HOSTA - HÖVÅLM

Det här är den nedbantade nätversionen av MK Förlags ordbok. Hämta gratis windowsprogrammet MK Förlags ordbok. Där finns allt innehåll och ett antal olika möjligheter att söka och välja vad som skall visas i resultatet.

hosta
Ordklass substantiv
● ljudliga, stötartade utandningar som uppträder ofrivilligt och orsakas av irritation, sjudom e.d.
hosta
Ordklass verb
● ofrivilligt göra en ljudlig, stötartad utandning orsakad av irritation, sjukdom e.d.
● om maskin e.d.: frambringa stötartat, onormalt ljud
● överfört: antydningsvis yttra

hostanfall
Ordklass substantiv
● hostattack

hostattack
Ordklass substantiv
● upprepade häftiga hostningar

hosta upp
Frasklass verbfras
● speciellt: betala ut visst penningbelopp Bruklighet vardagligt

hostia
Ordklass substantiv
● heligt nattvardsbröd som symboliserar Kristi kropp Bruklighet katolsk beteckning

hostig
Ordklass adjektiv
● besvärad av hosta (vanligen av inte alltför allvarlig art) Bruklighet vardagligt

hostning
Ordklass substantiv
● ofrivillig ljudlig, stötartad utandning
● i fråga om maskin e.d.: stötartat ljud
● överfört: antydan

hot
Ordklass substantiv
● varning om möjlig obehaglig följd som talaren e.d. kan utsätta den tilltalade för om denne inte handlar på önskat sätt
● speciellt i vissa spel, särskilt schack
● även i fråga om naturföreteelse som kan medföra negativ utveckling
● en särskilt livlig och renodlad form av jazz, ursprungligen i motsats till dansmusik Bruklighet något ålderdomligt

hota
Ordklass verb
● varnande tillkännage sin avsikt att utsätta den tilltalade för obehagligheter om denne inte handlar på önskat sätt
● om icke levande företeelse: utgöra fara för

hotbild
Ordklass substantiv
● föreställning om militärt hot

hotchpotchsoppa
Ordklass substantiv
● kraftig soppa lagad på fårkött och grönsaker

hotell
Ordklass substantiv
● byggnad eller anläggning avsedd för inkvartering av resande mot betalning, vanligen med en- och tvåbäddsrum och med viss minimistandard (ofta även med restaurang)
● i sammansättningar även om byggnad för mer permanent boende men utan karaktär av hem

hotelse
Ordklass substantiv
● hotfullt yttrande
● även om skrivet meddelande

hotfull
Ordklass adjektiv
● som uttrycker eller innebär hot

hottentotsk
Ordklass adjektiv
● som har att göra med hottentotterna

hottentotska
Ordklass substantiv
● hottentotternas språk
● hottentotsk kvinna

hottentott
Ordklass substantiv
● mansperson tillhörande en småväxt svart folkstam i södra Afrika
● i plural ofta om personer tillhörande denna stam oavsett kön

hov
Ordklass substantiv
● den yttersta, hovbeklädda delen av foten på hästdjur och andra uddatåiga hovdjur (särskilt på tamhästen)
● uppvaktande och betjänande personal i en furtslig persons närmaste omgivning
● utvidgat: krets av beundrare och underställda Bruklighet vanligen skämtsamt

hovbeslag
Ordklass substantiv
● beslag på en hästs hov, som skyddar mot nötning och förbättrar fotfästet

hovdam
Ordklass substantiv
● dam som är anställd för att uppvakta och betjäna furstlig person, vanligen drottning

hovdessert
Ordklass substantiv
● en dessert med maränger, vispad grädde och chokladsås

hovdjur
Ordklass substantiv
● typ av dägg djur med förhornade tåspetsar (d.v.s. med hovar eller klövar), särskilt de uddatåiga (hästdjur, noshörningar och tapirer)

hovera sig
Frasklass verbfras
● uppträda högfärdigt

hovkapell
Ordklass substantiv
● orkester anställd vid furstehov
● i Sverige numera ingående i namnet på orkestern vid Operan i Stockholm

hovkapellmästare
Ordklass substantiv
● titel för ledare för ett hovkapell
● i Sverige numera om viss dirigent vid Hovkapellet, Operans orkester i Stockholm

hovleverantör
Ordklass substantiv
● titel för företagare eller firma som med kungligt tillstånd anger sig ha ekonomiska förbindelser med hovet

hovmarskalk
Ordklass substantiv
● titel för person som ansvarar för ekonomi- och representationsfrågor vid ett hov

hovmästare
Ordklass substantiv
● titel för person som förestår serveringen på restaurang

hovnarr
Ordklass substantiv
● person anställd som ett slags underhållare vid furstehov för sitt löjliga utseendes eller uppträdandes skull (ofta om person med något lyte, t.ex. en dvärg) Bruklighet historiskt

hovnigning
Ordklass substantiv
● djup, vördsam nigning för kunglig eller annan högt uppsatt person

hovra
Ordklass verb
● stå stilla och sväva i luften (om helikopter)

hovrätt
Ordklass substantiv
● allmän domstol där tingsrätternas avgöranden kan prövas (andra och vanligen högsta instans i Sverige)

hovrättspresident
Ordklass substantiv
● titel för ordförande i en hovrätt

hovrättsråd
Ordklass substantiv
● titel för ledamot av hovrätt

hovsam
Ordklass adjektiv
● som visar hänsyn och måttfullhet (om person eller handling)

hovslag
Ordklass substantiv
● ljud av en hästs hovar mot marken

hovslagare
Ordklass substantiv
● titel för person som yrkesmässigt skor hästar samt vårdar deras hovar och nötkreaturs klövar

hovsorg
Ordklass substantiv
● påbjuden sorgtid vid ett hov efter en furstlig person död

hovstat
Ordklass substantiv
● ekonomiska förutsättningar för uppvaktning, betjäning och hushållning kring kunglig person (speciellt som en av huvudtitlarnai statsbudgeten)

hovsångare
Ordklass substantiv
● hederstitel, utdelad av kungen, för framstående manlig sångartist, vanligen operasångare

hovsångerska
Ordklass substantiv
● hederstitel, utdelad av kungen, för framstående kvinnlig sångartist, vanligen operasångerska

hovtång
Ordklass substantiv
● en tång med cirklelformigt böjda, skarpa käftar, vanligen använd för utdragning av spikar

hu
Ordklass interjektion
● uttryck för förskräckelse, avsky e.d.

hubertusjakt
Ordklass substantiv
● jaktritt omkring den tredje november varje år till minne av Hubertus, jaktens skyddshelgon

huckle
Ordklass substantiv
● enklare sjal som knyts runt huvudet

hud
Ordklass substantiv
● mjukt, skyddande yttersta skikt av kroppen på människor och djur (på människor ofta särskilt om detta skikts synliga del)
● med tanke på användningen: avflått yttersta skikt av djurkropp av större, korthårigt djur

hudflänga
Ordklass verb
● hårt kritisera
● ursprungligen: piska på nakna ryggen som straff för något Bruklighet historiskt

hudfärg
Ordklass substantiv
● särskilt: naturlig, rasmässigt betingad färg på människohud

hudfärgad
Ordklass adjektiv
● som har samma färg som hy (om hudkräm, damstrumpor etc.)

hudkräm
Ordklass substantiv
● salva för hudens vård

hudlös
Ordklass adjektiv
● särskilt: mycket känslig och lättsårad

hudnära
Ordklass adjektiv
● tätt åtsittande (intill huden)
● ibland bildligt

hudvänlig
Ordklass adjektiv
● skonsam mot huden (om preparat e.d. som man lätt kommer i beröring med)

hudömsning
Ordklass substantiv
● spontan ersättning av gammal hud med, speciellt hos vissa djur (mest om ett förhållandevis snabbt förlopp varvid den gamla huden krängs av)

hug
Ordklass substantiv
● håg Bruklighet ålderdomligt

hugad
Ordklass adjektiv
● i ett fåtal uttryck: intresserad av att ta tillvara någon möjlighet e.d.

hugenott
Ordklass substantiv
● medlem av den protestantiska rörelsen i rankrike under och efter religionskrigen på 1500-talet och 1600-talet

hugfästa
Ordklass verb
● säkra hågkomsten av något Bruklighet något ålderdomligt

hugg
Ordklass substantiv
● slag med skarpt vapen eller redskap
● ibland även om stöt
● även om det synliga resultatet
● något utvidgat om misshandel e.d.
● även överfört om aggressiv kritik o.d.
● anfall med tänder eller annan vass kroppsdel (mest i fråga om djur)
● plötslig stark smärta (vanligen fysisk men även själslig)

hugga
Ordklass verb
● slå med skarpt vapen eller redskap för att sönderdela, göra nedsänkning eller mer allmänt bearbeta eller skada
● ibland även om stöt
● framställa genom huggning
● anfalla med vass kroppsdel, vanligen tänder eller klor (om djur)
● nappa (om fisk)
● ta fast genom snabbt ingripande
● försvagat: få tag i för rådfrågning e.d.
● med avseende på föremål: snabbt tillgripa eller ta för sig
● plötsligt värka till
● upprepade gånger stöta mot botten eller mot brygga e.d. (om fartyg p.g.a. sjöhävning eller liknande)

hugga för sig
Frasklass verbfras
● förse sig med något på ett fräckt och framfusigt sätt

hugga i
Frasklass verbfras
● gripa sig an hårt arbete med alla krafter

hugga in
Frasklass verbfras
● särskilt: ivrigt förse sig från något förråd e.d.

hugga i sten
Frasklass verbfras
● grundligt missta sig

hugga ner
Frasklass verbfras
● döda

huggare
Ordklass substantiv
● mest i sammansättningar: person som yrkesmässigt är sysselsatt med huggningsarbeten
● överfört: baddare
● även i ett mildare kraftuttryck Bruklighet något ålderdomligt
● ett blankt vapen med kort, något krökt klinga, som användes under 1700-talet och 1800-talet, särskilt vid äntringsstrider

hugga till
Frasklass verbfras
● särskilt: anföra något på måfå
● speciellt: gissa

hugget som stucket
● svårt att avgöra eller välja (mellan två alternativ, prestationer e.d.)

huggkrok
Ordklass substantiv
● långskaftad krok för fångst av större fisk eller för bärgning av större fisk som redan fångats i lina

huggkubb
Ordklass substantiv
● kraftigt trästycke som utgör underlag vid vedhuggning

huggkubbe
Ordklass substantiv
● kraftigt trästycke som utgör underlag vid vedhuggning

huggorm
Ordklass substantiv
● en giftorm, oftast med ett mörkt sicksackband längs ryggen

huggsexa
Ordklass substantiv
● uppdelning av något värdefullt som utmärks av att var och en hänsynslöst försöker komma åt så mycket som möjligt
● ursprungligen om måltid av detta slag

huggtand
Ordklass substantiv
● krafti, vass tand hos vissa djur (särskilt om hörntänder hos t.ex. rovdjur, aport och svin men även om elefantens framtänder betarna)

hugna
Ordklass verb
● skänka tillfredsställelse Bruklighet något ålderdomligt

hugnad
Ordklass substantiv
● känsla av tillfredsställelse Bruklighet något ålderdomligt

hugnesam
Ordklass adjektiv
● som skänker tillfredsställelse Bruklighet något ålderdomligt

hugskott
Ordklass substantiv
● tillfällig idé eller tanke utan större värde

hugstor
Ordklass adjektiv
● moraliskt förträfflig Bruklighet ålderdomligt

hugsvala
Ordklass verb
● ge tröst eller lindring Bruklighet bibliskt, ålderdomligt

huk
Ordklass substantiv
● i ett fåtal uttryck: hopkrupen, sittande ställning utan underlag för bakdelen

huka
Ordklass verb
● böja sig ned tillhopkrupen, halvsittande ställning, speciellt för att skydda sig
● även överfört i fråga om tyst eller skamsen reaktion på kritik e.d.

hula-hula
Ordklass substantiv
● en hawaiisk dans med svängande bålrörelser, som ibland förekommer som kabarédans e.d.

huld
Ordklass adjektiv
● som visar tillgivenhet och mildhet Bruklighet något ålderdomligt eller skämtsamt
● trofast Bruklighet ålderdomligt
● om abstrakta företeelser: gynnsamm, bevågen Bruklighet ålderdomligt

huldra
Ordklass substantiv
● ett mytologiskt kvinnligt skogsväsen med förmåga att utöva farligt lockelse
● ofta i liknelser om vacker kvinna

huligan
Ordklass substantiv
● person som hänsynslöst sätter sig över alla ordningsnormer och t.ex. ställer till bråk och vandaliserar

hulk
Ordklass substantiv
● oerhört stark och skräckinjagande varelse Bruklighet vardagligt

hulka
Ordklass verb
● snyfta

hull
Ordklass substantiv
● mjuka ytliga delar av kroppen
● särskilt i uttryck för grad av fetma

huller om buller
● utan någon ordning

hulling
Ordklass substantiv
● liten utåtböjd hake i spetsen av t.ex. krok, pil eller harpun, avsedd att hidra spetsen från att glida ut när den väl trängt in

hult
Ordklass substantiv
● nästan endast i sammansättningar: längre rundad trädel som ingår i ett fartygs utrustning
● skogsdunge Bruklighet ålderdomligt

hum
Ordklass substantiv
● första översiktlig kännedom om visst område, visst förhållande e.d.

human
Ordklass adjektiv
● som visar respekt för medmänniskors värdighet och rättigheter (om person, handling e.d.)
● något försvagat: tillmötesgående
● även ytterligre försvagat
● som hör till människan

humanekologi
Ordklass substantiv
● vetenskap som studerar samspelet mellan människan och den omgivande miljön

humaniora
Ordklass substantiv
● humanistiska vetenskaper vid universitet e.d.

humanisera
Ordklass verb
● göra mer human

humanism
Ordklass substantiv
● åskådning som framhäver människans värde och förmåga att utveckla sig genom att tillägna sig väsentliga kulturyttringar (speciellt om abstrakta idésystem)
● speciellt även om forskning i ämnen med nära anknytning till människan som kulturvarelse (snarare än samhällsvarelse)
● en viktig, antikpåverkad kulturströmning under renässansen

humanist
Ordklass substantiv
● person vars utbildning främst inriktats på ämnen med nära anknytning till människan som kulturvarelse, framför allt språk, estetiska ämnen, historiska ämnen och filosofi
● person som betonar vikten av respekt för människans värdighet och rättigheter
● företrädare för den stora antikinspirerade kulturströmningen under renässansen

humanistisk
Ordklass adjektiv
● som avser vetenskaper med nära anknytning til människan som kulturvarelse
● även utvidgat
● som har att göra med den stora antikpåverkade kulturströmningen under renässansen

humanitet
Ordklass substantiv
● sinne för medmänniskornas värdighet och grundläggande rättigheter, som yttrar sig i medkänsla, medmänskligt uppträdande o.d.

humanitär
Ordklass adjektiv
● som betingas av respekt för människans värdighet och grundläggande rättigheter

humankapital
Ordklass substantiv
● viss grupp människor betraktade som ekonomiska nyttigheter

humanvetenskap
Ordklass substantiv
● vetenskap som studerar människan och hennes situation Bruklighet övergripande beteckning

humanvärde
Ordklass substantiv
● en människas fiktiva värde från strikt ekonomisk synpunkt

humbug
Ordklass substantiv
● fräckt bedrägeri
● även om bedragare

humid
Ordklass adjektiv
● som kännetecknas av riklig nederbörd (om klimat, tidsperiod eller område)

humifiering
Ordklass substantiv
● grad av förmultning och sönderdelning av organiska beståndsdelar

humla
Ordklass substantiv
● typ av insekt med klumpig, hårklädd kropp i brokiga färger och med gadd utan hullingar, som bl.a. är viktig som pollinerare

humlad
Ordklass adjektiv
● uppblandad med humle och mer eller mindre besk (om smak hos öl)

humle
Ordklass substantiv
● en hög, slingrande växt vars fruktställningar används vid ölberedning (i Sverige numera odlad mest som prydnadsväxt)
● även om fruktställningarna
● även om en närbesläktad odlad art

humleblomma
Ordklass substantiv
● insektsblomma som endast befruktas av humlor, bin och andra steklar

humleblomster
Ordklass substantiv
● en nektarrik, mjukhårig ört som har lutande blommor med brunrött, klockformigt foder och gulvit, senare rödaktig krona

humma
Ordklass verb
● säga hm (som uttryck för undran, eftertanke, tveksamhet e.d.)
● enbart ljudhärmande: sjunga hm

hummer
Ordklass substantiv
● ett stort, blåsvart kräftdjur som har läckert kött och som lever på klippbottnar i havet
● ibland i liknelser med tanke på skalets färg efter kokning: t.ex. "röd som en hummer"
● även om närbesläktade kräftdjur Bruklighet vanligen i sammansättningar

hummertina
Ordklass substantiv
● ett burdormat fiskredskap för fångst av humrar

humor
Ordklass substantiv
● förmåga att skämta och uppskatta skämt av inte alltför enkel natur
● med något djupare innebörd (i fråga om livshållning e.d.): förmåga att se med distans och ett försonligt leende på tillvarons brister
● om uttryck för denna förmåga: skämt av bättre klass Bruklighet vanligen kollektivt

humoresk
Ordklass substantiv
● mindre, litterärt eller musikaliskt stycke av skämtsamt slag

humorist
Ordklass substantiv
● person med humor (särskilt om författare e.d.)

humoristisk
Ordklass adjektiv
● präglad av humor (om person, handling e.d.)

humus
Ordklass substantiv
● nedbrutna organiska beståndsdelar i jorden av djur- eller växtursprung och av stor betydelse för växternas utveckling

humör
Ordklass substantiv
● sinnesstämning som betingas av mer tillfälliga yttre omständigheter
● ibland om visst slag av sinnesstämning, speciellt glad, harmonisk sinnesstämning, särskilt i uttryck för brist på detta
● speciellt även: irriterad sinnesstämning
● även som karaktärsdrag: det att lätt bli arg eller irriterad

humörmänniska
Ordklass substantiv
● person vars sätt att fungera i hög grad är beroende av vederbörandes aktuella sinnesstämning och vars sinnesstämning varierar mycket

hund
Ordklass substantiv
● ett dresserbart husdjur som kan visa tillgivenhet till människan och bl.a. kan användas vid jakt, som vakt och som sällskap och som biland uppfattas som en nästan fullvärdig medlem av hushåll e.d.
● i liknelser ofta med betoning av undergivenhet eller brister (mätt med mänskliga mått)
● även som skymford om föraktlig person

hundan
Ordklass substantiv
● tusan (i mildare kraftuttryck)

hundare
Ordklass substantiv
● mindre förvaltningsområde i det forntida Svealand, ungefär motsvarande ett härad Bruklighet historiskt

hundblick
Ordklass substantiv
● särskilt: underdånigt bedjande blick (som en hunds efter socker e.d.)

hunddjur
Ordklass substantiv
● typ av smäckert byggt rovdjur med höga, smala ben, långsträckt nos och kraftigt bett, t.ex. tamhund, varg, räv och schakal

hundgöra
Ordklass substantiv
● slitsamt arbete

hundkapplöpning
Ordklass substantiv
● hastighetslöpning på rund bana mellan hundar

hundkex
Ordklass substantiv
● torrt bröd avsett för hund

hundkoja
Ordklass substantiv
● litet hus för vakthund, vanligen med rund öppning på framsidan
● ibland skämtsamt om vissa små, mer eller mindre fyrkantiga bilmodeller

hundkäx
Ordklass substantiv
● hundloka
● torrt bröd avsett för hund

hundliv
Ordklass substantiv
● slitsamt, eländigt liv

hundloka
Ordklass substantiv
● en hög, grenig ört med vita blommor i sammansatta flockar

hundlort
Ordklass substantiv
● klump av avföring av hund Bruklighet vardagligt

hundra
Ordklass räkneord
● grundtalet som är tio gånger tio
● ibland med mindre exakt innebörd för att beteckna stort antal

hundracka
Ordklass substantiv
● hund av obestämd ras
● ibland allmänt nedsättande om frånstötande hund

hundrade
Ordklass substantiv
● grupp med hundra medlemmar
hundrade
Ordklass räkneord
● som är nummer hundra i ordningen
● ibland med mer obestämd innebörd (om stort antal)
● i ett fåtal uttryck: hundra

hundradedel
Ordklass substantiv
● en del av något som tänks delat i hundra lika delar (sedd i relation till helheten)

hundradel
Ordklass substantiv
● en del av något som tänks delat i hundra lika delar (sedd i relation till helheten)

hundrafalt
Ordklass adverb
● med hundra gånger större antal eller omfattning Bruklighet något ålderdomligt

hundrakronorssedel
Ordklass substantiv
● sedel värd hundra kronor

hundralapp
Ordklass substantiv
● hundrakronorssedel Bruklighet vardagligt

hundraprocentig
Ordklass substantiv
● som omfattar hela den givna gruppen
● försvagat: i så hög grad som det är möjligt

hundratal
Ordklass substantiv
● antal om cirka etthundra
● tal som bildats genom att talet hundra multiplicerats med ett heltal

hundratals
Ordklass adverb
● i antal om flera hundra (ofta med antydan om för stort antal)
● ofta i överdrifter

hundring
Ordklass substantiv
● hundrakronorssedel Bruklighet vardagligt
● även om etthundra kronor i mindre sedlar e.d.

