KNAPADEL - KRAFSIG

Det här är den nedbantade nätversionen av MK Förlags ordbok. Hämta gratis windowsprogrammet MK Förlags ordbok. Där finns allt innehåll och ett antal olika möjligheter att söka och välja vad som skall visas i resultatet.

knapadel
Ordklass substantiv
● lågadel

knape
Ordklass substantiv
● en riddares tjänare Bruklighet historiskt
● medlem av lågadeln Bruklighet historiskt
● lärjunge i den gamla trivialskolans högsta klass Bruklighet historiskt

knaper
Ordklass adjektiv
● inte fullt tillräcklig (särskilt om föda, inkomst o.d.
● mest i sammansättningar: torr och hård

knapp
Ordklass substantiv
● liten skiva eller kula eler pinne med hål i eller ögla på, avsedd för sammanhållande av vissa delar av klädesplagg eller för prydnad
● även utvidgat om föremål med liknande form
● speciellt: liten, rund platta med text att fästa på kläder (för politiskt budskap etc.)
● liten, rund anordning med vilken man manövrerar något genom tryckning, särskilt för att starta eller stoppa något mekaniskt eller elektroniskt
● även oegentligt om reglage för vridning
● ibland bildligt för att antyda att något löper automatiskt
knapp
Ordklass adjektiv
● som är i minsta laget
● torftig, fattig
● om måttsangivelser e.d.: som ligger precis under gränsen för viss kvantitet men ändå kan betecknas med kvantiteten ifråga
● koncentrerad

knappa in
Frasklass verbfras
● göra mindre (med avseende på något abstrakt som mätbart)
● förse dator med information genom att trycka på knappar Bruklighet vardagligt

knappast
Ordklass adverb
● sannolikt inte
● beträffande faktiska förhållanden: nästan inte

knapphål
Ordklass substantiv
● liten springa i tyg, som kan föras över en knapp så att en öppning sammanhålls
● speciellt om sådan på kavajslag e.d.

knapphålsblomma
Ordklass substantiv
● blomma som bärs i knapphål, särskilt på kavaj

knapphändig
Ordklass adjektiv
● kortfattad (om information)
● allmännare: som är i minsta laget

knappnål
Ordklass substantiv
● liten nål med huvud på hopfästning av tygdelar vid sömnad

knappologi
Ordklass substantiv
● systematisering av ointressanta fakta med vetneskapligt anspråk

knappt
Ordklass adverb
● inte fullt (beträffande mått m.m.)
● nästan inte

knapptelefon
Ordklass substantiv
● telefonapparat där numren slås med hjälp av knappar (istället för med nummerskiva)

knapra
Ordklass verb
● knastrande äta små bitar i taget av något torrt

knaprig
Ordklass adjektiv
● spröd och frasig (vanligen om fläsk e.d. som stekts eller om brödskorpa)

knark
Ordklass substantiv
● narkotika som rusmedel (i motsats till narkotikapreparat i medicinsk användning) Bruklighet något vardagligt
● knarr Bruklighet mindre brukligt

knarka
Ordklass verb
● missbruka narkotika Bruklighet något vardagligt
● knarra Bruklighet mindre brukligt

knarkare
Ordklass substantiv
● person som missbrukar narkotika

knarkarkvart
Ordklass substantiv
● lägenhet där narkomaner håller till Bruklighet vardagligt

knarkhund
Ordklass substantiv
● hund som tränats att söka upp knark och används vid tillvisitation e.d.

knarr
Ordklass substantiv
● knarrande ljud
● speciellt om viss röstkvalitet
● även som ljudhärmande beskrivning
● en fågel som har ett knarrande läte Bruklighet vardagligt eller litterärt
● havsgående fornnoriskt lastfartyg
● motorcykel Bruklighet vardagligt
● knarrig person

knarra
Ordklass verb
● ge ifrån sig utdragna, dova friktionsljud
● även i opersonlig konstruktion
● även utvidgat om person, ofta med antydan om vresighet e.d.

