Gruppen Stoppa Fas 3 och gör det NU! genomför just nu en namninsamling. Alla som var i Fas 3 skulle befrias, sade du, Stefan Löfvén, innan valets utgång och ni bildade er minoritetsregering. [...] Det fanns de som satte sitt hopp till att det skulle bli så. Har de blivit hörsammade? Nej. Fortfarande än idag skrivs arbetslösa in i Fas 3. [...] Tusentals människor som är i Fas 3 ifrågasätter starkt ert handlande, och det enda ni kan göra för att återfå det förtroende hos dem, som ni bränner i båda ändar, är att stoppa Fas 3, skriver gruppen bland annat. Surfa till namninsamling.se för mer info och för att skriva under.

KNAPADEL - KRAFSIG

Det här är den nedbantade nätversionen av MK Förlags ordbok. Hämta gratis windowsprogrammet MK Förlags ordbok. Där finns allt innehåll och ett antal olika möjligheter att söka och välja vad som skall visas i resultatet.


knapadel
Ordklass substantiv
lågadel

knape
Ordklass substantiv
en riddares tjänare Bruklighet historiskt
medlem av lågadeln Bruklighet historiskt
lärjunge i den gamla trivialskolans högsta klass Bruklighet historiskt

knaper
Ordklass adjektiv
inte fullt tillräcklig (särskilt om föda, inkomst o.d.
mest i sammansättningar: torr och hård

knapp
Ordklass substantiv
liten skiva eller kula eler pinne med hål i eller ögla på, avsedd för sammanhållande av vissa delar av klädesplagg eller för prydnad
även utvidgat om föremål med liknande form
speciellt: liten, rund platta med text att fästa på kläder (för politiskt budskap etc.)
liten, rund anordning med vilken man manövrerar något genom tryckning, särskilt för att starta eller stoppa något mekaniskt eller elektroniskt
även oegentligt om reglage för vridning
ibland bildligt för att antyda att något löper automatiskt
knapp
Ordklass adjektiv
som är i minsta laget
torftig, fattig
om måttsangivelser e.d.: som ligger precis under gränsen för viss kvantitet men ändå kan betecknas med kvantiteten ifråga
koncentrerad

knappa in
Frasklass verbfras
göra mindre (med avseende på något abstrakt som mätbart)
förse dator med information genom att trycka på knappar Bruklighet vardagligt

knappast
Ordklass adverb
sannolikt inte
beträffande faktiska förhållanden: nästan inte

knapphål
Ordklass substantiv
liten springa i tyg, som kan föras över en knapp så att en öppning sammanhålls
speciellt om sådan på kavajslag e.d.

knapphålsblomma
Ordklass substantiv
blomma som bärs i knapphål, särskilt på kavaj

knapphändig
Ordklass adjektiv
kortfattad (om information)
allmännare: som är i minsta laget

knappnål
Ordklass substantiv
liten nål med huvud på hopfästning av tygdelar vid sömnad

knappologi
Ordklass substantiv
systematisering av ointressanta fakta med vetneskapligt anspråk

knappt
Ordklass adverb
inte fullt (beträffande mått m.m.)
nästan inte

knapptelefon
Ordklass substantiv
telefonapparat där numren slås med hjälp av knappar (istället för med nummerskiva)

knapra
Ordklass verb
knastrande äta små bitar i taget av något torrt

knaprig
Ordklass adjektiv
spröd och frasig (vanligen om fläsk e.d. som stekts eller om brödskorpa)

knark
Ordklass substantiv
narkotika som rusmedel (i motsats till narkotikapreparat i medicinsk användning) Bruklighet något vardagligt
knarr Bruklighet mindre brukligt

knarka
Ordklass verb
missbruka narkotika Bruklighet något vardagligt
knarra Bruklighet mindre brukligt

knarkare
Ordklass substantiv
person som missbrukar narkotika

knarkarkvart
Ordklass substantiv
lägenhet där narkomaner håller till Bruklighet vardagligt

knarkhund
Ordklass substantiv
hund som tränats att söka upp knark och används vid tillvisitation e.d.

knarr
Ordklass substantiv
knarrande ljud
speciellt om viss röstkvalitet
även som ljudhärmande beskrivning
en fågel som har ett knarrande läte Bruklighet vardagligt eller litterärt
havsgående fornnoriskt lastfartyg
motorcykel Bruklighet vardagligt
knarrig person

knarra
Ordklass verb
ge ifrån sig utdragna, dova friktionsljud
även i opersonlig konstruktion
även utvidgat om person, ofta med antydan om vresighet e.d.

knarrig
Ordklass adjektiv
som knarrar mycket
även utvidgat, ibland med bibetydelse av vresighet

knasig
Ordklass adjektiv
tokigt dum Bruklighet vardagligt
även om handling e.d.

knasprig
Ordklass adjektiv
spröd och frasig

knast
Ordklass substantiv
kvist i trä Bruklighet provinsiellt
utväxt i trä
utvidgat: utstående maskindel som underlättar montering m.m.

knaster
Ordklass substantiv
ett slags tobak av enklare slag
cigarrett
knastrande ljud
mindre klack på maskindel eller liknande
särskilt om del av sikte på handeldvapen

knastra
Ordklass verb
ge ifrån sig ett upprepat, sprött, oregelbundet brytljud
även i opersonlig konstruktion

knata
Ordklass verb
springa Bruklighet vardagligt

knatte
Ordklass substantiv
liten pojke
i sportsammanhang ofta om pojke som inte fyllt 13 år
även om småväxt vuxen man

knatter
Ordklass substantiv
knattrande ljud

knatterdosa
Ordklass substantiv
anordning med knattrande ljudsignal för synskadade vid övergångsställe, som knattrar snabbare när trafikljuset visar grön signal

knatting
Ordklass substantiv
knatte
liten butelj med brännvin Bruklighet vardagligt, något föråldrat

knattra
Ordklass verb
ge ifrån sig ett upprepat, regelbundet, hårt ljud
även i opersonlig konstruktion
utvidgat: skriva på skrivmaskin Bruklighet vardagligt

kneg
Ordklass substantiv
enahanda lönearbete Bruklighet vardagligt, nedsättande

knega
Ordklass verb
arbeta och sträva med lönearbete Bruklighet vardagligt, nedsättande
gå mödosamt

knegare
Ordklass substantiv
välanpassad lönearbetare Bruklighet vardagligt, nedsättande

knegig
Ordklass adjektiv
mödosam

kneippbröd
Ordklass substantiv
typ av aromrikt, norskt bröd med lång jästid, bakat av grahamsmjöl med tillsats av filmjölk och salt

kneippkur
Ordklass substantiv
kur med behandling med kalla fotbad och barfotagång m.m. Bruklighet historiskt

knejpkur
Ordklass substantiv
kur med behandling med kalla fotbad och barfotagång m.m. Bruklighet historiskt

kneken
Ordklass substantiv
i vissa uttryck: utfattigt eller förfallet tillstånd Bruklighet vardagligt

knekt
Ordklass substantiv
fotsoldat
även allmänt om militär Bruklighet nedsättande
även utvidgat om person i allmänhet som fungerar som någons handgångne man e.d. Bruklighet nedsättande
även om spelkort med valör närmast över tian
typ av stöd för båge eller valv, vanligen i form av en halvkolonn mot en mur e.d. Bruklighet arkitektur, mest historiskt
även om en anordning för stöd eller fastgöring på äldre fartyg

knep
Ordklass substantiv
speciellt tillvägagångssätt som inebär en genväg förbi svårigheter (ofta om tillvägagångssätt som strider mot regler eller normer)
även allmännare om påhitt av olika slag

knepig
Ordklass adjektiv
som har åstadkommits genom användande av goda knep
ibland även om person som behärskar goda knep
som kräver mycket arbete för att lösas (vanligen om viss begränsad tankeupgift)
allmännare: svår, komplicerad
nedsättande om person: svår att förstå sig på

knick
Ordklass substantiv
tvär böj på rör e.d.

knickers
Ordklass substantiv
knäbyxor som sitter åt vid knäna

knip
Ordklass substantiv
nyp
vanligen utvidgat: kortvarig och häftig magplåga

knipa
Ordklass substantiv
mycket besvärlig situation (vanligen tillfällig)
en kraftigt byggd, korthalsad dykand som i flykt har ett visslnade vingljud, som är särskilt starkt hos den svartvita hannen
knipa
Ordklass verb
hårt klämma ihop kroppsdel mot sig själv eller angränsande kroppsdel
utvidgat: dela eller förkorta långsmalt föremål
överfört, speciellt: göra ont i magen (som av något som kniper)
speciellt även: lägga beslag på

knipa käft
Frasklass verbfras
hålla tyst Bruklighet vardagligt

knippa
Ordklass substantiv
samling föremål hophållna i ena ändan och spretande i den andra

knippe
Ordklass substantiv
samling av linjer eller liknandesom utgår från samma punkt och sprider sig åt alla håll
allmännare: sammanhållen grupp föremål
speciellt: typ av blomställning med huvudaxel och biaxlar, alla avslutade med toppblommor
även överfört om grupp av abstrakta företeelser

knipprot
Ordklass substantiv
typ av orkidé med blommor i klase och en rotstock med många birötter (i knippa)

knipsa
Ordklass verb
ofta med partikel: nypa tvärt av med tång e.d.

knipslug
Ordklass adjektiv
småslug
även om handling e.d.

kniptång
Ordklass substantiv
typ av tång med platta käftar, som används för fasthållning
även bildligt

kniptångsmanöver
Ordklass substantiv
omringande rörelse Bruklighet militärväsen

knirk
Ordklass substantiv
ljust, lätt knarrande ljud
även som ljudhärmande beskrivning

knirka
Ordklass verb
ge ifrån sig ett ljust, lätt knarrande ljud
även i opersonlig konstruktion
även med tonvikt på rörelse som ger upphov till sådnat ljud

knirr
Ordklass substantiv
det att knirra

knirra
Ordklass verb
ge ifrån sig ett ljust, knarrande ljud
även i opersonlig konstruktion

knistra
Ordklass verb
låta med ett ljust, lätt knastrande ljud

knittel
Ordklass substantiv
ett oregelbundet versmått med fyra höjningar på varje versrad (känt sedan medeltiden)

knitter
Ordklass substantiv
knittrande ljud

knittra
Ordklass verb
ge ifrån sig ett högt liggande, snabbt upprepat ljud
även i opersonlig konstruktion

kniv
Ordklass substantiv
ett verktyg som består av ett tunt, skarpt metallblad med skaft och används som skär- eller ätverktyg, vapen m.m.
utvidgat: skärande maskindel

kniva
Ordklass verb
hugga någon med kniv Bruklighet provinsiellt
överfört: oväntat angripa

knivhugg
Ordklass substantiv
hugg med kniv i människokropp i avsikt att döda
ofta i liknelser e.d.

knivig
Ordklass adjektiv
svår att lösa

knivkastning
Ordklass substantiv
det att kasta kniv på eller mot människa (som uppvisning eller i syfte att skada)
ofta överfört: skarp ordstrid

knivkontakt
Ordklass substantiv
kontaktanordning bestående av fasta, fjädrande kontaktorgan som omger en rörlig, knivformig kontakt Bruklighet elteknik

knivlåda
Ordklass substantiv
låda för förvaring av bestick, slevar, vispar etc.

knivläggare
Ordklass substantiv
litet ställ att lägga smörknivar på

knivrygg
Ordklass substantiv
den kant på ett knivblad som inte är skarp

knivskarp
Ordklass adjektiv
vass som en kniv
ofta överfört, speciellt: intellektuellt briljant
speciellt även: ytterst hård

knivskuren
Ordklass adjektiv
särskilt: misshabdlad med kniv

knivslida
Ordklass substantiv
fodral för kniv

knivsrygg
Ordklass substantiv
den kant på ett knivblad som inte är skarp

knivsudd
Ordklass substantiv
spets på kniv
som ungefärligt måttsangivelse: det som ryms på yttersta spetsen av en kniv

knix
Ordklass substantiv
liten, hastig nigning
allmännare: hastig böjning av en led, knyck Bruklighet mindre brukligt
fel på knäled hos hund, bestående i att leden skjuter för långt ut
gupp eller skarp sväng på väg, i slalombana e.d.

knixa
Ordklass verb
niga hastigt (vanligen om liten flicka)
göra hastiga böjningar på en led Bruklighet mindre brukligt

knocka
Ordklass verb
slå någon till marken, ofta så att personen i fråga svimmar av
även överfört

knockdown
Ordklass substantiv
det att en boxare slår ned sim motståndare

knockout
Ordklass substantiv
Förkortning KO
det att en boxare slår ut en annan så att denne inte kan resa sig innan domaren räknat till 10
även utvidgat om plötsligt inträdande medvetslöshet

knodd
Ordklass substantiv
manligt butiksbiträde Bruklighet nedsättande, ålderdomligt
person som försöker göra sig finare än han är genom vräkiga vanor eller överlägset beteende Bruklighet nedsättande
barn som snart ska födas eller ganska nyligen fötts Bruklighet vardagligt

knoddän
Ordklass adjektiv
som beter sig som en knodd Bruklighet nedsättande, numera mindre brukligt

knog
Ordklass substantiv
mödosamt kroppsarbete
allmännare: arbete

knoga
Ordklass verb
ägna sig åt mödosamt kroppsarbete
speciellt: gå mödosamt p.g.a. att man bär på något tungt

knoge
Ordklass substantiv
upphöjning som bildas av de översta fingerlederna när handen knyts

knogig
Ordklass adjektiv
mödosam Bruklighet något vardagligt

knogjärn
Ordklass substantiv
metallplatta som sätts över knogarna för att förhöja slagverkan vid nävkamp

knollra
Ordklass verb
göra hår smålockigt

knollrig
Ordklass adjektiv
smålockig

knop
Ordklass substantiv
typ av sjömansknut
en måttsenhet för fartygs hastighet, närmare bestämt en sjömil (1 852 meter) per timme
även som mått på vind- eller strömhastighet

knopa
Ordklass verb
göra en knop
utvidgat: förse med knop

knoparmoj
Ordklass substantiv
hemligt språk använt av sotare

knopp
Ordklass substantiv
anlag till ett skott hos en växt
särskilt om outslagen blomma
prydande liten kula som är fäst på något, vanligen som övre avslutning
överfört: huvud Bruklighet vardagligt

knoppas
Ordklass verb
ha växande knoppar som snart slår ut (om växter)
även i opersonlig konstruktion
överfört: vara i ett begynnande, lekfullt skede

knoppig
Ordklass adjektiv
som har knoppar

knoppning
Ordklass substantiv
det att bilda knoppar
sätt att föröka sig genom celldelning, t.ex. hos jästsvampar

knorr
Ordklass substantiv
liten spiral eller liknande vriden form
ofta överfört: fyndigt utformad avslutning
småmuttrande klagan
kurrande i magen

knorra
Ordklass verb
småmuttrande klaga (men inte göra något åt orsakerna till missnöjet)
kurra
mest reflexivt: krök (sig) eller rulla ihop (sig)

knorrhane
Ordklass substantiv
en gråbrun eller rödbrun fisk som har spetsig nos och ger ifrån sig ett knorrande ljud med simblåsan (vanligt vid den svenska västkusten)
även om närbesläktade arter

knorva
Ordklass verb
göra veckig och skrynklig

knoster
Ordklass substantiv
stor och tung slägga, mest använd vid stenarbete

knot
Ordklass substantiv
knorrhane
muttrande klagan

knota
Ordklass substantiv
ben som slutar i förtjockad led
även om utskjutande skelettdel
även om utskjutande del av träd e.d.
knota
Ordklass verb
muttrande klaga

knotig
Ordklass adjektiv
mager så att knotorna står ut, ofta p.g.a. ålder
allmännare: knölig

knott
Ordklass substantiv
typ av liten, flugliknande mygga som suger blod och är mycket besvärande (främst förekommande i norra Sverige)

knotter
Ordklass substantiv
mängd knottror

knottra
Ordklass substantiv
liten upphöjning på huden
knottra
Ordklass verb
vanligen reflexivt eller passivt: göra knottrig p.g.a. kyla eller sinnesrörelse

knottrig
Ordklass adjektiv
full av knottror
allmännare: skrovlig

know-how
Ordklass substantiv
speciellt kunnande och speceill erfarenhet, särskilt av speciella industriella metoder e.d. men även allmännare

knubb
Ordklass substantiv
kort och tjock (om person eller del av person)

knubbsäl
Ordklass substantiv
en trubbnosig, grågul säl med mörka, ringformiga fläckar

knuff
Ordklass substantiv
stöt mot relativt stor träffyta, som flyttar någon eller något (vanligen utförd av person med kroppen, armen, öppna händer etc.)
även överfört

knuffa
Ordklass verb
ge knuff eller knuffar med kropp eller armar

knuffas
Ordklass verb
knuffa någon

knuffa sig fram
Frasklass verbfras
tränga sig fram genom knuffar

knull
Ordklass substantiv
samlag (vanligen med tonvikt enbart på det sexuella) Bruklighet starkt vardagligt

knulla
Ordklass verb
ha samlag med Bruklighet starkt vardagligt

knussel
Ordklass substantiv
det att knussla

knussla
Ordklass verb
buda eller ge i underkant på grund av snålhet

knusslig
Ordklass adjektiv
som kännetecknas av knussel

knut
Ordklass substantiv
sammanfogning mellan linor eller mellan olika delar av en lina, som är anordnad så att den låser sig vid åtdragning genom att en lina är trädd genom en bukt eller ögla av den andra e.d. (för förenande av linor eller av lina med fast föremål)
även om motsvarande anordning i änden på en lina eller liknande, med syftet att utgöra stopp eller att samla spridda delar m.m.
även bildligt, speciellt om obehaglig kroppslig känsla
speciellt även om punkt där flera förbindelseleder e.d. möts
allmännare: trassligt problem
hörn på timmerhus, ibland med framhävande av den speciella byggnadstekniken
ibland med tanke på hela huset Bruklighet i vissa uttryck
mest plural: kilometer per timme Bruklighet vardagligt

knuta
Ordklass substantiv
sjuklig förtjockning i organ eller vävnad

knutbroderi
Ordklass substantiv
broderi med knutar som prydnad

knuten
Ordklass adjektiv
särskilt: alltför själsligt hämmad (tillfälligt eller som personlighetsdrag)

knutpiska
Ordklass substantiv
läderpiska med knutar, använd som straffredskap

knutpunkt
Ordklass substantiv
plats där flera stora förbindelseleder möts e.d.

knutte
Ordklass substantiv
vanligen i sammansättningar: person som är ensidigt inriktad på viss sysselsättning som anges av sammanhanget Bruklighet något nedsättande
som självständigt ord särskilt: motorcykelåkande person

knuttimra
Ordklass verb
vanligen perfekt particip: bygga timmerstuga så att stockarna korsar varandra i hörnen och sammanfogas genom urtagningar e.d.

knyck
Ordklass substantiv
kort, tvär och plötslig rörelse, särskilt med huvudet
ibland utvidgat: tvär krök på väg e.d.
kilometer i timmen Bruklighet vardagligt

knycka
Ordklass verb
utföra knyckar
stjäla (ofta något av mindre värde)

knyckig
Ordklass adjektiv
som utmärks av knyckar

knyckla ihop
Frasklass verbfras
krama ihop något så att det blir skynkligt (mest med avseende på papper)

knyckla till
Frasklass verbfras
kram ihop något så att det blir skynkligt (mest med avseende på papper)

knyffel
Ordklass substantiv
person som handlar svekfullt till egen fördel eller för egen vinning Bruklighet vardagligt, föråldrat
i sammansättningen "hedersknyffel" dock med positiv innebörd

knylhavre
Ordklass substantiv
ett havreliknande, högväxande gräs med ljus, smal vippa och med knölar vid stråbasen (hos en sydlig underart)

knyppeldyna
Ordklass substantiv
rund dyna som används vid knyppling

knyppla
Ordklass verb
tillverka spetsar av tunna trådar fästad vid pinnar vilka flätas efter ett visst system

knyst
Ordklass substantiv
i nekande uttryck: ytterst svagt ljud

knysta
Ordklass verb
ge ifrån sig ett svagt ljud
mest utvidgat: svagt klaga
ibland även i uttryck för avslöjande av hemlighet

knyta
Ordklass verb
ofta med partikel: fästa samman med knutar
tillverka något med hjälp av knutar
allmännare: dra samman
även överfört om att upprätta förbindelse av något slag

knyta hymens band
Frasklass verbfras
gifta sig

knyta näven i byxfickan
Frasklass verbfras
bli arg men hålla tillbaka vreden

knyta sig
Frasklass verbfras
gå till sängs

knyta sig för någon
Frasklass verbfras
göra att någon blir nervös och förlorar sin normala prestationsförmåga

knyta upp
Frasklass verbfras
ta isär knutar

knyta upp svansen på någon
Frasklass verbfras
tukta någon

knytbatik
Ordklass substantiv
metod att vid färgning av tyg eller garn samtidigt åstadkomma en mönstrad effekt genom att vissa partier knyts om hårt med tråd, bast e.d. så att de skyddas för färgvätskan

knyte
Ordklass substantiv
mindre börda inknuten i tygstycke e.d.
utvidgat: litet barn
även om bakverk med fyllning

knytkalas
Ordklass substantiv
fest till vilken gästerna själva tar med mat

knytnäve
Ordklass substantiv
knyten hand som används för att slå eller hota med
även överfört

knytskärp
Ordklass substantiv
skärp som knyts och därför saknar spänne e.d.

knåda
Ordklass verb
bearbeta något genom att trycka hårt och krama tämligen hårt med händerna
även bildligt

knåp
Ordklass substantiv
petig småsyssla

knåpa
Ordklass verb
peta med något smått eller obetydligt, ofta med hög grad av fingerfärdighet

knä
Ordklass substantiv
böjbar förbindelse mellan lår och underben hos människa eller djur
ofta mer eller mindre bildligt, vanligen med stark bibetydelse av underkastelse e.d.
även om ovansidan av låren hos sittande person
oönskad utbuktning på byxa vid platsen för endera knät
vinkelformat stöd i olika typer av konstruktioner Bruklighet teknik

knäa
Ordklass verb
komma att böja knäna, vanligen p.g.a. ansträngning
även med konstruktionsväxling
även överfört
sparka någon med ett knä
även allmännare

knäbyxor
Ordklass substantiv
byxor som når nedanom knäna

knäböja
Ordklass verb
stå eller ställa sig på knä som tecken på vördnad e.d.
även med konstruktionsväxling

knäböjning
Ordklass substantiv
regelbunden böjning och sträckning av knäna, särskilt i gymnastik eller styrkelyft (med en skivstång på skuldrorna)
ibland även som tecken på vördnad e.d.

knäck
Ordklass substantiv
brott som uppstått genom slag eller kraftig böjning på föremål etc. i hårt material
överfört: svår eller obotlig skada Bruklighet särskilt i vissa uttryck
hård, seg sirapskaramell
avlönat arbete vid sidan av det vanliga arbetet
även om ointressant ordinarie arbete

knäcka
Ordklass verb
råka bryta genom slag eller kraftig böjning (vanligen med avseende på föremål av hårt material)
även utvidgat
överfört, speciellt: bryta ned, fullständigt besegra
speciellt även: lösa problem
arbeta extra Bruklighet vardagligt

knäckebröd
Ordklass substantiv
typ av hårt bröd i tunna skivor, vanligen rektangulära eller stora och runda med ett hål i mitten

knäckepil
Ordklass substantiv
en pil vars ugna grenar är mycket sköra och lätt bryts av vinden

knäckform
Ordklass substantiv
liten, veckad pappersform som man häller upp flytande knäck i

knäckfråga
Ordklass substantiv
svårlöst fråga av stor betydelse

knäckt
Ordklass adjektiv
särskilt: själsligt bruten

knäfall
Ordklass substantiv
det att knäfalla
mjuk, stoppad, oftast lätt lutande anordning någon decimeter ovanför golvet att falla på knä vid i kyrka, t.ex. vid utdelandet av nattvarden

knäfalla
Ordklass verb
sänka sig ned på knä och bli kvar i denna ställning som tecken på vördnad e.d.

knägräs
Ordklass substantiv
ett lågt, tätt tuvat gräs med knäböjda strån, vanligt på torra backar

knähund
Ordklass substantiv
liten hund som man kan ha i knäet och kela med
bildligt om trogen, gärna devot, tjänare e.d.

knähög
Ordklass adjektiv
som når knähöjd

knäkort
Ordklass adjektiv
som räcker ungefär till knäna (om kjol e.d.)

knäled
Ordklass substantiv
ledförbindelse mellan lårben och skenben

knälång
Ordklass adjektiv
som räcker ända till knäna

knäpp
Ordklass substantiv
mycket svagt, smällande ljud
svagt slag
mest i sammansättningar: sup
mest i sammansättningar: hastigt temperaturfall vintertid
mest i nekande uttryck: mycket svagt ljud, särskilt från person
knäpp
Ordklass adjektiv
lätt tokig Bruklighet vardagligt
om handling e.d.: underlig

knäppa
Ordklass verb
höras ett svagt smällande ljud
åstadkomma ett svagt smällande ljud
slå lätt med fingrarna på något så att ett knäppande ljud uppstår
skjuta och träffa med gevär e.d. Bruklighet vardagligt
utvidgat: fotografera
även om att förfara på liknande sätt med annan apparat med avtryckare
även med konstruktionsväxling
krossa nötskal
ofta med partikel: tillsluta klädesplagg e.d. med kanppar
med konstruktionsväxlong: föra knapp genom knapphål
utvidgat: tillsluta med låsanordning
även ytterligare utvidgat

knäppa av
Frasklass verbfras
koppla av med hjälp av knapp e.d.

knäppa på
Frasklass verbfras
koppla på med hjälp av knapp e.d.

knäppare
Ordklass substantiv
särskilt: typ av avlång skalbagge som från ryggläge kan göra luftsprång och komma på fötter igen med ett hörbart knäpp från den tapp på frambröstet som utövar det för vändningen behövliga trycket

knäppa till
Frasklass verbfras
plötsligt bli kall (om väderlek)

knäppa upp
Frasklass verbfras
öppna hopfogning som är sammanhållen av knappar
särskilt: koppla av Bruklighet vardagligt

knäppbagge
Ordklass substantiv
knäppare Bruklighet mindre brukligt

knäppe
Ordklass substantiv
knäppningsanordning

knäppgök
Ordklass substantiv
lätt tokig person

knäppkänga
Ordklass substantiv
känga som knäpps med många små knappar Bruklighet historiskt

knäppning
Ordklass substantiv
det att knäppa
konkret: anordning för hopknäppande av kläder, som ofta består av en rad kanppar med kanpphål

knäppskalle
Ordklass substantiv
knäppgök

knärör
Ordklass substantiv
rör som är krökt i mer eller mindre rät vinkel

knäskydd
Ordklass substantiv
mest plural: mjuk, stoppad anordning som dra över knäet till skydd (särskilt för fotbollsmålvakter, ishockeyspelare o.d.)