hundrova
Ordklass substantiv
● typ av odlad klängväxt med små gulgröna blommor och svarta eller röda, giftiga bär

hundsfottera
Ordklass verb
● behandla på ett förnedrande sätt Bruklighet något ålderdomligt

hundsim
Ordklass substantiv
● ett simsätt med vispande eller roterande handrörelser (mest använt på skämt)

hundskatt
Ordklass substantiv
● skatt som betalas för rätten att inneha hund

hundvakt
Ordklass substantiv
● vakt som infaller under nattens mörkaste del klockan 0 till 4 ombord på fartyg (ansedd som den svåraste vakten)

hundvalp
Ordklass substantiv
● unge av hund

hundväder
Ordklass substantiv
● svårt väder

hundår
Ordklass substantiv
● år med hårt arbete och försakelser (ofta om läroår e.d.)
● ett sjundedels människoår (med tanke på förhållandet mellan en hunds och en människas genomsnittliga livslängd)

hundäxing
Ordklass substantiv
● ett högt gräs med täta små axgyttringar i ensidig vippa (ofta odlat som fodergräs)

hundöra
Ordklass substantiv
● särskilt: invikt hörn på boksida, använt som markering av den aktuella sidan eller uppkommet genom vårdslöshet

hunger
Ordklass substantiv
● känsla av omedelbart behov av föda
● utvidgat och överfört: starkt behov

hungern är den bästa kryddan
Frasklass sats
● maten smakar bäst när man är hungrig

hungersnöd
Ordklass substantiv
● svår allmän brist på livsmedel

hungerstrejk
Ordklass substantiv
● vägran att inta föda i syfte att utöva påtryckning på makthavare e.d.

hungerstrejka
Ordklass verb
● genomföra hungerstrejk

hungra
Ordklass verb
● känna omedelbart behov av föda, vanligen till följd av allvarlig undernäring (inte enbart tillfälligt)
● ofta överfört: känna starkt behov

hungrig
Ordklass adjektiv
● som känner behov av föda
● vöerfört: som känner starkt behov av något
● speciellt i absolut användning: som känner starkt behov av att bli bäst
● om handling e.d.: som vittnar om starkt behov

hunner
Ordklass substantiv
● medlem av ett krigiskt och plundrande ryttarfolk under folkvandringstiden

hunsa
Ordklass verb
● behandla på ett förnedrande sätt

hur
Ordklass adverb
● på vilket sätt? (som inledande ord i direkta och indirekta frågesatser)
● i frågor för att utröna i vilken utsträckning en viss egenskap e.d. föreligger: i vilken grad?
● i frågor på vilka särskiljande snarare än beskrivande svar förväntad: vad?
● även i utrop som uttrycker stark sinnesrörelse Bruklighet högtidligt
● i vissa uttryck: på visst godtyckligt sätt (ofta angivande att en viss förutsättning är otillräcklig för önskat resultat
● i viss godtycklig grad

hurdan
Ordklass pronomen
● av vilket slag? (i direkta eller indirekta frågor)

hur det nu var
● på vilket sätt det än förhöll sig (vanligen med antydan om att detta är likgiltigt)

hur lever världen med dig?
Frasklass sats
● hur har du det? Bruklighet vardagligt

hurra
Ordklass substantiv
● samfällt rop som uttrycker glädje, hyllning e.d.
hurra
Ordklass verb
● utbringa leverop, andra rop av glädje e.d.
hurra
Ordklass interjektion
● uttryck för glädje, hyllning etc.

hurrarop
Ordklass substantiv
● det att samfällt ropa "hurra"

hurril
Ordklass substantiv
● kraftig örfil, vanligen som bestraffning e.d.

hur som helst
● hur det än må var eller förhålla sig

hursomhelst
Ordklass adverb
● hur det än må förhålla sig

hur så?
● varför säger eller frågar du så?

hurtbulle
Ordklass substantiv
● överdrivet hurtig och sportig person Bruklighet vardagligt

hurtfrisk
Ordklass adjektiv
● överdrivet käck och spänstig

hurtig
Ordklass adjektiv
● som tydligt visar käckt och optimistiskt sinnelag (om person, handling e.d.)
● ofta med stark bibetydelse av spänst e.d.

hurts
Ordklass substantiv
● sidoskåp i anslutning tillskrivbord, vanligen fäst på bordsskivans undersida
● även allmännare om fristående, enklare skåp med lådor

huru
Ordklass adverb
● hur Bruklighet ålderdomligt

hurudan
Ordklass pronomen
● av vilket slag? (i direkta eller indirekta frågor)

huruledes
Ordklass adverb
● på vilket sätt Bruklighet ålderdomligt

hurusom
Ordklass konjunktion
● på vilket sätt Bruklighet ålderdomligt

huruvida
Ordklass konjunktion
● om (inledningsord i indirekta frågor) Bruklighet något formellt, ofta använt i förtydligande syfte

hus
Ordklass substantiv
● uppbyggd konstruktion bestående av ett system av vågräta och lodräta ytor som avgränsar ett slutet utrymme avsett för boende, vistelse, förvaring e.d. (vanligen av relativt begränsad storlek, ofta för ett eller ett fåtal hushåll)
● speciellt om offentlig byggnad, ofta med tonvikt på verksamheten Bruklighet mest i sammansättningar
● ofta särskilt med tanke på gruppen av inneboende eller verkande personer, speciellt om familj e.d.
● speciellt även om endera av delarna av tvådelat parlament, särskilt i fråga om engelska och amerikanska förhållanden Bruklighet mest i sammansättningar
● mest i sammansättningar: naturligt slutet utrymme
● även om slutet utrymme som utgör del av konstruktion och inte används för förvaring
● släkt med förnäma anor (särskilt om furstesläkt)
● även om firma e.d., särskilt sådan som i flera generationer tillhört samma släkt

husa
Ordklass substantiv
● kvinnlig tjänare med uppgift att utföra olika innesysslor i större hushåll (vanligen dock inte matlagning) Bruklighet historiskt

husandakt
Ordklass substantiv
● andaktsstund inom familj

husapotek
Ordklass substantiv
● förråd av enklare sjukvårdsartiklar för ett hems behov

husar
Ordklass substantiv
● hästburen soldat med lättare beväpning och iögonfallande uniform

husarrest
Ordklass substantiv
● tillståndet att vara underkastad förbud att lämna den egna bostaden (tillämpat i vissa länder)
● även försvagat i fråga om tillfälligt instängning, t.ex. av ungdomar

husbehov
Ordklass substantiv
● normalt eget behov av någon förbrukningsvara e.d. (i motsats till sådan mängd som möjliggör affärsverksamhet)
● även överfört i uttryck för begränsad förmåga, ambition e.d.

husbil
Ordklass substantiv
● stor bil som är inredd för övernattning och är en sorts kombination av bil och husvagn

husbock
Ordklass substantiv
● en mörkbrun skalbagge vars larver gnager gångar i trävirke och därmed orsakar stora skador på hus m.m.

husbonde
Ordklass substantiv
● mansperson som förestår och har bstämmanderätt över ett större hem eller hushåll, särskilt gård e.d. (vanligen om sådan person i förhållande till sitt tjänstefolk e.d. Bruklighet delvis historiskt
● utvidgat: manlig ägare till husdjur

husbondens röst
Frasklass nominalfras
● anvisningar av auktoritet, överordnad e.d.

husbåt
Ordklass substantiv
● båt med husliknande överbyggnad som används som bostad (ofta om pråm e.d.)

husdjur
Ordklass substantiv
● djur som föds upp och hålls i tamt tillstånd av människan för utvinning av kött, pälsverk, mjölk e.d. eller enbart som sällskapsdjur

husera
Ordklass verb
● utöva störande verksamhet utan hänsyn till omgivningen
● försvagat: hålla till

husesyn
Ordklass substantiv
● noggranna undersökning av en fastighets eller lägenhets tillstånd, speciellt vid överlåtelse e.d. Bruklighet något ålderdomligt
● även försvagat och skämtsamt om informell rundvandring

husfader
Ordklass substantiv
● gift man betraktad som föreståndare för sin familj eller sitt hushåll Bruklighet något ålderdomligt

husfar
Ordklass substantiv
● gift man betraktad som föreståndare för sin familj eller sitt hushåll Bruklighet något ålderdomligt

husfluga
Ordklass substantiv
● vår vanligaste fluga, som i stor utsträckning lever inomhus och i nära anslutning till människan
● även om en mindre art som brukar förekomma under taklampor
● i plural om familjen egentliga flugor

husfrid
Ordklass substantiv
● tillstånd av lugn och yttre samstämmighet i hem
● ibland med antydan om oförlösta konflikter

husfru
Ordklass substantiv
● gift kvinna betraktad som föreståndare för sin familj eller sitt hushåll, speciellt i förhållande till tjänstefolk o.d. Bruklighet något ålderdomligt
● förr även: husföreståndarinna i större hem

husföreståndarinna
Ordklass substantiv
● kvinna som är anställd för att förestå ett hushåll Bruklighet mest historiskt

husförhör
Ordklass substantiv
● familjevis förhör på kristendomens huvudstycken, utfört av präst, vanligen i de förhördas hem (ursprungligen ofta kombinerat med folkbokföring) Bruklighet historiskt

husgeråd
Ordklass substantiv
● redskap och material som är nödvändiga i den dagliga verksamheten i ett hem (särskilt om kökssaker men även allmänare) Bruklighet sammanfattande benämning

husgud
Ordklass substantiv
● person som är en stor andlig auktoritet för någon
● ursprungligen med religiös innebörd, bl.a. i det gamla Rom: gudomlighet verkande som ett hus skyddsande

hushåll
Ordklass substantiv
● husligt arbete som är en förutsättning för det normala livet i ett hem (särskilt om matlagning, tvätt, städning o.d.)
● ibland med särskild tonvikt på de nödvändiga förbrukningsvarorna
● även med bibetydelse av enkelhet Bruklighet i sammansättningar
● en grupp personer med gemensamt hem och gemensam förbrukning av dagligvaror (ofta om familj men även om större respektive mindre grupper)

hushålla
Ordklass verb
● sköta hushållet för någon
● sparsamt använda eller förbruka något för visst ändamål (med avseende på något som skall räcka en viss tid)
● särskilt: vara sparsam

hushållare
Ordklass substantiv
● mansperson med förmåga eller lust att spara och undvika onödiga utgifter

hushållerska
Ordklass substantiv
● kvinna som är anställd för att sköta ett hushåll

hushållning
Ordklass substantiv
● det att sköta ett hushåll
● planmässigt återhållsam förbrukning
● i sammansättningar även: planmässig skötsel, särskilt med tanke på ekonomi o.d.

hushållningssällskap
Ordklass substantiv
● sammanslutning med uppgift att främja jordbruk och angränsande verksamheter, vanligen inom ett län

hushållsassistent
Ordklass substantiv
● större köksmaskin för bearbetning av matvaror, t.ex. knådning av deg och vispning av grädde

hushållsost
Ordklass substantiv
● en enklare svensk ost med fast konsistens och mild smak, ofta saluförd i cylinderform

hushållspapper
Ordklass substantiv
● mjukt papper med god uppsugningsförmåga, som används för avtorkning, särskilt i kök

hushållsrulle
Ordklass substantiv
● rulle av hushållspapper

hushållsvåg
Ordklass substantiv
● fjädervåg med skål för vägning av matvaror

husknut
Ordklass substantiv
● hörn av mindre hus (ursprungligen om fogen i hörnen av ett timrat trähus)
● numera ofta med tanke på huset i sin helhet

huskors
Ordklass substantiv
● besvärligt hustru som utgör en plåga för sin man Bruklighet skämtsamt, något ålderdomligt

huskropp
Ordklass substantiv
● hus betraktat som geometrisk figur

huskur
Ordklass substantiv
● enklare, folklig behandlingsmetod mot sjukdom eller skada utan hjälp av läkare

huslig
Ordklass adjektiv
● som har att göra med hem och hushåll
● som har sinne och intresse för hushållsarbete

husläkare
Ordklass substantiv
● läkare som kan tillkallas vid alla sjukdomsfall i en familj (vanligen om läkaren i förhållande till familjen)

husmanskost
Ordklass substantiv
● enklare men rejäl vardagsmat

husmoder
Ordklass substantiv
● gift kvinna betraktad som ansvarig för hemmet och hushållet
● ibland speciellt i förhållande till tjänstefolk e.d. Bruklighet mest historiskt
● kvinnlig person anställd för att ansvara för hushåll på större insitution

husmor
Ordklass substantiv
● gift kvinna betraktad som ansvarig för hemmet och hushållet
● ibland speciellt i förhållande till tjänstefolk e.d. Bruklighet mest historiskt
● kvinnlig person anställd för att ansvara för hushåll på större insitution

husmus
Ordklass substantiv
● en gråaktig mus som mest lever inomhus och nästan är allätare

husnalle
Ordklass substantiv
● ung person som ockuperar ett hus i protest mot att det delvis står tomt, får förfalla e.d. Bruklighet vardagligt, skämtsamt

husorgan
Ordklass substantiv
● i ett fåtal uttryck: tidning som utgör någons oumbärliga lektyr Bruklighet skämtsamt

husrannsakan
Ordklass substantiv
● polismyndighets genomsökning av hem eller annan privat lokal, där någon eller något med anknytning till ett visst brott antas befinna sig

husrum
Ordklass substantiv
● tillfällig bostad

husse
Ordklass substantiv
● man som äger och sköter om visst djur, vanligen hund eller katt (vanligen om personen i förhållande till djuret)

hussvala
Ordklass substantiv
● en blåsvart och vit svala som har kort, kluven stjärt och som gärna bygger sitt halvklotformiga bo under takfoten på hus

hustomte
Ordklass substantiv
● person som på ett omärkligt och anspråkslöst sätt bidrar till att höja trevanden och ordningen i ett hus
● ursprungligen om ett väsen i gammal folktro

hustru
Ordklass substantiv
● kvinnlig part i äktenskap i förhållande till sin man

hustrutillägg
Ordklass substantiv
● särskilt tillägg till pensionen för gift man vars hustru inte har pension

hustyrann
Ordklass substantiv
● sträng och fordrande familjefader som utgör en plåga för resten av familjen
● även om annan medlem av hushåll

husundersökning
Ordklass substantiv
● husrannsakan

husvagn
Ordklass substantiv
● husliknande vagn som kan användas som bostad och anslutas som släp till bil (särskilt om vagn för fritidsbruk)

husvill
Ordklass adjektiv
● som saknar bostad och ibland husrum för natten

hut
Ordklass substantiv
● känsla av respekt för normer , överordnade personer o.d. (särskilt vid tillrättavisning av barn och ungdomar)
● förmåga att känna skam över felaktigt beteende e.d.

huta åt
Frasklass verbfras
● irriterat tillrättavisa

hut går hem
Frasklass sats
● den som tillrättavisar någon kan själv bli åthutad

hutlös
Ordklass adjektiv
● i några uttryck: som tyder på fullständig brist på skamkänsla

hutt
Ordklass substantiv
● liten mängd brännvin e.d. (motsvarande ungefär ett snapsglas)

huttla
Ordklass verb
● visa tveksamhet inför beslut e.d. (särskilt om huruvida något skall sparas eller inte Bruklighet vardagligt
● behandla på föraktfullt eller nonchalant sätt

huttra
Ordklass verb
● frysa så att lätta darrningar uppstår

huv
Ordklass substantiv
● hatt- eller takliknande anordning som placeras eller träs över något som skydd
● även om liknande anordning för annat syfte
● speciellt arkitektur

huva
Ordklass substantiv
● enklare huvudbonad som till stor del sluter tätt intill huvudet (ibland utgörande del av kappa, mantel e.d.)

huve
Ordklass substantiv
● huvud Bruklighet vardagligt

huvud
Ordklass substantiv
● avslutande, översta eller främsta del av kroppen på människa eller djur, där centra för de viktigaste sinnesorganen samt hjärnan är placerade (ibland inte betraktad som en del av kroppen)
● ofta med tonvikt på tanke- och förnimmelsefunktionerna
● ibland som symbol för livet
● överfört: främsta representant
● ofta i sammansättningar: avslutande, rund eller något utskjutande del av avlångt föremål
● speciellt: blomställning med oskaftade blommor på kort, utbredd huvudaxel, som t.ex. på rödklöver
● om vissa grönsaker med stor rund ätlig del
● utvidgat med tanke på positionen: översta del av förtryckt papppersark (vanligen avsedd för namn o.d.)

huvudavtal
Ordklass substantiv
● särskilt: övergripande avtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer (om förhandlingsordning, fredsplikt etc.)

huvudaxel
Ordklass substantiv
● viktigaste axel i maskineri e.d.
● speciellt: tänkt rät linje som är vinkelrät mot en linje eller spegel och går genom dess bränpunkt

huvudbjudning
Ordklass substantiv
● hjässbjudning

huvudbok
Ordklass substantiv
● särskilt: handelsbok vid dubbel bokföring, i vilken debet- och kredeitsummorna månadsvis samlas upp på olika konton

huvudbonad
Ordklass substantiv
● klädesplagg som används för att skydda och värma huvudet Bruklighet sammanfattande beteckning

huvudbry
Ordklass substantiv
● tankemöda i syfte att lösa problem e.d.
● även om något som orsakar tankemöda, problem e.d.

huvuddel
Ordklass substantiv
● del som omfattar betydligt mer än hälften av något
● ibland även: viktigaste del

huvuddrag
Ordklass substantiv
● viktigaste eller mest framträdande egenskaper hos något

huvudentré
Ordklass substantiv
● största och viktigaste ingång till större, vanligen offentlig byggnad

huvudförhandling
Ordklass substantiv
● viktigaste del av förhandlingsomgång
● speciellt juridik: viktigaste, avgörande del av rättegång (efter förunderdökning o.d.)

huvudgärd
Ordklass substantiv
● huvudända av säng, särskilt med tanke på anordningar för huvudets vila (kuddar o.d.)

huvudingång
Ordklass substantiv
● huvudentré

huvudjakt
Ordklass substantiv
● jakt på människor i syfte att ta deras huvuden som troféer (hos vissa utomeuropeiska folkslag) Bruklighet mest historiskt

huvudjägare
Ordklass substantiv
● medlem av folkstam som ägnar sig åt huvudjakt
● person som yrkesmässigt söker och rekryterar toppbegåvningar, särskilt till näringslivet Bruklighet vardagligt, skämtsamt

huvudkudde
Ordklass substantiv
● kudde att vila huvudet på

huvudkvarter
Ordklass substantiv
● viktigaste förläggningsplats
● speciellt militärväsen: högkvarter

huvudkål
Ordklass substantiv
● typ av kål med blad ität, klotliknande samling omkring en kort stjälk (om rödkål eller vitkål)

huvudlag
Ordklass substantiv
● remmar och spännen som ingår i betsel

huvudled
Ordklass substantiv
● större väg eller gata vars trafik har företräde i förhållande till korsande trafik
● ibland speciellt: största och viktigaste trafikled inom något område

huvudledning
Ordklass substantiv
● större ledning från vilken andra ledningar utgår (särskilt om el-, gas- eller vattenledning)

huvudlinje
Ordklass substantiv
● viktigaste förbindelse (t.ex. om trafik- eller telefonförbindelse)
● viktigaste tankegång e.d.

