K - KNAP

Det här är den nedbantade nätversionen av MK Förlags ordbok. Hämta gratis windowsprogrammet MK Förlags ordbok. Där finns allt innehåll och ett antal olika möjligheter att söka och välja vad som skall visas i resultatet.


k
Ordklass substantiv
den elfte bokstaven i det svenska alfabetet
förkortning för "köchelnummer"
K
Ordklass substantiv
förkortning för "Kelvin"

kabal
Ordklass substantiv
hemlig sammansvärjning mellan högt uppsatta personer Bruklighet mindre brukligt

kabaré
Ordklass substantiv
blandat underhållningsprogram innehållande sångnummer, talnummer och dansnummer

kabaréorkester
Ordklass substantiv
orkester som spelar lättare musik av underhållningstyp

kabbala
Ordklass substantiv
kabbalism

kabbalism
Ordklass substantiv
en senjudisk mystisk vishetslära med bl.a. inslag av talmagi

kabbalist
Ordklass substantiv
person som ägnar sig åt kabbalism
även utvidgat om mystiker i allmänhet

kabbeleka
Ordklass substantiv
en ört som har stora, gula blommor och rundat hjärtlika blad och som växer vid vatten eller i fuktig terräng

kabbleka
Ordklass substantiv
en ört som har stora, gula blommor och rundat hjärtlika blad och som växer vid vatten eller i fuktig terräng

kabel
Ordklass substantiv
typ av grovt tågvirke för bogsering o.d., som är hopsnott för att bli elastiskt
även allmännare om grövre tågvirke eller vajer
elektrisk ledning för elektricitet eller telekommunikation med kraftig isolering

kabelbro
Ordklass substantiv
hängbro som bärs upp av stålkablar (den vanligaste typen)

kabelbrunn
Ordklass substantiv
schakt med kablar för el- och telefonledningar (ofta i stadsgator)

kabelfäste
Ordklass substantiv
fäste för bärkabel till bro

kabelgatt
Ordklass substantiv
öppning för ankarkable i fartygsbog

kabeljo
Ordklass substantiv
fläkt, saltad och lätt torkad långa utan huvud (ibland även om torsk eller lubb)

kabellängd
Ordklass substantiv
längdmått som utgör en tiondels nautisk mil (d.v.s. cirka 185 meter)

kabelskåp
Ordklass substantiv
skåp som inehåller anordningar för koppling av el- eller telekabel, t.ex. vid ändpunkten av en sträcka där kabeln går under jord eller vatten

kabelslagen
Ordklass adjektiv
hopslagen av tre eller fyra trossar medurs (om tågvirke) Bruklighet teknik

kabel-TV
Ordklass substantiv
system för TV-sändning via telekabel istället för trådlöst
även om programkanal e.d. som sänder på detta sätt

kabin
Ordklass substantiv
litet, avskilt utrymme i båt eller fordon för passagerare eller förare
även om hela passagerarutrymmet i flygplan (i motsats till förarutrymmet)
även om öppna eller slutna vagnar i linbanor, liftar o.d.

kabinbana
Ordklass substantiv
linbana med stora vagnar för persontransport, i dubbelriktad trafik vanligen två till antalet, den ena på väg uppåt och den andra på väg nedåt

kabinbåt
Ordklass substantiv
typ av mindre, ruffad motorbåt, vanligen av planande typ

kabinett
Ordklass substantiv
litet rum i förnämare våning
särskilt för samlingar
även om skåt för konst e.d.
sittande regering (särskilt vid beskrivning av utländska förhållanden, ofta med angivande av regeringschef)
ursprungligen och speciellt om gruppen av de viktigaste ministrarna Bruklighet särskilt vid beskrivning av brittiska förhållanden
toalettrum Bruklighet föråldrat

kabinettsekreterare
Ordklass substantiv
högste tjänsteman i utrikesdepartementet och utrikesministerns närmaste man (mest i fråga om svenska förhållanden)

kabinettsformat
Ordklass substantiv
format för fotografiska porträtt (cirka 12 × 16,5 centimeter)

kabinettsfråga
Ordklass substantiv
politisk fråga som läggs fram i folkrepresentation och vars utgång avgör om regeringen skall sitta kvar

kabinettskort
Ordklass substantiv
fotografi i kabinetssformat

kabinettskåp
Ordklass substantiv
antikt skåp med många små lådor och fack (vanligt på 1600-talet)

kabinettsorder
Ordklass substantiv
påbud som utgår direkt från regenten (med förbigående av underordnade myndigheter Bruklighet historiskt

kabinettspass
Ordklass substantiv
kurirpass Bruklighet mindre brukligt

kabinettspolitik
Ordklass substantiv
politik som sköts inom en liten, sluten grupp, särskilt utrikespolitik, gärna med förbigående av de officiella organen Bruklighet mest historiskt

kabinpersonal
Ordklass substantiv
servicepersonal på passagerarplan (d.v.s. flygvärdinnor, stewarder och purser i motsats till piloter, navigatörer e.d.)

kabintryck
Ordklass substantiv
lufttryck inne i ett flygplan

kabla
Ordklass verb
sända telegram på kabel Bruklighet delvis historiskt
i ett fåtal uttryck: förena ledningstrådar till en kabel
ansluta till kabel-TV Bruklighet vardagligt

kablage
Ordklass substantiv
ordnad samling av elektriska kablar försedda med kontakter o.d., ofta även installerade och utgörande del av ett system

kabuki
Ordklass substantiv
en klassisk japansk teaterform med våldsamt utspel och enbart manliga skådespelare

kabyl
Ordklass substantiv
person som tillhör ett bergsfolk i nordvästra Afrika (särskilt i mellersta Algeriet)

kabylisk
Ordklass adjektiv
som har att göra med kabylerna

kabyss
Ordklass substantiv
kök på ett fartyg
utvidgat: skrubb, kyffe

kacka
Ordklass verb
ha avföring Bruklighet vardagligt, ålderdomligt

kacka i eget bo
Frasklass verbfras
tala illa om sina egna eller sitt eget

kackalorum
Ordklass substantiv
bråk och oväsen som låter som ett gräl e.d. Bruklighet vardagligt

kackel
Ordklass substantiv
ljud från hönsfåglar och gäss
även om mänskligt pladder

kackerlacka
Ordklass substantiv
typ av liten, oval, platt insekt med bitande mundelar och kraftiga, borstiga ben (mest känd som skadegörare)

kackla
Ordklass verb
utstöta korta, entoniga läten i oavbruten följd (om hönsfåglar och gäss)
även överfört om människor Bruklighet nedsättande

kadaver
Ordklass substantiv
död djurkropp, vanligen av större djur
ibnald nessättande om människorkopp

kadaverdisciplin
Ordklass substantiv
ytterst sträng disciplin, varvid blind lydnad krävs

kadaverlydnad
Ordklass substantiv
blind lydnad

kadens
Ordklass substantiv
harmonisk avslutning av musikstycke enligt vissa regler
även utvidgat om harmoniförlopp inom en musikalisk sats e.d.
ibland överfört om avslutningar i allmänhet
improvisation som skjuts in mot slutet av del av musikstycke (ursprungligen för att ge solisten tillfälle att visa sin skicklighet)
hur många varv vevarmarna går runt på 1 minut när man cyklar

kader
Ordklass substantiv
kår av fast anställda tjänstemän inom större organisation (ursprungligen och speciellt om främst befär och officerare i krigsmakt)
även om enskild person i sådan kår
numera ofta om kårer av andra tjänstemän, särskilt funktionärer i kommunistiska partier, fackföreningar o.d.

kadersystem
Ordklass substantiv
organisation av krigsmakt som innebär att visst befäl är fast anställt medan reservbefälet och de meniga tjänstgör endast kortare tid (det rådande systemet i bl.a. den svenska krigsmakten)

kaderövning
Ordklass substantiv
militär övning för det fast anställda befälet

kadett
Ordklass substantiv
person som utbildar sig till officer vid försvarshögskola e.d.
även om person som utbildar sig till officer i Frälsningsarmén

kadettfartyg
Ordklass substantiv
övningsfsrtyg för sjökadetter

kadettyg
Ordklass substantiv
typ av långrandigt, ofta kraftigt bomullstyg för arbetskläder etc.

kadi
Ordklass substantiv
domare i muslimska länder, som avgör civilrättsliga och religiösa frågor

kadmium
Ordklass substantiv
ett tyngre, metalliskt grundämne som används bl.a. till färgämnen, rostskydd och lättsmälta legeringar

kadmiumgult
Ordklass substantiv
ett beständigt gult färgämne som består av en kadmiumförening och ofta används av konstnärer
även om motsvarande färgnyans

kadmiumrött
Ordklass substantiv
ett beständigt rött färgämne bestående av kadmiumföreningar och ofta används av konstnärer
även om motsvarande färgnyans

kadrilj
Ordklass substantiv
en dans med fyra eller flera par som dansar mitt emot varandra i livligt tempo, som var vanlig under 1800-talet
typ av ryttaruppvisning av en grupp som rider ett antal olika turer
ursprungligen om ett slgas tornerspel

kafé
Ordklass substantiv
serveringsställe för kaffe och andra förfriskningar och kakor samt ibland enklare maträtter (självständig rörelse eller ibland som avdelning i större restaurang e.d.)
ibland även om enklare restaurang
i sammansättningar ibland med antydan om mindre seriös verksamhet e.d.

kaféblomma
Ordklass substantiv
en tålig krukväxt med stora, spetsiga blad, som ofta förekommer i kafélokaler

kafévagn
Ordklass substantiv
järnvägsvagn med kaféservering

kaffe
Ordklass substantiv
typ av varm, mörk dryck som har stark doft och stimulerande verkan och som bereds av malda, rostade kaffebönor
även med tonvikt på själva drickandet (och förtäring av kakor o.d. i samband därmed)
typ av böna som innehåller aromatiska och stumulerande ämnen och som används till beredning av kaffedryck (även om produkter därav) Bruklighet egentligen kortform
även om växt (buske eller träd) med sådana frön

kaffeautomat
Ordklass substantiv
försäljningsautomat för färdiglagat kaffe på arbetsplatser, i samlingslokaler etc.

kaffebal
Ordklass substantiv
säck med kaffe (cirka 60 kilogram)

kaffebord
Ordklass substantiv
bord som är dukat till kaffedrickning

kaffebricka
Ordklass substantiv
bricka som är dukad till servering av kaffe och kaffebröd

kaffebrun
Ordklass adjektiv
brun som kaffe

kaffebryggare
Ordklass substantiv
apparat för bryggning av kaffe (särskilt om eldriven, automatisk apparat)

kaffebröd
Ordklass substantiv
söta bakverk som serveras till kaffe (om vetebröd, småkakor etc.)

kaffebuske
Ordklass substantiv
typ av buske med stora, lagerlika blad, vita, välluktande blommor och röda stenfrukter som ger kaffebönor (föremommande i tropiska högländer)

kaffeböna
Ordklass substantiv
typ av frö från kaffebuske som innehåller aromatiska och stimulerande ämnen

kaffedags
Ordklass adverb
lämplig tidpunkt för att dricka kaffe

kaffeduk
Ordklass substantiv
duk avsedd för kaffebord eller kaffebricka (vanligen liten och med dekor)

kaffefilter
Ordklass substantiv
filter för bryggning av kaffe

kaffegrädde
Ordklass substantiv
tunn grädde med ungefär 10 procent fetthalt, avsedd att blandas i kaffe

kaffegök
Ordklass substantiv
kaffe med tillsats av brännvin eller konjak

kaffehalva
Ordklass substantiv
kaffegök

kaffehurra
Ordklass substantiv
kaffepanna Bruklighet vardagligt, något föråldrat

kaffekanna
Ordklass substantiv
kanna för servering och (eventuellt) tillagning av kaffe

kaffekask
Ordklass substantiv
kaffegök

kaffekittel
Ordklass substantiv
större kaffepanna

kaffekopp
Ordklass substantiv
mindre kopp avsedd för kaffe (i bl.a. Sverige och norra Europa oftast i storlek mellan mockakopp och tekopp, i bl.a. södra Europa oftast betydligt mindre)
även med tonvikt på avnjutandet av innehållet
som exakt måttangivelse i recept etc.: 1,5 deciliter Förkortning kkp

kaffekorn
Ordklass substantiv
ett vassliknande, substropiskt sädesslag med stor vippa, som odlas i bl.a. Afrika

kaffekvarn
Ordklass substantiv
handkvarn för malning av kaffe (förr vanlig i hushåll)
eldriven apparat för att hacka sönder kaffebönor med hastigt roterande knivar

kaffemoster
Ordklass substantiv
person (man eller kvinna) som är mycket förtjust i kaffe Bruklighet vardagligt

kaffepanna
Ordklass substantiv
kittel med lock och pip för kokning av kaffe

kaffepetter
Ordklass substantiv
kaffepanna Bruklighet vardagligt

kaffer
Ordklass substantiv
person som tillhör något bantufolk i sydöstra Afrika
ibland som öknamn på svarta i Sydafrika Bruklighet kan verka stötande

kafferast
Ordklass substantiv
arbetspaus då kaffe eller te dricks, eventuellt med kaffebröd

kafferbuffel
Ordklass substantiv
en kraftig, vanligen gråsvart buffel från södra Afrika, som inte kan tämjas

kafferep
Ordklass substantiv
anspråkslösare bjudning med kaffe och kakor, särskilt (förr) för damer

kafferspråk
Ordklass substantiv
typ av bantuspråk i sydöstra Afrika, som omfattar kafir och zulu Bruklighet mindre brukligt

kaffeservering
Ordklass substantiv
kafé (vanligen med begränsat utbud av rätter)

kaffesked
Ordklass substantiv
liten sked i storlek mellan mockasked och tesked att användas till kaffekopp
någon gång även som måttsangivelse

kaffesump
Ordklass substantiv
bottenfällning efter kaffekokning

kaffetant
Ordklass substantiv
kaffemoster

kaffeträd
Ordklass substantiv
typ av träd som ger kaffebönor och i plantagerna vanligen hålls beskuret som buske

kaffetår
Ordklass substantiv
liten mängd kaffe (en kopp eller två) Bruklighet vardagligt

kaffeved
Ordklass substantiv
finfördelad ved
nästan enbart om rester av möbler e.d. efter förstörelse

kaftan
Ordklass substantiv
lång och vid, enklet skuren rock av österländsk typ
även om svensk prästrock

kagge
Ordklass substantiv
typ av liten tunna (liten nog att lätt flyttas)
mage Bruklighet skämtsamt

kaggost
Ordklass substantiv
grynpipig, svensk hårdost av sveciaosttyp med syrlig smak

kainsmärke
Ordklass substantiv
tecken på ondska i utseendet (ursprungligen i pannan)

kaj
Ordklass substantiv
anläggning för förtöjning, lossning och lastning av fartyg (med lodrät sida mot djupt vatten och vågrät ovansida för godshantering)

kaja
Ordklass substantiv
en mindre, svart kråkfågel med grå nacke, som förekommer flockvis, ofta i tätorter

kajak
Ordklass substantiv
liten, däckad kanot för sport och tävling e.d. till havs (ursprungligen grönländsk)

kajalpenna
Ordklass substantiv
ögonsminkpenna för målning av ögonkanten innanför ögonfransarna

kajavgift
Ordklass substantiv
avgift för gods upplagt på kaj i väntan på vidare transport

kajdjup
Ordklass substantiv
minsta djup vid kaj

kajennpeppar
Ordklass substantiv
typ av röd, mycket stark paprikakrydda, som används mycket i latinamerikansk och österländsk matlagning

kajfritt
Ordklass adverb
med transport till och uppläggning på kaj på säljarens bekostnad (som klausul i transportkontrakt)

kajka
Ordklass verb
förflytta sig på vattnet utan mål

kajman
Ordklass substantiv
typ av småvuxet, krokodilartat kräldjur med kort, platt, avrundad nos, som förekommer i Syd- och Mellanamerika

kajplats
Ordklass substantiv
plats för fartyg vid kaj (särskilt om speciellt anordnad plats som kan reserveras

kajskoning
Ordklass substantiv
fast beklädnad på kajsida med uppgift att skydda fartyg mot skamfilning

kajuta
Ordklass substantiv
bästa rum ombord på mindre fartyg eller (ibland) yacht
även om fartygschenfens arbetsrum på större fartyg

kajutdäck
Ordklass substantiv
däcket över en kajuta på fartyg med flera däck

kajutpost
Ordklass substantiv
vaktpost utanför fartygschefens kajuta på örlogsfartyg

kaka
Ordklass substantiv
matbröd med flat, rund form
ibland överfört om nyttigheter etc.: levebröd
litet, finare, sötat bakverk

kakadua
Ordklass substantiv
typ av större papegoja med uppresbar hjässtofs och god härmförmåga, som ofta används som burfågel och förekommer särskilt i Australien

kakafoni
Ordklass substantiv
illalåtande sammanblandning av olikartade ljud (särskilt om skrällande dissonanser o.d.)
även överfört om färger, texter o.d. med liknande analoga egenskaper

kakao
Ordklass substantiv
en tropisk böna som utgöra råvara för tillverkning av choklad till sötsaker, dryck eller kryddning
även om sötad, brun dryck beredd av pulvret

kakaoböna
Ordklass substantiv
ett mandelstort, vitt, platt frö ut vilket kakao utvinns

kakaofett
Ordklass substantiv
fett som erhålls genom pressning av kakobönor

kakaolikör
Ordklass substantiv
likör smaksatt med kako

kakaopulver
Ordklass substantiv
kakao

kakaoträd
Ordklass substantiv
ett litet träd med gurkliknande frukter som innehåller kakaobönor (härstammande från tropiska Amerika)

kaka söker maka
Frasklass sats
var och en söker sig till sin like

kakburk
Ordklass substantiv
burk för förvaring av kakor

kakel
Ordklass substantiv
platta av bränt lergods, som är glaserad på ena sidan och används för beklädnad i våtutrymmen, kök etc. (förr även för eldstäder)
även kollektivt

kakelplatta
Ordklass substantiv
enstaka platta av kakel

kakelugn
Ordklass substantiv
kakelklädd eldstad för uppvärming, ofta med dekor och typisk för äldre svensk bebyggelse

kakelugnslucka
Ordklass substantiv
liten lucka framför eldöppningen i kakelugn, vanligen i form av en halvdörr i mässing

kakelugnsmakare
Ordklass substantiv
person som yrkesmässigt tillverkar kakelugnar

kakelugnsnisch
Ordklass substantiv
nisch i kakelugn att användas som värmeskåp

kakelugnssättare
Ordklass substantiv
person som monterar och reparerar kakelugnar

kakelugnsventil
Ordklass substantiv
ventil för reglering av drag i kakelugn (för friskluftstillförseln)

kakfat
Ordklass substantiv
upläggningsfat för kakor

kakform
Ordklass substantiv
bakform för gräddning av kakor eller finare bakverk

kaki
Ordklass substantiv
ljus, gul-brun-grå färg, som påminner om vägdamm eller sand
kraftigt, kakifärgat, ofta impregnerat bomullstyg för militärkläder, arbetskläder och sportkläder (ursprungligen gulbrunt)

kakmix
Ordklass substantiv
halvfabrikat i pulverform, som innehåller nästan alla ingredienser till en kaka

kakmått
Ordklass substantiv
redskap med speciell form, ofta en stjärna eller ett hjärta, för uttagning av stycken ur kakdeg genom nedtryckning

kakofoni
Ordklass substantiv
illalåtande sammanblandning av olikartade ljud (särskilt om skrällande dissonanser o.d.)
även överfört om färger, texter o.d. med liknande analoga egenskaper

kaksmet
Ordklass substantiv
kletig blandning av ingredienser till mjuk kaka eller småkakor

kakté
Ordklass substantiv
kaktusväxt

kaktus
Ordklass substantiv
typ av ofta taggig och hårig växt med grunt rotsystem och köttig stam som snabbt suger upp och lagrar vatten (ofta använd som krukväxt; ursprungligen från halvökenoråden i Amerika)

kaktusfikon
Ordklass substantiv
en tunn eller päronformig, ätlig frukt av en odlad kaktus, som har uppfriskande, lätt syrlig smak

kaktång
Ordklass substantiv
tång att ta finare bakverk med (ibland av ädel metall)

kakuminal
Ordklass substantiv
konsonantljud som uttalas med tungspetsen mot gommens högsta punkt
kakuminal
Ordklass adjektiv
som uttalas med tungspetsen mot gommens högsta punkt (om vissa konsonanter)

kal
Ordklass adjektiv
som saknar eller har förlorat sitt naturliga hölje (såsom växtlighet, löv, hår etc.)
utvidgat: som saknar normal utsmyckning e.d.

kalabalik
Ordklass substantiv
stormigt bråk eller uppträde
även försvagat om rörig situation e.d.

kalabass
Ordklass substantiv
flaskliknande eller klotformigt, torkat fruktskal från en gurkväxt (kalebasspumpa) eller ett västindiskt och sydamerikant träd, som används som behållare eller musikinstrument m.m. av naturfolk i tropikerna
även om motsvarande växt eller frukt

kalabasspumpa
Ordklass substantiv
en odlad, tropisk gurkväxt med hårdskaliga, ofta flaksliknande frukter vars fruktskal kan användas som behållare, musikinstrument m.m.

kalamitet
Ordklass substantiv
olycka eller missöde som vanligen vållar mer förargelse än skada

kalander
Ordklass substantiv
maskin med sammanpressande valsar för glattpressning av papper, tyg o.d.

kalandrera
Ordklass verb
pressa eller glätta i kalander

kalas
Ordklass substantiv
anspråkslösare fest som mest är inriktad på förtäring och eventuellt enklare nöjen
även överfört med tonvikt på mängd av något
även allmänt positivt förstärkande (ibland i adjektivisk användning)

kalasa
Ordklass verb
äta på något med välbehag och gärna i stor mängd

kalasbyxor
Ordklass substantiv
typ av tjockare strumpbyxor eller benunderkläder för flickor och kvinnor (att bära över tunna strumpor etc.) Bruklighet något föråldrat

kalaskula
Ordklass substantiv
tjock, fast, utstående mage, som antas ha uppkommit genom vällevnad Bruklighet vardagligt

kalasmat
Ordklass substantiv
extra god mat

kalaspingla
Ordklass substantiv
flicka eller kvinna med attraktivt utseende Bruklighet vardagligt, något föråldrat

kalasväder
Ordklass substantiv
mycket bra väder Bruklighet vardagligt

kalavverka
Ordklass verb
fullständigt avverka visst skogsområde

kalcedon
Ordklass substantiv
typ av tät, vit eller grå kvarts (även om färgade varianter; används som prydnadssten)

kalcinera
Ordklass verb
sönderdela fasta ämnen genom kraftig upphettning
speciellt om att sönderdela kalksten i bränd kalk och koldioxid

kalcium
Ordklass substantiv
ett lätt, silvervitt, metalliskt grundämne som ingår i många bergarter och i skelett

kalciumfosfat
Ordklass substantiv
fosforsyrans kalciumsalt, särskilt använt som gödselmedel

kalciumhydroxid
Ordklass substantiv
basisk förening av kalcium, väte och syre, som främst används till murbruk

kalciumkarbonat
Ordklass substantiv
salt av kalcium och kolsyra, som utgör huvudbeståndsdel i kalksten, krita, marmor m.m.

kalciumklorid
Ordklass substantiv
salt av kalcium och saltsyra, som bl.a. används för att binda dammet på grusvägar

kalciumoxid
Ordklass substantiv
förening av kalcium och syre, som utgör mellanstadium vid tillverkning av släckt kalk av kalksten e.d.

kalciumsulfat
Ordklass substantiv
salt av kalcium och svavelsyra, som tillsammans med vatten bildar gips

kaldé
Ordklass substantiv
person tillhörande ett semitiskt folk i det forna Babylonien
ibland även som beteckning för astrologer och magiker

kalebass
Ordklass substantiv
flaskliknande eller klotformigt, torkat fruktskal från en gurkväxt (kalebasspumpa) eller ett västindiskt och sydamerikant träd, som används som behållare eller musikinstrument m.m. av naturfolk i tropikerna
även om motsvarande växt eller frukt

kalebasspumpa
Ordklass substantiv
en odlad, tropisk gurkväxt med hårdskaliga, ofta flaksliknande frukter vars fruktskal kan användas som behållare, musikinstrument m.m.

kaledonisk
Ordklass adjektiv
som har att göra med en bergskedjeveckning från Spetsbergen till västra Irland (inklusive den skandinaviska fjällkedjan)
även om liknande veckningar i andra världsdelar

kalejdoskop
Ordklass substantiv
tubformad anordning i vilken man kan se skiftande, brokiga bilder, som uppkommer genom att lösa, färgade glasbitar speglas i vinkelställda speglar
ofta överfört om andra färggranna och mångskiftande företeelser

kalejdoskopisk
Ordklass substantiv
som skiftar i många olika färger och mönster
ofta överfört

kalendarisk
Ordklass adjektiv
som utgör eller har att göra med kalendarium eller kalender

kalendarium
Ordklass substantiv
förteckning över årets dagar med uppgifter om tidpunkten för vissa händelser, särskilt i fråga om jordbruk eller astronomi
även om förteckning över kommande evenemang, möten o.d.

kalender
Ordklass substantiv
visst system av regler för hur tiden indelas och mäts, särskilt om förhållandet mellan år, månader och dagar
förteckning över årets dagar, som bl.a. anger tidpunkter för de religiösa helgerna och andra helgdagar samt lämnar vissa astronomiska uppgifter
periodiskt (vanligen årligen) utkommande bok med uppgifter på visst område (ofta katalogliknande)

kalenderbitare
Ordklass substantiv
person som är överdrivet intresserad av uppgifter i kalendrar och annan statistik
ofta utvidgat om person som har mängder av ointressanta detaljkunskaper

kalenderdygn
Ordklass substantiv
tidsperiod som löper från midnatt till nästa midnatt (i motsats till godtycklig 24-timmarsperiod)

kalendermånad
Ordklass substantiv
tidsperiod som löper från och med den första dagen till och med den sista dagen i en månad (i motsats till godtycklig månadslång period; särskilt som förtydligande i formella sammanhang)

kalenderstav
Ordklass substantiv
stav av trä som förtecknar årets dagar på ett sätt som är giltigt för alla år, i Sverige (förr) vanligen med runor Bruklighet historiskt

kalendervecka
Ordklass substantiv
tidsperiod om sju dagar som löper från måndag till följande söndag (i motsats till godtycklig sjudagarsperiod; särskilt som förtydligande i formella sammanhang)

kalenderår
Ordklass substantiv
tidsperiod om ett år som löper från och med 1 januari till och med 31 december (i motsats till godtycklig tidsperiod av samma längd; särskilt som förtydligande i formella sammanhang)

kalesch
Ordklass substantiv
lätt, fyrhjulig vagn med två mot varandra vända säten och sufflett baktill

kalfaktor
Ordklass substantiv
soldat som är uppassare åt officer

kalfatra
Ordklass verb
täta nåten i träfartyg med drev och beck Bruklighet historiskt
stärngt och kritiskt granska

kalfjäll
Ordklass substantiv
område i fjälltrakterna ovanför trädgränsen

kalhugga
Ordklass verb
avverka alla träd i visst område

kalhygge
Ordklass substantiv
område där alla träd fällts (vanligen i motsats till omgivande skog)

kali
Ordklass substantiv
beteckning på kaliumoxid eller kaliumhydroxid, särskilt i dess användning som gödselmedel

kaliber
Ordklass substantiv
mått på inre diametern hos pipan på eldvapen eller på grovleken hos andra rör o.d.
även som mått på motsvarande projektil
mått på storlek eller duglighet, oftai fråga om egenskaper som är svåra att mäta

kaliberborr
Ordklass substantiv
redskap för uppborrning av eldvapen

kalibertolk
Ordklass substantiv
provmått för mätning av kaliber, särskilt vid tillverkning av eldrör

kalibrera
Ordklass verb
anpassa eller ställa in något efter i förväg fastställda mått, särskilt med avseende på mätinstrument, så att det visar rätt enligt sin skala

kalif
Ordklass substantiv
titel för överhuvudet inom den islamiska världen (i andligt och ursprungligen även världsligt avseende, räknad som Muhammeds efterträdare)

kalifat
Ordklass substantiv
rang eller värdighet av kalif Bruklighet mindre brukligt
rike styrt av kalif (särskilt om det arabiska väldet cirka 650 - cirka 900 Bruklighet historiskt

kalihunger
Ordklass substantiv
(växters) behov av kali (begynnande bristsjukdom som uppkommer i kalifattig jord)

kalikå
Ordklass substantiv
typ av grovt, grått eller brunt bomullstyg, som används som fodertyg och i bokbinderi

kalilut
Ordklass substantiv
en kraftigt frätande, basisk lösning av kaliumhyrdoxid i vatten, som bl.a. används för framställning av såpa

kalisalpeter
Ordklass substantiv
beteckning för kaliumnitrat, särskilt vid användning för konservering eller kruttillverkning

kalisalt
Ordklass substantiv
kaliumsalt, särskilt vid användning som gödningsmedel

kalium
Ordklass substantiv
en lätt, mjuk, silvervit metall som mycket gärna ingår föreningar och bl.a. reagerar våldsamt med vatten och som används i många kemiska och tekniska sammanhang

kaliumhydroxid
Ordklass substantiv
en starkt basisk förening av kalium, väte och syre i form av lättlösliga vita kristaller (i många kemisk-tekniska användningar, bl.a. för att absorbera koldioxid i syrgasapparater)

kaliumkarbonat
Ordklass substantiv
salt av kalium och kolsyra, som bl.a. används vid tillverkning av glas och såpa

kaliumklorid
Ordklass substantiv
salt av kalium och saltsyra, som bl.a. används för framställning av konstgödsel

kaliumnitrat
Ordklass substantiv
salt av kalium och salpetersyra, som bl.a. används till köttkonservering och (förr) för tillverkning av svartkrut

kaliumpermanganat
Ordklass substantiv
salt av kalium och övermangansyra, som är ett mycket starkt oxidationsmedel

kaliumsulfat
Ordklass substantiv
salt av kalium och svavelsyra, som ingår i konstgödsel och bl.a. används vid glasframställning

kalk
Ordklass substantiv
beteckninh på kalksten som bergart eller mineral
speciellt som råvara eller halvfabrikat
även utvidgat om olika kalciumföreningar, t.ex. för kroppens uppbyggnad
beteckning på bränd kalksten som kan reagera med eller har fått reagera med vatten (om kalciumoxid eller kalciumhydroxid, som råvara, halvfabrikat eller färdigvara, särskilt för jordförbättring och mot försurning)
typ av större bägare, särskilt om sådan bägare använd som nattvardskärl
ofta bildligt i uttryck för något obehagligt e.d. Bruklighet bibliskt, litterärt
skålformigt, enkelt blomhylle (d.v.s. med likfärgade bladkransar)

kalka
Ordklass verb
bestryka med vattenlösning av släckt kalk
tillföra kalkförening till åkerjord, sjö e.d., särskilt för att minska surhetsgraden

kalkad
Ordklass adjektiv
åderförkalkad Bruklighet vardagligt
ibland skämtsamt: dum, trögtänkt

kalkalg
Ordklass substantiv
typ av rödalg med kalk i cellväggarna
även om vissa brun- och grönalger

kalkbrott
Ordklass substantiv
plats där kalksten bryts

kalkbruk
Ordklass substantiv
anläggning för framställning av bränd kalk
murbruk som baseras på släckt kalk (i motsats till cementbruk)

kalkbränneri
Ordklass substantiv
anläggning för framställning av bränd kalk

kalkera
Ordklass verb
kopiera bild genom att följa dess linjer, antingen på ett genomskinligt papper lagt över bilden eller via ett karbonpapper e.d. lagt under bilden
ofta överfört
ibland nedsättande: plagiera

kalkerlärft
Ordklass substantiv
bomullsväv använd vid kalkering

kalkerpapper
Ordklass substantiv
papper använd vid kalkering (antingen genomskinligt eller i form av karbonpapper

kalkfattig
Ordklass adjektiv
som har låg halt av kalk (om jordmån, föda o.d.)