knäskål
Ordklass substantiv
det platta skelettbenet framför knäleden
även om den runda synliga delen av knät

knäslut
Ordklass substantiv
knänas fasta anslutning till sadeln vid ridning

knästrumpa
Ordklass substantiv
strumpa som når upp till knät

knästående
Ordklass substantiv
med preposition: ställning i vilken man stöder på ett knä Bruklighet särskilt militärväsen och sport

knäsvag
Ordklass adjektiv
darrig i knäna
ofta bildligt: mycket nervös

knäsätta
Ordklass verb
godkänna eller anta princip, uppfattning e.d. som riktig
ursprungligen: erkänna eller uppta ett barn som sitt eget

knätofs
Ordklass substantiv
sammanfattande beteckning för folkdans och annan bygdekultur Bruklighet vardagligt, skämtsamt

knäveck
Ordklass substantiv
det veck som bildas på baksidan av benet på det böjs

knävelborr
Ordklass substantiv
mest plural: stor och yvig mustasch Bruklighet ålderdomligt eller skämtsamt

knävring
Ordklass substantiv
avlång träknapp instucken i ögla för att låsa denna Bruklighet sjöfart

knödel
Ordklass substantiv
kokt bulle av råriven potatis och vetemjöl m.m. (ursprungligen från södra Tyskland)

knöka
Ordklass verb
tränga ihop Bruklighet provinsiellt

knöl
Ordklass substantiv
mindre, ojämnt rundad bildning (fristående eller som del av större föremål)
otrevlig och hänsynslös mansperson Bruklighet vardagligt

knöla
Ordklass verb
vanligen med partikel: hantera något så att det blir skrynligt eller buckligt

knölaktig
Ordklass adjektiv
otrevlig och hänsynslös (särskilt om man)

knöla sig
Frasklass verbfras
bli knölig

knölbräcka
Ordklass substantiv
en ört med vita, mandeldoftande blommor i kvast och med groddknoppar som förr användes mot njursten och gallsten

knölig
Ordklass adjektiv
full av hårda utbuktningar
som har knölats ihop
överfört: ganska dålig Bruklighet vardagligt

knölpåk
Ordklass substantiv
grov käpp, använd som primitivt vapen

knölros
Ordklass substantiv
myntstora, blåröda och ömmande förhårdnader i huden, vanligen på underbenen (ofta av tuberkulöst eller inflammatoriskt ursprung)

knölrot
Ordklass substantiv
tjock, köttig huvudrot som finns hos vissa tvååriga, näringslagrande växter, t.ex. morot och rödbeta

knölstam
Ordklass substantiv
uppsvälld, vanligen underjordisk stamdel som magasinerar näring

knölsvan
Ordklass substantiv
en vit svan som har röd näbb med svart knöl vid näbbroten och simmar med S-formigt böjd hals (den vanligaste i Sverige)

knölval
Ordklass substantiv
en bardval med långs bröstfenor och små knölar på nosen samt en rikt repertoar av ljud (ofta formade till en s.k. sång)

knös
Ordklass substantiv
rik man Bruklighet nedsättande

ko
Ordklass substantiv
vuxen hona av nötkreatur (mest om sådan som kalvat)
hona av andra klövdjur
KO
Ordklass substantiv
förkortning för "knockout"
förkortning för "konsumentombudsmannen"

koaffera
Ordklass verb
frisera hår (särskilt på dam) Bruklighet mindre brukligt

koaffyr
Ordklass substantiv
frisyr (särskilt på dam) Bruklighet mindre brukligt

koagel
Ordklass substantiv
koagulerat ämne

koagulation
Ordklass substantiv
det att koalgulera

koagulera
Ordklass verb
fällas ut i fast, olöslig form i vätska, vanligen vatten (om ämne som är finfördelat i vätskan)
speciellt om blod: levra sig

koala
Ordklass substantiv
ett nattaktivt klätterpungdjur med tät, ullig päls, som lever i Australien och är förebild för teddybjörnen

koalition
Ordklass substantiv
sammanslutning av självständiga parter för visst syfte (särskilt av stater, partier e.d.)

koalitionsregering
Ordklass substantiv
regering med ministrar från flera olika partier

koaxialkabel
Ordklass substantiv
kabel för överföring av elektriska signaler, främst inom mikrovågsområdet, som består av en koncentriskt placerad ledare omgiven av isolering, ledande skärm och plastmantel

kobbe
Ordklass substantiv
liten, låg, rundad bergö i skärgården

kobbel
Ordklass substantiv
tillblandad, iskall dryck, vanligen av saft eller vin samt socker, citron och is

kobent
Ordklass adjektiv
vars ben är sådana att underbenen pekar något utåt och knäna är för tätt ihop

kobolt
Ordklass substantiv
ett matalliskt grundämne som är nära besläktat med järn och är viktigt som legeringsmetall och för framställning av färger

koboltblått
Ordklass substantiv
ett hållbart, himmelsblått färgämne som innehåller kobolt och aluminium
även om motsvarande färgnyans

koboltglans
Ordklass substantiv
ett mineral som innehåller kobolt

koboltkanon
Ordklass substantiv
apparat för strålbehandling av tumörer med radioaktivt kobolt

kobra
Ordklass substantiv
typ av asitatisk eller afrikansk giftorm som kan spänna ut halsen sköldformigt (speciellt om asiatisk glasögonorm)
hög, smal telefon med apparat och lur sammanbyggda

kobrygga
Ordklass substantiv
främre mittdel av segelfartygs däck på vilken båtar m.m. förvaras Bruklighet historiskt
gångbro som förbinder hyttdäck med midskepps överbyggnad

kock
Ordklass substantiv
person som yrkesmässigt lagar mat
försvagat: person som lagar maten i ett visst hushåll e.d.
mest i plural, i sammansättningar: kulformad bakterie

kocka
Ordklass substantiv
kvinnlig kock (särskilt på fartyg, hos arbetslag o.d.)

kockmössa
Ordklass substantiv
hög, vit mössa som används av kock

kod
Ordklass substantiv
system för översättning av vanligt språk till obegriplig följd av siffror och bokstäver, vanligen för hemlighållande av visst innehåll
utvidagt om företeelser i samband med fortplantningen som kan uppfattas som en sorts kodsystem
samling av normer

koda
Ordklass verb
överföra meddelande till en viss kod
speciellt: överföra uppgifter till ett programmeringsspråk för behandling i dator

koda av
Frasklass verbfras
översätta kodat meddelande till vanlig text

koda in
Frasklass verbfras
skirva in via dataterminal e.d.

kodein
Ordklass substantiv
en alkaloid som framställs ur morvin och används som svagare smärtstillande medel

kodex
Ordklass substantiv
samling föreskrifter, t.ex. lagar eller normer (vanligen abstrakt)
gammal handskrift i bokform Bruklighet särskilt i namn

kodicill
Ordklass substantiv
tillägg till aktstycke, särskilt till testamente eller fredsfördrag Bruklighet juridik

kodifiera
Ordklass verb
sammanställa spridda rättsregler till ett systematiskt lagverk
utvidgat: lagfästa oskrivna regler

kodifikation
Ordklass substantiv
det att kodifiera
konkret om resultatet: genom kodifiering uppkommet lagverk

kodilj
Ordklass substantiv
det att en spelare får visst mindre antal stick än hans bud kräver (i vissa kortspel, särskilt vira)

koefficient
Ordklass substantiv
tal i ett polynom som mulitpliceras med någon av polynomets variabler
konstant (typisk för ett ämne) med vars hjälp man kan beräkna den verkan eller förändring som uppkommer genom viss (fysisk) påverkan på det givna ämnet Bruklighet fysik

koexistens
Ordklass substantiv
samtidig förekomst
särskilt i fråga om parter med motstridiga intressen

koff
Ordklass substantiv
typ av mindre holländskt lastsegelfartyg med flat botten och så kallade svärd på sidorna mot avdriften Bruklighet historiskt

koffein
Ordklass substantiv
ett ämne med stimulerande verkan, som förekommer i bl.a. kaffe och te

kofferdamm
Ordklass substantiv
utrymme mellan vattentäta skott i fartyg

kofferdist
Ordklass substantiv
sjöman vid handelsflottan Bruklighet ålderdomligt
handelsfartyg Bruklighet ålderdomligt

koffert
Ordklass substantiv
mindre kista för respackning
ofta om behållare för resgods i allmänhet

koffertfisk
Ordklass substantiv
typ av fisk med kroppen innesluten i ett fast pansar av sexkantiga benplåtar, som förekommer på grunt vatten i varma hav

kofot
Ordklass substantiv
ett bräckverktyg som består av en järnstång vars ena ända är böjd och kluven eller kilformig

kofta
Ordklass substantiv
stickad tröja som på framsidan har knäppning från halsen ända ner till midjan och bärs över annat plagg
ibland även: lång livrock till folkdräkt

kofångare
Ordklass substantiv
stötfångare Bruklighet något föråldrat

koger
Ordklass substantiv
fodral för pilbågspilar, som bärs på ryggen
ibland även om fodral till båge

kogg
Ordklass substantiv
typ av medeltida handelsfartyg

kognat
Ordklass substantiv
mest plural: person som ingår i en grupp med varandra besläktade personer mellan vilka kvinnligt släktskapsled finns (om man eller kvinna)

kognatisk
Ordklass adjektiv
särskilt: som avser släkting eller släktskap på kvinnosidan, särskilt i fråga om tronföljd där även kvinnor kan ärva tronen

kognition
Ordklass substantiv
sammanfattning av de intellektuella funktionerna, såsom tänkande, varseblivning, minne m.m. Bruklighet psykologi

kognitiv
Ordklass adjektiv
som avser intellektuella funktioner, såsom tänkande, varseblivning, minne m.m.

kohandel
Ordklass substantiv
politisk uppgörelse i vilken båda parter offrar principer för kortsiktiga praktiska fördelar

kohandla
Ordklass verb
genomföra kohandel

koherens
Ordklass substantiv
inre sammanhang (vanligen abstrakt)
speciellt i fråga om vågrörelser: det att vara i samma fas
utvidgat: tankemässig samstämmighet

koherent
Ordklass adjektiv
tankemässigt sammanhängande
som har samma frekvens och konstant inbrödes fasskillnad (om två eller flera vågrörelser)

kohesion
Ordklass substantiv
sammanhållande kraft mellan olika delar av samma kropp eller vätska (särskilt mellan molekylerna)

kohort
Ordklass substantiv
truppavdelning som utgjorde underavdelning i legion i det antika Rom Bruklighet historiskt
utvidgat: stor motståndarskara
speciellt: grupp personer med vissa gemensamma kännetecken Bruklighet sociologi

koj
Ordklass substantiv
sovplats på fartyg
utvidgat: säng Bruklighet vardagligt

koja
Ordklass substantiv
mycket enkel byggnad avsedd för tillfälligt boende eller tillfälligt uppehåll
speciellt om liten byggnad e.d. byggd av barn för lek
allmännare: anspråkslös stuga
koja
Ordklass verb
gå till sängs Bruklighet sjöfart eller vardagligt

kok
Ordklass substantiv
mängd mat som kokas på en gång
även överfört
det att koka något

koka
Ordklass substantiv
naturlig jordklump
ett läke- och njutningsmedel berett av torkade blad från kokabusken, särskilt använt av indianerna i Anderna
koka
Ordklass verb
vara i stark bubbling och snabbt övergå till gasform p.g.a. hög temperatur (om vätska) Bruklighet noggrannare definition i fysiska och kemiska sammanhang
särskilt i matlagningssammanhang
ibland även om fast föda i vatten
överfört, speciellt: vara i stark rörelse och bubbla etc. som vid kokning
speciellt även om person: vara mycket upprörd
försätta i stark bubbling genom upphettning (med avseende på vätska, särskilt vid matlagning)
upphetta matvara i kokande vatten så att den blir ätbar, hållbar e.d.
med avseende på andra företeelser: behandla med kokande vatten

koka ihop något
Frasklass verbfras
gemensamt fundera ut något (ofta skadligt)

koka in
Frasklass verbfras
koka för konservering

kokain
Ordklass substantiv
ett narkotiskt medel som utvinns ur kokabuskens blad

kokainism
Ordklass substantiv
kokainmissbruk

kokard
Ordklass substantiv
typ av liten rund rosett eller platta, använd som igenkänningstecken eller prydnad, t.ex. på studentmössa

kokare
Ordklass substantiv
mest i sammansättningar: kärl eller apparat för kokning

kokarreaktor
Ordklass substantiv
kärnreaktor som kyls med vatten som kommer i kokning

koka sig
Frasklass verbfras
bilda kokor (om jord)

koka soppa på en spik
Frasklass verbfras
göra alltför mycket av litet

koka över
Frasklass verbfras
koka så häftigt att det flödar över (om vätska)
överfört om person, i uttryck för stark vrede

kokbok
Ordklass substantiv
bok med matrecept

kokeri
Ordklass substantiv
inrättning för kokning och förädling av råvara

kokerska
Ordklass substantiv
kvinna som har till yrke att laga mat

kokett
Ordklass substantiv
mycket kokett kvinna Bruklighet ålderdomligt
kokett
Ordklass adjektiv
som lägger alltför stor vikt vid att frösöka göra sig attraktiv (särskilt om kvinna)
även om handling, klädsel e.d.
även överfört om handling som utförs enbart för att vinna sympatier e.d.

kokettera
Ordklass verb
uppträda kokett
överfört: försöka göra sig intressant genom att alltför tydligt visa fram sina positiva egenskaper

koketteri
Ordklass substantiv
det att uppträda kokett

kokgrop
Ordklass substantiv
grop avsedd till eldstad för tillredning av mat utomhus

kokhet
Ordklass adjektiv
uppvärmd till kokpunkten
utvidgat, som överdrift: mycket varm

kokill
Ordklass substantiv
gjutform för metall
handskydd för fäktvapen o.d.

kokkonst
Ordklass substantiv
matlagningskonst

kokkorv
Ordklass substantiv
löst stoppad korv avsedd för kokning

kokkärl
Ordklass substantiv
behållare för tillredning av mat på spis, i ugn etc., t.ex. gryta, kastrull, stekpanna (särskilt för normalt hushåll men även t.ex. i militära sammanhang)

kokkött
Ordklass substantiv
segt kött som är avsett att kokas (ofta från framdelen av nötkreatur)

koklåda
Ordklass substantiv
värmeisolerande anordning avsedd för efterkokning utan värme, t.ex. en trälåda med hö eller tidningspapper Bruklighet mest historiskt

kokong
Ordklass substantiv
hölje som vissa insektslarver spinner omkring sig då de ingår i puppstadiet

kokoppor
Ordklass substantiv
en smittsam sjukdom hos kor (med utslag ur vilka vaccin mot smittkoppor kan framställas)

kokos
Ordklass substantiv
vit, riven, välsmakande pordukt av kokosnötens kärna
även om annan produkt av kokosnöten Bruklighet i sammansättningar

kokosboll
Ordklass substantiv
krämfylld, stor, lätt godsak överdragen med choklad och kokos

kokosfett
Ordklass substantiv
fett framställt ur kokosnötens kärna (används bl.a. till margarin och frityr)

kokoskaka
Ordklass substantiv
småkaka bakad med kokosflingor

kokosmatta
Ordklass substantiv
matta av kokosfibrer, använd som dörrmatta o.d.

kokosmjölk
Ordklass substantiv
flytande frövita i kokosnöt (använd t.ex. i indisk matlagning)

kokosnöt
Ordklass substantiv
en mycket stor, rund, brun, hårig nöt med vitt, mjölkliknande innanmäte (med stor användning som föda för djur och människor)

kokospalm
Ordklass substantiv
en stor palm som bär kokosnötter

kokott
Ordklass substantiv
finare prostituerad Bruklighet ålderdomligt
liten rund eller oval portionsform för ett ägg m.m.

kokplatta
Ordklass substantiv
värmeplatta på spis
särskilt om fristående elektrisk sådan

kokpunkt
Ordklass substantiv
temperatur vid vilken en vätska kokar vid normalt lufttryck
överfört i uttryck för vrede e.d.

koks
Ordklass substantiv
bränsel som framställs genom torrdestillation av stenkol (vid gasverk eller särskild anläggning)

koksa
Ordklass verb
omvandla stenkol till koks
övergå till koks (om kol) Bruklighet mest presens particip

koksalt
Ordklass substantiv
beteckning på vanligt salt av den typ som används vid matlagning

koktid
Ordklass substantiv
särskilt: tid som åtgår för att något skall koka färdigt

kokvagn
Ordklass substantiv
fordon utrustat för matlagning m.m. Bruklighet särskilt militärväsen

kokvrå
Ordklass substantiv
mycket litet köksutrymme i mindre lägnehet

kol
Ordklass substantiv
ett fast, icke-metalliskt grundämne med huvudanvändning som bränsle, som i bundet tillstånd uppträder i alla organiska ämnen och i fri form endast i diamant och grafit
svart, brännbart material som har avlagrats i berggrunden och som uppstått genom långsam förmultning av växt- och djurdelar
material som uppstått genom ofullständig förbränning av trä
även om bitar av dessa material

kola
Ordklass substantiv
typ av seg karamell som kokas av grädde, socker, sirap och smör (vanligen fyrkantig och inlagd i papper)
kola
Ordklass verb
bränna organiskt ämne till kol
mest i vissa uttryck: dö Bruklighet vardagligt

kolare
Ordklass substantiv
arbetare vid kolmila

kolartro
Ordklass substantiv
blond och kritiklös auktoritetstro

kolaträd
Ordklass substantiv
ett tropiskt träd som är besläktat med kakoträdet och har stora frön (nötter) av vilka extrakt framställs för bl.a. Coca-Cola och choklad

kolborste
Ordklass substantiv
kontaktborste av kol i elektriska apparater

kolbotten
Ordklass substantiv
ställe där kolmila står eller har stått

kolbox
Ordklass substantiv
kolrum på fartyg Bruklighet mest historiskt
plåtkärl för hämtning och förvaring av kol inomhus

kolbrikett
Ordklass substantiv
sammanpressat stycke av pulvriserat kol för eldning

kolbulle
Ordklass substantiv
en pannkaksliknande maträtt av vetemjöl och vatten, gräddad i stekflott (förr vanlig bland skogsarbetare)

kolbärare
Ordklass substantiv
person som yrkesmässigt bär kol Bruklighet historiskt

kolchos
Ordklass substantiv
kollektivjordbruk (ursprungligen i Sovjetunionen)

koldioxid
Ordklass substantiv
en färglös och luktlös gas som ingår i luft, bl.a. (i särskilt hög grad) i utandningsluft

koldisulfid
Ordklass substantiv
en färglös vätska som är ne förening av kol och svavel och som används som lösningsmedel m.m.

koleld
Ordklass substantiv
eld bestående av en samling brinnande kol

kolera
Ordklass substantiv
en svår, smittsam tarmsjukdom

koleraflagga
Ordklass substantiv
gul karantänsflagga

kolerakyrkogård
Ordklass substantiv
kyrkogård för begravning av koleraoffer, särskilt från den stora epidemin på 1830-talet Bruklighet historiskt

koleriker
Ordklass substantiv
person med häftigt temperament

kolerisk
Ordklass adjektiv
häftigt uppbrusande (om person, vanligen som karaktärsdrag)
även om handlin o.d.

kolesterol
Ordklass substantiv
ett organiskt ämne som förekommer i små mängder i alla celler hos ryggradsdjur och kan lagras i bl.a. kärlväggarna och enligt vissa forskare förorsaka åderförkalkning

kolfiber
Ordklass substantiv
fiber uppbyggd av grafit, som uppblandad med plast eller metall används till att förstärka flygplan, bilar, båtar etc.

kolflöts
Ordklass substantiv
lager av stenkol eller brunkol etc.

kolförening
Ordklass substantiv
organisk kemisk förening av kol och minst ett annat ämne

kolgruva
Ordklass substantiv
gruva där stenkol bryts

kolhydrat
Ordklass substantiv
ämne tillhörande en stor grypp syrerika organiska föreningar, som innefattar olika sockerarter, stärkelse och cellulosa (särskilt betraktad som näringsämne)

kolhämtare
Ordklass substantiv
plåtkärl för hämtning och förvaring av kol inomhus Bruklighet historiskt

kolibakterie
Ordklass substantiv
en stavformig bakterie som normalt finns i tjocktarmen men kan sprida sig och framkalla inflammationssymptom, bl.a. i urinvägarna

kolibri
Ordklass substantiv
typ av mycket lite, färggrann, snabbflygande fågel, som kan sväva orörlig i luften med surrande vingar och som lever av att suga nektar (förekommer i de tropiska delarna av Amerika)

kolifej
Ordklass substantiv
glad tillställning Bruklighet vardagligt, något föråldrat

kolik
Ordklass substantiv
smärtsam tarmkramp

koling
Ordklass substantiv
försupen, traselegant hamnarbetare med speciell humor

kolit
Ordklass substantiv
inflammation i tjocktarmen

kolja
Ordklass substantiv
en torskfisk med svart sidolinje och en stor, mörk fläck på var sida under främre ryggfenan (en viktig matfisk som lever i Nordsjöns och Skageracks djupvatten)

koljé
Ordklass substantiv
halsband

kolka
Ordklass verb
dricka i stora klunkar

kolkwitzia
Ordklass substantiv
en trädgårdsbuske med graciöst överhängande grenar, översållade med klasar av klocklika, rosa blommor

koll
Ordklass substantiv
kontroll Bruklighet vardagligt
utvidgat: titt

kolla
Ordklass verb
kontrollera Bruklighet vardagligt
utvidgat: skaffa upplysningar om
speciellt (ofta med partikeln in): titta

kollabera
Ordklass verb
falla ihop (om person) Bruklighet mindre brukligt

kollaboration
Ordklass substantiv
det att kollaborera

kollaboratör
Ordklass substantiv
person som samarbetar med fienden under ockupation e.d.

kollaborera
Ordklass verb
samarbeta med fiende

kollagen
Ordklass substantiv
en huvudbeståndsdel i bindväv, som utgörs av fiberliknande äggviteämnen, kombinerade i starka buntar eller lösa nätverk

kollaps
Ordklass substantiv
fullständigt och plötsligt sammanbrott fysiskt eller psykiskt

kollapsa
Ordklass verb
fullständigt och plötsligt falla ihop p.g.a. yttre verkande kraft
särskilt kroppsligt eller själsligt: bryta samman

kollation
Ordklass substantiv
festligt samkväm Bruklighet formellt
kontrolläsning av en avskrift mot originalet

kollationera
Ordklass verb
kontrolläsa avskrift mot original
speciellt även: genomföra första repetitionen av ett teaterstycke (varvid bl.a. de utskrivna rollerna jämförs med originalpjäsen)

kollationering
Ordklass substantiv
det att kollationera
särskilt: första genomgång av en pjäs med regissör och skådespelare

kollega
Ordklass substantiv
arbetskamrat till viss person (vanligen på jämförbar, relativt hög nivå)
i plural ofta med innebörd av ömsesidighet
ofta med tonvikt på inre sammanhållning
även om konkurrerande tidning

kollegial
Ordklass adjektiv
som avser ett kollegium
som övgörs genom samråd av ett kollegiums ledamöter
som beter sig som en god kollega
även om handling o.d.

kollegialitet
Ordklass substantiv
kamratanda mellan kolleger (ofta med tonvikt på sammanhållning mot onvärlden)

kollegieblock
Ordklass substantiv
rutat eller linjerat anteckningsblock i A4-format med spiralrygg

kollegium
Ordklass substantiv
myndighet inom vilken beslut fattas efter omröstning
sammanträde med en skolas lärarkår
ursprungligen om äldre ämbetsverk där ärendena handläggs genom samråd mellan myndighetens ledamöter Bruklighet mest historiskt

kollekt
Ordklass substantiv
insamling för välgörande ändamål vid gudstjänst
även om de insamlade pengarna

kollektbön
Ordklass substantiv
en kort bön i gudstjänsten som läses före första textläsningen i huvudgudstjänsten

kollektion
Ordklass substantiv
samling av värdefulla föremål, speciellt konstföremål eller böcker
speciellt: en uppsättning nyskapade kläder för visningsändamål

kollektiv
Ordklass substantiv
större grupp personer som betraktas som en sammanhållen helhet p.g.a. gemensamma intressen, inre samarbete, sammanhållning utåt etc.
ofta i motsats till personer som avviker från gruppen (med negativ bibetydelse)
en grupp personer som är samlad kring något gemensamt, t.ex. någon verksamhet eller något intresse
substantiv i singular som betecknar ett flertal Bruklighet språkvetenskap
kollektiv
Ordklass adjektiv
som har att göra med en stor grupp personer som helhet och med föga tonvikt på skillnader mellan medlemmarna i gruppen
särskilt i fråga om gemensamma ansträngningar eller intressen
som i singular betecknar ett flertal (om substantiv) Bruklighet språkvetenskap

kollektivanslutning
Ordklass substantiv
automatisk anslutning av en hel grupp till en organisation (särskilt om LO-medlemmars avslutning till socialdemokratiska partiet)

kollektivanställd
Ordklass adjektiv
som anställts på grundval av kollektivavtal
ofta substantiverat

kollektivanställning
Ordklass substantiv
anställningsform som gäller en grupp anställda och inte individer (mest beträffande arbetare)

kollektivavtal
Ordklass substantiv
överesnkommelse mellan facklig organisation och arbetsgivare om anställningsvillkor (ursprungligen i motsats till enskilda överenskommelser)

kollektivfil
Ordklass substantiv
trafikfil för offentliga kommunikationsmedel, t.ex. buss (för snabb framkomst)

kollektivförsäkring
Ordklass substantiv
försäkring med speciella, förmånliga villkor för en hel grupp

kollektivhus
Ordklass substantiv
flerfamiljshus som drivs kollektivt av de boende

kollektivisera
Ordklass verb
överföra produktionsmedel från privat till allmän ägo

kollektivism
Ordklass substantiv
åskådning som innebär att gemensamma intressen sätts före individens intressens

kollektivjordbruk
Ordklass substantiv
större jordbruk som ägs eller arrenderas av ett antal bönder gemensamt (efter sovjetiskt mönster) Bruklighet delvis historiskt

kollektivnot
Ordklass substantiv
diplomatisk hänvändelse till en viss stat som skrivts gemensamt av flera stater

kollektivtrafik
Ordklass substantiv
trafik med offentliga kommunikationsmedel

kollektor
Ordklass substantiv
en av elektroderna i en transistor, där huvuddelen av de utsända laddningsbärarna (elektronerna) samlas upp
kommutator

koller
Ordklass substantiv
kronisk hjärnsjukdom hos häst, som beror på ökad vätskemängd i hjärnans hålrum

kolli
Ordklass substantiv
ett stycke fraktgods eller resgods
allmännare: stort paket e.d.