huvudlärare
Ordklass substantiv
● lärare som har övergripande ansvar för undervisningen i ett visst ämne i grundskolan och gymnasiet fram till 1982 Bruklighet historiskt

huvudlös
Ordklass adjektiv
● särskilt: som visar total brist på eftertanke (vanligen om handlign e.d.)

huvudman
Ordklass substantiv
● juridisk person som givit någon fullmakt att uträtta något för sin räkning Bruklighet särskilt juridik
● myndighet eller organisation som juridiskt och ekonomiskt har ansvaret för viss verksamhet
● äldsta manliga medlem av den äldsta grenen av en släkt (vanligen en adlig sådan)

huvudmannaskap
Ordklass substantiv
● det att vara huvudman

huvudmoment
Ordklass substantiv
● viktigaste moment av ett ämne e.d., speciellt ett skolämne

huvudnyckel
Ordklass substantiv
● nyckel som passar till flera olika lås i samma hus eller bostadsområde
● nycker till huvudingång

huvudnäring
Ordklass substantiv
● viktigaste näringsgren

huvudord
Ordklass substantiv
● grammatiskt viktigaste ord i en satsdel bestående av flera ord

huvudpart
Ordklass substantiv
● del som omfattar betydligt mer än hälften av något

huvudperson
Ordklass substantiv
● viktigaste person (särskilt i berättelse e.d.)

huvudpunkt
Ordklass substantiv
● viktigaste led i resonemang, framställning e.d.

huvudregel
Ordklass substantiv
● viktigaste regel som är den som i första hand gäller

huvudroll
Ordklass substantiv
● viktigaste roll i pjäs e.d.
● även överfört

huvudräkning
Ordklass substantiv
● räkning utan hjälp av papper och penna (vanligen om enklare addition, subtraktion, multiplikation o.d.)

huvudrätt
Ordklass substantiv
● stor och viktig rätt under en måltid som också innehåller andra, mindre rätter

huvudsak
Ordklass substantiv
● viktigaste faktor eller omständighet bland ett flertal aktuella faktorer eller omständigheter

huvudsaklig
Ordklass adjektiv
● som utgör den viktigaste eller största delen av någon helhet
● med försvagad jämförelse med helhet: viktigaste

huvudsakligen
Ordklass adverb
● i huvudsak

huvudsats
Ordklass substantiv
● sats som inte utgör eller kan tänkas utgöra bestämning till annan sats utan fungerar självständigt

huvudskakning
Ordklass substantiv
● vridning i sidled fram och tillbaka av huvudet för att uttrycka nekande
● även som tecken på ogillande, uppgivenhet e.d.

huvudskål
Ordklass substantiv
● sammanfattning av övre och vid sidorna belägna delar av hjärnskål

huvudstad
Ordklass substantiv
● främsta stad i ett land, där landets regering har sitt säte och som kan sägas symbolisera hela landet
● även om främsta stad i delstat e.d.
● utvidgat om stad som i något annat avseende är den främsta i sitt slag

huvudstol
Ordklass substantiv
● kapitalbelopp på vilket ränta beräknas

huvudströmbrytare
Ordklass substantiv
● strömbrytare för huvudledning för slutande eller brytande av strömmen till ett hus, en lägenhet, en trappuppgång e.d.

huvudstupa
Ordklass adverb
● med huvudet först
● något utvidgat: handlöst
● överfört: ytterst brådstörtat

huvudstycke
Ordklass substantiv
● viktigaste lärosats i den kristna tron

huvudtitel
Ordklass substantiv
● huvudavdelning av statsbudgeten, omfattande tilldelningen till ett departement eller till hovet

huvudtryck
Ordklass substantiv
● starkaste betoning på stavelse i flerstavigt ord eller fras

huvudverb
Ordklass substantiv
● verb som bär den egentliga betydelsen i ett sammansatt verbuttryck

huvudvittne
Ordklass substantiv
● viktigaste vittne vid rättegång

huvudvärk
Ordklass substantiv
● ihållande smärta i det inre av huvudet
● överfört: något som orsakar bekymmer eller problem

huvudämne
Ordklass substantiv
● särskilt: ämne som utgör en av huvuddelarna inom viss utbildning (speciellt i ämneskombination för lärare)

hux flux
● i största hast Bruklighet något vardagligt

hy
Ordklass substantiv
● yttre, synlig sida av ansiktshuden, särskilt med tanke på dess färg, kvalitet o.d.

hyacint
Ordklass substantiv
● en lökväxt med en tät klase klocklika, väldoftande blommor, oftast vita, rosa eller blå, på en kraftig stängel
● även om liknande lökväxter Bruklighet vanligen i sammansättningar
● en typ av genomskinlig, gulröd ädelsten

hybble
Ordklass substantiv
● undermåligt hus
● även allmännare om undermålig bostad e.d.

hybrid
Ordklass substantiv
● växt eller djur som uppkommit genom korsning mellan representatner för två helt skilda arter (om individ eller om den nya arten) Bruklighet biologi
● utvidgat och överfört: blandning
hybrid
Ordklass adjektiv
● som uppkommit genom korsning mellan respresentanter för två helt skilda arter (om växt eller djur)
● även utvidgat och överfört

hybrid-dna-teknik
Ordklass substantiv
● en biokemisk teknik som möjliggör hopfogning av arvsanlag (DNA) från vitt skilda organismer, såsom bakterier och däggdjur (en form av genteknik med tillämpningar som blivit starkt omdiskuterade)

hybridisera
Ordklass verb
● korsa två skilda arter för att åstadkomma hybrid
● om arter: kunna korsas så att hybrid uppstår

hybris
Ordklass substantiv
● starkt överdriven uppskattning av det egna jaget och den egna förmågan, vanligen som följd av tidigare framgångar (ursprungligen, i det antika Grekland, betraktad som den svåraste synden mot gudarna)
● även något utvidagt

hyckla
Ordklass verb
● uppträda på ett falskt medmäsnkligt eller blygsamt sätt i syfte att vinna sympati

hycklare
Ordklass substantiv
● person som hycklar

hyckleri
Ordklass substantiv
● det att hyckla

hydda
Ordklass substantiv
● enkel boning som ger nödtorftigt skydd mot väder och vind (för övernattning i samband med friluftsliv eller för mera permanent boende)
● speciellt om bostäder i vissa utromeuropeiska kulturer

hydra
Ordklass substantiv
● ett mytologiskt vidunder med flera huvuden och ormliknande kropp

hydrat
Ordklass substantiv
● ämne som tagit upp vattenmolekyler (speciellt om kristalliska ämnen) Bruklighet kemi

hydratiserad
Ordklass adjektiv
● som i vattenlösning är förenad med vattenmolekyler

hydratisering
Ordklass substantiv
● bindning av vattenmolekyler till joner eller andra molekyler

hydraulik
Ordklass substantiv
● teknisk användning av vätskor för att överföra, lagra eller styra energi

hydraulisk
Ordklass adjektiv
● som bygger på hydraulik

hydrera
Ordklass verb
● införa väte i kemisk förening

hydrodynamik
Ordklass substantiv
● läran om vätskors, särskilt vattens, rörelser under inverkan av krafter

hydrofob
Ordklass adjektiv
● som inte tål vatten (om organism)

hydrofon
Ordklass substantiv
● apparat för uppfångande av ljud från ljudkällor under vattenytan, t.ex. ubåtar eller torpeder

hydrofor
Ordklass substantiv
● teknisk anordning som fungerar som kombinerad vattenpump och vattenbehållare för vattenledningssystemet i ett hus som utnyttjar eget brunnsvatten

hydrofyt
Ordklass substantiv
● vattenväxt som helt saknar luftskott

hydrografi
Ordklass substantiv
● en vetenskap som studerar havsvattnets sammansättning, djup och rörelser m.m. (d.v.s. de icke-biologiska delarna av oceanografin)

hydrokinon
Ordklass substantiv
● en organisk förening av kol, väte och syre, som används vid framställning av film

hydrokopter
Ordklass substantiv
● farkost som drivs med luftpropeller och är avsedd för färd på is eller vatten

hydrologi
Ordklass substantiv
● vetenskapen om inladsvatten

hydrolultur
Ordklass substantiv
● odling i vatten (särskilt odling av växter i näringsberikat vatten)

hydrolys
Ordklass substantiv
● kemisk sönderdelning av ett ämne genom inverkan av vatten

hydroplan
Ordklass substantiv
● flygplan som kan landa och starta på vattnet Bruklighet numera ej bruklig benämning i tekniska sammanhang

hydrosfär
Ordklass substantiv
● jordskorpans vatenhölje (sammanfattande beteckning på hav, sjöar och floder)

hydrostatik
Ordklass substantiv
● läran om vätskors jämvikt

hydrostatisk
Ordklass adjektiv
● som har att göra med hydrostatik

hydroterapi
Ordklass substantiv
● medicinsk badbehandling, särskilt vid kurorter

hydroxid
Ordklass substantiv
● kemisk förening som liknar ett salt och vars negativa jon består av en väte- och en syreatom

hyena
Ordklass substantiv
● typ av hundliknande rovdjur som har bakåtsluttande rygg och lever av as och sjuka djur i Afrika och sydvästra Asien
● bildligt och överfört: person som begärligt söker eller tar del av sensationella detaljer i andra människors privatliv

hyende
Ordklass substantiv
● kudde Bruklighet ålderdomligt

hyf
Ordklass substantiv
● celltråd som bygger upp en svamp

hyfs
Ordklass substantiv
● förmåga att uppträda hövligt och hänsynsfullt i umgänget med andra (särskilt i fråga om yngre personer i umgänge med äldre)

hyfsa
Ordklass verb
● bringa i någorlunda ordning (med avseende på föremål, utseende, uppträdande etc.)
● ibland reflexivt
● bringa ekvation till enklaste form Bruklighet matematik
● utvidgat med avseende på problem e.d.: göra mer överskådlig

hyfsad
Ordklass adjektiv
● som gör ett någorlunda ordentligt intryck (om person, uppträdande, utseende e.d.)
● överfört: tämligen fördelaktig
● som håller någorlunda god klass Bruklighet vardagligt

hyfsa till
Frasklass verbfras
● bringa i någorlunda ordning (med avseende på föremål, utseende, uppträdande etc.)

hygge
Ordklass substantiv
● helt avverkat skogsområde
● även om skogsområde som håller på att avverkas

hyggesbränning
Ordklass substantiv
● bränning av avverkningsavfall och återstående växtlighet på hygge (för underlättande av efterföljande skogsodling e.d.)

hygglig
Ordklass adjektiv
● kamratlig och tillmötesgående i umgänget med andra på ett sätt som vinner spontan sympati
● överfört om annat än personer: tämligen fördelaktig
● som håller tämligen god klass

hygien
Ordklass substantiv
● åtgärder för avlägsnande av smuts och ohälsosamma ämnen från människans omgivning eller från människan själv
● om motsvarande vetenskap: hälsovårdslära
● även utvidgat om åtgärder till skydd för människans andliga välbefinnande e.d. Bruklighet i sammansättningar

hygienisk
Ordklass adjektiv
● som har att göra med renlighet och hälsovård
● även utvidgat Bruklighet i sammansättningar
● som kännetecknas av renlighet sundhet

hygienpapper
Ordklass substantiv
● mjukt papper som är avsett att användas till den personliga hygienen, för toalettbruk, skönhetsvård m.m.

hygrograf
Ordklass substantiv
● registrerande hygrometer

hygrometer
Ordklass substantiv
● instrument för mätning av luftens fuktighetsgrad

hygroskopisk
Ordklass adjektiv
● som har förmåga att ta upp vattenånga, särskilt ur luft (om ämne)

hyla
Ordklass verb
● ge ifrån sig gällt, utdraget läte (om vissa djur) Bruklighet provinsiellt

hylla
Ordklass substantiv
● uppfäst, avlång skiva, inbyggd i skåp e.d. eller anbringad i anslutning till vägg ett stycke ovanför golvet, på vilken föremål placeras för förvaring eller prydnad
● även om hel möbel som innehåller ett antal sådana skivor
● mest i sammansättningar
● i fråga om naturförhållanden: klippavsats
● även om översta raden på teater e.d. Bruklighet vardagligt
hylla
Ordklass verb
● offentligt ge erkännande som framstående på grund av enstaka prestation, egenskaper, kunnande e.d.
● speciellt med avseende på högt uppsatt person: ge erkännande genom bifallsrop, uppvaktning e.d. Bruklighet något högtidligt
● även med avseende på egenskaper e.d.
● även med anledning av högtidsdag e.d. (utan att någon prestation gjorts)
● vara anhängare av åsikt, lära e.d.

hylle
Ordklass substantiv
● bladkransar som bildar blomma och skyddar ståndare och pistill (särskilt om de vanligen gröna foderbladen och de vanligen färgade kronbladen)
● hinna som omger fruktkroppen hos vissa hattsvampar och som hos utvuxna exemplar spricker upp och lämnar rester kvar i form av fjäll på hatten, ring på foten e.d.

hyllmeter
Ordklass substantiv
● meterlång mängd av böcker som står uppradade bredvid varandra på en hylla (ett informellt mått på bokmängd i större boksamlingar)

hyllning
Ordklass substantiv
● offentligt uttryck för stark uppskattning eller vördnad, vanligen samfällt
● uppvaktning på högtidsdag e.d.

hyllvärmare
Ordklass substantiv
● osäljbart föremål i butik eller oanvänt föremål i hem Bruklighet vardagligt, skämtsamt

hylsa
Ordklass substantiv
● rörformigt föremål som omsluter eller innesluter viss del av annat föremål (till skydd, förvaring e.d.) Bruklighet ofta i fackspråk
● speciellt om sådan verktygsdel som griper om sexkantig mutter, bultskalle e.d.

hylsnyckel
Ordklass substantiv
● ett handverktyg med en hylsa, använt till att dra sexkantiga muttrar, skruvar o.d.

hymen
Ordklass substantiv
● mödomshinna Bruklighet ibland som symbol för äktenskapet

hymla
Ordklass verb
● tala oklart och med undvikande av det väsentliga Bruklighet vardagligt
● speciellt: dölja sanningen, smussla

hymn
Ordklass substantiv
● högstämd lovsång, särskilt av religiös natur men även allmännare
● även om icke tonsatt dikt e.d.

hymnologi
Ordklass substantiv
● läran om den kristna hymndiktningen (särskilt dess historia)

hynda
Ordklass substantiv
● hund av honkön Bruklighet ofta något nedsättande
● även om kvinna Bruklighet starkt nedsättande, kan verka stötande

hyperbel
Ordklass substantiv
● en symmetrisk matematisk dubbelkurva med två från varandra vända bågar

hyperbol
Ordklass substantiv
● uttryck som innebär en stark, medveten överdrift och används av stilistiska skäl e.d.

hyperbolisk
Ordklass adjektiv
● som innebär en medveten överdrift, använd av stilistiska skäl e.d.

hyperboré
Ordklass substantiv
● mytisk invånare i yttersta Norden Bruklighet ålderdomligt
● någon gång om verkliga nordbor i allmänhet Bruklighet skämtsamt

hyperit
Ordklass substantiv
● en svart eller mörkbrun, diabasliknande bergart, använd bl.a. som bildhuggarmaterial

hyperkatalektisk
Ordklass adjektiv
● som har fler stavelser än ett versmått egentligen medger (om enstaka versrad)

hyperkorrekt
Ordklass adjektiv
● skenbart korrekt men i verkligheten felaktig genom överdriven tillämpning av en regel med begränsat användsningsområde Bruklighet språkvetenskap m.m.
● allmännare: överdrivet korrekt

hyperkänslig
Ordklass adjektiv
● ytterst känslig (om person och även om instrument o.d.)

hypermodern
Ordklass adjektiv
● ytterst modern (om företeelser av olika slag)
● speciellt om konstriktning, teori e.d., ofta med bibetydelse av svårbegriplighet

hypersten
Ordklass substantiv
● ett mörkgrönt eller grågrönt mineral som ingår i hyperit

hypersvecism
Ordklass substantiv
● hyperkorrekt svensk språkform eller språkanvändning, ofta som resultat av en strävan att bevara svenskan från främmande påverkan Bruklighet språkvetenskap

hypertoni
Ordklass substantiv
● förhöjt tryck eller spänningstillstånd, speciellt om för högt blodtryck

hypertrofi
Ordklass substantiv
● sjuklig förstoring av celler och organ utan celldelning

hypnos
Ordklass substantiv
● sömnliknande tillstånd åstadkommet genom själslig påverkan, särskilt suggesion (använd som psykiatrisk behandlingsmetod men även för andra syften)

hypnotisera
Ordklass verb
● försätta i hypnos
● ofta utvidgat eller bildligt: försätta i tillstånd av fascination med starkt nedsatta viljefunktioner

hypnotisk
Ordklass adjektiv
● som har att göra med hypnos
● ofta utvidgat och överfört

hypnotism
Ordklass substantiv
● läran om hypnos
● framkallande av hypnos

hypnotisör
Ordklass substantiv
● person som yrkesmässigt framkallar hypnos (om psykiater e.d. eller om person utan vetenskaplig bakgrund)

hypofys
Ordklass substantiv
● en körtel, belägen i anslutning till hjärnan, som styr produktionen av viktiga hormoner, bl.a. köns- och tillväxthormoner (ofta benämnd "under hjärnbihanget")

hypokonder
Ordklass substantiv
● person som lider av hypokondri

hypokondri
Ordklass substantiv
● sjuklig omsorg om det egna hälsotillståndet

hypokondriker
Ordklass substantiv
● hypokonder

hypokondrisk
Ordklass adjektiv
● som har att göra med hypokondri
● speciellt: som lider av hypokondri

hypokrit
Ordklass substantiv
● hycklare Bruklighet litterärt

hypokritisk
Ordklass adjektiv
● hycklande Bruklighet litterärt

hypotaktisk
Ordklass adjektiv
● som kännetecknas av hypotax
● även om enstaka mening e.d.

hypotax
Ordklass substantiv
● koplicerad satsfogning med en överordnad och en eller flera underordnade satser

hypotek
Ordklass substantiv
● värdehandling som lämnas som säkerhet till kreditgivare
● ursprungligen: pantsatt egendom som inre överlämnats i kreditgivarens ägo (särskilt om del av fastighet o.d.)

hypotekslån
Ordklass substantiv
● lån som lämnas mot säkerhet i inteckningar i fast egendom

hypotenusa
Ordklass substantiv
● längsta sidan i en rätvinklig triangel Bruklighet mateamtik

hypotes
Ordklass substantiv
● vetenskapligt antagande som görs för att förklara iakttagna fakta och som kan prövas med hjälp av nya iakttagleser

hypotetisk
Ordklass adjektiv
● som endast grundar sig på antaganden
● speciellt: som gäller eller är av vikt endast om vissa förutsättningar uppfylls

hypotisera
Ordklass verb
● lämna som hypotek

hypotoni
Ordklass substantiv
● lågt blodtryck

hypsometer
Ordklass substantiv
● en instrument som används för bestämning av lufttryck och höjd över havet genom mätning av den temperatur vid vilken vatten kokar

hyra
Ordklass substantiv
● avtalad avgift för förfogande och utnyttjande av något som tillhör någon annan, särskilt om periodisk avgift för lägenhet e.d. men även allmännare (i fråga om större eller värdefullare föremål)
● även om handlingen att hyra ut något
● avtal om tjänst som sjöman
● även om lönen för detta
hyra
Ordklass verb
● avtala om att för kortare eller längre tid förfoga över och utnyttja något mot betalning (med avseende på lägenhet, lokal, större eller värdefullare föremål etc.)
● anställa för tjänst på fartyg

hyra i andra hand
Frasklass verbfras
● hyra av den ordinarie hyresgästen

hyra ut
Frasklass verbfras
● avtala om att mot betalning för kortare eler längre tid låta någon annan förfoga över och utnyttja något som man äger (med avseende på lägenhet, lokal, större eller värdefullare föremål e.d.)