kalkfärg
Ordklass substantiv
typ av färg som har släckt kalk som bindemedel (särskilt för målning på ännu fuktig mur)

kalkgrund
Ordklass substantiv
kalkhaltigt skikt under matjorden som bl.a. gör jorden basisk

kalkhalt
Ordklass substantiv
halt av kalkföreningar hos visst ämne, t.ex. hos jord, drickvatten m.m.

kalkkväve
Ordklass substantiv
förening av kalcium, kol och kväve, som används som kemisk-tekniskt halvfabrikat och som konstgödsel

kalkljus
Ordklass substantiv
intensivt ljus som erhålls då osläckt kalk upphettas i en knallgaslåga

kalkmjöl
Ordklass substantiv
beteckning på kalk i pulverform (antingen släckt kalk eller mald kalksten)

kalkmjölk
Ordklass substantiv
släckt kalk utrörd i vatten, särskilt i användning som billig vit färg

kalkmålning
Ordklass substantiv
konstnärlig målning på kalkputsad yta, särskilt om tekniken att måla på fultig mur
även om det färdiga konstverket

kalkon
Ordklass substantiv
en stor hönsfågel med naken hud på huvud och hals och från övernäbben nedhängande hudflik (särskilt om bredbröstade raser med eftertraktat kött i kommersiell produktion)

kalkonfilm
Ordklass substantiv
löjeväckande, dålig film Bruklighet vardagligt

kalkputs
Ordklass substantiv
finare murbruk, baserat på kalk, för putsning av väggar
även om resultatet

kalkslå
Ordklass verb
putsa med kalkmurbruk

kalkspat
Ordklass substantiv
form av kalciumkarbonat som utgör huvudbeståndsdel i kalksten

kalksten
Ordklass substantiv
en vanligen avlagrad, mjukare bergart som huvudsakligen består av kalciumkarbonat i form av kalkspat (i rent tillstånd vitfärgad)
även om hårdare, onlagrade typer, t.ex. marmor

kalktuff
Ordklass substantiv
mineral av mycket växlande hårdhetsgrad, som utgörs av en porös massa av kalciumkarbonat utfälld ur kalkhaltigt vatten

kalkugn
Ordklass substantiv
ugn för framställning av bränd kalk ur kalksten

kalkvatten
Ordklass substantiv
lösning av släckt kalk i vatten

kalkyl
Ordklass substantiv
beräkning av troligt utfall av något förlopp, speciellt ekonomiskt
även utvidgat om formell beräkning i allmänhet Bruklighet särskilt om vissa grenar inom matematiken

kalkylator
Ordklass substantiv
särskilt: liten elektronisk räknemaskin, vanligen i fickformat

kalkylera
Ordklass verb
beräkna det troliga utfallet av något förlopp etc., gärna i ekonomiskt avseende
ofta med inriktning på någon speciell faktor

kall
Ordklass substantiv
verksamhet som uppfattas som livsuppgift särskilt om yrke som antas ha högre syften
ropande läte Bruklighet mindre brukligt
kall
Ordklass adjektiv
som har låg temperatur i förhållande till förutsättningarna (ibland även i förhållande till någon naturlig skala)
speciellt för att ange temperatur under fryspunkten
som för tillfället inte avger värme
även överfört om något som ger intryck av kyla
speciellt i fråga om påfallande brist på upprördhet eller dramatik
speciellt även om personer eller deras attityder: som inte kan påverkas känslomässigt

kalla
Ordklass substantiv
en krukväxt med vitt hölsterblad kring blomkolven (ofta snittblomma, t.ex. på begravningskransar)
även om den besläktade vilda kärrväxten missne
även om närbesläktade eller liknande krukväxter Bruklighet vanligen i sammansättningar
kalla
Ordklass substantiv
ge beteckning åt någon eller något
uppmana någon att komma, särskilt i mer formella eller högtidliga sammanhang
speciellt: ropa till sig
även mer eller mindre bildligt, särskilt i fråga om högre tjänst e.d. Bruklighet mest historiskt
i perfekt particip ibland: särskilt utsedd av Gud eller p.g.a. goda personliga egenskaper

kalla fram
Frasklass verbfras
säga till någon att komma fram

kalla in
Frasklass verbfras
uppmana eller beordra att inställa sig, speciellt till rättegång eller militärtjänst

kallarbeta
Ordklass verb
kallbearbeta Bruklighet mindre brukligt

kallbad
Ordklass substantiv
utomhusbad i kallt vatten (särskilt i motsats til bad i uppvärmd bassäng

kallbearbeta
Ordklass verb
bearbeta metall i kallt tillstånd (vilket vanligen höjer hållfastheten)

kallblod
Ordklass substantiv
typ av häst som kännetecknas av grövre och tyngre kroppsbyggnad och lugnare temperament och därför är mer lämpad för jordbruk och skogsbruk än för ridning

kallblodig
Ordklass adjektiv
vars kroppstemperatur växlar med omgivningens temperatur (om alla djur utom däggdjur och fåglar, särskilt om kräldjur, groddjur och fiskar) Bruklighet inte som zooloigsk term
som inte låter sig påverkas av känslor såsom oro, rädsla, medlidande etc. (både med positiv och negativ värdering)
även om handling e.d.

kallblodighet
Ordklass substantiv
egenskapen att inte påverkas av känslor (ofta i positiva sammanhang)

kallbocka
Ordklass verb
bocka metall i kallt tillstånd

kallbrand
Ordklass substantiv
lokal vävnadsdöd genom nedsatt eller upphävd blodtillförsel

kallbräcka
Ordklass substantiv
sprödhet hos järn och stål, orsakad av för hög fosforhalt

kallbänk
Ordklass substantiv
drivbänk som inte värms upp underifrån

kalldra
Ordklass verb
forma ur metall genom dragning i kallt tillstånd genom hål i särskilda dragskivor (med avseende på tråd, rör o.d. i klena dimensioner)

kalldusch
Ordklass substantiv
dusch i ouppvärmt vatten
ofta bildligt: överraskande upplevelse av negativt slag

kallelse
Ordklass substantiv
formell uppmaning till inställelse till visst möte, för visst uppdrag etc.
speciellt om en typ av dirket utnämning till högre tjänst Bruklighet mest historiskt
även om konkret skrivelse e.d.
uppgift som upplevs såsom ålagd av högre makter och därför uppfattas som mycket viktig Bruklighet högtidligt
särskilt om religiöst betingad uppgift

kallelsebeslut
Ordklass substantiv
beslut att kalla någon till högre tjänst

kallelselista
Ordklass substantiv
kringsänd lista med kallelse till sammanträde eller liknande

kallelserätt
Ordklass substantiv
rätt för kyrkoförsamling att tillsätta prästämbete genom kallelse

kallelsetid
Ordklass substantiv
tid inom vilken kallelese till något skall ske enligt stadgar eller förordningar

kallflytande
Ordklass adjektiv
som vid normal tmeperatur befinner sig i flytande tillstånd (om ämnen i teknisk användning)

kallfront
Ordklass substantiv
främre gränsyta hos inträngande kall luftmassa (vanligen ingående i lågtryck)

kallgarage
Ordklass substantiv
garage utan uppvärmning

kallgrin
Ordklass substantiv
kallt och hjärtlöst skratt eller leende

kallgrina
Ordklass verb
le eller skratta kallt och hjärtlöst

kallhamra
Ordklass verb
hamra ut metall i kallt tillstånd (i motsats till att smida etc.)

kallhamrad
Ordklass adjektiv
särskilt: som tycks sakna normala medmänskliga känslor som medlidande, kärlek e.d.

kallhus
Ordklass substantiv
växthus utan uppvärmning

kallhyra
Ordklass substantiv
hyra som inte innefattar kostnad för uppvärmning och varmvatten

kalligrafi
Ordklass substantiv
konsten att åstadkomma vacker skrift med prydliga tecken, harmoniskt arrangerande etc.
även om ett stycke skönskrift

kallim
Ordklass substantiv
bindemedel som löses i kallt vatten (mest om traditionella lim för trä)

kalljord
Ordklass substantiv
ej uppvärmd odlingsjord, mest i det fria (i motsats till uppvärmd växthusjord)

kallmangel
Ordklass substantiv
mangel som arbetar utan uppvärmning av det som manglas

kallmangla
Ordklass verb
mangla med kallmangel

kall mur
Frasklass nominalfras
mur utan bindemedel

kallmur
Ordklass substantiv
mur som inte hålls samman avbindemedel såsom murbruk eller cement (särskilt för terassering o.d.)

kallna
Ordklass verb
bli kallare

kallnål
Ordklass substantiv
torrnål för gravering genom s.k. radering Bruklighet mindre brukligt

kallortstillägg
Ordklass substantiv
typ av lönetillägg för tjänstgöring i norra Sverige för statstänstemän (numera avskaffat inom många myndigheter)

kallpermanent
Ordklass substantiv
permanentning av hår utan värmebehandling
även om resultatet

kallprat
Ordklass substantiv
samtal utan egentligt innehåll

kallprata
Ordklass verb
föra samtal utan egentligt innehåll

kallpressa
Ordklass verb
pressa metall i kallt tillstånd
framställa olja ur fettrika frön och frukter utan att tillföra värme

kallpunkt
Ordklass substantiv
punkt på huden som ger köldförnimmelser vid retning (istället för värme, smärta e.d.)

kallras
Ordklass substantiv
kallt luftdrag från fönster, genom skorstenen etc. Bruklighet särskilt i fackspråk

kallröka
Ordklass verb
konservera genom rökning i kall rök eller svag värme (med avseende på kött, fisk etc., för bättre hållbarhet än vid varmrökning)
ha otänd pipa eller annat otänt rökverk i munnen

kallröra
Ordklass verb
röra i kallt tillstånd (vanligen i fråga om tillblandning av matvaror)

kallsinne
Ordklass substantiv
inställning till något som bara omfattar negativa känslor eller inga känslor alls

kallsinnig
Ordklass adjektiv
som bara visar eller styrs av negativa känslor, särskilt gentemot personer, handlingar o.d.

kallskuren
Ordklass adjektiv
skivad eller uppskuren (om charkuterivara som äts kall, t.ex. om smörgåsmat

kallskuret
Ordklass substantiv
maträtt bestående av kalla, uppskurna livsmedel, som t.ex. skinka eller korv

kallskål
Ordklass substantiv
typ av läskedryck av frukt, bär och vin, som serveras kyld
även om andra liknande drycker eller soppor

kallskänk
Ordklass substantiv
plats i restaurangkök för tillredning av kall mat (d.v.s. smörgåsmat, salladsrätter etc.)

kallskänka
Ordklass substantiv
titel för kvinnlig föreståndare för kallskänk

kallsmida
Ordklass verb
smida vid normal rumstemperatur

kallstart
Ordklass substantiv
start av motor vid låg temperatur

kallsup
Ordklass substantiv
klunk vatten som en badande av misstag får i sig
även överfört om obehaglig överaskning

kallsvett
Ordklass substantiv
svett som utsöndras p.g.a. inre spänningar, främst rädsla o.d.

kallsvettas
Ordklass verb
utsöndra svett p.g.a. inre spänningar, främst rädsla o.d.

kallsvettig
Ordklass adjektiv
som kallsvettas

kallsåg
Ordklass substantiv
maskin för kapning av metaller vid vanlig temperatur

kalluft
Ordklass substantiv
större mängd luft av jämförelsevis låg temperatur (som faktor vid väderutvecklingen)

kallvalla
Ordklass substantiv
skidvalla av hård konsistens för lätt före (i nysnö och finkornig snö), som används vid temperaturer under noll grader Celsius

kallvalsa
Ordklass verb
valsa metall vid normal rumstemperatur

kallvatten
Ordklass substantiv
vatten som inte är uppvärmt

kalmark
Ordklass substantiv
mark som inte täcks av skog eller liknande växtlighet (särskilt i skogsbrukssammanhang)

kalmera
Ordklass verb
göra lugn till sinnet Bruklighet litterärt, minre brukligt

kalmuck
Ordklass substantiv
person som tillhör ett mongoliskt nomadfolk i Centralasien
tjockt, hårt valkat ylletyg med långhårig yta, som används till varma ytterplagg Bruklighet mindre brukligt
vävd, småkrusig skinnimitation Bruklighet mindre brukligt

kalmus
Ordklass substantiv
en hög ört av kallafamiljen med små, gröna blommor i en snett uppåtriktad kolv, skyddade av ett grönt, svärdslikt hölsterblad, som förekommer på grunt vatten i sjöar och åar
även om roten, som har viss medicinsk användning

kalna
Ordklass verb
bli kalare eller helt kal

kalops
Ordklass substantiv
en kryddstark maträtt, som består av brynta ock kokta oxköttsbitar i buljongsås

kalori
Ordklass substantiv
ett mått för värmeenergi, nämligen den energi som åtgår för att uppvärma ett gram vatten en grad Bruklighet numera ersatt av "joule" i vetenskapliga sammanhnag
vanligen (ofta oegentligt om kilokalorier) för att ange energiinnehållet i födoämnen eller energiomsättning i kroppen (ofta med tanke på fetma som möjlig följd av för stort kaloriintag)

kaloribehov
Ordklass substantiv
näringsbehov som mäts i kalorier (istllet för mängd av enskilda näringsämnen)

kalorifattig
Ordklass adjektiv
som innehåller föga energi (om typer av födoämnen)

kalorijakt
Ordklass substantiv
strävan att minska energiinnehållet i kosten som ett led i bantning Bruklighet vardagligt

kalorimeter
Ordklass substantiv
apparat för mätning av värmemängder Bruklighet fysik eller teknik

kalorisnål
Ordklass substantiv
som innehåller föga energi (om föda o.d.)

kaloritabell
Ordklass substantiv
tabell som anger energiinnehållet i olika födoämnen (vanligen använd av bantare)

kalorivärde
Ordklass substantiv
energiinnehåll hos födoämne, uttryckt i kalorier

kalott
Ordklass substantiv
lite, rund, skålformig, tättslutande huvudbonad utan brätte, särskilt i den katolska prästdräkten men även i traditionell judisk dräkt m.m.
något som har skålform och kan tänkas vara avskuret från ett klot
speciellt som geometrisk term
även om den övre delen av hjärnskålen

kalsingar
Ordklass substantiv
kalsonger Bruklighet vardagligt

kalsong
Ordklass substantiv
underbyxa för män
ibland med anspelningar på underlivets funktioner

kalstammig
Ordklass adjektiv
som har grenlös stam (om träd)

kalufs
Ordklass substantiv
huvudhåret på person (särskilt om rufsigt, yvigt eller färgstarkt främre hår)

kaluv
Ordklass substantiv
i ett fåta uttryck: huvudhår

kalv
Ordklass substantiv
unge till idisslare (främst nätkreatur men även hjortar, antiloper m.fl.)
även om kalvkött e.d. (som maträtt)
ofta överfört om något mindre bihang i förhållande till något större, speciellt i namn på udde, mindre ö utanför större ö e.d.
speciellt även i vissa tekniska användningar Bruklighet fiske, militärväsen
klen inre lina i vissa typer av tågvirke och vajer, som ger rundare form men inte ökar styrkan

kalva
Ordklass verb
framföda kalv
överfört om glaciärer o.d.: avsöndra isblock eller isberg
kräkas Bruklighet vardagligt

kalvbräss
Ordklass substantiv
brässkörteln hos nötkalv, särskilt i dess användning som maträtt

kalvdans
Ordklass substantiv
en puddingliknande efterrätt av råmjölk, smaksatt med kanel, socker och mandel

kalvfrikassé
Ordklass substantiv
maträtt av finskuret och stuvat kalvkött med varierande smaksättning av såsen

kalvfärdig
Ordklass adjektiv
som snart skall kalva

kalvill
Ordklass substantiv
typ av äpple med högbyggda, kantiga frukter och god smak

kalvinism
Ordklass substantiv
en protestantisk åskådning, som bl.a. hävdar att människan är förutbestämd till salighet eller fördömelse

kalvinist
Ordklass substantiv
person som är anhängare av kalvinismen

kalvinistisk
Ordklass adjektiv
som har att göra med kalvinismen

kalvjärpe
Ordklass substantiv
en maträtt bestående av späckad kalvrulad

kalvko
Ordklass substantiv
ko som skall kalva eller nyss har kalvat

kalvkyckling
Ordklass substantiv
en maträtt av kalvkött stekt som kyckling i form av rulad eller färs

kalvkyl
Ordklass substantiv
kalvstek bestående av helt lårstycke

kalvkött
Ordklass substantiv
salutfört kött av slaktad och styckad kalv (d.v.s. kons unge)

kalvningsfeber
Ordklass substantiv
ämnesomsättningsrubbning hos högmjölkande ko efter kalvningen med slöhet och oförmåga att stå som symptom

kalvost
Ordklass substantiv
kalvdans

kalvroulad
Ordklass substantiv
en maträtt bestående av hoprullad och mörstekt skiva kalvkött

kalvrulad
Ordklass substantiv
en maträtt bestående av hoprullad och mörstekt skiva kalvkött

kalvrullad
Ordklass substantiv
en maträtt bestående av hoprullad och mörstekt skiva kalvkött

kalvskinnsband
Ordklass substantiv
bokband av kalvskinn

kalvstek
Ordklass substantiv
stek av kalvkött

kalvställning
Ordklass substantiv
i ett fåtal uttryck: dräktighet (hos ko)

kalvsylta
Ordklass substantiv
sylta tillagad av kokt kalvkött

kaläta
Ordklass verb
äta fullständigt fri från blad eller naturlig växtlighet

kam
Ordklass substantiv
redskap som består av en skena med en rad tänder och används för att reda ut och ordna hår eller ull e.d.
även utvidgat om liknande föremål
långsträckt upphöjning på föremål, naturföreteelse etc.

kamaraderi
Ordklass substantiv
tillstånd inom viss sluten grupp som kännetecknas av otillbörligt gynnande av gruppmedlemmarna på bekostnad av utomståendes rättmätiga intressen

kamarilla
Ordklass substantiv
inre krets av personer som påverkar en statschefs beslut men inte tillhör regeringen

kamaxel
Ordklass substantiv
axel med utskjutande partier, som bl.a. används för reglering av ventiler i förbränningsmotor

kambodjan
Ordklass substantiv
mansperson från Kambodja
i plural ofta om personer från Kambodja oavsett kön

kambodjansk
Ordklass adjektiv
som har att göra med Kambidja

kambodjanska
Ordklass substantiv
kvinna från Kambodja

kambrik
Ordklass substantiv
mycket tunt och tätt linnetyg av hög kvalitet

kambrisk
Ordklass adjektiv
som avser kambrium

kambrium
Ordklass substantiv
en geologisk period som inföll cirka 570-510 miljoner år före vår tid och är den äldsta delperioden av kambrosilur

kambrosilur
Ordklass substantiv
en geologisk period som inföll cirka 570-409 miljoner år före vår tid och som i Norden kännetecknas av enhetliga, lagrade bergarter Bruklighet sammanfattande benämning på kambrium, ordovicium och silur

kamé
Ordklass substantiv
halvädelsten med figurer i relief, som används i smycken o.d.

kamel
Ordklass substantiv
typ av en- eller tvåpucklig idisslare som har lång, smal hals och kluven läp och som kan leva länge utan vatten och förekommer som tamdjur i ökenområden (särskilt om det tvåpuckliga djuret)

kameldjur
Ordklass substantiv
typ av djur som omfattar kameler och lamadjur

kameleont
Ordklass substantiv
typ av ödla som kan växla färg efter omgivningen och har en lång, klibbig tunga som blixtsnabbt kan slungas ut och fånga insekter
ofta överfört om ombytlig människa

kamelgarn
Ordklass substantiv
grovt garn av kamelull

kamelhår
Ordklass substantiv
kamelens ljusbruna täckhår

kamelia
Ordklass substantiv
typ av prydnadsväxt i form av buske eller litet träd med glänsande gröna blad och stora, vanligen röda eller vita blommor, som är hemmahörande i särskilt Kina, Japan och Indien

kamelsadel
Ordklass substantiv
särskilt: pall i form av en imiterad österländsk sadel för kamel

kamera
Ordklass substantiv
apparat för fotografering eller filmning

kamerajakt
Ordklass substantiv
strävan att fotografera viss intressant företeelse, ofta i sensationssyfte

kameral
Ordklass adjektiv
som avser offentlig förvaltning av finanser
även allmännare

kameraman
Ordklass substantiv
fotograf vid TV- eller filminspelning

kamerunare
Ordklass substantiv
mansperson från Kamerun
i plural ofta om personer från Kamerun oavsett kön

kamerunsk
Ordklass adjektiv
som har att göra med Kamerun

kamerunska
Ordklass substantiv
kvinna från Kamerun

kamfer
Ordklass substantiv
ett starkt luktande ämne med brännande smak (förr särskilt använt för hjärtstimulans och fortfarande som utvärtes liniment)

kamferdroppar
Ordklass substantiv
lösning av kamfer i sprit och eter (förr använda som nervmedicin m.m.)

kamferliniment
Ordklass substantiv
liniment med kamfer som väsentlig beståndsdel (används mot reumatism)

kamgarn
Ordklass substantiv
garn av långfibrig ull som genom kamning befrias från de kortare fibrerna och därför har hög kvalitet (används till vävning och stickning)

kamikazepilot
Ordklass substantiv
japansk självmordspilot under andra världskriget, som avsiktligt störtade med sig själv i sitt bomblastade flygplan mot fiendens fartyg m.m.
även något utvidgat

kamin
Ordklass substantiv
typ av friståede, sluten eldstad eldstad för uppvärming av rum

kamma
Ordklass verb
reda ut och ordna huvudhår med kam
även med avseende på resultatet
ofta reflexivt
även utvidgat

kamma hem
Frasklass verbfras
vinna eller förskaffa sig

kamma igenom
Frasklass verbfras
noga söka igenom ett område e.d.

kamma in
Frasklass verbfras
vinna eller förskaffa sig

kammanet
Ordklass substantiv
typ av manetliknande, genomskinligt havsdjur, som simmar med kamlikt anordnade flimmerhårsplattor, skimrande i regnbågens färger

kamma noll
Frasklass verbfras
inte få ut något, t.ex. av arbetsinsats

kammarammunition
Ordklass substantiv
svagare ammunition avsedd för skjutning inomhus på kort håll Bruklighet särskilt militärväsen

kammarduk
Ordklass substantiv
mycket tunt och tätt linnetyg av hög kvalitet

kammare
Ordklass substantiv
litet bostadsrum
ibland med bibetydelse av instängdhet e.d.
även allmännare om mindre rum med viss funktion Bruklighet mest som slutled i sammansättningar
i sammansättningar även för att uttrycka att något sker i mindre grupp e.d.
mest i sammansättningar: avgränsat delutrymme med viss speciellt funktion, särskilt av teknisk natur
mest i sammansättningar: avdelning av viss myndighet, särskilt av myndighet med förvaltande uppgifter
speciellt: avdelning av riksdag Bruklighet historiskt i Sverige

kammarherre
Ordklass substantiv
titel för hovman som tjänstgör som uppvaktande hos kungig person

kammarjungfru
Ordklass substantiv
kvinna som betjänar en högt uppsatt dam och hjälper till med kläder, skönhetsvård etc. Bruklighet mest historiskt

kammarjunkare
Ordklass substantiv
hovtjänsteman med rang närmast under kammarherre

kammarkollegium
Ordklass substantiv
centralt ämbetsverk som bl.a. handlägger frågor om statlig och kyrklig egendom

kammarlärd
Ordklass adjektiv
som är mycket lärd genom bokliga studier men har begränsade egna erfarenheter av det verkliga livet

kammarmusik
Ordklass substantiv
musik avsedd för ett mindre antal soloinstrument (i motsats till orkestermusik etc.)

kammarmusiker
Ordklass substantiv
person som ägnar sig åt kammarmusik
speciellt som titel för vissa medlemmar av hovkapellet

kammarorkester
Ordklass substantiv
orkester som spelar kammarmusik

kammarpiano
Ordklass substantiv
litet piano

kammarrätt
Ordklass substantiv
domstol som (vanligen i andra instans) behandlar och avgör besvär i beskattningsfrågor samt liknande administrativa ärenden

kammarskjutning
Ordklass substantiv
övningsskjutning med svag ammunition på kort avstånd som föreberedelse till skjutning med skarp ammunition

kammarskrivare
Ordklass substantiv
titel för en tjänsteman i bl.a. riksbanken och tullverket

kammarspel
Ordklass substantiv
kortare skådespel med få roller, avsett att spelas i miten lokal

kammen växer på någon
Frasklass sats
någon morskar upp sig

kammussla
Ordklass substantiv
typ av mussla med runt eller ovalt, ofta solfjäderformigt, räfflat skal

kamomill
Ordklass substantiv
en ört med finflikiga blad och prästkragelika blomkorgar, som har stark doft och bitter smak och används i folkmedicinen
även om närbesläktade arter

kamouflage
Ordklass substantiv
täckande anordning som skall ge skydd mot upptäckt, särskilt genom sin färg (som liknar omgivningens)
även överfört

kamouflera
Ordklass verb
dölja genom kamouflage (särskilt med avseende på militär anordning)
även överfört

kamouflering
Ordklass substantiv
det att kamouflera
om resultatet: kamouflage

kamp
Ordklass substantiv
tillstånd mellan parter i vilket man försöker försvara eller genomdriva sinaintressen med de kraftigaste medel som är tänkbara i smmanhanget (ofta med fysiskt våld men även med strejk, agitation etc.)
även mer konkret
särskilt (försvagat) i sportsammanhang: tävling
häst som är gammal, långsam etc. Bruklighet vardagligt

kampa
Ordklass substantiv
campa

kampanil
Ordklass substantiv
fristående klocktorn till kyrka
ibland om fristående klocktorn i allmänhet

kampanj
Ordklass substantiv
intensiv verksamhet under viss tid i avsikt att påverka
ursprungligen: fälttåg
även om arbetssäsong

kampare
Ordklass substantiv
person som kampar (bor i tält eller husvagn)
campare

kampegräs
Ordklass substantiv
typ av gräs med småax i täta, sträva ax Bruklighet föråldrat

kampera
Ordklass verb
tillfälligt bo i läger
ofta utvidgat: bo och verka tillsammans

kampesch
Ordklass substantiv
ett mörkt, brunviolett träslag

kampfisk
Ordklass substantiv
en aggressiv och färggrann akvariefisk, som i Thailand används i arrangerade kamper och i samband med vadsalgning

kamping
Ordklass substantiv
att bo i tält eller husvagn

kampsång
Ordklass substantiv
sång för stärkande av kampandan Bruklighet ofta i politiska sammanhang

kamrat
Ordklass substantiv
person som deltar eller igång i samma verksamheter som viss angiven person (ofta med bibetydelse av samhörighet eller aktiv samverkan och därmed även vänskap)
speciellt i skolan
speciellt även på arbetsplats
speciellt även som tilltalsord kommunister emellan (mest förr)

kamratanda
Ordklass substantiv
god stämning som råder mellan kamrater

kamratkänsla
Ordklass substantiv
samhörighetskänsla mellan kamrater
även om sådan känsla hos enskild person

kamratlig
Ordklass adjektiv
som präglas av gott kamratskap
som förskönande omskrivning: mycket uppriktig (och i praktiken starkt kritisk) Bruklighet i politiska, särskilt kommunistiska sammanhang (mest förr)

kamratskap
Ordklass substantiv
det att vara kamrater
även om yttring av detta, särskilt i större grupp
även neutralt

kamrer
Ordklass substantiv
tjänsteman med ekonomisk förvaltning och räkenskapsföring som huvudupgift

kamrerare
Ordklass substantiv
kamrer Bruklighet något formellt

kams
Ordklass substantiv
norrländsk rågmjölspalt

kan
Ordklass substantiv
titel för österländsk furste i vissa länder

kana
Ordklass substantiv
smal, ofta sluttande isbana
även om annan, sluttande bana med glidegenskaper
kana
Ordklass verb
glida nedåt eller framåt på is eller annat halt underlag

kanadagås
Ordklass substantiv
en sotr, gråbrun vildgås med svart huvud och lång, svart hals, inplanterad i Sverige

kanadensare
Ordklass substantiv
mansperson från Kanada
i plural ofta om personer från Kanada oavsett kön
typ av öppen kanot med höga stävar för floder och insjöar, ofta använd för sport och rekreation

kanadensisk
Ordklass adjektiv
som har att göra med Kanada

kanadensiska
Ordklass substantiv
kvinna från Kanada

kanadick
Ordklass substantiv
kanadensare Bruklighet vardagligt, skämtsamt

kanak
Ordklass substantiv
urinnevånare på Hawaii
bland vita ibland även som beteckning på övriga unrinnevånare på Söderahvsöarna

kanal
Ordklass substantiv
anlagd. flod- eler bäckliknande vattenförbindelse, använd för transporter, till bevattning e.d. och vanligen med slussar, luckor o.d. för reglering av vattenståndet
även man på förhållandevis smala naturliga farleder
även om rörliknande anatomisk bildning
även överfört om mer abstrakta transportvägar
förbindelseled för överföring av information

kanalisation
Ordklass substantiv
det att kanalisera

kanalisera
Ordklass verb
särskilt: leda i viss önskvärd riktning (med avseende på tankar, känslor e.d.)