kollidera
Ordklass verb
häftigt stöta ihop, särskilt i trafiken
överfört: komma i konflikt
speciellt: infalla eller utspelas samtidigt som

kollision
Ordklass substantiv
häftig sammanstötning, särskilt i trafiken
även överfört
speciellt vid bedömning av rättsfall: motstridighet mellan tillämpbara lagar (varav endast en bör tillämpas)

kollisionskurs
Ordklass substantiv
rörelseriktning som innebär risk för kollision
ofta överfört för att ange risk för konflikt e.d.

kollisionsskott
Ordklass substantiv
vattentätt tvärskeppsgående skott i stäven på fartyg som gör att fartyget kan hålla sig flytande även om fören slås av e.d.

kollo
Ordklass substantiv
barnkoloni Bruklighet vardagligt

kolloid
Ordklass substantiv
typ av blandning av materia, där den ena delen (fasen) bildar mycket små, finfördelade partiklar i den andra delen Bruklighet kemi

kolloidal
Ordklass adjektiv
som utgör en kolloid

kollokvium
Ordklass substantiv
sammankomst med akademisk undervisning i samtalsform (mest på högre nivå)
utvidgat om anspråkslösare vetenskaplig konferens

kollra bort
Frasklass verbfras
få någon att tappa omdömesförmågan, t.ex. genom sin charm och utstrålning etc.

kollrig
Ordklass adjektiv
som lider av koller (om häst)
bångstyrig
som tillfälligt tappat omdömesförmågan Bruklighet vardagligt

kollusion
Ordklass substantiv
medvetet försvårande av utredning i brottmål genom undanröjande av bevis eller genom försök att få vittnen att avge tillrättalagda vittnesmål e.d.

kolm
Ordklass substantiv
typ av radiaktivt stenkol

kolmila
Ordklass substantiv
anordning i det fria för framställning av träkol genom torrdestillation av trä Bruklighet historiskt

kolmonoxid
Ordklass substantiv
enmycket giftig, färglös och luktlös gas som bildas vid ofullständig förbränning av kol

kolmårdsmarmor
Ordklass substantiv
typ av marmor med gröna ådror från Kolmården

kolmörk
Ordklass adjektiv
helt mörk

kolofon
Ordklass substantiv
slutskrift i en bok med uppgifter om tryckort, tryckår m.m. (mest i äldre böcker)
ibland om liknande sakuppgifter på titelblad i större nutida bokverk

kolofonium
Ordklass substantiv
ett naturharts, som bl.a. används till hartsning av fiolstråkar

kolokvint
Ordklass substantiv
en odlad gurkväxt med äppelstor frukt som har mycket bitter smak och starkt laxerande verkan

kolon
Ordklass substantiv
ett skiljetecken (:), som bl.a. används efter anföringssats före direkt anföring och för att signalaera uppräkning
versled avgränsat av paus
del av tarmkanalen, som utmynnar i ändtarmen

kolonat
Ordklass substantiv
jord avsedd för mindre nyodling, särskilt (förr) om kronojord i Norrland, upplåten av staten Bruklighet historiskt

koloni
Ordklass substantiv
befolkat område som är helt underställt annan nation (särskilt om europeiska länders besittningar i andra världsdelar) Bruklighet historiskt
samling personer som bildar en mer eller mindre fast enhet (vanligen om en grupp personer som lämnat sina ursprungliga vistelseorter e.d. och nu bor tillsammans i ett särskilt område, ofta i främmande land)
även mer abstrakt
även utvidgat om grupp av djur eller växter
mest i sammansättningar: samling av mindre jordlotter som arrenderas ut, särskilt till tätorsbor för grönsaks- och blomsterodling e.d.
sommarhem på landet för en större grupp barn

kolonial
Ordklass adjektiv
som har att göra med besitningar i främmande land, särskilt europeiska nationers besittningar i andra världsdelar

kolonialarmé
Ordklass substantiv
armé avsedd för tjänst i en koloni, vanligen bestående av soldater från både moderlandet och kolonin Bruklighet historiskt

kolonialism
Ordklass substantiv
system som innebär att vissa högre utvecklade stater behärskar och utnyttjar andra länder i andra världsdelar Bruklighet mest historiskt

kolonialkrig
Ordklass substantiv
krig som rör herravälde över kolonier Bruklighet mest historiskt

kolonialpolitik
Ordklass substantiv
politik som avser förvärvande eller förvaltning av kolonier Bruklighet mest historiskt

kolonialstil
Ordklass substantiv
stil inom arkitektur och konsthantverk som införts av kolonisatörer i ett land, särskilt i USA men även i t.ex. Indien (om t.ex. en självständigt utformad, lokalt varierande brittisk klassicism)

kolonialtid
Ordklass substantiv
mest bestämd form: tidsperiod under vilken många europeiska länder hade kolonier (i allmänhet eller beträffande visst land)

kolonialvara
Ordklass substantiv
råvara från tropiskt eller subtropiskt land, t.ex. kaffe, kakao och kryddor

kolonialvälde
Ordklass substantiv
sammanfattningen av ett land och dess kolonier
även om enbart en del av kolonierna

kolonilott
Ordklass substantiv
jordlott inom koloniområde

kolonisation
Ordklass substantiv
det att kolonisera

kolonisatör
Ordklass substantiv
person som deltar i grundandet av oloni

kolonisera
Ordklass verb
göra ett land till koloni
befolka och odla upp ej utnyttjad mark
utvidgat om djur och växter: invandra och tubreda sig över nytt område

kolonistuga
Ordklass substantiv
liten stuga på kolonilott, vanligen inte avsedd för permanent boende

kolonn
Ordklass substantiv
hög, rund pelare, bestående av bas, skaft och kapitäl, som fungerar som byggnadsstöd och samtidigt som prydnad
även utvidgat om andra pelarformiga företeelser
formering av militär styrka med den ena underavdelningen bakom den andra
utvidgat om andra liknande företeelser
en samling element i en matris som står vertikalt ordnade Bruklighet matematik

kolonnad
Ordklass substantiv
rad av kolonner förbundna genom ett bjälklagstak, t.ex. framför större byggnad Bruklighet arkitektur, mest historiskt

kolonnett
Ordklass substantiv
liten kolonn, t.ex. i bågfönster

kolonnordning
Ordklass substantiv
system enligt vilket kolonner och det på dessa vilande bjälklaget är uppbyggda i antik och antikiserande arkitektur
formering i militär kolonn

koloradoskalbagge
Ordklass substantiv
en gulaktig skalbagge som har tio svarta längsband över täckvingarna och som såtadkommer stor skada på potatis genom att äta upp bladen (ibland påträffad i Sverige)

koloratur
Ordklass substantiv
utsmyckning av sång med drillar och löpningar (särskilt i romantisk vokalmusik)

koloratursångerska
Ordklass substantiv
sångerska med högt liggande och lättrörlig stämma

kolorera
Ordklass verb
förse med färger (ibland något överdrivna)
utsmycka med koloratur

kolorism
Ordklass substantiv
måleri som främst inriktar sig på färgverkan

kolorist
Ordklass substantiv
konstnär som lägger huvudvikt vid färgverkan

kolorit
Ordklass substantiv
sammanfatningen av de färger som förekommer på en målning eller annan färgkomposition (ofta med tonvikt på deras känslomässiga helhetsverkan)
i fråga om musik: klangfärg

kolos
Ordklass substantiv
os som uppstår vid eldnig i eldstad med stängt spjäll och som är giftigt p.g.a. den ingående koloxiden

koloss
Ordklass substantiv
mycket stor staty
utvidgat: stor person eller stort föremål

kolossal
Ordklass adjektiv
ofantligt stor
ofta abstrakt
även som allmänt försätrkningsord (särskilt som adverb)

koloss på lerfötter
Frasklass nominalfras
något som ytligt sett är stort och imponernade men i verkligheten mycket sårbart Bruklighet ursprungligen bibliskt

koloxid
Ordklass substantiv
en mycket giftig, färglös och luktlös gas som bildas vid ofullständig förbränning av kol

kolportage
Ordklass substantiv
försäljning av enklare böcker vid dörren Bruklighet historiskt
litterärt verk av låg kvalitet Bruklighet i sammansättningar

kolportera
Ordklass verb
bära omkring och bjuda ut böcker, tidskrifter o.d. till försäljning Bruklighet mest historiskt

kolportör
Ordklass substantiv
kringsresande bokförsäljare Bruklighet mest historiskt
kringsresande predikant som även säljer religiös litteratur

kolryss
Ordklass substantiv
vagn med flätad korg för transport av träkol Bruklighet historiskt

kolstybb
Ordklass substantiv
blandning av finfördelat kol sand och tjära, använd som beläggning på löparbanor m.m.

kolstål
Ordklass substantiv
stål var viktigaste beståndsdel utom järn utgörs av kol (om vanligt stål till skillnad från legerat specialstål)

kolsvart
Ordklass adjektiv
helt svart

kolsvavla
Ordklass substantiv
koldisulfid Bruklighet äldre beteckning

kolsyra
Ordklass substantiv
en svag syra som utgör vattenlösning av koldioxid
speciellt om bubblor i läskedryck
ibland även: koldioxid

kolsyraassimilation
Ordklass substantiv
den process där de gröna växterna under inverkan av ljuset omvandlar koldioxid och vatten till kolhydrater och fri syrgas (även kallad fotosyntes)

kolsyrad
Ordklass adjektiv
som innehåller kolsyra
speciellt om dryck (ofta med tonvikt på bubblande e.d.)

kolsyresnö
Ordklass substantiv
koldioxid i fast form, använd för eldsläckning och kylning

kolt
Ordklass substantiv
typ av livplagg utan knäppning och med skärp (använd bl.a. i den samiska dräkten och förr av småbarn)

koltablett
Ordklass substantiv
vätske- och bakterieupptagande tablett som innehåller kol och används vid akuta tarminfektioner

koltavdelning
Ordklass substantiv
avdelning på barndaghem för barn i koltåldern

koltbarn
Ordklass substantiv
litet barn i koltåldern

kolteckning
Ordklass substantiv
teckning ritad med kolstift
även om motsvarande teknik och verksamhet

koltetraklorid
Ordklass substantiv
en färglös, giftig vätska som används som lösningsmedel, t.ex. för borttagning av fettfläckar vid kemisk tvätt

koltrast
Ordklass substantiv
en trast med gul näbb och helsvart dräkt hos hannen (en storsångare)

koltråd
Ordklass substantiv
kol framställd genom kolning av bomullstråd (förr använd till glödtråd i glödlampor Bruklighet historiskt

koltålder
Ordklass substantiv
småbarnsålder (1-3 år)

kolugn
Ordklass substantiv
fullkomligt lugn

kolumbarium
Ordklass substantiv
förvaringsplats för gravurnor med avlidnas brända stoft

kolumn
Ordklass substantiv
lodrät avdelning i text, ifylld med ord eller siffror och ofta avgränsad med lodräta linjer
utvidgat: färdigsatt och färdigbruten trycksida
personlig spalt i tidning

kolumnist
Ordklass substantiv
skribent med egen, personligt hållen spalt i en tidning

kolumntitel
Ordklass substantiv
överskrift på trycksida

kolv
Ordklass substantiv
fram- och återgående, cylinderformad maskindel i en tättslutande hylsa (särskilt i pumpar och motorer)
bakre, bredare del av stocken på ett handledvapen, som vid eldgivning stöds mot kroppen eller hålls i handen och tar upp rekylen
halsförsett glaskärl, som används inom kemisk laboratorieteknik
axliknande blomställning med oskaftade blommor på en tjock axel
föremål som är förtjockat i ena ändan (i vissa tekniska sammanhang)

kolvhals
Ordklass substantiv
särskilt: smal, rund del på handeldvapen som förenar kolven med framstocken

kolväte
Ordklass substantiv
organisk förening av enbart kol och väte

koma
Ordklass substantiv
djup medvetslöshet
diffus töckenslöja som utgör yttre delen av huvudet hos kometer
ett avbilningsfel hos linser och speglar, vilket visar sig i att en punkt återges som en kometliknande fläck

komatös
Ordklass adjektiv
som innebär eller har att göra med koma

kombattant
Ordklass substantiv
deltagare i strid

kombi
Ordklass substantiv
kombinerad person- och varutransportbil

kombinat
Ordklass substantiv
en företagsform av koncerntyp, som innebär en kombination och koncentration av flera olika produktionsenheter för att bättre utnyttja samma råvara, kraftkälla e.d. (vanlig i det forna Sovjet men även prövad i andra länder)
kombination av intressegrupper o.d.

kombination
Ordklass substantiv
sammanställning av olika företeelser som bildar en ny helhet, ofta med avsikten att delarna skall komplettera varandra (mest i fråga om abstrakta företeelser)
även utvidgat
visst urval av enheter ur en mängd (särskilt om viss följd av siffror och/eller bokstäver för vissa typer av lås)
speciellt i fråga om antalet möjligheter: mängd med visst antal enheter valda ur en större mängd utan hänsyn till inbördes ordning Bruklighet matematik
genomtänkt följd av drag avsedd att leda till fördel i schakc men även i andra spel (vanligen om överraskande dragföljder)
även utvidgat, särskilt i lagspelssammanhang)

kombinationsförmåga
Ordklass substantiv
förmåga att göra nya sammanställningar och uträkningar
särskilt i schack m.fl. spel: förmåga att beräkna fördelaktiga dragföljder

kombinationslås
Ordklass substantiv
typ av lås som öppnas genom att ställas in på viss kombination av siffror e.d. (genom vridning av rattar e.d.)

kombinationsmåttsats
Ordklass substantiv
måttsats bestående av ett större antal passbitar som medger uppbyggandet av ett stort antal längdmått för noggrann kontroll av mätinstrument

kombinationspanna
Ordklass substantiv
värmepanna som enkelt kan ställas om till olika bränslen, t.ex. koks, olja eller ved, eller till elektrisk drift

kombinationsspel
Ordklass substantiv
spelsätt främst inriktat på att vinna fördel genom överraskande kombinationer istället för genom långsiktiga planer (i schack eller liknande spel)
ofta även i billspel: väl fungerande samspel i ett lag, ofta med speciella finesser

kombinationstävling
Ordklass substantiv
skidtävling bestående av flera olika grenar

kombinatorisk
Ordklass substantiv
som har att göra med kombinationer
som utgör kombination

kombinera
Ordklass verb
sammanställa till ny helhet (med avseende på företeelser som är olika men kompletterar varandra)
även i fråga om oavsiktlig sammanställning
speciellt militärväsen: föra samman trupper till en enhet
speciellt även i olika sportsammanhang Bruklighet i perfekt particip
försöka nå fördel genom en skarpt beräknad, överraskande dragföljd, gärna med offer (i schack e.d.)

komedi
Ordklass substantiv
huvudsakligen rolig teaterpjäs med lyckligt slut
även utvidgat
ofta överfört om komiskt händelseförlopp eller agerande (eller enbart förställning) i verkliga livet

komediant
Ordklass substantiv
skådespelare, särskilt i det komiska facket Bruklighet ibland nedsättande

komedienn
Ordklass substantiv
skådespelerska som spelar komedier

komet
Ordklass substantiv
typ av himlakropp som har lysande svans och som går i en bana runt solen och växer i ljusstyrka då den närmar sig denna
överfört om någon som plötsligt visar utomordentliga kvaliteter

komfort
Ordklass substantiv
angenäm och praktisk bekvämlighet i inredning, service etc.

komfortabel
Ordklass adjektiv
bekväm och praktisk
överfört: som uppnås utan ansträngning

komihåg
Ordklass substantiv
minne Bruklighet vardagligt

komik
Ordklass substantiv
det att vara lustig

komiker
Ordklass substantiv
skådespelare eller underhållare med komisk inriktning
försvagat: lustig person

komisk
Ordklass adjektiv
som lockar till munterhet, särskilt oavsiktligt (särskilt om handling, situation e.d.)
även om person

komma
Ordklass substantiv
ett mindre skiljetecken (,), som används för att åtskilja satser och satsdelar i en mening
komma
Ordklass verb
förflytta sig och inom kort vara framme på angiven plats eller (underförstått) i talarens närhet etc. (ibland med tonvikt på målet, ibland på förflyttningen)
i fråga om tid: äga rum
utvidgat med tonvikt på resultatet, oavsett förflyttningen: hamna på viss plats
även överfört i fråga om förändring av tillstånd e.d.
ha sitt ursprung i
framföra som sitt yttrande (med avseende på visst innehåll e.d.)
även allmännare
påverka någon eller något till att undergå viss förändring e.d.
bringa i visst tillstånd e.d. Bruklighet ålderdomligt
med infinitiv: av en händelse övergå till visst framtida skeende eller tillstånd
med infinitiv: kunna förutses senare ägna sig åt verksamheten eller råka i tillståndet som framgår av sammanhanget

komma an
Frasklass verbfras
vara avhängig av
nästan enbart imperativ: börja slåss
allmännare: börja kämpa

komma av sig
Frasklass verbfras
tappa sammanhanget i det man framför p.g.a. att man blir störd

kommabacill
Ordklass substantiv
kolerabakterie

komma bort
Frasklass verbfras
försvinna och för tillfället inte kunna återfinnas (om föremål)
även utvidgat om person
även överfört
speciellt: komma att spela en helt undanskymd roll

komma dragande med
Frasklass verbfras
komma med något obehagligt eller otrevligt Bruklighet vardagligt, vanligen bildligt

komma för
Frasklass verbfras
uppenbara sig för någon i tankarna

komma i andra hand
Frasklass verbfras
få stå tillbaka för något viktigare, få vänta

komma i betraktande
Frasklass verbfras
komma i fråga

komma i dagen
Frasklass verbfras
bli synlig eller uppenbar

komma i delo
Frasklass verbfras
bli osams, råka i strid

komma i efterhand
Frasklass verbfras
komma i andra rummet eller i sämre ställning

komma i fråga
Frasklass verbfras
övervägas och eventuellt komma att ske

komma ifråga
Frasklass verbfras
anses lämplig
övervägas och eventuellt komma att ske

komma ifrån
Frasklass verbfras
slippa undan något ansträngande
i negerande uttryck: låta bli att medge

komma igen
Frasklass verbfras
särskilt: återkomma med nya krafter Bruklighet vardagligt
börja kämpa Bruklighet i imperativ

komma ihop sig
Frasklass verbfras
bli osams

komma ihåg
Frasklass verbfras
lagra i minnet
kunna återkalla något ur minnet

komma in
Frasklass verbfras
komma fram till avsedd mottagare (om försända föremål av olika slag)
med konstruktionsväxling (om avsändaren): skicka in
särskilt: övergå till att behandla vid diskussion e.d.
bli antagen

komma loss
Frasklass verbfras
bli fri från något som inskränker ens rörelsefrihet
ofta mer eller mindre bildligt
speciellt: släppa alla hämningar och bete sig okonventionellt Bruklighet vardagligt

kommande
Ordklass adjektiv
som om en kortare tid kommer att vara aktuell (särskilt om verksamhet e.d.)

kommanditbolag
Ordklass substantiv
handelsbolag där minst en bolagsman är obegränsat ansvarig medan övriga ansvarar i enlighet med sina satsade belopp

kommanditdelägare
Ordklass substantiv
delägare i kommanditbolag med begränsat ansvar

kommando
Ordklass substantiv
kort befallning, vanligen med ett standardiserat uttryck (särskilt till soldat eller djur)
högsta befäl
utvidgat: ställning som ger möjlighet att bestämma
manöveranordning e.d.
mest i sammansättningar: särskilt utvald, mindre truppförband (för svårare uppdrag)

kommandobrygga
Ordklass substantiv
upphöjd plats på fartyg varifrån manövreringen sker

kommandoekonomi
Ordklass substantiv
ekonomiskt system som i stor utsträckning styrs av centrala myndigheter (d.v.s. i princip av staten)

kommandomål
Ordklass substantiv
regeringsärende som gäller försvarsmakten och som kan avgöras av försvarsministern under statsministerns överinseende

kommandoröst
Ordklass substantiv
stark och befallande röst (som vid kommando)

komma ned på jorden igen
Frasklass verbfras
återfå sinnet för realiteter

komma någon till del
Frasklass verbfras
tillfalla någon

komma någon till livs
Frasklass verbfras
få kroppskonstakt med någon (vanligen i avsikt att skada)

komma något på skam
Frasklass verbfras
inte uppfylla något

komma på
Frasklass verbfras
särskilt: ertappa
erinra sig
i vissa uttryck: inträffa

komma på det klara med
Frasklass verbfras
komma att förstå

komma på efterkälken
Frasklass verbfras
bli efter, t.ex. i en tävling eller ett arbete

komma på fötter
Frasklass verbfras
repa sig

komma på grön kvist
Frasklass verbfras
få det ekonomiskt bra

komma på kant med någon
Frasklass verbfras
komma i konflikt med någon

komma sig
Frasklass verbfras
tillfriskna
i vissa uttryck: hänga samman orsaksmässigt

komma sig för
Frasklass verbfras
i vissa uttryck: ta sig samman för att utföra något man känner visst motstånd mot

komma sig upp
Frasklass verbfras
vinna framgång, särskilt socialt

kommatera
Ordklass verb
förse text med kommatecken för att skilja enheter i satsen åt, ange pauser m.m.
allmännare: interpunktera

kommatering
Ordklass substantiv
det att kommatera

komma till
Frasklass verbfras
börja existera, vanligen genom mänskligt arbete e.d.

komma till heders
Frasklass verbfras
bli använd och uppskattad

komma till korta
Frasklass verbfras
misslyckas

komma till mötes
Frasklass verbfras
göra till viljes

komma till tals med någon
Frasklass verbfras
få tillfälle att tala med någon

komma till åren
Frasklass verbfras
bli gammal

komma ur askan i elden
Frasklass verbfras
råka in i något ännu värre

komma ut
Frasklass verbfras
särskilt: spridas och bli bekant
betala
bli resultatet av något
publiceras

komma ut med
Frasklass verbfras
få publicerad

komma vid
Frasklass verbfras
angå

komma åt
Frasklass verbfras
råka röra vid
få tag på
överfört: ta itu med och försöka göra något åt
få tillfälle till något

komma över
Frasklass verbfras
lyckas få tag på
bli fri från nedstämdhet över förlust e.d.

komma överens
Frasklass verbfras
bestämma i samråd
leva i enighet och sämja

kommendant
Ordklass substantiv
högsta chef för en fästning Bruklighet mest historiskt
militärbefälhavare i en stad
officer som övervakar ordningen i ett högkvarter e.d.

kommendantur
Ordklass substantiv
befattning som kommendant

kommendera
Ordklass verb
föra befäl över militär
beordra någon att utföra något
även med avseende på ordern
även utvidgat till icke-militära sammanhang

kommendering
Ordklass substantiv
särskilt: militärt uppdrag av tillfällig natur

kommendör
Ordklass substantiv
titel för högre officer i flottan (motsvarande överste inom den övriga försvarsmakten)
högre officer i Frälsningsarmén
innehavare av högre grad av en irddarorden

kommendörkapten
Ordklass substantiv
titel för högre officer vid flottan (motsvarande överstelöjtnant inom den övriga försvarsmakten)

kommensurabel
Ordklass adjektiv
mätbar med samma mått och därför jämförbar Bruklighet matematik

kommentar
Ordklass substantiv
uttalande som uttrycker personlig inställning eller utgör förklaring till annat uttalnde eler till händelse, särskilt i massmedier
ibland i uttryck som anger en negativ attityd
även i vardaglig kommunikation

kommentator
Ordklass substantiv
person med uppgift att ge kommentarer, särskilt i TV, radio etc.

kommentera
Ordklass verb
ge kommentarer till annat uttalnde eller till nyss inträffad händelse e.d.
även med bibetydelse av kritik
speciellt i sportsammanhang

kommenterad utgåva
Frasklass nominalfras
utgåva av äldre skrift med textförklaringar

kommers
Ordklass substantiv
livlig handel
även med negativ bibetydelse

kommersa
Ordklass verb
bedriva handel Bruklighet mindre brukligt

kommerseråd
Ordklass substantiv
titel för högre ämbetsman i kommerskollegium

kommersialisera
Ordklass verb
göra något till föremål för vinstgivande affärsverksamhet Bruklighet ofta nedsättande

kommersialism
Ordklass substantiv
ensidig inriktning på vinstgivande affärsverksamhet Bruklighet nedsättande, särskilt i vänsterpolitisk debatt

kommersiell
Ordklass adjektiv
som i första hand tjänar vinstintressen Bruklighet ibland något nedsättande
mer neutralt: affärsmässig

kommerskollegium
Ordklass substantiv
ett ämbetsverk som handhar ärenden rörande handel, sjöfart och industri

komminister
Ordklass substantiv
titel för ordinarie präst närmast under kyrkoherde

kommiss
Ordklass substantiv
grovt, valkat, ofta melerat militärtyg

kommissariat
Ordklass substantiv
kommissaries ämbete

kommissarie
Ordklass substantiv
titel för viss tjänsteman med ledande eller övervakande uppdrag, särskilt inom polisväsendet
person i ansvarsfull ställning inom något annat område
speciellt: militär som biträder vid ordnandet av trupps förplägnad och förläggning m.m.
regeringsmedlem i Sovjetunionen under åren närmast efter revolutionen 1917

kommission
Ordklass substantiv
uppdrag att köpa eller sälja för någon annans räkning men i eget namn (särskilt förr inom bokhandeln)
även om provisionen som erhålls för detta
grupp av sakkunniga som har officiellt uppdrag att utföra omfattande utredning av en viss fråga

kommissionär
Ordklass substantiv
person eller forma som köper och säljer för annans räkning
tjänsteman som mot arvode åtar sig att utföra vissa uppdrag åt allmänheten vid ämbetsverk m.m.
särskilt om ledamot av EU-kommissionen, ett av EU:s viktigaste organ

kommitté
Ordklass substantiv
samling personer tillsatta för att göra viss utredning eller utföra viss uppgift
ibland skämtsamt om samling av sysslolösa personer (i sammansättningar)

kommitterad
Ordklass substantiv
ledamot i en kommitté

kommod
Ordklass substantiv
lågt skåp med tvättfat och plats för nattkärl Bruklighet mest historiskt

kommun
Ordklass substantiv
geografiskt avgränsad, administrativ enhet inom ett land, som har egen styrelse och beskattningsrätt
även om förvaltningarna och personerna där
nästan enbart i sammansättningar: lokal avdelning inom socailistparti
speciellt i vissa revolutionära sammanhang

kommunal
Ordklass adjektiv
som har att göra med en kommuns verksamhet
speciellt: som anordnas av en kommun

kommunalfullmäktig
Ordklass substantiv
kommunfullmäktig Bruklighet föråldrat

kommunalisera
Ordklass verb
lägga under kommunens kontroll (med avseende på uppgifter eller egendom; ibland i motsats till statlig kontroll)

kommunallag
Ordklass substantiv
lag som reglerar kommunernas organisation, självbeskattningsrätt etc.

