Gruppen Stoppa Fas 3 och gör det NU! genomför just nu en namninsamling. Alla som var i Fas 3 skulle befrias, sade du, Stefan Löfvén, innan valets utgång och ni bildade er minoritetsregering. [...] Det fanns de som satte sitt hopp till att det skulle bli så. Har de blivit hörsammade? Nej. Fortfarande än idag skrivs arbetslösa in i Fas 3. [...] Tusentals människor som är i Fas 3 ifrågasätter starkt ert handlande, och det enda ni kan göra för att återfå det förtroende hos dem, som ni bränner i båda ändar, är att stoppa Fas 3, skriver gruppen bland annat. Surfa till namninsamling.se för mer info och för att skriva under.

HOSTA - HÖVÅLM

Det här är den nedbantade nätversionen av MK Förlags ordbok. Hämta gratis windowsprogrammet MK Förlags ordbok. Där finns allt innehåll och ett antal olika möjligheter att söka och välja vad som skall visas i resultatet.


hosta
Ordklass substantiv
ljudliga, stötartade utandningar som uppträder ofrivilligt och orsakas av irritation, sjudom e.d.
hosta
Ordklass verb
ofrivilligt göra en ljudlig, stötartad utandning orsakad av irritation, sjukdom e.d.
om maskin e.d.: frambringa stötartat, onormalt ljud
överfört: antydningsvis yttra

hostanfall
Ordklass substantiv
hostattack

hostattack
Ordklass substantiv
upprepade häftiga hostningar

hosta upp
Frasklass verbfras
speciellt: betala ut visst penningbelopp Bruklighet vardagligt

hostia
Ordklass substantiv
heligt nattvardsbröd som symboliserar Kristi kropp Bruklighet katolsk beteckning

hostig
Ordklass adjektiv
besvärad av hosta (vanligen av inte alltför allvarlig art) Bruklighet vardagligt

hostning
Ordklass substantiv
ofrivillig ljudlig, stötartad utandning
i fråga om maskin e.d.: stötartat ljud
överfört: antydan

hot
Ordklass substantiv
varning om möjlig obehaglig följd som talaren e.d. kan utsätta den tilltalade för om denne inte handlar på önskat sätt
speciellt i vissa spel, särskilt schack
även i fråga om naturföreteelse som kan medföra negativ utveckling
en särskilt livlig och renodlad form av jazz, ursprungligen i motsats till dansmusik Bruklighet något ålderdomligt

hota
Ordklass verb
varnande tillkännage sin avsikt att utsätta den tilltalade för obehagligheter om denne inte handlar på önskat sätt
om icke levande företeelse: utgöra fara för

hotbild
Ordklass substantiv
föreställning om militärt hot

hotchpotchsoppa
Ordklass substantiv
kraftig soppa lagad på fårkött och grönsaker

hotell
Ordklass substantiv
byggnad eller anläggning avsedd för inkvartering av resande mot betalning, vanligen med en- och tvåbäddsrum och med viss minimistandard (ofta även med restaurang)
i sammansättningar även om byggnad för mer permanent boende men utan karaktär av hem

hotelse
Ordklass substantiv
hotfullt yttrande
även om skrivet meddelande

hotfull
Ordklass adjektiv
som uttrycker eller innebär hot

hottentotsk
Ordklass adjektiv
som har att göra med hottentotterna

hottentotska
Ordklass substantiv
hottentotternas språk
hottentotsk kvinna

hottentott
Ordklass substantiv
mansperson tillhörande en småväxt svart folkstam i södra Afrika
i plural ofta om personer tillhörande denna stam oavsett kön

hov
Ordklass substantiv
den yttersta, hovbeklädda delen av foten på hästdjur och andra uddatåiga hovdjur (särskilt på tamhästen)
uppvaktande och betjänande personal i en furtslig persons närmaste omgivning
utvidgat: krets av beundrare och underställda Bruklighet vanligen skämtsamt

hovbeslag
Ordklass substantiv
beslag på en hästs hov, som skyddar mot nötning och förbättrar fotfästet

hovdam
Ordklass substantiv
dam som är anställd för att uppvakta och betjäna furstlig person, vanligen drottning

hovdessert
Ordklass substantiv
en dessert med maränger, vispad grädde och chokladsås

hovdjur
Ordklass substantiv
typ av dägg djur med förhornade tåspetsar (d.v.s. med hovar eller klövar), särskilt de uddatåiga (hästdjur, noshörningar och tapirer)

hovera sig
Frasklass verbfras
uppträda högfärdigt

hovkapell
Ordklass substantiv
orkester anställd vid furstehov
i Sverige numera ingående i namnet på orkestern vid Operan i Stockholm

hovkapellmästare
Ordklass substantiv
titel för ledare för ett hovkapell
i Sverige numera om viss dirigent vid Hovkapellet, Operans orkester i Stockholm

hovleverantör
Ordklass substantiv
titel för företagare eller firma som med kungligt tillstånd anger sig ha ekonomiska förbindelser med hovet

hovmarskalk
Ordklass substantiv
titel för person som ansvarar för ekonomi- och representationsfrågor vid ett hov

hovmästare
Ordklass substantiv
titel för person som förestår serveringen på restaurang

hovnarr
Ordklass substantiv
person anställd som ett slags underhållare vid furstehov för sitt löjliga utseendes eller uppträdandes skull (ofta om person med något lyte, t.ex. en dvärg) Bruklighet historiskt

hovnigning
Ordklass substantiv
djup, vördsam nigning för kunglig eller annan högt uppsatt person

hovra
Ordklass verb
stå stilla och sväva i luften (om helikopter)

hovrätt
Ordklass substantiv
allmän domstol där tingsrätternas avgöranden kan prövas (andra och vanligen högsta instans i Sverige)

hovrättspresident
Ordklass substantiv
titel för ordförande i en hovrätt

hovrättsråd
Ordklass substantiv
titel för ledamot av hovrätt

hovsam
Ordklass adjektiv
som visar hänsyn och måttfullhet (om person eller handling)

hovslag
Ordklass substantiv
ljud av en hästs hovar mot marken

hovslagare
Ordklass substantiv
titel för person som yrkesmässigt skor hästar samt vårdar deras hovar och nötkreaturs klövar

hovsorg
Ordklass substantiv
påbjuden sorgtid vid ett hov efter en furstlig person död

hovstat
Ordklass substantiv
ekonomiska förutsättningar för uppvaktning, betjäning och hushållning kring kunglig person (speciellt som en av huvudtitlarnai statsbudgeten)

hovsångare
Ordklass substantiv
hederstitel, utdelad av kungen, för framstående manlig sångartist, vanligen operasångare

hovsångerska
Ordklass substantiv
hederstitel, utdelad av kungen, för framstående kvinnlig sångartist, vanligen operasångerska

hovtång
Ordklass substantiv
en tång med cirklelformigt böjda, skarpa käftar, vanligen använd för utdragning av spikar

hu
Ordklass interjektion
uttryck för förskräckelse, avsky e.d.

hubertusjakt
Ordklass substantiv
jaktritt omkring den tredje november varje år till minne av Hubertus, jaktens skyddshelgon

huckle
Ordklass substantiv
enklare sjal som knyts runt huvudet

hud
Ordklass substantiv
mjukt, skyddande yttersta skikt av kroppen på människor och djur (på människor ofta särskilt om detta skikts synliga del)
med tanke på användningen: avflått yttersta skikt av djurkropp av större, korthårigt djur

hudflänga
Ordklass verb
hårt kritisera
ursprungligen: piska på nakna ryggen som straff för något Bruklighet historiskt

hudfärg
Ordklass substantiv
särskilt: naturlig, rasmässigt betingad färg på människohud

hudfärgad
Ordklass adjektiv
som har samma färg som hy (om hudkräm, damstrumpor etc.)

hudkräm
Ordklass substantiv
salva för hudens vård

hudlös
Ordklass adjektiv
särskilt: mycket känslig och lättsårad

hudnära
Ordklass adjektiv
tätt åtsittande (intill huden)
ibland bildligt

hudvänlig
Ordklass adjektiv
skonsam mot huden (om preparat e.d. som man lätt kommer i beröring med)

hudömsning
Ordklass substantiv
spontan ersättning av gammal hud med, speciellt hos vissa djur (mest om ett förhållandevis snabbt förlopp varvid den gamla huden krängs av)

hug
Ordklass substantiv
håg Bruklighet ålderdomligt

hugad
Ordklass adjektiv
i ett fåtal uttryck: intresserad av att ta tillvara någon möjlighet e.d.

hugenott
Ordklass substantiv
medlem av den protestantiska rörelsen i rankrike under och efter religionskrigen på 1500-talet och 1600-talet

hugfästa
Ordklass verb
säkra hågkomsten av något Bruklighet något ålderdomligt

hugg
Ordklass substantiv
slag med skarpt vapen eller redskap
ibland även om stöt
även om det synliga resultatet
något utvidgat om misshandel e.d.
även överfört om aggressiv kritik o.d.
anfall med tänder eller annan vass kroppsdel (mest i fråga om djur)
plötslig stark smärta (vanligen fysisk men även själslig)

hugga
Ordklass verb
slå med skarpt vapen eller redskap för att sönderdela, göra nedsänkning eller mer allmänt bearbeta eller skada
ibland även om stöt
framställa genom huggning
anfalla med vass kroppsdel, vanligen tänder eller klor (om djur)
nappa (om fisk)
ta fast genom snabbt ingripande
försvagat: få tag i för rådfrågning e.d.
med avseende på föremål: snabbt tillgripa eller ta för sig
plötsligt värka till
upprepade gånger stöta mot botten eller mot brygga e.d. (om fartyg p.g.a. sjöhävning eller liknande)

hugga för sig
Frasklass verbfras
förse sig med något på ett fräckt och framfusigt sätt

hugga i
Frasklass verbfras
gripa sig an hårt arbete med alla krafter

hugga in
Frasklass verbfras
särskilt: ivrigt förse sig från något förråd e.d.

hugga i sten
Frasklass verbfras
grundligt missta sig

hugga ner
Frasklass verbfras
döda

huggare
Ordklass substantiv
mest i sammansättningar: person som yrkesmässigt är sysselsatt med huggningsarbeten
överfört: baddare
även i ett mildare kraftuttryck Bruklighet något ålderdomligt
ett blankt vapen med kort, något krökt klinga, som användes under 1700-talet och 1800-talet, särskilt vid äntringsstrider

hugga till
Frasklass verbfras
särskilt: anföra något på måfå
speciellt: gissa

hugget som stucket
svårt att avgöra eller välja (mellan två alternativ, prestationer e.d.)

huggkrok
Ordklass substantiv
långskaftad krok för fångst av större fisk eller för bärgning av större fisk som redan fångats i lina

huggkubb
Ordklass substantiv
kraftigt trästycke som utgör underlag vid vedhuggning

huggkubbe
Ordklass substantiv
kraftigt trästycke som utgör underlag vid vedhuggning

huggorm
Ordklass substantiv
en giftorm, oftast med ett mörkt sicksackband längs ryggen

huggsexa
Ordklass substantiv
uppdelning av något värdefullt som utmärks av att var och en hänsynslöst försöker komma åt så mycket som möjligt
ursprungligen om måltid av detta slag

huggtand
Ordklass substantiv
krafti, vass tand hos vissa djur (särskilt om hörntänder hos t.ex. rovdjur, aport och svin men även om elefantens framtänder betarna)

hugna
Ordklass verb
skänka tillfredsställelse Bruklighet något ålderdomligt

hugnad
Ordklass substantiv
känsla av tillfredsställelse Bruklighet något ålderdomligt

hugnesam
Ordklass adjektiv
som skänker tillfredsställelse Bruklighet något ålderdomligt

hugskott
Ordklass substantiv
tillfällig idé eller tanke utan större värde

hugstor
Ordklass adjektiv
moraliskt förträfflig Bruklighet ålderdomligt

hugsvala
Ordklass verb
ge tröst eller lindring Bruklighet bibliskt, ålderdomligt

huk
Ordklass substantiv
i ett fåtal uttryck: hopkrupen, sittande ställning utan underlag för bakdelen

huka
Ordklass verb
böja sig ned tillhopkrupen, halvsittande ställning, speciellt för att skydda sig
även överfört i fråga om tyst eller skamsen reaktion på kritik e.d.

hula-hula
Ordklass substantiv
en hawaiisk dans med svängande bålrörelser, som ibland förekommer som kabarédans e.d.

huld
Ordklass adjektiv
som visar tillgivenhet och mildhet Bruklighet något ålderdomligt eller skämtsamt
trofast Bruklighet ålderdomligt
om abstrakta företeelser: gynnsamm, bevågen Bruklighet ålderdomligt

huldra
Ordklass substantiv
ett mytologiskt kvinnligt skogsväsen med förmåga att utöva farligt lockelse
ofta i liknelser om vacker kvinna

huligan
Ordklass substantiv
person som hänsynslöst sätter sig över alla ordningsnormer och t.ex. ställer till bråk och vandaliserar

hulk
Ordklass substantiv
oerhört stark och skräckinjagande varelse Bruklighet vardagligt

hulka
Ordklass verb
snyfta

hull
Ordklass substantiv
mjuka ytliga delar av kroppen
särskilt i uttryck för grad av fetma

huller om buller
utan någon ordning

hulling
Ordklass substantiv
liten utåtböjd hake i spetsen av t.ex. krok, pil eller harpun, avsedd att hidra spetsen från att glida ut när den väl trängt in

hult
Ordklass substantiv
nästan endast i sammansättningar: längre rundad trädel som ingår i ett fartygs utrustning
skogsdunge Bruklighet ålderdomligt

hum
Ordklass substantiv
första översiktlig kännedom om visst område, visst förhållande e.d.

human
Ordklass adjektiv
som visar respekt för medmänniskors värdighet och rättigheter (om person, handling e.d.)
något försvagat: tillmötesgående
även ytterligre försvagat
som hör till människan

humanekologi
Ordklass substantiv
vetenskap som studerar samspelet mellan människan och den omgivande miljön

humaniora
Ordklass substantiv
humanistiska vetenskaper vid universitet e.d.

humanisera
Ordklass verb
göra mer human

humanism
Ordklass substantiv
åskådning som framhäver människans värde och förmåga att utveckla sig genom att tillägna sig väsentliga kulturyttringar (speciellt om abstrakta idésystem)
speciellt även om forskning i ämnen med nära anknytning till människan som kulturvarelse (snarare än samhällsvarelse)
en viktig, antikpåverkad kulturströmning under renässansen

humanist
Ordklass substantiv
person vars utbildning främst inriktats på ämnen med nära anknytning till människan som kulturvarelse, framför allt språk, estetiska ämnen, historiska ämnen och filosofi
person som betonar vikten av respekt för människans värdighet och rättigheter
företrädare för den stora antikinspirerade kulturströmningen under renässansen

humanistisk
Ordklass adjektiv
som avser vetenskaper med nära anknytning til människan som kulturvarelse
även utvidgat
som har att göra med den stora antikpåverkade kulturströmningen under renässansen

humanitet
Ordklass substantiv
sinne för medmänniskornas värdighet och grundläggande rättigheter, som yttrar sig i medkänsla, medmänskligt uppträdande o.d.

humanitär
Ordklass adjektiv
som betingas av respekt för människans värdighet och grundläggande rättigheter

humankapital
Ordklass substantiv
viss grupp människor betraktade som ekonomiska nyttigheter

humanvetenskap
Ordklass substantiv
vetenskap som studerar människan och hennes situation Bruklighet övergripande beteckning

humanvärde
Ordklass substantiv
en människas fiktiva värde från strikt ekonomisk synpunkt

humbug
Ordklass substantiv
fräckt bedrägeri
även om bedragare

humid
Ordklass adjektiv
som kännetecknas av riklig nederbörd (om klimat, tidsperiod eller område)

humifiering
Ordklass substantiv
grad av förmultning och sönderdelning av organiska beståndsdelar

humla
Ordklass substantiv
typ av insekt med klumpig, hårklädd kropp i brokiga färger och med gadd utan hullingar, som bl.a. är viktig som pollinerare

humlad
Ordklass adjektiv
uppblandad med humle och mer eller mindre besk (om smak hos öl)

humle
Ordklass substantiv
en hög, slingrande växt vars fruktställningar används vid ölberedning (i Sverige numera odlad mest som prydnadsväxt)
även om fruktställningarna
även om en närbesläktad odlad art

humleblomma
Ordklass substantiv
insektsblomma som endast befruktas av humlor, bin och andra steklar

humleblomster
Ordklass substantiv
en nektarrik, mjukhårig ört som har lutande blommor med brunrött, klockformigt foder och gulvit, senare rödaktig krona

humma
Ordklass verb
säga hm (som uttryck för undran, eftertanke, tveksamhet e.d.)
enbart ljudhärmande: sjunga hm

hummer
Ordklass substantiv
ett stort, blåsvart kräftdjur som har läckert kött och som lever på klippbottnar i havet
ibland i liknelser med tanke på skalets färg efter kokning: t.ex. "röd som en hummer"
även om närbesläktade kräftdjur Bruklighet vanligen i sammansättningar

hummertina
Ordklass substantiv
ett burdormat fiskredskap för fångst av humrar

humor
Ordklass substantiv
förmåga att skämta och uppskatta skämt av inte alltför enkel natur
med något djupare innebörd (i fråga om livshållning e.d.): förmåga att se med distans och ett försonligt leende på tillvarons brister
om uttryck för denna förmåga: skämt av bättre klass Bruklighet vanligen kollektivt

humoresk
Ordklass substantiv
mindre, litterärt eller musikaliskt stycke av skämtsamt slag

humorist
Ordklass substantiv
person med humor (särskilt om författare e.d.)

humoristisk
Ordklass adjektiv
präglad av humor (om person, handling e.d.)

humus
Ordklass substantiv
nedbrutna organiska beståndsdelar i jorden av djur- eller växtursprung och av stor betydelse för växternas utveckling

humör
Ordklass substantiv
sinnesstämning som betingas av mer tillfälliga yttre omständigheter
ibland om visst slag av sinnesstämning, speciellt glad, harmonisk sinnesstämning, särskilt i uttryck för brist på detta
speciellt även: irriterad sinnesstämning
även som karaktärsdrag: det att lätt bli arg eller irriterad

humörmänniska
Ordklass substantiv
person vars sätt att fungera i hög grad är beroende av vederbörandes aktuella sinnesstämning och vars sinnesstämning varierar mycket

hund
Ordklass substantiv
ett dresserbart husdjur som kan visa tillgivenhet till människan och bl.a. kan användas vid jakt, som vakt och som sällskap och som biland uppfattas som en nästan fullvärdig medlem av hushåll e.d.
i liknelser ofta med betoning av undergivenhet eller brister (mätt med mänskliga mått)
även som skymford om föraktlig person

hundan
Ordklass substantiv
tusan (i mildare kraftuttryck)

hundare
Ordklass substantiv
mindre förvaltningsområde i det forntida Svealand, ungefär motsvarande ett härad Bruklighet historiskt

hundblick
Ordklass substantiv
särskilt: underdånigt bedjande blick (som en hunds efter socker e.d.)

hunddjur
Ordklass substantiv
typ av smäckert byggt rovdjur med höga, smala ben, långsträckt nos och kraftigt bett, t.ex. tamhund, varg, räv och schakal

hundgöra
Ordklass substantiv
slitsamt arbete

hundkapplöpning
Ordklass substantiv
hastighetslöpning på rund bana mellan hundar

hundkex
Ordklass substantiv
torrt bröd avsett för hund

hundkoja
Ordklass substantiv
litet hus för vakthund, vanligen med rund öppning på framsidan
ibland skämtsamt om vissa små, mer eller mindre fyrkantiga bilmodeller

hundkäx
Ordklass substantiv
hundloka
torrt bröd avsett för hund

hundliv
Ordklass substantiv
slitsamt, eländigt liv

hundloka
Ordklass substantiv
en hög, grenig ört med vita blommor i sammansatta flockar

hundlort
Ordklass substantiv
klump av avföring av hund Bruklighet vardagligt

hundra
Ordklass räkneord
grundtalet som är tio gånger tio
ibland med mindre exakt innebörd för att beteckna stort antal

hundracka
Ordklass substantiv
hund av obestämd ras
ibland allmänt nedsättande om frånstötande hund

hundrade
Ordklass substantiv
grupp med hundra medlemmar
hundrade
Ordklass räkneord
som är nummer hundra i ordningen
ibland med mer obestämd innebörd (om stort antal)
i ett fåtal uttryck: hundra

hundradedel
Ordklass substantiv
en del av något som tänks delat i hundra lika delar (sedd i relation till helheten)

hundradel
Ordklass substantiv
en del av något som tänks delat i hundra lika delar (sedd i relation till helheten)

hundrafalt
Ordklass adverb
med hundra gånger större antal eller omfattning Bruklighet något ålderdomligt

hundrakronorssedel
Ordklass substantiv
sedel värd hundra kronor

hundralapp
Ordklass substantiv
hundrakronorssedel Bruklighet vardagligt

hundraprocentig
Ordklass substantiv
som omfattar hela den givna gruppen
försvagat: i så hög grad som det är möjligt

hundratal
Ordklass substantiv
antal om cirka etthundra
tal som bildats genom att talet hundra multiplicerats med ett heltal

hundratals
Ordklass adverb
i antal om flera hundra (ofta med antydan om för stort antal)
ofta i överdrifter

hundring
Ordklass substantiv
hundrakronorssedel Bruklighet vardagligt
även om etthundra kronor i mindre sedlar e.d.