kanalje
Ordklass substantiv
skurkaktig eller lymmelaktig person
ibland med antydan om motvillig beundran e.d.

kanalljus
Ordklass substantiv
stearinljus med längsgående rännor vid veken, vilka förhindrar droppande

kanalväljare
Ordklass substantiv
litet reglage för byte av radio- eller TV-kanal

kanalångare
Ordklass substantiv
mindre ångfartyg för kanaltrafik

kanané
Ordklass substantiv
forntida invånare i Kanaan Bruklighet särskilt bibliskt

kanapé
Ordklass substantiv
typ av liten soffa, ofta skenbart bestående av flera i rad ställda fåtöljer Bruklighet mest historiskt
numera vanligen om liten soffa med ena delen av ryggstödet högre
typ av smördegsbakelse, till formen lik ett flerfligt blad

kanariefrö
Ordklass substantiv
frö av kanariegräs, använt som fågelfoder

kanariefågel
Ordklass substantiv
en starkt gul, skönsjungande finkfågel, som är vanlig som burfågel

kanariegräs
Ordklass substantiv
ett odlat gräs med frön lämpliga till fågelfoder, hemmahörande i Medelhavsområdet

kanariegul
Ordklass adjektiv
starkt gul (som en kanariefågel)

kandar
Ordklass substantiv
typ av skarpare betsel med ett hävstångsbett och ett ledat bett Bruklighet sport

kandelaber
Ordklass substantiv
sotr, flerarmad ljusstake, ofta antik och dyrbar

kandera
Ordklass verb
låta sockerlösning eller honung kristallisera
överdra med en hinna av kristalliserat socker (d.v.s. sockerglasyr)

kandi
Ordklass substantiv
kandisocker

kandidat
Ordklass substantiv
person som är sökande eller påtänkt till ett ämbete eller ett pris e.d.
även överfört om någon som skulle kunna råka ut för något e.d.
titel för person med den lägsta akademiska examen
förr även som tilltalsord till student
även om ett slags simprov och om person som avlagt detta

kandidatur
Ordklass substantiv
det att vara kandidat till förtroendeuppdrag eller tjänst

kandidera
Ordklass verb
vara kandidat till ämbete eller förtroendepost

kandisocker
Ordklass substantiv
stora, gulbruna kristaller av socker

kanel
Ordklass substantiv
en stark, brun krydda av barken från vissa orientaliska växter, som används till vetebröd, indisk mat m.m.

kanelbrun
Ordklass adjektiv
brun som kanel

kanelbulle
Ordklass substantiv
bulle i form av en snurra av sötad vetedeg, kryddad med kanel

kanelstång
Ordklass substantiv
längre stycke av den hoprullade innerbarken från kanelväxt

kanfas
Ordklass substantiv
grovt och glest, vanligen oblekt, styvt tyg av linne, bomull eller hampa
ibland speciellt om underlaget i boxningsring

kangas
Ordklass substantiv
typ av höftskynke att användas på badstrand e.d. (ursprungligen från Afrika)

kanhända
Ordklass adverb
kanske Bruklighet något formellt

kanik
Ordklass substantiv
medlem av domkapitel inom romersk-katolska kyrkan

kanin
Ordklass substantiv
typ av ofta tamt hardjur med mjuk päls och något kortare bakben och öron än harens
även om pälsverk eller maträtt därav

kaninhåla
Ordklass substantiv
håla där vildkanin har sitt bo

kanister
Ordklass substantiv
typ av bleckask för förvaring av matvaror, tobak m.m.

kanjon
Ordklass substantiv
floddal som är djupt nedsluten i berggrunden och har nästan lodräta väggar, särskilt i Nordamerika

kanna
Ordklass substantiv
större kärl med handtag och pip och ibland lock, använd till att hälla upp vätska ur samt att värma eller kokai etc.
även som ungefärligt rymdmått
ett gammalt rymdmått på dygt 2,5 liter

kannbrosk
Ordklass substantiv
ettdera av två brosk i struphuvudet från vilka stämbanden utgår

kannelera
Ordklass verb
förse med kannelyrer Bruklighet arkitektur, mest historiskt

kannelyr
Ordklass substantiv
längsgående räffla på kolonn e.d. Bruklighet arkitektur, mest historiskt

kannibal
Ordklass substantiv
person som äter människokött för att överleva eller av rituella skäl (det senare dock ej säkert dokumenterat)

kannibalisk
Ordklass adjektiv
som avser kannibalism

kannibalism
Ordklass substantiv
förhållandet att människor äter människokött för att överleva eller av rituella skäl (det senare dock ej säkert dokumenterat)

kannstöpa
Ordklass verb
uttala sig utan sakkunskap i politiska frågor eller liknande ämnen

kannstöpare
Ordklass substantiv
särskilt: person som utan sakkunskap uttalar sig i politiska frågor eller liknande frågor

kannstöperi
Ordklass substantiv
särskilt: osakkunnigt prat om politik eller liknande ämnen

kanon
Ordklass substantiv
gällande samling av heliga skrifter, t.ex. i den kristna kyrkan
även om kyrkligt påbud, förteckning vöer helgonförklarade personer m.m.
även utvidgat
musikstycke där två eller flera stämmor efter varandra upprepar samma tema, vanligen vokalt
en stor tryckstil
ett stort, tungt vapen med långt eldrör som skjuter projektiler i hög hastighet i flack bana (ofta sammanfattande om den tyngsta typen av militära vapen)
även utvidgat om liknande anordning för andra projektiler e.d.
överfört: mycket hårt skott i fotboll, ishockey e.d.
betydande person som gjort en snabb karriär Bruklighet vardagligt

kanonad
Ordklass substantiv
ihållande kanoneld
även överfört

kanonbåt
Ordklass substantiv
mindre fartyg bestyckat med kanoner (istället för exempelvis torpeder; mest om tidigare örlogsfartygstyper)

kanonbåtsdiplomati
Ordklass substantiv
militär påtryckningspolitik mot svagare länder, vanligen med inslag av stykredemonstrationer av marina enheter (särskilt under tidig imperialism)

kanoneld
Ordklass substantiv
beskjutning med kanoner

kanonfotograf
Ordklass substantiv
person som yrkesmässigt fotograferar ögonblicksbilder utomhus på offentliga platser, nöjesfält etc. Bruklighet något föråldrat

kanonföda
Ordklass substantiv
offer för kanonskott Bruklighet vardagligt
även om soldater i allmänhet (med tanke på de risker de löper)

kanonisation
Ordklass substantiv
det att förklara någon för helgon och införa namnet i helgonförteckningen i romerska kyrkan

kanonisera
Ordklass verb
förklara för helgon

kanonisk
Ordklass adjektiv
erkänd som religiöst grundläggande, t.ex. av den kristna kyrkan (om skrift e.d.)
allmännare: som gäller som rättesnöre

kanoniär
Ordklass substantiv
sjömilitär som riktar och avlossar kanon Bruklighet historiskt
utvidgat: fotbollsspelare eller ishockeyspelare som skjuter hårt och träffsäkert

kanonjär
Ordklass substantiv
sjömilitär som riktar och avlossar kanon Bruklighet historiskt
utvidgat: fotbollsspelare eller ishockeyspelare som skjuter hårt och träffsäkert

kanonkula
Ordklass substantiv
klorund projektil till kanon Bruklighet historiskt

kanonlock
Ordklass substantiv
nedhängande, hårt rullad hårlock, vanligen i damfrisyrer under 1800-talet

kanonmat
Ordklass substantiv
kanonföda Bruklighet vardagligt
även försvagat om helt underlägsen part i tävling e.d.

kanonport
Ordklass substantiv
tillslutningsbar öppning för kanon i fartygssida eller torn e.d., särskilt på äldre krigsfartyg

kanonsnö
Ordklass substantiv
konstgjord snö, tillverkad av snökanon

kanontorn
Ordklass substantiv
vridbart pansartorn för kanoner, ammunition och manskap på krigsfartyg, besfästningar och stridsvagnar

kanot
Ordklass substantiv
liten, lätt, smal båt som är spetsig i båda ändar och drivs fram med paddel eller med segel (ofta använd för sport och rekreation)

kanota
Ordklass verb
färdas med kanot
utöva kanotsport

kanotist
Ordklass substantiv
person som paddlar kanot
speciellt om utövare av kanotsport

kanske
Ordklass adverb
med viss möjlighet (beträffande skeenden, egenskaper e.d.)

kansler
Ordklass substantiv
mycket högt uppsatt ämbetsman
även om regeringschef, särskilt i Tyskland och Österrike
förr om höga ämbetsmän med mycket skiftande arbetsuppgifter

kansli
Ordklass substantiv
avdelning inom ett verk eller en myndighet eller en organisation, som handhar dess skrivelser och andra formella uppgifter
även om lokalen för denna verksamhet

kanslihuset
Ordklass substantiv
den byggnad i Stockholm där regeringen och många stasdepartement har varit inrymda till senaste tid
ofta mer eller mindre bildligt, med tanke på regeringen

kansliråd
Ordklass substantiv
titel för tjänsteman i ett departement

kanslispråk
Ordklass substantiv
språkform typisk för ämbetsskrivelser och juridiska skrivelser, känneteckand (särskilt förr) av invecklad satsbyggnad, opersonliga konstruktioner och s.k. substantivsjuka

kanslist
Ordklass substantiv
underordnad tjänsteman i ett kansli

kanslistil
Ordklass substantiv
kanslispråk

kanslisvenska
Ordklass substantiv
svenskt kanslispråk

kant
Ordklass substantiv
längre, begränsande del av sida eller yta hos visst föremål (särskilt om skärningslinje mellan två sidor e.d.)
även utvidgat om yttre fält av något
ytterligare utvidgat om avgränsat område i rummet, ibland även i tiden Bruklighet i vissa uttryck eller sammansättningar
ibland med tonvikt på värdelöshet e.de. Bruklighet i sammansättningar

kanta
Ordklass verb
göra en kant jämn (på virke e.d.)
förse med kanter
förekomma i stor mängd längs något

kantabel
Ordklass adjektiv
som kan sjungas

kantarell
Ordklass substantiv
en gul, läcker svamp med först kullrig, sedan trattformig hatt emd ojämn, vågig kant och gaffelgreniga åsar på undersidan (en synnerligen uppskattad matsvamp)
även om närbesläktade arter Bruklighet vanligen i sammansättningar

kantat
Ordklass substantiv
musikstycke med profan eller religiös text i flera satser för en eller flera sångstämmor med ackomanjemang
även om den sjungna texten
även om högtidlig festdikt

kantband
Ordklass substantiv
tygband till kantning av textilier

kantblomma
Ordklass substantiv
särskilt: blomma med speciellt utseende som sitter i ytterkanten på en blomställning

kantele
Ordklass substantiv
typ av lådformat musikinstrument med strängar som knäpps med fingrarna (ursprungligen finskt)

kanthugga
Ordklass substantiv
särskilt: hugga virke rätvinkligt

kantig
Ordklass adjektiv
som har skarpa kanter (om föremål eller kroppsdel)
utvidgat om förlopp e.d.: ojämn
överfört om person, handling e.d.: osäkert klumpig och ryckig

kantin
Ordklass substantiv
serveringsställe vid militärförläggning, särskilt för meniga
låda för servis, mat och dryck vid resa e.d.

kantklippa
Ordklass verb
klippa en jämn, rak kant på något

kantnål
Ordklass substantiv
typ av mindre benfisk med lång, nästan nålformad kropp täckt av benplattor

kanton
Ordklass substantiv
delstat i Schweiz
även om ett mindre område i den franska lokalförvaltningen

kantor
Ordklass substantiv
titel för kyrkomusiker med uppgift att öva och leda körer, spela orgel o.d.
försångare i kyrka eller synagoga

kantra
Ordklass verb
kränga över till ett läge från vilket upprätning inte är möjlig (om båt)
utvidgat om vind, ström e.d.: helt ändra riktning
även överfört

kantsten
Ordklass substantiv
sten till kantning av trottoarer e.d.

kantstött
Ordklass adjektiv
särskilt: lätt skadad i kanten av användning (om porslin o.d.)

kantsöm
Ordklass substantiv
söm som sys över kanten på tyg

kantväxt
Ordklass substantiv
låg växt av många olika arter, som används vid kanten i rabatter eller längs gångar o.d.

kantänka
Ordklass adverb
förstås Bruklighet vanligen ironiskt eller kritiskt

kanvas
Ordklass substantiv
grovt och glest, vanligen oblekt, styvt tyg av linne, bomull eller hampa
ibland speciellt om underlaget i boxningsring

kanvasband
Ordklass substantiv
bokband av kanvas

kanyl
Ordklass substantiv
rör av glas, metall eller plast genom vilken vätska förs in i eller avleds från kroppen Bruklighet medicin

kaolin
Ordklass substantiv
vit lera som är huvudråvara inom poslinsindustrin

kaos
Ordklass substantiv
total och vild oordning
speciellt: den oordnade materien ur vilken den ordnade världen uppstått

kaotisk
Ordklass adjektiv
som innebär ett kaos

kap
Ordklass substantiv
väl synlig, hög udde som skjuter ut i havet, särskilt betraktad som seglingsmärke (ofta i namn)
något värdefullt som erövrats eller införskaffats till lågt pris eller med fögs ansträngning Bruklighet något vardagligt

kapa
Ordklass verb
korta av något genom huggning, sågning eller avskärning
med avseende på det som avlägsnas: ta bort
även överfört med avseende på något abstrakt
med hot om våld överta kontrollen av farkost e.d. (för direkt vinning eller i politiskt utpressningssyfte)
speciellt förr som ett led i sjökrigföringen
allmänare: otillbörligt lägga beslag på Bruklighet vanligen med partikel

kapabel
Ordklass adjektiv
som har fullt tillräcklig förmåga i något angivet anvseende
även i absolut konstruktion

kapacitans
Ordklass substantiv
förmåga att rymma elektriska laddningar

kapacitet
Ordklass substantiv
största förmåga att åstadkomma något på visst område
även i fråga om maksiner o.d.
volym Bruklighet i olika vetenskapliga och tekniska sammanhang
person med stor förmåga att åstadkomma något på visst område

kapare
Ordklass substantiv
person som utför kapningar i politiskt utpressningssyfte
ursprungligen om person som kapar båtar
kapten Bruklighet vardagligt
fartyg som med tillstånd från den egna regeringen kapar främmande handelsfartyg som ett led i sjökrigföring

kapduva
Ordklass substantiv
en stormfågel på södra halvklotet
även om en liten, afrikansk duva

kapell
Ordklass substantiv
mindre, vanligen fristående byggnad som används för kykliga ändamål
sidorum i större kyrka
även om privat gudstjänstlokal
mindre grupp av instrumentalmusiker
avtagbart, lätt skydd mot väder och vind av kraftigt tyg (på båt, till segel m.m.)

kapellmästare
Ordklass substantiv
titel för dirigent för musikkapell
allmännare: orkesterledare

kaperi
Ordklass substantiv
det att med den egna regeringens tillstånd kapa främmande handelsfartyg som ett led i sjökrigföringen

kapfår
Ordklass substantiv
en mycket stor albatross

kapillaritet
Ordklass substantiv
kraft som uppkommer genom ytspänningens verkan hos en vätksa som är innesluten i ett fint, rör, särskilt om den uppåt verkande typen Bruklighet noggrannanre definition i fysiska sammanhnag

kapillär
Ordklass substantiv
ytterst tunnväggigt, litet blodkärl som finns i stort antal runt kroppens celler
kapillär
Ordklass adjektiv
som avser kapillariteten

kapillärkraft
Ordklass substantiv
kapillaritet

kapillärrör
Ordklass substantiv
rör med mycket liten diameter

kapital
Ordklass substantiv
tillgångar som förväntas ge vinst och vilkas värde kan mätas i pengar (särskilt om större tillgångar som har betydelse för någons eller någots ekonomiska utveckling)
speciellt: materiella hjälpmedel vid produktion, t.ex. maskiner, byggnader, bränsle m.m. Bruklighet ekonomi m.m.
även överfört om abstrakta tillgångar
speciellt även med hänsyn till den ekonomiskt styraknde funktionen, särskilt i vänsterpolitisk debatt: storfinansen Bruklighet i bestämd form
kapital
Ordklass adjektiv
fullständig (vanligen om oönskad företeelse)

kapitalbildning
Ordklass substantiv
process varigenom ett realkapital ersätts och utvidgas

kapitalbudget
Ordklass substantiv
delbudget som omfattar investeringar och deras finansiering, särskilt inom statsbudgeten

kapitalexport
Ordklass substantiv
överflyttning av kapital från ett land till ett annat land (eller flera andra länder)

kapitalflykt
Ordklass substantiv
mycket hastig kapitalexport, ofta som följd av någon politisk förändring

kapitalförstöring
Ordklass substantiv
onödigt stor värdeminskning hos sötrre kapitalvara p.g.a. bristande underhåll e.d.

kapitalförsäkring
Ordklass substantiv
typ av livförsäkring där hela försäkringssumman normalt betalas ut på en gång

kapitalintensiv
Ordklass adjektiv
som kräver mycket kapital och förhållandevis lite arbetskraft

kapitalisera
Ordklass verb
räkna som årlig inkomst till engångsvärde
lägga räntan på ett kapital till kapitalet

kapitalism
Ordklass substantiv
ekonomiskt system som kännetecknas av att huvuddelen av produktionsmedlen befinner sig i enskild ägo i ett samhällssystem som grundar sig på marknadsekonomi Bruklighet särskilt som marxistisk term i vänsterpolitisk debatt

kapitalist
Ordklass substantiv
person som strävar efter att öka sitt kapital genom att tillgodogöra sig överskottet från andras arbetsinsats med både positiv och negativ betydelse Bruklighet särskilt som marxistisk term i vänsterpolitisk debatt

kapitalistisk
Ordklass adjektiv
som fungerar enligt kapitalismens principer

kapitalkonto
Ordklass substantiv
bankkonto med lång uppsägningstid och högsta gällande bankränta
konto på vilket ett företags kapital redovisas

kapitalkostnad
Ordklass substantiv
årlig kostnad för företag i form av räntor, avskrivningar o.d.

kapitalmarknad
Ordklass substantiv
marknad för utbud av och efterfrågan på långfristiga lånemedel

kapitalvara
Ordklass substantiv
vara som inte omedelbart kan förbrukas, t.ex. bil, TV eller hushållsmaskin

kapitalvinst
Ordklass substantiv
värdestegring då priset på fast eller lös egendom stiger

kapitalvärde
Ordklass substantiv
beräknat värde hos viss tillgång efter kapitalisering

kapitel
Ordklass substantiv
större, formellt och innehållsligt avgränsat avsnitt i bok, ofta numrerat och försett med rubrik
även överfört om viss period eller visst ämne
styrande församling i andlig organisation

kapitelsal
Ordklass substantiv
sal där medlemmarna i ett kapitel sammanträder (särskilt i kloster)

kapitelvis
Ordklass adverb
i anslutning till varje kapitel
kapitel efter kapitel

kapitulation
Ordklass substantiv
formellt uppgivande av allt motstånd på viss front och ibland på vissa villkor, särskilt i krig
även överfört

kapitulera
Ordklass verb
formellt besluta att ge upp allt motstånd på viss front och på vissa villkor, särskilt i krig
även överfört

kapitäl
Ordklass substantiv
särskilt utsmyckad, översta del av pelare Bruklighet arkitektur, mest historiskt
bokstav med samma form som stor bokstav men av samma höjd som de låga små bokstäverna (d.v.s. a, c, e o.s.v.) i samma text

kaplan
Ordklass substantiv
präst anställd av institution, organisation eller privatperson
förr även: hjälppräst

kapock
Ordklass substantiv
sidneglänsande, gul- eller brunaktiga hår med stor bärkraft som utvinns ur kapslar från vissa tropiska träd (används bl.a. till stoppning av madrasser)

kapott
Ordklass substantiv
liten, kupig damhatt utan brätten, ofta med hakband

kapp
Ordklass substantiv
överbyggnad över trappa som leder till rum under däck (på fartyg)
även om liten, halvöppen överbyggnad på segelbåt
hastighetstävling Bruklighet i sammansättningar och uttrycket i kapp
i uttryck för upphinnande: fatt
även överfört om tänkt tävling som gäller intensitet e.d.

kappa och krage
prästämbete

kappas
Ordklass verb
tävla i snabbhet Bruklighet något ålderdomligt

kappe
Ordklass substantiv
ett gammalt svenskt rymdmått för torra varor (4,58 liter)

kapphylla
Ordklass substantiv
vägghylla med krokar och stång för förvaring av ytterplagg i tambur, väntrum etc.

kapplöpning
Ordklass substantiv
tävlan i att springande komma först till ett mål (särskilt för människor och vissa djur, inte minst hästar och hundar)
även överfört

kapprak
Ordklass adjektiv
alldeles rak och stel i kroppen p.g.a. spänd uppmärksamhet

kapprock
Ordklass substantiv
typ av äldre ytterrock, oftast med en eller flera breda kragar
överfört: dokument i vilket åtföljande dokument är inlagt Bruklighet vardagligt, föråldrat

kapprum
Ordklass substantiv
rum för förvaring av ytterplagg, vanligen i offentlig byggnad

kapprusta
Ordklass verb
bedriva militär rustning i tävlan med andra stater

kapprustning
Ordklass substantiv
samtidig snabb upprustning i ett flertal, inbördes fientliga stater

kappsegla
Ordklass verb
tävla om att segla snabbast

kappseglare
Ordklass substantiv
person som kappseglar

kappsegling
Ordklass substantiv
tävling om att segna snabbast

kappsäck
Ordklass substantiv
stor resväska av varierande utseende (ursprungligen med mjuka sidor)

kapriciös
Ordklass adjektiv
nyckfull på ett egensinnigt sätt Bruklighet litterärt

kaprifol
Ordklass substantiv
en ofta odlad slingerväxt som har väldoftande, tvåläppiga, gulvita, utvändigt ofta rödaktiga blommor med lång pip samlade i täta knippen i bladvecken
även om närbesläktade vilda arter Bruklighet vanligen i sammansättningar

kaprifolium
Ordklass substantiv
kaprifol

kapriol
Ordklass substantiv
krumsprång i luften, särskilt om ett moment i dressyrens högre skola varvid hästen reser sig på bakbenen, kastar sig upp och slår bakut

kapris
Ordklass substantiv
egensinnig nyck Bruklighet litterärt
en stark krydda av torkade blomknoppar från en viss buske

kapsejsa
Ordklass verb
kantra under gång (särskilt om segelbåt eller om seglande personer)
överfört: misslyckas

kapsel
Ordklass substantiv
skyddande, omslutande hölje
speciellt om sådant hölje på växter: fröhus
spceillt även: hölje för läkemedel, avsett att göra läkemedlet lättare att inta
speciellt även: del av rymdfarkost där besättningen eller den nyttiga lasten finns

kapsla
Ordklass verb
mest med partikeln in: omge med skyddande hölje
ofta överfört med avseende på känslor

kapsla in
Frasklass verbfras
omsluta med kapsel eller annat hölje
även överfört

kapson
Ordklass substantiv
stark grimma för dressyr av häst
även överfört om något som dämpar

kapsyl
Ordklass substantiv
liten anordning, vanligen av metall, som kan skruvas, bändas eller dras av för lufttät tillslutning av en flaska

kapsåg
Ordklass substantiv
såg med stora tänder för kapning av timmer eller trä av grövre dimension

kapten
Ordklass substantiv
titel för officer med högsta grad på kompaninivå (närmast över löjtnant)
även allmännare om befälhavare över mer eller mindre självständig enhet, särskilt fartyg eller flygplan
ledare för idrottslag

kaptenslöjtnant
Ordklass substantiv
särskilt: en spritdryck av lika delar konjak och likör

kapucin
Ordklass substantiv
medlem av kapucinorden

kapucinapa
Ordklass substantiv
typ av liten apa med tät fäll på huvudet och lång svans som används att gripa med som förekommer i trpiska Syd- och Mellanamerika och ofta är hållen som tamdjur

kapucinerorden
Ordklass substantiv
en tiggarorden som utgör en förgrening av franciskanorden med medlemmar som lever asketiskt och utan egendom samt bedriver socialt arbete

kapucinorden
Ordklass substantiv
en tiggarorden som utgör en förgrening av franciskanorden med medlemmar som lever asketiskt och utan egendom samt bedriver socialt arbete

kapun
Ordklass substantiv
kastrerad, gödd tupp

kapuschong
Ordklass substantiv
påsformig huva som är fastsatt vid ytterplagg och kan dras upp över huvudet för att värma detta

kaputt
Ordklass adjektiv
helt förstörd Bruklighet något vardagligt
försvagat: uttröttad

kapverdier
Ordklass substantiv
mansperson från Kap Verde
i plural ofta om personer från Kap Verde oavsett kön

kapverdisk
Ordklass adjektiv
som har att göra med Kap Verde

kapverdiska
Ordklass substantiv
kvinna från Kap Verde

kar
Ordklass substantiv
typ av större, vanligen långt eller avlångt, ofta öppet kärl för vätska (för tvätt, bad o.d.)
även allmännare
även om mindre kärl för torra varor

kara
Ordklass substantiv
typ av raka för öppen eld
kara
Ordklass verb
skrapa något åt visst håll

karabinjär
Ordklass substantiv
person som tillhör militärt organiserad polis i Italien
ursprungligen: ridande soldat beväpnad med karbin Bruklighet historiskt

karaff
Ordklass substantiv
typ av finare, långhalsad glasflaska för vatten, vin m.m.
även som en sorts mått

karaffin
Ordklass substantiv
enklare karaff för dricksvatten

karakolering
Ordklass substantiv
en äldre metid för eldgivning varvid varje led i tur och ordning sköt och sedan drog sig bakåt för att ladda om Bruklighet historiskt

karakterisera
Ordklass verb
ange väsentliga kännetecken för person eller företeelse
utgöra utmärkande kännetecken för

karakteristik
Ordklass substantiv
sammanfattning av de utmärkande hos en person, sak eller företeelse

karakteristika
Ordklass substantiv
kurva som åskådliggör arbetssättet hos en apparat e.d.
heltalsdelen i en logaritm Bruklighet föråldrat
särskiljande kännetecken

karakteristisk
Ordklass adjektiv
som särskilt utmärker eller kännetecknar viss person eller företeelse
ibland med bibetydelse av säregenhet e.d.

karakterologi
Ordklass substantiv
läran om de olika människotyperna, särskilt vad gäller kopplingen mellan fysiska och psykiska egenskaper

karaktär
Ordklass substantiv
sammanfattningen av de själsliga egenskaper som är kännetecknande för viss person eller viss grupp etc.
ofta med positiv betydelse: förmåga att uppträda på ett ansvarsmedvetet och moraliskt riktigt sätt, såeciellt i förhållande till frestelser o.d.
ibland speciellt med betoning på det särpräglade: litterär person
äsrskilt utmärkande eller kännetecknande egenskaper hos viss företeelse
speciellt med betoning av det individuella: egenart
speciellt även med betoning av det särskiljande
orientalisk bokstavstyp
även utvidgat om bokstavstecken i allmänhet Bruklighet särskilt inom databehandling

karaktärisera
Ordklass verb
ange väsentliga kännetecken för person eller företeelse
utgöra utmärkande kännetecken för

karaktäristik
Ordklass substantiv
sammanfattning av de utmärkande hos en person, sak eller företeelse

karaktäristika
Ordklass substantiv
kurva som åskådliggör arbetssättet hos en apparat e.d.
heltalsdelen i en logaritm Bruklighet föråldrat
särskiljande kännetecken

karaktärologi
Ordklass substantiv
läran om de olika människotyperna, särskilt vad gäller kopplingen mellan fysiska och psykiska egenskaper

karaktärsart
Ordklass substantiv
växtart eller djurart som är karakteristisk för en viss naturtyp

karaktärsdrag
Ordklass substantiv
framträdande egenskap som ingår i en persons karaktär

karaktärsdrama
Ordklass substantiv
drama där tonvikten ligger på skildring av en persons karaktär

karaktärsfast
Ordklass adjektiv
som har förmåga att uppträda på ett ansvarsmedvetet sätt, särskilt i fråga om att motstå frestelser e.d.
även om handling o.d.