kommunalråd
Ordklass substantiv
titel för politiskt tillsatt chef för viss gren av den kommunala förvaltningen

kommunalskatt
Ordklass substantiv
skatt som utgår till kommunen

kommunalstyrelse
Ordklass substantiv
kommunstyrelse Bruklighet föråldrat

kommunalval
Ordklass substantiv
val till komunfullmäktige och landsting

kommunard
Ordklass substantiv
person som spelade en aktiv roll i Pariskommunen 1871

kommunblock
Ordklass substantiv
administrativ enhet bestående av flera sammanslagna kommuner, vanligen en större tätort med kringliggande landskommuner

kommundelsråd
Ordklass substantiv
råd valt av medlemmarna i en del av en storkommun

kommunfullmäktig
Ordklass substantiv
ledamot av styrande församling i kommun
i plural: högsta beslutande församling i kommun

kommunförbund
Ordklass substantiv
sammanslutning av landets borgerliga primärkommuner för tillvaratagande av gemensamma intressen i egenskap av arbetsgivare

kommunicera
Ordklass verb
överföra budskap till någon med viss typ av meddelelsemedel
vara i fysisk förbindelse med något annat Bruklighet särskilt fysik
ta emot nattvarden
dela ut nattvarden
delge part skriftligt yttrande, särskilt från motparten Bruklighet juridik

kommunikant
Ordklass substantiv
nattvardsgäst

kommunikation
Ordklass substantiv
överföring av intellektuellt innehåll med hjälp av viss typ av meddelelsemedel
speciellt i språkvetenskapliga eller pegagogiska sammanhang
förbindelsesätt för transport av personer eller varor
specellet i militära sammanhang: förbindelselinje till bas
även överfört till vissa spel, särskilt bridge

kommunikationsdepartement
Ordklass substantiv
departement som har hand om samfärdsel

kommunikationsmedel
Ordklass substantiv
naordning för person- eller godstransport

kommunikationsminister
Ordklass substantiv
minister som är chef för kommunikationsdepartementet

kommunikationsnät
Ordklass substantiv
väl täckande uppsättning förbindelser i form av vägar och samfärdsmedel inom ett land, ett område e.d.

kommunikationstabell
Ordklass substantiv
fullständig tidtabell för tåg, bussar och andra allmänna kommunikationsmedel

kommunikationsteori
Ordklass substantiv
vetenskap som handlar om överföring av information, främst ur teknisk synpunkt

kommunikativ
Ordklass adjektiv
som avser kommunikation

kommunikator
Ordklass substantiv
hjälpmedel, bestående av ett litet tangentbord som kan fästas runt handleden, för att meddela sig (för talskadade personer)

kommunikatör
Ordklass substantiv
person som yrkesmässigt sysslar med att skicka ut meddelanden

kommuniké
Ordklass substantiv
officiellt meddelande till allmänheten (från myndighet e.d.)

kommunion
Ordklass substantiv
utdelning eller mottagande av nattvarden
förening med Kristus i nattvarden (enligt kristen tro)

kommunism
Ordklass substantiv
en revolutionär politisk ideologi, som förespråkar och förutsäger ett klasslöst samhälle och gemensamt ägande av produktionsmedlen
styrelseskick som bygger på denna ideologi

kommunist
Ordklass substantiv
anhängare av kommunismen (särskilt om partimedlem)

kommunistisk
Ordklass adjektiv
som sker enligt kommunismens principer
allmännare: som stöder eller talar för kommunismen
speciellt om det tidigare Östblocket stater och deras styrelseskick

kommunstyrelse
Ordklass substantiv
verkställande organ i kommun

kommutation
Ordklass substantiv
det att kommutera
speciellt i språkvetenskapliga sammanhang (som en metod att avgöra vilka väsentliga ljudskillnader som finns i ett språk)

kommutativ
Ordklass adjektiv
som kan utföras med sama resultat i båda riktningarna (om räkneoperation)

kommutator
Ordklass substantiv
cylinder monterad på en likströmsmaskins axel (tillsammans med andra komponenter fungerande som likriktare)

kommutera
Ordklass verb
kasta om riktningen av elektrisk ström
kunna bytas ut mot annat ljud så att en betydelseskillnad uppstår Bruklighet språkvetenskap
byta ut ett enda ljud i ett ord mot ett annat ljud så att ett ord med en annan betydelse uppstår

komocka
Ordklass substantiv
rund spillning efter ko

komp
Ordklass substantiv
musikaliskt ackompanjemang Bruklighet vardagligt
även om de musiker som utför detta

kompa
Ordklass verb
ackompanjera Bruklighet vardagligt

kompakt
Ordklass adjektiv
samanpressad till betydligt mindre omfång än normalt
ofta överfört: intensiv

kompaktskiva
Ordklass substantiv
förhållandevis liten, informationstät skiva vars med digitalteknik lagrade ljud återges med hjälp av en laserstråle istället för en pickup
liknande skiva med lagrade texter, stillbilder, videor o.d., som via läsare kan visas på en bildskärm

kompani
Ordklass substantiv
typ av bolag, särskilt för föga reglerad handel Bruklighet mest historiskt
minsta i viss grad självständiga förband om 100-200 man vid infanteriet

kompaniadjutant
Ordklass substantiv
underofficer som är kompanichefs adjutant

kompaniorder
Ordklass substantiv
order som gäller ett kompani

kompanjon
Ordklass substantiv
person som tillsammans med någon annan driver ett ekonomiskt företag
i plural vanligen med innebörd av ömsesidighet
även utvidgat om kamrat eller följeslagare

komparabel
Ordklass adjektiv
jämförbar Bruklighet mindre brukligt
som kan kompareras (om adjektiv eller adverb) Bruklighet mindre brukligt

komparation
Ordklass substantiv
jämförande studium
böjning i jämförelsegrader (positiv, komparativ och superlativ) av adjektiv eller adverb

komparativ
Ordklass substantiv
böjningsform som uttrycker andra jämförelsegraden hos adjektiv och adverb
komparativ
Ordklass adjektiv
jämförande

komparera
Ordklass verb
jämföra (särskilt i olika tekniska och vetenskapliga sammanhang)
ange olika grader av komparation för ett visst adjektiv eller ett visst adverb

kompars
Ordklass substantiv
stum bifigur på scen Bruklighet något ålderdomligt
utvidgat: oviktig person som figurerar i viktiga händelser Bruklighet något ålderdomligt

kompass
Ordklass substantiv
anordning med graderad skiva och magnetnål för bestämning av väderstreck (baserad på att nålen alltid pekar mot norr)
annan konstruktion med samma uppgift
rättesnöre Bruklighet bildligt

kompasshus
Ordklass substantiv
behållare som omsluter en kompass rörliga delar

kompasskurs
Ordklass substantiv
gradtal på en kompass som man styr efter, särskilt på sjön eller i luften (vanligen i motsats till rättvisande kurs)

kompassros
Ordklass substantiv
kompassens graderade skiva med angivna väderstreck Bruklighet särskilt sjöfart

kompatibel
Ordklass adjektiv
möjlig att samordna med något Bruklighet teknik m.m.
speciellt i datasammanhang

kompendium
Ordklass substantiv
sammandrag av utförlig framställning, särskilt i samband med undervisning
speciellt: kortfattad lärobok eller handbok

kompensation
Ordklass substantiv
utjämnande ersättning för förlust, ansträngning e.d.
speciellt i fackliga sammanhang
speciellt även: handling som utförs som ersättning för misslyckande på annat område Bruklighet psykologi

kompensator
Ordklass substantiv
anordning som åstadkommer utjämning i olika tekniska sammanhang, t.ex. utjämning av missvisningen hos en kompass

kompensatorisk
Ordklass adjektiv
som utgör kompensation

kompensera
Ordklass verb
ge kompensation för
speciellt i fackliga samanhang

kompetens
Ordklass substantiv
tillräckligt god förmåga för viss verksamhet
speciellt: egenskapen att uppfylla de ofrmella kraven för att t.ex. inneha en viss tjänst
laglig rätt för myndighet e.d. att avgöra viss typ av ärende

kompetensförklara
Ordklass verb
förklara någon ha den nödvändiga kompetensen, särskilt för viss högre tjänst, t.ex. professur

kompetent
Ordklass adjektiv
som har tillräckligt god förmåga för en viss verksamhet
speciellt: behörig
även om handling o.d.
som har laglig rätt att avgöra viss typ av ärende

kompilat
Ordklass substantiv
text som utgör produkt av kompilationsarbete Bruklighet ofta något nedsättande

kompilation
Ordklass substantiv
det att kompilera
ofta även om den resulterande sammanställningen

kompilator
Ordklass substantiv
person som kompilerar
speciellt program i dator som översätter instruktioner skrivna i något programspråk till direkta datorinstruktioner

kompilera
Ordklass verb
skriva något genom att osjälvständigt sammanställa material ur andras arbeten Bruklighet ofta något nedsättande
översätter instruktioner skrivna i något programspråk till direkta datorinstruktioner

kompis
Ordklass substantiv
kamrat Bruklighet vardagligt
även i adjektivisk användning

kompledig
Ordklass adjektiv
som får ta ut viss ledighet som kompensation för övertidsarbete Bruklighet vardagligt

komplement
Ordklass substantiv
något som måste läggas till viss företeelse för att en helhet skall uppstå
även något försvagat

komplementfärg
Ordklass substantiv
färg som tillsammans med en viss annan färg ger vitaktig färg

komplementmängd
Ordklass substantiv
mängd bestående av de element som inte ingår i en given mängd Bruklighet matematik

komplementvinkel
Ordklass substantiv
vinkel som tillsammans med en annan intilliggande vinkel bildar en rät vinkel

komplementär
Ordklass substantiv
delägare i kommanditbolag med obegränsat ansvar
komplementär
Ordklass adjektiv
som utgör ett komplement

komplett
Ordklass adjektiv
som inte saknar någon väsentlig del eller egenskap för att vara en företeelse av den angivna typen
ibland med stark bibetydelse av hög kvalitet e.d.: som saknar svagheter eller svaga delar
även abstrakt
även allmänt förstärkande Bruklighet i adverbiell användning

komplettera
Ordklass verb
tillföra väsentliga saknade delar eller egenskaper till viss företeelse för att göra företeelsen ifråga till en helhet
även med avseende på abstrakta företeelser

kompletteringsproposition
Ordklass substantiv
tidigare en proposition till riksdagen med förslag om reviderad finansplan och slutlig reglering av statsutgifterna för påföljande budgetår

kompletteringstest
Ordklass substantiv
psykologiskt test i vilket vissa delar är utelämnade och skall fyllas i

komplettmaskin
Ordklass substantiv
maskin i vilken tändstickor paraffineras och förses med tändsats

komplex
Ordklass substantiv
företeelse som består av många delar vilka hänger samman på ett svåröverskådligt sätt
även konkret med tonvikt på mängden av delar, särskilt om sammanhängande grupp av byggnader
system av undermedvetna, negativa föreställningar om den egna personen, som påverkar själs- och handlingslivet
jon eller molekyl som innehåller flera atomer eller atomgrupper, särskilt om sådana ingående i salter
komplex
Ordklass adjektiv
som består av många delar vilka hänger samman på ett svåröverskådligt sätt
som består av både reella och imaginära delar (om tal eller talmängder) Bruklighet matematik

komplexitet
Ordklass substantiv
det att vara komplex

komplicera
Ordklass verb
göra invecklad och därigenom svår att förstå etc.
inskränkt: göra svårare

komplicerad
Ordklass adjektiv
invecklat sammansatt (konkret eller abstrakt)
speciellt: förbunden med annan sjukdom eller skada

komplikation
Ordklass substantiv
tillkommande försvårande omständighet
speciellt: ny, tillstötande sjukdom

komplimang
Ordklass substantiv
det att framföra artigt beröm, särskilt för utseende e.d.

komplimentera
Ordklass verb
framföra komplimanger till någon
lyckönska

komplott
Ordklass substantiv
hemligt samarbete i illasinnat syfte

komponent
Ordklass substantiv
funktionell del av sammansatt helhet
speciellt: del av strömkrets i en elektronisk apparat
även abstrakt
endera av de delar i vilka en vektor kan delas upp Bruklighet matematik, fysik

komponera
Ordklass verb
sätta samman till en helhet av enklare delar
skapa i musikalisk grundform (med avseende på visst musikstycke, viss musiktyp eler i allmänhet)
även utvidgat till andra konstnärliga områden

komponist
Ordklass substantiv
kompositör

komposant
Ordklass substantiv
endera av de delar i vilka en vektor kan delas upp Bruklighet matematik, fysik

komposit
Ordklass substantiv
material sammansatt av olika delmaterial med olika funktioner

komposition
Ordklass substantiv
sätt på vilket ett litterärt verk eller annat konstnärligt verk är sammansatt
även om sådant verk
självständigt skapat musikstycke
det att komponera musik

kompositum
Ordklass substantiv
sammansatt ord Bruklighet språkvetenskap

kompositör
Ordklass substantiv
person som komponerar musik mer eller mindre yrkesmässigt
även utvidgat

kompost
Ordklass substantiv
ordnad hög av jord och förmultningsbara ämnen, som efter viss tid kan användas som gödsel eller jord

kompostera
Ordklass verb
lägga i kompost
anordna kompost

kompott
Ordklass substantiv
frukt eller bär kokade med socker och med fruktens form bibehållen
överfört: blandning Bruklighet ibland något nedsättande

kompoundkärna
Ordklass substantiv
atomkärna som uppträder som mellanled i en kärnreaktion

kompress
Ordklass substantiv
stycke av hopvikt gasväv e.d. som läggs på sår

kompression
Ordklass substantiv
sammanpressning, särskilt av gas i motor
speciellt även: tryckning med handen Bruklighet medicin

kompressor
Ordklass substantiv
masin för sammanpressning av luft eller andra gaser

komprimator
Ordklass substantiv
masin för sammanpressning av avfall

komprimera
Ordklass verb
pressa ihop (särskilt med avseende på gas e.d. men även allmännare)
abstrakt: pressa in mycket innehåll i något på litet utrymme

kompromettera
Ordklass verb
försätta någon i en pinsam och generande situation

kompromiss
Ordklass substantiv
överenskommelse som kommer till stånd genom ömsesidiga eftergifter
ibland med tonvikt på uppgivandet av egna krav
överenskommelse mellan två stater, enligt vilken en tvist dem emellan skall avgöras genom skiljedom Bruklighet juridik

kompromissa
Ordklass verb
göra kompromisser (ofta sett från dena ena partens synpunkt)
även överfört

kompulsiv
Ordklass adjektiv
tvångsmässig Bruklighet psykologi

komvux
Ordklass substantiv
förkortning av "kommunal vuxenutbildning"

kon
Ordklass substantiv
en geometrisk kropp med cirkulär basyta och spetsig topp
bruksföremål med sådan form
speciellt om tecken med sådan form, särskilt på sjömärke eller (förr) för stormvarning

kona
Ordklass substantiv
konformig maskindel
föraktad kvinna Bruklighet ålderdomligt

koncentrat
Ordklass substantiv
koncentrerad kemisk lösning
sammanfattning av det väsentliga
även för att ange att någon eller något i hög grad har vissa egenskaper

koncentration
Ordklass substantiv
sammanträngning på begränsat område (konkret eller abstrakt)
stark själslig inriktning på viss uppgift, ofta så att nästan ingen medveten tankekraft eller uppmärksamhet blir över för annat
relativ mängd substans i lösning eller blandning i viss vätska eller gas

koncentrationsdag
Ordklass substantiv
skoldag då undervisningen koncentreras till ett ämne

koncentrationsläger
Ordklass substantiv
interneringsläger för civila fångar (särskilt om tyska arbets- och utrotningsläger under nazitiden ungefär 1933-1945 men även om andra sådana läger)

koncentrationsläsning
Ordklass substantiv
undervisningsmetod enligt vilken olika ämnen under vissa perioder får ett större timtal för att under andra perioder få ett mindre timtal eller inte läsas alls

koncentrera
Ordklass verb
samla i stor mängd på begränsat område
även överfört med avseende på abstrakta företeelser
öka halten av visst ämne i vätska
själsligt helt inrikta sig på en begränsad uppgift
försvagat: inrikta sig på något
även med avseende på själslig företeelse

koncentrisk
Ordklass adjektiv
som har gemensam medelpunkt (om cirklar, ellipser m.m.)

koncept
Ordklass substantiv
utkast till något skrivet e.d.
allmän plan för viss ny produkt som innehåller de grundläggande egenskaperna, vilka särskilt utmärker produkten framför andra produkter

konception
Ordklass substantiv
befruktning Bruklighet mest i vetenskapliga sammanhang
idé till skapande arbete, som skall vidareutvecklas
även om mer komplicerat begrepp

konceptiv
Ordklass adjektiv
som avser befruktning
mottaglig för befruktning

konceptpapper
Ordklass substantiv
sämre papper, avsett för kladd

konceptuell
Ordklass adjektiv
begreppslig Bruklighet i vetenskapliga sammanhang

koncern
Ordklass substantiv
företagsenhet där ett bolag behärskar ett eller flera andra bolag genom aktie- eller rösträttsmajoritet

koncernbidrag
Ordklass substantiv
vinstöverflyttning mellan företag i samma koncern

koncession
Ordklass substantiv
tillstånd av regering eller myndighet att driva viss verksamhet eller göra vissa köp

koncessiv
Ordklass adjektiv
som anger medgivande (om sats eller konjunktion)

koncilians
Ordklass substantiv
uppträdande präglat av artighet och medgörlighet

konciliant
Ordklass adjektiv
som präglas av koncilians

koncilium
Ordklass substantiv
allmänt kyrkomöte, erkänt av både öst- och västkyrkan (eller av endera)

koncipiera
Ordklass verb
ge upphov till liv genom befruktning
frambringa idé till något

koncis
Ordklass adjektiv
kortfattad men innehållsrik

kondemnera
Ordklass verb
utdöma skadat fartyg
beslagta fartyg

kondens
Ordklass substantiv
vätska som uppkommit genom kondensering på kalla föremål, t.ex. fönsterrutor (vanligen om vatten)

kondensat
Ordklass substantiv
vätska bildat genom kondensering, t.ex. vid destillation Bruklighet teknik

kondensation
Ordklass substantiv
övergång från gasform till vätska

kondensationskärna
Ordklass substantiv
partikel i en övermättad gas där kondensation kan starta

kondensator
Ordklass substantiv
elektrisk anordning med förmåga att tillfälligt lagra elektriska laddningar (en av de grundläggande beståndsdelarna i elektroniska apparater)

kondensera
Ordklass verb
få att övergå från gasform till vätska
överfört: tränga samman på begränsat utrymme

kondensor
Ordklass substantiv
anordning i vilken ånga kondenseras till vatten (ibland för att åter tillföras ångpanna e.d.)
linssystem som samlar och riktar ljuset från en ljuskälla i mikroskop, projektor m.m. Bruklighet optik

kondis
Ordklass substantiv
konditori Bruklighet vardagligt
kondition Bruklighet vardagligt

kondition
Ordklass substantiv
god förmåga att utföra eller uthärda något kroppsligt ansträngande (särskilt något som kräver fysisk uthållighet men även allmännare)
utvidgat: själsligt tillstånd
tillstånd hos föremål etc.
villkor för försäljning eller betalning Bruklighet handel
anställning som informator e.d. Bruklighet mest historiskt

konditional
Ordklass adjektiv
som anger villkor (om sats eller konjunktion) Bruklighet språkvetenskap

konditionalis
Ordklass substantiv
verbform som anger det som skulle ske under vissa förutsättningar
i bl.a. svenskan även om en konstruktionstyp (fras) med samma funktion

konditionera
Ordklass verb
vara i tjänst hos någon Bruklighet ålderdomligt
försätta i gott tillstånd (med avseende på t.ex. luft)

konditionerad
Ordklass adjektiv
beskaffad på visst sätt (bra eller dåligt) Bruklighet mindre brukligt

konditor
Ordklass substantiv
bagare som framställer finare söta bakverk

konditori
Ordklass substantiv
inrättning för tillverkning och försäljning av finare söta bakverk samt vanligen även för servering av dessa med kaffe e.d.

kondoleans
Ordklass substantiv
formellt, högtidligt beklagande av någons sorg vid dödsfall

kondolera
Ordklass verb
beklaga någons sorg vid dödsfall

kondom
Ordklass substantiv
ett preventivmedel för män i form av en ballongliknande gummianordning som träds över penis

kondor
Ordklass substantiv
en mycket stor, svart, asätande rovfågel med vita färlt på vingarna, som förekommer i Anderna i Sydamerika

kondottiär
Ordklass substantiv
anförare av legotrupper i renässansens Italien
utvidagt: liknande krigare under andra epoker

konduktans
Ordklass substantiv
förmåga hos visst ämne eller föremål att leda elektrisk ström i förhållande till pålagd spänning Bruklighet fysik

konduktivitet
Ordklass substantiv
verklig förmåga hos ämne att leda värme eller elektrisk ström Bruklighet fysik

konduktor
Ordklass substantiv
isolerad elektrisk ledare Bruklighet fysik m.m.
person som utan att själv vara sjuk bär på anlaget till en könsbunden recessiv sjukdom

konduktör
Ordklass substantiv
person som säljer och kontrollerar biljetter och andra färdbevis på tåg, buss etc.
ursprungligen om förare Bruklighet ålderdomligt

konfederal
Ordklass adjektiv
som avser konfederation

konfederation
Ordklass substantiv
förbund av stater med förhållandevis svag centralmakt

konfedererad
Ordklass adjektiv
som utgör konfederation (särskilt om sydstaterna i det amerikanska inbördeskriget 1861-1865)

konfekt
Ordklass substantiv
finare sötsaker i mindre bitar

konfektion
Ordklass substantiv
handel med eller tillverkning av fabrikssydda kläder

konfektyrer
Ordklass substantiv
konfekt

konferencier
Ordklass substantiv
person som vid föreställning med artistuppträdanden presenterar de medverkande och utgör en sorts länk mellan scen och publik

konferenciär
Ordklass substantiv
kvinnlig konferencier Bruklighet mindre brukligt

konferens
Ordklass substantiv
sammankomst för formell diskussion av vissa sakfrågor, ofta som förberedelse inför fortsatt behandling
speciellt om större sammankomst med föredrag i bestämda ämnen
även utvidgat

konferera
Ordklass verb
kort diskutera visst ämne, problem e.d.

konfession
Ordklass substantiv
trosbekännelse

konfessionalism
Ordklass substantiv
strängt fasthållande vid viss trosbekännelse

konfessionell
Ordklass adjektiv
bekännelsetrogen
som avser religiös bekännelse

konfessionslös
Ordklass adjektiv
som inte bekänner sig till någon viss religiös tro

konfetti
Ordklass substantiv
mängd av små, runda pappersbitar i olika färger, som kastas i luften eller på föremålet för hyllning etc. vid festliga tillfällen

konfidensintervall
Ordklass substantiv
typ av osäkerhetsintervall för en statisk skattning som täcker rätt värde med en i förväg bestämd sannolikhet

konfidentiell
Ordklass adjektiv
som endast bör meddelas i förtroende inom en sluten grupp (och altså är hemlig för utomstående)

konfiguration
Ordklass substantiv
form i vilken delar av viss sammansatt helhet är anordnade inbördes Bruklighet i vetenskapliga och tekniska sammanhang
speciellt: planeternas inbördes ställning
speciellt även: atomernas inbördes läge i en molekyl

konfirmand
Ordklass substantiv
person (oftast pojke eller flicka, ibland vuxen person) som bereds för konfirmation
ibland i liknelser för att understryka blyghet o.d.

konfirmation
Ordklass substantiv
bekräftelse Bruklighet formellt
kyrklig handling som bekräftar dopet och som inom Svenska kyrkan tidigare förberedde för nattvardsgång
ofta även om undervisningen som föregår denna

konfirmationdbibel
Ordklass substantiv
bibel som överlämnas som gåva till någon som konfirmeras

konfirmationsklänning
Ordklass substantiv
vit klänning som flicka bär vid konfirmation

konfirmera
Ordklass verb
bekräfta Bruklighet formellt
låta någon undergå konfirmation

konfiskation
Ordklass substantiv
indragning till staten av enskild egendom utan att full ersättning lämnas

konfiskatorisk
Ordklass adjektiv
som utgör konfiskation
ibland som överdrift

konfiskera
Ordklass verb
beslagta utan att ge full ersättning (speciellt i fråga om indragning av enskild egendom till staten e.d.)