hyresgäst
Ordklass substantiv
● person som hyr bostadslägenhet eller ingår i sådan persons hushåll
● i plural ofta om gruppen av sådana personer i motsats till andra grupper på bostadsmarknaden

hyreshaj
Ordklass substantiv
● person som skaffar sig stora inkomster genom att hyra ut eller sälja bostadslägenheter på ett otillbörligt sätt Bruklighet vardagligt

hyreshus
Ordklass substantiv
● större hus som innehåller lägenheter som hyrs ut
● ofta om flerbostadshus i allmänhet

hyreskasern
Ordklass substantiv
● stort och otrvisamt hyreshus

hyreskontrakt
Ordklass substantiv
● avtal mellan hyrsvärd och hyresgäst angående hyra m.m.

hyreslägenhet
Ordklass substantiv
● lägenhet som man hyr

hyresnämnd
Ordklass substantiv
● lokalt statligt organ med uppgift att medla och besluta i hyres- och bostadsrättstvister

hyresreglering
Ordklass substantiv
● bestämmelser för reglering och utjämning av bostadshyrorna (numera avskaffade)

hyresrätt
Ordklass substantiv
● en form av boende som innebär rätt att utnyttja bostad under begränsad tid enligt hyreskontrakt
● även om kontrakt på bostad som hyrs på detta sätt

hyresvärd
Ordklass substantiv
● person som hyr ut bostadslägenhet eller anan lokal, särskilt betraktad som motpart (även om företag e.d.)

hysa
Ordklass verb
● ha boende hos sig (om person e.d.)
● om lokal: ha rum för
● med avseende på föremål (vanligen med partikeln in): låta placera
● ha en bestående känsla av

hysa in
Frasklass verbfras
● ge tillfällig bostad åt någon
● även med avseende på föremål e.d.

hysch-hysch
Ordklass substantiv
● hemlighetsmakeri

hyska
Ordklass substantiv
● liten metallögla i vilken en hake kan fästas för tillslutning etc. av klädesplagg e.d.

hyss
Ordklass substantiv
● hemligt, otillåtet förehavande i avsikt att spela någon ett spratt (ofta om pojkstreck e.d.)

hyssj
Ordklass interjektion
● tystare (vanligen som diskret uppmaning)

hyssja
Ordklass verb
● uppmana någon att dämpa rösten, t.ex. genom att säga "hyssj"

hysta
Ordklass verb
● kasta genom att svänga armen kring dess nedhängande viloläge Bruklighet provinsiellt
● allmännare: kasta (med godtycklig teknik)

hysteri
Ordklass substantiv
● psykiskt sjukdomstillstånd med häftiga känsloreaktioner och ibland förlamning, minnesförlust m.m.
● försvagat: häftig, starkt överdriven känsloreaktion

hysterika
Ordklass substantiv
● hysterisk kvinna Bruklighet nedsättande

hysteriker
Ordklass substantiv
● hysterisk mansperson Bruklighet nedsättande

hysterisk
Ordklass adjektiv
● som har att göra med hysteri
● som ofta får starkt överdrivna känsloutbrott
● även om handling o.d.

hytt
Ordklass substantiv
● litet, avskilt rum för speciellt ändamål, mest på fartyg (vanligen för övernattning med knappt utrymme för en eller ett par personer
● ibland utgörande en avskild, mindre byggnad e.d.

hytta
Ordklass substantiv
● smältugn för framställning av metall eller glas
● även om byggnad med smältugn inom järn- eller glasbruk e.d.
● även om järnbruk respektive glasbruk
● högsta akterdäck på äldre segelfartyg
hytta
Ordklass verb
● uttrycka missnöje eller hot genom att höja och skaka näven eller något avlångt redskap

hyva
Ordklass verb
● förflytta tyngre last med svängande rörelse (varvid man ofta tar sats)
● speciellt med hjälp av vinsch eller spel
● utan partikel ofta med tonvikt på att man gör sig kvitt något
● även reflexivt

hyvel
Ordklass substantiv
● ett handverktyg för tilljämning av något genom avskiljning av tunna spån med hjälp av en från undersidan något utskjutande egg (särskilt för arbetsstycken av trä men även av metall)
● även om maskin av motsvarande slag
● även utvidgat om hyvelliknande redskap med vilket något skivas eller skärs Bruklighet i sammansättningar

hyvelbänk
Ordklass substantiv
● arbetsbord för snickeriarbete med fastspänningsanordningar för arbetsstycken

hyveljärn
Ordklass substantiv
● skärande metalldel i hyvel

hyvelspån
Ordklass substantiv
● mycket tunt trästycke som spjälkats av vid hyvling

hyvelstål
Ordklass substantiv
● skärande metalldel i hyvel

hyvens
Ordklass adjektiv
● bussig och kamratlig i umgänget Bruklighet vardagligt, något ålderdomligt

hyvla
Ordklass verb
● jämna till arbetsstycke med hyvel
● även utvidgat (med artikeln av)

hyvla av
Frasklass verbfras
● bryskt avfärda eller tillrättavisa

Hz
Ordklass substantiv
● förkortning för "hertz" (måttenhet för frekvens)

håbrand
Ordklass substantiv
● en mörkblå eller blågrå haj med vit buk och stora bröstfenor, som förekommer vid svenska västkusten

håg
Ordklass substantiv
● själslig läggning som styr tänkande och sinnesstämning
● speciellt: fallenhet och lust att ägan sig åt något
● även om tillfällig sinnesstämning eller tillfälligt tänkande

hågad
Ordklass adjektiv
● som känner lust att ägan sig åt viss verksamhet e.d.

hågkomst
Ordklass substantiv
● enstaka minne
● utan avgränsad innebörd: det att komma ihåg något

håglös
Ordklass adjektiv
● som saknar lust och vilja att företa sig något
● även om handling e.d.

håhå
Ordklass interjektion
● uttryck för beklagande, ringaktning m.m. Bruklighet vardagligt

håhåjaja
Ordklass interjektion
● uttryck för trötthet Bruklighet vardagligt
● även som uttryck för beklagande m.m.

håken
Ordklass substantiv
● djävulen (mest i kraftuttryck)

håkäring
Ordklass substantiv
● en ganska klumpig, gråaktig till svart, arktisk djuphavshaj, som även förekommer och fångas t.ex. i Nordsjön

hål
Ordklass substantiv
● avgränsad öppning tvärs igenom en del av ett föremål (ofta oönskad, så att föremålet läcker, inte skyddar etc.)
● ofta även om sådan öppning med viss funktion eller om naturlig öppning
● om öppning som inte når tvärs igenom: urgröpning (speciellt om grop e.d.)
● även överfört, särskilt i uttryck för att något undanröjs Bruklighet i vissa uttryck
● håla

håla
Ordklass substantiv
● djup urgröpning eller hålighet, speciellt i berg eller i jorden
● speciellt även om hålighet i kroppens inre, vanligen med viss funktion Bruklighet mest i sammansättningar
● även överfört om sluten lokal dr betänklig verksamhet försiggår eller om ytterst människofientlig lokal Bruklighet mest i sammansättningar
● även om isolerad ort med stillastående, ointressant liv Bruklighet mest i sammansättningar
håla
Ordklass verb
● ge rännlik eller kupig form åt
● göra hål i

hålfot
Ordklass substantiv
● den välvda delen av fotsulan mellan hälen och tåvalken

hålfotsinlägg
Ordklass substantiv
● stöd som läggs på platsen för hålfoten i sko vid plattfot eller försvagat fotvalv

hålig
Ordklass adjektiv
● försedd med hål eller utgröpningar
● särskilt om del av ansikte eller annan kroppsdel: insjunken

hålighet
Ordklass substantiv
● särskilt: ofyllt parti, ofta från ytan och ett stycke in (men inte tvärs igenom föremålet e.d.)
● hålrum

hålkindad
Ordklass adjektiv
● som har insjunkna kinder (vanligen som tecken på sjukdom eller trötthet)

hålkort
Ordklass substantiv
● kort av styv kartong på vilket data kan lagras i form av stansade hål genom att en viss hålkombination motsvarar ett visst tecken Bruklighet mest historiskt

hålkäl
Ordklass substantiv
● rundad urtagning i list e.d., t.ex. i övergången mellan vägg och innertak

håll
Ordklass substantiv
● i vissa uttryck: visst avstånd bortåt från viss utgångspunkt (i sammansättningar ofta för att ange tillräckligt kort avstånd för något)
● ofta (om ej annat anges): långt avstånd
● speciellt vid jakt: skotthåll
● ibland även i fråga om tid
● även överfört
● riktning från viss utgångspunkt
● i uttryck för befintlighet: obestämd plats annorstädes
● även med försvagad rumsbetydelse
● speciellt för att uttrycka beröringspunkter e.d. mellan skilda förhållanden, utsagor e.d.
● fäste (vanligen genom grepp e.d.)
● speciellt i avsikt att hejda rörelse
● överfört, särskilt i kortspel, t.ex. bridge eller whist: möjlighet att hindra motståndaren att ta nästan alla stick i viss färg genom att själv ha tillräckligt höga och många kort i färgen
● lokal, stickande smärta i sidan som medför andhämtningssvårigheter (som sjukdomssymptom eller som kroppsreaktion på alltför snabb löpning e.d.)

hålla
Ordklass verb
● utsätta för ett fast tag om eller i (med avseende på något föremål etc. eller del därav, vanligen med handen eller armen)
● speciellt för att stödja sig e.d. Bruklighet reflexivt
● speciellt även för att motverka någon rörelse e.d. (även överfört) Bruklighet med partikel
● även bildligt och överfört
● sätta in krafter för att bevara i visst läge eller tillstånd (som motverkan mot krafter som strävar i annan riktning)
● speciellt med avseende på rörelse i viss riktning e.d. (även överfört): låta vara kvar i visst läge eller tillstånd
● ofta med avseende på sinnestillstånd
● ibland speciellt innebärande fördel för någon
● speciellt även med avseende på viss ställning
● bevara kontroll över något som angrips eller hotas
● utvidgat: lyckas bevara åt sig något som konkurrenter vill tillskansa sig
● specielt även: reservera
● speciellt även med avseende på viss spelare i bollspel: markera
● förrätta (efter att ha vidtagit förberedelser), vanligen med avseende på någon formell och mer eller mindre officiell procedur
● speciellt: muntligt framföra
● även allmännare Bruklighet mest historiskt eller skämtsamt
● handla i enlighet med visst avtal e.d.
● speciellt om att infinna sig vid viss tidpunkt eller att fullgöra något inom viss tid
● även bildligt om föremål e.d.
● överfört med hänsyn till underförstådda krav: motsvara uppställda förväntningar på kvalitet e.d.
● ha skaffat sig regelbunden tillgång till något (genom abonnemang e.d.)
● speciellt: ha i sin tjänst Bruklighet ålderdomligt
● ofta reflexivt, även med avseende på abstrakta företeelser (med prepostionen med)
● med inriktning på annan person (med prepositionen med): låta ha tillgång till
● riskera viss summa pengar för möjlighet till snabb vinst, vanligen grundat på antagande om viss utgång eller visst resultat bland flera möjliga (ofta som en sorts tävlan med annan person)
● anse ha egenskapen att vara
● ofta speciellt (vanligen med partikeln före): uttrycka åsikten att Bruklighet formellt
● stanna och förbli på platsen en kortare tid (om fordon, förare e.d.)
● även udvidgat
● ha tillräcklig inre stadga för att inte skadas vid påfrestning (särskilt om föremål som inte går sönder vid slag, stöt e.d.)
● allmännare i fråga om mer eller mindre naturliga påfrestningar som verkar under längre tid
● överfört om påstående, teori etc.: visa sig korrekt vid ett genomförande i detalj

hålla av
Frasklass verbfras
● tycka mycket om (vanligen med avseende på person)

hålla efter
Frasklass verbfras
● med strängs metoder hindra någon från att utföra oönskad verksamhet

hålla fanan högt
Frasklass verbfras
● kämpa för något

hålla god min
Frasklass verbfras
● dölja sitt missnöje

hålla grytan kokande
Frasklass verbfras
● oförtrutet fortsätta med viss verksamhet

hålla hov
Frasklass verbfras
● vara självklar medelpunkt i sällskap e.d.

hålla hus
Frasklass verbfras
● vistas på viss plats

hålla huvudet kallt
Frasklass verbfras
● bevara sitt lugn och sin omdömesförmåga

hålla igen
Frasklass verbfras
● särskilt: avstå från att utnyttja hela sin förmåga eller alla sina krafter
● något utvidgat: vara måttfull i krav o.d.

hålla igång
Frasklass verbfras
● nästan alltid vara sysselsatt, ofta med nöjen o.d.
● festa länge och ohämmat Bruklighet vardagligt

hålla ihop
Frasklass verbfras
● hålla något förenat eller samlat
● fortsatt utgöra en fast enhet (om föremål eller företeelser)
● speciellt om social grupp

hålla inne
Frasklass verbfras
● särskilt: inte avslöja
● avstå från att uttrycka
● uppskjuta betalning av något, vanligen som påtryckningsmedel

hålla inne med
Frasklass verbfras
● inte avslöja

hålla i sig
Frasklass verbfras
● hålla sig fast så att man inte ramlar av e.d.
● fortsätta att förekomma utan att kunna motverkas

hålla kvar
Frasklass verbfras
● inte tillåta någon att avlägsna sig (särskilt om polis)

hålla låda
Frasklass verbfras
● prata länge och oavbrutet Bruklighet vardagligt

hålla med
Frasklass verbfras
● ha och uttrycka samma åsikt som någon
● även med underförstådd föregående talare e.d.

hålla mun
Frasklass verbfras
● tiga Bruklighet ursprungligen bibliskt

hålla målron vid makt
Frasklass verbfras
● hålla samtalet i gång vid måltid Bruklighet ålderdomligt

hålla måttet
Frasklass verbfras
● motsvara uppställda anspråk

hålla någon kort
Frasklass verbfras
● behandla någon strängt

hålla någon om ryggen
Frasklass verbfras
● stödja eller beskydda någon

hålla någon på mattan
Frasklass verbfras
● hålla efter någon Bruklighet vardagligt

hålla någon under armarna
Frasklass verbfras
● oförbehållsamt stödja någon (ibland med antydan om otillbörligt stöd)

hålla på
Frasklass verbfras
● gynna med sin önskan om framgång (med avseende på någon part vid tävling e.d.)
● allmännare: tro på någons förmåga och därför stödja någon
● försvagat: lägga stor vikt vid

hålla på halster
Frasklass verbfras
● hålla i ovisshet eller spänning

hållare
Ordklass substantiv
● anordning vid vilken något fästs eller hängs

hållas
Ordklass verb
● ofta befinna sig på viss plats (mest i något särskilt syfte) Bruklighet något ålderdomligt
● fortsätta med viss verksamhet, vanligen av mindre önskvärt slag

hålla samman
Frasklass verbfras
● hålla ihop

hålla sig
Frasklass verbfras
● särskilt: lita på och ta sin tillflykt till
● något utvidgat: inte otillbörligt frångå
● behärska sig (speciellt om att avstå från att meddela eller ta del av något)
● speciellt även med avseende på viss känsloreaktion
● speciellt även med avseende på naturbehov
● bevara sin kvalitet eller beskaffenhet

hålla sig à jour med
Frasklass verbfras
● följa med den dagliga utvecklingen

hålla sig framme
Frasklass verbfras
● passa på, se till att man får vara med

hålla sig på marken
Frasklass verbfras
● vara realistisk

hålla sig på mattan
Frasklass verbfras
● uppföra sig städat Bruklighet vardagligt

hålla sig på sin kant
Frasklass verbfras
● vara reserverad

hålla sitt krut torrt
Frasklass verbfras
● vara beredd på strid

hålla streck
Frasklass verbfras
● förlöpa enligt planerna

hålla stånd
Frasklass verbfras
● försvara sig tillfredsställande (vid kamp eller dylikt)

hålla till
Frasklass verbfras
● särskilt: ha för vana att befinna sig på viss plats

hålla till godo
Frasklass verbfras
● acceptera

hålla tätt
Frasklass verbfras
● inte avslöja (en hemlighet e.d.)

hålla undan
Frasklass verbfras
● särskilt: behålla sitt försprång
● vika åt sidan (för mötande e.d.)

hålla upp
Frasklass verbfras
● särskilt: upphöra
● göra ett uppehåll

hålla ut
Frasklass verbfras
● särskilt (ofta med prepositionen på): ge onormalt stor längd
● tappert uthärda
● speciellt: tappert kämpa vidare

hålla öppet hus
Frasklass verbfras
● ta emot gäster eller besökare när som helst på dagen (ofta dock mellan vissa klockslag)

håll babblan
● håll mun

hållbar
Ordklass adjektiv
● tillräckligt stadig i sin uppbyggnad för att stå emot påfrestningar (mest om tillverkade föremål)
● om matvara e.d.: som länge behåller sin ursprungliga kvalitet
● överfört: logiskt korrekt eller tilfredsställande

hålldam
Ordklass substantiv
● betald, fast älskarinna, vanligen åt herre i god samhällsställning Bruklighet nedsättande, ålderdomligt

hållen
Ordklass adjektiv
● fostrad och behandlad på visst sätt, ofta beträffande inskränkningar i friheten
● allmännare: skött på visst sätt

hållfast
Ordklass adjektiv
● som har tillräckligt stark inre sammanhållning för att tåla påfrestningar (mest om ämne eller material)

hållfasthet
Ordklass substantiv
● förmåga hos material och konstruktioner att tåla påfrestningar, t.ex. tryck, dragning, böjning och stora temperaturförändringar

hållfasthetslära
Ordklass substantiv
● vetenskap som behandlar hållfasthet hos material och konstruktioner och som är en av de viktigaste hjälpvetenskaperna inom tekniken

håll gafflan
● håll mun Bruklighet vardagligt

hållhake
Ordklass substantiv
● möjlighet att med informella och otillbörliga medel styra någon, vanligen genom att man har kännedom om något som är ofördelaktigt för vederbörande (i vissa uttryck)

hålligång
Ordklass substantiv
● ihärdigt och lössäppt festande, vanligen med ungdomar som deltagare Bruklighet vardagligt

håll klaffen
● håll tyst Bruklighet vardagligt

håll käften
Frasklass verbfras
● var tyst

hållning
Ordklass substantiv
● sätt att hålla kroppen, särskilt med tanke på ryggens rakhet vid stående
● överfört: fasthet i karaktären
● visad ställning (till någon, i viss fråga e.d.)

hållningslös
Ordklass adjektiv
● som har svag karaktär och därmed inte kan visa en fast inställning o.d.
● även om handling o.d.

hållplats
Ordklass substantiv
● markerad plats där buss eller spårvagn i reguljär trafik stannar för av- och påstigning av passagerare

hållpunkt
Ordklass substantiv
● fast punkt
● ofta överfört

hålltid
Ordklass substantiv
● ett av flera ungefärliga klockslag för olika programinslag under konferens, radio- eller tv-sändning e.d.
● även om klockslag när en buss, spårvagn o.d. skall hålla vid en hålllplats, station etc., angivna på ett speciellt kort för föraren

hålremsa
Ordklass substantiv
● remsa med små hål för lagring av data, varvid en viss hålkombination svarar mot visst tecken Bruklighet mest historiskt

hålrum
Ordklass substantiv
● tomt utrymme inuti något

hålslag
Ordklass substantiv
● apparat med vilken man gör små runda hål i papper så att papperen kam samlas i pärm e.d.

hålslev
Ordklass substantiv
● slev med hål i för upptagning av föremål ur kokhett vatten e.d.