karaktärsfel
Ordklass substantiv
dåligt karaktärsdrag hos person men även hos djur

karaktärsroll
Ordklass substantiv
teaterroll där tonvikten ligger på skildringen av en utpräglad karaktär

karaktärsskådespelare
Ordklass substantiv
skådespelare som uvudsakligen utför karaktärsroller

karaktärstyp
Ordklass substantiv
människotyp med vissa psykiska egenskaper, särskilt i samband med vissa kroppsliga egenskaper Bruklighet psykologi, mest historiskt

karambolage
Ordklass substantiv
poänggivande stöt i karamboll

karambolera
Ordklass verb
träffa de andra bollarna med spelbollen i biljard

karamboll
Ordklass substantiv
typ av biljardspel som spelas på bord utan hål och med tre bollar

karamell
Ordklass substantiv
liten, hård sötsak av sockermassa med olika smak- och färgämnen tillsatta, som ibland är inlindad i färgglatt papper
även om föremål med liknande utseende
smält sockermassa
även bildligt om angenäm företeelse Bruklighet vardagligt

karamellfärg
Ordklass substantiv
färg för färgning av karameller samt bakverk m.m.

karamellpapper
Ordklass substantiv
färggrant och vanligen dekorativt lindat omslagspapper till karamell

karamellpudding
Ordklass substantiv
brylépudding

karamellsås
Ordklass substantiv
sås som innehåller bränt socker

karantän
Ordklass substantiv
tidsbegränsad isolering vid ett lands gränser av människor eller djur som skulle kunna tänkas föra in smitta från utlandet
även om plats eller byggnad för detta
även bildligt i fråga om andlig smitta

karantänsflagg
Ordklass substantiv
flagg som skall vara hissad då fartyg befinner sig i karantän Bruklighet mest historiskt

karat
Ordklass substantiv
viktenhet för äldestenar (0,2 gram)
en tjugofjärdedel i ren metall (som mått på metallhalt hos legering; nästan enbart i fråga om guld)

karate
Ordklass substantiv
en hård, japansk kampsport med höga sparkar och slag med handflatan som typiska kännetecken

karaterad
Ordklass adjektiv
legerad med guld

karatering
Ordklass substantiv
guldlegering

karatstämpel
Ordklass substantiv
stämpel som anger guldhalt i karat

karavan
Ordklass substantiv
större följe av människor och djur på färd genom obebodda trakter, särskilt genom öken e.d. (vanligen i en lång rad och med kameler som transportdjur)
även utvidgat om annat längre följe
särskilt om fordon i lång rad

karavanseraj
Ordklass substantiv
härbärge för karavaner

karavell
Ordklass substantiv
typ av medeltida fartyg riggat med latinsegel

karbad
Ordklass substantiv
varmt bad i kar

karbamid
Ordklass substantiv
urninämne (används bl.a. vid tillverkning av plast och som gödselmedel)

karbas
Ordklass substantiv
redskap att aga med (t.ex. piska, rotting eller ris) Bruklighet ålderdomligt

karbid
Ordklass substantiv
kemisk förening av kol och någon metall eller kisel eller bor, vanligen med stor hårdhet och hög smältpunkt

karbidlampa
Ordklass substantiv
lampa för belysning med hjälp av kalciumkarbid (vilken utvecklar acetylengas som brinner med kraftig, vit låga)

karbin
Ordklass substantiv
typ av kort och lätt gevär (ursprungligen avsett för ryttare, numera mest om moderna militära vapen)

karbinhake
Ordklass substantiv
krok stängd med en fjädrande spärr som hindrar en i kroken fäst ring e.d. att hoppa ur (används för snabbkopplad men ändå tämligen säker fastsättning, t.ex. vid förtöjning av båtar

karbol
Ordklass substantiv
karbolsyra

karbolsyra
Ordklass substantiv
kemisk beteckning för fenol, särskilt i användning som desinfektionsmedel

karbon
Ordklass substantiv
stenkol
en geologisk period mellan devon och perm, som inföll cirka 363-290 miljoner år före nutid och under vilken de stora stenkolslagren bildades
kortform för "karbonpapper"

karbonat
Ordklass substantiv
salt av kolsyra

karbonisera
Ordklass verb
tillföra kol till något
förvandla något till kol
befria ull från växtpartiklar genom användning av svavelsyra eller saltsyra

karbonkopia
Ordklass substantiv
kopia framställd med hjälp av karbonpapper

karbonpapper
Ordklass substantiv
tunt kalkerpapper som på ena sidan är överdraget med svart färg (används för erhållande av kopia av något som skrivs på maskin)

karbonsyra
Ordklass substantiv
karobxylsyra

karbonsystemet
Ordklass substantiv
geologiskt system av avlagringar som bl.a. kännetecknas av mäktiga stenkolslager

karborundum
Ordklass substantiv
kiselkarbid, särskilt i användning som slipmedel

karborundumduk
Ordklass substantiv
duk med ytlager av karborundum (används för slipning)

karboxylsyra
Ordklass substantiv
en organisk syra bestående av kol, väte och syre

karbunkel
Ordklass substantiv
större böld
röd ädelsten (särskilt om rubin och granat) Bruklighet ålderdomligt

karburator
Ordklass substantiv
förgasare till förbrännings- eller explosionsmotor

karburatorsprit
Ordklass substantiv
typ av alkohol som används för att förhindra isbildning i förgasare

karcinogen
Ordklass adjektiv
som framkallar cancer (om kemikalier etc.)

karcinom
Ordklass substantiv
elakartad cancersvulst

karda
Ordklass substantiv
redskap för rensning och redning av ull, bomull e.d. före spinning, som består av en platta tätt besatt med ståltrådskrokar (även om motsvarande maskindel)
överfört: hand Bruklighet vardagligt
karda
Ordklass verb
luckra upp och reda ut ull e.d. med hjälp av handkarda eller motsvarande maskin, varvid de hoptovade fibrerna skiljs åt

kardan
Ordklass substantiv
kortform för "kardanknut" eller "kardanaxel"

kardanaxel
Ordklass substantiv
axel för kraftöverföring mellan en bild växellåda och dess drivande axel, vanligen med minst två kardanknutar

kardanknut
Ordklass substantiv
kopplingsanordning mellan två axeländar som bildar viss, föränderlig vinkel med varandra (särskilt på bilar)

kardansk
Ordklass adjektiv
som behåller sitt läge i förhållande till jorden oberoende av stödets rörelser (om upphängningsanordningar, särskilt på fartyg)

kardanupphängning
Ordklass substantiv
kardansk upphängning

kardborrband
Ordklass substantiv
förslutningsanordning för mjuka material, som består av en remsa med kardborrliknande yta och en ullig remsa vilka trycks ihop
även om enbart remsan med kardborrliknande yta

kardborre
Ordklass substantiv
klotrund blomkorg från viss typ av växter, som är försedd med runtom utskjutande, krokböjda spetsar, vilka fastanr i förbipasserande och underlättar spridning
även om växterna
ofta i liknelser e.d.

kardborreknäppning
Ordklass substantiv
förslutning med hjälp av kardborrband

kardel
Ordklass substantiv
endera av de stärngar av vilka en tross eller ett tåg slås samman

kardemumma
Ordklass substantiv
en stark, aromatisk krydda, som bl.a. används i kaffebröd och indisk mat
även om en sydasiatisk ingefärsväxt med sådan krydda

kardgarn
Ordklass substantiv
garn av kort, krusig ull som endast kardats och därigenom har en ojämnare yta, eftersom fibrerna inte ligger parallellt

kardinal
Ordklass substantiv
titel för endera av innehavarna av den näst högsta andliga värdigheten i den romersk-katolska kyrkan
typ av traststor amerikansk fältsparv som ofta har skarpt färgad fjäderdräkt och stark, vacker sång och används som burfågel

kardinaldygd
Ordklass substantiv
endera av de fyra grundläggande dygderna (d.v.s. enligt Platons filosofi vishet, tapperhet, självbehärskning och egenskapen att vara rättvis)
allmännare: mycket viktig dygd
även om en persons främsta dygd

kardinalfel
Ordklass substantiv
grundläggande fel

kardinalfisk
Ordklass substantiv
en liten kinesisk karpfisk med röd stjärtfena hos hannen, som är allmän som akvariefisk

kardinalstreck
Ordklass substantiv
streck på kompass som betecknar något av de fyra väderstrecken (d.v.s. nord, syd, öst eller väst)

kardinaltal
Ordklass substantiv
grundtal
även om en sorts generaliserat tal som anger antal (i utvidgad mening) element i oändliga mängder

kardiograf
Ordklass substantiv
apparat med vilken hjärtats arbete kan registreras

kardiogram
Ordklass substantiv
kurva uppritad i kardiograf, som åskådliggör varje fas i det pulserande hjärtats arbete

kardiolog
Ordklass substantiv
person som ägnar sig åt kardiologi

kardiologi
Ordklass substantiv
läran on hjärtat och dess funktioner

kardioskleros
Ordklass substantiv
åderförkalkning i hjärtats krnaskärl

kardnubb
Ordklass substantiv
liten nubb (cirka 1 centimeter)

karduan
Ordklass substantiv
typ av garvat läder

kardus
Ordklass substantiv
omhölje av papp eller papper, speciellt kring tobak, tändstickor o.d.
hölje av brännbart tyg för krutladdning till artilleripjäser Bruklighet historiskt
även om hölje med innehåll

karel
Ordklass substantiv
karelare

karelare
Ordklass substantiv
mansperson från Karelen
i plural ofta om personer från Karelen oavsett kön

karelsk
Ordklass adjektiv
som har att göra med Karelen

karelska
Ordklass substantiv
kvinna från Karelen

karens
Ordklass substantiv
tidsmässig inskränkning i försäkrings giltighet

karensdag
Ordklass substantiv
dag i början av sjukdom för vilken sjukpenning inte utgår

karenstid
Ordklass substantiv
tid i början för vilken man inte får sjukpenning
även om tid i början av arbetslöshet för vilken man inte får arbetslöshetsersättning

karess
Ordklass substantiv
smekning eller liknande ömhetsbetygelse Bruklighet litterärt

karet
Ordklass substantiv
större, fyrkantig, sluten vagn Bruklighet historiskt

kareta
Ordklass substantiv
bil Bruklighet vardagligt, något föråldrat

karg
Ordklass adjektiv
kal och ofruktsam (om landskap)
även om något som uppstått ur sådana förhållanden
även överfört, särskilt: inbunden, avmätt

karib
Ordklass substantiv
medlem av ett indianfolk i norra Sydamerika (förr även i Västindien)

karibisk
Ordklass adjektiv
som avser de västindiska öarna eller havet mellan dessa, Mellanamerika och Sydamerika (vanligen i egennamn)

karies
Ordklass substantiv
tandröta, som orsakar hål i tänderna
även om liknande förstörelseprocess i benvävnad

karikatyr
Ordklass substantiv
bild som överdriver karakteristiska drag i förligande syfte (särskilt om teckning av person)
även om liknande beskrivning i text
även om oavsiktligt löjlig företeelse

karikera
Ordklass verb
göra karikatyr av

karisma
Ordklass substantiv
stark personlig utstrålning, som ger förmåga att leda andra människor

karismatisk
Ordklass adjektiv
som har stark personlig utstrålning och därmed förmåga att fascinera och påverka andra människor
speciellt religion: som har eller eftersträvar andliga gåvor
även om handling e.d.

kariter
Ordklass substantiv
behagets och glädjens gudinnor i grekisk mytologi, vanligen tre till antalet (motsvarar romarnas gratier)

kariös
Ordklass adjektiv
angripen av karies

karkas
Ordklass substantiv
trådöverspunnen mjuk järntråd som brukas vid uppstyvning av hattstommar m.m.

karl
Ordklass substantiv
man med utpräglat maskulina egenskaper, särskilt med betoning på styrka, handlingskraft, sexeull utstrålning o.d.
ofta något nedsättande, särskilt i kvinnors språk
även om man betraktad som arbetskraft e.d.

karlakarl
Ordklass substantiv
man med särskilt utpräglad maskulina egenskaper

karlatag
Ordklass substantiv
krafttag

karlavulen
Ordklass adjektiv
som uppträder som en riktig karl
även om handling e.d.

karled
Ordklass substantiv
baksidan av kotan i hästens fot, där huden lätt kan inflammeras

karlgalen
Ordklass adjektiv
karltokig Bruklighet vardagligt

karljohan
Ordklass substantiv
en läcker rörsopp med brun hatt och tjock, ljusbrun fot

karljohanssoffa
Ordklass substantiv
soffa i karljohansstil

karljohansstil
Ordklass substantiv
den svenska formen av empirstil, som blomstade under Karl XIV Joahns tid

karljohanssvamp
Ordklass substantiv
karljohan

karlsbaderbröd
Ordklass substantiv
bulle av fin, nästan sockerfri vetebrödsdeg, bakad med äggulor

karlsbadersalt
Ordklass substantiv
milt laxerande salt från källvatten från Karlsbad (Karlsovy Vary) eller konstgjort, innehållande mineraler som anses hälsosamma

karlslok
Ordklass substantiv
person av manligt kön Bruklighet ofta som nedsättande tilltalsord

karltokig
Ordklass adjektiv
som är påfallande mycket intresserad av män (om kvinna) Bruklighet vardagligt, nedsättande

karltorka
Ordklass substantiv
brist på karlar Bruklighet vardagligt

karltycke
Ordklass substantiv
egenskapen hos kvinna att väcka förtjusning eller intresse hos män

karm
Ordklass substantiv
hårt armstöd på sittmöbel
ram runt fönster eller dörr

karma
Ordklass substantiv
summan eller resultatet av en människas handlingar under hennes liv, som bestämmer hennes nästa liv (centralt begrepp i indiska religioner: hinduism, jainism och buddism)

karmelit
Ordklass substantiv
medlem av karmelitorden

karmeliterorden
Ordklass substantiv
en aksetisk tiggarorden med både manliga och kvinnliga medlemmar

karmelitorden
Ordklass substantiv
en aksetisk tiggarorden med både manliga och kvinnliga medlemmar

karmin
Ordklass substantiv
en högrött färgämne och koschenill
även om motsvarande färgnyans
även allmännare om mättade, svagt blåstickiga röda färger

karminsyra
Ordklass substantiv
en syra som utgör det rödfärgande ämnet i koschenill

karmosin
Ordklass substantiv
karmin
även om syntetiska färgämnen med samma nyans

karmstol
Ordklass substantiv
bredare stol med karmar och klädd sits

karnap
Ordklass substantiv
tornliknande utsprång på byggnad, försett med tak och fönster (i både äldre och modernare byggnadsstilar)

karnapp
Ordklass substantiv
tornliknande utsprång på byggnad, försett med tak och fönster (i både äldre och modernare byggnadsstilar)

karnation
Ordklass substantiv
färgen på naturligt återgiven människohud inom målarkonsten

karneol
Ordklass substantiv
en klarröd prydnadssten (ett kvartsmineral: kalcedon)

karneval
Ordklass substantiv
uppsluppet festtåg med utklädda människor (särskilt i katolska länder den tid av uppsluppna fester som föregår fastan)

karnis
Ordklass substantiv
list med S-formig profil

karnivor
Ordklass substantiv
köttätande djur eller insektsätande växt

karolin
Ordklass substantiv
soldat i Karl XII:s armé
typ av äldre svenskt mynt, ungefär motsvarande mark (om olika mynt från 1600-talet till slutet av 1800-talet)

karoling
Ordklass substantiv
medlem av en frankisk härskarätt

karolinsk
Ordklass adjektiv
som har samband med den svenska kungarna med namnet Karl under stormaktstiden, särskilt med Karl XII

kaross
Ordklass substantiv
överrede på bil eller annat motorfordon
sotr, täckt, fyrhjulig vagn som dras av hästar Bruklighet mest historiskt

karosseri
Ordklass substantiv
överrede på bil, särskilt i tekniska sammanhang

karotin
Ordklass substantiv
ett gulrött färgämne i växter, bl.a. morötter

karott
Ordklass substantiv
skålformigt fat för uppläggning av mat, ofta med lock
liten, trubbig morot

karottunderlägg
Ordklass substantiv
värmeisolerande underlag för serveringskärl

karp
Ordklass substantiv
en stor, välsmakande sötvattensfisk som har brungrön rygg, lång ryggfena och skäggtömmar och ofta odlas i dammar
även om besläktade arter

karpaterklocka
Ordklass substantiv
en prydnadsväxt med toppstllda, klockformiga, ljusblå, vita eller violetta blommor

karré
Ordklass substantiv
kotlettrad av gris

karriär
Ordklass substantiv
successiv befordringsgång inom ett yrkesområde e.d., ofta med tanke på enskild person avancemang e.d. men även allmänt om möjligheterna till befordran inom yrket etc.
även med betoning på framgång inom ett yrkesområde e.d., med snabb befordran etc.
i ett fåtal uttryck: högsta fart, särskilt hos hästar

karriärdiplomat
Ordklass substantiv
diplomat som går den normala befordringsvägen (i motsats till politiskt tillsatta diplomater)

karriärism
Ordklass substantiv
ensidig inriktning på framgång i yrkeslivet

karriärist
Ordklass substantiv
person som är mest intresserad av sin egen framgång i yrkeslivet

karriärstege
Ordklass substantiv
system för gradering av personer inom ett yrkesområde (med tanke på befordran e.d.)

karronad
Ordklass substantiv
kort, slätborrad kanon för närstrid, använd på fartyg i äldre tid

karsk
Ordklass adjektiv
som uppträder oförskräckt
även om handling e.d.

karska upp
Frasklass verbfras
få att övervinna sin rädsla eller ledsnad

karst
Ordklass substantiv
område med karstbildningar

karstbildning
Ordklass substantiv
en torr landskapstyp med fåror, hålor och sprickbildningar samt underjordisk vattenavrinning, som uppkommer genom kemisk vittring av sprickrik kalkstensberggrund e.d.

kart
Ordklass substantiv
omogen frukt eller omoget bär

karta
Ordklass substantiv
starkt förminskad, plan, schematisk avbildning av en del av jordytan eller av annan himlakropp eller stjärnhimlen
bildligt i uttryck för att något är känt e.d.
även om större pappersark med avbildningar av viss företeelse i pegagogiskt syfte
pappskiva för förvaring av knappar, hakar eller hyskor e.d.
även om pappersark som består av avskiljbara delar

kartager
Ordklass substantiv
person från det forntida Kartago

kartagisk
Ordklass adjektiv
som avser det forntida Kartago eller kartagerna

kartbok
Ordklass substantiv
samling av flera olika kartor i bokform, vanligen över världen eller vöer visst land

kartell
Ordklass substantiv
sammanslutning mellan självständiga företag i syfte att samarbeta ekonomiskt (för att begränsa konkurrensen genom att t.ex. dela upp marknaden)
även om liknande samarbete mellan politska partier, särskilt vid val i syfte att bättre tillgodogöra sig röster

kartera
Ordklass verb
upprätta karta över

kartesch
Ordklass substantiv
artielleriprojektil för närstrid mot infanteri, fylld med hårda blykulor Bruklighet historiskt

kartig
Ordklass adjektiv
omogen (om frukt eller bär)

kartlägga
Ordklass verb
göra karta över
särskilt överfört: systematiskt utforska

kartläsare
Ordklass substantiv
särskilt: person som sitter bredvid bilförare vid biltävling och läsare kartor m.m.

kartmätare
Ordklass substantiv
apparat öfr uppmätning av avstånd på kartor

kartnagel
Ordklass substantiv
sjukligt missbildad nagel som är förtjockad, missfärgad och sprickig

kartografi
Ordklass substantiv
framställning av kartor
vetenskapen om kartor

kartogram
Ordklass substantiv
grafisk bild med statistiska data på ett kartunderlag, vilka kan representeras av t.ex. linjer, cirklar eller staplar och anger folkmängd m.m.

kartong
Ordklass substantiv
tjockt, styvt papper, ofta med glättad, vitaktig yta och något tunnare än papp
även om lådliknande behållare av sådant papper
omtryckt blad i bok
teckand eller målad arbetsskiss på papper, avsedd som modell för större komposition, som t.ex. väggmålning eller gobeläng

kartonist
Ordklass substantiv
skämt- eller karikatyrtecknare i tidning

kartonnera
Ordklass verb
binda bok i enkelt pappband

kartotek
Ordklass substantiv
register i lådor i form av lösa kort i bestämd ordning

kartprojektion
Ordklass substantiv
typ av återgivning av en del av den sfäriska jordens yta på ett plant kartblad genom matematiska metoder

kartspecial
Ordklass substantiv
detaljkarta över en del av en större karta

karttecken
Ordklass substantiv
fastställt tecken för en viss typ av företeelse som anges på karta men som inte kan återges verklighetstroget p.g.a. förminskningen

kartusch
Ordklass substantiv
rikt dekorerad prydnadsdetalj i form av en ram som liknar ett i kanterna inrullat papper
typ av ammunitionsväska Bruklighet historiskt

kartusian
Ordklass substantiv
medlem av kartusianorden

kartusianerorden
Ordklass substantiv
en aksetisk munk- eller nunneorden

kartusianorden
Ordklass substantiv
en aksetisk munk- eller nunneorden

karusell
Ordklass substantiv
anordning på nöjesfält eller lekplats, bestående av en stor, roterande plattform och ofta med sittplatser utformade som djur, bilar e.d.
även bildligt och överfört, ofta med tonvikt på oförutsägbarhet eller bristande ordning

karva
Ordklass verb
mödosamt skära tunna spån ur hårdare material

karvsnitt
Ordklass substantiv
geometrisk ornamentik i form av inskurna snitt (ursprungligen i trä)

karvstock
Ordklass substantiv
primitiv naordning för bokfring i form av en trästicka med inskruna skåror Bruklighet historiskt

karyatid
Ordklass substantiv
skulpterad kvinnogestalt som bär upp del av byggnad och alltså fungerar som en pelare Bruklighet arkitektur, mest historiskt

kas
Ordklass substantiv
bål av ris, grenar och ved

kasa
Ordklass verb
trögt glida nedåt

kasack
Ordklass substantiv
löst nedhängande lång damblus, modern på 1920-talet

kaschmir
Ordklass substantiv
mjuk och finfibrig ull av kaschmirgeten eller besläktade djur
även om tyg av kaschmirull
allmännare om mjukt ylletyg i kypert till kläningar och kappor

kaschmirget
Ordklass substantiv
en tamget med särskilt finfibrig underull

kase
Ordklass substantiv
bål av ris, grenar och ved

kasein
Ordklass substantiv
ett äggviteämne i mjölk, använt för framställning av plast m.m.

kasematt
Ordklass substantiv
större skyddsrum i äldre befästningsverk Bruklighet historiskt

kasern
Ordklass substantiv
stor byggnad i större byggnadskomplex för permanent förläggning av militär trupp
utvidgat: stort hyreshus med många små lägenheter Bruklighet något ålderdomligt

kasernförbud
Ordklass substantiv
ett lättare disciplinstraff, som innebär förbud mot att lämna militär förläggning trots ledighet

kaserngård
Ordklass substantiv
gårdsplan i anslutning till kasernbyggnader

kashmir
Ordklass substantiv
mjuk och finfibrig ull av kaschmirgeten eller besläktade djur
även om tyg av kaschmirull
allmännare om mjukt ylletyg i kypert till kläningar och kappor

kashmirget
Ordklass substantiv
en tamget med särskilt finfibrig underull

kasino
Ordklass substantiv
byggnad eller rum för hasardspel
ett kortspel

kasinoekonomi
Ordklass substantiv
ekonomi som kännetecknas av spekulationer i fastigheter, aktier m.m., ofta finansierade med stora lån i banker eller finansbolag

kask
Ordklass substantiv
typ av läderhjälm med pik upptill Bruklighet mest historiskt
kaffe med tillsats av brännvin eller konjak

kaskad
Ordklass substantiv
mängd vatten som plötsligt sprutar ut, vanligen från större vattenmassa
ofta överfört om ljud, ljusfenomen m.m.

kaskelot
Ordklass substantiv
en mycket stor tandval med stort, fyrkantigt huvud och en liten underkäke, förekommande särskilt i varma hav

kaskett
Ordklass substantiv
tyg- eller lädermössa med stor skärm

kasko
Ordklass substantiv
värde av själva fartyget (i sjöförsäkringssammanhang)

kaskoförsäkring
Ordklass substantiv
försäkring av fartyg utan last
försäkring av bil som inte gäller passagerare och medtrafikanter

kasper
Ordklass substantiv
kasperdocka
om person: gyckelmakare, skämtare

kasperdocka
Ordklass substantiv
handdocka som används i kasperteater

kasperteater
Ordklass substantiv
teater för handdockor, där huvudpersonen heter Kasper

kass
Ordklass adjektiv
värdelös Bruklighet vardagligt

kassa
Ordklass substantiv
förråd av direkt användbara ekonomiska tillgångar (särskilt kontanter men även allmännare om likvida medel
avdelning i affär, bank, företag e.d. där man betalar in eller tar ut pengar
mest i sammansättningar: insitution som förvaltar gemensamt kapital för bruk vid behov
mest i sammansättningar: typ av bank inriktad på att tillgodose många mindre låntagares behov, ofta med vissa kooperativa inslag

kassaaffär
Ordklass substantiv
affär vid vilken varan direkt betalas och levereras (särskilt om börsaffärer)

kassaapparat
Ordklass substantiv
apparat för registrering av inbetalt belopp och samtidig tryckning av kvitto (i butiker etc.)

kassabel
Ordklass adjektiv
som bör eller kan kasseras

kassabok
Ordklass substantiv
anteckningsbok med olika kolumner för registrering av in- och utbetalningar m.m.

kassakista
Ordklass substantiv
kista för förvaring av pengar
ofta bildligt

kassakvitto
Ordklass substantiv
kvitto stämplat i kassaapparat

kassaköp
Ordklass substantiv
köp mit kontant betalning

kassalåda
Ordklass substantiv
låda för förvaring av kassa i butik e.d.

kassapjäs
Ordklass substantiv
teaterpjäs som spelar in mycket pengar
även utvidgat, ofta i sportsammanhang

kassarabatt
Ordklass substantiv
procentuellt avdrag på köpeskillingen vid kontant betalning

kassareserv
Ordklass substantiv
betalningsmedel som kan användas för oförutsedda utgifter

kassaskrin
Ordklass substantiv
låsbart skrin för förvaring av pengar

kassaskåp
Ordklass substantiv
brand- och stöldsäkert skåp med tjocka väggar för förvaring av pengar eller värdeföremål, ofta med kombinationslås

kassaskåpssäker
Ordklass adjektiv
särskilt: mycket säker (om vinst e.d.) Bruklighet i sportjargong

kassation
Ordklass substantiv
tillkännagivande att något inte gäller eller inte kan godtas

kassationsdomstol
Ordklass substantiv
typ av överdomstol som förekommer i vissa länder och som endast prövar om lägre instanser har tillämpat lagen på rätt sätt (och alltså inte prövar bevisfrågor)

kassava
Ordklass substantiv
en buskartad, tropisk växt med stora, stärkelserika rotknölar

kassavalv
Ordklass substantiv
brand- och inbrottssäkert bankvalv för förvaring av pengar och värdeföremål

kasse
Ordklass substantiv
större, påsliknande anordning av papper, plast, tyg e.d. med handtag, använd som ett slags enklare väska
mjärde
målbur i ishockey e.d. Bruklighet vardagligt

kasseler
Ordklass substantiv
rimmad och lättrökt kotlettrad av gris

kassera
Ordklass verb
ta något ur bruk p.g.a. oduglighet och ibland slänga bort

kassera in
Frasklass verbfras
driva in
lyckas skaffa sig

kassett
Ordklass substantiv
liten, platt plastbehållare för ljudband eller film e.d., avsedd att enklelt kunna stoppas in i apparat
liten, löstagbar och sluten behållare
fyrkantigt tält som bildar fördjupning i tak, vanligen ett av flera Bruklighet arkitektur, mest historiskt

kassettdäck
Ordklass substantiv
bandspelare för kassetter avsedd att anslutas till förstärkare och högtalare

kassettradio
Ordklass substantiv
radio med inbyggd kassettbandspelare, vanligen av enklare kvalitet

kassler
Ordklass substantiv
rimmad och lättrökt kotlettrad av gris

kassun
Ordklass substantiv
stor, vattentät låda för arbete under vattenytan

kassunsjuka
Ordklass substantiv
dykarsjuka

kassör
Ordklass substantiv
person som tar hand om kassan i företag, förening e.d., vanligen förtroendevald
även som yrkesbeteckning, bl.a. i bankvärlden

kassörska
Ordklass substantiv
kvinna som sköter kassa i butik, på bank etc.
kvinnlig kassör Bruklighet mindre brukligt

kast
Ordklass substantiv
endera av de stärngt avgränsade samhällsklasserna i Indien
låda med fack för varje trycktyp Bruklighet tryckteknik, historist
typ av litet, primitivt växthus
uppkastad hög av ved Bruklighet ålderdomligt eller provinsiellt
det att kasta Bruklighet särskilt sport
ofta med tonvikt på resultatet
även överfört
antal av fyra stycken (vid räkning av sill eller strömming)
kraftig, plötslig rörelse som vanligen medför riktningsförändring (beträffande person, djur eller naturfenomen)
även överfört i fråga om sinnesstämning

kasta
Ordklass verb
få något att fara i en båge genom luften, med hjälp av en svängande, kraftig rörelse av armen
även utvidgat och bildligt i fråga om snabba eller plötsliga manövrer e.d., ofta som ett slags överdrift Bruklighet ofta med partikel
speciellt: hastig röra del av den egna kroppen Bruklighet ofta reflexivt och med partikel
även överfört med avseende på abstrakta företeelser
om föremål: ge upphov till något som kam uppfattas som uppkommet genom ett kast
ofta med partikel: befria sig från något såsom oönskat eller oanvändbart
speciellt: lägga bort mindre värdefullt spelkort i ett stick som motparten ändå vinner
även överfört
föda för tidigt p.g.a. sjukdom eller skada (om husdjur)
sy med kaststygn

kasta ankar
Frasklass verbfras
släppa ned ankaret

kasta ett getöga
Frasklass verbfras
titta snabbt och förstulet

kasta ett öga på
Frasklass verbfras
flyktigt granska Bruklighet usrprungligen bibliskt

kasta in handduken
Frasklass verbfras
ge upp Bruklighet ursprungligen sport

kasta jästen i ugnen efter brödet
Frasklass verbfras
ingripa sedan saken är avgjord

kasta krona och klave
Frasklass verbfras
singla slant

kastal
Ordklass substantiv
typ av medeltida befästningstorn till försvar för t.ex. en ort eller en kyrka Bruklighet historiskt

kasta loss
Frasklass verbfras
lossa förtöjningarna på båt och styra ut från land
även överfört

kasta masken
Frasklass verbfras
visa sitt rätta jag

kastanj
Ordklass substantiv
typ av stor, oregelbunden nöt med rödbrun färg, ursprungligen omgiven av mjukt, taggit ytterskal, varav vissa sorter är ätliga
även om de arter av större lövträd som bär denna frukt
i sammansättningar även för att ange rödbrun färg
hård, hornartad utväxt på insidan av benen hos hästdjur

kastanjett
Ordklass substantiv
instrument av två urholkade träbitar som slås mot varandra inne i handen så att de skallrar (används för att markera rytmen i t.ex. vissa spansak danser)

kasta sten i glashus
Frasklass verbfras
kritisera andra för fel man själv har

kasta upp
Frasklass verbfras
särskilt: kräkas Bruklighet förskönande omskrivning

kasta ut barnet med badvattnet
Frasklass verbfras
förkasta det goda med det onda

kasta vatten
Frasklass verbfras
urinera

kasta yxan i sjön
Frasklass verbfras
ge upp sina ansträngningar

kastbana
Ordklass substantiv
bana som beskrivs av ett kastat föremål, särskilt av projektil från artilleripjäs

kastblock
Ordklass substantiv
öppningsbart block där en lina kan läggas utan att trädas genom blocker Bruklighet sjöfart

kastby
Ordklass substantiv
plötslig, kraftigt tilltagande vind, ofta från nytt håll

kasteld
Ordklass substantiv
eldgivning med eldvapen på sådant sätt att nedslagsvinkeln blir större än 20 grader Bruklighet militärväsen

kastell
Ordklass substantiv
mindre fästning eller borg Bruklighet historiskt
hög överbyggnad i för eller akter på medeltida fartyg

kastellan
Ordklass substantiv
tiiisyningsman över ett större slott med samlingar

kastilian
Ordklass substantiv
mansperson från Kastilien
i plural ofta om personer från Kastilien oavsett kön

kastilianare
Ordklass substantiv
kastilian

kastiliansk
Ordklass adjektiv
som har att göra med Kastilien

kastilianska
Ordklass substantiv
spansk dialekt som talas i Kastilien
även om det därpå grundade spanska riksspråket
kvinna från Kastilien

kastlös
Ordklass adjektiv
som befinner sig utanför kastsystemet och därmed har den lägsta sociala ställningen (om indier)

kastmaskin
Ordklass substantiv
forntida krigsmaskin i vilken projektilerna sattes i rörelse på mekanisk väg (istället för genom krutförbränning) Bruklighet sammanfattande beteckning
numera om maskiner som skjuter ut lerduvor, kastar ut bollar e.d.