hundrova
Ordklass substantiv
typ av odlad klängväxt med små gulgröna blommor och svarta eller röda, giftiga bär

hundsfottera
Ordklass verb
behandla på ett förnedrande sätt Bruklighet något ålderdomligt

hundsim
Ordklass substantiv
ett simsätt med vispande eller roterande handrörelser (mest använt på skämt)

hundskatt
Ordklass substantiv
skatt som betalas för rätten att inneha hund

hundvakt
Ordklass substantiv
vakt som infaller under nattens mörkaste del klockan 0 till 4 ombord på fartyg (ansedd som den svåraste vakten)

hundvalp
Ordklass substantiv
unge av hund

hundväder
Ordklass substantiv
svårt väder

hundår
Ordklass substantiv
år med hårt arbete och försakelser (ofta om läroår e.d.)
ett sjundedels människoår (med tanke på förhållandet mellan en hunds och en människas genomsnittliga livslängd)

hundäxing
Ordklass substantiv
ett högt gräs med täta små axgyttringar i ensidig vippa (ofta odlat som fodergräs)

hundöra
Ordklass substantiv
särskilt: invikt hörn på boksida, använt som markering av den aktuella sidan eller uppkommet genom vårdslöshet

hunger
Ordklass substantiv
känsla av omedelbart behov av föda
utvidgat och överfört: starkt behov

hungern är den bästa kryddan
Frasklass sats
maten smakar bäst när man är hungrig

hungersnöd
Ordklass substantiv
svår allmän brist på livsmedel

hungerstrejk
Ordklass substantiv
vägran att inta föda i syfte att utöva påtryckning på makthavare e.d.

hungerstrejka
Ordklass verb
genomföra hungerstrejk

hungra
Ordklass verb
känna omedelbart behov av föda, vanligen till följd av allvarlig undernäring (inte enbart tillfälligt)
ofta överfört: känna starkt behov

hungrig
Ordklass adjektiv
som känner behov av föda
vöerfört: som känner starkt behov av något
speciellt i absolut användning: som känner starkt behov av att bli bäst
om handling e.d.: som vittnar om starkt behov

hunner
Ordklass substantiv
medlem av ett krigiskt och plundrande ryttarfolk under folkvandringstiden

hunsa
Ordklass verb
behandla på ett förnedrande sätt

hur
Ordklass adverb
på vilket sätt? (som inledande ord i direkta och indirekta frågesatser)
i frågor för att utröna i vilken utsträckning en viss egenskap e.d. föreligger: i vilken grad?
i frågor på vilka särskiljande snarare än beskrivande svar förväntad: vad?
även i utrop som uttrycker stark sinnesrörelse Bruklighet högtidligt
i vissa uttryck: på visst godtyckligt sätt (ofta angivande att en viss förutsättning är otillräcklig för önskat resultat
i viss godtycklig grad

hurdan
Ordklass pronomen
av vilket slag? (i direkta eller indirekta frågor)

hur det nu var
på vilket sätt det än förhöll sig (vanligen med antydan om att detta är likgiltigt)

hur lever världen med dig?
Frasklass sats
hur har du det? Bruklighet vardagligt

hurra
Ordklass substantiv
samfällt rop som uttrycker glädje, hyllning e.d.
hurra
Ordklass verb
utbringa leverop, andra rop av glädje e.d.
hurra
Ordklass interjektion
uttryck för glädje, hyllning etc.

hurrarop
Ordklass substantiv
det att samfällt ropa "hurra"

hurril
Ordklass substantiv
kraftig örfil, vanligen som bestraffning e.d.

hur som helst
hur det än må var eller förhålla sig

hursomhelst
Ordklass adverb
hur det än må förhålla sig

hur så?
varför säger eller frågar du så?

hurtbulle
Ordklass substantiv
överdrivet hurtig och sportig person Bruklighet vardagligt

hurtfrisk
Ordklass adjektiv
överdrivet käck och spänstig

hurtig
Ordklass adjektiv
som tydligt visar käckt och optimistiskt sinnelag (om person, handling e.d.)
ofta med stark bibetydelse av spänst e.d.

hurts
Ordklass substantiv
sidoskåp i anslutning tillskrivbord, vanligen fäst på bordsskivans undersida
även allmännare om fristående, enklare skåp med lådor

huru
Ordklass adverb
hur Bruklighet ålderdomligt

hurudan
Ordklass pronomen
av vilket slag? (i direkta eller indirekta frågor)

huruledes
Ordklass adverb
på vilket sätt Bruklighet ålderdomligt

hurusom
Ordklass konjunktion
på vilket sätt Bruklighet ålderdomligt

huruvida
Ordklass konjunktion
om (inledningsord i indirekta frågor) Bruklighet något formellt, ofta använt i förtydligande syfte

hus
Ordklass substantiv
uppbyggd konstruktion bestående av ett system av vågräta och lodräta ytor som avgränsar ett slutet utrymme avsett för boende, vistelse, förvaring e.d. (vanligen av relativt begränsad storlek, ofta för ett eller ett fåtal hushåll)
speciellt om offentlig byggnad, ofta med tonvikt på verksamheten Bruklighet mest i sammansättningar
ofta särskilt med tanke på gruppen av inneboende eller verkande personer, speciellt om familj e.d.
speciellt även om endera av delarna av tvådelat parlament, särskilt i fråga om engelska och amerikanska förhållanden Bruklighet mest i sammansättningar
mest i sammansättningar: naturligt slutet utrymme
även om slutet utrymme som utgör del av konstruktion och inte används för förvaring
släkt med förnäma anor (särskilt om furstesläkt)
även om firma e.d., särskilt sådan som i flera generationer tillhört samma släkt

husa
Ordklass substantiv
kvinnlig tjänare med uppgift att utföra olika innesysslor i större hushåll (vanligen dock inte matlagning) Bruklighet historiskt

husandakt
Ordklass substantiv
andaktsstund inom familj

husapotek
Ordklass substantiv
förråd av enklare sjukvårdsartiklar för ett hems behov

husar
Ordklass substantiv
hästburen soldat med lättare beväpning och iögonfallande uniform

husarrest
Ordklass substantiv
tillståndet att vara underkastad förbud att lämna den egna bostaden (tillämpat i vissa länder)
även försvagat i fråga om tillfälligt instängning, t.ex. av ungdomar

husbehov
Ordklass substantiv
normalt eget behov av någon förbrukningsvara e.d. (i motsats till sådan mängd som möjliggör affärsverksamhet)
även överfört i uttryck för begränsad förmåga, ambition e.d.

husbil
Ordklass substantiv
stor bil som är inredd för övernattning och är en sorts kombination av bil och husvagn

husbock
Ordklass substantiv
en mörkbrun skalbagge vars larver gnager gångar i trävirke och därmed orsakar stora skador på hus m.m.

husbonde
Ordklass substantiv
mansperson som förestår och har bstämmanderätt över ett större hem eller hushåll, särskilt gård e.d. (vanligen om sådan person i förhållande till sitt tjänstefolk e.d. Bruklighet delvis historiskt
utvidgat: manlig ägare till husdjur

husbondens röst
Frasklass nominalfras
anvisningar av auktoritet, överordnad e.d.

husbåt
Ordklass substantiv
båt med husliknande överbyggnad som används som bostad (ofta om pråm e.d.)

husdjur
Ordklass substantiv
djur som föds upp och hålls i tamt tillstånd av människan för utvinning av kött, pälsverk, mjölk e.d. eller enbart som sällskapsdjur

husera
Ordklass verb
utöva störande verksamhet utan hänsyn till omgivningen
försvagat: hålla till

husesyn
Ordklass substantiv
noggranna undersökning av en fastighets eller lägenhets tillstånd, speciellt vid överlåtelse e.d. Bruklighet något ålderdomligt
även försvagat och skämtsamt om informell rundvandring

husfader
Ordklass substantiv
gift man betraktad som föreståndare för sin familj eller sitt hushåll Bruklighet något ålderdomligt

husfar
Ordklass substantiv
gift man betraktad som föreståndare för sin familj eller sitt hushåll Bruklighet något ålderdomligt

husfluga
Ordklass substantiv
vår vanligaste fluga, som i stor utsträckning lever inomhus och i nära anslutning till människan
även om en mindre art som brukar förekomma under taklampor
i plural om familjen egentliga flugor

husfrid
Ordklass substantiv
tillstånd av lugn och yttre samstämmighet i hem
ibland med antydan om oförlösta konflikter

husfru
Ordklass substantiv
gift kvinna betraktad som föreståndare för sin familj eller sitt hushåll, speciellt i förhållande till tjänstefolk o.d. Bruklighet något ålderdomligt
förr även: husföreståndarinna i större hem

husföreståndarinna
Ordklass substantiv
kvinna som är anställd för att förestå ett hushåll Bruklighet mest historiskt

husförhör
Ordklass substantiv
familjevis förhör på kristendomens huvudstycken, utfört av präst, vanligen i de förhördas hem (ursprungligen ofta kombinerat med folkbokföring) Bruklighet historiskt

husgeråd
Ordklass substantiv
redskap och material som är nödvändiga i den dagliga verksamheten i ett hem (särskilt om kökssaker men även allmänare) Bruklighet sammanfattande benämning

husgud
Ordklass substantiv
person som är en stor andlig auktoritet för någon
ursprungligen med religiös innebörd, bl.a. i det gamla Rom: gudomlighet verkande som ett hus skyddsande

hushåll
Ordklass substantiv
husligt arbete som är en förutsättning för det normala livet i ett hem (särskilt om matlagning, tvätt, städning o.d.)
ibland med särskild tonvikt på de nödvändiga förbrukningsvarorna
även med bibetydelse av enkelhet Bruklighet i sammansättningar
en grupp personer med gemensamt hem och gemensam förbrukning av dagligvaror (ofta om familj men även om större respektive mindre grupper)

hushålla
Ordklass verb
sköta hushållet för någon
sparsamt använda eller förbruka något för visst ändamål (med avseende på något som skall räcka en viss tid)
särskilt: vara sparsam

hushållare
Ordklass substantiv
mansperson med förmåga eller lust att spara och undvika onödiga utgifter

hushållerska
Ordklass substantiv
kvinna som är anställd för att sköta ett hushåll

hushållning
Ordklass substantiv
det att sköta ett hushåll
planmässigt återhållsam förbrukning
i sammansättningar även: planmässig skötsel, särskilt med tanke på ekonomi o.d.

hushållningssällskap
Ordklass substantiv
sammanslutning med uppgift att främja jordbruk och angränsande verksamheter, vanligen inom ett län

hushållsassistent
Ordklass substantiv
större köksmaskin för bearbetning av matvaror, t.ex. knådning av deg och vispning av grädde

hushållsost
Ordklass substantiv
en enklare svensk ost med fast konsistens och mild smak, ofta saluförd i cylinderform

hushållspapper
Ordklass substantiv
mjukt papper med god uppsugningsförmåga, som används för avtorkning, särskilt i kök

hushållsrulle
Ordklass substantiv
rulle av hushållspapper

hushållsvåg
Ordklass substantiv
fjädervåg med skål för vägning av matvaror

husknut
Ordklass substantiv
hörn av mindre hus (ursprungligen om fogen i hörnen av ett timrat trähus)
numera ofta med tanke på huset i sin helhet

huskors
Ordklass substantiv
besvärligt hustru som utgör en plåga för sin man Bruklighet skämtsamt, något ålderdomligt

huskropp
Ordklass substantiv
hus betraktat som geometrisk figur

huskur
Ordklass substantiv
enklare, folklig behandlingsmetod mot sjukdom eller skada utan hjälp av läkare

huslig
Ordklass adjektiv
som har att göra med hem och hushåll
som har sinne och intresse för hushållsarbete

husläkare
Ordklass substantiv
läkare som kan tillkallas vid alla sjukdomsfall i en familj (vanligen om läkaren i förhållande till familjen)

husmanskost
Ordklass substantiv
enklare men rejäl vardagsmat

husmoder
Ordklass substantiv
gift kvinna betraktad som ansvarig för hemmet och hushållet
ibland speciellt i förhållande till tjänstefolk e.d. Bruklighet mest historiskt
kvinnlig person anställd för att ansvara för hushåll på större insitution

husmor
Ordklass substantiv
gift kvinna betraktad som ansvarig för hemmet och hushållet
ibland speciellt i förhållande till tjänstefolk e.d. Bruklighet mest historiskt
kvinnlig person anställd för att ansvara för hushåll på större insitution

husmus
Ordklass substantiv
en gråaktig mus som mest lever inomhus och nästan är allätare

husnalle
Ordklass substantiv
ung person som ockuperar ett hus i protest mot att det delvis står tomt, får förfalla e.d. Bruklighet vardagligt, skämtsamt

husorgan
Ordklass substantiv
i ett fåtal uttryck: tidning som utgör någons oumbärliga lektyr Bruklighet skämtsamt

husrannsakan
Ordklass substantiv
polismyndighets genomsökning av hem eller annan privat lokal, där någon eller något med anknytning till ett visst brott antas befinna sig

husrum
Ordklass substantiv
tillfällig bostad

husse
Ordklass substantiv
man som äger och sköter om visst djur, vanligen hund eller katt (vanligen om personen i förhållande till djuret)

hussvala
Ordklass substantiv
en blåsvart och vit svala som har kort, kluven stjärt och som gärna bygger sitt halvklotformiga bo under takfoten på hus

hustomte
Ordklass substantiv
person som på ett omärkligt och anspråkslöst sätt bidrar till att höja trevanden och ordningen i ett hus
ursprungligen om ett väsen i gammal folktro

hustru
Ordklass substantiv
kvinnlig part i äktenskap i förhållande till sin man

hustrutillägg
Ordklass substantiv
särskilt tillägg till pensionen för gift man vars hustru inte har pension

hustyrann
Ordklass substantiv
sträng och fordrande familjefader som utgör en plåga för resten av familjen
även om annan medlem av hushåll

husundersökning
Ordklass substantiv
husrannsakan

husvagn
Ordklass substantiv
husliknande vagn som kan användas som bostad och anslutas som släp till bil (särskilt om vagn för fritidsbruk)

husvill
Ordklass adjektiv
som saknar bostad och ibland husrum för natten

hut
Ordklass substantiv
känsla av respekt för normer , överordnade personer o.d. (särskilt vid tillrättavisning av barn och ungdomar)
förmåga att känna skam över felaktigt beteende e.d.

huta åt
Frasklass verbfras
irriterat tillrättavisa

hut går hem
Frasklass sats
den som tillrättavisar någon kan själv bli åthutad

hutlös
Ordklass adjektiv
i några uttryck: som tyder på fullständig brist på skamkänsla

hutt
Ordklass substantiv
liten mängd brännvin e.d. (motsvarande ungefär ett snapsglas)

huttla
Ordklass verb
visa tveksamhet inför beslut e.d. (särskilt om huruvida något skall sparas eller inte Bruklighet vardagligt
behandla på föraktfullt eller nonchalant sätt

huttra
Ordklass verb
frysa så att lätta darrningar uppstår

huv
Ordklass substantiv
hatt- eller takliknande anordning som placeras eller träs över något som skydd
även om liknande anordning för annat syfte
speciellt arkitektur

huva
Ordklass substantiv
enklare huvudbonad som till stor del sluter tätt intill huvudet (ibland utgörande del av kappa, mantel e.d.)

huve
Ordklass substantiv
huvud Bruklighet vardagligt

huvud
Ordklass substantiv
avslutande, översta eller främsta del av kroppen på människa eller djur, där centra för de viktigaste sinnesorganen samt hjärnan är placerade (ibland inte betraktad som en del av kroppen)
ofta med tonvikt på tanke- och förnimmelsefunktionerna
ibland som symbol för livet
överfört: främsta representant
ofta i sammansättningar: avslutande, rund eller något utskjutande del av avlångt föremål
speciellt: blomställning med oskaftade blommor på kort, utbredd huvudaxel, som t.ex. på rödklöver
om vissa grönsaker med stor rund ätlig del
utvidgat med tanke på positionen: översta del av förtryckt papppersark (vanligen avsedd för namn o.d.)

huvudavtal
Ordklass substantiv
särskilt: övergripande avtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer (om förhandlingsordning, fredsplikt etc.)

huvudaxel
Ordklass substantiv
viktigaste axel i maskineri e.d.
speciellt: tänkt rät linje som är vinkelrät mot en linje eller spegel och går genom dess bränpunkt

huvudbjudning
Ordklass substantiv
hjässbjudning

huvudbok
Ordklass substantiv
särskilt: handelsbok vid dubbel bokföring, i vilken debet- och kredeitsummorna månadsvis samlas upp på olika konton

huvudbonad
Ordklass substantiv
klädesplagg som används för att skydda och värma huvudet Bruklighet sammanfattande beteckning

huvudbry
Ordklass substantiv
tankemöda i syfte att lösa problem e.d.
även om något som orsakar tankemöda, problem e.d.

huvuddel
Ordklass substantiv
del som omfattar betydligt mer än hälften av något
ibland även: viktigaste del

huvuddrag
Ordklass substantiv
viktigaste eller mest framträdande egenskaper hos något

huvudentré
Ordklass substantiv
största och viktigaste ingång till större, vanligen offentlig byggnad

huvudförhandling
Ordklass substantiv
viktigaste del av förhandlingsomgång
speciellt juridik: viktigaste, avgörande del av rättegång (efter förunderdökning o.d.)

huvudgärd
Ordklass substantiv
huvudända av säng, särskilt med tanke på anordningar för huvudets vila (kuddar o.d.)

huvudingång
Ordklass substantiv
huvudentré

huvudjakt
Ordklass substantiv
jakt på människor i syfte att ta deras huvuden som troféer (hos vissa utomeuropeiska folkslag) Bruklighet mest historiskt

huvudjägare
Ordklass substantiv
medlem av folkstam som ägnar sig åt huvudjakt
person som yrkesmässigt söker och rekryterar toppbegåvningar, särskilt till näringslivet Bruklighet vardagligt, skämtsamt

huvudkudde
Ordklass substantiv
kudde att vila huvudet på

huvudkvarter
Ordklass substantiv
viktigaste förläggningsplats
speciellt militärväsen: högkvarter

huvudkål
Ordklass substantiv
typ av kål med blad ität, klotliknande samling omkring en kort stjälk (om rödkål eller vitkål)

huvudlag
Ordklass substantiv
remmar och spännen som ingår i betsel

huvudled
Ordklass substantiv
större väg eller gata vars trafik har företräde i förhållande till korsande trafik
ibland speciellt: största och viktigaste trafikled inom något område

huvudledning
Ordklass substantiv
större ledning från vilken andra ledningar utgår (särskilt om el-, gas- eller vattenledning)

huvudlinje
Ordklass substantiv
viktigaste förbindelse (t.ex. om trafik- eller telefonförbindelse)
viktigaste tankegång e.d.

huvudlärare
Ordklass substantiv
lärare som har övergripande ansvar för undervisningen i ett visst ämne i grundskolan och gymnasiet fram till 1982 Bruklighet historiskt

huvudlös
Ordklass adjektiv
särskilt: som visar total brist på eftertanke (vanligen om handlign e.d.)

huvudman
Ordklass substantiv
juridisk person som givit någon fullmakt att uträtta något för sin räkning Bruklighet särskilt juridik
myndighet eller organisation som juridiskt och ekonomiskt har ansvaret för viss verksamhet
äldsta manliga medlem av den äldsta grenen av en släkt (vanligen en adlig sådan)

huvudmannaskap
Ordklass substantiv
det att vara huvudman

huvudmoment
Ordklass substantiv
viktigaste moment av ett ämne e.d., speciellt ett skolämne

huvudnyckel
Ordklass substantiv
nyckel som passar till flera olika lås i samma hus eller bostadsområde
nycker till huvudingång

huvudnäring
Ordklass substantiv
viktigaste näringsgren

huvudord
Ordklass substantiv
grammatiskt viktigaste ord i en satsdel bestående av flera ord

huvudpart
Ordklass substantiv
del som omfattar betydligt mer än hälften av något

huvudperson
Ordklass substantiv
viktigaste person (särskilt i berättelse e.d.)

huvudpunkt
Ordklass substantiv
viktigaste led i resonemang, framställning e.d.

huvudregel
Ordklass substantiv
viktigaste regel som är den som i första hand gäller

huvudroll
Ordklass substantiv
viktigaste roll i pjäs e.d.
även överfört

huvudräkning
Ordklass substantiv
räkning utan hjälp av papper och penna (vanligen om enklare addition, subtraktion, multiplikation o.d.)

huvudrätt
Ordklass substantiv
stor och viktig rätt under en måltid som också innehåller andra, mindre rätter

huvudsak
Ordklass substantiv
viktigaste faktor eller omständighet bland ett flertal aktuella faktorer eller omständigheter

huvudsaklig
Ordklass adjektiv
som utgör den viktigaste eller största delen av någon helhet
med försvagad jämförelse med helhet: viktigaste

huvudsakligen
Ordklass adverb
i huvudsak

huvudsats
Ordklass substantiv
sats som inte utgör eller kan tänkas utgöra bestämning till annan sats utan fungerar självständigt

huvudskakning
Ordklass substantiv
vridning i sidled fram och tillbaka av huvudet för att uttrycka nekande
även som tecken på ogillande, uppgivenhet e.d.

huvudskål
Ordklass substantiv
sammanfattning av övre och vid sidorna belägna delar av hjärnskål

huvudstad
Ordklass substantiv
främsta stad i ett land, där landets regering har sitt säte och som kan sägas symbolisera hela landet
även om främsta stad i delstat e.d.
utvidgat om stad som i något annat avseende är den främsta i sitt slag

huvudstol
Ordklass substantiv
kapitalbelopp på vilket ränta beräknas

huvudströmbrytare
Ordklass substantiv
strömbrytare för huvudledning för slutande eller brytande av strömmen till ett hus, en lägenhet, en trappuppgång e.d.

huvudstupa
Ordklass adverb
med huvudet först
något utvidgat: handlöst
överfört: ytterst brådstörtat

huvudstycke
Ordklass substantiv
viktigaste lärosats i den kristna tron

huvudtitel
Ordklass substantiv
huvudavdelning av statsbudgeten, omfattande tilldelningen till ett departement eller till hovet

huvudtryck
Ordklass substantiv
starkaste betoning på stavelse i flerstavigt ord eller fras

huvudverb
Ordklass substantiv
verb som bär den egentliga betydelsen i ett sammansatt verbuttryck

huvudvittne
Ordklass substantiv
viktigaste vittne vid rättegång

huvudvärk
Ordklass substantiv
ihållande smärta i det inre av huvudet
överfört: något som orsakar bekymmer eller problem

huvudämne
Ordklass substantiv
särskilt: ämne som utgör en av huvuddelarna inom viss utbildning (speciellt i ämneskombination för lärare)

hux flux
i största hast Bruklighet något vardagligt

hy
Ordklass substantiv
yttre, synlig sida av ansiktshuden, särskilt med tanke på dess färg, kvalitet o.d.