hålsöm
Ordklass substantiv
● typ av utdragssöm, särskilt på linne (speciellt i allmogebroderier)

håltegel
Ordklass substantiv
● tegel med invändiga hålrum eller kanter för äbttre isolering och lägre vikt

håltimma
Ordklass substantiv
● undervisningsfri timma mellan två lektionstimmar

håltimme
Ordklass substantiv
● undervisningsfri timma mellan två lektionstimmar

hålven
Ordklass substantiv
● endera av de båda stora vener som mynnar i höger hjärtförmak

hålväg
Ordklass substantiv
● väg mellan höga branter

hålögd
Ordklass adjektiv
● som har djupt insjunkna ögon och ofta mörka ringar under ögonen, vanligen som tecken på trötthet eller sjukdom

hån
Ordklass substantiv
● illvillig och förlöjligande kritik av någons svaghet, uteslutande i avsikt att förolämpa eller förnedra (ofta med inslag av ironi)
● även om handlande som inte är direkt avsett att såra men indirekt verkar vara det

håna
Ordklass verb
● kritisera på ett illvilligt och förlöjligande sätt uteslutande i avsikt att förolämpa eller förnedra
● även i fråga om handlande som oavsiktligt och indirekt är sårande

hånfull
Ordklass adjektiv
● som uttrycker låg värdering av någon eller något på ett illvilligt och förlöjligande sätt (om person, handling e.d.)

hångel
Ordklass substantiv
● det att hångla Bruklighet vardagligt, nedsättande

hångla
Ordklass verb
● bedriva sexuell lek utan att ha samlag (men ofta på gränsen till samlag) Bruklighet vardagligt, nedsättande

hånle
Ordklass verb
● le hånfullt

hånskratt
Ordklass substantiv
● hånfullt skratt

hånskratta
Ordklass verb
● skratta hånfullt

hår
Ordklass substantiv
● ytterst tunn, trådliknande bildning som växer ut i stor mängd från överhuden på människor och andra däggdjur
● speciellt kollektivt om samling av sådana bildningar som delvis täcker övre och bakre delen av huvudet hos människan
● speciellt även om andra ansamlingar av sådana bildningar på människokroppen
● även om liknande bildningar på växter
● även om fin borst på pensel o.d.

håra av sig
Frasklass verbfras
● fälla hår

håra ner
Frasklass verbfras
● smutsa ner genom att fälla hår

håravfall
Ordklass substantiv
● onormalt snabbt insättande förlust av hår, ibland som symptom på sjukdom

hårband
Ordklass substantiv
● band som håller samman håret, särskilt hos kvinnor

hårbeklädnad
Ordklass substantiv
● total mängd hår på djur eller människa

hårborste
Ordklass substantiv
● borste för hårets vård

hårbotten
Ordklass substantiv
● den del av huvudets hud varifrån håret växer ut

hårburr
Ordklass substantiv
● yvigt, krusigt hår, ofta oordnat på ett tilltalande sätt

hård
Ordklass adjektiv
● som inte ger efter för tryck och böjning (om föremål, ofta med tanke på den sinnesstämning man får vid beröring av detta)
● överfört, speciellt om person eller handling: som inte ger efter för känslor (egan eller andras)
● speciellt även om betalningsmedel: gångbar i de flesta sammanhang (särskilt i fråga om att vara konvertibel till dollarkurs) Bruklighet mest i sammansättningar
● speciellt även om fakta o.d.: möjlig att uttrycka med exakta siffror
● skarp och oangenäm för sinnena, särskilt syn eller hörsel
● speciellt om kontur, kurva e.d.: tvär
● påfrestande för krafter och motståndsförmåga, speciellt om företeelser utanför människans kontroll
● även allmännare, ofta om jämn och intensiv tävling e.d.
● speciellt även: ytterst kännbar och smärtsam (om något som tillfogas en genom beslut e.d.)
● som utförs eller verkar med stor kraft och därför upplevs som ansträngande eller smärtsam (ibland med stark bibetydelse av hänsynslöshet)
● speciellt i meteorologiska sammanhang med exakt betydelse: kraftig
● även om person, ibland överfört för att uttrycka stor skicklighet eller erfarenhet
● även utvidgat, i adverbiell användning ibland med rent förstärkande betydelse

hårda bandage
Frasklass nominalfras
● fysiskt eller psykiskt påfrestande behandling

hårdbly
Ordklass substantiv
● bly som gjorts hårt genom tillsats av antimon

hårddata
Ordklass substantiv
● sakuppgifter som uttycks mer eller mindre exakt, vanligen med siffror (särskilt i samhällsvetenskapliga sammanhang)

hårddisk
Ordklass substantiv
● större magnetskiva som är fast monterad i en datamaskins skivminne

hårdfjällad
Ordklass adjektiv
● särskilt: svår att övervinns (konkret eller abstrakt)

hårdflirtad
Ordklass adjektiv
● svår att få känslomässig kontakt med Bruklighet vardagligt
● speciellt: svår att övertala

hårdflörtad
Ordklass adjektiv
● svår att få känslomässig kontakt med Bruklighet vardagligt
● speciellt: svår att övertala

hårdfrusen
Ordklass adjektiv
● som hårdnat tvärs igenom av stark kyla

hårdför
Ordklass adjektiv
● som inte tvekar att hänsynslöst utnyttja sina stora krafter
● även överfört till det psykiska området
● även om handlng o.d.

hårdgummi
Ordklass substantiv
● ebonit

hårdhet
Ordklass substantiv
● särskilt: det att inte ge efter för tryck eller böjning
● även om viss grad av detta
● överfört, särskilt: det att inte ge efter för känslor
● stor andel av kalkföreningar i vatten

hårdhjärtad
Ordklass adjektiv
● som inte påverkas känslomässigt till mjukare eller vänligare uppträdande
● även om handling e.d.

hårdhudad
Ordklass adjektiv
● som inte berörs av psykiska eller känslomässiga påfrestningar

hårdhänt
Ordklass adjektiv
● bestämd, omild och ofta hänsynslös (om person, handling e.d.)

hårding
Ordklass substantiv
● stark och tuff person (ibland med tonvikt på det fysiska, ibland på det psykiska)
● ibland utvidgat om person som gjort en anmärkningsvärd presation Bruklighet vardagligt

hårdkokt
Ordklass adjektiv
● kokat så länge att gulan stelnat (om ägg)
● särskilt överfört: tuff och känslokall
● speciellt överfört om en typ av skenbart objektiv berättarteknik eller roman med korta meningar och vanligen en handling med föga inslag av känslor

hårdlod
Ordklass substantiv
● lödmedel för hårdlödning

hårdlödning
Ordklass substantiv
● lödning med lödmetaller som smälter först vid hög temperatur (mellan 600 och 900 grader), vilket ger god hållfasthet

hårdmetall
Ordklass substantiv
● mycket hårt metalliskt material med hårdämnet volframkarbid och metallen kobolt som viktigaste beståndsdelar, som används främst till verktyg för svarvning, fräsning, borrning av metaller o.d.

hårdna
Ordklass verb
● bli hår eller hårdare

hårdnackad
Ordklass adjektiv
● envis och orubblig (om person, handlande e.d.)

hårdost
Ordklass substantiv
● typ av ost med så hård konsistens att den kan skäras i skivor (om t.ex. cheddarost, hushållsost och prästost)

hårdra
Ordklass verb
● omotiverat föra ända till enskilda detaljer och därmed nå orimliga resultat
● dra alltför långtgående och detaljerade slutsatser av något

hårdraga
Ordklass verb
● omotiverat föra ända till enskilda detaljer och därmed nå orimliga resultat
● dra alltför långtgående och detaljerade slutsatser av något

hårdrock
Ordklass substantiv
● tung, traditionellt uppbyggd elektrisk rockmusik, ofta framförd med mycket hög ljudvolym

hårdsmält
Ordklass adjektiv
● svår att smälta (om föda)
● särskilt överfört: svår att begripa och tillgodogöra sig

hårdträna
Ordklass verb
● träna intensivt

hårdträning
Ordklass substantiv
● intensiv träning

hårdvaluta
Ordklass substantiv
● internationellt gångbar valuta (ofta speciellt med tanke på möjligheten att växla till dollar)

hårdvara
Ordklass substantiv
● maskinell utrustning i dataanläggning (d.v.s. själva maskinen, skivminnen, terminaler etc.)

hård vokal
Frasklass nominalfras
● bakre vokan (i svenskan om a, o, u och å)

hårfin
Ordklass adjektiv
● ytterst tunn
● särskilt utvdigat: ytterst liten och obetydlig

hårfrissa
Ordklass substantiv
● hårfrisörska Bruklighet vardagligt

hårfrisör
Ordklass substantiv
● mansperson som yrkesmässigt utför hårvårdsarbete, särskilt klippning, vanligen av män

hårfrisörska
Ordklass substantiv
● kvinna som yrkesmässigt utför hårvårdsarbete, vanligen på kvinnor

hårfällning
Ordklass substantiv
● snabbt avfallande av hår (som normal process hos djur)

hårfärg
Ordklass substantiv
● färgnyans hos en människas hår, ibland tjänande som identifikationsdetalj

hårfäste
Ordklass substantiv
● huvudhårets gräns mot pannan

hårig
Ordklass adjektiv
● beväxt med hår (både om delar av växter och kroppsdelar på djur och människor)
● ibland uppfattat som uttryck för manlighet e.d.
● nedhårad

hårklyveri
Ordklass substantiv
● meningslöst exakt utläggning eller analys av något i grunden trivialt, t.ex. någon betydelselös skillnad

hårknut
Ordklass substantiv
● huvudhår som virats ihop i en knut som frisyrdetalj, vanligen på kvinna

hårkors
Ordklass substantiv
● anordning av två vinkelräta fina trådar mellan linserna i optiska observationsinstrument för noggrann inställning mot det betraktade föremålet och för mätning av avstånd och vinklar

hårläggning
Ordklass substantiv
● ordnande av håret till viss frisyr (vanligen i fråga om kvinnors hår)

hårnål
Ordklass substantiv
● dubbelvikt, U-formad nål som håller samman håret (mest använd av kvinnor)

hårnålskurva
Ordklass substantiv
● mycket skarp, i det närmaste U-formad vägkurva

hårolja
Ordklass substantiv
● vätska som används för att göra håret lättlagt och glänsande

hårpensel
Ordklass substantiv
● tofs av ogrenade hår på frukt eller frö

hårpiska
Ordklass substantiv
● lång fläta av nackhåret på man (bruklig särskilt i det gamla Kina) Bruklighet historiskt

hårrem
Ordklass substantiv
● hårbeklädnad hos vissa däggdjur, speciellt längs ryggen (särskilt på häst och hund)

hårresande
Ordklass adjektiv
● ytterst hemsk och fasaväckande
● vanligen försvagat: upprörande (ofta genom sin orimlighet, oskälighet e.d.)

hårrör
Ordklass substantiv
● rör med så liten diameter att kapillärkrafterna blir märkbara

hårrörskraft
Ordklass substantiv
● kapillärkraft

hårrörskärl
Ordklass substantiv
● ytterst fin, tunväggig gren av blodkärlssystemet eller lymfkärlssystemet, där ämnesutbytet mellan blod och vävnader äger rum

hårsmån
Ordklass substantiv
● ytterst liten mängd eller sträcka e.d.
● även överfört

hårspänne
Ordklass substantiv
● spänne som används som hårprydnad och för att hålla samman håret, särskilt på kvinna

hårstrå
Ordklass substantiv
● tunn, trådliknande bildning som växer ut i stor mängd från huden på människor och djur (särskilt om sådan som ingår i håret på huvudet)

hårsträck
Ordklass substantiv
● en bokstavs tunaste linje

hårsvall
Ordklass substantiv
● stort, vackert fallande hår

hårsäck
Ordklass substantiv
● nedsänkt del av överhuden som omsluter roten av ett hårstrå

hårtest
Ordklass substantiv
● litet knippe hårstrån som sticker fram eller hänger ned på ett oordnat sätt

hårtofs
Ordklass substantiv
● knippe hårstrån på huvudet eller annan kroppsdel eller på djur

hårtork
Ordklass substantiv
● elektrisk apparat för torkning av håret med varmluft

hårtuss
Ordklass substantiv
● löst knippe hårstrån

hårt vatten
Frasklass nominalfras
● vatten som har hög kalkhalt, vilket gör att tvättmedel o.d. löddrar dåligt

hårvatten
Ordklass substantiv
● sprit- och oljehaltig vätska som används för att göra håret lättlagt och glänsande och ibland även för att motverka håravfall och befrämja hårväxten

hårvård
Ordklass substantiv
● planmässig skötsel av håret (om klippning, tvättning, läggning, permanentning m.m.)

håv
Ordklass substantiv
● fångstredskap för fångst av fisk, insekter m.m. med skaft och rund ram på vilken ett nät eller tyg spänts til en påse
● även om liknande anordning för insamling av kollekt vid gudstjänst

håva
Ordklass verb
● fånga fisk, insekter e.d. med håv

håva fram
Frasklass verbfras
● ta fram

håva in
Frasklass verbfras
● ta i besittning (med avseende på nyförvärvat värde e.d.) Bruklighet något vardagligt

håva upp
Frasklass verbfras
● ta upp

håvor
Ordklass substantiv
● gåvor (ofta abstrakta) Bruklighet ålderdomligt eller litterärt

häck
Ordklass substantiv
● rad av tätt planterade buskar eller träd som utgör skydd, prydnad eller gränsmarkering för tomt e.d.
● oordnad uppställninh på dubbla led av en större grupp männiksor, t.ex. längs en gata e.d. vid procession
● uppställt hinder av ungefär midjehöjd som skall hoppas över vid viss typ av löpning
● även om liknande hinder vid hästhoppning
● häcklöpning
● spjällåda för förpackning
● speciellt: foderbehållare av spjälor
● även om överrede av spjälverk på fordon
● del av fartyg eller båt som hänger ut akteröver
● överfört: bakdel på person Bruklighet starkt vardagligt

häcka
Ordklass verb
● para sigm fortplanta sig och föda upp ungar (om fåglar)
● ibland särskilt med tanke på parningen
● även försvagat i fråga om stillsam sysselsättning i gemenskap

häckfågel
Ordklass substantiv
● fågelart som parar och fortplantar sig på bestämd plats inom landet

häckla
Ordklass substantiv
● tt redskap bestående av en träplatta med järntaggar i rader, som används vid linberedning för avskiljande av blånorna Bruklighet historiskt
häckla
Ordklass verb
● bearbeta lin gneom ett slags kamning i syfte att avskilja blånor (numera vanligen maskinellt)
● avbryta talare med närgångna och besvärliga frågor (särskilt som stående inslag i det politiska livet i vissa länder, bl.a. England)

häcklare
Ordklass substantiv
● person som häcklar (tillfälligt eller vanemässigt)

häcklefjäll
Ordklass substantiv
● helvete (i vissa uttryck) Bruklighet vardagligt

häcklopp
Ordklass substantiv
● tävlingslopp på bana med häckar

häcklöpning
Ordklass substantiv
● tävlingslöpning på bana med häckar

häckning
Ordklass substantiv
● det att häcka

häda
Ordklass verb
● uttrycka en upprörande ringaktining för något som hålls heligt av många, speciellt en religiös färeteelse
● även försvatat och skämtsamt

hädan
Ordklass adverb
● bort härifrån (särskilt mer eller mindre bildligt) Bruklighet högtidligt
● ofta speciellt för att uttrycka döende: bort från jordelivet

hädanefter
Ordklass adverb
● från och med nu och för överskådig tid framåt (ofta med antydan om bestående förändring av något tillstånd)

hädanfärd
Ordklass substantiv
● det att avlida Bruklighet högtidligt, mest bibliskt

hädangången
Ordklass adjektiv
● som har avlidit Bruklighet högtidligt

hädankalla
Ordklass verb
● kalla bort från jordelivet (om Gud) Bruklighet högtidligt

hädare
Ordklass substantiv
● person som hädar

hädelse
Ordklass substantiv
● yttrande eller handling som medvetet och tydligt uttrycker upprörande ringaktning av något som hålls heligt

hädisk
Ordklass adjektiv
● som uttrycker eller innebär hädelse (om person, handling e.d.)
● ofta utvidgat: som avviker från allmänt accepterade uppfattningar

häfta
Ordklass verb
● med enkla medel sammanfoga lösa delar till en enhet med klämma, tråd, klister eller något annat, inte alltför hållbart (särskilt med avseende på papper men även allmännare)
● speciellt: binda eller klistra lösa blad till bok eller häfte
● överfört, särskilt med avseende på blick e.d.: fortlöpande hålla riktad mot och fäst vid
● fastan och sitta fast vid eller på något
● även överfört, särskilt om negativ företeelse som förknippas med viss person

häfta i skuld till någon
Frasklass verbfras
● vara skyldig någon pengar

häftapparat
Ordklass substantiv
● apparat för hophäftning av lösa pappersblad med små klamrar e.d.

häfte
Ordklass substantiv
● mindre samling hophäftade blad utan omslag eller med enklet omslag av papp e.d.
● speciellt om något som utkommer mer eller mindre periodiskt (även om liten bok e.d.)
● även om hophäftad eller på annat sätt sammanhängande samling kuponger, biljetter e.d.

häftig
Ordklass adjektiv
● som kännetecknas av plötslig och mycket stark kraftutveckling (om naturföreteelse, känsla etc.)
● utan plötslighet: snabb och intensiv
● även utvidgat om abstrakta företeelser
● som lätt drivs till vrede eller ilska (om person eller persons karaktär)
● för att beskriva en person i någon funktion: starkt engagerad
● som är tilltalande genom sina anslående eller sensationella egenskaper, t.ex. färgglädje, rytmik eller hög ljudnivå (särskilt om företeelser som hör till ungdomskulturen) Bruklighet vardagligt

häftklammer
Ordklass substantiv
● vinklat ståltrådsstift som används för att häfta ihop papper

häftplåster
Ordklass substantiv
● mindre sårförband med självhäftande remsor
● ibland bildligt, speicellt i sportsammanhang
● speciellt även om person som envist uppvaktar någon

häftstift
Ordklass substantiv
● kort stift med stort, platt huvud för enklare fastsättningar genom tryckning

häger
Ordklass substantiv
● en ljusgrå storkfågel som i flykten håller halsen S-formigt indragen och benen bakåtsträckta
● även om närbesläktade fåglar

hägg
Ordklass substantiv
● en stor buske eller ett flerstammigt träd med små, väldoftande, vita blommor i långa, täta klasar

häggmispel
Ordklass substantiv
● typ av hägg- eller mispelliknande prydnadsväxt i form av buske eller litet träd, som har vita blommor i klasar och små, blåsvarta frukter

hägn
Ordklass substantiv
● beskyddande omvårdnad
● försvagat: sällskap
● även ytterligare försvagat

hägna
Ordklass verb
● (ofta med partikeln in): omge med något för att avgränsa markområde e.d., t.ex. med stängsel
● ta under sin beskyddande omvårdnad Bruklighet högtidligt

hägnad
Ordklass substantiv
● stängsel eller annan avgränsande anordning
● hägn Bruklighet högtidligt

hägna in
Frasklass verbfras
● om föremål e.d.: utgöra avgränsning kring något
● omge med stängsel
● även utvidgat

hägra
Ordklass verb
● visa sig som en hägring
● vanligen överfört: framstå som en lockande dröm av mer eller mindre realistiskt slag

hägring
Ordklass substantiv
● synvilla som orsakas av ljusbrytning eller ljusspegling mot olika gränsskikt i luften (särskilt om synintryck av något efterlängtad)

häkta
Ordklass substantiv
● liten krok att fästa i ögla e.d.
häkta
Ordklass verb
● verkställa häktning av
● (vanligen med partikel): fästa med hake i hyska, märla e.d.

häkta av
Frasklass verbfras
● lösgöra

häkta upp
Frasklass verbfras
● lösgöra

häkte
Ordklass substantiv
● sluten lokal där häktade eller anhållna personer hålls i förvar i väntan på rättegång, rannsakning e.d.

häktning
Ordklass substantiv
● åtgärd, beslutad av domstol, varigenom en person som misstänks för allvarligare brott berövas friheten i avvaktan på rättegång

häl
Ordklass substantiv
● bakersta parti av fot, i förlängningen av underbenets baksida (på människor och vissa djur)
● även om motsvarande del av strumpa e.d.