kastmärke
Ordklass substantiv
märke som anger viss kasttillhörighet, ofta i form av en målad röd punkt i pannan

kastor
Ordklass substantiv
fin, sammetsliknande hårfilt, ursprungligen av bäverhår

kastpjäs
Ordklass substantiv
artilleripjäs som avger kasteld Bruklighet militärväsen, sammanfattande beteckning

kastrat
Ordklass substantiv
kastrerad man
ofta speciellt: kastratsångare

kastration
Ordklass substantiv
det att kastrera

kastratsångare
Ordklass substantiv
manlig sångare som genom kastrering före målbrottet bibehållit sin ljusa sångröst Bruklighet historiskt

kastrera
Ordklass verb
operera bort testiklar eller äggstockar från djur eller människa, så att könsdriften försvinner och fortplantning omöjliggörs

kastrull
Ordklass substantiv
mindre kokkärl med skaft och vanligen tillhörande lock
även som icke-exakt måttangivelse

kastsjuka
Ordklass substantiv
en smittsam infektionssjukdom hos djur, som medför för tidig födsel

kastspö
Ordklass substantiv
typ av fiskredskap som består av ett spö med rulle och en lina försedd med konstgjort bete som kastas ut

kaststygn
Ordklass substantiv
stygn varigenom man syr över en tygkant eller flera tygkanter för att hindra tyget från att repa upp sig

kastsöm
Ordklass substantiv
kantsöm

kastträ
Ordklass substantiv
kort stav för spjutkastning, som tjänar som förlängning av armen och ger spjutet högre fart (i många jaktkulturer)

kastvapen
Ordklass substantiv
vapen som kastas med handen eller med eklare mekaniskt hjälpmedel

kastvind
Ordklass substantiv
plötslig vindstöt

kasuar
Ordklass substantiv
typ av stor, sturtsliknande, blåsvart skogsfågel som har en stor benkam i pannan och som saknar flygförmåga (förekommer i Australien och på Nya Guinea)

kasuell
Ordklass adjektiv
tillfällig Bruklighet i vetneskapliga sammanhang

kasuistik
Ordklass substantiv
sammanställning av beskrivningar av konkreta fall till ledning vid behandling av liknande fall Bruklighet särskilt i juridiska eller medicinska sammanhang
etisk framställning som vill ställa upp handlingsregler som kan underlätta för människor att ta ställning i samvetsfrågor o.d.

kasun
Ordklass substantiv
stor, vattentät låda för arbete under vattenytan

kasunsjuka
Ordklass substantiv
dykarsjuka

kasus
Ordklass substantiv
böjningskategori för ett substantiv, adjektiv eller pronomen som anger ordets förhållande till annat ord i satsen (särskilt till verbet)
olyckshändesle som inträffat trots normal aktsamhet och inte medför straffpåföljd Bruklighet juridik

katabatisk
Ordklass adjektiv
som har nedåtriktad rörelse (om vind)

katabolism
Ordklass substantiv
processer i levande celler som leder till att näringsämnen bryts ned och energi utvinns

katafalk
Ordklass substantiv
upphöjd ställning för likkista vid begravning

katakomb
Ordklass substantiv
underjordisk begravningsplats bestående av långa gångar med uthuggna gravkammare i väggarna (enligt en ogrundad tradition i bruk hos de tidiga kristna, särskilt i Italien; även som tillflykt vid förföljelser)

katakres
Ordklass substantiv
sammanblandning av olika bildliga uttryck som inte hör ihop så att en komisk effekt uppkommer Bruklighet språkvetenskap

katalan
Ordklass substantiv
mansperson från Katalonien i Spanien
i plural ofta om personer från Katalonien oavsett kön

katalansk
Ordklass adjektiv
som har att göra med Katalonien

katalanska
Ordklass substantiv
ett romanskt språk som talas i Katalonien med Barcelona som huvudort
kvinna från Katalonien

katalektisk
Ordklass adjektiv
vars sista versfot är ofullständig genom att den skanar en eller flera stavelser (om versrad)

katalepsi
Ordklass substantiv
spänningstillstånd i muskulaturen varvid lemmarna stelnar i onaturliga ställningar eller kan fås att inta mycket egendomliga ställningar (vid hysteri, schizofreni, hypnos m.m.)

katalog
Ordklass substantiv
företeckning i bokform över varor, personer m.m. (speciellt om förteckning över telefonabonnenter)
även om kortregister

katalogisera
Ordklass verb
göra noggrann och detaljerad förteckning över något i forma av katalog e.d.
äsrskilt i motsats till annan, längre gående behandling

katalognummer
Ordklass substantiv
nummer i katalog under vilket ett föremål tas upp

katalys
Ordklass substantiv
förändring av hastigheten hos en kemisk reaktion genom inverkan av katalysator

katalysator
Ordklass substantiv
ämne som har förmåga att påslynda eller hämma kemisk reaktion utan att själv förändras
även om avgasrenare försedd med visst sådant ämne
överfört: någon eller något som indirekt utlöser ett händelseförlopp

katalysatorbil
Ordklass substantiv
Förkortning kat-bil
bil som är försedd med katalytisk avgasrenare för att minska halten av för hälsa och miljö farliga beståndsdelar i avgaserna

katalysera
Ordklass verb
framkkalla katalys hos en ämnesblandning som undergår kemisk reaktion

katalytisk
Ordklass adjektiv
som fungerar genom katalys

katamaran
Ordklass substantiv
typ av båt som består av två smala skriv vilka är parallellt förbundna ovan vattenlinjen (vanligen om lätta, mycket snabba segelbåtar)

katapult
Ordklass substantiv
typ av kastmaskin för utslungning av stenar, vanlig under antiken
numera allmännare: utkastningsanordning

katapultstol
Ordklass substantiv
stol i flygplan men vilken piloten kan slungas ut om planet störtar sör att sedan kunna rädda sig i fallskärm (för militära jetplan)

katarakt
Ordklass substantiv
sötrre vattenfall som störtar sig utför en lodrät klippvägg
grå starr

katarr
Ordklass substantiv
inflammation i en slemhinna

katarsis
Ordklass substantiv
andlig rening, särskilt om den som tragedin åstadkommer (enligt Aristotelses)
även om en psykoterapeutisk metod för att återuppväcka och avragera bortträngda minnen

katastrof
Ordklass substantiv
mycket stor olycka med omfattande materiell förödelse efter vilken man har svårt att tänka sig ett återställande eller en fortsättning
försvagat, speciellt: personlig olycka
speciellt även: stort misslyckande, stor olycka
även om person som vållar svåra problem
avgörande vändpunkt i ett drama, som leder till upplösningen Bruklighet litteraturvetenskap

katastrofal
Ordklass adjektiv
som innebär katastrof
även försvagat: ytterst ogynnsam

katastrofteori
Ordklass substantiv
teori som går ut på att varje geologiskt system haft sin särskilda växt- och djurvärld som gått under i stora katastrofer (numera övergiven)
teori om att utvecklingen i det kapitalistiska samhället måste sluta i en katastrof som följs av sociaismens införande (enligt Marx)

katatoni
Ordklass substantiv
en form av schizofreni med starkt spänningstillstånd i musklerna

kateder
Ordklass substantiv
lärares bord längst fram i skolsal
ofta med tonvikt på lärarfunktionen
talarstol
i sammansättningar även för att ange att något är alltför teoretiskt och verklighetsfrämmande

katedersocialism
Ordklass substantiv
en tysk nationalekonomisk skola vid 1800-talets slut, som hävdade att kapitalismens olägenheter kunder upphävas genom en klok sociallagstiftning
ibland även nedsättande om teoretisk och verklighetsfrämmande socialism

katederundervisning
Ordklass substantiv
väsentligen lärarledd undervisning (vanligen i motsats till nyare metoder med mer individualisering, större elevaktivitet etc.)

katedral
Ordklass substantiv
domkyrka (särskilt i de katolska länderna samt i England)

katedralskola
Ordklass substantiv
lärdomsskola i stiftsstad Bruklighet ålderdomligt

kategori
Ordklass substantiv
upprättad klass av på visst sätt likartade företeelser, som används för att organisera beskrivningen av verkligheten eller tänkandet (särskilt om grupp av personer)
speciellt: grundbegrepp för tänkandet eller varandet Bruklighet noggrannare definition i filosofiska sammanhang)

kategoriklyvning
Ordklass substantiv
särskilt: uppdelning av en åldersklass i olika kategorier med avseende på värnpliktstjänstgöring (bl.a. i Sverige under mellankrigstiden)

kategorisera
Ordklass verb
indela i kategorier
försvagat: beskriva, karakterisera

kategorisk
Ordklass adjektiv
fullkomligt och orubbligt bestämd på ett oresonligt sätt

kategoriskt imperativ
Frasklass nominalfras
pliktbud (ursprungligen enligt Kant)

katekes
Ordklass substantiv
lärobok i kristendomens centrala budskap för elementär undervisning, ofta uppställd enligt mönstret fråga-svar
även bildligt, vanligen med antydan om okritisk utantillärning

kateket
Ordklass substantiv
typ av lärare i kristendom, t.ex. på missionsfältet Bruklighet mest historiskt

kateketisk
Ordklass adjektiv
som gäller grundläggande undervisning i kristendom

katekumen
Ordklass substantiv
icke-kristen person som undervisas i den kristna läran för att kunna döpas (i den fornkristna kyrkan)

katet
Ordklass substantiv
endera av de kortare sidorna i en rätvinklig triangel

kateter
Ordklass substantiv
rörformat instrument som införs i kanalformade kroppsdelar för avtappning av vätska, t.ex. urinröret

kateterisera
Ordklass verb
införa kateter i

katetrisera
Ordklass verb
införa kateter i

katgutt
Ordklass substantiv
kirurgisk sytråd gjord av tarmsträngar

katharsis
Ordklass substantiv
andlig rening, särskilt om den som tragedin åstadkommer (enligt Aristotelses)
även om en psykoterapeutisk metod för att återuppväcka och avragera bortträngda minnen

katig
Ordklass adjektiv
kavat Bruklighet ålderdomligt eller provinsiellt

katjon
Ordklass substantiv
positivt laddad jon som vid elektrolys e.d. vandrar till katoden (egentligen kortform)

katod
Ordklass substantiv
negativ elektrod i elektronrör eller vid elektrolys

katodstråle
Ordklass substantiv
stråle av elektroner som slungas ut från katoden i ett elektronrör och rör sig mot anoden

katodstrålerör
Ordklass substantiv
anordning som består av en glasbehållare, en elektronkanon, ett avböjningssystem och en bildskärm (används t.ex. som bildrör i TV-apparater)

katolicism
Ordklass substantiv
den form av kristendom som utövas inom den stora, internationella kyrka som har sitt centrum i Rom och som är dominerande i bl.a. Sydeuropa och Latinamerika

katolik
Ordklass substantiv
medlem av den romersk-katolska kyrkan

katolsk
Ordklass adjektiv
som har att göra med den romersk-katolska kyrkan
ibland även: allmänkyrklig, som gäller kyrkan i hela världen

katsa
Ordklass substantiv
typ av fiskredskap i vilket fångsten stängs in

katse
Ordklass substantiv
katsa

katsenjammer
Ordklass substantiv
oljud (särskilt om dålig musik)
ursprungligen om katters läten

katt
Ordklass substantiv
ett mindre, smygjagande rovdjur som har skarpa tänder, indragna klor och vanligen lång svans, särskilt som tamt husdjur, som med flera raser blivit ett av de populäraste sällskapsdjuren
ofta med framhävande av förment magiska eller sexeulla egenskaper
även om större kattdjur
även i namn på andra djur som liknar en katt Bruklighet i sammansättningar
även om andra företeelser som kan likna en katt Bruklighet i sammansättningar
piska med nio snärtar, förr använt som straffredskap Bruklighet sjöhistoriskt

katta
Ordklass substantiv
honkatt
ibland om kvinna Bruklighet starkt nedsättande
katta
Ordklass substantiv
hissa upp med kattgina Bruklighet sjöfart, mest historiskt

kattaktig
Ordklass adjektiv
som till utseende eller uppträdande liknar en katt
speciellt överfört om person, särskilt om kvinna: falsk, opålitlig

kattdjur
Ordklass substantiv
typ av snabbt och smidigt rovdjur med rundat huvud, kraftiga hörntänder och skarpa, indragna klor samt med högt utvecklade sinnesorgan

katten också
det var illa

kattens lek med råttan
Frasklass nominalfras
retfullt nedlåtande och förnedrande behanding av underlägsen motståndare
ojämn kamp eller tävling

kattfot
Ordklass substantiv
särskilt: en vitluddig, korgblommig försommarört med små, rosavita blommor vars ulliga blomkorgar påminner om kattens tassar
även om närbesläktade arter Bruklighet vanligen i sammansättningar

kattgina
Ordklass substantiv
grov talja med vilken ankare hissas upp från vattenyta eller klys för fastgöring ombord Bruklighet mest historiskt

kattguld
Ordklass substantiv
typ av glimmer som kan klyvas i tunna blad
överfört: något som glänser men är oäta eller värdelöst

kattmynta
Ordklass substantiv
en hög, starkt doftande växt med hjärtlika blad och små, vita blommor (tidigare använd i husmedicinen)
ibland även om närbesläktade arter med blå blommor, ofta odlade som kantväxter eller i stenpartier

kattost
Ordklass substantiv
typ av ört med handflikiga eller fingrade blad och med röda eller vita blommor samt små, runda, platta, ostliknande frukter

kattpest
Ordklass substantiv
en svår, smittsam sjukdom hos katter

kattrakande
Ordklass substantiv
spring och oväsen Bruklighet något föråldrat

kattsilver
Ordklass substantiv
vit glimmer

kattsim
Ordklass substantiv
simning med nystande handrörelser, som liknar kattens sätt att simma (mest använt på skämt)

kattsingen
Ordklass interjektion
tusan Bruklighet ett milt kraftuttryck

kattuggla
Ordklass substantiv
en spräcklig, grå- eller rödbrun uggla utan örontofsar (den vanligaste i Sverige)

kattun
Ordklass substantiv
tryckt bomullstyg i tvåskaft, som bl.a. används till klänningar

kattunge
Ordklass substantiv
unge till katt
ibland i liknelser

kattöga
Ordklass substantiv
särskilt: typ av grön halvädelsten, som slipas i runda former
rund, röd reflex på cykels bakre stänkskärm Bruklighet något föråldrat

kaukasier
Ordklass substantiv
mansperson från Kaukasien
i plural ofta om personer från Kaukasien oavsett kön

kaukasisk
Ordklass adjektiv
som avser Kaukasien

kaukasiska
Ordklass substantiv
kvinna från Kaukasien

kauri
Ordklass substantiv
typ av liten, porslinsliknande snäcka i Indiska oceanen och Stilla havet, använd intill modern tid som betalningsmedel av folk kring dessa vatten
ett storvuxet, tropiskt barrträd som ger värdefullt virke och harts (ursprungligen från Nya Zeelands nordö)

kaus
Ordklass substantiv
ring av metall eller plast med utåtböjda kanter som läggs i splitsade ögon på tågvirke, i hål i segel etc. till skydd mot nötning (även om motsvarande droppformiga föremål)

kausal
Ordklass adjektiv
vanligen i sammansättningar: som avser orsak
speciellt: som anger orsak

kausalförhållande
Ordklass substantiv
förhållande mellan orsak och verkan

kausalitet
Ordklass substantiv
det att det finns en direkt orsak till varje händelse Bruklighet filosofi

kausalsats
Ordklass substantiv
bisats som anger orsaken till det som utsägs i huvudsatsen

kausativ
Ordklass adjektiv
som är bildad till stammen av visst verb och betecknar åstadkommandet av det tillstånd eller skeende detta verb betecknar (om annat verb)

kaustik
Ordklass adjektiv
frätande

kaustika
Ordklass substantiv
brännyta hos konvex lins eller konkav spegel (d.v.s. det område där de reflekterade strålarna skär varandra och stark belysning erhålls)

kauterisera
Ordklass verb
förstöra vävnad eller operera med hjälp av ett kemiskt etsmedel eller ett glödande metallinstrument

kaution
Ordklass substantiv
borgen Bruklighet juridik

kautschuk
Ordklass substantiv
ett elastiskt ämne som utvinns ur den mjölkvita saften från vissa växter och som används för framställning av naturgummi
även om det färdiga nautrgummit Bruklighet något föråldrat
i sammansättningar ibland även för att beteckna att något kan tolkas på olika sätt (efter gottfinnande)
radergummi

kautschukparagraf
Ordklass substantiv
gummiparagraf

kav
Ordklass adverb
i vissa uttryck: fullständigt

kava
Ordklass verb
göra tafatta och otympliga rörelser
särskilt reflexivt: krypa

kavaj
Ordklass substantiv
kort rock för inomhusbruk med krage och slag, särskilt för män men numera även använd av kvinnor
om sådan jacka jämte byxor i samma tyg: kavajkostym

kavalett
Ordklass substantiv
ställning med vridbar skiva på vilken skulturer formas
låg hinderbock för hästars hoppträning

kavaljer
Ordklass substantiv
man som har rollen att vara sällskap åt viss kvinna, särskilt på fest e.d.
även om man som mer tillfälligt hjälper viss kvinna (vanligen med tonvikt på artighet o.d.)

kavaljersflygel
Ordklass substantiv
flygelbyggnad för förnäma gäster på slott eller herrgård

kavalkad
Ordklass substantiv
lång rad av festliga företeelser
ursprungligen: festligt ryttarfölje

kavall
Ordklass substantiv
ett högt kort i killespel

kavalleri
Ordklass substantiv
beridet truppslag som förflyttade sig och stred till häst Bruklighet mest historiskt
numera mest om lätta, motoriserade förband

kavallerist
Ordklass substantiv
soldat som tillhör kavalleriet

kavat
Ordklass adjektiv
öppen och orädd (om personlighet)
även om handling e.d.

kavel
Ordklass substantiv
särskilt: cylinderformigt trästycke som är rörligt kring sin axel, speciellt för utbakning av deg eller för mangling
den del av ett svärdfäste som man griper om med handen
trästav med skrivtecken

kavelbro
Ordklass substantiv
anläggning på sank mark bestående av ett eller flera lager rundvirke som tjänar som underlag för väg
även om väg lagd på sådant sätt

kaveldun
Ordklass substantiv
typ av hög vattenväxt med cigarrliknande fruktställning

kavern
Ordklass substantiv
sjukligt hålrum i människokroppen, särskilt i lungorna vid tbc

kaviar
Ordklass substantiv
saltad fiskrom, ursprungligen och finast av rysk stör

kaviar för bönder
Frasklass nominalfras
alltför fint för mottagarna

kavitation
Ordklass substantiv
hålrum som kan uppstå i strömmande vatten och i vilket ånga kan bildas p.g.a. undertryck Bruklighet fysik

kavitet
Ordklass substantiv
hålighet, t.ex. i kroppen Bruklighet mest i vetenskapliga sammanhang

kavla
Ordklass verb
bearbeta något med kavel så att det blir platt, vanligen med avseende på deg

kavla ned
Frasklass verbfras
förlänga genom att rulla ut

kavla upp
Frasklass verbfras
förkorta genom att rulla samman ärm, byxben e.d.
ibland mer eller mindre bildligt, med tonvikt på förberedelser för hårt arbete e.d.

kavle
Ordklass substantiv
särskilt: cylinderformigt trästycke som är rörligt kring sin axel, speciellt för utbakning av deg eller för mangling
den del av ett svärdfäste som man griper om med handen
trästav med skrivtecken

kavring
Ordklass substantiv
typ av mörkt, sött matbröd, ofta med rund form (usprungligen från Skåne)

kaxe
Ordklass substantiv
kaxig person

kaxig
Ordklass adjektiv
som på överdrivet sätt försöker hävda sig i ord eller yttre beteende
även om handling o.d.

kazak
Ordklass substantiv
mansperson från Kazakstan
i plural ofta om personer från Kazakstan oavsett kön

kazakisk
Ordklass adjektiv
som har att göra med Kazakstan

kazakiska
Ordklass substantiv
kvinna från Kazakstan

kazakstanier
Ordklass substantiv
kazak

kazakstansk
Ordklass adjektiv
kazakisk

kazakstanska
Ordklass substantiv
kazakiska

kds-are
Ordklass substantiv
medlem eller anhängare av Kristdemokratiska samhällspartiet (ett svenskt politiskt parti, som slår vakt om kristna värden, familjen m.m.)

kebab
Ordklass substantiv
en ursprungligen turkisk rätt av grillat fårkött i tunna strimlor

ked
Ordklass substantiv
kedja Bruklighet litterärt

kediv
Ordklass substantiv
titel för turkis vicekonung i Egypten Bruklighet historiskt

kedja
Ordklass substantiv
anordning bestående av en sammanhängande rad av länkar med sammanhålllande eller drivande funktion eller som prydnad
även om liknande föremål med annan funktion
även utvidgat om företeelse som består av en lång rad likartade delar (konkret eller abstrakt)
även överfört i fråga om orsakssamband, logiskt samband etc. mellan abstrakta delar av en helhet
grupp av spelare med anfallsuppgifter i fotboll, ishockey e.d. Bruklighet numera inte i fackmässiga sammanhang
kedja
Ordklass verb
ofta med partikel: fängsla med kedja
även allmännare: säkert sätta fast något med kedja

kedjebrev
Ordklass substantiv
brev som mottagaren avses kopiera och skicka vidare till andra personer så att innehållet hastigt överförs till allt flera

kedjebråk
Ordklass substantiv
allmänt bråk vars nämnare själv innehåller ett allmänt bråk vars nämnare i sin tur innehåller ett allmänt bråk o.s.v. i det oändliga

kedjehjul
Ordklass substantiv
litet hjul med tänder som griper in i en drivkedjas länkar (särskilt på bakaxelnav till cykel)

kedjehus
Ordklass substantiv
enfamiljshus som är sammanbyggt med annat likadant hus via förråds- eller garageutrymmen

kedjekrock
Ordklass substantiv
kollision där flera fordon successivt kör in i varandra

kedjereaktion
Ordklass substantiv
serie av kemiska reaktioner eller kärnreaktioner som utbreder sig snabbt och okontrollerat när de en gång utlösts (genom att en reaktion skapar de dirketa betingelserna för nästa)
ofta överfört om snabb följd av okontrollerade händelser med visst samband

kedjeröka
Ordklass verb
röka den ena cigarretten eller cigarren efter den andra utan uppehåll, varvid ibland glöden från en just färdigrökt cigarrett eller cigarr används för att tända nästa

kedjeskydd
Ordklass substantiv
skydd för en cykles drivkedja

kedjestygn
Ordklass substantiv
stygn i kedjesöm

kedjesöm
Ordklass substantiv
prydnadssöm som liknar en kedja

kedjeväxel
Ordklass substantiv
utväxlingsanordning i vilken utväxlingen sker medelst kedjehjul och kedja (särskilt på cykel)

kefir
Ordklass substantiv
typ av mild surmjölk som syrats med en bakteriekultur av kaukasiskt ursprung

kejsare
Ordklass substantiv
titel för manlig innehavare av den högsta monarkiska värdigheten i större rike, särskilt feodalt rike, förbundsstat eller imperium (inte i fråga om svenska förhållanden)
i sammansättningar även för att ange att något är det största i sitt slag e.d.

kejsarens nya kläder
Frasklass nominalfras
fräck bluff som man av något skäl drar sig för att avslöja

kejsarhummer
Ordklass substantiv
ett ljusrött, hummerliknande havskräftdjur med välsmakande kött

kejsarinna
Ordklass substantiv
kvinnlig kejsare
kejsares gemål

kejsarkrona
Ordklass substantiv
särskilt: en hög, vårblommande liljeväxt med stora, klockformiga, mönjeröda eller gula blommor, hängande i en krans i toppen
typ av finare kaka med ett utseende som liknar en stiliserad kunga- eller kejsarkrona

kejsarsnitt
Ordklass substantiv
förlossning genom operation, varvid ett snitt görs genom bukväggen och livmodern (tillämpad när förlossning inte kan ske på normalt sätt)

kejsarstil
Ordklass substantiv
empirestil

kejsarörn
Ordklass substantiv
en stor, tämligen klumpig, mörkbrun örn som har ljusgul nacke och som häckar i bl.a. Östeuropa och på Iberiska halvön

kejserlig
Ordklass adjektiv
som har att göra med eller tillhör en kejsare
som är utmärkande för en kejsare

kela
Ordklass verb
intensivt smeka och krama och kyssa Bruklighet vardagligt

kelen
Ordklass adjektiv
som gärna vill kela

kelgris
Ordklass substantiv
särskilt omtyckt person som man gärna vill krama och smeka eller skämma bort på annat sätt (särskilt om barn)
även om djur

kelig
Ordklass adjektiv
kelen

kelim
Ordklass substantiv
typ av orientalisk yllevävnad, vanligen med geometriskt mönster

kelp
Ordklass substantiv
sammanfattande beteckning för jod- och mineralrika havsväxter, särskilt vissa brunalger (tångväxter)
även om produkt av sådana havsväxter (aska, födoämnen m.m.)

kelsjuk
Ordklass adjektiv
som längtar efter att kela
även om handling e.d.

kelt
Ordklass substantiv
medlem av en vitt utbredd indoeuropeisk folkstam, varav rester finns på Irland samt i Skottland Wales och Bretagne

keltisk
Ordklass adjektiv
som avser kelter, särskilt deras språk och kultur

keltiska
Ordklass substantiv
typ av språk som talades av kelter
keltisk kvinna

Kelvin
Ordklass substantiv
Förkortning K
en grundenhet för temperatur med absoluta nollpunkten som utgångspunkt för skalan
även i adverbiell användning

kem
Ordklass substantiv
kortform för "kemtvätt" (rengöring med kemiska metoder; vanligen i sammansättningar)

kemi
Ordklass substantiv
vetenskapen om grundämnens och kemiska föreningars uppbyggnad och egenskaper samt deras reaktioner med varandra
såeciellt som skolämne
ibland om oönskade ämnen framställda på kemisk väg
ibland även som kortform: personkemi Bruklighet vardagligt

kemigrafi
Ordklass substantiv
framställning av klichéer för boktryck genom etsning

kemikalier
Ordklass substantiv
aktiva ämnen framställda på kemisk väg för användning som t.ex. lösningsmedel eller halvfabrikat (särskilt om enkla, oorganiska föreningar, vanligen flytande eller i kristallform)

kemikum
Ordklass substantiv
kemisk institution vid universitet etc.