knarrig
Ordklass adjektiv
● som knarrar mycket
● även utvidgat, ibland med bibetydelse av vresighet

knasig
Ordklass adjektiv
● tokigt dum Bruklighet vardagligt
● även om handling e.d.

knasprig
Ordklass adjektiv
● spröd och frasig

knast
Ordklass substantiv
● kvist i trä Bruklighet provinsiellt
● utväxt i trä
● utvidgat: utstående maskindel som underlättar montering m.m.

knaster
Ordklass substantiv
● ett slags tobak av enklare slag
● cigarrett
● knastrande ljud
● mindre klack på maskindel eller liknande
● särskilt om del av sikte på handeldvapen

knastra
Ordklass verb
● ge ifrån sig ett upprepat, sprött, oregelbundet brytljud
● även i opersonlig konstruktion

knata
Ordklass verb
● springa Bruklighet vardagligt

knatte
Ordklass substantiv
● liten pojke
● i sportsammanhang ofta om pojke som inte fyllt 13 år
● även om småväxt vuxen man

knatter
Ordklass substantiv
● knattrande ljud

knatterdosa
Ordklass substantiv
● anordning med knattrande ljudsignal för synskadade vid övergångsställe, som knattrar snabbare när trafikljuset visar grön signal

knatting
Ordklass substantiv
● knatte
● liten butelj med brännvin Bruklighet vardagligt, något föråldrat

knattra
Ordklass verb
● ge ifrån sig ett upprepat, regelbundet, hårt ljud
● även i opersonlig konstruktion
● utvidgat: skriva på skrivmaskin Bruklighet vardagligt

kneg
Ordklass substantiv
● enahanda lönearbete Bruklighet vardagligt, nedsättande

knega
Ordklass verb
● arbeta och sträva med lönearbete Bruklighet vardagligt, nedsättande
● gå mödosamt

knegare
Ordklass substantiv
● välanpassad lönearbetare Bruklighet vardagligt, nedsättande

knegig
Ordklass adjektiv
● mödosam

kneippbröd
Ordklass substantiv
● typ av aromrikt, norskt bröd med lång jästid, bakat av grahamsmjöl med tillsats av filmjölk och salt

kneippkur
Ordklass substantiv
● kur med behandling med kalla fotbad och barfotagång m.m. Bruklighet historiskt

knejpkur
Ordklass substantiv
● kur med behandling med kalla fotbad och barfotagång m.m. Bruklighet historiskt

kneken
Ordklass substantiv
● i vissa uttryck: utfattigt eller förfallet tillstånd Bruklighet vardagligt

knekt
Ordklass substantiv
● fotsoldat
● även allmänt om militär Bruklighet nedsättande
● även utvidgat om person i allmänhet som fungerar som någons handgångne man e.d. Bruklighet nedsättande
● även om spelkort med valör närmast över tian
● typ av stöd för båge eller valv, vanligen i form av en halvkolonn mot en mur e.d. Bruklighet arkitektur, mest historiskt
● även om en anordning för stöd eller fastgöring på äldre fartyg

knep
Ordklass substantiv
● speciellt tillvägagångssätt som inebär en genväg förbi svårigheter (ofta om tillvägagångssätt som strider mot regler eller normer)
● även allmännare om påhitt av olika slag

knepig
Ordklass adjektiv
● som har åstadkommits genom användande av goda knep
● ibland även om person som behärskar goda knep
● som kräver mycket arbete för att lösas (vanligen om viss begränsad tankeupgift)
● allmännare: svår, komplicerad
● nedsättande om person: svår att förstå sig på

knick
Ordklass substantiv
● tvär böj på rör e.d.