hälare
Ordklass substantiv
● person som gjort sig skyldig till häleri

hälben
Ordklass substantiv
● det största av vristens skelettben

häleri
Ordklass substantiv
● brott som består i att man handlar med eller gömmer stulen egendom

hälft
Ordklass substantiv
● endera delen av något som är eller tänks vara delat i två lika delar
● i bestämd form singular ofta om halva antalet eller halva mängden av en viss helhet
● i fråga om abstrakta förhållanden, ofta med mer ungefärlig innebörd: en del

hälftenbruk
Ordklass substantiv
● brukande av jord på så sätt att avkastningen delas lika mellan upplåtaren och brukaren Bruklighet historiskt
● numera ofta överfört: fördelning av verksamhet e.d. på två uppgifter

hälgångare
Ordklass substantiv
● däggdjur som vid gång stöder hela foten mot marken

häll
Ordklass substantiv
● begränsad, sluttande del av bergytam vanligen mer eller mindre flatslipad
● även om större sten som huggits till för något ändamål, särskilt om sådan sten framför öppen spis
● även om liknande anordning av annat material

hälla
Ordklass substantiv
● band eller rem som är till för att hålla något på plats, ofta på klädesplagg (speciellt om byxrem som fästs under foten för att hålla byxorna nere
● speciellt även om hållare på byxor för bälte eller skärp
● bindlse kring ett eller två ben på betesdjur, som begränsar rörelsefriheten (numera förbjudet i Sverige)
hälla
Ordklass verb
● (ofta med partikel): få vätska att rinna ur visst kärl genom att luta det
● även något utvidagat Bruklighet vardagligt
● även med avseende på fasta ämnen (i pulverform eller i form av små bitar)

hällande regn
Frasklass nominalfras
● ösregn

hälleberg
Ordklass substantiv
● fast berggrund
● bildligt, ofta för att uttrycka att något är förgäves e.d.

hälleflinta
Ordklass substantiv
● en hård, flintliknande bergart av färtspat och kvarts m.m.

hälleflundra
Ordklass substantiv
● en mycket stor flundrefisk med läckert kött
● även om maträtt därav
● även om en mindre art

hällkista
Ordklass substantiv
● typ av rektangulär forntidsgrav bestående av kantställda hällar som täcks av en vågrät häll eller flera vågräta hällar

hällregn
Ordklass substantiv
● rikligt och ihållande regn

hällregna
Ordklass verb
● regna mycket rikligt och ihållande

hällristning
Ordklass substantiv
● konstverk eller budskap uttryckt med bilder och tecken inristade på berghäll under förhistorisk tid

hälsa
Ordklass substantiv
● tillstånd av välbefinnande och fullgoda kroppsfunktioner hos människa eller djur (både om det tillfälliga och det mer permanenta kroppstillståndet)
● med neutral innebörd: kroppstillstånd
● även något utvidgat
hälsa
Ordklass verb
● ge någon artigt och personligt tecken på igenkännande eller uppmärksamhet vid möte genom handskakning, bugning, nick e.d. eller genom att säga "hej", "goddag" e.d.
● även utvidgat med angivande av speciellt sätt att ta emot någon, t.ex. en gäst, en artist e.d.
● även överfört med avseende på föremål och abstrakta företeelser
● i perfekt particip även: välkommen Bruklighet ålderdomligt
● sända någon vänligt tecken på hågkomst eller uppmärksamhet via någon annan
● framföra hälsning från någon
● även tillsammans med meddelande, ibland utan innebörd av artighet

hälsa hem
Frasklass verbfras
● ge upp allt hopp

hälsan tiger still
Frasklass sats
● när allt är bra gör man inget väsen av det

hälsa på
Frasklass verbfras
● göra ett kortare besök hos någon (ibland för att visa sig uppmärksam e.d.)

hälsena
Ordklass substantiv
● sena som förbinder hälbenet med vadmuskeln

hälsing
Ordklass substantiv
● mansperson från Hälsingland
● i plural ofta om personer från Hälsingland oavsett kön
● ejderunge av hankön (vars fjäderdräkt starkt avviker från den vuxan hannens praktdräkt)

hälsingländsk
Ordklass adjektiv
● hälsingsk

hälsingländska
Ordklass substantiv
● hälsingska

hälsning
Ordklass substantiv
● det att ge någon man möter ett artigt tecken på igenkännande eller uppmärksamhet
● det att sända någon vänligt tecken på hågkomst eller uppmärksamhet via någon annan eller med post e.d. (speciellt i avslutningsfraser i brev o.d.)
● ibland även tillsammans med meddelande Bruklighet vardagligt

hälsningsanförande
Ordklass substantiv
● anförande genom vilket sammankomst öppnas och de närvarande hälsas välkomna

hälsobrunn
Ordklass substantiv
● brunn vars vatten dricks i medicinskt syfte

hälsofarlig
Ordklass adjektiv
● farlig för hälsan

hälsokort
Ordklass substantiv
● kort för anteckningar om någons hälsotillstånd (särskilt om sådant kort för småbarn eller skolbarn)

hälsokost
Ordklass substantiv
● vegetariska livsmedel som anses särskilt nyttiga genom att de t.ex. framställs med småskaliga metoder, utan besprutning o.d.

hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
Frasklass nominalfras
● nämnd som behandlar frågor om fel eller försummelser i tjänsten av sjukvårdspersonal m.fl.

hälsosam
Ordklass adjektiv
● som främjar hälsan
● överfört, särskilt: som ligger i ens eget intresse

hälsoskydd
Ordklass substantiv
● samhällelig verksamhet för att förebygga eller undanröja sanitära olägenheter i miljön

hälsotecken
Ordklass substantiv
● tecken på förbättrad hälsa
● ofta överfört: tecken på gott eller förbättrat tillstånd, t.ex. i fråga om relationer, inställning e.d.

hälsovådlig
Ordklass adjektiv
● som kan vara farlig för hälsan

hälsovård
Ordklass substantiv
● samhällelig verksamhet i syfte att förebygga sjukdomar

hälsovårdsnämnd
Ordklass substantiv
● kommunalt organ med ansvar för förebyggande ptgärder till förbättring av det lokala hälsotillståndet Bruklighet numera ej officiell beteckning, ersatt med "miljö- och hälsoskyddsnämnd"

hälta
Ordklass substantiv
● det att tillfälligt eller permanent vara halt

hämma
Ordklass verb
● utgöra hindrande eller bromsande omständighet för viss rpocess, person etc.
● speciellt: stoppa vidare utflöde e.d.

hämmad
Ordklass adjektiv
● särskilt: som lider av hämningar Bruklighet psykologi

hämna
Ordklass verb
● skaffa sig personlig upprättelse för något genom egen bestraffande handling, riktad mot den ansvarige för skadan, oförrätten etc. eller mot någon som står honom nära (särskilt beträffande våldshandling) Bruklighet något ålderdomligt
● numera vanligen reflexivt: få obehagliga följder för vederbörande själv (om dennes handlande e.d.)

hämnare
Ordklass substantiv
● person som utkräver hämnd för egen eller annans räkning

hämnas
Ordklass verb
● utföra bestraffande handling mot någon för att skaffa sig personlig upprättelse för skada eller oförrätt som man blivit tillfogad (ofta genom olaglig handling)
● med avseende på skadan eller oförrätten: hämna

hämnd
Ordklass substantiv
● egenmäktig, bestraffande handling mot någon, som avses ge personlig upprättelse för viss liden skada eller oförrätt som drabbat den handlnade personen eller någon närstående etc. (ofta om olaglig våldshandling)
● ibland tänkt som personligt verkande kraft

hämndaktion
Ordklass substantiv
● snabb och okoncentrerad, bestraffande handling såsom svar på oförrätt

hämndeaktion
Ordklass substantiv
● snabb och okoncentrerad, bestraffande handling såsom svar på oförrätt

hämndeande
Ordklass substantiv
● hämnande andeväsen
● utvidgat: person som utför hämndaktioner

hämndgirig
Ordklass adjektiv
● ivrig att hämnas på någon (om person)
● även om handling e.d.

hämndlysten
Ordklass adjektiv
● hämndgirig

hämndlystnad
Ordklass substantiv
● iver att hämnas

hämning
Ordklass substantiv
● överdriven benägenhet att undertrycka normala psykiska reaktioner och drifter
● allmännare: naturlig blyghet och återhållsamhet i uppträdandet
● även om hindrad fysisk utveckling

hämningslös
Ordklass adjektiv
● som saknar naturlig återhållsamhet o uppträdandet
● även om handling e.d.

hämpling
Ordklass substantiv
● en brun och grå finkfågel med rött på panna och bröst (hos hannen)
● även om närbesläktade arter Bruklighet vanligen i sammansättningar

hämsko
Ordklass substantiv
● i vissa uttryck: hindrande omständighet

hämta
Ordklass verb
● bege sig iväg till platsen för något och föra med sig detta något tillbaka eller eventuellt till annan plats (med avseende på föremål etc.)
● även i fråga om enbart framtagningen och förflyttningen tillbaka
● även med avseende på person
● även överfört med avseende på abstrakta företeelser
● speciellt även med avseende på själsliga företeelser
● även utvidgat om växter

hämta andan
Frasklass verbfras
● tillfälligt vila efter hård ansträngning

hämta in
Frasklass verbfras
● arbeta in förlorad tid e.d.
● skaffa sig kunskap, samtycke e.d.

hämtare
Ordklass substantiv
● mest i sammansättningar: behållare för förvaring av något vid hämtning
● mest i sammansättningar: person som hämtar något

hämta sig
Frasklass verbfras
● vila sig och återvinna krafterna efter ansträngning e.d.
● även med tonvikt på förbättringen av tillståndet
● även utvidgat om annan än person

hämtning
Ordklass substantiv
● det att hämta något
● speciellt juridik: det att tvångsmässigt föra någon till viss plats för fullgörande av skyldighet, t.ex. till domstol, skola eller militärtjänst
● något utvidgat: framtagning och bortföring av något

hämtpris
Ordklass substantiv
● pris för vara som man själv forslar hem från affären (i motsats till pris som inkluderar hemkörning)

hän
Ordklass adverb
● bort
● ofta försvagat och med funktion som rent utfyllnadsord
● även i fråga om tidsförhållanden och överfört

hända
Ordklass verb
● komma att äga rum genom krafter eller faktorer som inte helt kan kontrolleras (ofta i fråga om sammansatt förlopp med en serie delmoment)
● ibland speciellt med antydan om negativ tilldragelse
● med avseende på person e.d., ofta om något farligt e.d.: vederfaras
● även i vissa refelxiva konstruktioner (ofta med betoning av oförutsägarbet e.d.)

händelse
Ordklass substantiv
● avgäränsat, iakttagbart skeende som inte är möjligt att helt förutse eller kontrollera och vanligen är på något sätt anmärkningsvärt
● speciellt i statistiska sammanhang om enstaka utfall bland ett antal möjliga
● försvagat, särskilt i uttryck som anger villkor e.d.: fall
● i vissa uttryck: tillfällig omständighet

händelsefattig
Ordklass adjektiv
● fattig på intressanta händelser

händelseförlopp
Ordklass substantiv
● kedja av händelser som följer naturligt på varandra

händelselös
Ordklass adjektiv
● helt fri från intressanta händelser

händelserik
Ordklass adjektiv
● rk på intressanta eller anmärkningsvärda händelser

händelsevis
Ordklass adverb
● av en tillfällighet
● ofta försvagat till artigt utfyllnadsord i frågor

händig
Ordklass adjektiv
● som har fallenhet för smärre praktiskt arbete, särskilt sådant som utförs med händerna eller med enkla redskap
● ibland även om föremål: behändig, praktisk (speciellt med tanke på hanterligt format e.d.) Bruklighet mindre brukligt

hänemot
Ordklass preposition
● bort emot (i fråga om rume- eller tidsförhållanden) Bruklighet något högtidligt

hänföra
Ordklass verb
● placera in i viss klass, visst sammanhang e.d., speciellt i fråga om ren klassificering
● väcka stark och oemotståndlig förtjusning hos någon (så att andra känslor helt undanträngs)

hänförande
Ordklass adjektiv
● som väcker stark och oemotståndlig förtjusning

hänföra sig
Frasklass verbfras
● ha att göra med

hänförd
Ordklass adjektiv
● gripen av stark och oemotståndlig förtjusning
● även om handling e.d.

hänförelse
Ordklass substantiv
● tillstånd av oemotståndlig förtjusning
● ofta med stark bibetydelse av gripenhet eller rörelse

hänförlig
Ordklass adjektiv
● som kan hänföras till något

häng
Ordklass substantiv
● lättjefull vistelse
● läge som ger möjlighet att följa med den framförvarande (vid tävling e.d.)

hänga
Ordklass verb
● hållas uppe mot tyngdkraften endast genom att vara fästad i sin övre del vid t.ex. krok eller stång
● ibland utvidgat om någon som även har kontakt med underlaget
● mer eller mindre bildligt om något som saknar fästpunkt: sväva
● anbringa något i fäste ett stycke ovanför golvet eller marken så att föremålets nedre del är helt fri i förhållande till underlaget
● specielt i samband med visning av konst: anordna tavlar eller liknande till en slagkraftig helhet
● avliva någon med hjälp av uppfästad snara e.d., vanligen men inte nödvändigtvis efter föregående dom
● vara direkt beroende av (om resultat e.d., särskilt med avseende på en sista men avgörande faktor
● om slutsats e.d.: ha samband med
● vistas på viss plats utan att sysselsätta sig med något nyttigt, ofta på plats som enligt talaren är olämplig

hänga av
Frasklass verbfras
● särskilt: öka sin hastighet och därigenom skapa ett stort avstånd till konkurrent vid hastighetstävling

hänga av sig
Frasklass verbfras
● ta av sig och hänga upp klädesplagg
● även i absolut användning

hänga efter
Frasklass verbfras
● särskilt: fortsatt göra sig påmind (med efterverkningar e.d.)
● om person som ständigt söker vara i annan persons sällskap: följa efter

hänga i
Frasklass verbfras
● särskilt: fortsätta att anstränga sig och göra sitt bästa Bruklighet vardagligt

hänga ihop
Frasklass verbfras
● utgöra en stabil enhet (om föremål)
● speciellt om flera bitar e.d.: vara fästade vid varandra
● även överfört, speciellt om person e.d.
● speciellt även om intellektuella förhållanden
● ha samband med
● förhålla sig på visst sätt
● stå i nära kamratligt förhållande till

hänga ihop som ler och långhalm
Frasklass verbfras
● vara oskiljaktiga

hänga i luften
Frasklass verbfras
● tyckas vara nära förestående (särskilt om oväder e.d.)
● vara löst grundad (om påstående, resonemang e.d.)

hänga läpp
Frasklass verbfras
● vara ledsen eller märkbart nedstämd

hänga med
Frasklass verbfras
● ha förmåga att hålla nödvändig hastighet
● utvidgat om föremål: fortsätta hjälpligt fungera och vara i bruk
● överfört: tillräckligt snabbt tillgodogöra sig och förstå meddelande, renomemang e.d.
● följa med som sällskap Bruklighet vardagligt

hänga med huvudet
Frasklass verbfras
● vara märkbart nedstämd

hänga på
Frasklass verbfras
● särskilt: fortsätta att hålla samma hastighet som framförvarande trots att han eller hon ökat tempot (vid hastighetstävling e.d.)

hänga på ett hår
Frasklass verbfras
● vara ytterst nära att misslyckas eller utplånas

hänga på gärdsgården
Frasklass verbfras
● vara i ett kritiskt läge Bruklighet vardagligt

hängare
Ordklass substantiv
● anordning på vilken något kan hängas upp och som själv vanligen är upphängd (särskilt för kläder o.d.)

hänga samman
Frasklass verbfras
● särskilt: hänga ihop

hänga sig
Frasklass verbfras
● begå självmord genom hängning
● skämtsamt: hänga av sig
● fastna och råka ur funktion Bruklighet vardagligt

hänga upp
Frasklass verbfras
● låta utgår från och stödjas av

hänga upp sig
Frasklass verbfras
● särskilt: fastna och råka ur funktion
● överfört om person: småaktigt fästa sig vid och kritisera detaljer e.d.

hängavtal
Ordklass substantiv
● avtal som hämtar sitt innehåll från ett annatavtal mellan helt eller delvis andra parter (särskilt om vissa avtal mellan parter på arbetsmarknaden)

hänga över
Frasklass verbfras
● särskilt: ständigt ansätta och bekymra
● speciellt om något som upplevs som ett hot e.d

hängbana
Ordklass substantiv
● enskenig järnväg med vagnarna fritt hängande under rälen

hängbjörk
Ordklass substantiv
● typ av vårtbjörk med nedhängande grenar, som ofta är odlad som prydnadsträd, t.ex. på kyrkogårdar

hängbro
Ordklass substantiv
● typ av bro vars körbana hänger i stag som är fästade i grova linor som löper mellan fasta punkter, vanligen via pelare vid stränderna etc., varvid stöd underifrån för brospannet kan undvaras

hängbröst
Ordklass substantiv
● slappt hängande kvinnobröst Bruklighet nedsättande

hängbuk
Ordklass substantiv
● mage som hänger ner som en säck

hängdal
Ordklass substantiv
● sidodal som mynnar högt över huvuddalens botten

hängdriva
Ordklass substantiv
● snödriva på bergskam som skjuter ut utanför närmast nedanför liggande område, t.ex. en fjällsluttning eller en väg; med risk för ras, lavinutlösning m.m.

hänge
Ordklass substantiv
● hängande, axliknande blomställning hos bl.a. många lövträd som faller av efter blomningen

hänge sig
Frasklass verbfras
● med stor inlevelse ägna sig åt
● speciellt med erotisk innebörd
● även mer neutralt

hängflygning
Ordklass substantiv
● glidflygning som utförsav en pilot hängande i sele under en vingliknande anordning

hängfärdig
Ordklass adjektiv
● trött och nedstämd och ur stånd att företa sig något
● även om handling e.d.

hängig
Ordklass adjektiv
● som är ur form och saknar lust att företa sig något

hängiva sig
Frasklass verbfras
● med stor inlevelse ägna sig åt
● speciellt med erotisk innebörd
● även mer neutralt

hängivelse
Ordklass substantiv
● det att med inlevelse ägna sig åt något Bruklighet något högtidligt

hängiven
Ordklass adjektiv
● som med stor inlevelse verkar som det som framgår av sammanhanget
● även om handling e.d.

hänglås
Ordklass substantiv
● lös tillslutningsanordning med låsbar bygel, som används för att förbinda öglor, länkar e.d. eller bygelformade beslag på enklare dörrar m.m.

hängmatta
Ordklass substantiv
● anordning för vila eller sömn bestående av ett tygstycke eller grovt nätverk som hängs upp i båda ändarna och för övrigt kan hänga fritt (ofta med antydan om mycket lättjefull vila)

hängning
Ordklass substantiv
● särskilt: sätt att arrangera och hänga upp bilder så att en slagkraftig helhetsverkan uppnås (vid konstutställning e.d.
● avrättning genom att den dödsdömde hängs upp i ett rep som är fäst runt halsen i en ögla (efter vederbörlig dom, som hämnd e.d.)

hängparti
Ordklass substantiv
● schackparti som avbrutits för att återupptas senare (det normala förfarandet vid tävlingspartier som varar mer än fem timmar)

hängränna
Ordklass substantiv
● nästan vågrät ränna för vattenavrinning

hängsjuk
Ordklass adjektiv
● som är småsjuk och saknar lust att företag sig något

hängsle
Ordklass substantiv
● anordning med elastiska band som fästs fram och bak på byxor eller kjol och löper över axlarna och därigenom håller byxorna eller kjolen uppe

hängsmycke
Ordklass substantiv
● smycke som hänger i en kedja om halsen

hänkel
Ordklass substantiv
● handtag med två fästpunkter (på kruka o.d.)

hänrycka
Ordklass verb
● väcka plötslig och oemotståndlig förtjusning hos någon, så att andra känslor helt undanträngs

hänryckning
Ordklass substantiv
● tillstånd av oemotståndlig förtjusning och ofta njutning
● speciellt i religiöst hänseende

hänryckt
Ordklass adjektiv
● plötsligt gripen av oemotståndlig förtjusning

hänseende
Ordklass substantiv
● klart avgränsat sätt att betrakta eller bedöma något
● ibland med bibetydelse av detalj som ingår i total uppsättning egenskaper e.d.