kemisk
Ordklass adjektiv
som har att göra med kemin och dess lagar
utvidgat: som indirekt utnyttjar kemins lagar

kemisk förening
Frasklass nominalfras
ämne som är uppbyggt av flera grundämnen men har andra egenskaper än dessa

kemist
Ordklass substantiv
person som sysslar med kemi (vanligen yrkesmässigt, t.ex. som forskare)

kemomat
Ordklass substantiv
inrättning för automatisk kemtvätt

kemoterapi
Ordklass substantiv
behandling av infektionssjukdomar med kemiska ämnen som framställts på konstgjord väg

kemtvätt
Ordklass substantiv
tvätt av textilier med kemiska vätskor istället för vatten och vanligt tvättmedel (egentligen kortform för "kemisk tvätt")
även om lokal för detta

kendo
Ordklass substantiv
en japansk kampsport som utövas genom hugg med bambusvärd

kennel
Ordklass substantiv
sötrre hundgård för avel av rashundar

kennelnamn
Ordklass substantiv
särskilt: skyddat samlingsnamn för generationer av hästar, uppfödda på ett och samma stuteri

kenning
Ordklass substantiv
svårtydd poetisk omskrivning i fornnorisk, särskilt fornisländsk, poesi, vanligen med mytologisk anspelning

kenozoikum
Ordklass substantiv
en geologisk era som omfattar perioderna tertiär och kvartär, cirka 65 miljoner år

kentaur
Ordklass substantiv
ett sagoväsen med en människas huvud och överkropp och i övrigt hästkropp i grekisk mytologi

kenyan
Ordklass substantiv
mansperson från Kenya
i plural ofta om personer från Kenya oavsett kön

kenyansk
Ordklass adjektiv
som har att göra med Kenya

kenyanska
Ordklass substantiv
kvinna från Kenya

keps
Ordklass substantiv
typ av sportig, platt mössa för män med skärm av samma tyg som kullen, ofta rutig i brunt, beige etc.

keram
Ordklass substantiv
typ av kermaiskt material
speciellt om konstgjort sådant material med specialiserad högteknologisk funktion

keramik
Ordklass substantiv
bränt lergpds, alltifrån tegel till porslin (särskilt om nytto- eller prydnadsföremål)
även om konsten att framställa föremål av detta material
även om högtemperaturtåligt, konstgjort material, baserat på annat än lera

keramiker
Ordklass substantiv
person som yrkesmässigt framställer kermaikföremål

keramisk
Ordklass adjektiv
som avser keramik eller keram

keratin
Ordklass substantiv
ett äggviteämne som förekommer i kroppens yttre, hårdare delar, såsom naglar och hår

kers
Ordklass substantiv
en ört som har vita blommor i sammansatt flock och som är ett besvärligt ogräs

kerub
Ordklass substantiv
ängel i barngestalt, vanligen knubbig
urspringligen: bevingat väsen som vaktar paradiset (enligt Gamla Testamentet)
ibland även bildligt om ängalikt barn

kesa
Ordklass verb
rusa iväg med svansen i vädret (om kalvar och kor) Bruklighet vardagligt

keso
Ordklass substantiv
en färskt, grynig ostmassa, tillverkad av skummjölk, med mild, svagt syrlig smak och låg fetthalt (används naturell och till matlagning)

ketch
Ordklass substantiv
tvåmastad segelbåt med tämligen hög mesanmast placerad ett stycke in från aktern för om roderstocken

ketchup
Ordklass substantiv
typ av söt och kryddad konserverad tomatsås, som äts till korv, spagetti etc.

ketchupeffekt
Ordklass substantiv
resultat av något upprepat som innebär att allt kommer på en gång sedan först ingenting kommit (vilket inte sällan händer när man hanterar en ketchupflaska) Bruklighet skämtsamt

kettla
Ordklass verb
sy ihop trikå maska för maska

kex
Ordklass substantiv
liten torr, spröd kaka

keyboard
Ordklass substantiv
ett elektroniskt klaviaturinstrument med automatik (d.v.s. med fasta, ej utbytbara ljud och ackompanjemang), som används i poporkestrar o.d.
ibland även allmännare: typ av elektromekaniskt eller elektroniskt klaverinstrument (om synthesizer, elorgel m.m.)

kg
Ordklass substantiv
förkortning för "kilogram"

khaki
Ordklass substantiv
ljus, gul-brun-grå färg, som påminner om vägdamm eller sand
kraftigt, kakifärgat, ofta impregnerat bomullstyg för militärkläder, arbetskläder och sportkläder (ursprungligen gulbrunt)

khan
Ordklass substantiv
titel för österländsk furste i vissa länder

khmer
Ordklass substantiv
person som tillhör den dominerande folkgruppen i Kambodja

kiasm
Ordklass substantiv
en stilistisk figur som inebär att element som motsvarar varandra får olika plats (och vanligen blir korsställda) i på varandra följande satser eller versrader

kibbutz
Ordklass substantiv
israeliskt kollektivjordbruk, baserat på kooperativa, delvis socialistiska idéer

kick
Ordklass substantiv
spark Bruklighet vardagligt
överfört: avsked från arbetet Bruklighet i bestämd form singular
inspirerande upplevelse Bruklighet vardagligt
speciellt om välbefinnande av narkotikainjektion o.d.

kicka
Ordklass substantiv
liten flicka (ofta som tilltal tilll barn) Bruklighet vardagligt
kicka
Ordklass verb
sparka Bruklighet vardagligt
överfört: avskeda

kick-off
Ordklass substantiv
avspark i fotboll

kickstart
Ordklass substantiv
anordning för start av motorcykel, bestående av en pedal som hastigt trycks ned med ena foten
även om startandet

kid
Ordklass substantiv
killing Bruklighet litterärt
kalv av hjortdjur

kidnappa
Ordklass verb
röva bort någon i utpressningssyfte, vanligen för pengar men även för politisk vinning

kidnappare
Ordklass substantiv
person som kidnappat någon

kik
Ordklass substantiv
vridbar del hos viss typ av kran, särskilt om den inre, avstängande delen men även innefattande handtaget etc.

kika
Ordklass verb
titta förstulet
ibland speciellt: titta i kikare Bruklighet mindre brukligt
ibland med bibetydelse av att visa sig
även överfört om icke-levande företeelser

kikare
Ordklass substantiv
ett optiskt instrument som ger förstorade synbilder av avlägsna föremål

kikarsikte
Ordklass substantiv
riktanordning för skjutvapen i form av ett slags kikare (för precisionsskytte på långt håll)

kikbär
Ordklass substantiv
gallbildning på enbuske, orsakad av en gallmygga

kikhosta
Ordklass substantiv
en infektionssjukdom med krampaktiga hostattacker och kikningar (en s.k. barnsjukdom)

kikhål
Ordklass substantiv
litet hål att kika igenom

kikkran
Ordklass substantiv
typ av avstängningsanordning för rörledningar, särskilt för gasledningar och glasapparaturer

kikna
Ordklass verb
i vissa uttryck: tappa andan p.g.a. intensivt skrattande, hosta e.d.

kikning
Ordklass substantiv
det att tappa andan, särskilt vid kikhostanfall

kikärt
Ordklass substantiv
en ärtväxt med kantiga, olikfärgade frön, vilka är vanlig fattigmanskost, t.ex. i Medelhavsländerna
även om ärtan

kil
Ordklass substantiv
ett enkelt redskap vars aktiva del är ett spetsvinkligt stycke av träd eller järn e.d., och som drivs in i mellanrum e.d. för att lfta, stötta eller bräcka isär
även om icke spetsvinkliga maskinelement, t.ex. för låsning av hjul på axel
även om något som liknar en kil
även bildligt i uttryck för söndring eller splittring

kila
Ordklass verb
ofta med partikel: föra in som en kil i visst mellanrum, mellan vissa företeelser etc.
förflytta sig snabbt och lätt, särskilt till fots Bruklighet vardagligt

kila fast
Frasklass verbfras
sätta fast med hjälp av kil

kila runt hörnet
Frasklass verbfras
Bruklighet vardagligt

kila stadigt
Frasklass verbfras
ha ett fastare kärleksförhållande

kila vidare
Frasklass verbfras
Bruklighet vardagligt

kilben
Ordklass substantiv
ett kilformigt ben vid hjärnskålens bas

kilhäl
Ordklass substantiv
kilformig stickning på strumphäl

kiliasm
Ordklass substantiv
tro på ett lyckorike på jorden vid tidens slut

kilklack
Ordklass substantiv
klack som kilformigt skjuter in under hålfoten på damskor

killa
Ordklass verb
kittla (särskilt i barnspråk)

kille
Ordklass substantiv
pojke Bruklighet vardagligt
även om vuxen manlig person
speciellt: pojkvän
typ av kortspel med speciell kortlek med 21 par kort
även om ett kort med harlekinfigur i en sådan kortlek, som ibland är högsta, ibland lägsta kort

killerinstinkt
Ordklass substantiv
utpräglad förmåga att finna och skoningslöst attackera motståndarens svaga punkter

killig
Ordklass adjektiv
kittlig (särskilt i barnspråk)

killing
Ordklass substantiv
unge av get

kilo
Ordklass substantiv
kortform för "kilogram"
även mer inexakt i fråga om kroppsvikt

kilogram
Ordklass substantiv
Förkortning kg
ett grundläggande viktmått (1 000 gram), som motsvarar vikten av en liter vatten

kilometer
Ordklass substantiv
Förkortning km
ett längtmåttt motsvarande 1 000 meter
oegentligt som hastighetsmått: kilometer per timme

kilopond
Ordklass substantiv
Förkortning kp
en måttsenhet för kraft motsvarande den kraft som tyngdkraften utövar på en kropp med vikten 1 kilogram Bruklighet numera ej använt i fysiska sammanhang

kilopondmeter
Ordklass substantiv
Förkortning kpm
en måttsenhet för mekaniskt arbete motsvarande det arbete som utförs då en kropp med vikten 1 kilogram lyfts en meter Bruklighet numera ej använt i fysiska sammanhang

kilopris
Ordklass substantiv
pris per kilogram av viss vara

kilram
Ordklass substantiv
träram med två kilar i varje innerhörn (för uppspänning av målarduk)

kilskrift
Ordklass substantiv
ett forntida skriftsystem med symboler uppbyggda av killiknande streck (den äldsta kända skriften, uppfunnen av sumererna)

kilt
Ordklass substantiv
typ av veckad, knäkort kjol för män
även om liknande plagg för kvinnor

kimma
Ordklass verb
klämta Bruklighet litterärt

kimono
Ordklass substantiv
traditionell japansk fotsid klädnad för kvinna eller man med ärmen skuren nästan i ett med livet och med brett, konstnärligt knutet skärp

kimrök
Ordklass substantiv
ett svart färgämne av finfördelat kol, använt i målarfärger, tusch och bläck

kina
Ordklass substantiv
typ av kinaalkaloid eler derivat därav

kinaalkaloid
Ordklass substantiv
en alkaloid av vilken kinin och andra läkemedel framställs (ur kinabark)

kinabark
Ordklass substantiv
bark av kinaträdet ur vilken kinin utvinns

kinakål
Ordklass substantiv
en kål med grönvita blad i långa, smala huvuden och med mild smak av vitkål

kinaschack
Ordklass substantiv
ett brädspel med kulor som så snabbt som möjligt skall korsa den stjärnformade planen

kind
Ordklass substantiv
mjuk del av ansiktet vid sidan av näsa och mun
ibland med tanke på hela ansiktet

kindben
Ordklass substantiv
ben som förbinder pannbenet och överkäksbenet med tinningbenet på vardera ansiktshalvan
vanligen allmännare: parti av kinden som ligger ovanför kindkotan

kindergarten
Ordklass substantiv
förskola Bruklighet föråldrat

kindkedja
Ordklass substantiv
metallkedja som löper mellan ändarna på munstycket i ett betsel under hästens underkäke

kindknota
Ordklass substantiv
framskjutande parti av kindbenet

kindkota
Ordklass substantiv
kindknota Bruklighet mindre brukligt

kindpust
Ordklass substantiv
örfil Bruklighet ålderdomligt

kindpåse
Ordklass substantiv
påsformig utvidgning av munhålan (eller vid sidan hos munnen) hos vissa djur, t.ex. hamster
även om slappt hängande kind hos människa

kindtand
Ordklass substantiv
endera av de två tänder som sitter mellan hörntand och oxeltänder i varje käkhalva

kinematik
Ordklass substantiv
läran om kroppars rörelse från rent geometrisk synpunkt utan avseende på massa eller kraft

kinematograf
Ordklass substantiv
filmprojektor Bruklighet ålderdomligt

kines
Ordklass substantiv
mansperson från Kina
i plural ofta om personer från Kina oavsett kön

kinesa
Ordklass verb
bo tillfälligt hos någon utan att betala, vanligen över en natt Bruklighet vardagligt

kineseri
Ordklass substantiv
efterlikning av kinesisk konst och stil
petigt iakttagande av tillkrånglade bestämmelser

kinesisk
Ordklass adjektiv
som har att göra med Kina

kinesiska
Ordklass substantiv
det officiella språket i Kina (med skrivtecken som primärt representerar innehåll istället för ljud)
kvinna från Kina

kinesiska askar
Frasklass nominalfras
serie av askar som passar in i varandra (ofta överfört om organisation, resonemang etc.)

kinestetisk
Ordklass adjektiv
som avser förnimmelse av rörelse och läge för olika kroppsdelar, förmedlad genom musklerna

kinetik
Ordklass substantiv
läran om kroppars rörelse, särskilt vad gäller de verkande krafterna och kropparnas massor

kinetisk
Ordklass adjektiv
som avser kinetik

king-size
Ordklass adjektiv
extra lång eller stor (särskilt om cigaretter)
även i substantivisk användning

kinin
Ordklass substantiv
en av kinabarkens alkaloider, som används i läkemedel (med bl.a. febernedsättande verkan) och som bittert smakämne (t.ex. i tonic)

kink
Ordklass substantiv
oönskad, självslagen bukt eller knut på lina Bruklighet sjöfart
gnäll över att något är besvärligt

kinka
Ordklass verb
ofta reflexivt: av sig själv bilda oönskade bukter eller knutar eller haka upp sig (om lina) Bruklighet sjöfart
vara gnällig och fordrande (särskilt om barn)

kinkig
Ordklass adjektiv
gnälligt fordrande (särskilt om barn)
överdrivet noggrann
även med konstruktionsväxling
svår att klara upp

kinotek
Ordklass substantiv
lokal med systematisk filmsamling för utlåning m.m.

kiosk
Ordklass substantiv
liten, fristående byggnad för försäljning av tobak, tidningar, sötsaker m.m., vanligen med försäljning genom lucka
även om annan liten, fristående byggnad för serviceändamål Bruklighet i sammansättningar

kiosklitteratur
Ordklass substantiv
enklare litteratur som brukar säljas i tidningskiosker Bruklighet nedsättande

kip
Ordklass substantiv
urtag i dävert eller reling för inläggning av tåg

kippa
Ordklass substantiv
röra sig upp och ner p.g.a. för kraftigt tilltagen storlek
göra häftig inandningsrörelse p.g.a. ansträngning, chock e.d.

kippsko
Ordklass substantiv
sko utan bakkappa

kippskodd
Ordklass adjektiv
som har skor på fötterna men inga strumpor Bruklighet mindre brukligt

kir
Ordklass substantiv
en söt drink av vitt vin och svart vinbärslikör

kirgiz
Ordklass substantiv
mansperson från Kirgizistan
i plural ofta om personer från Kirgizistan oavsett kön

kirgizisk
Ordklass adjektiv
som har att göra med Kirgizistan

kirgiziska
Ordklass substantiv
kvinna från Kirgizien

kiribatier
Ordklass substantiv
mansperson från Kiribati
i plural ofta om personer från Kiribati oavsett kön

kiribatisk
Ordklass adjektiv
som har att göra med Kiribati

kiribatiska
Ordklass substantiv
kvinna från Kiribati

kiromanti
Ordklass substantiv
konsten att spå i händerna

kiropraktik
Ordklass substantiv
metod för undersökning och behandling av ryggbesvär genom manuell bearbetning av ryggkotorna

kiropraktiker
Ordklass substantiv
kiropraktor

kiropraktor
Ordklass substantiv
person som utövar kiropraktik

kirra
Ordklass verb
ordna Bruklighet vardagligt

kirskål
Ordklass substantiv
en ört med vita blommor i sammansatt flock (ett ogräs som förr odlats, bl.a. som grönsak)

kirurg
Ordklass substantiv
läkare som utför operationer
även om sjukhusavdelning e.d. för operationer Bruklighet i bestämd form singular

kirurgi
Ordklass substantiv
den del av läkarvetenskapen som gäller sjukdomar eller skador som behandlas genom operation

kirurgisk
Ordklass adjektiv
som avser behandling genom operation

kis
Ordklass substantiv
mineral innehållande ett eller flera av ämnena svavelkis, kopparkis och magnetkis Bruklighet samanfattande beteckning
pojke Bruklighet vardagligt

kisa
Ordklass verb
titta med halvt hopknipna ögon för att utestänga starkt ljus eller skärpa blicken

kisel
Ordklass substantiv
ett icke-metalliskt grundämne som förekommer i ett stort antal föreningar, särskilt i bergarter

kiselalg
Ordklass substantiv
typ av encellig, ofta kolonilevande alg, som bildar ett slags skelett av kiselföreningar

kiselgur
Ordklass substantiv
en vitaktig, mjölig jordart bildad av kiselalgers skal, som används för värmeisoloering m.m.

kiselkarbid
Ordklass substantiv
ett mycket hårt ämne som är en förening av kisel och kol och används som slipmedel, eldfast material, elektriskt motståndsmaterial m.m.

kiselsten
Ordklass substantiv
liten, rundslipad strandsten, vanligen av vkarts (särskilt om ljusa stenar)

kiselsyra
Ordklass substantiv
en syra som består av kisel, väte och syre och vars salter bygger upp många bergarter

kiss
Ordklass substantiv
urin Bruklighet vardagligt eller barnspråk
kiss
Ordklass interjektion
kom hit (lockrop till katt) Bruklighet vanligen upprepat

kissa
Ordklass verb
urinera Bruklighet vardagligt eller barnspråk

kisse
Ordklass substantiv
katt Bruklighet vardagligt eller barnspråk
även om gråvita, ludna blomställningar hos t.ex. sälg: hartass Bruklighet vanligen i plural

kissekatt
Ordklass substantiv
kisse Bruklighet vardagligt eller barnspråk

kissemiss
Ordklass substantiv
kisse Bruklighet vardagligt eller barnspråk

kista
Ordklass substantiv
äldre typ av större, lådliknande förvaringsmöbel med lock (nuera mest som prydnad)
överfört; mage Bruklighet vardagligt
avlång trälåda i vilken liket av avliden person läggs och som sedan sänks ner i jorden eller bränns
mest i sammansättningar: lådliknande anordning, t.ex. som underlag för konstruktion, som fångsredskap etc.

kistbrev
Ordklass substantiv
ofta färglagt träsnitt som pryder insidan av kistlock Bruklighet historiskt

kistebrev
Ordklass substantiv
ofta färglagt träsnitt som pryder insidan av kistlock Bruklighet historiskt

kitin
Ordklass substantiv
ett tämligen hårt ämne som utgör yttre stödjevävnad hos leddjur m.fl.

kiton
Ordklass substantiv
forngrekisk underklädnad utan sydda ärmar

kitsch
Ordklass substantiv
smaklöst konst- eller bruksföremål, vanligen av något äldre typ
ofta kollektivt
även mer abstrakt

kitslig
Ordklass adjektiv
lättretad och smpaktig (om person, handling e.d.)

kitt
Ordklass substantiv
en degartad massa som används för tätning och spackling m.m. (ursprungligen oljebaserad men numera ofta syntetisk)
ibland bildligt

kitta
Ordklass verb
anbringa kitt på något (för tätning, spackling m.m.)

kitta ihop
Frasklass verbfras
sammanfoga

kittel
Ordklass substantiv
stort, runt kokkärl
även om kärl med innehåll
även överfört om nedsänkning i berg eller jordyta
även bildligt, särskilt om idrottsarena inklusive läktare med många engagerade åskådare

kitteldal
Ordklass substantiv
rund dal omgiven av berg på alla sidor

kittelflickare
Ordklass substantiv
person som lagar kittlar o.d. Bruklighet historiskt

kittla
Ordklass verb
kännas både behagligt och irriterande samtidigt (så att man får lust at klia)
lätt vidröra kroppsdel så att en på samma gång behaglig och irriterande känsla framkallas (så att man får lust at klia)
allmännare: stimulera

kittlare
Ordklass substantiv
särskilt: sexuellt mycket känslig del av kvinnans könsorgan, som skjuter fram mellan blygdläpparna (motsvarande penis hos mannen)

kittlas
Ordklass verb
kittla någon

kittlig
Ordklass adjektiv
känslig för kittling

kittling
Ordklass substantiv
kittlande beröring i fråga om känselsinnet
även utvidgat om andra fysiska känslor eller överfört i fråga om andliga förnimmelser som eggar och lockar

kittost
Ordklass substantiv
typ av hård ost med ett kittliknande ytlager (d.v.s. en flora av bakterier och jästsvampar på ytan, som bildas genom att osten i början av lagringen doppas i en svag saltlösning)

kiv
Ordklass substantiv
tillfälligt, mindre gräl om i huvdsak oväsentliga saker, särskilt mellan barn

kivas
Ordklass verb
smågräla om något i huvudsak oväsentligt (särskilt om barn)

kivi
Ordklass substantiv
typ av stjärtlös skogsfågel med förkrympta vingar, lång näbb och hårliknande fjädrar, som förekommer på Nya Zeeland
en luden frukt med sött, grönt kött, ursprungligen odlad på Nya Zeeland

kiwi
Ordklass substantiv
en luden frukt med sött, grönt kött, ursprungligen odlad på Nya Zeeland

kjol
Ordklass substantiv
ett kvinnligt klädesplagg som hänger runt kroppen från midjan och nedåt, ibland i flera lager
även om nederdelen av klänning
ibland även i uttryck för starkt modersberoende

kjoltyg
Ordklass substantiv
tyg till kjol
särskilt överfört om kvinna Bruklighet nedsättande eller skämtsamt

kjortel
Ordklass substantiv
kjol (förr även om mansplagg) Bruklighet något ålderdomligt

kjusa
Ordklass substantiv
liten, trång dal Bruklighet ålderdomligt

klabb
Ordklass substantiv
tjockt, grovt trästycke
speciellt: trästycke använt som flöte
litet, kalt skär Bruklighet provinsiellt
mest i sammansättningar: blöt snö som häftar vid
även om andra kletiga företeelser

klabba
Ordklass verb
ofta med partikel: fastna i klumpar (om snö e.d.)

klabbe
Ordklass substantiv
tjockt, grovt trästycke
speciellt: trästycke använt som flöte
litet, kalt skär Bruklighet provinsiellt

klabbig
Ordklass adjektiv
som fastnar i klumpar (särskilt om våt snö eller jord e.d.)

klabbsköt
Ordklass substantiv
strömmingsnät uppburet av klabbar

klabbsköte
Ordklass substantiv
strömmingsnät uppburet av klabbar

klabbströmming
Ordklass substantiv
strömming fiskad med klabbsköt

klack
Ordklass substantiv
avsats under hälen på sko, ofta som en särskild, hårdare del under den egentliga sulan
ibland bildligt med framhävande av övergreppp e.d.
högt uppskjutande klippa eller bergstopp, ofta med platå på toppen Bruklighet ofta i naturnamn
upphöjt eller utskjutande parti på maskindel e.d. (för att hålla arbetsstycke e.d. i bestämt läge)
iofta i sammansättningar: grupp personer som högljutt hejar på sitt lag eller på en enskild tävlande vid tävling, t.ex. i fotboll

klacka
Ordklass verb
sätta ny klack på sko e.d.
sparka fotboll med klacken (vilket anses elegant)

klackbar
Ordklass substantiv
inrättning för snabb lagning av skor, vanligen i varuhus eller större skobutik

klackjärn
Ordklass substantiv
järnbeslag anbringat under klack på sko som skydd eller för uppnående av ljudeffekt

klackring
Ordklass substantiv
fingerring med upphöjd platta med ingraverat monogram, ibland med sten

klackspark
Ordklass substantiv
spark med bakersta delen av skon på fotboll (vilket anses elegant)

kladd
Ordklass substantiv
anspråkslöst skriftligt utkast, ofta slarvigt till den yttre formen
något som är kladdigt

kladda
Ordklass verb
syssla med något kladdigt
göra närmanden genom att beröra otillåtna kroppsdelar, vanligen på kvinna (särskilt om man)

kladda ner
Frasklass verbfras
göra kladdig

kladdig
Ordklass adjektiv
som har en blöt, vidhäftande yta eller konsistens som ger obehagskänslor
försvagat: smutsig
som gör närmanden genom att beröra otillåtna kroppsdelar, vanligen på kvinna (särskilt om man)

klaff
Ordklass substantiv
platt, ofta rektangulär anordning som är fästad i ena sidan av något och som kan fällas ned och slås upp
även allmännare

klaffa
Ordklass verb
fungera väl som helhet Bruklighet vardagligt

klaffbord
Ordklass substantiv
bord med upp- och nedfällbar klaff i ena eller båda ändarna

klaffbro
Ordklass substantiv
typ av bro med en del som kan fällas upp så att även större fartyg kan passera

klaffel
Ordklass substantiv
inflammatorisk, sjuklig förändring i hjärtats klaffar

klafs
Ordklass substantiv
ljud som uppstår då man trampar i eller slår på något vått eller klibbigt Bruklighet vardagligt
även som ljudhärmande beskrivning

klafsa
Ordklass verb
trampa tungt i något blött eller klibbigt
även utvidgat

klaga
Ordklass verb
framföra sitt missnöje över något på förekommen anledning, särskilt över upplevd felaktighet, oförrätt e.d.
speciellt i juridiska sammanhang: vädja till högre myndighet om ändring av lägre myndighets beslut
ofta med bibetydelse av kverulans e.d.
uttrycka sin sorg eller smärta på ett jämrande sätt
även överfört

klagan
Ordklass substantiv
uttryck för missnöje
speciellt: vädjande hos högre myndighet om ändring i lägre myndighets beslut
uttryck för sorg eller smärta

klagande
Ordklass substantiv
person som klagar
speciellt: person som klagar hos högre myndighet över lägre myndighets beslut

klagolåt
Ordklass substantiv
högljudd klagan (vanligen föga välmotiverad)

klagomur
Ordklass substantiv
ställe där man kan klaga på något (speciellt om Sveriges Radios programupplysning)
ursprungligen: judarnas klagoplats vid templet i Jerusalem

klagomål
Ordklass substantiv
foremll yttring av missnöje

klagorop
Ordklass substantiv
jämrande rop

klagosång
Ordklass substantiv
sång i vilken någon uttrycker sorg eller smärta
numera utvidgat om klagande i allmänhet

klagotid
Ordklass substantiv
särskilt: fastställd tid inom vilken klagomål kan framföras

klagovisa
Ordklass substantiv
långdraget uttryck för missnöje eller sorg
klagosång

klam
Ordklass substantiv
schackel Bruklighet mindre brukligt

klammer
Ordklass substantiv
hakparentes ([ ])
tecken för sammanfattning i form av en på mitten kilformigt utböjd kroklinje ({ })
vinklat ståltrådsstift som används för att häfta ihop papper em hjälp av en speciell apparat

klammeri
Ordklass substantiv
i vissa uttryck: konflikt med myndighet e.d.

klamp
Ordklass substantiv
grovt trä- eller metallstycke
klampande
även som ljudhärmande beskrivning

klampa
Ordklass verb
trampa hårt, tungt och ljudligt (p.g.a. att man bär tunga, hårda skodon)
utvidgat: förflytta sig på ett sätt som tyder på en framfusig attityd
stapla och sortera virke

klamra
Ordklass verb
häfta med klammer Bruklighet mindre brukligt
sätta klammer om Bruklighet mindre brukligt

klamra sig fast
Frasklass verbfras
krampaktigt gripa tag i något för att inte falla e.d.
överfört: förtvivlat hålla sig till något p.g.a. osäkerhet, rädsla e.d.

klamydia
Ordklass substantiv
en gonorréliknande könssjukdom

klan
Ordklass substantiv
väl sammanhållen grupp av personer som är släkt och som utgör den typiska större enheten i vissa samhällen, särskilt i Skottland och på Irland
allmänare: sluten grupp av personer, ofta släktingar, samlade kring en ledande gestalt eller ideologi

klander
Ordklass substantiv
ogillande yttrande
ogillande
yrkande om ändring eller upphävande av förrättning eller testamente eller andra rättigheter Bruklighet juridik

klanderfri
Ordklass adjektiv
som inte ger anledning till klander enligt vissa normer

klandervärd
Ordklass adjektiv
som bör klandras

klandra
Ordklass verb
uttrycka sitt moraliska ogillande av någon eller något

klang
Ordklass substantiv
harmonisk blandning av samtidigt ljudande, starka toner med för varje typ av ljudkälla speciell och karakteristisk sammansättning
även om ren, oblandad ton
även överfört, speciellt om stilvärde e.d. hos ord
speciellt även: färgnyans
även som ljudhärmande beskrivning eller utrop

klangbotten
Ordklass substantiv
resonansbotten
även allmännare

klangfull
Ordklass adjektiv
som är fyllig i klangen och alltså har många starka övertoner (särskilt om röst)

klangfärg
Ordklass substantiv
speciell klangkaraktär för viss ton eller ljudkälla, t.ex. ett ett instrument eller en männisoröst (beroende på övertonernas fördelning, styrka etc.)

klanglig
Ordklass adjektiv
som har att göra med klnagverkan

klanglös
Ordklass adjektiv
som inte är fyllig i klangen (särskilt om röst)

klang- och jubeldag
Frasklass nominalfras
festlig högtidsdag
i plural ofta: glansdagar, glanstid

klang- och jubeltid
Frasklass nominalfras
glädjetid eller glanstid

klanka
Ordklass verb
mekaniskt förebrå på ett småaktigt sätt

klant
Ordklass substantiv
person som ofta bär sig dumt åt Bruklighet vardagligt

klanta
Ordklass verb
vanligen reflexivt eller med partikel: göra eller säga något dumt eller klumpigt Bruklighet vardagligt

klantig
Ordklass adjektiv
som ofta bär sig dumt åt
även om handling e.d.

