtången

hornhinna
Ordklass substantiv
den genomskinliga främre delen av ögonglobens yttersta hinna

hornist
Ordklass substantiv
person som yrkesmässigt spelar valthorn

hornlager
Ordklass substantiv
det yttre lagret av förhornade celler i överhuden

hornmusik
Ordklass substantiv
musik som huvudsakligen spelas med mässingsinstrument av blåsorkester o.d.
även om sådan del av orkester

hornuggla
Ordklass substantiv
en brunaktig uggla med stora örontofsar

hornämne
Ordklass substantiv
ett äggviteämne som förekommer i kroppens yttre hårdare delar hos människor och djur, t.ex. i naglar, hår och horn

horologium
Ordklass substantiv
konstfull, urliknande anordning som förutom dygnets tid anger årtal och stjärntid m.m. (särskilt använt under medeltiden)

horoskop
Ordklass substantiv
föregiven förutsägelse om någons framtid, grundad på himalkropparnas läge vid vederbörandes födsel

horribel
Ordklass adjektiv
helt förkastlig (vanligen med tonvikt på intellektuellt snarare än fysiskt obehag

horribile dictu
fruktansvärt att behöva säga

horrör
Ordklass substantiv
ytterst motbjudande företeelse

hors d'oeuvre
lätta smårätter som inleder måltid (ofta grönsaker i marinader o.d.)

horsgök
Ordklass substantiv
enkelbeckasin

horst
Ordklass substantiv
långsträckt block i jordskorpan med plan övre del, som böjt sig mellan parallella förkastningar

hortensia
Ordklass substantiv
typ av prydnadsväxt med blommor i täta samlingar i vitt, rött eller blått

hortikultur
Ordklass substantiv
trädgårdsskötsel och trädgårdsodling, särskilt betraktad som konst eller vetenskap

hortonom
Ordklass substantiv
titel för person med högskoleexamen från lantbruksuniversitet, med inriktning på hortikultur

horunge
Ordklass substantiv
utomäktenskapligt barn Bruklighet ålderdomligt, starkt nedsättande, kan verka stötande
slutrad i ett textstycke som hamnat överst eller beynngelserad som hamnat nederst på en sida i en tryckts skrift e.d. (vanligen ansett som ett skönhetsfel)

hos
Ordklass preposition
med vistelse i anslutning till någon person e.d. (särskilt i fråga om vistelse i någons hem men även allmännare)
även med försvagad rumsbetydelse, särskilt för att uttrycka viss relation, kontakt e.d.
även abstraktare, speciellt för att tillskriva någon en viss egenskap, känsla e.d.
speciellt även för att ange att något tillhör en konstnärs produktion

hosianna
Ordklass interjektion
vi hälsar och prisar dig (uttryck för jubel och tacksamhet av religiös art) Bruklighet bibliskt
även substantiverat

hospital
Ordklass substantiv
vårdanstalt för själsligt sjuka

hospitalisera
Ordklass verb
i alltför hög grad tillvänja någon till livet på vårdinstitution och därigenom avvänja personen ifråga från det normala livet

hospitaliseringseffekt
Ordklass substantiv
skadlig tillvänjning till livet på vårdinstitution och dörigenom uppkommen avvänjning från det normala livet

hospits
Ordklass substantiv
typ av enklare hotell, ofta med religiös prägel


Vill du kommentera den här sidan eller någon annan sida? Använd kontaktformuläret. Skriv titeln på sidan du vill kommentera och din kommentar i fältet Meddelande.