hänsjunken
Ordklass adjektiv
● helt koncentrerad på något och till synes själsligt frånvarande Bruklighet litterärt

hänskjuta
Ordklass verb
● överlämna till annan instans för avgörande

hänsoven
Ordklass adjektiv
● avliden Bruklighet högtidligt

hänsyfta
Ordklass verb
● antydningsvis bringa i åtanke

hänsyftning
Ordklass substantiv
● det att hänsyfta på något

hänsyn
Ordklass substantiv
● medvetenhet om vikten av måttfullt uppträdande i syfte att inte skada eller störa omgivningen, ofta innebärande att man i viss mån eftersätter egna intressen
● det att ta med någon omständighet i beräkningen vid beslut, dragning av slutsatser etc.

hänsynsfull
Ordklass adjektiv
● som visar hänsyn (om person, handling e.d.)

hänsynslös
Ordklass adjektiv
● som handlar utan tanke på de negativa följderna för omgivningen
● även om handling e.d.
● ibland även om handlande som drabbar en själv
● någon gång även som rent förstärkningsord

hänsynstagande
Ordklass substantiv
● det att uppträda måttfullt för att inte skada eller störa omgivningen
● det att beakta något

häntyda
Ordklass verb
● anspela på något
● tyda på Bruklighet mindre brukligt

häntydning
Ordklass substantiv
● anspelning

hänvisa
Ordklass verb
● framhålla möjligheten att söka kontakt med någon eller något, vanligen för hjälp av något slag
● utpeka som betydelsefull i sammanhanget, ofta för att motivera något
● speciellt: intellektuellt åberopa

hänvisning
Ordklass substantiv
● påvisande av möjligheten att söka kontakt med någon eller något för att få hjälp av något slag
● även konkretare
● anmärkning som utpekar något som betydelsefullt eller av intresse i ett visst sammanhang
● speciellt (i en fras): åberopande

hänvända sig
Frasklass verbfras
● söka direkt kontakt med någon eller något, vanligen för att få hjälp av något slag

hänvändelse
Ordklass substantiv
● det att ta direkt kontakt med någon eller något, vanligen för att få hjälp av något slag

häpen
Ordklass adjektiv
● mycket och märkbart förvånad, vanligen som omedelbar reaktion på något oväntat (om person)
● även om handling o.d.

häpna
Ordklass verb
● bli häpen

häpnad
Ordklass substantiv
● stark och märkbar förvåning, vanligen som omedelbar reaktion på något oväntat

häpnadsväckande
Ordklass adjektiv
● som väcker stark förvåning
● ofta med klandrande bibetydelse

här
Ordklass substantiv
● stor, organiserad mängd stridande soldater som utgör en avsevärd del eller hela ett lands armé
● även utvidgat om annan stor mängd varelser
här
Ordklass adverb
● på denna plats (där talaren e.d. befinner sig)
● även syftande på annan plats än talarens
● med försvagad rumsbetydelse: i detta sammanhang
● speciellt i vissa uttryck, där något som är nära talaren (rumsligt eller abstrakt) utpekas

härad
Ordklass substantiv
● sötrre administrativt delområde av län med gemensam förvaltning och rättsskipning (numera endast som geografiskt område)

häradshövding
Ordklass substantiv
● titel för juridisk ämbetsman i spetsen för en domsaga eller en häradsrätt Bruklighet historiskt
● som artigt tilltalsord till jurist som fullgjort tingstjänstgöring Bruklighet historiskt

häradsrätt
Ordklass substantiv
● underrätt på landsbygden och i vissa städer som var lagd under landsrätt fram till domstolsreformen 1971 (nu ersatt av tingsrätt) Bruklighet historiskt

häradsskrivare
Ordklass substantiv
● titel för chef för lokal skattemyndighet i ett fögderi

härav
Ordklass adverb
● av detta (särskilt vid logisk slutledning e.d.)

härbre
Ordklass substantiv
● förrådshus som hör till bondgård

härbärge
Ordklass substantiv
● hus eller utryme för tillfälligt boende, ofta med antydan om mycket torftig standard Bruklighet delvis ålderdomligt
● förr: värdshus
● abstraktare: rimligt möjlighet att tillfälligt uppehålla sig

härbärgera
Ordklass verb
● upplåta plats åt någon för övernattning e.d.
● även med avseende på föremål

härd
Ordklass substantiv
● botten av låg ugn för metallframställning och metallhantering
● även utvidgat om plats för kärnbränsel i reaktor
● öppet, murat utrymme för värmande eld i bostad e.d. (ofta särskilt med tanke på underlaget för det brinnande materialet)
● ibland bildligt för att uttrycka trygghetsvärden i hemmiljö
● centrum från vilket något oönskat sprids

härda
Ordklass verb
● behandla ämne eller material i syfte att öka dess hållfasthet eller seghet, särskilt genom snabb avkylning efter upphettning
● öka motståndskraften och prestationsförmågan hos kroppen, psyket e.d.
● även med avseende på växter o.d.

härdare
Ordklass substantiv
● kemiskt ämne som tillsätts för att göra något hårdare, t.ex. målarfärg, lack eller lim

härda ut
Frasklass verbfras
● ha tillräcklig inre styrka för att inte bryta samman utan fortsätta som tidigare

härdig
Ordklass adjektiv
● motståndskraftig
● speciellt om växt: tålig

härdlack
Ordklass substantiv
● lack vars bindemedel hårdnar genom en inre, kemisk reaktion (istället för genom torkning)

härdning
Ordklass substantiv
● särskilt: behandling i syfte att öka hållfasthet eller seghet hos ämne eller material, särskilt stål
● utvidgat: överföring av omättade fetter till mättade genom hydrering

härdplast
Ordklass substantiv
● plast som inte mjuknar vid upphettning tack vare att dess molekyler har nätstruktur (den ena av de båda huvudtyperna av plaster)

härdsmälta
Ordklass substantiv
● nedsmältning av inneslutningen av det radioaktiva bränslet i kärnreaktor så att stora mängder radioaktivitet riskerar att läcka ut till omgivningen
● ibland överfört

härefter
Ordklass adverb
● från och med nu

häremot
Ordklass adverb
● mot detta

härflyta
Ordklass verb
● leda sitt ursprung från Bruklighet något ålderdomligt

härfågel
Ordklass substantiv
● en ljust brungul fågel med en stor huvudtofs som kan resas till en imponerande fjäderkam när fågeln blir upphetsad

härför
Ordklass adverb
● för detta Bruklighet högtidligt

härförare
Ordklass substantiv
● anförare av större här

härförleden
Ordklass adverb
● för en kort tid sedan

häri
Ordklass adverb
● i detta (vanligen i fråga om abstrakta förhållanden)

härifrån
Ordklass adverb
● från denna plats (där talaren e.d. befinner sig)
● även syftande på annan plats än talarens

härigenom
Ordklass adverb
● på detta sätt

härja
Ordklass verb
● anställa förstörelse genom att fara vilt och hänsynslöst fram
● även om företeelser
● försvagat: bråka
● överfört: festa ohämmat

härjad
Ordklass adjektiv
● särskilt: vars utseende vittnar om ett hårt och påfrestande liv (i form av sjukdom, utsvävningar e.d.)

härjedaling
Ordklass substantiv
● mansperson från Härjedalen
● i plural ofta om personer från Härjedalen oavsett kön

härjedalsk
Ordklass adjektiv
● som har att göra med Härjedalen

härjedalska
Ordklass substantiv
● kvinna från Härjedalen

härjning
Ordklass substantiv
● hänsynslös framfart som medför förtörelse
● även i fråga om företeelser som orsakar förstörelse

härjämte
Ordklass adverb
● utöver detta

härk
Ordklass substantiv
● kastrerad rentjus

härkomst
Ordklass substantiv
● släktmässigt ursprung, särskilt med tanke på föräldrarnas eller förfädernas samhällsställning
● även med tonvikt på geografiskt ursprung

härleda
Ordklass verb
● fastställa upphovet eller ursprunget till
● med omvänd riktning: framstäla något som naturlig följd av något annat (genom slutledning e.d.)

härledning
Ordklass substantiv
● det att härleda något
● speciellt i fråga om ord: etymologi

härlig
Ordklass adjektiv
● mycker behaglig för något av sinnena
● ibland i något mer objektiva omdömen om konstnärliga värden o.d.
● även utvidgat om person med socialt vinnande egenskaper Bruklighet vardagligt
● även ironiskt Bruklighet vardagligt

här ligger en hund begraven
Frasklass sats
● här föreligger något misstänkt

härlighet
Ordklass substantiv
● särskilt: något som är en del av ett överflöd av tilltalande företeelser
● praktfull och vördnadsbjudande höghet

härma
Ordklass verb
● medvetet försöka likna någon annan i uppträdandet, särskilt i tal eller åtbörder
● ofta i syfte att förlöjliga

härmask
Ordklass substantiv
● sakta framskridande tåg av larver av vissa myggor

härmed
Ordklass adverb
● med detta
● speciellt med innebörden att ett nytt tillstånd inträder i och med att man uttalar den följande frasen e.d.: i och med detta

härmsångare
Ordklass substantiv
● en sångarfågel med citrongult bröst, som ofta härmar andra fåglar

härnad
Ordklass substantiv
● längre krigståd i plundringssyfte Bruklighet ålderdomligt
● ibland bildligt

härnäst
Ordklass adverb
● vid närmast efterföljande tillfälle för någon aktivitet, händelse e.d. (ibland i direkt anslutning till nuet)

här och där
● på vissa ställen

här och var
● på vissa ställen

härold
Ordklass substantiv
● utropare av nyhet eller meddelande Bruklighet historiskt
● speciellt: budbärare Bruklighet historiskt
● även bildligt
● typ av ceremonimästare vid hov e.d. Bruklighet mest historiskt
● även om person med viss ceremoniell funktion inom orden e.d.

härom
Ordklass adverb
● om detta
● förbi denna plats Bruklighet mindre brukligt
härom
Ordklass preposition
● i riktning runt och förbi något som är i närheten

här om dagen
● för några dagar sedan

härom dagen
● för några dagar sedan

häromdagen
Ordklass adverb
● för några dagar sedan

häromsistens
Ordklass adverb
● för en kort tid sedan (vanligen syftande på det senaste tillfället för viss aktivitet e.d.)

härordning
Ordklass substantiv
● system enligt vilket en nations landstridskrafter är uppbyggda

härpå
Ordklass adverb
● på detta
● ibland även med tidsbetydelse: efter detta

härröra
Ordklass verb
● ha sitt ursprung i
● speciellt: ha som upphov

härska
Ordklass verb
● ha möjlighet att utöva nästan oinskränkt makt över en större grupp människor, vanligen en nation e.d.
● även försvagat
● vara för handen och helt sätta sin prägel på omgivningen

härskara
Ordklass substantiv
● stor hop människor eller djur

härskare
Ordklass substantiv
● mansperson i stark maktställnig
● även försvagat

härskarinna
Ordklass substantiv
● kvinna i stark maktställning
● även utvidgat och bildligt Bruklighet litterärt

härsken
Ordklass adjektiv
● som genom kemisk förändring fått obehaglig lukt och smak (om fetthaliga matvaror)
● arg och vresig (vanligen av någon mer eller mindre trivial anledning) Bruklighet vardagligt

härsklysten
Ordklass adjektiv
● som gärna vill utöva makt över omgivningen
● även om handling o.d.

härskna
Ordklass verb
● bli härsken

härskna till
Frasklass verbfras
● bli arg och vresig

härskri
Ordklass substantiv
● stridsrop Bruklighet historiskt
● ibland utvidgat: kraftigt, samfällt skrik

härs och tvärs
● än åt ena hållet, än åt andra (utan någon plan e.d.)

härstamma
Ordklass verb
● kunna leda sitt släktmässiga ursprung tillbaka till (om person eller djur)
● även om företeelser

härstamning
Ordklass substantiv
● släktmässigt ursprung för person eller djur
● även i fråga om annan företeelse

härstädes
Ordklass adverb
● på denna plats Bruklighet ålderdomligt

härtagen
Ordklass adjektiv
● erövrad med militärt våld

härtappad
Ordklass adjektiv
● tappad på butelj här i landet (it motsats till buteljimporterad vara; om vin eller sprit)

härtappning
Ordklass substantiv
● flaska med härtappat vin eller härtappad sprit
● även abstrakt: det att tappa vin eller sprit på butelj här i landet

härtill
Ordklass adverb
● till detta
● speciellt för att ange att något ytterligare tillkommer

härutinnan
Ordklass adverb
● i detta avseende Bruklighet formellt

härutöver
Ordklass adverb
● utöver detta

härva
Ordklass substantiv
● viss mängd uppnystat garn e.d.
● utvidgat om oordnad, tullsynes hoprafsad mängd av något
● överfört: tilltrassalde och överskådlig situation (ofta om brott e.d. som är under utredning)

härvel
Ordklass substantiv
● ett redskap för uppnystning eller uppvindning

härvid
Ordklass adverb
● vid detta
● speciellt med innebörd av samtidighet

härvidlag
Ordklass adverb
● i detta avseende

här vilar inga ledsamheter
Frasklass sats
● här är det gott humör, här går det livat till Bruklighet vardagligt

häråt
Ordklass adverb
● i riktning mot området kring denna plats (där talaren e.d. befinner sig)

hässja
Ordklass substantiv
● torkställning för hö eller säd
hässja
Ordklass verb
● hänga upp hö eller säd till torkning på hässja
● flämta med tungan hängande långt utanför munnen (särskilt om hunddjur)

häst
Ordklass substantiv
● ett stort, lätt tämjbart djur med hovar och långhårig svans, som kan bära en person på ryggen eller använda som dragdjur
● ibland i liknelser e.d. för att uttrycka hög grad av något
● om en leksak som utgår avbildning av häst samt ett gymnastikredskap på fyra ben och med långsträckt, läderklädd kropp
● som kortform för "hästkraft" Bruklighet vardagligt

hästansikte
Ordklass substantiv
● långt, smalt ansikte, vanligen med antydan om fulhet

hästdjur
Ordklass substantiv
● typ av snabbt, högbent, uddatåigt hovdjur med rörlig mule, korthårfäll och tagelsvans (särskilt om hästar åsnor, sebror)

hästhov
Ordklass substantiv
● särskilt: hästhovsört

hästhovsört
Ordklass substantiv
● en liten ört som blommar tidigt på våren med endast en guldgul korg på den vitluddiga, fjälliga stängeln och som har bladformer som liknar spåren efter en hästs hovar

hästkapplöpning
Ordklass substantiv
● hastighetstävling mellan hästar med kusk eller ryttare Bruklighet sammanfattande benämning

hästkastanj
Ordklass substantiv
● ett parkträd med rund, tät krona, stora blad med fem till sju fingrar och vita, rödfläckiga blommor i upprätta klasar

hästkraft
Ordklass substantiv
● en enhet för mätning av utfört arbete per tidsenhet, särskilt för mätning av motorers effekt, motsvarande 735 watt Bruklighet numera mindre brukligt i tekniska sammanhang

hästkrake
Ordklass substantiv
● mager och föga arbetsduglig häst

hästkur
Ordklass substantiv
● kraftig och kännbar behandling eller åtgärd av medicinskt eller annat slag

hästlass
Ordklass substantiv
● lass på hästdargen vagn
● ofta överfört: mycket stor mängd

hästlängd
Ordklass substantiv
● en hästs vägräta utstärckning (särskilt i samband med hästkapplöpningar)
● ofta överfört i uttryck för mycket stort försprång, stor skiljaktighet e.d.

hästminne
Ordklass substantiv
● särskilt: mycket gott minne

hästpolo
Ordklass substantiv
● ett ryttarspel med klubbor och boll mellan två lag med vartdera fyra spelare jämte hästar

hästskjuts
Ordklass substantiv
● hästdragen vagn
● abstrakt: skjutsning i hästdragen vagn

hästsko
Ordklass substantiv
● drygt halvcirklelformat järnbeslag som fästs under hoven på häst

hästskobåge
Ordklass substantiv
● hästskoformad valvbåge, ibland med en spets vid översta punkten (särskilt vanlig i islamisk arkitetektur)

hästskojare
Ordklass substantiv
● ohederlig hästhandlare
● ofta bildligt om person som försöker lura andra med tarvliga knep

hästskomagnet
Ordklass substantiv
● U-formigt böjd magnet

hästskosöm
Ordklass substantiv
● spik för fästning av hästsko vid hoven

hästsport
Ordklass substantiv
● sport som utövas tillsammans med häst, särskilt i form av tävling (omfattar främst ridsport, galoppsport, travsport och hästpolo)

häststyng
Ordklass substantiv
● typ av starkthårig fluga som fäster sina ägg på hårstråna hos hästdjur eller huden på noshörning eller elefant, varefter larverna utvecklas i matsmältningskanalen (numera sällsynt i Sverige)

hästsvans
Ordklass substantiv
● särskilt: en flickfrisyr med nackhåret hopsamlat till ett svansliknande knippe och framhåret oftast klippt till lugg
● en vattenväxt med talrika bladkransar kring stjälken och onasenliga blommor

hätsk
Ordklass adjektiv
● som på ett agressivt sätt visat motvilja mot någon (om person)
● även om handling o.d.

hätta
Ordklass substantiv
● typ av enklare, spetsig huvudbonad
● även om andra föremål med liknande form eller funktion
● speciellt: rund, mössliknande överdel på torn

häva
Ordklass verb
● förflytta uppåt med en kraftig, ögonblicklig rörelse, ibland genom att ta spjärn mot något
● ofta reflexivt
● med efterföljande rörelse i sidled och eventuellt nedåt: kasta, vräka
● även om företeelse som påverkas till sådan rörelse av naturkrafter e.d.
● göra slut på giltigheten av överenskommelse e.d.
● med avseende på sjukdom e.d.: få att uhöra

hävarm
Ordklass substantiv
● hävstångsarm

häva upp
Frasklass verbfras
● särskilt: plötsligt och kraftigt utstöta rop e.d.
● med avseende på talorgan: plötsligt göra sig hörd med

häva ur sig
Frasklass verbfras
● häftigt och ohämmat uttala kritik e.d.
● i absolut användning: häftig uttrycka sitt missnöje med någon

hävd
Ordklass substantiv
● sedvänja eller förhållande som länge varit förhärskande
● långvarigt innehav eller bruk av fast egendom som kan motivera full äganderätt Bruklighet juridik
● återgivning av historiskt förlopp
● även i uttryck för att någon historisk företeelse är och länge kommer att förbli berömd
● gott tillstånd (särskilt hos jord)

hävda
Ordklass verb
● bestämt framhålla såsom sant eller lämpligt
● med kraft försvara och vidmakthålla (någons ställning på visst område, någon princip e.d.)
● bruka och hålla i stånd egendom
● ha samlag med kvinna Bruklighet vardagligt, ålderdomligt

hävda sig
Frasklass verbfras
● prestera resultat väl jämförbara med övrigas vid tävling e.d.
● med klandrande innebörd: i tal eller uppträdande markera sin egen persons betydelse i alltför hög grad och utan hänsyn till andra

hävdatecknare
Ordklass substantiv
● historieskrivare Bruklighet högtidligt

hävdelse
Ordklass substantiv
● det att överdrivet markera sin egen persons betydelse

hävdvunnen
Ordklass adjektiv
● som efterhand vunnit allmänt erkännande

hävel
Ordklass substantiv
● ett mejselformat tandläkarinstrumnet för avlägsnande av djupare liggande tandrötter och rotrester

hävert
Ordklass substantiv
● U-formigt böjt rör genom vilket man med lufttryckets hjälp kan leda vätska från ett kärl med högre vätskenivå till ett annat kärl med lägre vätskenivå, varvid vätskan passerar en nivå som ligger över det första kärlets vätskenivå

hävstång
Ordklass substantiv
● långsaml kropp som är vridbar kring en fast punkt eller en axel och på vilken vridande krafter verkar (särskilt med tonvikt på dess egenskap att kunna omvandla en längre rörelse till en kortare men kraftigare
● även bildligt

hävstångsarm
Ordklass substantiv
● särskilt: avståndet mellan en hävstångs stödjepunkt och den punkt där endera av de på hävstången verkande krafterna angriper (särskilt med tonvikt på eventuell kraftvinst)

häxa
Ordklass substantiv
● en ond kvinnlig sagofigur med förmåga att utöva skadlig trolldom genom förbund med djävulen
● utvidgat: kvinna som påstås vara i förbund med djävulen, särskilt i samband med religionsförföljelse
● även försvagat om allmänt motbjudande kvinna

häxdans
Ordklass substantiv
● särskilt: oöverskådligt virrvarr av händesler e.d.