hyacint
Ordklass substantiv
en lökväxt med en tät klase klocklika, väldoftande blommor, oftast vita, rosa eller blå, på en kraftig stängel
även om liknande lökväxter Bruklighet vanligen i sammansättningar
en typ av genomskinlig, gulröd ädelsten

hybble
Ordklass substantiv
undermåligt hus
även allmännare om undermålig bostad e.d.

hybrid
Ordklass substantiv
växt eller djur som uppkommit genom korsning mellan representatner för två helt skilda arter (om individ eller om den nya arten) Bruklighet biologi
utvidgat och överfört: blandning
hybrid
Ordklass adjektiv
som uppkommit genom korsning mellan respresentanter för två helt skilda arter (om växt eller djur)
även utvidgat och överfört

hybrid-dna-teknik
Ordklass substantiv
en biokemisk teknik som möjliggör hopfogning av arvsanlag (DNA) från vitt skilda organismer, såsom bakterier och däggdjur (en form av genteknik med tillämpningar som blivit starkt omdiskuterade)

hybridisera
Ordklass verb
korsa två skilda arter för att åstadkomma hybrid
om arter: kunna korsas så att hybrid uppstår

hybris
Ordklass substantiv
starkt överdriven uppskattning av det egna jaget och den egna förmågan, vanligen som följd av tidigare framgångar (ursprungligen, i det antika Grekland, betraktad som den svåraste synden mot gudarna)
även något utvidagt

hyckla
Ordklass verb
uppträda på ett falskt medmäsnkligt eller blygsamt sätt i syfte att vinna sympati

hycklare
Ordklass substantiv
person som hycklar

hyckleri
Ordklass substantiv
det att hyckla

hydda
Ordklass substantiv
enkel boning som ger nödtorftigt skydd mot väder och vind (för övernattning i samband med friluftsliv eller för mera permanent boende)
speciellt om bostäder i vissa utromeuropeiska kulturer

hydra
Ordklass substantiv
ett mytologiskt vidunder med flera huvuden och ormliknande kropp

hydrat
Ordklass substantiv
ämne som tagit upp vattenmolekyler (speciellt om kristalliska ämnen) Bruklighet kemi

hydratiserad
Ordklass adjektiv
som i vattenlösning är förenad med vattenmolekyler

hydratisering
Ordklass substantiv
bindning av vattenmolekyler till joner eller andra molekyler

hydraulik
Ordklass substantiv
teknisk användning av vätskor för att överföra, lagra eller styra energi

hydraulisk
Ordklass adjektiv
som bygger på hydraulik

hydrera
Ordklass verb
införa väte i kemisk förening

hydrodynamik
Ordklass substantiv
läran om vätskors, särskilt vattens, rörelser under inverkan av krafter

hydrofob
Ordklass adjektiv
som inte tål vatten (om organism)

hydrofon
Ordklass substantiv
apparat för uppfångande av ljud från ljudkällor under vattenytan, t.ex. ubåtar eller torpeder

hydrofor
Ordklass substantiv
teknisk anordning som fungerar som kombinerad vattenpump och vattenbehållare för vattenledningssystemet i ett hus som utnyttjar eget brunnsvatten

hydrofyt
Ordklass substantiv
vattenväxt som helt saknar luftskott

hydrografi
Ordklass substantiv
en vetenskap som studerar havsvattnets sammansättning, djup och rörelser m.m. (d.v.s. de icke-biologiska delarna av oceanografin)

hydrokinon
Ordklass substantiv
en organisk förening av kol, väte och syre, som används vid framställning av film

hydrokopter
Ordklass substantiv
farkost som drivs med luftpropeller och är avsedd för färd på is eller vatten

hydrologi
Ordklass substantiv
vetenskapen om inladsvatten

hydrolultur
Ordklass substantiv
odling i vatten (särskilt odling av växter i näringsberikat vatten)

hydrolys
Ordklass substantiv
kemisk sönderdelning av ett ämne genom inverkan av vatten

hydroplan
Ordklass substantiv
flygplan som kan landa och starta på vattnet Bruklighet numera ej bruklig benämning i tekniska sammanhang

hydrosfär
Ordklass substantiv
jordskorpans vatenhölje (sammanfattande beteckning på hav, sjöar och floder)

hydrostatik
Ordklass substantiv
läran om vätskors jämvikt

hydrostatisk
Ordklass adjektiv
som har att göra med hydrostatik

hydroterapi
Ordklass substantiv
medicinsk badbehandling, särskilt vid kurorter

hydroxid
Ordklass substantiv
kemisk förening som liknar ett salt och vars negativa jon består av en väte- och en syreatom

hyena
Ordklass substantiv
typ av hundliknande rovdjur som har bakåtsluttande rygg och lever av as och sjuka djur i Afrika och sydvästra Asien
bildligt och överfört: person som begärligt söker eller tar del av sensationella detaljer i andra människors privatliv

hyende
Ordklass substantiv
kudde Bruklighet ålderdomligt

hyf
Ordklass substantiv
celltråd som bygger upp en svamp

hyfs
Ordklass substantiv
förmåga att uppträda hövligt och hänsynsfullt i umgänget med andra (särskilt i fråga om yngre personer i umgänge med äldre)

hyfsa
Ordklass verb
bringa i någorlunda ordning (med avseende på föremål, utseende, uppträdande etc.)
ibland reflexivt
bringa ekvation till enklaste form Bruklighet matematik
utvidgat med avseende på problem e.d.: göra mer överskådlig

hyfsad
Ordklass adjektiv
som gör ett någorlunda ordentligt intryck (om person, uppträdande, utseende e.d.)
överfört: tämligen fördelaktig
som håller någorlunda god klass Bruklighet vardagligt

hyfsa till
Frasklass verbfras
bringa i någorlunda ordning (med avseende på föremål, utseende, uppträdande etc.)

hygge
Ordklass substantiv
helt avverkat skogsområde
även om skogsområde som håller på att avverkas

hyggesbränning
Ordklass substantiv
bränning av avverkningsavfall och återstående växtlighet på hygge (för underlättande av efterföljande skogsodling e.d.)

hygglig
Ordklass adjektiv
kamratlig och tillmötesgående i umgänget med andra på ett sätt som vinner spontan sympati
överfört om annat än personer: tämligen fördelaktig
som håller tämligen god klass

hygien
Ordklass substantiv
åtgärder för avlägsnande av smuts och ohälsosamma ämnen från människans omgivning eller från människan själv
om motsvarande vetenskap: hälsovårdslära
även utvidgat om åtgärder till skydd för människans andliga välbefinnande e.d. Bruklighet i sammansättningar

hygienisk
Ordklass adjektiv
som har att göra med renlighet och hälsovård
även utvidgat Bruklighet i sammansättningar
som kännetecknas av renlighet sundhet

hygienpapper
Ordklass substantiv
mjukt papper som är avsett att användas till den personliga hygienen, för toalettbruk, skönhetsvård m.m.

hygrograf
Ordklass substantiv
registrerande hygrometer

hygrometer
Ordklass substantiv
instrument för mätning av luftens fuktighetsgrad

hygroskopisk
Ordklass adjektiv
som har förmåga att ta upp vattenånga, särskilt ur luft (om ämne)

hyla
Ordklass verb
ge ifrån sig gällt, utdraget läte (om vissa djur) Bruklighet provinsiellt

hylla
Ordklass substantiv
uppfäst, avlång skiva, inbyggd i skåp e.d. eller anbringad i anslutning till vägg ett stycke ovanför golvet, på vilken föremål placeras för förvaring eller prydnad
även om hel möbel som innehåller ett antal sådana skivor
mest i sammansättningar
i fråga om naturförhållanden: klippavsats
även om översta raden på teater e.d. Bruklighet vardagligt
hylla
Ordklass verb
offentligt ge erkännande som framstående på grund av enstaka prestation, egenskaper, kunnande e.d.
speciellt med avseende på högt uppsatt person: ge erkännande genom bifallsrop, uppvaktning e.d. Bruklighet något högtidligt
även med avseende på egenskaper e.d.
även med anledning av högtidsdag e.d. (utan att någon prestation gjorts)
vara anhängare av åsikt, lära e.d.

hylle
Ordklass substantiv
bladkransar som bildar blomma och skyddar ståndare och pistill (särskilt om de vanligen gröna foderbladen och de vanligen färgade kronbladen)
hinna som omger fruktkroppen hos vissa hattsvampar och som hos utvuxna exemplar spricker upp och lämnar rester kvar i form av fjäll på hatten, ring på foten e.d.

hyllmeter
Ordklass substantiv
meterlång mängd av böcker som står uppradade bredvid varandra på en hylla (ett informellt mått på bokmängd i större boksamlingar)

hyllning
Ordklass substantiv
offentligt uttryck för stark uppskattning eller vördnad, vanligen samfällt
uppvaktning på högtidsdag e.d.

hyllvärmare
Ordklass substantiv
osäljbart föremål i butik eller oanvänt föremål i hem Bruklighet vardagligt, skämtsamt

hylsa
Ordklass substantiv
rörformigt föremål som omsluter eller innesluter viss del av annat föremål (till skydd, förvaring e.d.) Bruklighet ofta i fackspråk
speciellt om sådan verktygsdel som griper om sexkantig mutter, bultskalle e.d.

hylsnyckel
Ordklass substantiv
ett handverktyg med en hylsa, använt till att dra sexkantiga muttrar, skruvar o.d.

hymen
Ordklass substantiv
mödomshinna Bruklighet ibland som symbol för äktenskapet

hymla
Ordklass verb
tala oklart och med undvikande av det väsentliga Bruklighet vardagligt
speciellt: dölja sanningen, smussla

hymn
Ordklass substantiv
högstämd lovsång, särskilt av religiös natur men även allmännare
även om icke tonsatt dikt e.d.

hymnologi
Ordklass substantiv
läran om den kristna hymndiktningen (särskilt dess historia)

hynda
Ordklass substantiv
hund av honkön Bruklighet ofta något nedsättande
även om kvinna Bruklighet starkt nedsättande, kan verka stötande

hyperbel
Ordklass substantiv
en symmetrisk matematisk dubbelkurva med två från varandra vända bågar

hyperbol
Ordklass substantiv
uttryck som innebär en stark, medveten överdrift och används av stilistiska skäl e.d.

hyperbolisk
Ordklass adjektiv
som innebär en medveten överdrift, använd av stilistiska skäl e.d.

hyperboré
Ordklass substantiv
mytisk invånare i yttersta Norden Bruklighet ålderdomligt
någon gång om verkliga nordbor i allmänhet Bruklighet skämtsamt

hyperit
Ordklass substantiv
en svart eller mörkbrun, diabasliknande bergart, använd bl.a. som bildhuggarmaterial

hyperkatalektisk
Ordklass adjektiv
som har fler stavelser än ett versmått egentligen medger (om enstaka versrad)

hyperkorrekt
Ordklass adjektiv
skenbart korrekt men i verkligheten felaktig genom överdriven tillämpning av en regel med begränsat användsningsområde Bruklighet språkvetenskap m.m.
allmännare: överdrivet korrekt

hyperkänslig
Ordklass adjektiv
ytterst känslig (om person och även om instrument o.d.)

hypermodern
Ordklass adjektiv
ytterst modern (om företeelser av olika slag)
speciellt om konstriktning, teori e.d., ofta med bibetydelse av svårbegriplighet

hypersten
Ordklass substantiv
ett mörkgrönt eller grågrönt mineral som ingår i hyperit

hypersvecism
Ordklass substantiv
hyperkorrekt svensk språkform eller språkanvändning, ofta som resultat av en strävan att bevara svenskan från främmande påverkan Bruklighet språkvetenskap

hypertoni
Ordklass substantiv
förhöjt tryck eller spänningstillstånd, speciellt om för högt blodtryck

hypertrofi
Ordklass substantiv
sjuklig förstoring av celler och organ utan celldelning

hypnos
Ordklass substantiv
sömnliknande tillstånd åstadkommet genom själslig påverkan, särskilt suggesion (använd som psykiatrisk behandlingsmetod men även för andra syften)

hypnotisera
Ordklass verb
försätta i hypnos
ofta utvidgat eller bildligt: försätta i tillstånd av fascination med starkt nedsatta viljefunktioner

hypnotisk
Ordklass adjektiv
som har att göra med hypnos
ofta utvidgat och överfört

hypnotism
Ordklass substantiv
läran om hypnos
framkallande av hypnos

hypnotisör
Ordklass substantiv
person som yrkesmässigt framkallar hypnos (om psykiater e.d. eller om person utan vetenskaplig bakgrund)

hypofys
Ordklass substantiv
en körtel, belägen i anslutning till hjärnan, som styr produktionen av viktiga hormoner, bl.a. köns- och tillväxthormoner (ofta benämnd "under hjärnbihanget")

hypokonder
Ordklass substantiv
person som lider av hypokondri

hypokondri
Ordklass substantiv
sjuklig omsorg om det egna hälsotillståndet

hypokondriker
Ordklass substantiv
hypokonder

hypokondrisk
Ordklass adjektiv
som har att göra med hypokondri
speciellt: som lider av hypokondri

hypokrit
Ordklass substantiv
hycklare Bruklighet litterärt

hypokritisk
Ordklass adjektiv
hycklande Bruklighet litterärt

hypotaktisk
Ordklass adjektiv
som kännetecknas av hypotax
även om enstaka mening e.d.

hypotax
Ordklass substantiv
koplicerad satsfogning med en överordnad och en eller flera underordnade satser

hypotek
Ordklass substantiv
värdehandling som lämnas som säkerhet till kreditgivare
ursprungligen: pantsatt egendom som inre överlämnats i kreditgivarens ägo (särskilt om del av fastighet o.d.)

hypotekslån
Ordklass substantiv
lån som lämnas mot säkerhet i inteckningar i fast egendom

hypotenusa
Ordklass substantiv
längsta sidan i en rätvinklig triangel Bruklighet mateamtik

hypotes
Ordklass substantiv
vetenskapligt antagande som görs för att förklara iakttagna fakta och som kan prövas med hjälp av nya iakttagleser

hypotetisk
Ordklass adjektiv
som endast grundar sig på antaganden
speciellt: som gäller eller är av vikt endast om vissa förutsättningar uppfylls

hypotisera
Ordklass verb
lämna som hypotek

hypotoni
Ordklass substantiv
lågt blodtryck

hypsometer
Ordklass substantiv
en instrument som används för bestämning av lufttryck och höjd över havet genom mätning av den temperatur vid vilken vatten kokar

hyra
Ordklass substantiv
avtalad avgift för förfogande och utnyttjande av något som tillhör någon annan, särskilt om periodisk avgift för lägenhet e.d. men även allmännare (i fråga om större eller värdefullare föremål)
även om handlingen att hyra ut något
avtal om tjänst som sjöman
även om lönen för detta
hyra
Ordklass verb
avtala om att för kortare eller längre tid förfoga över och utnyttja något mot betalning (med avseende på lägenhet, lokal, större eller värdefullare föremål etc.)
anställa för tjänst på fartyg

hyra i andra hand
Frasklass verbfras
hyra av den ordinarie hyresgästen

hyra ut
Frasklass verbfras
avtala om att mot betalning för kortare eler längre tid låta någon annan förfoga över och utnyttja något som man äger (med avseende på lägenhet, lokal, större eller värdefullare föremål e.d.)

hyresgäst
Ordklass substantiv
person som hyr bostadslägenhet eller ingår i sådan persons hushåll
i plural ofta om gruppen av sådana personer i motsats till andra grupper på bostadsmarknaden

hyreshaj
Ordklass substantiv
person som skaffar sig stora inkomster genom att hyra ut eller sälja bostadslägenheter på ett otillbörligt sätt Bruklighet vardagligt

hyreshus
Ordklass substantiv
större hus som innehåller lägenheter som hyrs ut
ofta om flerbostadshus i allmänhet

hyreskasern
Ordklass substantiv
stort och otrvisamt hyreshus

hyreskontrakt
Ordklass substantiv
avtal mellan hyrsvärd och hyresgäst angående hyra m.m.

hyreslägenhet
Ordklass substantiv
lägenhet som man hyr

hyresnämnd
Ordklass substantiv
lokalt statligt organ med uppgift att medla och besluta i hyres- och bostadsrättstvister

hyresreglering
Ordklass substantiv
bestämmelser för reglering och utjämning av bostadshyrorna (numera avskaffade)

hyresrätt
Ordklass substantiv
en form av boende som innebär rätt att utnyttja bostad under begränsad tid enligt hyreskontrakt
även om kontrakt på bostad som hyrs på detta sätt

hyresvärd
Ordklass substantiv
person som hyr ut bostadslägenhet eller anan lokal, särskilt betraktad som motpart (även om företag e.d.)

hysa
Ordklass verb
ha boende hos sig (om person e.d.)
om lokal: ha rum för
med avseende på föremål (vanligen med partikeln in): låta placera
ha en bestående känsla av

hysa in
Frasklass verbfras
ge tillfällig bostad åt någon
även med avseende på föremål e.d.

hysch-hysch
Ordklass substantiv
hemlighetsmakeri

hyska
Ordklass substantiv
liten metallögla i vilken en hake kan fästas för tillslutning etc. av klädesplagg e.d.

hyss
Ordklass substantiv
hemligt, otillåtet förehavande i avsikt att spela någon ett spratt (ofta om pojkstreck e.d.)

hyssj
Ordklass interjektion
tystare (vanligen som diskret uppmaning)

hyssja
Ordklass verb
uppmana någon att dämpa rösten, t.ex. genom att säga "hyssj"

hysta
Ordklass verb
kasta genom att svänga armen kring dess nedhängande viloläge Bruklighet provinsiellt
allmännare: kasta (med godtycklig teknik)

hysteri
Ordklass substantiv
psykiskt sjukdomstillstånd med häftiga känsloreaktioner och ibland förlamning, minnesförlust m.m.
försvagat: häftig, starkt överdriven känsloreaktion

hysterika
Ordklass substantiv
hysterisk kvinna Bruklighet nedsättande

hysteriker
Ordklass substantiv
hysterisk mansperson Bruklighet nedsättande

hysterisk
Ordklass adjektiv
som har att göra med hysteri
som ofta får starkt överdrivna känsloutbrott
även om handling o.d.

hytt
Ordklass substantiv
litet, avskilt rum för speciellt ändamål, mest på fartyg (vanligen för övernattning med knappt utrymme för en eller ett par personer
ibland utgörande en avskild, mindre byggnad e.d.

hytta
Ordklass substantiv
smältugn för framställning av metall eller glas
även om byggnad med smältugn inom järn- eller glasbruk e.d.
även om järnbruk respektive glasbruk
högsta akterdäck på äldre segelfartyg
hytta
Ordklass verb
uttrycka missnöje eller hot genom att höja och skaka näven eller något avlångt redskap

hyva
Ordklass verb
förflytta tyngre last med svängande rörelse (varvid man ofta tar sats)
speciellt med hjälp av vinsch eller spel
utan partikel ofta med tonvikt på att man gör sig kvitt något
även reflexivt

hyvel
Ordklass substantiv
ett handverktyg för tilljämning av något genom avskiljning av tunna spån med hjälp av en från undersidan något utskjutande egg (särskilt för arbetsstycken av trä men även av metall)
även om maskin av motsvarande slag
även utvidgat om hyvelliknande redskap med vilket något skivas eller skärs Bruklighet i sammansättningar

hyvelbänk
Ordklass substantiv
arbetsbord för snickeriarbete med fastspänningsanordningar för arbetsstycken

hyveljärn
Ordklass substantiv
skärande metalldel i hyvel

hyvelspån
Ordklass substantiv
mycket tunt trästycke som spjälkats av vid hyvling

hyvelstål
Ordklass substantiv
skärande metalldel i hyvel

hyvens
Ordklass adjektiv
bussig och kamratlig i umgänget Bruklighet vardagligt, något ålderdomligt

hyvla
Ordklass verb
jämna till arbetsstycke med hyvel
även utvidgat (med artikeln av)

hyvla av
Frasklass verbfras
bryskt avfärda eller tillrättavisa

Hz
Ordklass substantiv
förkortning för "hertz" (måttenhet för frekvens)

håbrand
Ordklass substantiv
en mörkblå eller blågrå haj med vit buk och stora bröstfenor, som förekommer vid svenska västkusten

håg
Ordklass substantiv
själslig läggning som styr tänkande och sinnesstämning
speciellt: fallenhet och lust att ägan sig åt något
även om tillfällig sinnesstämning eller tillfälligt tänkande

hågad
Ordklass adjektiv
som känner lust att ägan sig åt viss verksamhet e.d.

hågkomst
Ordklass substantiv
enstaka minne
utan avgränsad innebörd: det att komma ihåg något

håglös
Ordklass adjektiv
som saknar lust och vilja att företa sig något
även om handling e.d.

håhå
Ordklass interjektion
uttryck för beklagande, ringaktning m.m. Bruklighet vardagligt

håhåjaja
Ordklass interjektion
uttryck för trötthet Bruklighet vardagligt
även som uttryck för beklagande m.m.