konfityrer
Ordklass substantiv
konfektyrer

konflikt
Ordklass substantiv
svårartad motsättning som måste lösas, vanligen genom någon form av strid
öppen strid
psykologi: oförenliga handlingstendenser inom en individ

konfliktvarsel
Ordklass substantiv
varsel om konflikt på arbetsmarknaden från någon av arbetsmarknadens parter

konform
Ordklass adjektiv
överensstämmande i formen

konform avbildning
Frasklass nominalfras
geometrisk avbildning som är vinkeltrogen i varje punkt

konformism
Ordklass substantiv
överdriven bundenhet vid gängse vanor och tänkesätt i en viss miljö

konformitet
Ordklass substantiv
likformighet inom grupp p.g.a. att gruppmedlemmarna påverkaro ch anpassar sig till varandra Bruklighet psykologi

konfrontation
Ordklass substantiv
det att konfronteras med någon eller något
särskilt på ett konfliktartat sätt: sammanstötning (konkret eller abstrakt)
polisförrättning där ett vittne skall peka ut en misstänkt

konfrontera
Ordklass verb
bringa i kontakt med någon eller något
ofta med antydan om möjlig konflikt e.d.
även mer abstrakt

konfucianism
Ordklass substantiv
en kinesisk vishets- och samhällslära

konfundera
Ordklass verb
göra någon förvirrad så att det märks

konfusion
Ordklass substantiv
förhållandet att en och samma person är både borgenär och gäldenär i samma rättsförhållande Bruklighet juridik
psykisk förvirring Bruklighet psykologi

konfys
Ordklass adjektiv
förbryllad

kongenial
Ordklass adjektiv
som helt överensstämmer med någons eller någots anda och avsikter (mest om konstnärliga produkter)

kongenital
Ordklass adjektiv
medfött Bruklighet medicin

konglomerat
Ordklass substantiv
sedimentär bergart som består av rundade stenar hopkittade med annat mineral
allmännare: kompakt blandning av sammansatta delar (speciellt medicinsk)
koncern som omfattar företag inom flera helt olika brnascher

kongoles
Ordklass substantiv
mansperson från Kongo
i plural ofta om personer från Kongo oavsett kön

kongolesisk
Ordklass adjektiv
som har att göra med Kongo

kongolesiska
Ordklass substantiv
kvinna från Kongo

kongregation
Ordklass substantiv
kyrklig församling Bruklighet mindre brukligt
speciellt: en administrativ enhet vid Vatikanen (numera nästan enbart vid beskrivning av katolska förhållanden)
speciellt även: ordensliknande sällskap inom katolska kyrkan

kongregationalism
Ordklass substantiv
en riktning som hävdar de enskilda församlingarnas oberoende (särskilt inom frikyrkor i Storbritannien och USA)

kongress
Ordklass substantiv
större sammankomst för diskussion och beslut m.m. (särskilt politisk, facklig eller vetenskaplig)
förr särskilt om samankomst med olika nationers representatner
typ av folkrepresentation, speciellt i USA

kongressa
Ordklass verb
hålla kongress Bruklighet något vardagligt

kongruens
Ordklass substantiv
fullständig överensstämmelse i storlek och form eller liknande väsentliga egenskaper
speciellt geometri: fullständig likhet mellan figurer
speciellt även språkvetenskap: överensstämmelse i böjning mellan bestämning och huvudord

kongruensböjning
Ordklass substantiv
grammatisk process som ger en bestämning en böjning som överensstämmer med huvudordets böjning Bruklighet språkvetenskap

kongruensfall
Ordklass substantiv
endera av de satser som anger villkor för trianglars kongruens

kongruent
Ordklass adjektiv
fullt överensstämmande i storlek och form eller liknande väsentliga egenskaper Bruklighet särskilt geometri, matematik, språkvetenskap

kongruera
Ordklass verb
helt överensstämma i storlek och form e.d.

konicitet
Ordklass substantiv
konisk form

konisk
Ordklass adjektiv
formad som en kon
speciellt geometri

konjak
Ordklass substantiv
en spritdryck av destillerat vin från visst distrikt i Frankrike
annan konjaksliknande dryck, t.ex. brandy eller eau-de-vie
glas e.d. med konjak

konjakskrans
Ordklass substantiv
typ av småbröd som är smaksatt med konjak

konjakskupa
Ordklass substantiv
kupformat dricksglas med tunna väggar, avsett för konjak

konjektur
Ordklass substantiv
välgrundad gissning, särskilt angående den rätta lydelsen av ett svårtolkat textställe

konjugation
Ordklass substantiv
sätt att gramatiskt böja verb
klass av verb med samma böjningssätt

konjugera
Ordklass verb
grammatiskt böja verb

konjunktion
Ordklass substantiv
typ av bindeord mellan olika satser eller satsdelar
logisk samordning av två satser eller satsfunktioner
himlakroppars ställning i förhållande till varandra då de befinner sig i samma riktning (d.v.s. har samma kongitud)

konjunktiv
Ordklass substantiv
en verbform som uttrycker något tänkt, ovisst eller önskat e.d.

konjunktivit
Ordklass substantiv
inflammation i ögats bindhinna

konjunktur
Ordklass substantiv
viss tillfällig och föränderlig nivå för den ekonomiska aktiviteten i samhället i visst land eller i världen som helhet (avgörande för de ekonomiska förväntningarna och satsningarna inom det privata näringslivet)
även i fråga om viss vara, viss bransch etc.
överfört: utsikter etc. på icke-ekonomiska områden

konjunkturbarometer
Ordklass substantiv
ekonomisk statistik som avser att belysa de kortsiktiga utvecklingstendenserna inom näringslivet på basis av enkäter gjorda ute bland företagen

konjunkturinstitut
Ordklass substantiv
institut med uppgift att följa och utreda konjunkturutvecklingen i Sverige

konjunkturomslag
Ordklass substantiv
omslag i konjunkturläget

konjunkturpolitik
Ordklass substantiv
särskilt: politik som syftar till att utjämna konjunkturberoende ekonomiska skillnader

konkav
Ordklass adjektiv
jämnt buktad inåt (om yta eller någon gång om kurva; särskilt om lins eller spegel)

konkavkonvex
Ordklass adjektiv
inåtvälvd på ena sidan och utåtvälvd på den andra och tjockast mittpå (särskilt om lins)

konklav
Ordklass substantiv
slutet rum för hemliga överläggningar
även om de deltagande personerna
särskilt om kardinalerna då de är samlade till påveval

konkludera
Ordklass verb
dra slutsatsen som framgår av sammanhanget
sammanfatta ett resonemang e.d.

konklusion
Ordklass substantiv
slutsats
speciellt: logisk följd
allmännare: sammanfattning

konklusiv
Ordklass adjektiv
som innehåller en slutsats Bruklighet i vetenskapliga sammanhang

konkordans
Ordklass substantiv
överensstämmelse Bruklighet i vetenskapliga sammanhang
speciellt vid översättning så att ett givet ord alltid översätts med samma ord
register över de ställen i en text eller ett författarskap e.d. där samma ord förekommer och med kontexten (textsammanhanget) bevarad
företeckning över alla ställen där ett begrepp förekommer
en måttenhet inom det typometriska systemet, motsvarande 4 cicero (48 punkter) Bruklighet tryckteknik
likformig avlagring i en skiktserie Bruklighet geologi

konkordat
Ordklass substantiv
avtal mellan stat och kyrka, särskilt katolska kyrkan

konkrement
Ordklass substantiv
stenliknande bildning av salter i kroppshåligheter och vävnader, t.ex. i urin- eller gallvägar Bruklighet övergripande medicinsk beteckning

konkret
Ordklass substantiv
konkret substantiv
konkret
Ordklass adjektiv
som kan uppfattas direkt med sinnena och i princip beröras etc. (särskilt om föremål o.d. men även allmännare)
även om processer e.d. i sinnevärlden
utvidgat: verklig och tydlig
ofta om yttranden e.d.: tydligt utsagd
även om ord som betecknar föremål o.d.

konkretion
Ordklass substantiv
klar och tydlig form som underlättar förståelsen

konkretisera
Ordklass verb
göra konkret och därmed åskådlig och lättare att förstå

konkretism
Ordklass substantiv
konstriktning inom måleri, musik och poesi, som lägger huvudvikten vid formen

konkret konst
Frasklass nominalfras
bildkonst som verkar direkt utan att föreställa något annat (och alltså egentligen är abstrakt)

konkret musik
Frasklass nominalfras
musik som använder sig av inspelade ljudeffekter som sammanställs eller omvandlas

konkubin
Ordklass substantiv
älskarinna till gift man med erkänd ställning Bruklighet föråldrat
ursprungligen i fråga om en lösare form av äktenskap

konkurrens
Ordklass substantiv
kamp eller tävlan, ofta mellan mer eller mindre jämbördiga parter
speciellt i ekonomiska sammanhang: kamp om kundkrets
ofta för att ange att någon måste tävla med någon annan
det att olika brott utförts av samma person vid sama tillfälle så att olika lagrum är tilläpmliga samtidigt
om läge i vilket ett brott måste bedömas antingen enligt ett lagrum eller ett annat

konkurrenskraftig
Ordklass adjektiv
som kan hävda sig väl i viss konkurrens

konkurrenssamhälle
Ordklass substantiv
samhällstyp som bygger på att alla konkurrerar med varandra Bruklighet nedsättande

konkurrent
Ordklass substantiv
person som konkurrerar med någon (i plural vanligen med innebörd av ömsesidighet)
även om grupp av personer, företag, produkt etc.
speciellt i sportjargong om lag, t.ex. fotbollslag

konkurrera
Ordklass verb
delta i konkurrens om en part med avseende på annan part eller om flera parter ömsesidigt
speciellt om företag e.d.
allmännare: förekomma samtidigt
föreligga jämsides (om brott)

konkurs
Ordklass substantiv
beslut av domare som innebär att viss persons eller visst företags alla tillgångar måste överlämnas för rättvis avbetalning av samtliga skulder, vilka vederbörande inte anses eller anser sig kunna betala på normalt sätt (innebärande att vederbörandes affärsverksamhet tills vidare upphör)
även om det ärttsliga förfarande vid vilket gäldenärens samtliga tillgångar omhändertas för att fördelas rättvist på samtliga borgenärer

konkursbevakning
Ordklass substantiv
formell anmälan om fordran vid konkurs

konkursbo
Ordklass substantiv
egendom som för borgenärernas räkning tas om hand när en konkurs inträffar
överfört: ekonomisk oreda e.d.

konkursförvaltare
Ordklass substantiv
person som verkställer uppteckningen av ett konkursbo samt har hand om egendomen tills den kan delas ut till borgenärerna

konkursmassa
Ordklass substantiv
konkursbo

konkursmässig
Ordklass adjektiv
färdig att gå i konkurs
även överfört

konkursrealisation
Ordklass substantiv
realisation av konkursbos varulager

konnotation
Ordklass substantiv
löst förbunden bibetydelse hos visst ord som inte tillhör grundbetydelsen
förhållandet mellan en term och den egenskap som är gemensam för endast de individer vilka termen åsyftar Bruklighet logik
om ett begrepp i motsats till vad det åsyftar

konnotativ
Ordklass adjektiv
som är förbunden genom konnotationer

konnotera
Ordklass verb
ha visst begrepp eller viss betydelse som konnotation

konnässans
Ordklass substantiv
bekantskap Bruklighet litterärt
konkret om person: bekant

konnässör
Ordklass substantiv
person som har viss, djupare kännedom inom något område

konossement
Ordklass substantiv
dokument med åtagande att leverera godset till behörig mottagare, utfärdat av redare e.d., som utgör bevis för mottagande av gods som transporteras med fartyg

konprick
Ordklass substantiv
sjömärke med toppkon som har spetsen uppåt

konsekration
Ordklass substantiv
invigning eller helgande, särskilt av brödet och vinet i nattvarden
även om invigning av kyrka och altare och om biskopsvigning (inom katolska kyrkan)

konsekutiv
Ordklass adjektiv
som följer efter något annat
speciellt: som uttrycker följd Bruklighet språkvetenskap

konsekvens
Ordklass substantiv
logiskt oundviklig följd av viss handling, som måste beaktas p.g.a. sin betydelse
mostägelsefritt sammanhang
även om fasthet och följdriktighet i handlande o.d.

konsekvent
Ordklass adjektiv
motsägelsefritt genomförd (enligt vissa principer)
utvidgat: städnigt genomförd
som karaktärsdrag: motsägelsefri i sina handlingar

konselj
Ordklass substantiv
regeringssammanträde med statschefen (i Sverige numera endast för statschefens information eller vid regeringsskifte; ursprungligen om formellt beslutande regeringssammanträde)

konseljpresident
Ordklass substantiv
titel för regeringschef i vissa länder

konsert
Ordklass substantiv
längre offentlig tillställning med ett antal musiknummer
även överfört
musikalisk komposition för soloinstrument och orkester

konsertant
Ordklass adjektiv
som framträder solistiskt i orkester (om bistämma) Bruklighet musik
som har formen av en konsert

konsertera
Ordklass verb
ge konsert

konserterande stämma
Frasklass nominalfras
bistämma som framträder solistiskt i orkester

konsertmästare
Ordklass substantiv
ledande försteviolinist i en symfoniorkester

konsertstycke
Ordklass substantiv
särskilt: ensatsig konsert av friare form

konserv
Ordklass substantiv
mat som behandlats och förpackats för lång hållbarhet, mest i bleckburk eller glasburk (ofta ansedd som enklare föda)

konservatism
Ordklass substantiv
politisk åskådning som motsätter sig större samhällsförändringar

konservativ
Ordklass adjektiv
som vill bevara det bestående
särskilt i politiska sammanhang: som vill bevara den bestående samhällsformen
även om handling, åskådning e.d.
ofta substantiverat
mest i vissa uttryck: som försöker undvika operativa ingrepp vid sjukvård

konservator
Ordklass substantiv
titel för person som har till yrke att vårda och återställa konst- och utställningsföremål på muséer etc.
särskilt om person som behandlar och stoppar upp döda djur så att de bevaras och kan visas på museum e.d.

konservatorium
Ordklass substantiv
typ av högre utbildningsanstalt för musiker

konservburk
Ordklass substantiv
burk med eller för konserverad mat, oftast av bleck eller glas

konservera
Ordklass verb
bevara i oförändrat skick
behandla och förpacka mat för lång hållbarhet genom behandling med kemikalier eller genom frysning, torkning, rökning, nedsaltning m.m.
även med avseende på annat än föda, ibland oavsiktligt
även i fråga om bevarande av gamla konstföremål, döda djur m.m.

konserveringsapparat
Ordklass substantiv
apparat för konservering av mat i hemet

konserveringsmedel
Ordklass substantiv
medel för att bevara mat frisk, t.ex. socker eller kemikalie

konservöppnare
Ordklass substantiv
redskap av varierande utformning att öppna konservburkar med

konsideration
Ordklass substantiv
beaktande Bruklighet formellt, mindre brukligt

konsignation
Ordklass substantiv
typ av kommissionshandel som innebär att varan förblir säljarens egendom tills den sålts till tredje man (vanligen vid export)

konsignera
Ordklass verb
sända över varor i konsignation

konsilians
Ordklass substantiv
uppträdande präglat av artighet och medgörlighet

konsiliant
Ordklass adjektiv
som präglas av koncilians

konsilium
Ordklass substantiv
allmänt kyrkomöte, erkänt av både öst- och västkyrkan (eller av endera)

konsistens
Ordklass substantiv
viss grad och typ av fasthet hos ämne som varken är fullständigt hårt och fast eller lättflytande
utvidgat: beskaffenhet
fasthet och form
överfört: intellektuell stadga och konsekvens

konsistensfett
Ordklass substantiv
typ av smörjmedel med tjock konsistens för långtidssmörjning

konsistensgivare
Ordklass substantiv
tillsats som ger tjockare konsistens (särskilt i livsmedel)

konsistent
Ordklass adjektiv
som har intellektuell stadga och konsekvens Bruklighet särskilt i vetenskapliga sammanhang

konsistorial
Ordklass adjektiv
som avser konsistorium

konsistorium
Ordklass substantiv
domkapitel i Svenska kyrkan Bruklighet ålderdomligt
styrelse vid vissa universitet och högskolor Bruklighet delvis föråldrad beteckning

konsol
Ordklass substantiv
framskjutande smalt stöd, utgående från vägg e.d. (för gardinstång, bokhylla etc.)
liknande anordning för större byggnadskonstruktioner
hylla som skjuten fram från vägg etc.

konsolidera
Ordklass verb
försätrka genom att förbättra den inre strukturen (mest abstrakt)
speciellt: förstärka den ekonomiska ställningen för visst företag genom ökning av aktiekapitalet, omvandling av kortfristiga skulder till långfristiga m.m.

konsommé
Ordklass substantiv
klar buljong, som äts som soppa

konsonans
Ordklass substantiv
kombination av två eller flera toner som utgör en spänningsfri klangenhet

konsonant
Ordklass substantiv
språkljud som bildas med hinder i munhålan eller svalget och som vanligen inte ensamt kan bilda stavelse
beteckning eller skriftligt tecken för sådant ljud
konsonant
Ordklass adjektiv
som åstadkommer konsonans eller utgör sådan (om ton, intervall eller ackord)

konsonantstam
Ordklass substantiv
ordstam som slutar på konsonant Bruklighet språkhistoria

konsonantsystem
Ordklass substantiv
total uppsättning konsonanter i ett språk

konsorter
Ordklass substantiv
delägare Bruklighet ålderdomligt
meningsfränder, gelikar Bruklighet ofta nedsättande

konsortium
Ordklass substantiv
tillfällig sammanslutning av personer eller företag med uppgift att genomföra gemensamma affärshandlingar, t.ex. mellan banker vid aktieförsäljning för nybildade bolag

konspiration
Ordklass substantiv
hemligt samarbete, vanligen i illasinnat eller dunkelt syfte

konspirationsteori
Ordklass substantiv
teori som söker förklara något genom att anta förekomst av konspirationer, ibland på ett fantasifullt sätt Bruklighet ofta ironiskt

konspirativ
Ordklass adjektiv
konspiratorisk

konspiratorisk
Ordklass adjektiv
som tyder på konspiration
om person: som ägnar sig åt konspiration
som avser konspiration

konspiratör
Ordklass substantiv
person som medverkar i konspiration

konspirera
Ordklass verb
medverka i konspiration

konst
Ordklass substantiv
särskild, oundgänglig färdighet, nödvändig för visst syfte (ofta delvis inlärd)
särskilt om svår sdåan (ofta något försvagat)
konkret om utövad färdighet
ibland nedsättande
konkret om mekaniska anordningar etc. som kan utföra något anmärkningsvärt Bruklighet i sammansättningar
verksamhet som syftar till att framställa särskilda sinnesintryck och känslomässig eller tankemässig inlevelse, som vanligen innebär något slags högre njutning Bruklighet sammanfattande beteckning för måleri, musik, litteratur etc.
ofta inskränkt om enbart bildkonst
även om produkter av bildkonst
anläggning för utpumpning av vatten ur gruva, driven av mekanisk kraft överförd från vattenhjul Bruklighet historiskt

konstakademi
Ordklass substantiv
en officiell sammanslutning av utövande konstnärer med uppgift att främja konsten och övervaka ubildningen av (och ibland även själva utbilda) blivande konstnärer

konstans
Ordklass substantiv
oföränderlig varaktighet
speciellt som psykologisk term

konstansfenomen
Ordklass substantiv
oförändrad varseblivning av föremål trots varierande omständigheter Bruklighet psykologi

konstant
Ordklass substantiv
till värdet oföränderlig storhet Bruklighet matematik
konstant
Ordklass adjektiv
varaktig och oföränderlig
speciellt: oföränderligt stor

konstapel
Ordklass substantiv
titel för polisman av lägre rang Bruklighet numera ej officiell beteckning
förr även om en underbefälsgrad vid artilleriet och luftvärnet samt en underofficersgrad vid flottan Bruklighet historiskt

konstart
Ordklass substantiv
form i vilken skön konst framträder

konstatera
Ordklass verb
slå fast som ett faktum (vanligen med avseende på något som kan bedömas objektivt
även med tonvikt på själva yttrandet

konstaterande
Ordklass substantiv
det att fastlägga något som ett faktum
särskilt om uttryck för detta

konstbefrukta
Ordklass verb
befrukta på konstgjord väg (med avseende på djur eller växter)

konstberidare
Ordklass substantiv
person som ger uppvisning i konstridning, särskilt vid cirkus

konstbevattna
Ordklass verb
bevattna större område på konstgjord väg med hjälp av särskilda anordningar

konstellation
Ordklass substantiv
kombination av samverkande företeelser
särskilt om personer eller parter förenade av något gemensamt intresse
himlakroppars inbördes ställning

konsternera
Ordklass verb
göra häpen och förvirrad Bruklighet något litterärt

konstfiber
Ordklass substantiv
fiber som är framställd på konstgjord väg (särskilt för textilier)

konstflit
Ordklass substantiv
konsthantverk Bruklighet föråldrat

konstflygning
Ordklass substantiv
avancerad flygning

konstfrusen
Ordklass adjektiv
frusen på konstgjord väg (om skridskobana e.d.)

konstfull
Ordklass adjektiv
som utmärks av konstnärlighet (om mänsklig produkt)
ibland även: konstfärdig

konstfärdig
Ordklass adjektiv
som utmärks av stor skicklighet i utförandet
ofta om hantverksprodukt e.d.

konstförening
Ordklass substantiv
förening av vänner av bildkonst och ibland också konstnärer

konstförfaren
Ordklass adjektiv
skicklig och erfaren i utövandet av något krävande Bruklighet ålderdomligt

konstförståndig
Ordklass adjektiv
som förstår sig på konst Bruklighet mindre brukligt

konstförvant
Ordklass substantiv
typograf Bruklighet ålderdomligt

konstgalleri
Ordklass substantiv
mindre lokal där man ställer ut konstverk, särskilt tavlor, till försäljning

konstgjord
Ordklass adjektiv
medvetet framställd av människan (mest om något som annars kan förekomma naturligt)

konstgjord andning
Frasklass nominalfras
metod att blåsa luft i lungorna på person som inte själv kan andas (även bildligt, t.ex. om att hålla ett olönsamt företag vid liv med bidrag e.d.)

konstglas
Ordklass substantiv
konstnärligt tillverkat eller bearbetat glas

konstgrepp
Ordklass substantiv
särskilt: sinnrikt metodiskt knep

konstgödsel
Ordklass substantiv
industriellt framstäld gödsel

konsthantverk
Ordklass substantiv
hantverksmässig framställning av konstnärliga bruks- eller prydnasföremål, t.ex. smide, glaskonst, keramik, textilkonst och möbelkonst

konstharts
Ordklass substantiv
hartsliknande plast Bruklighet föråldrat

konstifik
Ordklass adjektiv
konstig Bruklighet vardagligt

konstig
Ordklass adjektiv
som på ett påfallande sätt avviker från det normala och därför är svår att förstå sig på och ibland väcker lättare obehag men även nyfikenhet (om person, handling eller annan företeelse)
försvagat: förvånande

konstighet
Ordklass substantiv
konstig företeelse (om yttrande, handling, föremål etc.)
speciellt (i nekande sats) om något som är svårt att utföra eller är märligt: svårighet, problem

konstindustri
Ordklass substantiv
industrimässig framställning av konstnärliga bruks- eller prydnadsföremål
ibland även om konsthantverk

konstituera
Ordklass verb
tillsamans utgöra underlag för vissa sammansatt helhet
genom formella beslut grunda en förening e.d.

konstituerande församling
Frasklass nominalfras
folkrepresentation som stiftar ny grundlag

konstituera sig
Frasklass verbfras
hålla första möte, välja styrelse och fördela uppgifter m.m.

konstitution
Ordklass substantiv
uppsättning av grundläggande egenskaper hos föremål etc.
särskilt: fysisk beskaffenhet hos något levande
karakteristiska själsliga egenskaper som en individ fått genom arvsanlagen Bruklighet psykologi
statsförfattning
kyrklig förordning

konstitutionell
Ordklass adjektiv
grundlagsenlig
som avser kroppsliga eller själsliga egenskaper
ärftligt betingad Bruklighet psykologi

konstitutionell monarki
Frasklass nominalfras
kungamakt som begränsas av grundlag
monarki i vilken regentens makt är inskränkt av grundlagarna och alltså delas med t.ex. ett parlament (av betydelse särskilt före demokratins genombrott)

konstitutiv
Ordklass adjektiv
grundläggande Bruklighet formellt

konstitutorial
Ordklass substantiv
en äldre anställningsform för offentligt anställda, kännetecknad bl.a. av starkt anställningsskydd, särskilt för offentliganställda i lägre lönegrader (avskaffad 1976) Bruklighet mest historiskt

konstkritik
Ordklass substantiv
bedömning av konstverk, särskilt tavlor

konstlad
Ordklass adjektiv
onaturlig (om person, handling etc.)