klantskalle
Ordklass substantiv
klantig person Bruklighet vardagligt

klapp
Ordklass substantiv
lätt, vanligt slag med öppen hand
smekning
mest i sammansättningar: julgåva
mest i sammansättningar: metallföremål, avsett att knacka med, som är ledbart fästat på ytterdörr

klappa
Ordklass substantiv
anordning bestående av en skrivtavla med en upptill fäst rörlig ribba som kan slås ned med ett smällande ljud och används för att synkronisera ljud och bild vid filminspelning
klappa
Ordklass verb
upprepat utdela lätt slag, mest med öppen hand eller för att åstadkomma ljud
om icke-levande företeelse: bulta rymiskt, pulsera
ge en klapp eller flera klappar
smeka

klappa av
Frasklass verbfras
ta avtryck av

klappad och klar
helt avgjord eller färdig

klappa igen
Frasklass verbfras
upphöra (särskilt om affärsverksamhet o.d.) Bruklighet vardagligt

klappa igenom
Frasklass verbfras
helt förlora sin kroppsliga eller själsliga kraft (om person) Bruklighet vardagligt

klappa ihop
Frasklass verbfras
rasa samman (abstrakt eller konkret) Bruklighet vardagligt
speciellt om person: bryta samman (särskilt psykiskt)

klappa någon på axeln
Frasklass verbfras
uppmuntra någon (ibland på ett nedlåtande sätt) Bruklighet bildligt

klappa på segel
Frasklass verbfras
sätta till segel

klappa till
Frasklass verbfras
utdela enstaka slag med aggressivt syfte Bruklighet vardagligt

klapper
Ordklass substantiv
upprepade, korta, skarpa ljud utan efterklang
även som ljudhärmande beskrivning
klappersten

klappersten
Ordklass substantiv
knytnävsstor, rund sten vid stränder (i större mängd)

klappgröt
Ordklass substantiv
kraftigt vispad mannagrynsgröt med saft eller sylt som smakbrytande tillsats, vanligen serverad som efterrätt med kall mjölk

klappjakt
Ordklass substantiv
jakt där villebrådet drivs mot jägaren
överfört: alltför intensiv jakt

klappra
Ordklass verb
ge ifrån sig korta, skarpa ljud utan efterklang
även utvidgat i fråga om motsvarande gångsätt

klappstol
Ordklass substantiv
enkel, hopfällbar stol

klappträ
Ordklass substantiv
bräde att kalppa kläder med Bruklighet mest historiskt

klar
Ordklass adjektiv
fri från allt som fördunklar (särskilt i fråga om syn- och hörselintryck)
speciellt om himmel och väderlek: molnfri
överfört om person eller tankeverksamhet e.d.: intellektuellt redig
även med konstruktionsväxling
som inte kan förnekas
allmännare: avgjord eller tydlig
som bringats till resultat
även om person som slutfört något
ibland med bibetydelse av beredskap e.d.
i vissa uttryck: fri från något som minskar framkomligheten Bruklighet särskilt sjöfart

klara
Ordklass verb
ofta med partikeln av: kunna genomföra eller genomgå något besvärligt med tillfredsställande resultat
speciellt i sportsammanhang: prestera
även med konstruktionsväxling
speciellt även: kunna rädda Bruklighet i vissa uttryck
försvagat: bli klar med
göra fri från föroreningar (särskilt med avseende på vätska)
även utvidgat med avseende på hinder e.d.
även överfört
ofta med partikel: bringa ordning i och åstadkomma en lösning på
även konkret Bruklighet sjöfart
göra fri för användning Bruklighet sjöfart
klarera
i vissa uttryck: gå fri från fara (om fartyg e.d.)

klara hyskan
Frasklass verbfras
reda upp något besvärligt

klara linjer
Frasklass nominalfras
entydiga besked

klara med glans
Frasklass verbfras
klara på ett mycket bra sätt

klara skivan
Frasklass verbfras
lyckas ta sig igenom en svårighet Bruklighet vardagligt

klarblå
Ordklass adjektiv
lysande blå

klarbär
Ordklass substantiv
typ av ljusrött, syrligt körsbär

klarera
Ordklass verb
vanligen med partikel: genom erläggande av tull- och hamnavgifter göra fartyg klart för lossning eller avsegling med last
betala en räkning

klarera in
Frasklass verbfras
anmäla hemvändande fartyg för tullmyndighet vid ankomst från utrikes hamn

klarerare
Ordklass substantiv
person som klarerar fartyg

klargöra
Ordklass verb
göra innebörden i något tydlig för någon
även med tonvikt på att meddela

klarhet
Ordklass substantiv
det att vara klar
särskilt överfört i fråga om kunskap och förståelse

klarinett
Ordklass substantiv
ett rörformat blåsinstrument av trä med näbbformigt munstycke och klockformig mynning och med fyllig klang

klarlägga
Ordklass verb
utreda och tillkännage de närmare omständigheterna hos viss situation etc. (för att möjliggöra förståelse etc.)

klarmedel
Ordklass substantiv
ämne att klara vätskor med

klarna
Ordklass verb
bli delvis molnfri (om himmel eller väderlek)
även överfört

klarsignal
Ordklass substantiv
ljud- eller ljussignal som visar att det inte längre finns något hinder för viss handling
ofta överfört

klarskinn
Ordklass substantiv
torkat fiskskinn som används till klarning av kaffe Bruklighet historiskt

klarsyn
Ordklass substantiv
klar insikt (vanligen plötslig eller kortvarig)

klarsynt
Ordklass adjektiv
som har förmåga till klar insikt
som präglas av djupare insikt

klart avgränsad
väl definierad

klartecken
Ordklass substantiv
klarsignal

klartext
Ordklass substantiv
text utformad på allmänt begripligt språk
egentligen om normal, inte förvrängd text

klart som dagen
självklart, solklart

klart som korvspad
fullständigt klart, självklart Bruklighet vardagligt

klartänkt
Ordklass adjektiv
som tänker klart (om person)
även om handling e.d.

klarvaken
Ordklass adjektiv
fullständigt vaken

klarögd
Ordklass adjektiv
som har klar, frisk blick (ibland naivt genomskådande)

klase
Ordklass substantiv
tät samling av likartade delar på en växt, särskilt frukter e.d.
speciellt: blomställning med skaftade blommor på lång huvudaxel
även utvidgat och överfört

klass
Ordklass substantiv
grupp av företeelser som kan avgränsas genom likartad grad av väsentliga egenskaper, ofta efter en värderingsskala från högt till lågt
speciellt: grupp av föremål som har minst en bestämning gemensam Bruklighet logik
speciellt även: en stor grupp djur eller växter med vissa gemensamma drag Bruklighet biologi
med positiv värdering och med försvagad innebörd av grupptillhörighet: hög standard
avdelning skolelever i grundskolan eller gymnasiet som normalt undervisas tillsammans i samma årskurs
mer abstrakt: årskurs
större grupp som utgörs av personer med likartad ställning i samhället, t.ex. genom yrke, utbildning, egendom m.m. (om naturligen uppkomna grupper som ofta ärm edvetna om sin ställning)
särskilt i marxistisk teori: grupp personer med likartat förhållande till produktionsmedlen
avdelning med viss bekvämlighet och service på tåg, flyg etc.

klassa
Ordklass verb
placera i viss klass, ofta på kvalitetsmässiga grunder
allmännare: bedöma (vanligen negativt) Bruklighet med partikel
ursprungligen med avseende på fartyg beträffande viss sjövärdighetsklass

klassamhälle
Ordklass substantiv
samhälle präglat av stora ekonomiska och sociala skillnader mellan olika klasser, vanligen behärskat av de egendomsägande klasserna Bruklighet särskilt i vänsterpolitisk debatt

klassbok
Ordklass substantiv
bok för registrering av vissa data om elever, t.ex. närvaro, uppträdande etc. Bruklighet mest historiskt

klassföreståndare
Ordklass substantiv
lärare som har huvudansvar för viss skolklass (då undervisningen delas av flera lärare)

klassicism
Ordklass substantiv
litterär eller konstnärlig stilriktning som söker sina förebilder i antiken, vanligen med ett stilideal präglat av klarhet och harmoni
även utvidgat till musikens område

klassicitet
Ordklass substantiv
strävan efter klassicism
även om resultatet: klassisk bildning

klassificera
Ordklass verb
inorndna i klasser som redan existerar eller upprättas vid behov
allmännare: beteckna, bedöma
speciellt med avseende på fartyg beträffande viss sjövärdighetsklass

klassificering
Ordklass substantiv
det att klassificera
speciellt: det att klassa fartyg
även om resultatet (sytemet e.d.)

klassifikation
Ordklass substantiv
klassificering (särskilt om resultatet)

klassik
Ordklass substantiv
besynnerlig och ljlig person Bruklighet något litterärt

klassiker
Ordklass substantiv
författare eller anan konstnär som har skapat verk med allmänt erkänt bestående värde
även om sådant verk
även om annan traditionsrik företeelse
kännare av antikens kultur, ofta på vetenskaplig nivå
förr ofta om gymnasist på latinlinjen

klassiserande
Ordklass adjektiv
som efterliknar antiken (mest om konst eller konstnärer)

klassisk
Ordklass adjektiv
som är känd och allmänt erkänd sedan gammalt och ofta utgör förebild e.d.
som har att göra med antiken
som har erkänt bestående konstnärligt och kulturellt värde
speciellt om finare musik etc. inom en tradition från åtminstone 1600-talet och framåt, vanligen i motsats till folkligare musiktyper etc.

klassisk gitarr
Frasklass nominalfras
gitarrspel ur den klassiska repertoaren (ofta i soloform)

klasskamp
Ordklass substantiv
kampen mellan produktionsmedlens ägare och arbetarna Bruklighet särskilt som marxistisk term

klasskamrat
Ordklass substantiv
person som gå i samma skolklass som viss annan person
ofta med innebörd av ömsesidighet

klasskillnad
Ordklass substantiv
särskilt: ekonomisk och social skillnad mellan samhällsklasser

klasskonferens
Ordklass substantiv
konferens med deltagande av de lärare som udervisar i en viss skolklass

klasslag
Ordklass substantiv
lag som är till särskild nackdel för en viss samhällsklass, vanligen arbetarklassen Bruklighet särskilt i vänsterpolitisk debatt
idrottslag med medlemmar ur bara en skolklass

klasslärare
Ordklass substantiv
lärare som undervisar i nästan alla ämnen i en skolklass (i årskurs ett till sex i grundskolan)

klasslös
Ordklass adjektiv
som inte är uppdelad i olika samhällsklasser

klassmamma
Ordklass substantiv
kvinnligt ombud för föräldrarna till eleverna i en skolklass

klassmedvetande
Ordklass substantiv
klar insikt om tillhörighet till en viss samhällsklass och vanligen känsla av samhörighet med denna (särskilt beräffande arbetarklassen) Bruklighet särskilt i vänsterpolitisk debatt

klassmotsättning
Ordklass substantiv
motsättning mellan samhällsklasser

klassmärke
Ordklass substantiv
tecken som röjer att någon tillhör viss, låg samhällsklass (vanligen om omedvetet beteende)

klasspappa
Ordklass substantiv
manligt ombud för föräldrarna till eleverna i en skolklass

klassresa
Ordklass substantiv
längre resa företagen av en skolklass i syfte att studera en viss miljö och att vara tillsammans

klassrum
Ordklass substantiv
rum med bord, stolar, kateder och undervisningsmaterial av olika slag för undervisning av en skolklass

klassundervisning
Ordklass substantiv
undervisning av en hel skolklass samtidigt

klatsch
Ordklass substantiv
smällande ljud
utvidgat: snärtigt slag
även som ljudhärmande beskrivning

klatscha
Ordklass verb
höras en snärtig smäll
utvidgat: slå med något smalt och böjligt så att en snärtig smäll upstår
ytterligare utvidgat: slå med snärtigt slag

klatschig
Ordklass adjektiv
som ger intryck av djärvhet och käckhet
utvidgat: anslående (ofta genom starka färger o.d.)

klaustrofobi
Ordklass substantiv
sjuklig rädsla för att vara instängd, särskilt i små utrymmen

klausul
Ordklass substantiv
tilläggsbestämmelse eller förbehåll i avtal e.d.

klav
Ordklass substantiv
tecken som fixerar tonhöjden för en bestämd notlinje och därigenom för hela notsystemet (vanligen placerat i början)
nyckel till chifferskrift

klavbinda
Ordklass verb
binda fast
vanligen överfört

klave
Ordklass substantiv
bild på frånsida av svenskt mynt
typ av halsring för nötkreatur Bruklighet mest historiskt
typ av skjutmått för mätning av träds diameter

klavecin
Ordklass substantiv
en äldre typ av flygel i vilken strängarna knäpptes med fjäderspolar Bruklighet historiskt

klaver
Ordklass substantiv
instrument med strängar som anslås med hammare med hjälp av tangenter Bruklighet något ålderdomligt
även om andra tangentinstrument

klavertramp
Ordklass substantiv
pisamt misstag (särskilt om taktlöshet e.d.)

klaverutdrag
Ordklass substantiv
bearbetning för piano av en komposition för orkester, kör eller kammarensemble

klaviatur
Ordklass substantiv
fullständig uppsättning tangenter på klaverinstrument eller orgel
även om tangentuppsättningen på skrivmaskin eller sättmaskin

klavikord
Ordklass substantiv
ett enkelt klaverinstrument som var föregångare till pianot Bruklighet historiskt

klema
Ordklass verb
med partikel eller preposition: vara överdrivet beskyddande mot

klematis
Ordklass substantiv
typ av klättrande ranunkelväxt med stora, ofta blå eller röda blommor (vanlig som prydnadsväxt)

klemig
Ordklass adjektiv
överdrivet rädd om sig själv eller eventuellt om andra

klen
Ordklass adjektiv
som är tunn och inte håller för påfrestning (särskilt om föremål)
neutralt, för måttsangivelse: tunn och fin Bruklighet teknik
om person eller hälsotillstånd: svag, sjuklig
överfört: som har låg kvalitet, obetydlig

klena
Ordklass verb
ofta med partikel: stryka något kladdigt på någon eller något
med konstruktionsväxling: bestryka med något kladdigt

klenhus
Ordklass substantiv
hus byggt av trästolpar och flätverk som tätats med lera Bruklighet historiskt

klenmod
Ordklass substantiv
rädsla som beror på bristande självförtroende

klenod
Ordklass substantiv
särskilt värdefullt föremål som uppskattas mycket
även överfört om person

klensmed
Ordklass substantiv
hantverkare som tillverkar och reparerar mindre järnföremål

klensmide
Ordklass substantiv
hantverksmässig smidning av smärre järn- och stålartiklar

klenspänning
Ordklass substantiv
svag elektrisk spänning på högst 50 volt

klentro
Ordklass substantiv
misstro Bruklighet något ålderdomligt

klentrogen
Ordklass adjektiv
som visar tecken på tvivel (om person, handling e.d.)

klenvuxen
Ordklass adjektiv
liten och spenslig (om person)
om träd e.d.: som har smal stam

klenät
Ordklass substantiv
typ av flottyrkokt, mindre bakverk, som särskilt bakas till jul

kleptoman
Ordklass substantiv
person som lider av kleptomani

kleptomani
Ordklass substantiv
tvångsmässigt stjälande, ofta av föremål som är oanvändbara för personen i fråga (vanligen symptom på psykisk störning)

kleresi
Ordklass substantiv
prästerskap (vanligen i fråga om romersk-katolska förhållanden)

klerestorium
Ordklass substantiv
fönsterrad i en kyrkas mittskeppsmur över sidoskeppstaket (typisk för basilikan)

klerikal
Ordklass adjektiv
som är inriktad på prästväsendet
högkyrkligt sinnad

klerikalism
Ordklass substantiv
inriktning på att öka kyrkans och prästerkspaets yttre makt

klerk
Ordklass substantiv
medlem av det andliga ståndet
lärd man eller skrivare Bruklighet historiskt

klerus
Ordklass substantiv
kyrkans prästerskap (i motsats till lekmännen)

klet
Ordklass substantiv
något som är kletigt

kleta
Ordklass verb
ofta med partikel: arbeta med något kletigt med händerna
göra kletig
om föremål: fästa genom att vara kletig

kletig
Ordklass adjektiv
som har en blöt, vidhäftande konsistens och känns motbjudande
utvidgat: som utmärks av kontakt med kletiga föremål

klev
Ordklass substantiv
bergsklyfta (särskilt i ortnamn) Bruklighet provinsiellt
utvidgat: brant och trång bergsstig
brant bergvägg (särskilt i ornamn) Bruklighet provinsiellt

kli
Ordklass substantiv
skal från sädeskärnor

klia
Ordklass verb
kännas irriterande men inte smärtsamt i huden på ett sätt som gör att man får lust att riva
om föremål etc.: förorsaka irriterande känsla i huden
vanligen reflexivt: riva på kroppsdel med fingrar eller föremål för att få slut på irriterande känsla i huden
även med annat syfte, t.ex. att visa vänlighet eller som uttryck för att man är brydd e.d.

klibb
Ordklass substantiv
klibbig massa

klibba
Ordklass verb
fastna p.g.a. kladdihget
allmännare: vara kladdig

klibbal
Ordklass substantiv
en högväxande al med trubbiga blad som är klibbiga på undersidan

klibbig
Ordklass adjektiv
som har en blöt, mjuk yta och lätt fastnar och upplevs som motbjudande
även utvidgat
vöerfört: obehgligt påträngande

kliché
Ordklass substantiv
kopia av bild överförd på tryckplatta
även om tryckplattan
utnött och banalt uttryck

klick
Ordklass substantiv
liten klump av något smetigt (ofta som ett slags mått)
liten, sluten grupp med stark inre sammanhållning Bruklighet nedsättande
klickande ljud
även som ljudhärmande beskrivning
även överfört

klicka
Ordklass verb
vanligen med partikel: forma klickar
ge ifrån sig ett metalliskt, knäppnade ljud
även i opersonlig konstruktion
inte gå av (om skott från vapen)
överfört om apparat, verksamhet etc.: inte fungera
trycka på en musknapp e.d. Bruklighet databehandling
markera viss del av bilden på dataskärm genom tryckning på musknapp

klickande
Ordklass substantiv
metalliskt, knäppnade ljud

klicka till
Frasklass verbfras
plötsligt kännas på visst sätt

klient
Ordklass substantiv
person som under längre tid och delvis med egen medverkan får hjälp av viss fackman, t.ex. läkare eller advokat
speciellt i socialvårdssammanhang Bruklighet ofta något nedsättande
ursprungligen om person i det gamla Rom som hade en mäktig man som skyddsherre

klientel
Ordklass substantiv
sammanfattningen av viss persons klienter
även i socialvårdssammanhang eller om grupp av mer eller mindre utslagna personer Bruklighet ofta nedsättande

klimakterium
Ordklass substantiv
period med viktiga hormonella förändringar i en kvinnas kropp med början vid cirka 45 års ålder, som innebär att menstruationen och möjligheten till befruktning upphör

klimat
Ordklass substantiv
genomsnittliga väderleksförhållanden inom ett större område
även utvidgat
även överfört om andlig miljö o.d.

klimatkammare
Ordklass substantiv
rum i anläggning för växtodling under noggrann kontroll av temperatur och belysning, fuktighet m.m.
även om liknande rum där personer kan testas

klimatlära
Ordklass substantiv
särskilt: lära om klimatets inverkan på den mänskliga kulturen, framlagd av Montesquieu på 1700-talet

klimatologi
Ordklass substantiv
läran om klimat

klimatologisk
Ordklass adjektiv
som avser klimatet

klimatombyte
Ordklass substantiv
ombyte av klimat genom byte av vistelseort

klimatoterapi
Ordklass substantiv
behandling av sjuka människor genom användning av klimatfaktorer, t.ex. i sanatorievård

klimatzon
Ordklass substantiv
större område på jorden med likartat klimat (över vissa latituder)

klimax
Ordklass substantiv
intensiv höjdpunkt ( vanligen av något positivt)
speciellt i sexuella sammanhang

klimp
Ordklass substantiv
mindre, formlöst stycke, ofta av klibbigt material
stelnad smet av mjölk, smör, mjöl, äggulor och mandel, som serveras till soppa
klump av jord som omger rötterna på en planta avsedd för plantering
baby Bruklighet vardagligt

klimpa
Ordklass verb
ofta refeklexivt: bilda klimpar

klimpig
Ordklass adjektiv
som klimpat sig

kling
Ordklass substantiv
ljud från något som klingar
även som ljudhärmande beskrivning

klinga
Ordklass substantiv
blad på större hugg- eller skärverktyg eller vapen
klinga
Ordklass verb
ljuda med en harmonisk blandning av ljusa toner eller med en enda, ren ton
även i opersonlig konstruktion
utvidgat om en persons röst, tal eller språk: låta väl
om person: få något att låta med ljusa toner

klinga ut
Frasklass verbfras
förklinga

klinhus
Ordklass substantiv
hus byggt av trästolpar och flätverk som tätats med lera Bruklighet historiskt

klinik
Ordklass substantiv
sjukhusavdelning för viss typ av behandling eller vård
specialavdelning i skola med stödundervisning för elever med vissa svårigheter Bruklighet mest i sammansättningar, något föråldrat

kliniker
Ordklass substantiv
läkare på sjukvårdande avdelning på sjukhus e.d.

klinisk
Ordklass adjektiv
praktiskt medicinsk
inskränkt: som avser sjukdom
som avser behandling på klinik

klink
Ordklass substantiv
ett byggnadssätt för båtskrov i trä, som innebär att ett bords underkant skjuter ut över det underliggandes överkant, vilket ger tät och stark men inte slät konstruktion
dåligt pianospel

klinka
Ordklass substantiv
låsandordning på dörr i form av en kort, vridbar stång som påverkar låskolven
endera av en människas sätes båda halvor
klinka
Ordklass verb
spela ett stränginstrument utan att kunna det eller för att öva

klinkbyggd
Ordklass adjektiv
byggd på klink (om båtskrov)

klinker
Ordklass substantiv
hårdbränt tegel med glasartad yta
även om keramiskt, sintrat material

klint
Ordklass substantiv
berg med branta väggar (ofta i geografiska namn)
även om enbart krönet eller bergväggen

klipp
Ordklass substantiv
snabbt ingrepp genom klippande
även utvidgat om liknande rörelse, ofta upprepad
urklippt bild eller text
snabb affär med god vinst, ibland tack vare mindre nogräknade metoder
kraft i slag, spark e.d. Bruklighet sport

klippa
Ordklass substantiv
hög, brant, bar berghäll
utvidgat: berggrund
även överfört om något fast och pålitligt
klippa
Ordklass verb
dela något med sax genom att trycka saxens båda skärande delar mot förmålet i fråga
speciellt med avseende på bild, text e.d.
även med avseende på resultatet
med konstruktionsväxling: med sax avskilja håret eller ullen från
även utvidgat i fråga om liknande rörelse, ofta upprepad
även överfört om att avbryta kontakt e.d.

klippa klorna på någon
Frasklass verbfras
beöva någon hans eller hennes möjligheter till motstånd

klippa kuponger
Frasklass verbfras
leva gott på aktieutdelning

klippare
Ordklass substantiv
särskilt: liten, oädel men duglig häst
smart person Bruklighet vardagligt

klippa sig
Frasklass verbfras
låta klippa håret hos frisör
själv klippa sitt hår

klippa till
Frasklass verbfras
ge någon ett kraftigt slag Bruklighet vardagligt
även utvidgat
snabbt besluta sig för att handla Bruklighet vardagligt

klippa vingarna på någon
Frasklass verbfras
beöva någon hans eller hennes möjligheter till rörelse

klippdass
Ordklass substantiv
typ av gnagarliknande, brunt däggdjur som har mycket kort svans och korta ben och som lever gruppvis i öppna, klippiga marker eller skogar i Afrika och Mellanöstern

klippdocka
Ordklass substantiv
docka som klipps ur kartong och kläs med urklippta papperskläder som fästs med flikar

klippduva
Ordklass substantiv
en blågrå, vild duva som har vit övergump och två svarta band på varje vinge och som gärna häckar på klippor i havet (stamform för tamduvan)

klipper
Ordklass substantiv
typ av snabbseglande fartyg med slank form och skarpa ändskepp, som användes under 1800-talet för emigranttrafik, transport m.m.

klipperstäv
Ordklass substantiv
skarpt, utfallande stäv på klipper

klippfast
Ordklass adjektiv
orubblig som en klippa

klippfisk
Ordklass substantiv
fläkt, saltad och hårt torkad fisk, typisk för Norge och Island (mest om torsk)

klippfyr
Ordklass substantiv
fyr med klippljus

klippgrav
Ordklass substantiv
grav uthuggen i klippa (särskilt förekommande i Västasien och Nordafrika)

klippig
Ordklass adjektiv
fylld med klippor

klipping
Ordklass substantiv
specialgarvad fårskinn eller getskinn
ett fyrkantigt mynt, som var vanligt i Norden under 1500-talet och början av 1600-talet

klippkort
Ordklass substantiv
biljettkort i vilket ett hål klipps för varje utnyttjande (särskilt om biljettkort för allmänna färdmedel och skidliftar)

klippljus
Ordklass substantiv
fyrljus med lika långa ljus- och mörkerperioder

klippmassiv
Ordklass substantiv
större, enhetlig klippmassa

klippmålning
Ordklass substantiv
förhistorisk bildframställning på klippa, bergvägg e.d.

klippning
Ordklass substantiv
det att klippa
speciellt: isärklippning och sammanskarvning av olika filmade scener

klippotek
Ordklass substantiv
frisersalong, vanligen specialiserad på ungdomliga modefrisyrer

klippspik
Ordklass substantiv
spik av valsad plåt

klipptång
Ordklass substantiv
särskilt: tågn med vilken man gör hål i biljett e.d.

klippvägg
Ordklass substantiv
tväbrant sida av en klippa

klipsk
Ordklass adjektiv
som tänker snabbt och klart och är påhittig
även om handling o.d.

klipulver
Ordklass substantiv
pulver som åstadkommer klåda

klira
Ordklass verb
utjämna, avräkna

klirning
Ordklass substantiv
utjämning, avräkning genom kvittning av fordringar och motfordringar, t.ex. mellan banken

klirr
Ordklass substantiv
sprött, klingande ljud, vanligen från glas eller poslin
ofta som ljudhärmande beskrivning

klirra
Ordklass verb
ge ifrån sig ett sprött, klingande ljud (vanligen om glas eller porslin)
även i opersonlig konstruktion

klister
Ordklass substantiv
klibbig massa som används som bindemedel (vanligen och ursprungligen om vattenlösliga, mindre starka ämnen
ibland även som kortform: klistervalla

klisterremsa
Ordklass substantiv
förklistrad, bred pappersremsa som t.ex. används till att täta fönster

klistervalla
Ordklass substantiv
skidvalla för töväder av klisterliknande konsistens

klistra
Ordklass verb
ofta med partikel: fästa med klister eller något annat klibbigt
om föremål: fastna
även överfört

klistrig
Ordklass adjektiv
som lätt klistrar sig fast
med mindre tonvikt på funktionen: som har konsistens liknande klister

klitoris
Ordklass substantiv
sexuellt mycket känslig del av kvinnas könsorgan, som skjuter fram mellan blygdläpparna (motsvarande penis hos mannen)

klitter
Ordklass substantiv
sanddyner

kliv
Ordklass substantiv
långt, högt steg, gärna uppför något

kliva
Ordklass verb
ofta med partikel: gå med långa, höga steg, gärna uppför något
även utvidgat med framhävande av benrörelsen och utan större förflyttning

klivstätta
Ordklass substantiv
anordnat ställe för klättring över en gärdesgård

klo
Ordklass substantiv
spetsig hornbildning på yttersta tå- eller fingerleden hos många djur, särskilt använd som fångsredskap och vapen och vanligen en av flera i en grupp
även om föremål, redskap e.d. som liknar en klo
även överfört
den ända av en gaffel som griper om masten
toalett Bruklighet vardagligt, provinsiellt

kloak
Ordklass substantiv
större, underjordisk avloppsledning
gemensam mynning för tarm, urinrör och könsorgan hos vissa lågtstående däggdjur, fåglar, kräldjur m.fl.

kloakdjur
Ordklass substantiv
typ av lågt stående däggdjur, som lägger ägg och har kloak, tandlösa käkar och ombildade extremiteter

klocka
Ordklass substantiv
ungefär bägarformat, kläppförsett, vid anslag klingande metallföremål, särskilt i kyrkliga sammanhang
även utvidgat om annan anordning med liknande funktion
även överfört om föremål med liknande utseende men annan funktion
mekanisk anordning för tidmätning som, med visare eller siffror, anger tiden (klockslaget) på dygnet
tidpunkt på dygnet
även om liknande anordning för mätning av tid men ej för angivande av klockslag
även bildligt vid angivande av vinkel
klocka
Ordklass verb
ta tid på någon (vid tävling e.d.)
ge klockform (åt kjol e.d.)

klocka in
Frasklass verbfras
stämpla in tid då man kommer till sin arbetsplats

klockan klämtar för någon
Frasklass verbfras
någon skall dö (lämna sin tjänst, lämna sitt uppdrag e.d.)