håken
Ordklass substantiv
djävulen (mest i kraftuttryck)

håkäring
Ordklass substantiv
en ganska klumpig, gråaktig till svart, arktisk djuphavshaj, som även förekommer och fångas t.ex. i Nordsjön

hål
Ordklass substantiv
avgränsad öppning tvärs igenom en del av ett föremål (ofta oönskad, så att föremålet läcker, inte skyddar etc.)
ofta även om sådan öppning med viss funktion eller om naturlig öppning
om öppning som inte når tvärs igenom: urgröpning (speciellt om grop e.d.)
även överfört, särskilt i uttryck för att något undanröjs Bruklighet i vissa uttryck
håla

håla
Ordklass substantiv
djup urgröpning eller hålighet, speciellt i berg eller i jorden
speciellt även om hålighet i kroppens inre, vanligen med viss funktion Bruklighet mest i sammansättningar
även överfört om sluten lokal dr betänklig verksamhet försiggår eller om ytterst människofientlig lokal Bruklighet mest i sammansättningar
även om isolerad ort med stillastående, ointressant liv Bruklighet mest i sammansättningar
håla
Ordklass verb
ge rännlik eller kupig form åt
göra hål i

hålfot
Ordklass substantiv
den välvda delen av fotsulan mellan hälen och tåvalken

hålfotsinlägg
Ordklass substantiv
stöd som läggs på platsen för hålfoten i sko vid plattfot eller försvagat fotvalv

hålig
Ordklass adjektiv
försedd med hål eller utgröpningar
särskilt om del av ansikte eller annan kroppsdel: insjunken

hålighet
Ordklass substantiv
särskilt: ofyllt parti, ofta från ytan och ett stycke in (men inte tvärs igenom föremålet e.d.)
hålrum

hålkindad
Ordklass adjektiv
som har insjunkna kinder (vanligen som tecken på sjukdom eller trötthet)

hålkort
Ordklass substantiv
kort av styv kartong på vilket data kan lagras i form av stansade hål genom att en viss hålkombination motsvarar ett visst tecken Bruklighet mest historiskt

hålkäl
Ordklass substantiv
rundad urtagning i list e.d., t.ex. i övergången mellan vägg och innertak

håll
Ordklass substantiv
i vissa uttryck: visst avstånd bortåt från viss utgångspunkt (i sammansättningar ofta för att ange tillräckligt kort avstånd för något)
ofta (om ej annat anges): långt avstånd
speciellt vid jakt: skotthåll
ibland även i fråga om tid
även överfört
riktning från viss utgångspunkt
i uttryck för befintlighet: obestämd plats annorstädes
även med försvagad rumsbetydelse
speciellt för att uttrycka beröringspunkter e.d. mellan skilda förhållanden, utsagor e.d.
fäste (vanligen genom grepp e.d.)
speciellt i avsikt att hejda rörelse
överfört, särskilt i kortspel, t.ex. bridge eller whist: möjlighet att hindra motståndaren att ta nästan alla stick i viss färg genom att själv ha tillräckligt höga och många kort i färgen
lokal, stickande smärta i sidan som medför andhämtningssvårigheter (som sjukdomssymptom eller som kroppsreaktion på alltför snabb löpning e.d.)

hålla
Ordklass verb
utsätta för ett fast tag om eller i (med avseende på något föremål etc. eller del därav, vanligen med handen eller armen)
speciellt för att stödja sig e.d. Bruklighet reflexivt
speciellt även för att motverka någon rörelse e.d. (även överfört) Bruklighet med partikel
även bildligt och överfört
sätta in krafter för att bevara i visst läge eller tillstånd (som motverkan mot krafter som strävar i annan riktning)
speciellt med avseende på rörelse i viss riktning e.d. (även överfört): låta vara kvar i visst läge eller tillstånd
ofta med avseende på sinnestillstånd
ibland speciellt innebärande fördel för någon
speciellt även med avseende på viss ställning
bevara kontroll över något som angrips eller hotas
utvidgat: lyckas bevara åt sig något som konkurrenter vill tillskansa sig
specielt även: reservera
speciellt även med avseende på viss spelare i bollspel: markera
förrätta (efter att ha vidtagit förberedelser), vanligen med avseende på någon formell och mer eller mindre officiell procedur
speciellt: muntligt framföra
även allmännare Bruklighet mest historiskt eller skämtsamt
handla i enlighet med visst avtal e.d.
speciellt om att infinna sig vid viss tidpunkt eller att fullgöra något inom viss tid
även bildligt om föremål e.d.
överfört med hänsyn till underförstådda krav: motsvara uppställda förväntningar på kvalitet e.d.
ha skaffat sig regelbunden tillgång till något (genom abonnemang e.d.)
speciellt: ha i sin tjänst Bruklighet ålderdomligt
ofta reflexivt, även med avseende på abstrakta företeelser (med prepostionen med)
med inriktning på annan person (med prepositionen med): låta ha tillgång till
riskera viss summa pengar för möjlighet till snabb vinst, vanligen grundat på antagande om viss utgång eller visst resultat bland flera möjliga (ofta som en sorts tävlan med annan person)
anse ha egenskapen att vara
ofta speciellt (vanligen med partikeln före): uttrycka åsikten att Bruklighet formellt
stanna och förbli på platsen en kortare tid (om fordon, förare e.d.)
även udvidgat
ha tillräcklig inre stadga för att inte skadas vid påfrestning (särskilt om föremål som inte går sönder vid slag, stöt e.d.)
allmännare i fråga om mer eller mindre naturliga påfrestningar som verkar under längre tid
överfört om påstående, teori etc.: visa sig korrekt vid ett genomförande i detalj

hålla av
Frasklass verbfras
tycka mycket om (vanligen med avseende på person)

hålla efter
Frasklass verbfras
med strängs metoder hindra någon från att utföra oönskad verksamhet

hålla fanan högt
Frasklass verbfras
kämpa för något

hålla god min
Frasklass verbfras
dölja sitt missnöje

hålla grytan kokande
Frasklass verbfras
oförtrutet fortsätta med viss verksamhet

hålla hov
Frasklass verbfras
vara självklar medelpunkt i sällskap e.d.

hålla hus
Frasklass verbfras
vistas på viss plats

hålla huvudet kallt
Frasklass verbfras
bevara sitt lugn och sin omdömesförmåga

hålla igen
Frasklass verbfras
särskilt: avstå från att utnyttja hela sin förmåga eller alla sina krafter
något utvidgat: vara måttfull i krav o.d.

hålla igång
Frasklass verbfras
nästan alltid vara sysselsatt, ofta med nöjen o.d.
festa länge och ohämmat Bruklighet vardagligt

hålla ihop
Frasklass verbfras
hålla något förenat eller samlat
fortsatt utgöra en fast enhet (om föremål eller företeelser)
speciellt om social grupp

hålla inne
Frasklass verbfras
särskilt: inte avslöja
avstå från att uttrycka
uppskjuta betalning av något, vanligen som påtryckningsmedel

hålla inne med
Frasklass verbfras
inte avslöja

hålla i sig
Frasklass verbfras
hålla sig fast så att man inte ramlar av e.d.
fortsätta att förekomma utan att kunna motverkas

hålla kvar
Frasklass verbfras
inte tillåta någon att avlägsna sig (särskilt om polis)

hålla låda
Frasklass verbfras
prata länge och oavbrutet Bruklighet vardagligt

hålla med
Frasklass verbfras
ha och uttrycka samma åsikt som någon
även med underförstådd föregående talare e.d.

hålla mun
Frasklass verbfras
tiga Bruklighet ursprungligen bibliskt

hålla målron vid makt
Frasklass verbfras
hålla samtalet i gång vid måltid Bruklighet ålderdomligt

hålla måttet
Frasklass verbfras
motsvara uppställda anspråk

hålla någon kort
Frasklass verbfras
behandla någon strängt

hålla någon om ryggen
Frasklass verbfras
stödja eller beskydda någon

hålla någon på mattan
Frasklass verbfras
hålla efter någon Bruklighet vardagligt

hålla någon under armarna
Frasklass verbfras
oförbehållsamt stödja någon (ibland med antydan om otillbörligt stöd)

hålla på
Frasklass verbfras
gynna med sin önskan om framgång (med avseende på någon part vid tävling e.d.)
allmännare: tro på någons förmåga och därför stödja någon
försvagat: lägga stor vikt vid

hålla på halster
Frasklass verbfras
hålla i ovisshet eller spänning

hållare
Ordklass substantiv
anordning vid vilken något fästs eller hängs

hållas
Ordklass verb
ofta befinna sig på viss plats (mest i något särskilt syfte) Bruklighet något ålderdomligt
fortsätta med viss verksamhet, vanligen av mindre önskvärt slag

hålla samman
Frasklass verbfras
hålla ihop

hålla sig
Frasklass verbfras
särskilt: lita på och ta sin tillflykt till
något utvidgat: inte otillbörligt frångå
behärska sig (speciellt om att avstå från att meddela eller ta del av något)
speciellt även med avseende på viss känsloreaktion
speciellt även med avseende på naturbehov
bevara sin kvalitet eller beskaffenhet

hålla sig à jour med
Frasklass verbfras
följa med den dagliga utvecklingen

hålla sig framme
Frasklass verbfras
passa på, se till att man får vara med

hålla sig på marken
Frasklass verbfras
vara realistisk

hålla sig på mattan
Frasklass verbfras
uppföra sig städat Bruklighet vardagligt

hålla sig på sin kant
Frasklass verbfras
vara reserverad

hålla sitt krut torrt
Frasklass verbfras
vara beredd på strid

hålla streck
Frasklass verbfras
förlöpa enligt planerna

hålla stånd
Frasklass verbfras
försvara sig tillfredsställande (vid kamp eller dylikt)

hålla till
Frasklass verbfras
särskilt: ha för vana att befinna sig på viss plats

hålla till godo
Frasklass verbfras
acceptera

hålla tätt
Frasklass verbfras
inte avslöja (en hemlighet e.d.)

hålla undan
Frasklass verbfras
särskilt: behålla sitt försprång
vika åt sidan (för mötande e.d.)

hålla upp
Frasklass verbfras
särskilt: upphöra
göra ett uppehåll

hålla ut
Frasklass verbfras
särskilt (ofta med prepositionen på): ge onormalt stor längd
tappert uthärda
speciellt: tappert kämpa vidare

hålla öppet hus
Frasklass verbfras
ta emot gäster eller besökare när som helst på dagen (ofta dock mellan vissa klockslag)

håll babblan
håll mun

hållbar
Ordklass adjektiv
tillräckligt stadig i sin uppbyggnad för att stå emot påfrestningar (mest om tillverkade föremål)
om matvara e.d.: som länge behåller sin ursprungliga kvalitet
överfört: logiskt korrekt eller tilfredsställande

hålldam
Ordklass substantiv
betald, fast älskarinna, vanligen åt herre i god samhällsställning Bruklighet nedsättande, ålderdomligt

hållen
Ordklass adjektiv
fostrad och behandlad på visst sätt, ofta beträffande inskränkningar i friheten
allmännare: skött på visst sätt

hållfast
Ordklass adjektiv
som har tillräckligt stark inre sammanhållning för att tåla påfrestningar (mest om ämne eller material)

hållfasthet
Ordklass substantiv
förmåga hos material och konstruktioner att tåla påfrestningar, t.ex. tryck, dragning, böjning och stora temperaturförändringar

hållfasthetslära
Ordklass substantiv
vetenskap som behandlar hållfasthet hos material och konstruktioner och som är en av de viktigaste hjälpvetenskaperna inom tekniken

håll gafflan
håll mun Bruklighet vardagligt

hållhake
Ordklass substantiv
möjlighet att med informella och otillbörliga medel styra någon, vanligen genom att man har kännedom om något som är ofördelaktigt för vederbörande (i vissa uttryck)

hålligång
Ordklass substantiv
ihärdigt och lössäppt festande, vanligen med ungdomar som deltagare Bruklighet vardagligt

håll klaffen
håll tyst Bruklighet vardagligt

håll käften
Frasklass verbfras
var tyst

hållning
Ordklass substantiv
sätt att hålla kroppen, särskilt med tanke på ryggens rakhet vid stående
överfört: fasthet i karaktären
visad ställning (till någon, i viss fråga e.d.)

hållningslös
Ordklass adjektiv
som har svag karaktär och därmed inte kan visa en fast inställning o.d.
även om handling o.d.

hållplats
Ordklass substantiv
markerad plats där buss eller spårvagn i reguljär trafik stannar för av- och påstigning av passagerare

hållpunkt
Ordklass substantiv
fast punkt
ofta överfört

hålltid
Ordklass substantiv
ett av flera ungefärliga klockslag för olika programinslag under konferens, radio- eller tv-sändning e.d.
även om klockslag när en buss, spårvagn o.d. skall hålla vid en hålllplats, station etc., angivna på ett speciellt kort för föraren

hålremsa
Ordklass substantiv
remsa med små hål för lagring av data, varvid en viss hålkombination svarar mot visst tecken Bruklighet mest historiskt

hålrum
Ordklass substantiv
tomt utrymme inuti något

hålslag
Ordklass substantiv
apparat med vilken man gör små runda hål i papper så att papperen kam samlas i pärm e.d.

hålslev
Ordklass substantiv
slev med hål i för upptagning av föremål ur kokhett vatten e.d.

hålsöm
Ordklass substantiv
typ av utdragssöm, särskilt på linne (speciellt i allmogebroderier)

håltegel
Ordklass substantiv
tegel med invändiga hålrum eller kanter för äbttre isolering och lägre vikt

håltimma
Ordklass substantiv
undervisningsfri timma mellan två lektionstimmar

håltimme
Ordklass substantiv
undervisningsfri timma mellan två lektionstimmar

hålven
Ordklass substantiv
endera av de båda stora vener som mynnar i höger hjärtförmak

hålväg
Ordklass substantiv
väg mellan höga branter

hålögd
Ordklass adjektiv
som har djupt insjunkna ögon och ofta mörka ringar under ögonen, vanligen som tecken på trötthet eller sjukdom

hån
Ordklass substantiv
illvillig och förlöjligande kritik av någons svaghet, uteslutande i avsikt att förolämpa eller förnedra (ofta med inslag av ironi)
även om handlande som inte är direkt avsett att såra men indirekt verkar vara det

håna
Ordklass verb
kritisera på ett illvilligt och förlöjligande sätt uteslutande i avsikt att förolämpa eller förnedra
även i fråga om handlande som oavsiktligt och indirekt är sårande

hånfull
Ordklass adjektiv
som uttrycker låg värdering av någon eller något på ett illvilligt och förlöjligande sätt (om person, handling e.d.)

hångel
Ordklass substantiv
det att hångla Bruklighet vardagligt, nedsättande

hångla
Ordklass verb
bedriva sexuell lek utan att ha samlag (men ofta på gränsen till samlag) Bruklighet vardagligt, nedsättande

hånle
Ordklass verb
le hånfullt

hånskratt
Ordklass substantiv
hånfullt skratt

hånskratta
Ordklass verb
skratta hånfullt

hår
Ordklass substantiv
ytterst tunn, trådliknande bildning som växer ut i stor mängd från överhuden på människor och andra däggdjur
speciellt kollektivt om samling av sådana bildningar som delvis täcker övre och bakre delen av huvudet hos människan
speciellt även om andra ansamlingar av sådana bildningar på människokroppen
även om liknande bildningar på växter
även om fin borst på pensel o.d.

håra av sig
Frasklass verbfras
fälla hår

håra ner
Frasklass verbfras
smutsa ner genom att fälla hår

håravfall
Ordklass substantiv
onormalt snabbt insättande förlust av hår, ibland som symptom på sjukdom

hårband
Ordklass substantiv
band som håller samman håret, särskilt hos kvinnor

hårbeklädnad
Ordklass substantiv
total mängd hår på djur eller människa

hårborste
Ordklass substantiv
borste för hårets vård

hårbotten
Ordklass substantiv
den del av huvudets hud varifrån håret växer ut

hårburr
Ordklass substantiv
yvigt, krusigt hår, ofta oordnat på ett tilltalande sätt

hård
Ordklass adjektiv
som inte ger efter för tryck och böjning (om föremål, ofta med tanke på den sinnesstämning man får vid beröring av detta)
överfört, speciellt om person eller handling: som inte ger efter för känslor (egan eller andras)
speciellt även om betalningsmedel: gångbar i de flesta sammanhang (särskilt i fråga om att vara konvertibel till dollarkurs) Bruklighet mest i sammansättningar
speciellt även om fakta o.d.: möjlig att uttrycka med exakta siffror
skarp och oangenäm för sinnena, särskilt syn eller hörsel
speciellt om kontur, kurva e.d.: tvär
påfrestande för krafter och motståndsförmåga, speciellt om företeelser utanför människans kontroll
även allmännare, ofta om jämn och intensiv tävling e.d.
speciellt även: ytterst kännbar och smärtsam (om något som tillfogas en genom beslut e.d.)
som utförs eller verkar med stor kraft och därför upplevs som ansträngande eller smärtsam (ibland med stark bibetydelse av hänsynslöshet)
speciellt i meteorologiska sammanhang med exakt betydelse: kraftig
även om person, ibland överfört för att uttrycka stor skicklighet eller erfarenhet
även utvidgat, i adverbiell användning ibland med rent förstärkande betydelse

hårda bandage
Frasklass nominalfras
fysiskt eller psykiskt påfrestande behandling

hårdbly
Ordklass substantiv
bly som gjorts hårt genom tillsats av antimon

hårddata
Ordklass substantiv
sakuppgifter som uttycks mer eller mindre exakt, vanligen med siffror (särskilt i samhällsvetenskapliga sammanhang)

hårddisk
Ordklass substantiv
större magnetskiva som är fast monterad i en datamaskins skivminne

hårdfjällad
Ordklass adjektiv
särskilt: svår att övervinns (konkret eller abstrakt)

hårdflirtad
Ordklass adjektiv
svår att få känslomässig kontakt med Bruklighet vardagligt
speciellt: svår att övertala

hårdflörtad
Ordklass adjektiv
svår att få känslomässig kontakt med Bruklighet vardagligt
speciellt: svår att övertala

hårdfrusen
Ordklass adjektiv
som hårdnat tvärs igenom av stark kyla

hårdför
Ordklass adjektiv
som inte tvekar att hänsynslöst utnyttja sina stora krafter
även överfört till det psykiska området
även om handlng o.d.

hårdgummi
Ordklass substantiv
ebonit

hårdhet
Ordklass substantiv
särskilt: det att inte ge efter för tryck eller böjning
även om viss grad av detta
överfört, särskilt: det att inte ge efter för känslor
stor andel av kalkföreningar i vatten

hårdhjärtad
Ordklass adjektiv
som inte påverkas känslomässigt till mjukare eller vänligare uppträdande
även om handling e.d.

hårdhudad
Ordklass adjektiv
som inte berörs av psykiska eller känslomässiga påfrestningar

hårdhänt
Ordklass adjektiv
bestämd, omild och ofta hänsynslös (om person, handling e.d.)

hårding
Ordklass substantiv
stark och tuff person (ibland med tonvikt på det fysiska, ibland på det psykiska)
ibland utvidgat om person som gjort en anmärkningsvärd presation Bruklighet vardagligt

hårdkokt
Ordklass adjektiv
kokat så länge att gulan stelnat (om ägg)
särskilt överfört: tuff och känslokall
speciellt överfört om en typ av skenbart objektiv berättarteknik eller roman med korta meningar och vanligen en handling med föga inslag av känslor

hårdlod
Ordklass substantiv
lödmedel för hårdlödning

hårdlödning
Ordklass substantiv
lödning med lödmetaller som smälter först vid hög temperatur (mellan 600 och 900 grader), vilket ger god hållfasthet

hårdmetall
Ordklass substantiv
mycket hårt metalliskt material med hårdämnet volframkarbid och metallen kobolt som viktigaste beståndsdelar, som används främst till verktyg för svarvning, fräsning, borrning av metaller o.d.

hårdna
Ordklass verb
bli hår eller hårdare

hårdnackad
Ordklass adjektiv
envis och orubblig (om person, handlande e.d.)

hårdost
Ordklass substantiv
typ av ost med så hård konsistens att den kan skäras i skivor (om t.ex. cheddarost, hushållsost och prästost)

hårdra
Ordklass verb
omotiverat föra ända till enskilda detaljer och därmed nå orimliga resultat
dra alltför långtgående och detaljerade slutsatser av något

hårdraga
Ordklass verb
omotiverat föra ända till enskilda detaljer och därmed nå orimliga resultat
dra alltför långtgående och detaljerade slutsatser av något

hårdrock
Ordklass substantiv
tung, traditionellt uppbyggd elektrisk rockmusik, ofta framförd med mycket hög ljudvolym

hårdsmält
Ordklass adjektiv
svår att smälta (om föda)
särskilt överfört: svår att begripa och tillgodogöra sig

hårdträna
Ordklass verb
träna intensivt

hårdträning
Ordklass substantiv
intensiv träning

hårdvaluta
Ordklass substantiv
internationellt gångbar valuta (ofta speciellt med tanke på möjligheten att växla till dollar)

hårdvara
Ordklass substantiv
maskinell utrustning i dataanläggning (d.v.s. själva maskinen, skivminnen, terminaler etc.)