konstläder
Ordklass substantiv
typ av läderliknande material, vanligen väv överdragen med cellulosanitrat Bruklighet äldre benämning, numera ersatt av "syntetläder"

konstlös
Ordklass adjektiv
enkel och naturlig till sättet (om person, handling o.d.)
som medvetet saknar förfining

konstmassa
Ordklass substantiv
plast Bruklighet föråldrat

konstmuseum
Ordklass substantiv
större museum för konst, särskilt målningar

konstmålare
Ordklass substantiv
konstnär som målar tavlar (i motsats till andra målare) Bruklighet mindre brukligt

konstnär
Ordklass substantiv
person som yrkesmässigt utövar konst, särskilt bildkonst
utvidgat: person som är skicklig på att göra något

konstnärinna
Ordklass substantiv
kvinnlig konstnär

konstnärlig
Ordklass adjektiv
som har att göra med konst eller konstnärer
som har nautrlig begåvning för konst (om person)
även om karaktärsdrag e.d.
ofta om resultatet: som har värde som konst

konstnärsblick
Ordklass substantiv
förmåga att se det konstnärliga i något

konstnärskap
Ordklass substantiv
det att vara konstnär
konstnärlig begåvning

konstnärssjäl
Ordklass substantiv
konstnärlig person

konstpaus
Ordklass substantiv
paus avsedd att ge större effekt åt det föregående eller det kommande i tal eller ibland i musik

konstra
Ordklass verb
vara besvärlig ovillig att samarbeta (om person)

konstra till
Frasklass verbfras
göra onödigt invecklad

konstridning
Ordklass substantiv
ridning med trick

konstrik
Ordklass adjektiv
utförd med stor skicklighet

konstruera
Ordklass verb
frambringa plan eller modell till något (och eventuellt också medverka vid färdigställandet)
överfört: skapa något med hjälp av standarddetaljer e.d.
speciellt: foga ihop språkliga enheter till helheter
speciellt även: skapa okänd form utifrån kända fakta Bruklighet språkhistoria
rita viss geometrisk figur med enbart vissa tillåtna hjälpmedel (vanligen passare och linjal)

konstruerad
Ordklass adjektiv
särskilt: som inte är uppbyggd på ett naturligt sätt och gör ett ansträngt intryck

konstruktion
Ordklass substantiv
sätt att vara konstruerad i fråga om sammansättning av och samverkan mellan delar etc.
det att konstruera något
även om det konkreta resultatet
även överfört
särskilt överfört: fantasiprodukt
satsfogning eller ordfogning

konstruktionsdetalj
Ordklass substantiv
mindre del av konstruktion som har egen funktion i helheten
utförlig ritning av detalj i en konstruktion

konstruktionslexikon
Ordklass substantiv
konstruktionsordbok

konstruktionsordbok
Ordklass substantiv
ordbok över viktigare ordkonstruktioner i visst språk

konstruktionsritning
Ordklass substantiv
arbetsritning över något som skall tillverkas
även abstraktare om motsvarande teknik eller läroämne

konstruktiv
Ordklass adjektiv
som på ett positivt sätt är inriktad på att bygga upp något
som avser konstruktion

konstruktör
Ordklass substantiv
person som yrkesmässigt konstruerar
speciellt: person som yrkesmässigt gör konstruktionsritningar

konstryttare
Ordklass substantiv
konstberidare

konstsalong
Ordklass substantiv
lokal där man ställer ut konstverk, särskilt tavlor, till försäljning

konstsiden
Ordklass substantiv
vävnad av konstsilke

konstsilke
Ordklass substantiv
konstfiber av olika cellulosaföreningar med silkesliknande utseende, som används som ersättning för natursilke Bruklighet äldre benämning, numera ersatt av "filament"

konstskicklig
Ordklass adjektiv
konstfärdig

konstskojare
Ordklass substantiv
person som säljer förfalskade eller värdelösa tavlor

konstskola
Ordklass substantiv
skola för utbildning av konstnärer
grupp av konstnärer med samma stilideal

konstslöjd
Ordklass substantiv
konsthantverk Bruklighet mindre brukligt

konstsmide
Ordklass substantiv
konstnärligt smide

konststil
Ordklass substantiv
stil i konsten under viss tid, i viss skola eller hos viss konstnär

konststoppa
Ordklass verb
laga tyg på så sätt att lagningen inte syns (särskilt med avseende på möbler eller värdefulla kläder)

konststycke
Ordklass substantiv
något som fordrar särskild skicklighet

konstverk
Ordklass substantiv
produkt av stor konstnärs arbete (särskilt om bildkonstverk)
även allmännare, t.ex. om litterärt verk

konståkare
Ordklass substantiv
person som regelbundet ägnar sig åt konståkning

konståkning
Ordklass substantiv
elegant åkning med speciella rörelser (figurer, hopp m.m.) inom skridskoåkning, rullskridskoåkning och cykelsport
även om motsvarande idrott

konstälskare
Ordklass substantiv
person som älskar och har god kännedom om konst

konsul
Ordklass substantiv
titel för chef för ett konsulat
ursprungligen titel för en mycket hög ämbetsman (med statschefs ställning) i det antika Rom

konsularjurisdiktion
Ordklass substantiv
speciell domsrätt utövad av europeiska konsuler över kristna landsmän i vissa icke-kristna länder Bruklighet historiskt

konsulat
Ordklass substantiv
typ av statlig representation i utlandet med uppgifter särskilt på handels- och sjöfartsområdet samt beträffande passviseringar o.d.
även om lokalen

konsulent
Ordklass substantiv
titel för person som är fackutbildad rådgivare inom visst område
inskränkt: specialiserad försäljare

konsulinna
Ordklass substantiv
titel för hustru till konsul

konsult
Ordklass substantiv
rådgivande, ofta fristående specialist inom visst, kvalificerat område
ibland även: konsultativt statsråd

konsultation
Ordklass substantiv
överläggning med rådgivning
samtal hos läkare, psykolog, advokat etc. för rådfrågning m.m.

konsultativ
Ordklass adjektiv
rådgivande

konsultativt statsråd
Frasklass nominalfras
statsråd som inte är chef för departement

konsultera
Ordklass verb
rådfråga någon såsom särskilt kunnig inom visst område
allmännare: rådgöra med
även med avseende på annat än person

konsulterande
Ordklass adjektiv
som tar rådgivningsuppdrag inom visst område

konsulär
Ordklass adjektiv
som har att göra med konsulatväsendet

konsum
Ordklass substantiv
benämning på kooperativ butik eller kooperativa förbundet Bruklighet ofta med stor begynnelsebokstav

konsument
Ordklass substantiv
person som regelbundet köper och använder vissa förbrukningsvaror
köpare
även utvidgat om förbrukning av icke-materiella värden

konsumentförening
Ordklass substantiv
kooperativ sammanslutning med syfte att främja medlemmarnas hushållning

konsumentkooperation
Ordklass substantiv
ekonomisk samverkan för billigare varor i föreningar mellan konsumenter
även om organisationen för detta

konsumentköp
Ordklass substantiv
köp som sker när någon för enskilt bruk förvärvar en vara av en näringsidkare (reglerat i lag) Bruklighet juridik

konsumentombudsman
Ordklass substantiv
Förkortning KO
den person som förestår kosumentverket och ansvarar konsumentupplysning, bevakning av företagens marknadsföring, hushållsekonomisk forskning m.m.

konsumentpris
Ordklass substantiv
det pris konsumenten får betala för konsumtionsvaror e.d.

konsumentprisindex
Ordklass substantiv
indextal som mäter prisutvecklingen inom den privata konsumtionen

konsumentupplysning
Ordklass substantiv
objektiv information till allmänheten om varor och deras användning och även om tjänster

konsumentverk
Ordklass substantiv
central myndighet för konsumentfrågor Bruklighet vanligen bestämd form singular

konsumera
Ordklass verb
förbruka
speciellt: äta eller dricka
även utvidgat och överfört

konsumism
Ordklass substantiv
ensidig inriktning på mateiralism och konsumtion (med förbiseende av t.ex. kulturella värden) Bruklighet nedsättande

konsumtion
Ordklass substantiv
förbrukning av vissa varor eller tjänster
speciellt: förtäring
även överfört

konsumtionsskatt
Ordklass substantiv
skatt för förbrukning av vissa varor (om bl.a. mervärdeskatt; mest i motsats till inkomstskatt etc.)

konsumtionsvara
Ordklass substantiv
vara som förbrukas förhållandevis snabbt

kont
Ordklass substantiv
typ av enkel ryggsäck, vanligen av flätad näver Bruklighet mest historiskt

kontagiös
Ordklass adjektiv
smittsam Bruklighet medicin

kontagiös magi
Frasklass nominalfras
magi som innebär att man genom beröring försöker hjälpa, bota eller skada

kontakt
Ordklass substantiv
läge som ger möjlighet till direkt utbyte av information e.d., särskilt mellan människor
särskilt: förhållande som innebär bekantskap och högre eller lägre grad av förståelse
även allmännare
mera konkret: läge med direkt beröring mellan föremål
speciellt konkret: läge som sluter en elektrisk strömkrets
bekantsakp med person som kan förmedla information e.d.
även om personen
anordning för anslutning till elektrisk ledning
strömbrytare Bruklighet inte som elteknisk term

kontakta
Ordklass verb
sätta sig i förbindelse med någon i visst officiellt syfte med hjälp av email, brev, telefon e.d.

kontaktannons
Ordklass substantiv
annons i vilken kärleks- eller vänskapskontakt söks

kontaktbehov
Ordklass substantiv
behov att umgås med männiksor och lära känna dem

kontaktfamilj
Ordklass substantiv
familj som genom socialtjänstens förmedling åtar sig att regelbundet umgås med en familj med svårigheter och hjälpa till att lösa dess problem

kontaktglas
Ordklass substantiv
instrument som placeras på bedövad hornhinna vid undersökning av ögats inre delar med ett mikroskop

kontaktinfektion
Ordklass substantiv
överföring av sjukdom genom beröring

kontaktkopia
Ordklass substantiv
fotografisk kopia framställd i apparat med direktkontakt mellan negativ och kopiepapper, vilket ger en kopia i negativets storlek

kontaktledning
Ordklass substantiv
strömförande ledning över järnväg eller spårväg

kontaktlim
Ordklass substantiv
lim som fäster omedelbart vid kontakt

kontaktlins
Ordklass substantiv
lins av glas eller plast för synkorrigering, som bärs i direkt anslutning till ögat

kontaktor
Ordklass substantiv
elektriskt manövrerad strömbrytare (vanligen en elektromagnet vars rörliga nakare försetts med kontaktanordningar

kontaktperson
Ordklass substantiv
särskilt: anställd eller frivillig person inom socialtjänsten, som fått i uppgift att hjälpa viss person eller familj med personliga problem

kontaktyta
Ordklass substantiv
särskilt: sammanfattningen av möjligheterna till kontakt mellan människor

kontamination
Ordklass substantiv
felaktigt uttryck som utgör en sammanblandning av två andra uttryck Bruklighet språkvetenskap
nedsmittning
förorening

kontaminera
Ordklass verb
smitta
förorena

kontant
Ordklass adjektiv
som betalas med sedlar eller mynt eller eventuellt med direkt användbara tillgodohavanden e.d.
som utgör direkt användbara ekonomiska tillgångar (vanligen om sedlar eller mynt)
utvidgat: som betalas vid köpetillfället eller inom viss tid (i motsats till avbetalning e.d.)
endast predikativt: som har vänskapliga relationer

kontanter
Ordklass substantiv
sedalr eller mynt

kontemplation
Ordklass substantiv
det att låta sinnet helt upptas av djupa tankar under längre tidsrymd

kontemplativ
Ordklass adjektiv
som tyder på kontemplation

kontemplera
Ordklass verb
ägna sig åt kontemplation

kontenans
Ordklass substantiv
självbehärskning Bruklighet litterärt, mindre brukligt

kontenta
Ordklass substantiv
huvudinnehåll i något i korta drag
utvidgat: slutresultat

kontera
Ordklass verb
ange på verifikation hur konto och belopp skall bokföras, ofta med hjälp av en särskild stämpel

konteramiral
Ordklass substantiv
titel för amiral av lägsta graden

konterfej
Ordklass substantiv
avbildning (särskilt om porträtt) Bruklighet skämtsamt, något ålderdomligt

kontext
Ordklass substantiv
språkligt sammanhang i vilket ord eller yttrande ingår
utvidgat: social situation

kontinens
Ordklass substantiv
förmåga att hålla tillbaka en utsöndring Bruklighet medicin

kontinent
Ordklass substantiv
mycket stor, sammanhängande landmassa som är avgränsad av djupt världshav
speciellt om Europas fastland Bruklighet i bestämd form singular
kontinent
Ordklass adjektiv
som har förmåga att hålla tillbaka en utsöndring Bruklighet medicin

kontinental
Ordklass adjektiv
som avser kontinenter
som är utmärkande för viss typ av attraktiv livsstil på Europas fastland

kontinentalförskjutning
Ordklass substantiv
förmodad rörelse av jordens kontinenter

kontinentalklimat
Ordklass substantiv
fastlandsklimat

kontinentalplatå
Ordklass substantiv
platå som utgörs av fastland och kontinentalsockel (d.v.s. alla partier av jordskorpan ovanför cirka 200 meter under havsytan)

kontinentalsockel
Ordklass substantiv
flackt område på havsbotten mellan strand och djuphav vars naturtillgångar får utforksas och tillgodogöras endast av motsvarande strandstat

kontingent
Ordklass substantiv
truppavdelning
nadel av viss åldersgrupp e.d. betraktad såsom blivande trupp
utvidgat: grupp
fastställd del av ekonomiskt bidrag
speciellt: medlemsavgift
största kvantitet av viss vara som får importeras eller exporteras

kontingera
Ordklass verb
reglera utrikeshandel genom att vid avtal med andra stater fastställa kontingenter för berörda varor

kontinuerlig
Ordklass adjektiv
som pågår hela tiden utan att nämnvärt öka eller minska i intensitet
som sker regelbundet och ofta
som bildar en fullständig sammanhängande enhet (om kurva, yta etc.) Bruklighet matematik
även om matematisk funktion utan språng Bruklighet matematik

kontinuitet
Ordklass substantiv
fortlöpande sammanhang på vissa viktigare områden över en längre tidsperiod
det att vara eller svara mot en sammanhängande helhet Bruklighet matematik

kontinuum
Ordklass substantiv
sammanhängande mängd av ett oändligt antal element i en eller flera dimensioner Bruklighet matematik

konto
Ordklass substantiv
räkning i bank där kundens och bankens mellanhavande bokförs
skuldräkning för viss person i affär eller företag e.d.
sammanställning av räkenskapsposter av samma slag på en debetsida och en kreditsida
inskränkt: utgiftspost i budget
även överfört till icke-ekonomiska områden Bruklighet ibland skämtsamt

kontokort
Ordklass substantiv
dokument i form av plastbricka som visar att man har rätt att köpa på kredit i vissa företag (särskilt betraktat som betalningsmedel)

kontokurant
Ordklass substantiv
fortlöpande räkenskaper mellan två parter

kontonummer
Ordklass substantiv
nummer på konto i bank, post, företag e.d.

kontor
Ordklass substantiv
arbetsplats vid företag eller offentlig förvaltning för tjänstemän som arbetar med administration eller annat skrivbordsarbete
mindre företag som levererar tjänster
avdelning eller rum vid större företag
annan offentlig inrättning
större förvaringsutrymme

kontorisera
Ordklass verb
förvandla bostadslägenheter till kontor

kontorist
Ordklass substantiv
person som innehar lägre befattning på kontor

kontorschef
Ordklass substantiv
chef för lägre avdelning (särskilt inom ämbetsverk eller företag)

kontorslandskap
Ordklass substantiv
mycket stort kontorsrum med många arbetsplatser, åtskilda genom uppställda skärmar, blomgrupper o.d.

kontorsplats
Ordklass substantiv
anställning på kontor

kontorsråtta
Ordklass substantiv
lägre kontorsanställd Bruklighet vardagligt, nedsättande

kontorsstol
Ordklass substantiv
vridbar stol vars sits och ryggstöd går att ställa in för sittriktig ställning, som ofta är försedd med hjul

kontorstid
Ordklass substantiv
arbetstid då kontorsanställda normalt arbetar och då kontor är öppna för allmänheten

kontoutdrag
Ordklass substantiv
utdrag ur bokföring som visar ställnigne på ett bankkonto e.d.

kontra
Ordklass verb
göra ett snabbt motanfall i lagsport
även överfört
kontra
Ordklass preposition
i en jämförelse som betonar motsatsförhållandet till

kontraalt
Ordklass substantiv
djup altröst som ligger en oktav under alt (med vilken den vanligen kombineras)
person med sådan röst

kontraband
Ordklass substantiv
vara som förs in i eller ut ur ett land trots förbud (särskilt om militärt betydelsefull vara)

kontrabas
Ordklass substantiv
det största och lägst stämda instrumentet i violingruppen (med mörk, dov och nasal klang)

kontrabok
Ordklass substantiv
bok som innehåller fortlöpande noteringar om förändringar av visst konto Bruklighet föråldrat

kontradans
Ordklass substantiv
dans där deltagarna utför vissa danssteg parvis mitt emot varandra

kontradiktion
Ordklass substantiv
stridighet mellan tankegångar
speciellt: formel som ger en falsk sats vilket värde man än sätter in för variablerna Bruklighet logik

kontradiktorisk
Ordklass adjektiv
som strider mot tidigare yttrande eller tankegång
som innebär att motparten får tillfälle att yttra sig över kärandens eller åklagarens yrkanden (och att alltså ingen skall dömas ohörd)

kontradiktorisk motsats
Frasklass nominalfras
motsats som omfattar allt som inte innehålls i satsen Bruklighet logik

kontrahent
Ordklass substantiv
endera av två parter i avtal, överenskommelse etc. (ofta med motsatta intressen)
ofta utvidgat, t.ex. om part i debatt eller äktenskap

kontrahera
Ordklass verb
dra sig samman Bruklighet i vetenskapliga sammanhang
ingå överenskommelse eller avtal om något Bruklighet något ålderdomligt

kontraindikation
Ordklass substantiv
tecken, symptom eller förhållande som talar emot en viss åtgärd eller ett visst beslut Bruklighet medicin

kontrakt
Ordklass substantiv
bindande skriftligt avtal om hur viss affärsuppgörelse e.d. skall ske (vanligen gällande för viss begränsad tid)
även om motsvarande dokument
utfästelse genom bud att ta ett visst antal trick i kortspel (mest bridge)
större undervdelning i stift, som omfattar ett växlande antal pastorat

kontraktera
Ordklass verb
skriva kontrakt med någon
särskilt: anställa på grundval av kontrakt

kontraktil
Ordklass adjektiv
som har förmåga att dra sig samman (om muskel e.d.) Bruklighet anatomi

kontraktion
Ordklass substantiv
sammandragning Bruklighet i vetenskapliga sammanhang
speciellt: muskelsammandragning
speciellt även: en kropps volymminskning vid avkylning

kontraktsbridge
Ordklass substantiv
typ av bridge där endast bjudna trick poängbelönas i full utsträckning (numera endast i motsats til äldre typer av bridge)

kontraktsbrott
Ordklass substantiv
brott mot gällande kontrakt

kontraktsenlig
Ordklass substantiv
som är i överensstämmelse med visst kontrakt

kontraktsprost
Ordklass substantiv
präst som förestår ett kontrakt

kontraktstid
Ordklass substantiv
tid under vilken ett kontrakt gäller

kontraktsvidrig
Ordklass substantiv
som strider mot visst kontrakt

kontraktsvård
Ordklass substantiv
brottspåföljd som innebär att den sömde genom ett avtal lovar att undergå behandling för sitt missbruk av beroendeframkallande medel, t.ex. alkohol eller narkotika

kontramandera
Ordklass verb
återkalla militär order
försvagat: avbeställa

kontramärke
Ordklass substantiv
den del av biljett eller kvitto som köparen får behålla som en sorts säkerhet

kontraoktav
Ordklass substantiv
den oktav som ligger närmast under stora oktaven

kontraorder
Ordklass substantiv
oder som upphäver tidigare order

kontrapost
Ordklass substantiv
ställning hos människokroppen med kroppstyngden vilande på ena benet (en ofta använd kompositionsställning i antik och klassicerande figurframställning)

kontraproposition
Ordklass substantiv
formellt förslag som utgör krav på motsatt beslut i förhållande till det ursprungliga försalget (vanligen om förslag som läggs fram som formell säkerhetsåtgärd vid själva beslutsfattandet)

kontrapunkt
Ordklass substantiv
kombination av två eller flera melodiskt självständiga stämmor (av vilka ibland en är i förväg given)
läran om denna konst

kontrarevolution
Ordklass substantiv
snabb politisk omvälvning i syfte att återskapa förrevolutionära förhållanden

kontrasignera
Ordklass verb
underteckna jämte annan person för att bestyrka att dokumentet ifråga överensstämmer med fattat beslut Bruklighet särskilt statsrätt

kontraspionage
Ordklass substantiv
spionage mot motståndarnas spionage

kontrast
Ordklass substantiv
starkt framträdande olikhet (som ibland övergår i en motsats)
speciellt: stark skillnad i färg eller ljusstyrka
även utvidgat i fråga om andra sinnesintryck

kontrastera
Ordklass verb
utgöra starkt avvikande företeelse i förhållande till den givna företeelsen (ibland övergående i en motsats)
ställa två inbördes mycket olika företeelser mot varandra

kontrastmedel
Ordklass substantiv
ämne som tillförs inre organ för att detta skall bli bättre urskiljbart vid röntgenundersökning

kontraströntgen
Ordklass substantiv
röntgen med kontrastmedel

kontribuera
Ordklass verb
lämna bidrag Bruklighet mindre brukligt

kontribution
Ordklass substantiv
ekonomiskt bidrag
speciellt: krigsskatt

kontring
Ordklass substantiv
snabbt motanfall i lagsport
överfört: replik e.d.

kontroll
Ordklass substantiv
det att övervaka och behärska ett skeende eller en apparat e.d. (för att vid behov gripa in och reglera e.d.)
övervakning och styrning av personer
styrning av kroppen eller själen
instrument för övervakning och styrning
mindre undersökning för att fastställa om allt är i sin ordning (på naturligt sätt eller enligt föreskrivna regler)
även om sådan undersökning som upprepas under längre tid
plats för undersökning
viss, fastställd och markerad punkt i landskapet som vid orienteringstävling måste letas upp och passeras (vilket måste bevisas genom stämpel e.d.)
även allmännare, t.ex. vid långdistanslöpning eller skidåkning

kontrollant
Ordklass substantiv
person som har till yrke eller uppgift att kontrollera

kontrollavgift
Ordklass substantiv
avgift för kontrollstämpling
utvidgat som förskönande omskrivning: böter för att man vid kontroll saknar biljett, dokument e.d.

kontrollbesiktning
Ordklass substantiv
obligatorisk årlig besiktning av alla inte helt nya registrerade motorfordon och släpvagnar

kontrollbord
Ordklass substantiv
instrumentpanel med vars hjälp större teknisk anläggning kontrolleras

kontrollera
Ordklass verb
ha möjlighet att styra genom övervakning (särskilt med avseende på samhällelig företeelse)
även med avseende på enstaka företeelse
speciellt med avseende på eget beteende e.d.
undersöka något för att fastställa att allt är i sin ordning
även med bibetydelse av övervakning

kontrollgrupp
Ordklass substantiv
grupp personer som utvalts för att jämföras med viss experimentgrupp och avses motsvara denna i alla väsnetliga avseenden så när som på den undersökta faktorn

kontrollmärke
Ordklass substantiv
märke som utgör bevis av något slag, t.ex. att viss avgift erlagts

kontrollnummer
Ordklass substantiv
nummer som används som extra kontroll vid reservation, anmälan e.d.

kontrollrum
Ordklass substantiv
rum varifrån kontroll av större anläggning sker

kontrollsiffra
Ordklass substantiv
extra siffra som fogas till indetifieringsnummer, t.ex. person- eller kontonummer, och möjliggör en viss kontroll av att numret är korrekt

kontrollstämpel
Ordklass substantiv
stämpel på föremål av guld, silver, platina och förr även tenn, utförd av offentlig myndighet, som garanterar en viss kvalitet och som anger metallhalt, tillverkare, tillverkningsår m.m.

kontrollstämpla
Ordklass verb
förse med kontrollstämpel

kontrolluppgift
Ordklass substantiv
särskilt: uppgift från arbetsgivare om utbetald lön och dragen skatt under ett år (vilken skickas till skattemyndigheten och till den skattskyldige inför deklarationen)

kontrollör
Ordklass substantiv
person som har till yrke att kontrollera föremål eller personer

kontrovers
Ordklass substantiv
läge med motstridiga åsikter i viss fråga, som ibland tar sig uttryck i gräl e.d.

kontroversiell
Ordklass adjektiv
som det finns blandade, till stor del kritiska uppfattningar om

konträr
Ordklass adjektiv
som har fullständigt motsatta egenskaper

konträr motsats
Frasklass nominalfras
motsats som kan uppfattas som andra slutpunkten på en skala (i förhållande till den givna företeelsen), såsom svart i förhållande till vitt Bruklighet filosofi

kontumaciedom
Ordklass substantiv
tredskodom

kontur
Ordklass substantiv
yttre synlig linje som begränsar ett föremål
allmännare: yttre framträdande form
överfört: utkast eller skiss till handlingsprogram e.d.

konturera
Ordklass verb
rita upp konturer av något

konturlös
Ordklass adjektiv
som saknar fast kontur
särskilt överfört: oklar, dunkel

konturskarp
Ordklass adjektiv
skarp i konturerna
även överfört

kontusion
Ordklass substantiv
krosskada av slag, stöt e.d.

konung
Ordklass substantiv
titel för manlig monark, vanligen i inte alltför litet, traditionellt självständigt land (numera mest utan större formell makt)
överfört: den högste eller främste inom visst, konkret eller abstrakt område

konungabok
Ordklass substantiv
nedera av två historiska böcker i Gamla testamentet

konungadöme
Ordklass substantiv
kungadöme

konungaed
Ordklass substantiv
kungaed

konungaförsäkran
Ordklass substantiv
kungaförsäkran

konungahus
Ordklass substantiv
kungahus

konungakrona
Ordklass substantiv
kungakrona

konungalängd
Ordklass substantiv
kungalängd

konungarike
Ordklass substantiv
kungarike

konungasäte
Ordklass substantiv
kungasäte

konungaätt
Ordklass substantiv
kungaätt

konungens befallningshavande
Frasklass nominalfras
länsstyrelse
landshövding

konungslig
Ordklass adjektiv
utmärkande för en konung Bruklighet högtidligt

konvalescens
Ordklass substantiv
period av tillfrisknande efter sjukdom

konvalescent
Ordklass substantiv
person som håller på att bli helt friskt efter sjukdom
konvalescent
Ordklass adjektiv
som håller på att bli helt friskt efter sjukdom

konvalescenthem
Ordklass substantiv
vårdhem för konvalescenter

konvalj
Ordklass substantiv
liljekonvalj

konvalje
Ordklass substantiv
liljekonvalj

konvektion
Ordklass substantiv
värmetransport genom rörelser i ett medium, t.ex. i gas eller vätska Bruklighet fysik

konvenans
Ordklass substantiv
underförstådd överenskommelse om vad som är passande och anständigt

konvenansparti
Ordklass substantiv
äktenskap som ingås av rent rationella (sociala eller ekonomiska) skäl och knappast av kärlek

konvent
Ordklass substantiv
organiserad, politisk sammankomst för visst syfte (i fråga om utländska förhållanden)
de församlade personerna
sammanfattningen av medlemmarna i ett kloster såsom institution
ibland: själva klostret
allmännare: annan religiös församling e.d.

konventikel
Ordklass substantiv
religiös sammankomst som inte är anordnad av den officiella kyrkan (särskilt vid beskrivning av äldre svenska förhållanden)

konvention
Ordklass substantiv
oskriven men allmänt omfattad social regel för hur personer ytligt sett bör bete sig (ofta med negativ värdering)
formell överenskommelse mellan stater e.d. om angelägenheter av gemensamt intresse på visst område
allmännare: överenskommen regel för samarbete etc., särskilt i spel

konventionalism
Ordklass substantiv
det att ha konventionella uppfattningar

konventionell
Ordklass adjektiv
som följer konventionen och därför kan uppfattas som stel och formell
särskilt om handling e.d.
utvidgat, utan negativ värdering: vanlig
som följer överenskomna regler
ibland i motsats till naturlighet e.d.

konventionella vapen
Frasklass nominalfras
vapen som inte utnyttjar kärnladdningar, stridsgaser eller smittämnen

konvergens
Ordklass substantiv
det att vara konvergent Bruklighet speciellt matematik
speciellt även ekonomi, särskilt i EU-sammanhang om utjämning av skillnader mellan de olika ländernas ekonomier

konvergent
Ordklass adjektiv
som ömsesidigt närmar sig varandra Bruklighet speciellt fysik
överfört: som tenderar att sammanfalla
som har gränsvärde (om talföljder och vissa integraler) Bruklighet matematik

konvergera
Ordklass verb
närma sig varandra (speciellt fyrik om strålar)
överfört: tendera att sammanfalla
närma sig tt bestämt gränsvärde (om matematisk talföljd, serie m.m.) Bruklighet matematik

konversabel
Ordklass adjektiv
lätt att samtal med
skicklig i att konversera

konversation
Ordklass substantiv
artigt samtal utan djupare innehåll, vanligen i större sällskap
formellt samtal utan djupare engagemang
speciellt i språkpedagogiska sammanhang
även om någons sätt att samtala

konversationslexikon
Ordklass substantiv
typ av mindre uppslagsbok

konversera
Ordklass verb
samtala artigt med, ofta utan djupare innehåll eller engagemang

konversion
Ordklass substantiv
omvändelse från en religion till en annan
förnyande av lån med ändrade räntevillkor
även om byte av skuldebrev mot aktier, växling av valuta e.d.
det att undergå metallurgiska processer i konverter
omedveten omvandling av förträngda känslor till kroppsliga symptom
omvandling till annan form Bruklighet filosofi m.m.