häxeri
Ordklass substantiv
● skadlig trolldom
● även försvagat om något oförklarligt

häxjakt
Ordklass substantiv
● jakt på häxor
● ofta överfört: hänsynslös jakt

häxkittel
Ordklass substantiv
● särskilt: plats som präglas av intensivt och oöverskådligt liv

häxmästare
Ordklass substantiv
● trollkarl
● försvagat: person med förbluffande förmåga på något område

häxprocess
Ordklass substantiv
● rättegång mot kvinna anklagad för trolldom och förbund med djävulen, särskilt i samband med religionsförföljelse Bruklighet historiskt
● överfört: rättegång eller likanade förfarande, där den anklagade inte har en rimligt chans att försvara sig och ofta anklagas för påhittade brott

häxring
Ordklass substantiv
● ring eller båge av hattsvampar som orsakar frodigare gräsväxt

häxsabbat
Ordklass substantiv
● fest vid vilken djävulen tros bli hyllad av häxor (i äldre foktro)
● även bildligt om vild orgie e.d.

hö
Ordklass substantiv
● kreatursfoder av torkat gräs, torkade vallbaljväxter m.m.

höfeber
Ordklass substantiv
● hösnuva

höft
Ordklass substantiv
● högra eller vänstra sidan av det något utskjutande kroppspartiet med ytliga skelettben strax ovanför benens fäste och nedanför midjan (på människan)

höfta
Ordklass verb
● göra ett snabbt påstående eller en snabb uppskattning som inte kan grundas på någon mer noggrann kunskap eller bedömning

höftben
Ordklass substantiv
● ettdera av de båda något utskjutande skelettbenen i bäckenet

höftfäste
Ordklass substantiv
● särskilt: placering av händerna runt höfterna, vanligen med tummen på ryggsidan

höfthållare
Ordklass substantiv
● ett kvinnligt underplagg som anbringas över höfterna och vanligen är försett med strumpeband för att fästa och hålla upp strumporna

höftled
Ordklass substantiv
● led som förenar höftbenet med lårbenet

höftmått
Ordklass substantiv
● mått som anger hur bred man är över höfterna

höftskynke
Ordklass substantiv
● ett klädesplagg som fästs runt höfterna och hänger löst ned, vanligen till ett stycke ovanför knäna

hög
Ordklass substantiv
● anhopning av föremål eller material med viss, inte obetydlig utsträckning i höjdled (vanligen osorterad och ofta med föremål eler material av ringa värde)
● speciellt om ordnad anhopning av jord e.d. som markerar gravplats
● ofta med bibetydelse av alltför stor mängd
● oordnad och obestämd, större grupp, ofta mer eller mindre skämtsamt (i fråga om personer)
● speciellt i uttryck för slumpmässigt val eller slumpmässig förekomst
hög
Ordklass adjektiv
● som har stor utsträckning i riktning uppåt (i förhållande till någon norm för föremålet i fråga)
● utvidgat: som finns eller försiggår på stor höjd
● även i fråga om position eller utsträckning i horisontell riktning, speciellt för att uttrycka nordlig position
● även neutralt vid måttangivelser
● som har stor omfattning i någon mätbar dimension som framgår av sammanhnaget, speciellt för att ange värde, kvalitet, styrka m.m.
● spciellt även om ljud, röst e.d.: som uppfattas som kraftig av hörselsinnet
● speciellt även om ton: som ligger långt upp på tonskalan och alltså har stort svängningstal
● för att ange stor grad av något som inte direkt kan mätas: intensiv, innerlig
● som har en inflytelserik och aktad ställning i samhället
● även om härkomst e.d.
● även om handling e.d. av inflytelserik person
● med klandrande innebörd: högdragen
● även om framstående grupp vid andra, rangordnande indelningar, speciellt prestationsmässiga
● som nått långt i sin utveckling (om djur och även om männiksogrupper)
● även om del av ämne, utbildningsstadium e.d. som kräver mycket förkunskaper
● som omfattar de äldsta i viss grupp
● som uttrycker stor uppskattning
● moraliskt mycket aktningsvärd
● något utvidgat: upphöjd över det jordiska och materiella
● som upplever kraftig, positiv verkan av narkotika Bruklighet vardagligt

högadel
Ordklass substantiv
● sammanfattningen av adelssläkter av högsta rang i ett land

högaffel
Ordklass substantiv
● ett gaffelliknande jordbruksredskap för hantering av hö

högakta
Ordklass verb
● hysa stor aktning för

högaktiv
Ordklass adjektiv
● starkt radioaktiv

högaktning
Ordklass substantiv
● hög uppskattning av någons inre egenskaper e.d. (ibland endast betingad av vederbörandes höga ställning)

högaktningsfull
Ordklass adjektiv
● som visar högaktning för någon
● särskilt som artig avslutningsfras i brev till någon man inte känner Bruklighet i adverbiell användning

högaktuell
Ordklass adjektiv
● som tilldrar sig största uppmärksamhet för tillfället

högaltare
Ordklass substantiv
● förnämsta altare i en kyrka, beläget i koret

högbana
Ordklass substantiv
● järnväg eller spårväg som löper över markplanet på viadukt e.d.

högbarmad
Ordklass adjektiv
● som har hög barm (om kvinna) Bruklighet mest litterärt

högben
Ordklass substantiv
● bjälke i takstol, som löper från taknocken till takfoten

högblad
Ordklass substantiv
● litet, oskaftat blad som sitter högt upp på stjälken på en växt och utgör stöd för blommorna eller blomställningarna

högboren
Ordklass adjektiv
● som är av hög börd

högborg
Ordklass substantiv
● främsta centrum för viss verksamhet, där den utövas intensivast och och varifrån den sprids

högborgerlig
Ordklass adjektiv
● som tillhör borgerlighetens översta skikt
● ofta med tanke på bekväm och ordnad livsstil etc.

högburen
Ordklass adjektiv
● högt lyftad, särskilt om huvud och som uttryck för stolthet och oberördhet Bruklighet vanligen högtidligt

högbänk
Ordklass substantiv
● högsäte i fornnordisk sal

högdjur
Ordklass substantiv
● person i aktad och inflytelserik ställning Bruklighet vardagligt
● ursprungligen om villebråd, bl.a. hjortar och rådjur, som endast fick jagas av priviligerade personer

högdragen
Ordklass adjektiv
● som tydligt uppträder med anspråk på att betraktas som förmer än andra (genom avmätt sätt m.m.)
● även om handling. o.d.

högeligen
Ordklass adverb
● i högsta grad Bruklighet något högtidligt

höger
Ordklass substantiv
● sida i förhållande till någon som är närmast den hos de flesta människor bästa handen
● även absolut riktnings- eller platsangivande
● även överfört i fråga om politiska förhållanden
● sammanfattningen av konservativa politiska grupperingar (vanligen i ett land e.d.)
● slag med höger knytnäve i boxning
höger
Ordklass adjektiv
● belägen på samma sida om någon som den hos de flesta människor bästa handen på den givna personen (varvid alltså platsangivelsen blir beroende av hur personen i fråga är vänd)
● absolut plats- eller riktningsavgivande vid föremål med naturlig framsida eller riktning
● ibland överfört i fråga om politiska förhållanden: konservativ

högerflygel
Ordklass substantiv
● högra delen av an trupp på linje
● ofta överfört i fråga om politiska förhållanden: den mest konservativa delen av ett parti e.d.

högergängad
Ordklass adjektiv
● som är gängad så att den skruvas in medsols (om skruv e.d.)

högerhänt
Ordklass adjektiv
● som arbetar bättre med högra handen än med den vänstra

högerkrok
Ordklass substantiv
● slag med knuten högerhand, varvid högerhanden är böjd (i boxning)

höger och vänster om marsch
● åtkilj er (order till uppställd trupp)

höger om
● vrid kroppen och fötterna 90 grader åt höger! (vid militär ordergivning)

högerparti
Ordklass substantiv
● konservativt politiskt parti
● speciellt som anmn på det enda eller största konservativa partiet i ett land

högerregel
Ordklass substantiv
● trafikregel enligt vilken man som trafikant skall lämna företräde åt korsande trafik som kommer från höger (om inte trafikmärke anger något annat)

högertrafik
Ordklass substantiv
● grundläggande trafikprincip som innebär att man vid möte håller till höger och vid vägtrafik kör på vägens högra sida i förhållande till färdriktningen (i fråga om vägtrafik, sjötrafik eller lufttrafik)

högervind
Ordklass substantiv
● särskilt: tendens till ökad popularitet för konservativa partier och idéer

högervridning
Ordklass substantiv
● särskilt: ändring till mer konservativ inriktning av politiken

högfjäll
Ordklass substantiv
● fjäll ovanför snögränsen med kvaliggande snö året runt
● ibland även utvidgat om fjällområde ovanför trädgränsen

högflod
Ordklass substantiv
● kraftigt förhöjt vattenstånd i flod

högform
Ordklass substantiv
● bästa tänkbara kroppsliga tillstånd, särskilt med tanke på förmåga till idrottsliga prestationer
● även utvidgat i fråga om själsligt tillstånd e.d.

högfrekvens
Ordklass substantiv
● vågrörelse med stort antal svängningar per sekund, särskilt i fråga om radiovågor över cirka 10 000 Hz

högfrekvent
Ordklass adjektiv
● som har stort antal svängningar per sekund (om radiovågor eller annan vågrörelse)
● utvidgat: mycket vanlig

högfärd
Ordklass substantiv
● det att vara högfärdig

högfärdig
Ordklass adjektiv
● som uppträder med en känsla av att vara förmer än andra i något avseende, särskilt vad gäller social status
● även om handling e.d.

högfärdsblåsa
Ordklass substantiv
● högfärdig person (vanligen om kvinna) Bruklighet vardagligt

högfärdsdjävulen
Ordklass substantiv
● högfärden tänkt som personligt verkande kraft av demonisk typ

högfärg
Ordklass substantiv
● spader eller hjärter, som i bl.a. bridge värderas högre än ruter och klöver

högförnäm
Ordklass adjektiv
● ytterst förnäm
● ibland med bibetydelse av högfärd

högförrädare
Ordklass substantiv
● person som gjort sig skyldig till högförräderi

högförräderi
Ordklass substantiv
● brottslig handling som äventyrar det egan landets viktigaste intressens, särskilt dess yttre säkerhet
● ibland även om brott som riktar sig mot ett lands överhuvud eller dess statsskick

högglans
Ordklass substantiv
● stor jämnhet och förmåga att återkasta ljus (hos yta som normalt inte speglar)

höggradig
Ordklass adjektiv
● som kännetecknas av högsta grad av något

höghalsad
Ordklass adjektiv
● som går högt upp i halsen (om tröja, klänning e.d.)

höghet
Ordklass substantiv
● uphöjdhet och värdighet, speciellt om oberoende av materiella företeelser Bruklighet högtidligt
● del av titel för kunglig person

hög himmel
Frasklass nominalfras
● klar himmel som ger ett intryck av oändlig rymd

höghus
Ordklass substantiv
● hyreshus med många våningar, vanligen minst fem

höginkomsttagare
Ordklass substantiv
● person med hög inkomst

högkant
Ordklass substantiv
● i några uttryck: ställning varvid något vilar på någon av dess mindre ytor, vanligen den allra minsta ytan

högklackad
Ordklass adjektiv
● som har hög klack Bruklighet om damsko

högklassig
Ordklass adjektiv
● som håller utomordentligt god kvalitet

högkonjunktur
Ordklass substantiv
● ekonomisk situation som präglas av god produktion, hög sysselsättning och stor benägenhet att satsa pengar i näringslivet
● bildligt: gynnsam situation

högkultur
Ordklass substantiv
● samhällsystem på för sin tid hög utveckliongsnivå kulturellt, tekniskt och organisatoriskt

högkvarter
Ordklass substantiv
● lokal från vilken ledningen av viss, utspridd verksamhet utövas (speciellt om förläggning för militär stab men även allmännare)
● även om de verkande personerna

högkyrklig
Ordklass adjektiv
● som stärngt håller på gamla kyrkliga traditioner, särskilt liturgiska, och som betonar prästämbetets speciella värdighet

högland
Ordklass substantiv
● landområde beläget på viss, avsevärd höjd över hanvsytan, vanligen mer än 200 meter

högljudd
Ordklass adjektiv
● som frambringar störande ljud på hög bullernivå (om person som talar, skrattar e.d.)
● om ljud producerat av person: som håller hög bullernivå
● överfört: alltför framfusig och iögonfallande

högländare
Ordklass substantiv
● person som är bosatt i höglandsområde (särskilt om person från de skotsak högländerna)

höglänt
Ordklass adjektiv
● högt belägen (om mark o.d.)

högläsning
Ordklass substantiv
● det att läsa en text högt för åhörare

högmod
Ordklass substantiv
● alltför stark uppskattning av det egna jaget och den egna förmågan och motsvarande nedvärdering av andra

högmodig
Ordklass adjektiv
● som värderar den egan personen och den egan förmågan alltför högt och nedvärderar andra
● även om handling o.d.

högmolekylär
Ordklass adjektiv
● som har hög molekylvikt

högmålsbrott
Ordklass substantiv
● brott mot rikets inre säkerhet Bruklighet sammanfattande juridisk beteckning

högmässa
Ordklass substantiv
● Svenska kyrkans huvudgudstjänst med predikan, altartjänst och nattvardsfirande enligt viss ritual (före 1986 ofta utan nattvardsfirande)

högmässogudstjänst
Ordklass substantiv
● typ av huvudgudstjänst inom Svenska kyrkan med lantartjänst och predikan (men utan nattvardsfirande) enligt viss ritual

högnivåspråk
Ordklass substantiv
● programmeringsspråk som delvis använder sig av symboler som utgöra av eller liknar ord i naturligt språk

högplatå
Ordklass substantiv
● högslätt
● högt belägen platå som begränsas av brant stupande ytor

högprosa
Ordklass substantiv
● prosastil med omsorgsfullt utarbetade meningar och åtskilliga ord som knappast förekommer i talspråk

högre flickskola
Frasklass nominalfras
● numera avskaffad skolform för flickor med sju årskurser ovanpå folkskolans fjärde klass

högrelief
Ordklass substantiv
● skulpterad bild som tydligt framträder ur bakgrundsytan

högrest
Ordklass adjektiv
● som har avsevärd kroppslängd (särskilt om person) Bruklighet även om djur med stor utsträckning i höjdled

högrev
Ordklass substantiv
● styckningsdel av nötkreatur, bestående av ryggpartiet vid bakre revbenen

högröd
Ordklass adjektiv
● intensivt röd

högröstad
Ordklass adjektiv
● som utnyttjar större delen av sina röstresurser i tal, skratt e.d.
● överfört: påträngande och beskäftig

högsinnad
Ordklass adjektiv
● som handlar generöst och med beredvillighet att bortse från oförrätter och tvister Bruklighet högtidligt
● även om handling e.d.

högsint
Ordklass adjektiv
● högsinnad

högsjö
Ordklass substantiv
● öppna havet

högsjöflotta
Ordklass substantiv
● flotta avsedd att operera på öppna havet (särskilt om den tyska flottan under första världskriget)

högskola
Ordklass substantiv
● läroanstalt för högre utbildning och forskning, där det i princip krävs avslutade gymnasiestudier för att komma in (i officiella sammanhang numera ofta bestående av en sammanslagning av allaeftergymnasiala ubildningsanstalter på en ort)
● ofta abstraktare om sammanfattningen av all utbildning som bygger vidare på gymnasieutbildning

högskolelektor
Ordklass substantiv
● titel för person som är anställd för att undervisa och forska vid högskola, vanligen emd doktorsexamen Bruklighet numera inte officiell beteckning, ersatt av "universitetslektor"

högslätt
Ordklass substantiv
● höglandsområde med små höjdskillnader

högsommar
Ordklass substantiv
● sommarens varmaste del (i Sverige från midsommar och någon månad framåt)

högspänd
Ordklass adjektiv
● avsedd för hög elektrisk spänning
● som präglas av stark inlevelse och hängivenhet

högspänning
Ordklass substantiv
● hög elektrisk spänning överstigande 1 000 volt, t.ex. för överföring av ström över stora avstånd

högst
Ordklass adjektiv
● särskilt: synnerligen
● inte mer än

högstadium
Ordklass substantiv
● grundskolans avslutande treåriga stadium, omfattande årskurserna 7 till 9 (sedan 1994 används benämningen "grundskolans senare år" för årskurs 6 till 9)

högsta hönset
Frasklass nominalfras
● den förnämsta personen

högstbjudande
Ordklass adjektiv
● som erbjuder sig att betala mest för något som är utbjudet

högstdensamme
Ordklass pronomen
● den just nämnda personen Bruklighet skämtsamt

hög stil
Frasklass nominalfras
● språklig stilart som utmärks av långa, konstfullt utarbeta meningar och ett högtidligt ordval

högstämd
Ordklass adjektiv
● som präglas av högtidlig stämning och andlig lyftning

högsäsong
Ordklass substantiv
● årligen återkommande period av intensiv verksamhet på något område, särskilt turismens

högsäte
Ordklass substantiv
● förnämsta plats vid festbord e.d. (ursprungligen om den förnämsta platsen i fornnordisk hall)
● även bildligt i uttryck för att man lägger största vikt vid något

högtalare
Ordklass substantiv
● apparat som kan återomvandla elektriska signaler till ljud (speciellt om en del radio- och grammofonanläggningar)
● speciellt även för förstärkning av ljud som produceras på plats, ibland utan att först omvandlas till elektriska signaler

högteknologi
Ordklass substantiv
● modern, avancerad teknologi inom olika industrigrenar, t.ex. den elektroniska

högtflygande
Ordklass adjektiv
● särskilt (i några uttryck): som syftar mot djärva men knapast uppnåeliga mål

högtid
Ordklass substantiv
● viss tidpunkt eller kortare tidsperiod som firas på ett festligt men värdigt sätt såsom särskilt betydelsefull, ofta till minne av någon eller något eller för att markera att någon ny period inleds (speciellt i religiösa sammanhang)
● även utvidgat om glädjande händelse
● även i uttryck för sinnesstämning e.d. som svarar mot ett högtidligt tillfälle

högtidlig
Ordklass adjektiv
● som präglas av allvar och värdigt (om förrättning e.d., ofta till minne av något eller för att markera att något inleds)
● även om person, handling e.d.
● udvidgat (i adverbiell användning): med bedömning av något såsom alltför betydelsefullt Bruklighet vardagligt

högtidlighet
Ordklass substantiv
● särskilt: högtidligt tillställning

högtidlighålla
Ordklass verb
● fira under högtidliga former

högtidsdag
Ordklass substantiv
● viss dag som ges ett festligt innehåll såsom särskilt betydelsefull
● även utvidgat

högtidsdräkt
Ordklass substantiv
● eöegant klädsel lämplig för högtidliga tillfällen, speciellt i samband med inbjudning och då syftande på frack för män och lång klänning för kvinnor

högtidsstund
Ordklass substantiv
● stund som ges ett högtidligt innehåll
● särskilt överfört: stund som uppfattas som en fest för sinnena

högtidstal
Ordklass substantiv
● tal i samband med högtid

högtrafik
Ordklass substantiv
● period med stor trafiktäthet

högtravande
Ordklass adjektiv
● onaturligt högstämd eller högtidlig

högtryck
Ordklass substantiv
● område i atmosfären där luffttrycket är väsentligt högre än i omgivningen, vanligen med stabil väderlek som följd
● abstraktare: högt lufttryck
● allmännare: högt gastryck
● även överfört för att uttrycka att alla krafter eller resurser används för att uppnå något mål
● en tryckmetod vid vilken färgen överförs till papperet från upphöjda partier på tryckformen
● även om resultatet

högtrycksrygg
Ordklass substantiv
● utsträckt område i atmosfären med högt lufttryck mellan två lågtryck