hård vokal
Frasklass nominalfras
bakre vokan (i svenskan om a, o, u och å)

hårfin
Ordklass adjektiv
ytterst tunn
särskilt utvdigat: ytterst liten och obetydlig

hårfrissa
Ordklass substantiv
hårfrisörska Bruklighet vardagligt

hårfrisör
Ordklass substantiv
mansperson som yrkesmässigt utför hårvårdsarbete, särskilt klippning, vanligen av män

hårfrisörska
Ordklass substantiv
kvinna som yrkesmässigt utför hårvårdsarbete, vanligen på kvinnor

hårfällning
Ordklass substantiv
snabbt avfallande av hår (som normal process hos djur)

hårfärg
Ordklass substantiv
färgnyans hos en människas hår, ibland tjänande som identifikationsdetalj

hårfäste
Ordklass substantiv
huvudhårets gräns mot pannan

hårig
Ordklass adjektiv
beväxt med hår (både om delar av växter och kroppsdelar på djur och människor)
ibland uppfattat som uttryck för manlighet e.d.
nedhårad

hårklyveri
Ordklass substantiv
meningslöst exakt utläggning eller analys av något i grunden trivialt, t.ex. någon betydelselös skillnad

hårknut
Ordklass substantiv
huvudhår som virats ihop i en knut som frisyrdetalj, vanligen på kvinna

hårkors
Ordklass substantiv
anordning av två vinkelräta fina trådar mellan linserna i optiska observationsinstrument för noggrann inställning mot det betraktade föremålet och för mätning av avstånd och vinklar

hårläggning
Ordklass substantiv
ordnande av håret till viss frisyr (vanligen i fråga om kvinnors hår)

hårnål
Ordklass substantiv
dubbelvikt, U-formad nål som håller samman håret (mest använd av kvinnor)

hårnålskurva
Ordklass substantiv
mycket skarp, i det närmaste U-formad vägkurva

hårolja
Ordklass substantiv
vätska som används för att göra håret lättlagt och glänsande

hårpensel
Ordklass substantiv
tofs av ogrenade hår på frukt eller frö

hårpiska
Ordklass substantiv
lång fläta av nackhåret på man (bruklig särskilt i det gamla Kina) Bruklighet historiskt

hårrem
Ordklass substantiv
hårbeklädnad hos vissa däggdjur, speciellt längs ryggen (särskilt på häst och hund)

hårresande
Ordklass adjektiv
ytterst hemsk och fasaväckande
vanligen försvagat: upprörande (ofta genom sin orimlighet, oskälighet e.d.)

hårrör
Ordklass substantiv
rör med så liten diameter att kapillärkrafterna blir märkbara

hårrörskraft
Ordklass substantiv
kapillärkraft

hårrörskärl
Ordklass substantiv
ytterst fin, tunväggig gren av blodkärlssystemet eller lymfkärlssystemet, där ämnesutbytet mellan blod och vävnader äger rum

hårsmån
Ordklass substantiv
ytterst liten mängd eller sträcka e.d.
även överfört

hårspänne
Ordklass substantiv
spänne som används som hårprydnad och för att hålla samman håret, särskilt på kvinna

hårstrå
Ordklass substantiv
tunn, trådliknande bildning som växer ut i stor mängd från huden på människor och djur (särskilt om sådan som ingår i håret på huvudet)

hårsträck
Ordklass substantiv
en bokstavs tunaste linje

hårsvall
Ordklass substantiv
stort, vackert fallande hår

hårsäck
Ordklass substantiv
nedsänkt del av överhuden som omsluter roten av ett hårstrå

hårtest
Ordklass substantiv
litet knippe hårstrån som sticker fram eller hänger ned på ett oordnat sätt

hårtofs
Ordklass substantiv
knippe hårstrån på huvudet eller annan kroppsdel eller på djur

hårtork
Ordklass substantiv
elektrisk apparat för torkning av håret med varmluft

hårtuss
Ordklass substantiv
löst knippe hårstrån

hårt vatten
Frasklass nominalfras
vatten som har hög kalkhalt, vilket gör att tvättmedel o.d. löddrar dåligt

hårvatten
Ordklass substantiv
sprit- och oljehaltig vätska som används för att göra håret lättlagt och glänsande och ibland även för att motverka håravfall och befrämja hårväxten

hårvård
Ordklass substantiv
planmässig skötsel av håret (om klippning, tvättning, läggning, permanentning m.m.)

håv
Ordklass substantiv
fångstredskap för fångst av fisk, insekter m.m. med skaft och rund ram på vilken ett nät eller tyg spänts til en påse
även om liknande anordning för insamling av kollekt vid gudstjänst

håva
Ordklass verb
fånga fisk, insekter e.d. med håv

håva fram
Frasklass verbfras
ta fram

håva in
Frasklass verbfras
ta i besittning (med avseende på nyförvärvat värde e.d.) Bruklighet något vardagligt

håva upp
Frasklass verbfras
ta upp

håvor
Ordklass substantiv
gåvor (ofta abstrakta) Bruklighet ålderdomligt eller litterärt

häck
Ordklass substantiv
rad av tätt planterade buskar eller träd som utgör skydd, prydnad eller gränsmarkering för tomt e.d.
oordnad uppställninh på dubbla led av en större grupp männiksor, t.ex. längs en gata e.d. vid procession
uppställt hinder av ungefär midjehöjd som skall hoppas över vid viss typ av löpning
även om liknande hinder vid hästhoppning
häcklöpning
spjällåda för förpackning
speciellt: foderbehållare av spjälor
även om överrede av spjälverk på fordon
del av fartyg eller båt som hänger ut akteröver
överfört: bakdel på person Bruklighet starkt vardagligt

häcka
Ordklass verb
para sigm fortplanta sig och föda upp ungar (om fåglar)
ibland särskilt med tanke på parningen
även försvagat i fråga om stillsam sysselsättning i gemenskap

häckfågel
Ordklass substantiv
fågelart som parar och fortplantar sig på bestämd plats inom landet

häckla
Ordklass substantiv
tt redskap bestående av en träplatta med järntaggar i rader, som används vid linberedning för avskiljande av blånorna Bruklighet historiskt
häckla
Ordklass verb
bearbeta lin gneom ett slags kamning i syfte att avskilja blånor (numera vanligen maskinellt)
avbryta talare med närgångna och besvärliga frågor (särskilt som stående inslag i det politiska livet i vissa länder, bl.a. England)

häcklare
Ordklass substantiv
person som häcklar (tillfälligt eller vanemässigt)

häcklefjäll
Ordklass substantiv
helvete (i vissa uttryck) Bruklighet vardagligt

häcklopp
Ordklass substantiv
tävlingslopp på bana med häckar

häcklöpning
Ordklass substantiv
tävlingslöpning på bana med häckar

häckning
Ordklass substantiv
det att häcka

häda
Ordklass verb
uttrycka en upprörande ringaktining för något som hålls heligt av många, speciellt en religiös färeteelse
även försvatat och skämtsamt

hädan
Ordklass adverb
bort härifrån (särskilt mer eller mindre bildligt) Bruklighet högtidligt
ofta speciellt för att uttrycka döende: bort från jordelivet

hädanefter
Ordklass adverb
från och med nu och för överskådig tid framåt (ofta med antydan om bestående förändring av något tillstånd)

hädanfärd
Ordklass substantiv
det att avlida Bruklighet högtidligt, mest bibliskt

hädangången
Ordklass adjektiv
som har avlidit Bruklighet högtidligt

hädankalla
Ordklass verb
kalla bort från jordelivet (om Gud) Bruklighet högtidligt

hädare
Ordklass substantiv
person som hädar

hädelse
Ordklass substantiv
yttrande eller handling som medvetet och tydligt uttrycker upprörande ringaktning av något som hålls heligt

hädisk
Ordklass adjektiv
som uttrycker eller innebär hädelse (om person, handling e.d.)
ofta utvidgat: som avviker från allmänt accepterade uppfattningar

häfta
Ordklass verb
med enkla medel sammanfoga lösa delar till en enhet med klämma, tråd, klister eller något annat, inte alltför hållbart (särskilt med avseende på papper men även allmännare)
speciellt: binda eller klistra lösa blad till bok eller häfte
överfört, särskilt med avseende på blick e.d.: fortlöpande hålla riktad mot och fäst vid
fastan och sitta fast vid eller på något
även överfört, särskilt om negativ företeelse som förknippas med viss person

häfta i skuld till någon
Frasklass verbfras
vara skyldig någon pengar

häftapparat
Ordklass substantiv
apparat för hophäftning av lösa pappersblad med små klamrar e.d.

häfte
Ordklass substantiv
mindre samling hophäftade blad utan omslag eller med enklet omslag av papp e.d.
speciellt om något som utkommer mer eller mindre periodiskt (även om liten bok e.d.)
även om hophäftad eller på annat sätt sammanhängande samling kuponger, biljetter e.d.

häftig
Ordklass adjektiv
som kännetecknas av plötslig och mycket stark kraftutveckling (om naturföreteelse, känsla etc.)
utan plötslighet: snabb och intensiv
även utvidgat om abstrakta företeelser
som lätt drivs till vrede eller ilska (om person eller persons karaktär)
för att beskriva en person i någon funktion: starkt engagerad
som är tilltalande genom sina anslående eller sensationella egenskaper, t.ex. färgglädje, rytmik eller hög ljudnivå (särskilt om företeelser som hör till ungdomskulturen) Bruklighet vardagligt

häftklammer
Ordklass substantiv
vinklat ståltrådsstift som används för att häfta ihop papper

häftplåster
Ordklass substantiv
mindre sårförband med självhäftande remsor
ibland bildligt, speicellt i sportsammanhang
speciellt även om person som envist uppvaktar någon

häftstift
Ordklass substantiv
kort stift med stort, platt huvud för enklare fastsättningar genom tryckning

häger
Ordklass substantiv
en ljusgrå storkfågel som i flykten håller halsen S-formigt indragen och benen bakåtsträckta
även om närbesläktade fåglar

hägg
Ordklass substantiv
en stor buske eller ett flerstammigt träd med små, väldoftande, vita blommor i långa, täta klasar

häggmispel
Ordklass substantiv
typ av hägg- eller mispelliknande prydnadsväxt i form av buske eller litet träd, som har vita blommor i klasar och små, blåsvarta frukter

hägn
Ordklass substantiv
beskyddande omvårdnad
försvagat: sällskap
även ytterligare försvagat

hägna
Ordklass verb
(ofta med partikeln in): omge med något för att avgränsa markområde e.d., t.ex. med stängsel
ta under sin beskyddande omvårdnad Bruklighet högtidligt

hägnad
Ordklass substantiv
stängsel eller annan avgränsande anordning
hägn Bruklighet högtidligt

hägna in
Frasklass verbfras
om föremål e.d.: utgöra avgränsning kring något
omge med stängsel
även utvidgat

hägra
Ordklass verb
visa sig som en hägring
vanligen överfört: framstå som en lockande dröm av mer eller mindre realistiskt slag

hägring
Ordklass substantiv
synvilla som orsakas av ljusbrytning eller ljusspegling mot olika gränsskikt i luften (särskilt om synintryck av något efterlängtad)

häkta
Ordklass substantiv
liten krok att fästa i ögla e.d.
häkta
Ordklass verb
verkställa häktning av
(vanligen med partikel): fästa med hake i hyska, märla e.d.

häkta av
Frasklass verbfras
lösgöra

häkta upp
Frasklass verbfras
lösgöra

häkte
Ordklass substantiv
sluten lokal där häktade eller anhållna personer hålls i förvar i väntan på rättegång, rannsakning e.d.

häktning
Ordklass substantiv
åtgärd, beslutad av domstol, varigenom en person som misstänks för allvarligare brott berövas friheten i avvaktan på rättegång

häl
Ordklass substantiv
bakersta parti av fot, i förlängningen av underbenets baksida (på människor och vissa djur)
även om motsvarande del av strumpa e.d.

hälare
Ordklass substantiv
person som gjort sig skyldig till häleri

hälben
Ordklass substantiv
det största av vristens skelettben

häleri
Ordklass substantiv
brott som består i att man handlar med eller gömmer stulen egendom

hälft
Ordklass substantiv
endera delen av något som är eller tänks vara delat i två lika delar
i bestämd form singular ofta om halva antalet eller halva mängden av en viss helhet
i fråga om abstrakta förhållanden, ofta med mer ungefärlig innebörd: en del

hälftenbruk
Ordklass substantiv
brukande av jord på så sätt att avkastningen delas lika mellan upplåtaren och brukaren Bruklighet historiskt
numera ofta överfört: fördelning av verksamhet e.d. på två uppgifter

hälgångare
Ordklass substantiv
däggdjur som vid gång stöder hela foten mot marken

häll
Ordklass substantiv
begränsad, sluttande del av bergytam vanligen mer eller mindre flatslipad
även om större sten som huggits till för något ändamål, särskilt om sådan sten framför öppen spis
även om liknande anordning av annat material

hälla
Ordklass substantiv
band eller rem som är till för att hålla något på plats, ofta på klädesplagg (speciellt om byxrem som fästs under foten för att hålla byxorna nere
speciellt även om hållare på byxor för bälte eller skärp
bindlse kring ett eller två ben på betesdjur, som begränsar rörelsefriheten (numera förbjudet i Sverige)
hälla
Ordklass verb
(ofta med partikel): få vätska att rinna ur visst kärl genom att luta det
även något utvidagat Bruklighet vardagligt
även med avseende på fasta ämnen (i pulverform eller i form av små bitar)

hällande regn
Frasklass nominalfras
ösregn

hälleberg
Ordklass substantiv
fast berggrund
bildligt, ofta för att uttrycka att något är förgäves e.d.

hälleflinta
Ordklass substantiv
en hård, flintliknande bergart av färtspat och kvarts m.m.

hälleflundra
Ordklass substantiv
en mycket stor flundrefisk med läckert kött
även om maträtt därav
även om en mindre art

hällkista
Ordklass substantiv
typ av rektangulär forntidsgrav bestående av kantställda hällar som täcks av en vågrät häll eller flera vågräta hällar

hällregn
Ordklass substantiv
rikligt och ihållande regn

hällregna
Ordklass verb
regna mycket rikligt och ihållande

hällristning
Ordklass substantiv
konstverk eller budskap uttryckt med bilder och tecken inristade på berghäll under förhistorisk tid

hälsa
Ordklass substantiv
tillstånd av välbefinnande och fullgoda kroppsfunktioner hos människa eller djur (både om det tillfälliga och det mer permanenta kroppstillståndet)
med neutral innebörd: kroppstillstånd
även något utvidgat
hälsa
Ordklass verb
ge någon artigt och personligt tecken på igenkännande eller uppmärksamhet vid möte genom handskakning, bugning, nick e.d. eller genom att säga "hej", "goddag" e.d.
även utvidgat med angivande av speciellt sätt att ta emot någon, t.ex. en gäst, en artist e.d.
även överfört med avseende på föremål och abstrakta företeelser
i perfekt particip även: välkommen Bruklighet ålderdomligt
sända någon vänligt tecken på hågkomst eller uppmärksamhet via någon annan
framföra hälsning från någon
även tillsammans med meddelande, ibland utan innebörd av artighet

hälsa hem
Frasklass verbfras
ge upp allt hopp

hälsan tiger still
Frasklass sats
när allt är bra gör man inget väsen av det

hälsa på
Frasklass verbfras
göra ett kortare besök hos någon (ibland för att visa sig uppmärksam e.d.)

hälsena
Ordklass substantiv
sena som förbinder hälbenet med vadmuskeln

hälsing
Ordklass substantiv
mansperson från Hälsingland
i plural ofta om personer från Hälsingland oavsett kön
ejderunge av hankön (vars fjäderdräkt starkt avviker från den vuxan hannens praktdräkt)

hälsingländsk
Ordklass adjektiv
hälsingsk

hälsingländska
Ordklass substantiv
hälsingska

hälsning
Ordklass substantiv
det att ge någon man möter ett artigt tecken på igenkännande eller uppmärksamhet
det att sända någon vänligt tecken på hågkomst eller uppmärksamhet via någon annan eller med post e.d. (speciellt i avslutningsfraser i brev o.d.)
ibland även tillsammans med meddelande Bruklighet vardagligt

hälsningsanförande
Ordklass substantiv
anförande genom vilket sammankomst öppnas och de närvarande hälsas välkomna

hälsobrunn
Ordklass substantiv
brunn vars vatten dricks i medicinskt syfte

hälsofarlig
Ordklass adjektiv
farlig för hälsan

hälsokort
Ordklass substantiv
kort för anteckningar om någons hälsotillstånd (särskilt om sådant kort för småbarn eller skolbarn)

hälsokost
Ordklass substantiv
vegetariska livsmedel som anses särskilt nyttiga genom att de t.ex. framställs med småskaliga metoder, utan besprutning o.d.

hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
Frasklass nominalfras
nämnd som behandlar frågor om fel eller försummelser i tjänsten av sjukvårdspersonal m.fl.

hälsosam
Ordklass adjektiv
som främjar hälsan
överfört, särskilt: som ligger i ens eget intresse

hälsoskydd
Ordklass substantiv
samhällelig verksamhet för att förebygga eller undanröja sanitära olägenheter i miljön

hälsotecken
Ordklass substantiv
tecken på förbättrad hälsa
ofta överfört: tecken på gott eller förbättrat tillstånd, t.ex. i fråga om relationer, inställning e.d.

hälsovådlig
Ordklass adjektiv
som kan vara farlig för hälsan

hälsovård
Ordklass substantiv
samhällelig verksamhet i syfte att förebygga sjukdomar

hälsovårdsnämnd
Ordklass substantiv
kommunalt organ med ansvar för förebyggande ptgärder till förbättring av det lokala hälsotillståndet Bruklighet numera ej officiell beteckning, ersatt med "miljö- och hälsoskyddsnämnd"

hälta
Ordklass substantiv
det att tillfälligt eller permanent vara halt

hämma
Ordklass verb
utgöra hindrande eller bromsande omständighet för viss rpocess, person etc.
speciellt: stoppa vidare utflöde e.d.

hämmad
Ordklass adjektiv
särskilt: som lider av hämningar Bruklighet psykologi

hämna
Ordklass verb
skaffa sig personlig upprättelse för något genom egen bestraffande handling, riktad mot den ansvarige för skadan, oförrätten etc. eller mot någon som står honom nära (särskilt beträffande våldshandling) Bruklighet något ålderdomligt
numera vanligen reflexivt: få obehagliga följder för vederbörande själv (om dennes handlande e.d.)

hämnare
Ordklass substantiv
person som utkräver hämnd för egen eller annans räkning

hämnas
Ordklass verb
utföra bestraffande handling mot någon för att skaffa sig personlig upprättelse för skada eller oförrätt som man blivit tillfogad (ofta genom olaglig handling)
med avseende på skadan eller oförrätten: hämna

hämnd
Ordklass substantiv
egenmäktig, bestraffande handling mot någon, som avses ge personlig upprättelse för viss liden skada eller oförrätt som drabbat den handlnade personen eller någon närstående etc. (ofta om olaglig våldshandling)
ibland tänkt som personligt verkande kraft

hämndaktion
Ordklass substantiv
snabb och okoncentrerad, bestraffande handling såsom svar på oförrätt

hämndeaktion
Ordklass substantiv
snabb och okoncentrerad, bestraffande handling såsom svar på oförrätt

hämndeande
Ordklass substantiv
hämnande andeväsen
utvidgat: person som utför hämndaktioner

hämndgirig
Ordklass adjektiv
ivrig att hämnas på någon (om person)
även om handling e.d.

hämndlysten
Ordklass adjektiv
hämndgirig

hämndlystnad
Ordklass substantiv
iver att hämnas

hämning
Ordklass substantiv
överdriven benägenhet att undertrycka normala psykiska reaktioner och drifter
allmännare: naturlig blyghet och återhållsamhet i uppträdandet
även om hindrad fysisk utveckling

hämningslös
Ordklass adjektiv
som saknar naturlig återhållsamhet o uppträdandet
även om handling e.d.

hämpling
Ordklass substantiv
en brun och grå finkfågel med rött på panna och bröst (hos hannen)
även om närbesläktade arter Bruklighet vanligen i sammansättningar

hämsko
Ordklass substantiv
i vissa uttryck: hindrande omständighet

hämta
Ordklass verb
bege sig iväg till platsen för något och föra med sig detta något tillbaka eller eventuellt till annan plats (med avseende på föremål etc.)
även i fråga om enbart framtagningen och förflyttningen tillbaka
även med avseende på person
även överfört med avseende på abstrakta företeelser
speciellt även med avseende på själsliga företeelser
även utvidgat om växter

hämta andan
Frasklass verbfras
tillfälligt vila efter hård ansträngning

hämta in
Frasklass verbfras
arbeta in förlorad tid e.d.
skaffa sig kunskap, samtycke e.d.

hämtare
Ordklass substantiv
mest i sammansättningar: behållare för förvaring av något vid hämtning
mest i sammansättningar: person som hämtar något

hämta sig
Frasklass verbfras
vila sig och återvinna krafterna efter ansträngning e.d.
även med tonvikt på förbättringen av tillståndet
även utvidgat om annan än person

hämtning
Ordklass substantiv
det att hämta något
speciellt juridik: det att tvångsmässigt föra någon till viss plats för fullgörande av skyldighet, t.ex. till domstol, skola eller militärtjänst
något utvidgat: framtagning och bortföring av något

hämtpris
Ordklass substantiv
pris för vara som man själv forslar hem från affären (i motsats till pris som inkluderar hemkörning)

hän
Ordklass adverb
bort
ofta försvagat och med funktion som rent utfyllnadsord
även i fråga om tidsförhållanden och överfört

hända
Ordklass verb
komma att äga rum genom krafter eller faktorer som inte helt kan kontrolleras (ofta i fråga om sammansatt förlopp med en serie delmoment)
ibland speciellt med antydan om negativ tilldragelse
med avseende på person e.d., ofta om något farligt e.d.: vederfaras
även i vissa refelxiva konstruktioner (ofta med betoning av oförutsägarbet e.d.)

händelse
Ordklass substantiv
avgäränsat, iakttagbart skeende som inte är möjligt att helt förutse eller kontrollera och vanligen är på något sätt anmärkningsvärt
speciellt i statistiska sammanhang om enstaka utfall bland ett antal möjliga
försvagat, särskilt i uttryck som anger villkor e.d.: fall
i vissa uttryck: tillfällig omständighet

händelsefattig
Ordklass adjektiv
fattig på intressanta händelser

händelseförlopp
Ordklass substantiv
kedja av händelser som följer naturligt på varandra

händelselös
Ordklass adjektiv
helt fri från intressanta händelser

händelserik
Ordklass adjektiv
rk på intressanta eller anmärkningsvärda händelser

händelsevis
Ordklass adverb
av en tillfällighet
ofta försvagat till artigt utfyllnadsord i frågor

händig
Ordklass adjektiv
som har fallenhet för smärre praktiskt arbete, särskilt sådant som utförs med händerna eller med enkla redskap
ibland även om föremål: behändig, praktisk (speciellt med tanke på hanterligt format e.d.) Bruklighet mindre brukligt

hänemot
Ordklass preposition
bort emot (i fråga om rume- eller tidsförhållanden) Bruklighet något högtidligt

hänföra
Ordklass verb
placera in i viss klass, visst sammanhang e.d., speciellt i fråga om ren klassificering
väcka stark och oemotståndlig förtjusning hos någon (så att andra känslor helt undanträngs)

hänförande
Ordklass adjektiv
som väcker stark och oemotståndlig förtjusning

hänföra sig
Frasklass verbfras
ha att göra med

hänförd
Ordklass adjektiv
gripen av stark och oemotståndlig förtjusning
även om handling e.d.