konverter
Ordklass substantiv
tippbar ugn, som bl.a. används vid bessermerprocessen och andra processer för framställning av stål

konvertera
Ordklass verb
omvända sig från sin ursprungliga religiösa tro till annan tro
förnya lån med ändrade räntevillkor med lägre ränta (vanligen med avseende på obligationslån)
även om byta skuldebrev mot aktier i ett låntagande bolag, växla valuta mot vilken annan valuta som helst e.d.
undergå metallurigksa processer i konverter
omvandla avfall till nyttihgeter
omedvetet omvandla förträngda känslor till kroppsliga symptom
omvandla till viss annan form Bruklighet filosofi m.m.
särskilt: omvandla datorlagrad information till annan lagringsform

konvertibel
Ordklass substantiv
konvertibelt skuldebrev som utges av låntagande aktiebolag, t.ex. till anställda, och kan bytas mot aktier i företaget (om obligation eller förlagsbevis)
konvertibel
Ordklass adjektiv
som kan konverteras Bruklighet särskilt ekonomi

konvertit
Ordklass substantiv
person som övergått till annan religion, särskilt katolicismen

konvex
Ordklass adjektiv
jämnt buktad utåt (särskilt om lins eller spegel)
även allmännare

konvexkonkav
Ordklass adjektiv
inåtvälvd på ena sidan och utåtvälvd på den andra och tunnast mittpå (särskilt om lins)

konviktorium
Ordklass substantiv
matservering för studenter Bruklighet ålderdomligt

konvoj
Ordklass substantiv
grupp av handelsfartyg som åtföljs och skyddas av örlogsfartyg och flygplan
även om gruppen inklusive den skyddande eskorten
även utvidgat om annan skyddande transport
försvagat: rad av fordon

konvojera
Ordklass verb
åtfölja som eskort

konvolut
Ordklass substantiv
omslag på brev eller paket Bruklighet något ålderdomligt eller formellt
stort kuvert
även om innehållet

konvulsion
Ordklass substantiv
utbredd och häftig, kortvarig kramp
även överfört

konvulsivisk
Ordklass adjektiv
som utmärks av konvulsioner

kooperation
Ordklass substantiv
gemensamt organiserad ekonomisk verksamhet på visst område, bedriven av sammanslutning av många parter med likartade intressen inom området i fråga (mest i form av ekonomisk förening)
särskilt om en rörelse som ursprungligen grundades av konsumenter i Sverige Bruklighet i bestämd form

kooperativ
Ordklass adjektiv
som drivs i kooperationens form
som är utmärkande för kooperation

kooperatör
Ordklass substantiv
person som är verksam inom kooperationen, särskilt konsumentkooperationen

kooperera
Ordklass verb
samarbeta (särskilt med fiende) Bruklighet mindre brukligt

koordinat
Ordklass substantiv
tal som tillsammans med ytterligare ett eller två tal anger en viss punkts läge i ett plan eller i rymden (i förhållande till viss given koordinataxel)

koordinataxel
Ordklass substantiv
linje som tillsammans med en eller två andra linjer bestämmer ett koordinatsystems läge

koordination
Ordklass substantiv
organisering av olika delar eller parter till enhetlig verkan
speciellt: samverkan av olika kroppsdelar, t.ex. muskler, för att utföra en avsedd rörelse

koordinator
Ordklass substantiv
utvald samordnare för viss verksamhet

koordinatsystem
Ordklass substantiv
system för lägesangivelse bestående av två eller tre räta linjer med fastställd riktning och fastställd längdskala, vilka skär varandra i en punkt (vanligen med räta vinklar mellan linjerna)
även något allmännare

koordinera
Ordklass verb
organisera till enhetlig verkan Bruklighet särskilt i vetenskapliga och tekniska sammanhang
speciellt: samordna kroppsdelar, t.ex. muskler, för att utföra avsedd rörelse

kopek
Ordklass substantiv
den minsta ryska myntenheten, motsvarande 1/100 rubel
ibland i uttryck för brist på pengar Bruklighet skämtsamt

kopernikansk
Ordklass adjektiv
som avser 1500-talsastronomen Kopernikus och hans världsbild med solen som världsalltets centrum

kopia
Ordklass substantiv
föremål som är en avbildning av ett annat föremål
speciellt om avbildning av text, fotografisk eller framställd på annat sätt
speciellt även om fotografisk avbildning som överförts från film till papper
överfört: någon eller något som har samma egenskaper som någon annan eller något annat

kopiator
Ordklass substantiv
kopieringsapparat

kopiepapper
Ordklass substantiv
papper avsett att göra fotokopior på
ibland även: karbonpapper Bruklighet föråldrat

kopiera
Ordklass verb
göra kopia av visst föremål etc.
speciellt med avseende på text i kopiator
speciellt även: överföra bild från film till papper
överfört: försöka få att likna

kopieringsapparat
Ordklass substantiv
apparat för fotostatkopiering av text etc.
apparat för överföring av fotografisk bild från film till papper

kopist
Ordklass substantiv
person som yrkesmässigt sysslar med kopiering av text eller annat
särskilt förr om en typ av underordnad statstjänsteman

kopiös
Ordklass adjektiv
som har en obegripligt stor omfattning Bruklighet ofta i nedsättande uttryck

kopp
Ordklass substantiv
mindre, skålformigt dryckeskärl med öra, ofta med åtföljande fat och ibland innefattande detta
även som inexakt måttsangivelse
även om innehållet
utvidgat: mindre, skålformigt kärl eller kärlformigt föremål Bruklighet mest i sammansättningar

koppa
Ordklass substantiv
blåsliknande hudutslag
i plural även: smittsam sjukdom med koppor Bruklighet mest i sammansättningar
speciellt: smittkoppor Bruklighet i bestämd form plural
koppa
Ordklass verb
behandla sjuk person genom att åstadkomma lokal, mindre blödning, vanligen med hjälp av speciellt instrument som punkterar huden och de ytligare venerna

koppar
Ordklass substantiv
en mjuk, smidbar metall med rödaktig färg och mycket god ledningsförmåga samt god beständighet (med många tekniska användningar, särskilt till elektriska ledningar och till legeringar)

kopparbrun
Ordklass adjektiv
rödbrun som koppar (särskilt om hudfärg eller hårfärg)

kopparförluster
Ordklass substantiv
energiförluster i elektrisk strömkrets p.g.a. ledningarnas resistens (i motsats till andra typer av förluster)

kopparglans
Ordklass substantiv
särskilt: ett grått kopparmineral, bestående av en förening av koppar och svavel

kopparkis
Ordklass substantiv
ett gult kopparmineral, som består av järn, svavel och koppar

kopparmynt
Ordklass substantiv
mynt av koppar, som förr användes som betalningsmedel
speciellt i vissa uttryck använt som räkneenheter

kopparorm
Ordklass substantiv
en ormliknande, vanligen brun eller grå ödla som saknar ben men har en svans som lätt bryts av

kopparröd
Ordklass substantiv
rödbrun som koppar (särskilt om hårfärg)

kopparslagare
Ordklass substantiv
särskilt: svår huvudvärk vid baksmälla Bruklighet vardagligt

kopparspiral
Ordklass substantiv
typ av preventivmedel som består av en koppartråd som placeras i livmodern

kopparstick
Ordklass substantiv
en grafisk konstnärlig metod varvid ett avtryck tas från en kopparplåt i vilken en bild graverats in för hand med en gravstickel
tryck som framställts på detta sätt

kopparåldern
Ordklass substantiv
en förhistorisk period på gränsen mellan stenåldern och bronsåldern Bruklighet mindre brukligt

kopparärg
Ordklass substantiv
grön beläggning på kopparplåt, som bildas vid kontakt med fuktig luft Bruklighet mindre brukligt, förtydligande beteckning

kopparödla
Ordklass substantiv
kopparorm

koppel
Ordklass substantiv
speciell, kortare anordning som överför dragande krafter mellan två enheter, ofta på ett sätt som medger viss krökning
speciellt: förbindelselänk mellan järnvägsvagnar
speciellt även: rem e.d. för att binda och leda hund
sammanhållen grupp av jakthundar som jagar tillsammans eller utför annat arbete, t.ex. släddragning
ibland även om grupp av personer Bruklighet nedsättande
livrem med axelrem för militärer och poliser

koppelvan
Ordklass adjektiv
van att gå i koppel (om hund)

koppla
Ordklass verb
ofta med partikel: förena med sammanhållande anordning, ofta avsedd att kunna överföra dragkrafter
även med omkastad betydelse Bruklighet med partikel
även med avseende på själva förbindelsen eller på något som hålls fast i förhållande till något annat
även överfört
upprätta fungerande förbindelse för person eller abstrakt företeelse, mest via något slags elektriskt eller eketroniskt system
med avseende på apparat e.d.: sätta i fungerande tillstånd genom anslutning till någon kraftkälla e.d. Bruklighet med partikel
även med omkastad betydelse Bruklighet med partikel
även överfört
sätta koppel på hund
fästa hund i något med hjälp av koppel
förstå Bruklighet vardagligt
bedriva koppleri Bruklighet mindre brukligt
försvagat: försöka para ihop viss man med viss kvinna

koppla av
Frasklass verbfras
särskilt: göra sig fri från själslig arbetsbelastning genom att vila eller ägna sig åt förströelser etc.

koppla ihop
Frasklass verbfras
förena med kopplingsanordning
ofta överfört: göra teoretisk anknytning mellan abstrakta företeelser

koppla in
Frasklass verbfras
sätta i direkt förbindelse med någon större helhet eller något system (mekaniskt eller elektriskt)
anlita för att utföra viss åtgärd

kopplare
Ordklass substantiv
person som tjänar pengar på att sammanföra prostituerade och kunder
försvagat: någon som försöker para ihop andra

koppleri
Ordklass substantiv
typ av sedlighetsbrott som består i sammanförande av prostituerade och kunder i syfte att tjäna pengar

koppling
Ordklass substantiv
särskilt: förbindelse som överför rörelse mellan maskinelement, särskilt axlar Bruklighet teknik
ofta med tanke på de delar som är synliga och manövrerbara i en bil e.d.
det att koppla eller kopplas
det att vara kopplad
även överfört
speciellt: förhållandet att två eller flera arvsanlag inte ärvs overoende av varandra utan följs åt

kopplingspedal
Ordklass substantiv
pedal i motorfordon för in- och urkoppling av motor i förhållande till drivaxel

koppningsschema
Ordklass substantiv
schema som visar hur komponenterna i en elektrisk apparat eller anläggning förbinds med varandra

koppningston
Ordklass substantiv
kontinuerlig ton som hörs när man lyfter en telefonlur och som anger att man kan slå önskat nummer

koppympning
Ordklass substantiv
vaccination mot smittkoppor

koppärr
Ordklass substantiv
nedsänkt ärr efter smittkoppa

koppärrig
Ordklass adjektiv
som har ärr efter smittkopportorkad frövita av kokosnöt (en viktig råvara för bl.a. kokosfett)

kopt
Ordklass substantiv
medlem av Egyptens kristna befolkning (med egen kyrka)

kopter
Ordklass substantiv
medlem av Egyptens kristna befolkning (med egen kyrka)

koptisk
Ordklass adjektiv
som har att göra med kopter

koptiska
Ordklass substantiv
variant av det fornegyptiska språket (numera endast kyrkospråk)
koptisk kvinna

kopula
Ordklass substantiv
verb som förbinder subjekt och predikatsfyllnad
ettdera av de två uttryck som förbinder subjekts- och predikatsbegreppet i en logisk sats (d.v.s. antingen "är" eller "är inte")

kopulation
Ordklass substantiv
det att kopulera Bruklighet formellt
befruktning

kopulativ
Ordklass adjektiv
enbart sammanbindande (om konjunktion)

kopulera
Ordklass verb
ha samlag Bruklighet formellt
om djur: para sig

kor
Ordklass substantiv
utrymmet mellan altarrummet och långskeppet i en kyrka
altarrum
annan särskilt utbyggd altarplats i kyrka eller ansluten gravbyggnad

kora
Ordklass verb
utse person till innehavare av viss utmärkelse
ursprungligen allmännare: välja

koral
Ordklass substantiv
melodi till kyrkosång (särskilt till svenska kyrkans psalmer)
ofta även om äldre typer

koralbok
Ordklass substantiv
bok med psalmer i musikalisk sättning

korall
Ordklass substantiv
kalkmaterial från skelett hos koralldjur, ofta använt som prydnad
ibland även om koralldjur

koralldjur
Ordklass substantiv
typ av nässeldjur som oftast utvecklar ett skelett ac kalk och lever i vatten som fastsittande polyp, vanligen i revbildande kolonier i varma hav

korallhalsband
Ordklass substantiv
halsband av korallbitar av den röda ädelkorallen

korallorm
Ordklass substantiv
typ av giftsnok med smal kropp och tvärbandad teckning, oftast i rött, gult och svart, som förekommer i subtropiska Amerika

korallrev
Ordklass substantiv
rev av levande och döda koraller med många olika former, vanligen i varma hav

korallröd
Ordklass adjektiv
typ av rödaktig färg som liknar ädelkorallens

korallö
Ordklass substantiv
större korallrev, höjt över havsytan

koranen
Ordklass substantiv
islams heliga skrift

kord
Ordklass substantiv
typ av slitstarkt tyg, som bl.a. används som sporttyg och möbeltyg
vävstomme i bildäck

korda
Ordklass substantiv
rät linje (egentligen sträcka) som binder samman två punkter på en kurva eller buktig yta (särskilt på en cirkels periferi)

korderoj
Ordklass substantiv
typ av grovt ylletyg för sportkläder eller kostymer, som är melerat, randigt eller rutigt

kordial
Ordklass adjektiv
hjärtlig och förtrolig Bruklighet litterärt

kordong
Ordklass substantiv
snott snöre
kedja för avspärrning

kordongskruv
Ordklass substantiv
skruv med huvud som är räfflat i kanten

korean
Ordklass substantiv
mansperson från Nordkorea eller Sydkorea
i plural ofta om personer från Nordkorea eller Sydkorea oavsett kön

koreansk
Ordklass adjektiv
som har att göra med Nordkorea eller Sydkorea

koreanska
Ordklass substantiv
ett språk som talas i Nordkorea och Sydkorea
kvinna från Nordkorea eller Sydkorea

koreograf
Ordklass substantiv
person som yrkesmässigt skapar baletter eller dansinslag i annat sceniskt verk

koreografera
Ordklass verb
skapa koreografi till balett eller dansinslag i annat sceniskt verk

koreografi
Ordklass substantiv
utformning av balett eller dansinslag i annat sceniskt verk

korg
Ordklass substantiv
flätad behållare med handtag, vanligen av något naturmaterial, att bära i eller för förvaring
även med tonvikt på innehållet
annat föremål som är tillverkat på samma sätt Bruklighet i sammansättningar
även om liknande föremål i annat material Bruklighet mest i sammansättningar

korgblommig
Ordklass adjektiv
som har sina oskaftade blommor tätt samlade på en utbredd, platt eller välvd blombotten (om växt)

korgboll
Ordklass substantiv
ett lagspel som kännetecknas av att det gäller att kasta en boll genom en korg (en högt placerad järnring med nät) och som har vissa handbollsliknande inslag

korgosse
Ordklass substantiv
pojke som biträder präst vid gudstjänsten
pojke som sjunger i kyrklig gosskör

korgstol
Ordklass substantiv
fåtöljliknande stol av flätade vidjor

koriander
Ordklass substantiv
en hög, flockblomstrig ört med aromatiska frukter, odlad som krydd- och medicinalväxt i varma länder (även i Sverige)
kryddan som utvinns ur frukterna

korint
Ordklass substantiv
ett litet, kärnlöst russin

korintisk
Ordklass adjektiv
särskilt: som avser en antik arkitekturstil med rikt utsirade bladverk m.m.

korist
Ordklass substantiv
medlem av kör (särskilt operakör eller kyrkokör)

kork
Ordklass substantiv
ett lätt, elastiskt och tätt ämne, som utgöra av barken av ett träd (korkek) och används till flaskproppar, flöten, isolering m.m.
allmännare: korkvävnad
flaskpropp av kork (särskilt för vinflaska)
utvidgat: flaskpropp av annat material
ytterligare utvidgat: annan tillslutningsanordning för flaska

korkad
Ordklass adjektiv
som har mindre god fattningsförmåga Bruklighet vardagligt

korka igen
Frasklass verbfras
sätta kork i
även överfört

korka till
Frasklass verbfras
sätta kork i
även överfört

korka upp
Frasklass verbfras
ta bort kork från

korka ur
Frasklass verbfras
ta bort kork från

korkbössa
Ordklass substantiv
leksaksbössa med små korkar som ammunition (egentligen ett slags primitiv luftbössa)

korkek
Ordklass substantiv
en ek som ger kork, hemmahörande i västra Medelhavsområdet

korkmatta
Ordklass substantiv
linoleummatta

korkskruv
Ordklass substantiv
ett spiralvridet redskap avsett att dra upp korkar från vinflaskor och andra flaskor med
som kortform: korkskruvslock

korkskruvslock
Ordklass substantiv
lång, spiralformad hårlock

korksmak
Ordklass substantiv
korkartad bismak, särskilt hos vin

korksula
Ordklass substantiv
skosula av kork

korkvävnad
Ordklass substantiv
skyddslager av döda celler på ytan av äldre växtdelar, t.ex. kork, yttre bark, björknäver och potatisskal

kormoran
Ordklass substantiv
typ av sjöfågel Bruklighet föråldrat

kormästare
Ordklass substantiv
särskilt: inövare och ledare av kör vid operascen

korn
Ordklass substantiv
frö av säd
annat slags frö
utvidgat, särskilt med framhävande av litenhet: rundad småpartikel
ett sädesslag med ax och långa borst, mest använt till foder, malt o.d.
främre riktmärke på handeldvapen i form av en liten kula eller spets
överfört: sikte Bruklighet i vissa uttryck
i vissa uttryck: vikten av äldemetall i mynt i förhållande till myntets totala vikt

korna
Ordklass verb
forma till större eller mindre korn
ge en kornig yta

kornblixt
Ordklass substantiv
blixt vars dunder inte uppfattas av iakttagaren eftersom åskvädret är avlägset

kornblå
Ordklass adjektiv
lysande blå som blåklint

kornbod
Ordklass substantiv
särskilt: bördigt jordbruksområde Bruklighet litterärt

korndräll
Ordklass substantiv
väv där tråden binds i små diagonalrutor på rätsidan

kornell
Ordklass substantiv
typ av buskväxt med motsatta blad och små, vanligen gulaktiga blommor i flock- eller kvastlika samlingar (ofta odlad som prydnadsbuske)

kornett
Ordklass substantiv
typ av litet, trumpetliknande blåsinstrument med mjukare klang än trumpeten
yngste officer i en skvadron Bruklighet historiskt
officer av lägsta graden vid kavalleriet i Finland

kornettist
Ordklass substantiv
kornettblåsare

korngryn
Ordklass substantiv
gryn pressat av korn

korngul
Ordklass adjektiv
som har det mogna kornets gulaktiga färg

kornig
Ordklass adjektiv
som har småsmulig konsistens
vars yta är full av små rundade ojämnheter

kornisch
Ordklass substantiv
list över draperi- eller gardinstång, vanligen profilerad
gesims Bruklighet ålderdomligt

kornknarr
Ordklass substantiv
en brunspräcklig och grå rallfågel med knarrande läte, som förekommer på sanka kärrängar och i sädesfält

kornsnö
Ordklass substantiv
snö som består av små hårda korn

korollarium
Ordklass substantiv
självklar följdsats till ett teorem Bruklighet matematik, filosofi

korona
Ordklass substantiv
ljusfenomen i form av ett utbrett hölje av lysande gaser kring himlakropp, särskilt runt solen i dess yttre atmosfär

koronakärl
Ordklass substantiv
kranskärl

koronarskleros
Ordklass substantiv
förkalkning av hjärtats kranskärl

korp
Ordklass substantiv
en stor kråkfågel med kolsvart, metallglänsande fjäderdräkt, som är allätare (även asätare) och främst håller till på klippiga kuster och i öde skogs- och fjälltrakter
i myt och folktro ofta förknippad med något ödesdigert men också med vishet
smal hacka för arbete i hård mark, som är spetsig i båda ändar
mest i sammansättningar och bestämd form singular: korporationsidrott
enskild tävling inom ramen för denna verksamhet

korpa
Ordklass verb
bearbeta med korp

korpgluggar
Ordklass substantiv
i vissa uttryck: ögon

korplåt
Ordklass substantiv
olycksprofetia Bruklighet ålderdomligt

korporation
Ordklass substantiv
bestående sammanslutning, särskilt av personer i samma näringsgren men även allmännare

korporationsidrott
Ordklass substantiv
motionsidrott som organiseras på arbetsplatser bland de anställda

korporatism
Ordklass substantiv
korporativism

korporativ
Ordklass adjektiv
som bygger på korporationer

korporativism
Ordklass substantiv
politiskt system i vilket vissa av statens uppgifter utövas av näringslivets korporationer (omfattande både arbetsgivare och anställda; särskilt som politiskt ideal i fascistiska stater)
även allmännare, vanligen nedsättande

korpral
Ordklass substantiv
titel för innehavare av den lägsta eller näst lägsta befälsgraden

korpsvart
Ordklass adjektiv
mycket svart och blank

korpulens
Ordklass substantiv
viss grad av fetma

korpulent
Ordklass adjektiv
som har stort kroppsomfång med viss fasthet

korpus
Ordklass substantiv
en medelstor tryckstilsgrad mellan cicero och borgis
textmängd som är föremål för språkvetenskapligt studium
kärl i sig (i motsats till anbringade detaljer) Bruklighet konsthantverk
speciellt inom guldsmedskonst: rymdomslutande form (i motsats till smycken, bestick m.m.)
mittparti i ett altarskåp
resonanslåda hos stränginstrument

korpuskel
Ordklass substantiv
liten kropp eller partikel Bruklighet fysik, ålderdomligt

korr
Ordklass substantiv
korrektur Bruklighet vardagligt

korration
Ordklass substantiv
nötning och avslipning av fast berggrund genom yttre krafter, särskilt partiklar som transporteras av vind, vatten eller is Bruklighet geologi

korrekt
Ordklass adjektiv
som inte innehåller några fel
utvidgat: som stämmer med vissa vedertagna normer
även om person

korrektion
Ordklass substantiv
ändring av felaktighet
försvagat: förbättring
ibland även: bestraffning Bruklighet förskönande omskrivning, föråldrat

korrektionsanstalt
Ordklass substantiv
fångvårdsanstalt Bruklighet föråldrat

korrektiv
Ordklass substantiv
medel att rätta till något
försvagat: motvikt

korrektur
Ordklass substantiv
provtryck av viss text för rättning

korrekturfel
Ordklass substantiv
särskilt: tryckfel i rentryck
allmännare: fel som bör hittas vid korrekturläsning

korrekturläsa
Ordklass verb
läsa korrektur på viss text för att finna fel och rätta dessa (särskilt i fråga om stavfel o.d.)

korrekturtecken
Ordklass substantiv
specialtecken för rättelse i korrektur

korrelat
Ordklass substantiv
det ena av två begrepp som till sin betydelse förutsätter det andra, t.ex. "vänster" och "höger" Bruklighet filosofi
ord eller uttryck i en text som visst pronomen syftar på
allmännare: motsvarighet
korrelat
Ordklass adjektiv
som till sin betydelse förutsätter ett annat begrepp (om begrepp) Bruklighet filosofi

korrelation
Ordklass substantiv
samband mellan föränderliga storheter så att när den ena ökar den andra antingen ökar eller minskar Bruklighet statistik

korrelera
Ordklass verb
stå i samband (om föränderliga, mätbara storheter)
sätta i sambnad

korrespondens
Ordklass substantiv
regelbunden utsändning och mottagning av brev e.d.
även om breven
rapport från journalist på avlägsen ort, vanligen utrikes Bruklighet föråldrat
överensstämmelse i vissa (intressanta) delar Bruklighet i vetenskapliga sammanhang

korrespondenskort
Ordklass substantiv
kort för kortare meddelande som läggs in i kuvert

korrespondenskurs
Ordklass substantiv
kurs hos institut som meddelar undervisning genom brevväxling Bruklighet något ålderdomligt

korrespondensundervisning
Ordklass substantiv
undervisning per korrespondens Bruklighet något ålderdomligt

korrespondent
Ordklass substantiv
person som yrkesmässigt skriver brev på affärsföretag
journalist som regelbundet lämnar rapporter från annan ort till tidning eller annat massmedieorgan i hemorten (vanligen om person stationerad i utlandet)

korrespondera
Ordklass verb
brevväxla (särskilt om formella ting)
överensstämma i vissa (intressanta) delar

korridor
Ordklass substantiv
lång och smal förbindelsegång i officiell byggnad, större lägnehet eller fortskaffningsmedel
lokaler belägna vid sådan gång
utvidgat: smal landremsa
överfört i uttryck för (plats för) informell (ibland otillbörlig) verksmahet

korridorpolitik
Ordklass substantiv
politiska intriger i syfte att påverka folkrepresentationen

korridorsystem
Ordklass substantiv
särskilt: husbyggnadssystem i vilket rummens dörrar vetter åt en korridor

korrigera
Ordklass verb
rätta till ett mindre fel
speciellt med avseende på vad någon sagt

korrigera lyckan
Frasklass verbfras
spela falskt

korrodera
Ordklass verb
vara utsatt för korrosion

korrosion
Ordklass substantiv
metallförstöring genom kemisk inverkan av vätskor eler gaser, som bildar t.ex. rost på järn och ärg på koppar Bruklighet övergripande beteckning i tekniska sammanhang

korrugera
Ordklass verb
göra vågig
särskilt: förstyva i en riktning genom att pressa i vågform (med avseende på plåt e.d.)