klockan är bara barnet
Frasklass sats
klockan är inte alls mycket Bruklighet vardagligt

klockare
Ordklass substantiv
icke prästerlig tjästeman i frösamling, som förr hade ansvar för administration och musik samt vård av kyrka, församlingslokal m.m.
numera ibland som yrkesbeteckning för person med kamerala uppgifter i en församling

klockarfar
Ordklass substantiv
särskilt: mansperson som sköter om allting, ofta på ett något beskäftigt sätt Bruklighet skämtsamt

klockarkärlek
Ordklass substantiv
speciell förkärlek för någon eller något

klocka ut
Frasklass verbfras
stämpla in tid då man lämnar sin arbetsplats

klockboj
Ordklass substantiv
ljudboj med en klocka som sätts igång av vågrörelserna

klockformad
Ordklass adjektiv
som har form som en klocka

klockformig
Ordklass adjektiv
klockformad

klockgroda
Ordklass substantiv
en liten, mörkfärgad groda med mönjeröda fläckar på buken och med ett läte som påminner om klockringning
även om närbesläktade arter

klockig
Ordklass adjektiv
klockformad

klockkedja
Ordklass substantiv
kedja, ofta av ädelmetall, vid vilken fickur är fästat

klockkläpp
Ordklass substantiv
metallstång med klump iändan, som är rörligt upphängd i en klocka och genom slag får denna att ljuda

klockljung
Ordklass substantiv
en ljungväxt med större, rpsa, klocklika blommor, som förekommer på fuktiga myrar och hedar

klockradio
Ordklass substantiv
radio med inbyggd klocka och väckningsanordning, vanligen så att klockan slås på automatiskt vid önskat klockslag

klockren
Ordklass adjektiv
mycket ren och klar (om röst)
överfört om slag e.d. i sport

klockringning
Ordklass substantiv
ringning i kyrkklockor

klockslag
Ordklass substantiv
särskilt: bestämd tidpunkt på dygnet (ofta om tidpunkt som markerar hel timma)

klockspel
Ordklass substantiv
samling av klockor som spelar en melodi på mekanisk väg
även om melodi från sådan anordning
typ av slaginstrument, som består av metallplattor som slås an med hammare

klockstapel
Ordklass substantiv
tornliknande byggnad för kyrkklockor, placerad bredvid en kyrka

klocktorn
Ordklass substantiv
torn där en större klocka är placerad, ofta i anslutning till kyrka eller världslig byggnad

klok
Ordklass adjektiv
som är i besittning av gott förstånd och omdöme
försvagat: förståndig
som är vid sina sinnens fulla bruk
även om handling e.d.
som kommit till klarhet om visst sammanhang

klok gubbe
Frasklass nominalfras
naturläkare på landet Bruklighet historiskt

klok gumma
Frasklass nominalfras
naturläkare på landet Bruklighet historiskt

klokhuvud
Ordklass substantiv
klok person

klokskap
Ordklass substantiv
förment överlägsen klokhet, särskilt med tanke på dess begränsning jordbundenhet, fantasilöshet etc.
positivt: klokhet Bruklighet något ålderdomligt eller skämtsamt
speciellt: insikt som ligger utanför den vanliga kunskaps- och fattningsförmågan (i fråga om att bota sjukdomar med gamla huskurer, utöva trollkonster m.m.) Bruklighet i folkligt språk, folklivsskildring o.d.

klon
Ordklass substantiv
samling genetiskt likadana individer som uppkommit ur en enda ursprungsindivid på naturlig väg eller genom kloning

klona
Ordklass verb
åstadkomma genetiska kopior av viss indivd genom ingrepp i ett befruktat ägg

klonering
Ordklass substantiv
det att klona

klor
Ordklass substantiv
ett gröngult, giftigt, gasformigt grundämne med stickande lukt

kloramin
Ordklass substantiv
typ av kemisk förening som innehåller klor och kväve och används till desinfektion

klorat
Ordklass substantiv
salt av klorsyra

klorera
Ordklass verb
behandla med klor (särskilt för vattenrening)

klorex
Ordklass substantiv
typ av äldre, ogräsbekämpande medel, som innehåller natriumklorat

klorid
Ordklass substantiv
salt av saltsyra

klorkalk
Ordklass substantiv
ett vitt pulver med starkt blekande verkan

kloroform
Ordklass substantiv
en färglös, flyktig vätska med sötaktig lukt, förr använt som narkosmedel

klorofyll
Ordklass substantiv
växternas gröna färgämne, som spelar en central roll i fotosyntesen

klorsyra
Ordklass substantiv
en syra som innehåller klor, väte och syre

klorväte
Ordklass substantiv
förening av klor och väte, som i vattenlösning bildar saltsyra Bruklighet numera ej fackmässig beteckning, ersatt av "väteklorid"

klosett
Ordklass substantiv
spolbar naordning för uträttande av naturbehov, vanligen i porslin Bruklighet något ålderdomligt
även om utrymmet där den finns

kloss
Ordklass substantiv
grovt trästycke (vanligen fyrkantigt)
särskilt om specialutformat, ofta kubiskt trästycke för barn att leka med
även om föremål i annat material och med speciell funktion Bruklighet i sammansättnignar
kloss
Ordklass adverb
alldeles nära Bruklighet sjöfart

klossig
Ordklass adjektiv
stor och otymplig

kloster
Ordklass substantiv
byggnadskomplex med kyrka, bostadsrum, ekonomibyggnader etc. för ett samfund munkar eller nunnor
ofta med tonvikt på gemenskapen av de människor som bor tillsammans
även bildligt med tonvikt på avskildhet m.m.

klosterbroder
Ordklass substantiv
munk

klostercell
Ordklass substantiv
munks eller nunnas rum för sömn och andakt i kloster

klosterlöfte
Ordklass substantiv
löfte varigenom en person förbinder sig att leva enligt de för en klosterorden fastställda reglerna

klosterorden
Ordklass substantiv
organsisation av lfera kloster med gemensamma levandsregler

klosterregel
Ordklass substantiv
föreskrifter för livet i ett kloster

klostersyster
Ordklass substantiv
nunna

klot
Ordklass substantiv
helt runt, tredimensionellt föremål (så att alla punkter på ytan har samma avstånd till en inre punkt, medelpunkten)
speciellt om jorden
speciellt även om hprda, massiva, klotrunda föremål i vissa spel
speciellt även: sfäriskt föremål använt som stormvarningstecken
blank, tät bomullsväv, vanligen använd till foder
grövre, starkt klistrad vävnad för bokband o.d.

klotband
Ordklass substantiv
bokband som är klätt med klot

klotblixt
Ordklass substantiv
rörligt, lysande gasklot som kan uppstå i samband med åska (vanligen cirka 30 centimeter i diameter)

klotrund
Ordklass adjektiv
rund som ett klot
vanligen om approximativ beskrivning av del av människokropp: fyllig

klots
Ordklass substantiv
kloss
särskilt som modell vid teckning

klotter
Ordklass substantiv
slarvigt och hastigt gjord skrift eller teckning med eller utan innehåll
särskilt som uttryck för spontana, ohämmade tankar

klotterplank
Ordklass substantiv
offentligt anbragt plank eller liknande anordning, där man får skriva och rita vad man vill

klottersanering
Ordklass substantiv
rengöring av nedklottrade ytor på tåg, bussar, byggnader o.d.

klottra
Ordklass verb
hastigt och slarvigt skriva eller rita utan anspråk på formen eller innehållet
särskilt: skriva eller rita vad man råkar ha lust till

klottrig
Ordklass adjektiv
som hastigt och slarvigt har skrivits eller ritats
täckt med klotter

klove
Ordklass substantiv
typ av skruvstycke för fasthållning av mindre föremål
ibland även om redskap för fasthållnng av levande varelser

klubb
Ordklass substantiv
typ av öfrening där medlemmarna träffas med jämna mellanrum p.g.a. att man tillhör viss social grupp eller har visst gemensamt intresse (ofta om mindre sådan förening)
allmännare: förening
även om lokal för sådan förening
vanligen i sammansättningar: typ av nöjeslokal, vanligen öppen på natten (ofta formellt öppen endast för medlemmar)

klubba
Ordklass substantiv
redskap att slå med, bestående av en träkloss på ett skaft (för hantverk, strid m.m.)
speciellt om sådant redskap för markering av beslut e.d. vid sammanträde etc.
utvidgat: redskap med böjd eller vinklad ända för manövrering av boll, puck e.d.
även om en liknande godsak, vanligen anbringad på en liten pinne
klubba
Ordklass verb
ofta med partikel: slå till hårt med klubba
utvidgat: slå med hårt föremål
ofta med partikel: bekräfta beslut med klubbslag vid sammanträde e.d.
utvidgat: bestämma
sälja på auktion

klubbafton
Ordklass substantiv
kvällssammankomst i klubb, gärna med speciellt program

klubbist
Ordklass substantiv
klubbmedlem Bruklighet mindre brukligt

klubbjacka
Ordklass substantiv
typ av kavaj, vanligen mörkt enfärgad med metallknappar (ursprungligen med klubbmärke)

klubblängd
Ordklass substantiv
en klubbas längd (som måttsangivelse i bandy, krocket m.m.)

klubbmärke
Ordklass substantiv
speciellt igenkänningsmärke som bärs av medlemmar i klubb, ofta i form av en nål e.d.

klubbmästare
Ordklass substantiv
person som anordnar fester i en klubb
person som vunnit mästerskapstävling inom en klubb

klubbsandwich
Ordklass substantiv
typ av smörgås, vanligen av tre rostade brödskivor med kyckling, skinka, sallad o.d. emellan

klubbslag
Ordklass substantiv
slag med klubba (särskilt vid beslut e.d.)
ofta bildligt i uttryck för chock e.d.

kluck
Ordklass substantiv
dovt, stötvis kommande ljud
även som ljudhärmande beskrivning

klucka
Ordklass verb
stötvis frambringa dovt ljud (kluck)
särskilt i fråga om vissa ljud frambringade av människa eller djur

kludd
Ordklass substantiv
slarvig målning
även om klotter o.d.
person som gör ett dåligt eller slarvigt arbete, särskilt inom målarkonsten

kludda
Ordklass verb
kladda med färg
klottra e.d.

kludder
Ordklass substantiv
klotter

kludderi
Ordklass substantiv
det att kludda
även om resultatet

kluddig
Ordklass adjektiv
som gör intryck av att ha utförts på ett slarvigt eller oskickligt sätt (om målning o.d.) Bruklighet mindre brukligt
ibland även: klottrig, suddig

klump
Ordklass substantiv
oformligt, större stycke material, ibland sammanbakat av något finfördelat
även bildligt och i liknelser

klumpa
Ordklass verb
forma till klumpar eller samla i klunga

klumpackord
Ordklass substantiv
ackord utan närmare angivande av lönesumman för olika detaljer i arbetets utförande

klumpa sig
Frasklass verbfras
bilda klumpar
skämma ut sig genom att uppträda klumpigt eller taktlöst Bruklighet vardagligt, mindre brukligt

klumpa till
Frasklass verbfras
ställa till med något genom klumpigt tillvägagångssätt Bruklighet vardagligt

klumpedump
Ordklass substantiv
klumpeduns

klumpeduns
Ordklass substantiv
klumpig person

klumpfisk
Ordklass substantiv
typ av stor, platt, rund fisk utan buk- och stjärtfena, ibland påträffad vid svenska västkusten

klumpfot
Ordklass substantiv
medfödd felställning av foten

klumpig
Ordklass adjektiv
som rör sig på ett tungt och obalanserat sätt p.g.a. stor kroppshydda, dålig samordning etc.
även om handling e.d.
om föremål: stor och otymplig
som inte visar stor hänsyn eller eftertanke, vanligen oavsiktligt
särskilt om handling e.d.

klumpsumma
Ordklass substantiv
totalsumma vars olika poster inte specificeras

klumpsöm
Ordklass substantiv
typ av upphöjd prydnadssöm

klumpvis
Ordklass adverb
i klump eller klumpar

klunga
Ordklass substantiv
väl samlad men oordnad mindre grupp av personer, djur eller större föremål
speciellt i idrottssammanhang

klunk
Ordklass substantiv
mängd vätska som motsvarar vad man kan svälja på en gång
det att klunka
även om ljud o.d. i anslutning till detta

klunka
Ordklass verb
dricka i stora klunkar
klucka

kluns
Ordklass substantiv
klumpig person
utvidgat: klump

klunsig
Ordklass adjektiv
stor och otymplig

klura ut
Frasklass verbfras
lista ut

klurig
Ordklass adjektiv
listig på ett oberäkneligt sätt
även om handling e.d.
om något som kräver list e.d.: invecklad Bruklighet vardagligt

kluring
Ordklass substantiv
klurig person

klusil
Ordklass substantiv
typ av konsonant som bildas genom att talkanalen helt stängs av och sedan plötsligt öppnas (i svenskan p, t, k, b, d och g)

kluster
Ordklass substantiv
grupp av näraliggande toner som spelas ihop utan hänsyn till harmoniska förhållanden
stjärnhop
anhopning av viss typ av språkljud, särskilt konsonanter i ett ord (ofta med tanke på uttalssvårigheter o.d.)

klut
Ordklass substantiv
tygstycke

kluta ut
Frasklass verbfras
ofta reflexivt: klä ut (särskilt på uppseendeväckande sätt)

kluven
Ordklass adjektiv
vacklande (när det gäller att ta ställning o.d.)

kluvet rim
Frasklass nominalfras
rim uppdelat på flera ord Bruklighet poetik

klyft
Ordklass substantiv
riktning eller yta längs vilken bergart lätt klyvs

klyfta
Ordklass substantiv
djup spricka i berg
ofta överfört: storakiljaktighet, t.ex. i åsikter eller egenskaper
bit med trekantigt tvärsnitt ur naturligt delbar, klotformad frukt eller grönsak e.d.
klyfta
Ordklass verb
dela i klyftor

klyfta sig
Frasklass verbfras
dela sig i block (om berg e.d.)

klyftig
Ordklass adjektiv
intelligent Bruklighet vardagligt

klyftighet
Ordklass substantiv
det att vara klyftig
ibland mera konkret, särskilt (nedsättande) om uttalande o.d.: spetsfundighet

klyka
Ordklass substantiv
Y-formad förgrening i spetsig vinkel av träd
även om Y-formigt redskap e.d.

klys
Ordklass substantiv
mindre, metallklädd öppning i ett fartygs bog, sida eller däck, genom vilken ankarkätting e.d. förs

klyscha
Ordklass substantiv
slitet och tomt språkligt uttryck
spottkluns Bruklighet provinsiellt

klyva
Ordklass verb
med kraftigt slag eller hugg dela itu med skarpt föremål
överfört: bana sig väg genom
abstrakt: uppdela

klyva näbb
Frasklass verbfras
munhuggas

klyvarbom
Ordklass substantiv
bogsprötets förlängning på segelfartyg eler segelbåt

klyvare
Ordklass substantiv
yttersta stagsegel på segelfartyg eller segelbåt

klyvbar
Ordklass adjektiv
särskilt: som kan undergå kärnklyvning vid infångande av termiska neutroner (om atomkärna eller motsvarande ämne)

klyvning
Ordklass substantiv
särskilt: sönderdelning av atomkärna (vanligen i två mindre kärnor)
uppkomst av genetiskt olika grupper i avkomman från heterozygoter

klyvyxa
Ordklass substantiv
yxa avsedd att klyva med (för vedhuggning)

klyvöppning
Ordklass substantiv
springformig öppning i ytterskiktet hos vissa växtdelar, särskilt hos blad, som är viktig för cellernas utbyte av gaser med atmosfären

klå
Ordklass verb
ofta med partikeln upp: ge stryk
utvidgat: vinna över, besegra
beröva pengar genom att luras e.d. (ofta i hasardspel) Bruklighet vardagligt
riva med naglarna Bruklighet ålderdomligt

klåda
Ordklass substantiv
varaktigt kliande
överfört: orolig verksamhetslusta

klåfingrig
Ordklass adjektiv
som inte kan låta bli att peta på allt (om person)
även överfört

klåpa
Ordklass verb
göra ett dåligt eller slarvigt arbete

klåpare
Ordklass substantiv
person som gör ett dåligt eller slarvigt arbete p.g.a. okunnighet inom området i fråga

klåperi
Ordklass substantiv
det att klåpa

klä
Ordklass verb
ofta reflexivt och/eller med partikel: ta på någon kläder (vanligen alla kläder för viss aktivitet)
utvidgat: förse med klädsel eller hölje eller annan täckande anordning
även överfört
ha lämpligt utseende för någon (beträffande färg, form etc.; om kläder)
med konstruktionsväxling: se bra ut i viss typ av kläsel etc.
även överfört

klä av
Frasklass verbfras
ta av någon kläder

klä av någon inpå bara kroppen
Frasklass verbfras
totalt avslöja någon

kläcka
Ordklass verb
få att öppna sig och släppa ut fågelunge
överfört: frambringa tanke eller tal Bruklighet ofta reflexivt och med partikel

kläda
Ordklass verb
ofta reflexivt och/eller med partikel: ta på någon kläder (vanligen alla kläder för viss aktivitet)
utvidgat: förse med klädsel eller hölje eller annan täckande anordning
även överfört
ha lämpligt utseende för någon (beträffande färg, form etc.; om kläder)
med konstruktionsväxling: se bra ut i viss typ av kläsel etc.
även överfört

kläda om
Frasklass verbfras
ta på andra kläder (särskilt av finare slag eller för viss verksamhet)
ge ny klädsel

klädd
Ordklass adjektiv
försedd med kläder (i allmänhet eller för visst syfte etc.)
ibland speciellt: väl klädd
utvidgat: försedd med klädsel eller annan täckande anordning

kläde
Ordklass substantiv
ett enfärgat, fint ylletyg med tät, låg lugg som döljer trådarna och bindemönstret
tygstycke Bruklighet något ålderdomligt

klädedräkt
Ordklass substantiv
uppsättning kläder som bärs samtidigt och är tyoiska för en viss kultur

kläder
Ordklass substantiv
skyddande, värmande och prydande föremål av relativt mjukt material, som människor bär på kroppen

klädespersedel
Ordklass substantiv
klädesplagg Bruklighet något ålderdomligt

klädesplagg
Ordklass substantiv
enstaka föremål av tunt, mjukt material, avsett att skydda, värma eller pryda människa

klädgalen
Ordklass adjektiv
som är överdrivet intresserad av att ha mycket kläder, vnaligen för sitt utseendes skull

klädhängare
Ordklass substantiv
böjd pinne med krok, avsedd att hänga ett klädesplagg på

klädkammare
Ordklass substantiv
större garderob

klädkorg
Ordklass substantiv
korg för tvättkläder

klädlus
Ordklass substantiv
en lus som lever i kläder och sprider fläckfeber

klädmal
Ordklass substantiv
en mal som lever på kläder av ylle, päls o.d.

klädnad
Ordklass substantiv
klädedräkt Bruklighet något ålderdomligt

klädnypa
Ordklass substantiv
liten klämma för fasthållande av upphängda tävttkläder

klädpoker
Ordklass substantiv
poker där insatsen utgörs av spelarnas klädesplagg

klädsam
Ordklass adjektiv
som klär någon (särskilt om färg eller form på klädesplagg) Bruklighet ofta i kvinnors språk
äver överfört om beteende e.d.

klädsel
Ordklass substantiv
uppsättning kläder som någon bär (ofta med tanke på helhetsintrycket)
överdrag av tyg

klädsim
Ordklass substantiv
simning med vissa klädesplagg på (som livräddningsövning eller prov för simmärke)

klädskåp
Ordklass substantiv
skåp för förvaring av kläder, t.ex. i omklädningsrum

klädstreck
Ordklass substantiv
lina på vilken tvättade kläder hängs upp till tork (vanligen utomhus)

klädtrasa
Ordklass substantiv
mycket enkelt klädesplagg

kläm
Ordklass substantiv
i vissa uttryck: läge där något eler någon trycks ihop från båda sidor
överfört: trängd situation
i vissa uttryck: eftertryck
kort sammanfattning av förslag e.d. Bruklighet något vardagligt
speciellt: hemställan till riksdagen (vari ett utskottsförslag utmynnar) Bruklighet i bestämf form singular

klämdag
Ordklass substantiv
enstaka arbetsdag mellan söndag och helgdag eller mellan helgdag och söndag, som ofta arbetas in

klämkäck
Ordklass adjektiv
alltför klämmig Bruklighet vardagligt

klämma
Ordklass substantiv
litet redskap för tillfälligt sammanhållande genom klämning
ibland även om redskap för varaktigt bruk
överfört: trängd situation
klämma
Ordklass verb
ofta med partikel: trycka samman från två eller flera sidor på mindre yta
ofta oavsiktligt: skada genom klämning
ofta med tonvikt på resulterande förflyttning: driva genom eller in i trångt utrymme genom att trycka samman Bruklighet mest med partikel
även överfört

klämma någon mellan sköldarna
Frasklass verbfras
hårt ansätta någon

klämma någon på något
Frasklass verbfras
pressa fram något värdefullt ur någon, t.ex. pengar eller information

klämma till
Frasklass verbfras
bestämma sig med omedelbar verkan

klämmig
Ordklass adjektiv
pigg och käck Bruklighet något föråldrat

klämta
Ordklass verb
med bestämda mellanrum slå slag med kläppen mot ena sidan i en klocka så att ett långt, sjungande ljud uppstår (om klocka eller person)
även utvidgat om mindre klockor eller andra föremål som frambringar liknande klingande ljud

klämtare
Ordklass substantiv
sup Bruklighet provinsiellt

klänga
Ordklass verb
ofta reflexivt och med partikeln fast: hänga sig kvar genom att hålla om något för att inte falla
även något utvidgat (om växter)
även överfört beträffande själsliga förhållanden
även med innebörd av förflyttning
utsätta kottar eller frön för solvärme

klänge
Ordklass substantiv
smal, spiralformad växtdel som tjänstgör som griporgan och med vilken växter med svaga skott håller sig upprätta

klängig
Ordklass adjektiv
som gärna klänger på andra människor

klängranka
Ordklass substantiv
särskilt: känslomässigt osjälvständig person (mest om kvinna)

klängväxt
Ordklass substantiv
klätterväxt som håller sig uppe med hjälp av klängen

klänning
Ordklass substantiv
kvinnligt klädesplagg som består av liv med kjol i ett stycke eller med två delar avsedda att bära tillsammans

klä om
Frasklass verbfras
ta på andra kläder (särskilt av finare slag eller för viss verksamhet)
ge ny klädsel

kläpp
Ordklass substantiv
metallstång med klump i ena ändan, som är orörligt upphängd i en klocka och genom slag får denna att ljuda
liten bergknalle
litet, runt skär

klärobskyr
Ordklass substantiv
ljusdunkel

klärvoajans
Ordklass substantiv
förmåga att uppfatta vad som inte kan uppfattas med de vanliga sinnesorganen

klärvoajant
Ordklass adjektiv
som har förmåga att uppfatta vad som inte kan uppfattas med de vanliga sinnesorganen
som avser klärvoajans

klä sig civilt
Frasklass verbfras
inte klä sig i uniform

klä skott för någon
Frasklass verbfras
bli angripen eller hånad för någons räkning

klätt
Ordklass substantiv
liten bergstopp Bruklighet provinsiellt
en hög nejlikväxt med rödvioletta blommor

klätterfot
Ordklass substantiv
fot med två tår riktade framåt och två tår riktade bakåt (på fågel)

klätterfågel
Ordklass substantiv
fågel med klätterfot

klätterjärn
Ordklass substantiv
redskap som fästs vid sko och används för klättring i telegrafstolpar o.d.

klätterpungdjur
Ordklass substantiv
ett släkte nattaktiva, vanligen trädlevande pungdjur

klättersko
Ordklass substantiv
specialutformad sko för bergsbestigning

klätterställning
Ordklass substantiv
redskap på lekplats för barn att klättra på

klätterväxt
Ordklass substantiv
växt som har långa, ofta veka skott och som därför söker stöd med hjälp av klängen, luftrötter, taggar etc.

klättra
Ordklass verb
förflytta sig uppför eller nedför något mer eller mindre lodrätt genom en följd av rörelser med armar och ben med stöd i naturliga eller konstgjorda avsatser eller fästpunkter
även utvidgat om växter m.m.
om orörlig företeelse som har en naturlig riktning uppåt: stiga (om t.ex. väg, del av berg e.d.)
även överfört i uttryck för avancemang o.d.

klättrare
Ordklass substantiv
person eller djur som klättrar
överfört: karriärist

klättring
Ordklass substantiv
det att klättra
även bildligt

klä upp sig
Frasklass verbfras
ta på sig fina kläder

klä ut sig
Frasklass verbfras
förkläda sig

klä väggen
Frasklass verbfras
inte bli uppbjuden vid danstillställning

klös
Ordklass substantiv
särskilt: imponerande kraft eller smittande tempo, t.ex. i en motor
särskilt: lerklump som kermaiker placerar på drejskivan

klösa
Ordklass verb
göra repor i något med klor eller naglar

klösas
Ordklass verb
klösa någon

klöv
Ordklass substantiv
yttersta, hornbeklädd del av tå hos partåiga hovdjur (ofta om det symmetriska par av sådana tår på vilka djuret har kroppstyngden)

klövad
Ordklass adjektiv
försedd med klövar

klövdjur
Ordklass substantiv
partåigt hovdjur (d.v.s. hovdjur med två eller fyra hornbeklädda tår, klövar, på varje fot)

klöver
Ordklass substantiv
typ av ärtväxt med trefingrade blad och röda eller vita blommor i huvudliknande ställningar (vanlig som foderväxt)
även om slumpvis förekommande fyrfingrat blad av örten
en av de fyra kortsviterna i en kortlek, markerad med en symbol som ser ut som ett stiliserat klöverblad
pengar i stor mängd Bruklighet vardagligt

klöversnärja
Ordklass substantiv
en bladlös slingerväxt som lever som parasit på klövder m.fl. växter

klövertrött
Ordklass adjektiv
som alltför länge har varit odlad med klöver (om jord)

klövja
Ordklass verb
lasta djur med börda som fördelas i jämvikt på båda sidor (för att forsla varor i svårframoomlig terräng) Bruklighet mest historiskt

klövjeren
Ordklass substantiv
ren som används som lastdjur

klövjesadel
Ordklass substantiv
tvådelad packsadel

klövsadel
Ordklass substantiv
klövjesadel

klövsadelkyrka
Ordklass substantiv
typ av kyrka med torn i både öster och väster (som därmed liknar en klövjesadel i silhuetten) Bruklighet historiskt

klövsadelsbyggnad
Ordklass substantiv
byggnad med ett lägre parti omgivet av två högre loftbyggnader

klövsadelskyrka
Ordklass substantiv
typ av kyrka med torn i både öster och väster (som därmed liknar en klövjesadel i silhuetten) Bruklighet historiskt

knack
Ordklass substantiv
ljud från en knackning
även som ljudhärmande beskrivning
ett enkelt kortspel

knacka
Ordklass verb
ofta med partikel: slå flera gånger efter varandra med något hårt mot något hårt
särskilt som lystringssignal, vanligen på dörr
ofta i opersonlig konstruktion
även bildligt

knacka dörr
Frasklass verbfras
gå från dörr till dörr och söka upp folk i visst ärende

knackig
Ordklass adjektiv
tämligen dålig Bruklighet något vardagligt
speciellt: ekonomiskt besvärlig

knackning
Ordklass substantiv
det att kancka
knackande ljud
speciellt: alltför hastig explosion av bränsleblandning i motorcylinder p.g.a. alltför hög kompression i förhållande till bränslets kvalitet

knackvurst
Ordklass substantiv
lättrökt korv som innehåller grovmalet kött

knagg
Ordklass substantiv
träpinne i vägg att hänga något på
handtag på lieskaft e.d.

knaggla
Ordklass verb
röra sig framåt långsamt och med svårighet
överfört (reflexivt), särskilt: med svårighet ta sig igenom

knagglig
Ordklass adjektiv
ojämn med små gropar och upphöjningar
överfört: tämligen dålig

knak
Ordklass substantiv
ljud som låter som det som uppstår då trä nästan bryts sönder
även som ljudhärmande beskrivning

knaka
Ordklass verb
ge ifrån sig ett utdraget, torrt, klanglöst ljud (som från trä som nästan bryts sönder)
även i opersonlig konstruktion
även bildligt i uttryck för att något sker med stor kraftansträngning Bruklighet i vissa uttryck

knaka i fogarna
Frasklass verbfras
vara nära att brista (särskilt överfört)

knakande
Ordklass substantiv
knak

knal
Ordklass adjektiv
i vissa uttryck: ekonomiskt svag

knall
Ordklass substantiv
kraftigt, plötsligt, kortvarigt ljud
överfört: sensation Bruklighet särskilt i sportjargong
knall
Ordklass adjektiv
mycket berusad Bruklighet vardagligt

knalla
Ordklass verb
få att låta med knallar
gå långsamt och makligt Bruklighet något vardagligt

knalldosa
Ordklass substantiv
dosa med explosiva ämnen (som lades på järnvägsspår som varningssignal till tåg) Bruklighet historiskt

knalle
Ordklass substantiv
liten, rund bergshöjd
gårdfarihandlare från Västergötland Bruklighet historiskt
hårt skeppsbröd
även allmännare om hårdnad brödbit

knallgas
Ordklass substantiv
explosiv gas som består av två delar vätgas och en del syrgas

knallhatt
Ordklass substantiv
tändhatt för eldvapenpatroner eller sprängladdningar

knallhård
Ordklass adjektiv
mycket hård (som en brödknalle) Bruklighet vardagligt
ofta bildligt eller överfört om person, handling, verksamhet e.d.

knallkvicksilver
Ordklass substantiv
en starkt explosiv kvicksilverförening

knallpulver
Ordklass substantiv
kemisk blandning som exploderar vid slag (används i leksakspistoler o.d.)

knallpåk
Ordklass substantiv
gevär Bruklighet vardagligt, skämtsamt
ibland även om revolver, pistol o.d.

knallsensation
Ordklass substantiv
synnerligen oväntad, uppseendeväckande händelse Bruklighet ofta sport

knalltransport
Ordklass substantiv
plötslig förflyttning av intagen till annat fängesle (för ordningens upprätthållande e.d.) Bruklighet fängelsejargong

knap
Ordklass substantiv
avlångt beslag för fastgöring av tågändar (på båtar, flaggstänger etc.)


Vill du kommentera den här sidan eller någon annan sida? Använd kontaktformuläret. Skriv titeln på sidan du vill kommentera och din kommentar i fältet Meddelande.