hänförelse
Ordklass substantiv
tillstånd av oemotståndlig förtjusning
ofta med stark bibetydelse av gripenhet eller rörelse

hänförlig
Ordklass adjektiv
som kan hänföras till något

häng
Ordklass substantiv
lättjefull vistelse
läge som ger möjlighet att följa med den framförvarande (vid tävling e.d.)

hänga
Ordklass verb
hållas uppe mot tyngdkraften endast genom att vara fästad i sin övre del vid t.ex. krok eller stång
ibland utvidgat om någon som även har kontakt med underlaget
mer eller mindre bildligt om något som saknar fästpunkt: sväva
anbringa något i fäste ett stycke ovanför golvet eller marken så att föremålets nedre del är helt fri i förhållande till underlaget
specielt i samband med visning av konst: anordna tavlar eller liknande till en slagkraftig helhet
avliva någon med hjälp av uppfästad snara e.d., vanligen men inte nödvändigtvis efter föregående dom
vara direkt beroende av (om resultat e.d., särskilt med avseende på en sista men avgörande faktor
om slutsats e.d.: ha samband med
vistas på viss plats utan att sysselsätta sig med något nyttigt, ofta på plats som enligt talaren är olämplig

hänga av
Frasklass verbfras
särskilt: öka sin hastighet och därigenom skapa ett stort avstånd till konkurrent vid hastighetstävling

hänga av sig
Frasklass verbfras
ta av sig och hänga upp klädesplagg
även i absolut användning

hänga efter
Frasklass verbfras
särskilt: fortsatt göra sig påmind (med efterverkningar e.d.)
om person som ständigt söker vara i annan persons sällskap: följa efter

hänga i
Frasklass verbfras
särskilt: fortsätta att anstränga sig och göra sitt bästa Bruklighet vardagligt

hänga ihop
Frasklass verbfras
utgöra en stabil enhet (om föremål)
speciellt om flera bitar e.d.: vara fästade vid varandra
även överfört, speciellt om person e.d.
speciellt även om intellektuella förhållanden
ha samband med
förhålla sig på visst sätt
stå i nära kamratligt förhållande till

hänga ihop som ler och långhalm
Frasklass verbfras
vara oskiljaktiga

hänga i luften
Frasklass verbfras
tyckas vara nära förestående (särskilt om oväder e.d.)
vara löst grundad (om påstående, resonemang e.d.)

hänga läpp
Frasklass verbfras
vara ledsen eller märkbart nedstämd

hänga med
Frasklass verbfras
ha förmåga att hålla nödvändig hastighet
utvidgat om föremål: fortsätta hjälpligt fungera och vara i bruk
överfört: tillräckligt snabbt tillgodogöra sig och förstå meddelande, renomemang e.d.
följa med som sällskap Bruklighet vardagligt

hänga med huvudet
Frasklass verbfras
vara märkbart nedstämd

hänga på
Frasklass verbfras
särskilt: fortsätta att hålla samma hastighet som framförvarande trots att han eller hon ökat tempot (vid hastighetstävling e.d.)

hänga på ett hår
Frasklass verbfras
vara ytterst nära att misslyckas eller utplånas

hänga på gärdsgården
Frasklass verbfras
vara i ett kritiskt läge Bruklighet vardagligt

hängare
Ordklass substantiv
anordning på vilken något kan hängas upp och som själv vanligen är upphängd (särskilt för kläder o.d.)

hänga samman
Frasklass verbfras
särskilt: hänga ihop

hänga sig
Frasklass verbfras
begå självmord genom hängning
skämtsamt: hänga av sig
fastna och råka ur funktion Bruklighet vardagligt

hänga upp
Frasklass verbfras
låta utgår från och stödjas av

hänga upp sig
Frasklass verbfras
särskilt: fastna och råka ur funktion
överfört om person: småaktigt fästa sig vid och kritisera detaljer e.d.

hängavtal
Ordklass substantiv
avtal som hämtar sitt innehåll från ett annatavtal mellan helt eller delvis andra parter (särskilt om vissa avtal mellan parter på arbetsmarknaden)

hänga över
Frasklass verbfras
särskilt: ständigt ansätta och bekymra
speciellt om något som upplevs som ett hot e.d

hängbana
Ordklass substantiv
enskenig järnväg med vagnarna fritt hängande under rälen

hängbjörk
Ordklass substantiv
typ av vårtbjörk med nedhängande grenar, som ofta är odlad som prydnadsträd, t.ex. på kyrkogårdar

hängbro
Ordklass substantiv
typ av bro vars körbana hänger i stag som är fästade i grova linor som löper mellan fasta punkter, vanligen via pelare vid stränderna etc., varvid stöd underifrån för brospannet kan undvaras

hängbröst
Ordklass substantiv
slappt hängande kvinnobröst Bruklighet nedsättande

hängbuk
Ordklass substantiv
mage som hänger ner som en säck

hängdal
Ordklass substantiv
sidodal som mynnar högt över huvuddalens botten

hängdriva
Ordklass substantiv
snödriva på bergskam som skjuter ut utanför närmast nedanför liggande område, t.ex. en fjällsluttning eller en väg; med risk för ras, lavinutlösning m.m.

hänge
Ordklass substantiv
hängande, axliknande blomställning hos bl.a. många lövträd som faller av efter blomningen

hänge sig
Frasklass verbfras
med stor inlevelse ägna sig åt
speciellt med erotisk innebörd
även mer neutralt

hängflygning
Ordklass substantiv
glidflygning som utförsav en pilot hängande i sele under en vingliknande anordning

hängfärdig
Ordklass adjektiv
trött och nedstämd och ur stånd att företa sig något
även om handling e.d.

hängig
Ordklass adjektiv
som är ur form och saknar lust att företa sig något

hängiva sig
Frasklass verbfras
med stor inlevelse ägna sig åt
speciellt med erotisk innebörd
även mer neutralt

hängivelse
Ordklass substantiv
det att med inlevelse ägna sig åt något Bruklighet något högtidligt

hängiven
Ordklass adjektiv
som med stor inlevelse verkar som det som framgår av sammanhanget
även om handling e.d.

hänglås
Ordklass substantiv
lös tillslutningsanordning med låsbar bygel, som används för att förbinda öglor, länkar e.d. eller bygelformade beslag på enklare dörrar m.m.

hängmatta
Ordklass substantiv
anordning för vila eller sömn bestående av ett tygstycke eller grovt nätverk som hängs upp i båda ändarna och för övrigt kan hänga fritt (ofta med antydan om mycket lättjefull vila)

hängning
Ordklass substantiv
särskilt: sätt att arrangera och hänga upp bilder så att en slagkraftig helhetsverkan uppnås (vid konstutställning e.d.
avrättning genom att den dödsdömde hängs upp i ett rep som är fäst runt halsen i en ögla (efter vederbörlig dom, som hämnd e.d.)

hängparti
Ordklass substantiv
schackparti som avbrutits för att återupptas senare (det normala förfarandet vid tävlingspartier som varar mer än fem timmar)

hängränna
Ordklass substantiv
nästan vågrät ränna för vattenavrinning

hängsjuk
Ordklass adjektiv
som är småsjuk och saknar lust att företag sig något

hängsle
Ordklass substantiv
anordning med elastiska band som fästs fram och bak på byxor eller kjol och löper över axlarna och därigenom håller byxorna eller kjolen uppe

hängsmycke
Ordklass substantiv
smycke som hänger i en kedja om halsen

hänkel
Ordklass substantiv
handtag med två fästpunkter (på kruka o.d.)

hänrycka
Ordklass verb
väcka plötslig och oemotståndlig förtjusning hos någon, så att andra känslor helt undanträngs

hänryckning
Ordklass substantiv
tillstånd av oemotståndlig förtjusning och ofta njutning
speciellt i religiöst hänseende

hänryckt
Ordklass adjektiv
plötsligt gripen av oemotståndlig förtjusning

hänseende
Ordklass substantiv
klart avgränsat sätt att betrakta eller bedöma något
ibland med bibetydelse av detalj som ingår i total uppsättning egenskaper e.d.

hänsjunken
Ordklass adjektiv
helt koncentrerad på något och till synes själsligt frånvarande Bruklighet litterärt

hänskjuta
Ordklass verb
överlämna till annan instans för avgörande

hänsoven
Ordklass adjektiv
avliden Bruklighet högtidligt

hänsyfta
Ordklass verb
antydningsvis bringa i åtanke

hänsyftning
Ordklass substantiv
det att hänsyfta på något

hänsyn
Ordklass substantiv
medvetenhet om vikten av måttfullt uppträdande i syfte att inte skada eller störa omgivningen, ofta innebärande att man i viss mån eftersätter egna intressen
det att ta med någon omständighet i beräkningen vid beslut, dragning av slutsatser etc.

hänsynsfull
Ordklass adjektiv
som visar hänsyn (om person, handling e.d.)

hänsynslös
Ordklass adjektiv
som handlar utan tanke på de negativa följderna för omgivningen
även om handling e.d.
ibland även om handlande som drabbar en själv
någon gång även som rent förstärkningsord

hänsynstagande
Ordklass substantiv
det att uppträda måttfullt för att inte skada eller störa omgivningen
det att beakta något

häntyda
Ordklass verb
anspela på något
tyda på Bruklighet mindre brukligt

häntydning
Ordklass substantiv
anspelning

hänvisa
Ordklass verb
framhålla möjligheten att söka kontakt med någon eller något, vanligen för hjälp av något slag
utpeka som betydelsefull i sammanhanget, ofta för att motivera något
speciellt: intellektuellt åberopa

hänvisning
Ordklass substantiv
påvisande av möjligheten att söka kontakt med någon eller något för att få hjälp av något slag
även konkretare
anmärkning som utpekar något som betydelsefullt eller av intresse i ett visst sammanhang
speciellt (i en fras): åberopande

hänvända sig
Frasklass verbfras
söka direkt kontakt med någon eller något, vanligen för att få hjälp av något slag

hänvändelse
Ordklass substantiv
det att ta direkt kontakt med någon eller något, vanligen för att få hjälp av något slag

häpen
Ordklass adjektiv
mycket och märkbart förvånad, vanligen som omedelbar reaktion på något oväntat (om person)
även om handling o.d.

häpna
Ordklass verb
bli häpen

häpnad
Ordklass substantiv
stark och märkbar förvåning, vanligen som omedelbar reaktion på något oväntat

häpnadsväckande
Ordklass adjektiv
som väcker stark förvåning
ofta med klandrande bibetydelse

här
Ordklass substantiv
stor, organiserad mängd stridande soldater som utgör en avsevärd del eller hela ett lands armé
även utvidgat om annan stor mängd varelser
här
Ordklass adverb
på denna plats (där talaren e.d. befinner sig)
även syftande på annan plats än talarens
med försvagad rumsbetydelse: i detta sammanhang
speciellt i vissa uttryck, där något som är nära talaren (rumsligt eller abstrakt) utpekas

härad
Ordklass substantiv
sötrre administrativt delområde av län med gemensam förvaltning och rättsskipning (numera endast som geografiskt område)

häradshövding
Ordklass substantiv
titel för juridisk ämbetsman i spetsen för en domsaga eller en häradsrätt Bruklighet historiskt
som artigt tilltalsord till jurist som fullgjort tingstjänstgöring Bruklighet historiskt

häradsrätt
Ordklass substantiv
underrätt på landsbygden och i vissa städer som var lagd under landsrätt fram till domstolsreformen 1971 (nu ersatt av tingsrätt) Bruklighet historiskt

häradsskrivare
Ordklass substantiv
titel för chef för lokal skattemyndighet i ett fögderi

härav
Ordklass adverb
av detta (särskilt vid logisk slutledning e.d.)

härbre
Ordklass substantiv
förrådshus som hör till bondgård

härbärge
Ordklass substantiv
hus eller utryme för tillfälligt boende, ofta med antydan om mycket torftig standard Bruklighet delvis ålderdomligt
förr: värdshus
abstraktare: rimligt möjlighet att tillfälligt uppehålla sig

härbärgera
Ordklass verb
upplåta plats åt någon för övernattning e.d.
även med avseende på föremål

härd
Ordklass substantiv
botten av låg ugn för metallframställning och metallhantering
även utvidgat om plats för kärnbränsel i reaktor
öppet, murat utrymme för värmande eld i bostad e.d. (ofta särskilt med tanke på underlaget för det brinnande materialet)
ibland bildligt för att uttrycka trygghetsvärden i hemmiljö
centrum från vilket något oönskat sprids

härda
Ordklass verb
behandla ämne eller material i syfte att öka dess hållfasthet eller seghet, särskilt genom snabb avkylning efter upphettning
öka motståndskraften och prestationsförmågan hos kroppen, psyket e.d.
även med avseende på växter o.d.

härdare
Ordklass substantiv
kemiskt ämne som tillsätts för att göra något hårdare, t.ex. målarfärg, lack eller lim

härda ut
Frasklass verbfras
ha tillräcklig inre styrka för att inte bryta samman utan fortsätta som tidigare

härdig
Ordklass adjektiv
motståndskraftig
speciellt om växt: tålig

härdlack
Ordklass substantiv
lack vars bindemedel hårdnar genom en inre, kemisk reaktion (istället för genom torkning)

härdning
Ordklass substantiv
särskilt: behandling i syfte att öka hållfasthet eller seghet hos ämne eller material, särskilt stål
utvidgat: överföring av omättade fetter till mättade genom hydrering

härdplast
Ordklass substantiv
plast som inte mjuknar vid upphettning tack vare att dess molekyler har nätstruktur (den ena av de båda huvudtyperna av plaster)

härdsmälta
Ordklass substantiv
nedsmältning av inneslutningen av det radioaktiva bränslet i kärnreaktor så att stora mängder radioaktivitet riskerar att läcka ut till omgivningen
ibland överfört

härefter
Ordklass adverb
från och med nu

häremot
Ordklass adverb
mot detta

härflyta
Ordklass verb
leda sitt ursprung från Bruklighet något ålderdomligt

härfågel
Ordklass substantiv
en ljust brungul fågel med en stor huvudtofs som kan resas till en imponerande fjäderkam när fågeln blir upphetsad

härför
Ordklass adverb
för detta Bruklighet högtidligt

härförare
Ordklass substantiv
anförare av större här

härförleden
Ordklass adverb
för en kort tid sedan

häri
Ordklass adverb
i detta (vanligen i fråga om abstrakta förhållanden)

härifrån
Ordklass adverb
från denna plats (där talaren e.d. befinner sig)
även syftande på annan plats än talarens

härigenom
Ordklass adverb
på detta sätt

härja
Ordklass verb
anställa förstörelse genom att fara vilt och hänsynslöst fram
även om företeelser
försvagat: bråka
överfört: festa ohämmat

härjad
Ordklass adjektiv
särskilt: vars utseende vittnar om ett hårt och påfrestande liv (i form av sjukdom, utsvävningar e.d.)

härjedaling
Ordklass substantiv
mansperson från Härjedalen
i plural ofta om personer från Härjedalen oavsett kön

härjedalsk
Ordklass adjektiv
som har att göra med Härjedalen

härjedalska
Ordklass substantiv
kvinna från Härjedalen

härjning
Ordklass substantiv
hänsynslös framfart som medför förtörelse
även i fråga om företeelser som orsakar förstörelse

härjämte
Ordklass adverb
utöver detta

härk
Ordklass substantiv
kastrerad rentjus

härkomst
Ordklass substantiv
släktmässigt ursprung, särskilt med tanke på föräldrarnas eller förfädernas samhällsställning
även med tonvikt på geografiskt ursprung

härleda
Ordklass verb
fastställa upphovet eller ursprunget till
med omvänd riktning: framstäla något som naturlig följd av något annat (genom slutledning e.d.)

härledning
Ordklass substantiv
det att härleda något
speciellt i fråga om ord: etymologi

härlig
Ordklass adjektiv
mycker behaglig för något av sinnena
ibland i något mer objektiva omdömen om konstnärliga värden o.d.
även utvidgat om person med socialt vinnande egenskaper Bruklighet vardagligt
även ironiskt Bruklighet vardagligt

här ligger en hund begraven
Frasklass sats
här föreligger något misstänkt

härlighet
Ordklass substantiv
särskilt: något som är en del av ett överflöd av tilltalande företeelser
praktfull och vördnadsbjudande höghet

härma
Ordklass verb
medvetet försöka likna någon annan i uppträdandet, särskilt i tal eller åtbörder
ofta i syfte att förlöjliga

härmask
Ordklass substantiv
sakta framskridande tåg av larver av vissa myggor

härmed
Ordklass adverb
med detta
speciellt med innebörden att ett nytt tillstånd inträder i och med att man uttalar den följande frasen e.d.: i och med detta

härmsångare
Ordklass substantiv
en sångarfågel med citrongult bröst, som ofta härmar andra fåglar

härnad
Ordklass substantiv
längre krigståd i plundringssyfte Bruklighet ålderdomligt
ibland bildligt

härnäst
Ordklass adverb
vid närmast efterföljande tillfälle för någon aktivitet, händelse e.d. (ibland i direkt anslutning till nuet)

här och där
på vissa ställen

här och var
på vissa ställen

härold
Ordklass substantiv
utropare av nyhet eller meddelande Bruklighet historiskt
speciellt: budbärare Bruklighet historiskt
även bildligt
typ av ceremonimästare vid hov e.d. Bruklighet mest historiskt
även om person med viss ceremoniell funktion inom orden e.d.

härom
Ordklass adverb
om detta
förbi denna plats Bruklighet mindre brukligt
härom
Ordklass preposition
i riktning runt och förbi något som är i närheten

här om dagen
för några dagar sedan

härom dagen
för några dagar sedan

häromdagen
Ordklass adverb
för några dagar sedan

häromsistens
Ordklass adverb
för en kort tid sedan (vanligen syftande på det senaste tillfället för viss aktivitet e.d.)

härordning
Ordklass substantiv
system enligt vilket en nations landstridskrafter är uppbyggda

härpå
Ordklass adverb
på detta
ibland även med tidsbetydelse: efter detta

härröra
Ordklass verb
ha sitt ursprung i
speciellt: ha som upphov

härska
Ordklass verb
ha möjlighet att utöva nästan oinskränkt makt över en större grupp människor, vanligen en nation e.d.
även försvagat
vara för handen och helt sätta sin prägel på omgivningen

härskara
Ordklass substantiv
stor hop människor eller djur

härskare
Ordklass substantiv
mansperson i stark maktställnig
även försvagat

härskarinna
Ordklass substantiv
kvinna i stark maktställning
även utvidgat och bildligt Bruklighet litterärt

härsken
Ordklass adjektiv
som genom kemisk förändring fått obehaglig lukt och smak (om fetthaliga matvaror)
arg och vresig (vanligen av någon mer eller mindre trivial anledning) Bruklighet vardagligt

härsklysten
Ordklass adjektiv
som gärna vill utöva makt över omgivningen
även om handling o.d.

härskna
Ordklass verb
bli härsken

härskna till
Frasklass verbfras
bli arg och vresig

härskri
Ordklass substantiv
stridsrop Bruklighet historiskt
ibland utvidgat: kraftigt, samfällt skrik

härs och tvärs
än åt ena hållet, än åt andra (utan någon plan e.d.)

härstamma
Ordklass verb
kunna leda sitt släktmässiga ursprung tillbaka till (om person eller djur)
även om företeelser

härstamning
Ordklass substantiv
släktmässigt ursprung för person eller djur
även i fråga om annan företeelse

härstädes
Ordklass adverb
på denna plats Bruklighet ålderdomligt

härtagen
Ordklass adjektiv
erövrad med militärt våld

härtappad
Ordklass adjektiv
tappad på butelj här i landet (it motsats till buteljimporterad vara; om vin eller sprit)

härtappning
Ordklass substantiv
flaska med härtappat vin eller härtappad sprit
även abstrakt: det att tappa vin eller sprit på butelj här i landet

härtill
Ordklass adverb
till detta
speciellt för att ange att något ytterligare tillkommer

härutinnan
Ordklass adverb
i detta avseende Bruklighet formellt

härutöver
Ordklass adverb
utöver detta

härva
Ordklass substantiv
viss mängd uppnystat garn e.d.
utvidgat om oordnad, tullsynes hoprafsad mängd av något
överfört: tilltrassalde och överskådlig situation (ofta om brott e.d. som är under utredning)

härvel
Ordklass substantiv
ett redskap för uppnystning eller uppvindning

härvid
Ordklass adverb
vid detta
speciellt med innebörd av samtidighet

härvidlag
Ordklass adverb
i detta avseende

här vilar inga ledsamheter
Frasklass sats
här är det gott humör, här går det livat till Bruklighet vardagligt

häråt
Ordklass adverb
i riktning mot området kring denna plats (där talaren e.d. befinner sig)

hässja
Ordklass substantiv
torkställning för hö eller säd
hässja
Ordklass verb
hänga upp hö eller säd till torkning på hässja
flämta med tungan hängande långt utanför munnen (särskilt om hunddjur)

häst
Ordklass substantiv
ett stort, lätt tämjbart djur med hovar och långhårig svans, som kan bära en person på ryggen eller använda som dragdjur
ibland i liknelser e.d. för att uttrycka hög grad av något
om en leksak som utgår avbildning av häst samt ett gymnastikredskap på fyra ben och med långsträckt, läderklädd kropp
som kortform för "hästkraft" Bruklighet vardagligt

hästansikte
Ordklass substantiv
långt, smalt ansikte, vanligen med antydan om fulhet

hästdjur
Ordklass substantiv
typ av snabbt, högbent, uddatåigt hovdjur med rörlig mule, korthårfäll och tagelsvans (särskilt om hästar åsnor, sebror)

hästhov
Ordklass substantiv
särskilt: hästhovsört

hästhovsört
Ordklass substantiv
en liten ört som blommar tidigt på våren med endast en guldgul korg på den vitluddiga, fjälliga stängeln och som har bladformer som liknar spåren efter en hästs hovar

hästkapplöpning
Ordklass substantiv
hastighetstävling mellan hästar med kusk eller ryttare Bruklighet sammanfattande benämning

hästkastanj
Ordklass substantiv
ett parkträd med rund, tät krona, stora blad med fem till sju fingrar och vita, rödfläckiga blommor i upprätta klasar

hästkraft
Ordklass substantiv
en enhet för mätning av utfört arbete per tidsenhet, särskilt för mätning av motorers effekt, motsvarande 735 watt Bruklighet numera mindre brukligt i tekniska sammanhang

hästkrake
Ordklass substantiv
mager och föga arbetsduglig häst

hästkur
Ordklass substantiv
kraftig och kännbar behandling eller åtgärd av medicinskt eller annat slag

hästlass
Ordklass substantiv
lass på hästdargen vagn
ofta överfört: mycket stor mängd

hästlängd
Ordklass substantiv
en hästs vägräta utstärckning (särskilt i samband med hästkapplöpningar)
ofta överfört i uttryck för mycket stort försprång, stor skiljaktighet e.d.