korrumpera
Ordklass verb
få någon att missbruka sin ställning i eget intresse, särskilt genom att betala mutor men även genom att åberopa vänskap e.d.
förvanska textställe

korrupt
Ordklass adjektiv
korrumperad
vanställd (om text)

korruption
Ordklass substantiv
det att personer inom viss organisation systematiskt missbrukar sin ställning i eget intresse, särskilt genom att ta mutor etc.

kors
Ordklass substantiv
något som bildar figur i viken en rät linje ligger vineklrätt över en annan rät linje
ibland om mittdelen av sådan figur
särskilt: ett forntida straffredskap av denna form (egentligen i T-form)
ofta om tecken med denna form som symbol för något, särskilt för kristendomen eller döden
om liknande tecken som innebär att en ton skall höjas ett halvt steg
del av bålen över bäcken och svanskotor hos ryggradsdjur
motsvarande del hos människa Bruklighet i sammansättningar
kors
Ordklass interjektion
detta var oväntat (som uttryck för förvåning) Bruklighet vardagligt, något föråldrat

korsa
Ordklass verb
få att bilda korsform med
röra sig tvärs över något (för att komma över till motsatt sida)
även utvidgat i fråga om tänkt rörelse (konkret eller abstrakt)
hindra utförandet av någons planerade åtgärder
frambringa mellanform (mellan ärftligt olika typer) genom parning för förädling (med avseende på växter eller djur)
vanligen med partikeln över: rita kors över något som är felaktigt (för att göra det ogiltigt)
göra markering på check för att förhindra missbruk

korsa klingor
Frasklass verbfras
strida (numera vanligen överfört)

korsa klingor med någon
Frasklass verbfras
påbörja eller utkämpa öppen strid med någon

korsar
Ordklass substantiv
sjörövare i Medelhavet Bruklighet historiskt
kaparfartyg

korsa sig
Frasklass verbfras
göra korstecken (för att visa vördnad eller skydda sig)

korsband
Ordklass substantiv
typ av billig postförsändelse som lätt kam öppnas och inte får innehålla personligt meddelande Bruklighet numera inte officiell beteckning
ettdera av flera ledband som korsar varandra, t.ex. i knä

korsbefruktning
Ordklass substantiv
sammansmältning av könsceller från olika indivder med ärftlig variation som följd (det vanligaste sättet för befruktning hos både växter och djur)

korsben
Ordklass substantiv
den del av ryggraden som ingår i bäckengördelns ben

korsblommig
Ordklass adjektiv
som har fyra korsställda kronblad (om växt)

korsdrag
Ordklass substantiv
stark luftström genom ett rum eller en våning (ibland oönskad)

korseld
Ordklass substantiv
beskjutning från flera håll samtidigt
även överfört

korselett
Ordklass substantiv
en lättare form av korsett i elastiskt material (numera mest använd av äldre kvinnor)

korsett
Ordklass substantiv
ett kvinnoplagg som sitter åt hårt om livet (numera mest använd av äldre kvinnor; även för stöd av ryggen)

korsettera
Ordklass verb
klä med korsett

korsfarare
Ordklass substantiv
deltagare i korståg Bruklighet historiskt

korsfästa
Ordklass verb
avrätta någon genom fastgöring vid ett kors

korsfästelse
Ordklass substantiv
det att korsfästa någon

korsförhör
Ordklass substantiv
ingående förhör av vittne av motpartens advokat i rättegång
utvidgat: hårt förhör

korsförhöra
Ordklass verb
utsätta för korsförhör

korsgång
Ordklass substantiv
täckt gång som omger en klostergård och öppnar sig mot denna med arkader

korshänvisning
Ordklass substantiv
hänvisning från ett ställe till ett annat och från detta andra ställe tillbaka igen till det första stället (i längre text)

korsikan
Ordklass substantiv
mansperson från Korsika
i plural ofta om personer från Korsika oavsett kön

korsikanare
Ordklass substantiv
korsikan

korsikansk
Ordklass adjektiv
som har att göra med Korsika

korsikanska
Ordklass substantiv
kvinna från Korsika

korskota
Ordklass substantiv
ettdera av fem skelettben som ingår i korsbenet

korskrank
Ordklass substantiv
avdelning som skiljer koret från övriga delar av kyrkorummet

korskyrka
Ordklass substantiv
kyrka med korsformig grundplan

korsning
Ordklass substantiv
särskilt: ställe där vägar eller andra förbindelseleder möts
det att korsa olika arter
även om resultatet
försvagat: mellanting

korsnäbb
Ordklass substantiv
typ av papegojliknande fink med korsade näbbspetsar

korso
Ordklass substantiv
festtåg i vagn Bruklighet mindre brukligt
promenadgata Bruklighet mindre brukligt

kors och tvärs
i alla möjliga riktningar

korsord
Ordklass substantiv
typ av ordgåta, bestående av en figur med rutor som skall fyllas i med olika (korsande) ords bokstäver med hjälp av givna ledtrådar

korspollination
Ordklass substantiv
korsbefruktning genom överföring av pollen från en blomma till en annan

korsriddare
Ordklass substantiv
riddare som deltar i korståg Bruklighet historiskt

korsrygg
Ordklass substantiv
nedersta delen av ryggen kring korsbenet

korsspindel
Ordklass substantiv
en spindel som har vitt korsmönster på bakkroppens rygg

korsstygn
Ordklass substantiv
prydnadssöm med två stygn som korsar varandra

korstecken
Ordklass substantiv
en kristen symbolisk åtbörd varvid handen förs framför bröstet så att den beskriver ett kors (särskilt brukad av katoliker och ortodoxa men ofta även inom andra kyrkor)

korståg
Ordklass substantiv
ett stort kristet krigsföretag under medeltiden, ursprungligen för att återerövra Jerusalem från muslimerna Bruklighet historiskt
överfört: stor kampanj i (föregivet) gott syfte Bruklighet ibland ironiskt

korsvalv
Ordklass substantiv
kryssvalv

korsvirke
Ordklass substantiv
teknik att bygga med stomme av timmer och fyllning av tegelsten eller lera, vanlig i t.ex. Skåne

korsvirkeshus
Ordklass substantiv
hus byggt i korsvirke

korsvis
Ordklass adjektiv
placerad i kors Bruklighet mindre brukligt
korsvis
Ordklass adverb
i form av ett kors

korsvist ägande
Frasklass nominalfras
ägande som innebär att aktiebolag äger aktier i varandra

korsväg
Ordklass substantiv
ställe där en väg korsar en annan väg
även överfört

korsört
Ordklass substantiv
en korgblommig ört som har parflikiga blad och gula blommor och som växer som ogräs på kulturmarker och havsstränder
i sammansättningar om närbesläktade arter

kort
Ordklass substantiv
vanligen styvt blad av papper eller papp för viss standardiserad information i ord, siffror m.m., ibland med kompletterande bild (vanligen i fyrkantigt, mindre format; särskilt som bevis på identitet, tillhörighet eller behörighet eller som medel för presentation, registrering eller kontroll
speciellt även för överföring med post av pengar o.d.
speciellt även för personliga meddelanden, vid högtidliga tillfällen o.d.
speciellt även om kartong med utstansningar Bruklighet teknik
ibland även om större pappersark, särskilt om viss typ av karta
litet, styvt fyrkantigt blad med symboler och värden, avsett för spel (särskilt om kort som tillhör den vanliga kortleken med 4 färger och 13 valörer
ibland även i namn på spel
fotografi
kort
Ordklass adjektiv
som har förhållandevis liten utsträckning i sin längdriktning (i förhållande till andra företeelser av samma typ)
ofta om personers plagg e.d.: som inte når långt ned eller högt upp och lämnar kroppspartier bara
ofta mer abstrakt om text e.d.
utvidgat: som sker över ett litet avstånd
särskilt om rörelse: som utförs över litet avstånd
som har liten utsträckning i tiden (om handling e.d.)
även om angiven eller underförstådd tidsperiod
även allmänt förstärkande
även i adverbiell användning
om lån e.d.: kortfristig
kylig och avmätt
som har liten elasticitet och därför lätt faller isär

korta
Ordklass verb
göra kortare

korta varor
Frasklass nominalfras
sybehör samt underkläder o.d.

kortavledning
Ordklass substantiv
substantiv bildat av verb genom strykning av verbets infinitivändelse (-a)
motsvarande ordbildningsprocess

kortbana
Ordklass substantiv
kort, oval enkelbana för hastighetsåkare på skridsko, som startar jämsides och sedan (p.g.a. den höga farten) tvingas att luta kroppen starkt inåt i de snäva kurvorna och ta stöd med handen mot isen
även om åkningen (som lopp eller gren)
25 meter lång bassäng (d.v.s. hälften så lång som den 50 meter långa bassäng som normalt används vid större simtävlingar)

kortbyxor
Ordklass substantiv
byxor som slutar ovanför knäna (särskilt för pojkar)

kortdistans
Ordklass substantiv
kort löpsträcka (upp till 400 meter)
allmännare: annan kort sträcka

kortege
Ordklass substantiv
långt, festligt följe, vanligen ridande eller åkande
även mer abstrakt

korteligen
Ordklass adverb
kort sagt Bruklighet mindre brukligt

kortfattad
Ordklass adjektiv
som använder få ord (om yttrande, text e.d.)
ibland även om person

kortfilm
Ordklass substantiv
spelfilm, ofta med dokomentärt innehåll, som varar en kortare tid, vanligen cirka en kvart

kortform
Ordklass substantiv
förkortad ordform av ett fortfarande fullt gångbart ord

kortfristig
Ordklass adjektiv
som löper över en kort tid (särskilt om lån e.d.)

korthet
Ordklass substantiv
det att vara kort
särskilt i ett par uttryck för koncentrerat framställningssätt

korthuggen
Ordklass adjektiv
särskilt: kortfattad och vresig

korthus
Ordklass substantiv
husliknande konstruktion av spelkort, som mycket lätt faller ihop
vanligen i liknelser

kort i rocken
som har liten kroppslängd (ofta bildligt för att ange otillräcklighet)

kortkatalog
Ordklass substantiv
katalog av lösa kort

kortklippt
Ordklass adjektiv
klippt till liten längd
om person eller djur: vars hår har klippts bort

kortkonst
Ordklass substantiv
enklare trollerikonst med hjälp av spelkort

kortkort
Ordklass adjektiv
mycket kort
speciellt i modesammanhang

kortlek
Ordklass substantiv
uppsättning spelkort, särskilt om den vanliga som omfattar fyra färger (spader, hjärter, ruter och klöver) med 13 valörer samt joker

kortlinje
Ordklass substantiv
linje som markerar kortsida på t.ex. en fotbollsplan

kortlivad
Ordklass adjektiv
som har kort livslängd
äsrskilt överfört: som har kort varaktighet

kort och gott
kort sagt

kort om huvudet
obegåvad eller oförnuftig

kortoxe
Ordklass substantiv
person som har stark dragning till kortspel Bruklighet vardagligt

kortpassa
Ordklass verb
göra kort passning till viss medspelare (i fotboll, ishockey e.d.)

kortpipig
Ordklass adjektiv
som har kort pipa (om skjutvapen)

kortregister
Ordklass substantiv
kartotek

kortroman
Ordklass substantiv
roman av litet omfång (som en längre novell)

kortsida
Ordklass substantiv
endera av de båda kortare sidorna på en avlång plan eller i ett rum e.d.
motsvarande utsida av byggnad

kortsiktig
Ordklass adjektiv
som gäller inom ett kort tidsavstånd och som p.g.a. det snåla perspektivet ofta är förhastad

kortskallig
Ordklass adjektiv
som har kort skalle i förhållande till bredden (vid antropologisk klassifikation)

kortsluta
Ordklass verb
åstadkomma kortslutning

kortslutning
Ordklass substantiv
oönskad obelastad förbindelse i elektrisk strömkrets, som ger strömmen en kortare väg mellan spänningskällans poler och vanligen leder till överhettning i ledningarna om inte säkringarna brister
överfört: tanke- eller känslomässig blockering

kortspel
Ordklass substantiv
spel i vilket man använder kort
även om spelandet eller en omgång därav

kortspelare
Ordklass substantiv
person som spelar kort

kortsynt
Ordklass adjektiv
som endast tar hänsyn till den närmaste framtiden och därför kan vara förhastad

korttidsminne
Ordklass substantiv
det omedelbara minnet där sinnesintryck lagras en stund innan de går in i långtidsminnet Bruklighet psykologi
minnesföreställning av relativt kort varaktighet

korttänkt
Ordklass adjektiv
kortsynt

kortvarig
Ordklass adjektiv
som inte varar länge
om person: som inte stannar länge

kortvaror
Ordklass substantiv
sybehör, underkläder o.d. Bruklighet ålderdomligt

kortvuxen
Ordklass adjektiv
kort till växten (om person)

kortvåg
Ordklass substantiv
radiovåg med liten våglängd (mellan 10 och 100 meter), som används för radiotrafik över långa avstånd
allmännare: elektromagnetisk våg med liten våglängd

kortvågig
Ordklass adjektiv
som uppträder i korta vågor (om strålning) Bruklighet fysik

kortvågsbehandling
Ordklass substantiv
djupgående värmebehandling av kroppspartier genom utyttjande av det elektriska fältet mellan två kondensatorplattor

kortvägg
Ordklass substantiv
endera av de båda kortare väggarna i ett rektangulärt rum
motsvarande yttervägg

kortväxt
Ordklass adjektiv
kortvuxen

kortända
Ordklass substantiv
kortsida av föremål, särskilt bord
kortsida av hus eller rum

kortärmad
Ordklass adjektiv
som har ärmar som slutar ovanför armbågen

korum
Ordklass substantiv
kort andaktsstund vid militärförband

korund
Ordklass substantiv
typ av mycket hårt mineral, som bl.a. används som ädelsten och slipmedel

korus
Ordklass substantiv
samtidigt tal eller ljud av flera röster eller djurläten

korv
Ordklass substantiv
matvara i slangformade bitar bestående av finhackat eller malet kött med tillsatser stoppat i ytterhölje av djurtarm e.d. (vanligen betraktad som enklare mat)
utvidgat: annat föremål med liknande form

korva sig
Frasklass verbfras
lägga sig i fula eller obekävma veck eller valkar

korvett
Ordklass substantiv
typ av mindre, fullriggat krigsfaryg med cirka 20 kanoner Bruklighet sjöhistoria
modernt, mindre eskortfartyg för främst ubåtsjakt

korvgubbe
Ordklass substantiv
mansperson som säljer bl.a. varm korv från enklare, tillfälligt uppställd kiosk eller liknande anordning, t.ex. från en låda på magen Bruklighet vardagligt

korvig
Ordklass adjektiv
som ligger i fula eller obekväma veck eller valkar

korvkaka
Ordklass substantiv
pudding av mald lever, risgryn, russin m.m.

korvkiosk
Ordklass substantiv
kiosk med försäljning av korv, mos, hamburgare, drycker m.m.

korvsjö
Ordklass substantiv
halvcirkelformad sjö, bildad genom att en meanderbåge i en flod eller å avsnörts och isolerats

korvsmörgås
Ordklass substantiv
spad som uppstår då korv kokas

korvstoppning
Ordklass substantiv
särskilt: snabb inlärning av stor mängd kunskapsstoff ofta på bekostnad av djupare förståelse

korvstånd
Ordklass substantiv
korvkiosk

koryfé
Ordklass substantiv
tongivande person inom visst samhällsområde, särskilt politiskt eller kulturellt Bruklighet ofta ironiskt

kos
Ordklass substantiv
i vissa uttryck: väg bort

kosa
Ordklass substantiv
i vissa uttryck: färdväg

kosack
Ordklass substantiv
medlem av något av de militärt organiserade ryttarfolk som förr levde i Rysslands utkanter (i Ukraina, kring Don etc.) och som är kända för karakteristisk klädsel, speciell dansstil m.m. (ofta om dessa folk i användning som ryska kavalleri- och polistrupper)
ibland överfört om annan militär eller polis, ofta med tonvikt på brutalitet e.d. Bruklighet nedsättande

kosackdans
Ordklass substantiv
typ av dans som kännetecknas av hopp utförda i nigsittande ställning (ursprungligen en specialitet för kosacker)

koschenill
Ordklass substantiv
råmaterial till det röda färgämnet karmin, bestående av de torkade honorna av en sköldlus
även om färgen

koscher
Ordklass substantiv
som tillagats enligt vissa judiska ritualer (om mat) Bruklighet endast predikativt och som förled i sammansättningar

kosing
Ordklass substantiv
pengar Bruklighet vardagligt

koskälla
Ordklass substantiv
skälla som är fäst runt halsen på ko

kosmetik
Ordklass substantiv
systematisk skönhetsvård, särskilt av ansiktet och med medel som avses förhöja den naturliga skönheten
konkret: de speciella kliniska medel som används i skönhetsvård Bruklighet i sammansättningar

kosmetika
Ordklass substantiv
skönhetsmedel för hud, hår och naglar, särskilt för kvinnor

kosmetisk
Ordklass adjektiv
som avser förskönande av ansiktet och/eller kroppen
överfört med bibetydelse av ytlighet

kosmetolog
Ordklass substantiv
person som yrkesmässigt syslar med kosmetik

kosmisk
Ordklass adjektiv
som finns utanför jorden och dess atmosfär eller har sitt ursprung där
som avsr kosmos

kosmodrom
Ordklass substantiv
sovjetisk eller rysk rymdstation

kosmogoni
Ordklass substantiv
läran om världsalltets uppkomst eller skapelse

kosmologi
Ordklass substantiv
vetenskapen om universums uppbyggnad, uppkomst och utveckling

kosmonaut
Ordklass substantiv
sovjetisk eller rysk rymdfarare

kosmopolit
Ordklass substantiv
person som känner sig hemma i hela världen (särskilt för att (positivt eller negativt) ange obundenhet till något entaka land eller någon enstaka kultur etc.)
utvidgat: växt eller djur som förekommer i hela världen

kosmopolitisk
Ordklass adjektiv
som utmärks av människor eller företeelser från hela världen

kosmos
Ordklass substantiv
världsalltet tänkt som ett harmoniskt ordnat helt (ofta särskilt med framhävande av oändlighet etc. i rum och tid)

kossa
Ordklass substantiv
ko Bruklighet vardagligt
ibland bildligt eller i liknelser, särskilt om kvinna Bruklighet nedsättande

kost
Ordklass substantiv
mat (ofta med tonvikt på regelmässig förtäring o.d.)
även mer konkret
överfört: själslig spis

kosta
Ordklass verb
ha som pris (vanligen om vara men även om tjänst etc.)
även med antydan om högt pris
även indirekt om handling e.d.
även utvidgat med avseende på annat än pengar
även överfört i uttryck för negativa följder

kosta på
Frasklass verbfras
bekosta
ofta reflexivt, speciellt: unna sig
speciellt även: bekväma sig, anstränga sig
vara ansträngande

kostbar
Ordklass adjektiv
dyrbar Bruklighet litterärt

kostcirkel
Ordklass substantiv
schematisk bild i form av en cirkel med olika i sektorer ordnade grupper av livsmedel för allsidig och rätt sammansatt kost, där något ur varje grupp bör tas med till varje måltid

koster
Ordklass substantiv
typ av bred och fyllig enamstad båt med spetsigt akterskepp från Bohuslän (ursprungligen om seglande bruksbåt, numera mest om segeljakt men även om trålare etc. med liknande skrovform)

kostertistel
Ordklass substantiv
en tisteliknande strandväxt med blågröna, taggiga blad och blå blommor i täta huvuden

kosthåll
Ordklass substantiv
tillredning och tillhandahållning av mat
även konkretare med tonvikt på själva maten

kosthållning
Ordklass substantiv
sätt att välja sin kost

kostlig
Ordklass adjektiv
dyrbar
vanligen överfört: lustig

kostnad
Ordklass substantiv
beräknat sammanlagt ekonomiskt värde av viss typ av tillgång som förbrukas eller lämnas i ersättning vid utövande av viss verksamhet eller utnyttjande av viss förmån eligt olika beräkningsgrunder (ofta angivet per tidsperiod eller i förhållande till något annat värde
försvagat: pris

kostnadsersättning
Ordklass substantiv
ersättning för utgifter man haft

kostnadsfri
Ordklass adjektiv
gratis

kostnadsram
Ordklass substantiv
gräns för utgifternas storlek

kost och logi
mat och husrum

kostsam
Ordklass adjektiv
som har högt pris

kosttillskott
Ordklass substantiv
tillskott av lisvnödvändiga näringsämnen till kosten, t.ex. vitaminer, mineraler eller spårämnen

kostvana
Ordklass substantiv
vana i fråga om förtäring av mat och dryck

kostym
Ordklass substantiv
herrklädsel som består av byxa och kavaj och ibland väst i samma tyg
även om motsvarande klädsel för damer
hel klädedräkt för visst ändamål, ofta festligt
särskilt om dräkt för teater e.d.
även bildligt

kostymbal
Ordklass substantiv
bal med utklädda deltagare efter visst tema (med eller utan mask för ansiktet)

kostymera
Ordklass verb
klä ut

kostymering
Ordklass substantiv
särskilt: utsyrd klädsel

kostympjäs
Ordklass substantiv
teaterpjäs som huvudsakligen är inriktad på att skildra en historisk miljö genom tidstrogen klädsel m.m. (ofta med antydan om ointressant handling, ej trovärdig personskildring etc.)

kota
Ordklass substantiv
ettdera av de ben av vilka ryggraden är uppbyggd
vinklat parti av hästens fot, som ligger mellan hoven och skenbenet

kotben
Ordklass substantiv
skelettben i hästens kota

kotiljong
Ordklass substantiv
typ av kontradans där små gåvor utdelas till de uppbjudna damerna Bruklighet historiskt

kotknackare
Ordklass substantiv
kiropraktor Bruklighet nedsättande

kotknackning
Ordklass substantiv
kiropraktik Bruklighet nedsättande

kotled
Ordklass substantiv
led mellan skenben och kotben på häst

kotlett
Ordklass substantiv
maträtt bestående av köttstycke från ett parti längs ryggraden (med vidhängande kota och revben), särskilt av gris
även om sådant köttstycke utan ben

kotlettfisk
Ordklass substantiv
endera av fiskarna havskatt och marulk Bruklighet handelsnamn

kotlettrad
Ordklass substantiv
kött längs ryggraden på t.ex. gris, nöt eller får

kotpelare
Ordklass substantiv
ryggrad

kotte
Ordklass substantiv
axliknande blomställning som består av en förvedad, rundad samling fjäll hos t.ex. barrträd och al
i vissa uttryck: person eller en enda person Bruklighet vardagligt

kotteri
Ordklass substantiv
mindre, slutet sällskap av informell men varaktig natur och med stark sammanhållning mot omvärlden
tillfällig gruppering

koturn
Ordklass substantiv
stövel med styltliknande sula, använd av antikens tragediskådespelare

kova
Ordklass substantiv
i vissa uttryck: penningsumma Bruklighet vardagligt

kovalent
Ordklass adjektiv
som har ett eller flera gemensamma elektronpar (om viss typ av sammanhållning mellan atomer i förening) Bruklighet kemi

kovall
Ordklass substantiv
typ av halvparasitisk lejongapsväxt med långa, tvåläppiga blommor och smala, motsatta blad
ibland speciellt om ängskovall (med blekgula blommor)

kovert
Ordklass adjektiv
som inte är direkt observerbar Bruklighet i vetenkapliga sammanhang

kovända
Ordklass verb
vända segelbåt med aktern mot vinden, särskilt sedan man försökt vända med fören mot vinden Bruklighet något nedsättande
ofta utvidgat eller överfört: plötsligt byta ståndpunkt

kovändning
Ordklass substantiv
det att kovända Bruklighet något nedsättande
ofta överfört: plötsligt byte av ståndpunkt

koxa
Ordklass verb
titta närgånget och nyfiket Bruklighet vardagligt, provinsiellt

koyot
Ordklass substantiv
prärievarg

koöga
Ordklass substantiv
särskilt: stort öga med uttryckslös blick Bruklighet nästan enbart plural

kp
Ordklass substantiv
förkortning för "kilopond"

kpist
Ordklass substantiv
kortform för "kulsprutepistol"

k-pist
Ordklass substantiv
kortform för "kulsprutepistol"

kpm
Ordklass substantiv
förkortning för "kilopondmeter"

kr
Ordklass substantiv
förkortning för "krona" eller "kronor"

kraal
Ordklass substantiv
inhägnad för boskap hos sydafrikanska bantufolk
även om inhägnaden kring hela byn
även om byn och om liknande byar e.d.

krabat
Ordklass substantiv
litet (vaket och aktivt) barn

krabb
Ordklass adjektiv
som utmärks av korta, toppiga vågor

krabba
Ordklass substantiv
typ av tiofotat kräftdjur med bred, kort kropp, lever i havet och ofta löper på tvären (särskilt om den stora, ätliga arten, krabbtaskan)

krabbasnår
Ordklass substantiv
typ av vävnad där mönstret plockas in för hand mellan botteninslagen, vanligen diagonalt mot vävtrådarna

krabbtaska
Ordklass substantiv
en stor, välsmakande krabba, som förekommer på steniga bottnar vid Sveriges västkust

kracka
Ordklass verb
sönderdela genom krackning för att utvinna bensin m.m. (med avseende på tjockare råolja) Bruklighet kemiteknik

krackelera
Ordklass verb
i prydande syfte ge glasyr eller glas ett nät av fina sprickor vid tillverkningen (även med avseende på färg, fernissa e.d.)
spricka
även överfört

krackelering
Ordklass substantiv
det att krackelera
konkret: krackelyr

krackelyr
Ordklass substantiv
prydande yta som försetts med ett nät av fina sprickor

kracker
Ordklass substantiv
anläggning för krackning Bruklighet kemiteknik

krackning
Ordklass substantiv
sönderdelning av större organiska molekyler till mindre genom kontrollerad upphettning m.m. Bruklighet kemiteknik

krafs
Ordklass substantiv
värdelösa småsaker av växlande slag

krafsa
Ordklass verb
riva på ytan eller i ytskiktet av något med klor eller fingrar eller smalt verktyg
i opersonliga konstruktioner vanligen med tonvikt på det uppkomna ljudet

krafsa kastanjerna ur elden för någon
Frasklass verbfras
hjälpa någon ur en svår situation, ofta genom egen risktagning

krafsa ned
Frasklass verbfras
hastigt skriva ned

krafsig
Ordklass adjektiv
hoprafsad
utvidgat: slarvig


Vill du kommentera den här sidan eller någon annan sida? Använd kontaktformuläret. Skriv titeln på sidan du vill kommentera och din kommentar i fältet Meddelande.