hästminne
Ordklass substantiv
särskilt: mycket gott minne

hästpolo
Ordklass substantiv
ett ryttarspel med klubbor och boll mellan två lag med vartdera fyra spelare jämte hästar

hästskjuts
Ordklass substantiv
hästdragen vagn
abstrakt: skjutsning i hästdragen vagn

hästsko
Ordklass substantiv
drygt halvcirklelformat järnbeslag som fästs under hoven på häst

hästskobåge
Ordklass substantiv
hästskoformad valvbåge, ibland med en spets vid översta punkten (särskilt vanlig i islamisk arkitetektur)

hästskojare
Ordklass substantiv
ohederlig hästhandlare
ofta bildligt om person som försöker lura andra med tarvliga knep

hästskomagnet
Ordklass substantiv
U-formigt böjd magnet

hästskosöm
Ordklass substantiv
spik för fästning av hästsko vid hoven

hästsport
Ordklass substantiv
sport som utövas tillsammans med häst, särskilt i form av tävling (omfattar främst ridsport, galoppsport, travsport och hästpolo)

häststyng
Ordklass substantiv
typ av starkthårig fluga som fäster sina ägg på hårstråna hos hästdjur eller huden på noshörning eller elefant, varefter larverna utvecklas i matsmältningskanalen (numera sällsynt i Sverige)

hästsvans
Ordklass substantiv
särskilt: en flickfrisyr med nackhåret hopsamlat till ett svansliknande knippe och framhåret oftast klippt till lugg
en vattenväxt med talrika bladkransar kring stjälken och onasenliga blommor

hätsk
Ordklass adjektiv
som på ett agressivt sätt visat motvilja mot någon (om person)
även om handling o.d.

hätta
Ordklass substantiv
typ av enklare, spetsig huvudbonad
även om andra föremål med liknande form eller funktion
speciellt: rund, mössliknande överdel på torn

häva
Ordklass verb
förflytta uppåt med en kraftig, ögonblicklig rörelse, ibland genom att ta spjärn mot något
ofta reflexivt
med efterföljande rörelse i sidled och eventuellt nedåt: kasta, vräka
även om företeelse som påverkas till sådan rörelse av naturkrafter e.d.
göra slut på giltigheten av överenskommelse e.d.
med avseende på sjukdom e.d.: få att uhöra

hävarm
Ordklass substantiv
hävstångsarm

häva upp
Frasklass verbfras
särskilt: plötsligt och kraftigt utstöta rop e.d.
med avseende på talorgan: plötsligt göra sig hörd med

häva ur sig
Frasklass verbfras
häftigt och ohämmat uttala kritik e.d.
i absolut användning: häftig uttrycka sitt missnöje med någon

hävd
Ordklass substantiv
sedvänja eller förhållande som länge varit förhärskande
långvarigt innehav eller bruk av fast egendom som kan motivera full äganderätt Bruklighet juridik
återgivning av historiskt förlopp
även i uttryck för att någon historisk företeelse är och länge kommer att förbli berömd
gott tillstånd (särskilt hos jord)

hävda
Ordklass verb
bestämt framhålla såsom sant eller lämpligt
med kraft försvara och vidmakthålla (någons ställning på visst område, någon princip e.d.)
bruka och hålla i stånd egendom
ha samlag med kvinna Bruklighet vardagligt, ålderdomligt

hävda sig
Frasklass verbfras
prestera resultat väl jämförbara med övrigas vid tävling e.d.
med klandrande innebörd: i tal eller uppträdande markera sin egen persons betydelse i alltför hög grad och utan hänsyn till andra

hävdatecknare
Ordklass substantiv
historieskrivare Bruklighet högtidligt

hävdelse
Ordklass substantiv
det att överdrivet markera sin egen persons betydelse

hävdvunnen
Ordklass adjektiv
som efterhand vunnit allmänt erkännande

hävel
Ordklass substantiv
ett mejselformat tandläkarinstrumnet för avlägsnande av djupare liggande tandrötter och rotrester

hävert
Ordklass substantiv
U-formigt böjt rör genom vilket man med lufttryckets hjälp kan leda vätska från ett kärl med högre vätskenivå till ett annat kärl med lägre vätskenivå, varvid vätskan passerar en nivå som ligger över det första kärlets vätskenivå

hävstång
Ordklass substantiv
långsaml kropp som är vridbar kring en fast punkt eller en axel och på vilken vridande krafter verkar (särskilt med tonvikt på dess egenskap att kunna omvandla en längre rörelse till en kortare men kraftigare
även bildligt

hävstångsarm
Ordklass substantiv
särskilt: avståndet mellan en hävstångs stödjepunkt och den punkt där endera av de på hävstången verkande krafterna angriper (särskilt med tonvikt på eventuell kraftvinst)

häxa
Ordklass substantiv
en ond kvinnlig sagofigur med förmåga att utöva skadlig trolldom genom förbund med djävulen
utvidgat: kvinna som påstås vara i förbund med djävulen, särskilt i samband med religionsförföljelse
även försvagat om allmänt motbjudande kvinna

häxdans
Ordklass substantiv
särskilt: oöverskådligt virrvarr av händesler e.d.

häxeri
Ordklass substantiv
skadlig trolldom
även försvagat om något oförklarligt

häxjakt
Ordklass substantiv
jakt på häxor
ofta överfört: hänsynslös jakt

häxkittel
Ordklass substantiv
särskilt: plats som präglas av intensivt och oöverskådligt liv

häxmästare
Ordklass substantiv
trollkarl
försvagat: person med förbluffande förmåga på något område

häxprocess
Ordklass substantiv
rättegång mot kvinna anklagad för trolldom och förbund med djävulen, särskilt i samband med religionsförföljelse Bruklighet historiskt
överfört: rättegång eller likanade förfarande, där den anklagade inte har en rimligt chans att försvara sig och ofta anklagas för påhittade brott

häxring
Ordklass substantiv
ring eller båge av hattsvampar som orsakar frodigare gräsväxt

häxsabbat
Ordklass substantiv
fest vid vilken djävulen tros bli hyllad av häxor (i äldre foktro)
även bildligt om vild orgie e.d.


Ordklass substantiv
kreatursfoder av torkat gräs, torkade vallbaljväxter m.m.

höfeber
Ordklass substantiv
hösnuva

höft
Ordklass substantiv
högra eller vänstra sidan av det något utskjutande kroppspartiet med ytliga skelettben strax ovanför benens fäste och nedanför midjan (på människan)

höfta
Ordklass verb
göra ett snabbt påstående eller en snabb uppskattning som inte kan grundas på någon mer noggrann kunskap eller bedömning

höftben
Ordklass substantiv
ettdera av de båda något utskjutande skelettbenen i bäckenet

höftfäste
Ordklass substantiv
särskilt: placering av händerna runt höfterna, vanligen med tummen på ryggsidan

höfthållare
Ordklass substantiv
ett kvinnligt underplagg som anbringas över höfterna och vanligen är försett med strumpeband för att fästa och hålla upp strumporna

höftled
Ordklass substantiv
led som förenar höftbenet med lårbenet

höftmått
Ordklass substantiv
mått som anger hur bred man är över höfterna

höftskynke
Ordklass substantiv
ett klädesplagg som fästs runt höfterna och hänger löst ned, vanligen till ett stycke ovanför knäna

hög
Ordklass substantiv
anhopning av föremål eller material med viss, inte obetydlig utsträckning i höjdled (vanligen osorterad och ofta med föremål eler material av ringa värde)
speciellt om ordnad anhopning av jord e.d. som markerar gravplats
ofta med bibetydelse av alltför stor mängd
oordnad och obestämd, större grupp, ofta mer eller mindre skämtsamt (i fråga om personer)
speciellt i uttryck för slumpmässigt val eller slumpmässig förekomst
hög
Ordklass adjektiv
som har stor utsträckning i riktning uppåt (i förhållande till någon norm för föremålet i fråga)
utvidgat: som finns eller försiggår på stor höjd
även i fråga om position eller utsträckning i horisontell riktning, speciellt för att uttrycka nordlig position
även neutralt vid måttangivelser
som har stor omfattning i någon mätbar dimension som framgår av sammanhnaget, speciellt för att ange värde, kvalitet, styrka m.m.
spciellt även om ljud, röst e.d.: som uppfattas som kraftig av hörselsinnet
speciellt även om ton: som ligger långt upp på tonskalan och alltså har stort svängningstal
för att ange stor grad av något som inte direkt kan mätas: intensiv, innerlig
som har en inflytelserik och aktad ställning i samhället
även om härkomst e.d.
även om handling e.d. av inflytelserik person
med klandrande innebörd: högdragen
även om framstående grupp vid andra, rangordnande indelningar, speciellt prestationsmässiga
som nått långt i sin utveckling (om djur och även om männiksogrupper)
även om del av ämne, utbildningsstadium e.d. som kräver mycket förkunskaper
som omfattar de äldsta i viss grupp
som uttrycker stor uppskattning
moraliskt mycket aktningsvärd
något utvidgat: upphöjd över det jordiska och materiella
som upplever kraftig, positiv verkan av narkotika Bruklighet vardagligt

högadel
Ordklass substantiv
sammanfattningen av adelssläkter av högsta rang i ett land

högaffel
Ordklass substantiv
ett gaffelliknande jordbruksredskap för hantering av hö

högakta
Ordklass verb
hysa stor aktning för

högaktiv
Ordklass adjektiv
starkt radioaktiv

högaktning
Ordklass substantiv
hög uppskattning av någons inre egenskaper e.d. (ibland endast betingad av vederbörandes höga ställning)

högaktningsfull
Ordklass adjektiv
som visar högaktning för någon
särskilt som artig avslutningsfras i brev till någon man inte känner Bruklighet i adverbiell användning

högaktuell
Ordklass adjektiv
som tilldrar sig största uppmärksamhet för tillfället

högaltare
Ordklass substantiv
förnämsta altare i en kyrka, beläget i koret

högbana
Ordklass substantiv
järnväg eller spårväg som löper över markplanet på viadukt e.d.

högbarmad
Ordklass adjektiv
som har hög barm (om kvinna) Bruklighet mest litterärt

högben
Ordklass substantiv
bjälke i takstol, som löper från taknocken till takfoten

högblad
Ordklass substantiv
litet, oskaftat blad som sitter högt upp på stjälken på en växt och utgör stöd för blommorna eller blomställningarna

högboren
Ordklass adjektiv
som är av hög börd

högborg
Ordklass substantiv
främsta centrum för viss verksamhet, där den utövas intensivast och och varifrån den sprids

högborgerlig
Ordklass adjektiv
som tillhör borgerlighetens översta skikt
ofta med tanke på bekväm och ordnad livsstil etc.

högburen
Ordklass adjektiv
högt lyftad, särskilt om huvud och som uttryck för stolthet och oberördhet Bruklighet vanligen högtidligt

högbänk
Ordklass substantiv
högsäte i fornnordisk sal

högdjur
Ordklass substantiv
person i aktad och inflytelserik ställning Bruklighet vardagligt
ursprungligen om villebråd, bl.a. hjortar och rådjur, som endast fick jagas av priviligerade personer

högdragen
Ordklass adjektiv
som tydligt uppträder med anspråk på att betraktas som förmer än andra (genom avmätt sätt m.m.)
även om handling. o.d.

högeligen
Ordklass adverb
i högsta grad Bruklighet något högtidligt

höger
Ordklass substantiv
sida i förhållande till någon som är närmast den hos de flesta människor bästa handen
även absolut riktnings- eller platsangivande
även överfört i fråga om politiska förhållanden
sammanfattningen av konservativa politiska grupperingar (vanligen i ett land e.d.)
slag med höger knytnäve i boxning
höger
Ordklass adjektiv
belägen på samma sida om någon som den hos de flesta människor bästa handen på den givna personen (varvid alltså platsangivelsen blir beroende av hur personen i fråga är vänd)
absolut plats- eller riktningsavgivande vid föremål med naturlig framsida eller riktning
ibland överfört i fråga om politiska förhållanden: konservativ

högerflygel
Ordklass substantiv
högra delen av an trupp på linje
ofta överfört i fråga om politiska förhållanden: den mest konservativa delen av ett parti e.d.

högergängad
Ordklass adjektiv
som är gängad så att den skruvas in medsols (om skruv e.d.)

högerhänt
Ordklass adjektiv
som arbetar bättre med högra handen än med den vänstra

högerkrok
Ordklass substantiv
slag med knuten högerhand, varvid högerhanden är böjd (i boxning)

höger och vänster om marsch
åtkilj er (order till uppställd trupp)

höger om
vrid kroppen och fötterna 90 grader åt höger! (vid militär ordergivning)

högerparti
Ordklass substantiv
konservativt politiskt parti
speciellt som anmn på det enda eller största konservativa partiet i ett land

högerregel
Ordklass substantiv
trafikregel enligt vilken man som trafikant skall lämna företräde åt korsande trafik som kommer från höger (om inte trafikmärke anger något annat)

högertrafik
Ordklass substantiv
grundläggande trafikprincip som innebär att man vid möte håller till höger och vid vägtrafik kör på vägens högra sida i förhållande till färdriktningen (i fråga om vägtrafik, sjötrafik eller lufttrafik)

högervind
Ordklass substantiv
särskilt: tendens till ökad popularitet för konservativa partier och idéer

högervridning
Ordklass substantiv
särskilt: ändring till mer konservativ inriktning av politiken

högfjäll
Ordklass substantiv
fjäll ovanför snögränsen med kvaliggande snö året runt
ibland även utvidgat om fjällområde ovanför trädgränsen

högflod
Ordklass substantiv
kraftigt förhöjt vattenstånd i flod

högform
Ordklass substantiv
bästa tänkbara kroppsliga tillstånd, särskilt med tanke på förmåga till idrottsliga prestationer
även utvidgat i fråga om själsligt tillstånd e.d.

högfrekvens
Ordklass substantiv
vågrörelse med stort antal svängningar per sekund, särskilt i fråga om radiovågor över cirka 10 000 Hz

högfrekvent
Ordklass adjektiv
som har stort antal svängningar per sekund (om radiovågor eller annan vågrörelse)
utvidgat: mycket vanlig

högfärd
Ordklass substantiv
det att vara högfärdig

högfärdig
Ordklass adjektiv
som uppträder med en känsla av att vara förmer än andra i något avseende, särskilt vad gäller social status
även om handling e.d.

högfärdsblåsa
Ordklass substantiv
högfärdig person (vanligen om kvinna) Bruklighet vardagligt

högfärdsdjävulen
Ordklass substantiv
högfärden tänkt som personligt verkande kraft av demonisk typ

högfärg
Ordklass substantiv
spader eller hjärter, som i bl.a. bridge värderas högre än ruter och klöver

högförnäm
Ordklass adjektiv
ytterst förnäm
ibland med bibetydelse av högfärd

högförrädare
Ordklass substantiv
person som gjort sig skyldig till högförräderi

högförräderi
Ordklass substantiv
brottslig handling som äventyrar det egan landets viktigaste intressens, särskilt dess yttre säkerhet
ibland även om brott som riktar sig mot ett lands överhuvud eller dess statsskick

högglans
Ordklass substantiv
stor jämnhet och förmåga att återkasta ljus (hos yta som normalt inte speglar)

höggradig
Ordklass adjektiv
som kännetecknas av högsta grad av något

höghalsad
Ordklass adjektiv
som går högt upp i halsen (om tröja, klänning e.d.)

höghet
Ordklass substantiv
uphöjdhet och värdighet, speciellt om oberoende av materiella företeelser Bruklighet högtidligt
del av titel för kunglig person

hög himmel
Frasklass nominalfras
klar himmel som ger ett intryck av oändlig rymd

höghus
Ordklass substantiv
hyreshus med många våningar, vanligen minst fem

höginkomsttagare
Ordklass substantiv
person med hög inkomst

högkant
Ordklass substantiv
i några uttryck: ställning varvid något vilar på någon av dess mindre ytor, vanligen den allra minsta ytan

högklackad
Ordklass adjektiv
som har hög klack Bruklighet om damsko

högklassig
Ordklass adjektiv
som håller utomordentligt god kvalitet

högkonjunktur
Ordklass substantiv
ekonomisk situation som präglas av god produktion, hög sysselsättning och stor benägenhet att satsa pengar i näringslivet
bildligt: gynnsam situation

högkultur
Ordklass substantiv
samhällsystem på för sin tid hög utveckliongsnivå kulturellt, tekniskt och organisatoriskt

högkvarter
Ordklass substantiv
lokal från vilken ledningen av viss, utspridd verksamhet utövas (speciellt om förläggning för militär stab men även allmännare)
även om de verkande personerna

högkyrklig
Ordklass adjektiv
som stärngt håller på gamla kyrkliga traditioner, särskilt liturgiska, och som betonar prästämbetets speciella värdighet

högland
Ordklass substantiv
landområde beläget på viss, avsevärd höjd över hanvsytan, vanligen mer än 200 meter

högljudd
Ordklass adjektiv
som frambringar störande ljud på hög bullernivå (om person som talar, skrattar e.d.)
om ljud producerat av person: som håller hög bullernivå
överfört: alltför framfusig och iögonfallande

högländare
Ordklass substantiv
person som är bosatt i höglandsområde (särskilt om person från de skotsak högländerna)

höglänt
Ordklass adjektiv
högt belägen (om mark o.d.)

högläsning
Ordklass substantiv
det att läsa en text högt för åhörare

högmod
Ordklass substantiv
alltför stark uppskattning av det egna jaget och den egna förmågan och motsvarande nedvärdering av andra

högmodig
Ordklass adjektiv
som värderar den egan personen och den egan förmågan alltför högt och nedvärderar andra
även om handling o.d.

högmolekylär
Ordklass adjektiv
som har hög molekylvikt

högmålsbrott
Ordklass substantiv
brott mot rikets inre säkerhet Bruklighet sammanfattande juridisk beteckning

högmässa
Ordklass substantiv
Svenska kyrkans huvudgudstjänst med predikan, altartjänst och nattvardsfirande enligt viss ritual (före 1986 ofta utan nattvardsfirande)

högmässogudstjänst
Ordklass substantiv
typ av huvudgudstjänst inom Svenska kyrkan med lantartjänst och predikan (men utan nattvardsfirande) enligt viss ritual

högnivåspråk
Ordklass substantiv
programmeringsspråk som delvis använder sig av symboler som utgöra av eller liknar ord i naturligt språk

högplatå
Ordklass substantiv
högslätt
högt belägen platå som begränsas av brant stupande ytor

högprosa
Ordklass substantiv
prosastil med omsorgsfullt utarbetade meningar och åtskilliga ord som knappast förekommer i talspråk

högre flickskola
Frasklass nominalfras
numera avskaffad skolform för flickor med sju årskurser ovanpå folkskolans fjärde klass

högrelief
Ordklass substantiv
skulpterad bild som tydligt framträder ur bakgrundsytan

högrest
Ordklass adjektiv
som har avsevärd kroppslängd (särskilt om person) Bruklighet även om djur med stor utsträckning i höjdled

högrev
Ordklass substantiv
styckningsdel av nötkreatur, bestående av ryggpartiet vid bakre revbenen

högröd
Ordklass adjektiv
intensivt röd

högröstad
Ordklass adjektiv
som utnyttjar större delen av sina röstresurser i tal, skratt e.d.
överfört: påträngande och beskäftig

högsinnad
Ordklass adjektiv
som handlar generöst och med beredvillighet att bortse från oförrätter och tvister Bruklighet högtidligt
även om handling e.d.

högsint
Ordklass adjektiv
högsinnad

högsjö
Ordklass substantiv
öppna havet

högsjöflotta
Ordklass substantiv
flotta avsedd att operera på öppna havet (särskilt om den tyska flottan under första världskriget)

högskola
Ordklass substantiv
läroanstalt för högre utbildning och forskning, där det i princip krävs avslutade gymnasiestudier för att komma in (i officiella sammanhang numera ofta bestående av en sammanslagning av allaeftergymnasiala ubildningsanstalter på en ort)
ofta abstraktare om sammanfattningen av all utbildning som bygger vidare på gymnasieutbildning

högskolelektor
Ordklass substantiv
titel för person som är anställd för att undervisa och forska vid högskola, vanligen emd doktorsexamen Bruklighet numera inte officiell beteckning, ersatt av "universitetslektor"

högslätt
Ordklass substantiv
höglandsområde med små höjdskillnader

högsommar
Ordklass substantiv
sommarens varmaste del (i Sverige från midsommar och någon månad framåt)

högspänd
Ordklass adjektiv
avsedd för hög elektrisk spänning
som präglas av stark inlevelse och hängivenhet

högspänning
Ordklass substantiv
hög elektrisk spänning överstigande 1 000 volt, t.ex. för överföring av ström över stora avstånd

högst
Ordklass adjektiv
särskilt: synnerligen
inte mer än

högstadium
Ordklass substantiv
grundskolans avslutande treåriga stadium, omfattande årskurserna 7 till 9 (sedan 1994 används benämningen "grundskolans senare år" för årskurs 6 till 9)

högsta hönset
Frasklass nominalfras
den förnämsta personen

högstbjudande
Ordklass adjektiv
som erbjuder sig att betala mest för något som är utbjudet

högstdensamme
Ordklass pronomen
den just nämnda personen Bruklighet skämtsamt

hög stil
Frasklass nominalfras
språklig stilart som utmärks av långa, konstfullt utarbeta meningar och ett högtidligt ordval

högstämd
Ordklass adjektiv
som präglas av högtidlig stämning och andlig lyftning

högsäsong
Ordklass substantiv
årligen återkommande period av intensiv verksamhet på något område, särskilt turismens

högsäte
Ordklass substantiv
förnämsta plats vid festbord e.d. (ursprungligen om den förnämsta platsen i fornnordisk hall)
även bildligt i uttryck för att man lägger största vikt vid något

högtalare
Ordklass substantiv
apparat som kan återomvandla elektriska signaler till ljud (speciellt om en del radio- och grammofonanläggningar)
speciellt även för förstärkning av ljud som produceras på plats, ibland utan att först omvandlas till elektriska signaler

högteknologi
Ordklass substantiv
modern, avancerad teknologi inom olika industrigrenar, t.ex. den elektroniska

högtflygande
Ordklass adjektiv
särskilt (i några uttryck): som syftar mot djärva men knapast uppnåeliga mål

högtid
Ordklass substantiv
viss tidpunkt eller kortare tidsperiod som firas på ett festligt men värdigt sätt såsom särskilt betydelsefull, ofta till minne av någon eller något eller för att markera att någon ny period inleds (speciellt i religiösa sammanhang)
även utvidgat om glädjande händelse
även i uttryck för sinnesstämning e.d. som svarar mot ett högtidligt tillfälle

högtidlig
Ordklass adjektiv
som präglas av allvar och värdigt (om förrättning e.d., ofta till minne av något eller för att markera att något inleds)
även om person, handling e.d.
udvidgat (i adverbiell användning): med bedömning av något såsom alltför betydelsefullt Bruklighet vardagligt

högtidlighet
Ordklass substantiv
särskilt: högtidligt tillställning

högtidlighålla
Ordklass verb
fira under högtidliga former

högtidsdag
Ordklass substantiv
viss dag som ges ett festligt innehåll såsom särskilt betydelsefull
även utvidgat

högtidsdräkt
Ordklass substantiv
eöegant klädsel lämplig för högtidliga tillfällen, speciellt i samband med inbjudning och då syftande på frack för män och lång klänning för kvinnor

högtidsstund
Ordklass substantiv
stund som ges ett högtidligt innehåll
särskilt överfört: stund som uppfattas som en fest för sinnena

högtidstal
Ordklass substantiv
tal i samband med högtid

högtrafik
Ordklass substantiv
period med stor trafiktäthet

högtravande
Ordklass adjektiv
onaturligt högstämd eller högtidlig

högtryck
Ordklass substantiv
område i atmosfären där luffttrycket är väsentligt högre än i omgivningen, vanligen med stabil väderlek som följd
abstraktare: högt lufttryck
allmännare: högt gastryck
även överfört för att uttrycka att alla krafter eller resurser används för att uppnå något mål
en tryckmetod vid vilken färgen överförs till papperet från upphöjda partier på tryckformen
även om resultatet

högtrycksrygg
Ordklass substantiv
utsträckt område i atmosfären med högt lufttryck mellan två lågtryck

högtstående
Ordklass adjektiv
som står på en hög utvecklingsnivå
som står på en hög andlig nivå

högtysk
Ordklass adjektiv
som har att göra med de mellersta och södra delarna av Tyskland (särskilt i fråga om språket)

högtyska
Ordklass substantiv
den form av tyska som talas i de mellersta och södra delarna av Tyskland (särskilt i fråga om äldre förhållanden) Bruklighet sammanfattande beteckning

högvakt
Ordklass substantiv
militär vaktstyrka under befäl av officer
även om lokal för denna
speciellt om den militära honnörsvakten vid Stockholms slott

högvarv
Ordklass substantiv
hög varvhastighet hos motor e.d.
ofta vöerfört: stor intensitet

högvatten
Ordklass substantiv
onormalt hög vattennivå i vattendrag
särskilt: högtsa vattennivå

högvilt
Ordklass substantiv
mest kollektivt: grup av villebråd som förr andast furstar och adelsmän fick jaga (numera i Sverige om älg och hjort men även om t.ex. björn och rådjur)
ofta vöerfört: kända och av pressen eftersökta personer vars liv på ett självklart sätt intresserar allmänheten

högvuxen
Ordklass adjektiv
högväxt

högvälboren
Ordklass adjektiv
som har förnäm adlig härstamning Bruklighet särskilt i titlar o.d., ålderdomligt

högvärdig
Ordklass adjektiv
som har högt värde (speciellt genom hög halt av värdefulla beståndsdelar)

högväxt
Ordklass adjektiv
som uppnått stor utsträckning i höjdled (om varelse eller växt)

högvördig
Ordklass adjektiv
som har stor andlig värdighet Bruklighet särskilt i titlar o.d., ålderdomligt

högvördighet
Ordklass substantiv
särskilt: del av titel för person med stor andlig värdighet Bruklighet ålderdomligt

högättad
Ordklass adjektiv
som är av hög börd

höja
Ordklass verb
förflytta till en högre nivå (särskilt med avseende på kroppsdelar o.d., mera sällan med avseende på tyngre föremål)
rikta in mot högre nivå
även överfört, speciellt i uttryck för att någon har sotr andlig eller moralisk kvalitet
ge större omfattning i något avseende som framgår av sammanhanget (speciellt i fråga om antal, styrka, intensitet e.d.)
ofta med innebörd av förbättring
speciellt i fråga om röststyrka och tonhöjd
även enbart för att ange att någon yttrar sig offentligt

höja någon till skyarna
Frasklass verbfras
kraftigt berömma någon

höja sig
Frasklass verbfras
förflytta sig till en högre nivå
om föremål som inte rör sig mellan nivåer: vara märkbart högre än omgivningen
överfört: vara bättre än

höjd
Ordklass substantiv
utsträckning uppåt (d.v.s. i en riktning som är vinkelrät mot underlaget, vanligen markplanet)
avstånd uppåt från markplanet eller annan nollnivå
höjdhopp Bruklighet kortform
speciellt även: vinkelavstånd från horisonten för himlakropp
ibland även i fråga om vågrät utsträckning e.d., speciellt om avstånd längs meridianen från ekvatorn
mindre kulle eller berg
högsta punkt eller mycket hög punkt av något (i fråga om konkreta eller vanligen abstrakta förhållanden)
även som en benämning på himmelen
sträcka från och vinkelrät mot basen basen till ett motstående hörn i en geometrisk figur
även om längden av en sådan sträcka
utsträckning i någon dimension som kan åskådliggöras med en lodrät skala
speciellt musik

höjdare
Ordklass substantiv
spelad boll som går i en hög bana, t.ex. i fotboll
högt uppsatt person Bruklighet skämtsamt
något som ger en stor upplevelse Bruklighet vardagligt

höjdhopp
Ordklass substantiv
en friidrottsgren där det gäller att hoppa över ne ribba placerad ganska högt mellan två ställningar

höjdkurva
Ordklass substantiv
kartlinje som förenar punkter med samma höjd över havet

höjdmätare
Ordklass substantiv
instrument för mätning av höjd (särskilt på flygplan e.d.)

höjdmätning
Ordklass substantiv
bestämning av en punkts höjd över havsytan eller annan nollnivå
utvidgat: bestämning av höjdskillnaden mellan två nivåer

höjdpunkt
Ordklass substantiv
särskilt: tillfälle inom utsträckt förlopp vars innehåll ger den angenämaste eller intensivaste upplevelsen

höjdroder
Ordklass substantiv
roder för manövrering av flygplan i vertikalplanet

höjdsjuka
Ordklass substantiv
sjukdomstillstånd som uppträder vid vistelse på höga höjder och bl.a. yttrar sig i andnöd

höjdskräck
Ordklass substantiv
intensiv, ej förnuftsstyrd rädsla för höjder

höjdsträckning
Ordklass substantiv
långsträckt höjd

höjd över all kritik
så felfri att angrepp är meningslösa (ofta i uttryck för beundran e.d.)
framställning som innehåller värderande granskning av förtjänster och brister hos konstnärligt eller vetenskapligt verk e.d.

höjning
Ordklass substantiv
förflyttning til högre nivå (konkret eller abstrakt)
speciellt musik: tecken som markerar något högre tonläge
mindre område på något högre nivå än omgivningen

höjningstecken
Ordklass substantiv
tecken i notskrift som anger att en viss ton skall höjas med ett halvt tonsteg

hök
Ordklass substantiv
typ av rovfågel med tvärvattrad fjäderdräkt, korta rundade vingar och lång stjärt
bildligt: person som vill använda maktmedel och avvisar kompromisser (särskilt i politiska sammanhnag)

hökare
Ordklass substantiv
handelsman i hökeri Bruklighet ålderdomligt

hökeri
Ordklass substantiv
typ av enklare handelsbod Bruklighet ålderdomligt

höknatt
Ordklass substantiv
årets längsta natt (21 eller 22 december)

hökuggla
Ordklass substantiv
en liten uggla med lång stjärt och vit, brunvattrad undersida som ger den ett hökliknande utseende

hölja
Ordklass substantiv
större fördjupning i sjö eller vattendrag
grund, vattenfylld fördjupning i tillväxande mosse
hölja
Ordklass verb
helt täcka eller omsluta (om täckande material av olika slag)
även om person
även överfört

hölje
Ordklass substantiv
helt täckande eller omslutande material eller föremål, ibland använt i skyddande syfte

höljt i dunkel
helt okänt

hölster
Ordklass substantiv
läderfodral för mindre handeldvapen, särskilt pistol e.d. (vanligen fäst vid bälte e.d.)
stort och ibland livligt färgat högblad som före blomningen omsluter och skyddar blomställning eller blomma, t.ex. hos kallorna

hömånad
Ordklass substantiv
namn på juli Bruklighet ålderdomligt

höna
Ordklass substantiv
hona av hönsfågel
särskilt: hona av tamhöns
även om kött eller maträtt därav
ofta i liknelser och bildligt för att uttrycka vimsighet o.d. (speiclett om kvinna som anses ha sådana egenskaper) Bruklighet vardagligt

höns
Ordklass substantiv
typ av marklevande hönsfågel som har en köttig kam på huvudet och slör under näbbroten och som (i egenskap av husdjur) producerar ägg och kött
även om kött och maträtt därav
ofta i liknelser och bldligt för att uttrycka vimsighet, dumhet e.d., speciellt: vimsig kvinna

hönsarv
Ordklass substantiv
en låg nejlikväxt med små vita, stjärnformiga blommor i toppställda knippen

hönsarve
Ordklass substantiv
en låg nejlikväxt med små vita, stjärnformiga blommor i toppställda knippen

hönsbär
Ordklass substantiv
en låg, ofta mattbildande ört med fyra stora, vita, kronbladslika högblad, som omger en liten, tät flock av svartröda blommor, och med röda, bärliknande frukter

hönseri
Ordklass substantiv
inrättning för storskalig uppfödning av höns

hönsfågel
Ordklass substantiv
typ av kraftigt byggd fågel med korta vingar och korta, ofta sporrförsedda ben med tre framåtriktade tår och en mindre, bakåtriktad tå

hönsgård
Ordklass substantiv
inhägnat område för höns
utvidgat: inrättning för uppfödning av höns
billdligt om något som utmärks av vimsighet Bruklighet vardagligt

hönshjärna
Ordklass substantiv
särskilt: mycket svag hjärna, som är oförmögen till klart tänkande o.d. Bruklighet vardagligt
även om person, särskilt kvinna, utan förmåga till klart tänkande

hönsig
Ordklass adjektiv
vimsig och fånig

hönsminne
Ordklass substantiv
mycket dåligt minne

hönsnät
Ordklass substantiv
metallnät med tämligen stora hål, som används som stängsel kring hönsgård eller för annat ändamål

höra
Ordklass verb
uppfatta ljud med hörselsinnet
ofta i passiv form i opersonliga konstruktioner
ha viss förmåga att uppfatta ljud med hörselsinnet
inrikta hörselsinnet mot något för att tillgodogöra sig något innehåll
även i syfte att tillgodogöra sig estetisk njutning
speciellt i uttryck för att påkalla uppmärksamhet eller endast för att makrkera vikten av det man tänker säga
ibland med bibetydelse av välvillig inställning Bruklighet mest bibliskt
få kännedom om något, vanligen genom muntlig förmedling men även på annat sätt
göra sig underrättad om
med avseende på person: förhöra
med partikel eller med prepositionen till: ingå i eller lämpligen räknas till visst större sammanhang
speciellt i fråga om intellektuella sammanhang

höra av
Frasklass verbfras
få tecken eller meddelande från någon

höra av sig
Frasklass verbfras
sätta sig i förbindelse med någon, ofta för att visa uppmärksamhet e.d.

höra hemma
Frasklass verbfras
ha sin nautrliga plats i visst sammanhang e.d.

höra ihop
Frasklass verbfras
naturligt ingå i sama grupp eller bilda en grupp

höra löss hosta
Frasklass verbfras
höra obetydliga eller inskränkta personer yttra sig och skryta, säga emot eller dylikt Bruklighet vardagligt

hörapparat
Ordklass substantiv
apparat för förstärkande av ljud som därigenom kan uppfattas av hörselskadade

höra på maken
Frasklass verbfras
i negerande och frågande satser: höra något liknande

höra samman
Frasklass verbfras
naturligt ingå i sama grupp eller bilda en grupp

höra sig för
Frasklass verbfras
försöka skaffa sig upplysningar om

höra till
Frasklass verbfras
med sammanhanget underförstått

höra upp
Frasklass verbfras
lyssna uppmärksamt
sluta

hörbar
Ordklass adjektiv
just möjlig att uppfatta med hörselsinnet

hörbarhetströskel
Ordklass substantiv
lägsta ljudnivå som kan uppfattas av örat

hörbarligen
Ordklass adverb
efter vad man kan höra Bruklighet formellt eller skämtsamt

hörglasögon
Ordklass substantiv
glasögon kombinerade med hörapparat

hörhåll
Ordklass substantiv
i ett fåtal uttryck: största avstånd över vilket visst ljud kan överföras och uppfattas utan hjälpmedel

hörlur
Ordklass substantiv
apparat som trycks till örat och där ljud som överförts på teknisk väg uppfattas (särskilt som tillbehör till telefon, radio o.d.
hörapparat i form av en lur Bruklighet historiskt

hörn
Ordklass substantiv
område i anslutning till skärningslinje mellan två väggar (eller liknande avgränsningar) som bildar vinkel med varandra (både om område utanför och innanför sådan skärningslinje)
i fråga om tvådimensionella förhållanden: område nära skärningspunkt mellan linjer som bildar rät eller spetsig vinkel med varandra
även överfört om litet, avlägset delområde av stort område

hörna
Ordklass substantiv
hörn Bruklighet vardagligt
ibland med bibetydelse av närhet och trivsel
rätt att ostörd spela bollen från ett av planens hörn in mot det närmaste målet sedan motståndarna spelat bollen över sin egen kortlinje (särskilt i fotboll och bandy)

hörnflagga
Ordklass substantiv
flagga som makrerar skärningspunkt mellan långsida och kortsida på fotbollsplan eller bandyplan

hörnhus
Ordklass substantiv
hus beläget i gathörn
även om del av hus med sådant läge

hörnpelare
Ordklass substantiv
pelare i hörnet av byggnad eller byggnadsdel
bildligt: mycket viktigt element i någon helhet

hörnskåp
Ordklass substantiv
skåp som är byggt för att passa i ett hörn av ett rum

hörnsten
Ordklass substantiv
sten som ingår i ett hörn av en byggnad
ofta överfört: mycket viktigt element i någon helhet

hörntand
Ordklass substantiv
konsika tand mellan framtänderna och kindtänderna (hos människan normalt den tredje tanden från munnens mitt, hos rovdjuren ofta extra lång och använd för att fånga och döda byte)

hörsal
Ordklass substantiv
sötrre rum för undervisning och föreläsningar, t.ex. inom högre utbildningsanstalt

hörsam
Ordklass adjektiv
som villigt utför befallning eller begäran Bruklighet något högtidligt

hörsamma
Ordklass verb
utföra vad som begärs eller föreslås i viss uppmaning e.d. Bruklighet formellt

hörsel
Ordklass substantiv
förmåga att uppfatta ljud genom att ljudets vågrörelser sätter trumhinnan i rörelse
speciellt om denna förmåga som ett av de fem sinnena

hörselben
Ordklass substantiv
ben i mellanörat som fortplantar trumhinnans vibrationer till det inre av örat (om hammaren, städet och stigbygeln)

hörselgång
Ordklass substantiv
inre del av ytterörat mellan öronmusslan och trumhinnan

hörselklass
Ordklass substantiv
speciell skolklass för hörselskadade barn

hörselorgan
Ordklass substantiv
fint sinnesorgan avpassat för att registrera vibrationer och noga skilja mellan frekvenser

hörselsinne
Ordklass substantiv
sinne med vilket ljud uppfattas

hörselskadad
Ordklass adjektiv
som har något fel på hörseln

hörselskydd
Ordklass substantiv
anordning som sätts i eller över öronen för att skydda hörseln, t.ex. propp eller kåpa

hörskådare
Ordklass substantiv
person som får information via rörliga bilder och tal i audivisuellt medium och tvingas följa given hastighet och ordning Bruklighet i fackspråk

hörspel
Ordklass substantiv
skådespel avsett att uppföras i radio

hörsägen
Ordklass substantiv
i ett fåtal uttryck: endast muntlig överföring av meddelande e.d., vanligen med viss antydan om osäkerhet

hörtelefon
Ordklass substantiv
apparat för återomvandling av elektriska signaler till ljud, avsedd att tryckas intill örat (särskilt som tillbehör till telefon, radio e.d.) Bruklighet numera mindre brukligt

höskulle
Ordklass substantiv
vindsliknande utrymme i stall eller ladugård för förvaring av hö

hösnuva
Ordklass substantiv
ett allergiskt sjukdomstillstånd med rinnande snuva, nysningar och ögonbesvär, förorsakat av frömöl, damm m.m.

höst
Ordklass substantiv
årstid som följer efter sommaren och kännetecknas av ostadigt väder och lövfällning
ibland med tonvikt på negativa stämningar av förägngelse, depression o.d.
även bildligt om ålderdomen

höstack
Ordklass substantiv
stor hög av sammanräfsat hö

hösta in
Frasklass verbfras
kunna ta åt sig
lyckas få (ofta i stor mängd)
ursprungligen: bärga

höstbruk
Ordklass substantiv
bearbetning om hösten av jord som skall besås följande vår

höstdagjämning
Ordklass substantiv
den tidpunkt under hösten då dag och natt är lika långa (22 eller 23 september)

höstlig
Ordklass adjektiv
som har att göra med hösten
speciellt: som är typisk för hösten

höstmånad
Ordklass substantiv
endera av månaderna under hösten (d.v.s. september, oktober eller november)
förr även som namn på september

höstrusk
Ordklass substantiv
regnigt och blåsigt höstväder

höstsådd
Ordklass substantiv
sådd av höstsäd e.d.

höstsäd
Ordklass substantiv
säd som sås under hösten och skördas följande vår

hösttermin
Ordklass substantiv
sammanhängande undervisningsperiod som infaller under sensommaren, hösten och förvintern (i grundskolan till strax före jul, i högskolan officiellt till strax efter mitten av januari)

hösåte
Ordklass substantiv
mindre höstack

hösäck
Ordklass substantiv
särskilt: slapp och hållningslös person

höta
Ordklass verb
uttrycka missnöje eller hot genom att höja och skaka näven eller något avlångt redskap

hötapp
Ordklass substantiv
knippe hö

hötjuga
Ordklass substantiv
typ av högaffel med två klor

hötorgskonst
Ordklass substantiv
massproducerad konst med banala motiv och utan konstnärligt värde Bruklighet sammanfattande beteckning

hövas
Ordklass verb
vara tillbörligt Bruklighet ålderdomligt eller skämtsamt

hövding
Ordklass substantiv
ledare för väl sammanhållen grupp med välbestämda inre traditioner, vanligen av stamtyp e.d. (särskilt i fråga om forntida eller utomeuropeiska förhållanden)
i sammansättningar även utvidgat om person i chefsställning
speciellt skämtsamt: landshövding

hövisk
Ordklass adjektiv
artig och taktfull på ett förfinat och elegant sätt
ofta speciellt i fråga om kärleksförhållande som präglas av tillbedjan och nedtoning av det sexuella

hövitsman
Ordklass substantiv
befälhavare för militär styrka i antiken och även senare Bruklighet historiskt
även om innehavare av slottslän i det medeltida Sverige

hövlig
Ordklass adjektiv
som visar rimlig yttre aktning och uppmärksamhet mot andra (om person)
även om handling o.d.

hövlighet
Ordklass substantiv
det att vara hövlig
även om hövlig handling, hövligt yttrande e.d.

hövlighetsvisit
Ordklass substantiv
besök som görs endast av hövlighet

hövolm
Ordklass substantiv
mindre höstack

hövålm
Ordklass substantiv
mindre höstack


Vill du kommentera den här sidan eller någon annan sida? Använd kontaktformuläret. Skriv titeln på sidan du vill kommentera och din kommentar i fältet Meddelande.