knickers
Ordklass substantiv
● knäbyxor som sitter åt vid knäna

knip
Ordklass substantiv
● nyp
● vanligen utvidgat: kortvarig och häftig magplåga

knipa
Ordklass substantiv
● mycket besvärlig situation (vanligen tillfällig)
● en kraftigt byggd, korthalsad dykand som i flykt har ett visslnade vingljud, som är särskilt starkt hos den svartvita hannen
knipa
Ordklass verb
● hårt klämma ihop kroppsdel mot sig själv eller angränsande kroppsdel
● utvidgat: dela eller förkorta långsmalt föremål
● överfört, speciellt: göra ont i magen (som av något som kniper)
● speciellt även: lägga beslag på

knipa käft
Frasklass verbfras
● hålla tyst Bruklighet vardagligt

knippa
Ordklass substantiv
● samling föremål hophållna i ena ändan och spretande i den andra

knippe
Ordklass substantiv
● samling av linjer eller liknandesom utgår från samma punkt och sprider sig åt alla håll
● allmännare: sammanhållen grupp föremål
● speciellt: typ av blomställning med huvudaxel och biaxlar, alla avslutade med toppblommor
● även överfört om grupp av abstrakta företeelser

knipprot
Ordklass substantiv
● typ av orkidé med blommor i klase och en rotstock med många birötter (i knippa)

knipsa
Ordklass verb
● ofta med partikel: nypa tvärt av med tång e.d.

knipslug
Ordklass adjektiv
● småslug
● även om handling e.d.

kniptång
Ordklass substantiv
● typ av tång med platta käftar, som används för fasthållning
● även bildligt

kniptångsmanöver
Ordklass substantiv
● omringande rörelse Bruklighet militärväsen

knirk
Ordklass substantiv
● ljust, lätt knarrande ljud
● även som ljudhärmande beskrivning

knirka
Ordklass verb
● ge ifrån sig ett ljust, lätt knarrande ljud
● även i opersonlig konstruktion
● även med tonvikt på rörelse som ger upphov till sådnat ljud

knirr
Ordklass substantiv
● det att knirra

knirra
Ordklass verb
● ge ifrån sig ett ljust, knarrande ljud
● även i opersonlig konstruktion

knistra
Ordklass verb
● låta med ett ljust, lätt knastrande ljud

knittel
Ordklass substantiv
● ett oregelbundet versmått med fyra höjningar på varje versrad (känt sedan medeltiden)

knitter
Ordklass substantiv
● knittrande ljud

knittra
Ordklass verb
● ge ifrån sig ett högt liggande, snabbt upprepat ljud
● även i opersonlig konstruktion

kniv
Ordklass substantiv
● ett verktyg som består av ett tunt, skarpt metallblad med skaft och används som skär- eller ätverktyg, vapen m.m.
● utvidgat: skärande maskindel

kniva
Ordklass verb
● hugga någon med kniv Bruklighet provinsiellt
● överfört: oväntat angripa

knivhugg
Ordklass substantiv
● hugg med kniv i människokropp i avsikt att döda
● ofta i liknelser e.d.

knivig
Ordklass adjektiv
● svår att lösa

knivkastning
Ordklass substantiv
● det att kasta kniv på eller mot människa (som uppvisning eller i syfte att skada)
● ofta överfört: skarp ordstrid

knivkontakt
Ordklass substantiv
● kontaktanordning bestående av fasta, fjädrande kontaktorgan som omger en rörlig, knivformig kontakt Bruklighet elteknik

knivlåda
Ordklass substantiv
● låda för förvaring av bestick, slevar, vispar etc.

knivläggare
Ordklass substantiv
● litet ställ att lägga smörknivar på

knivrygg
Ordklass substantiv
● den kant på ett knivblad som inte är skarp

knivskarp
Ordklass adjektiv
● vass som en kniv
● ofta överfört, speciellt: intellektuellt briljant
● speciellt även: ytterst hård

knivskuren
Ordklass adjektiv
● särskilt: misshabdlad med kniv

knivslida
Ordklass substantiv
● fodral för kniv

knivsrygg
Ordklass substantiv
● den kant på ett knivblad som inte är skarp

knivsudd
Ordklass substantiv
● spets på kniv
● som ungefärligt måttsangivelse: det som ryms på yttersta spetsen av en kniv

knix
Ordklass substantiv
● liten, hastig nigning
● allmännare: hastig böjning av en led, knyck Bruklighet mindre brukligt
● fel på knäled hos hund, bestående i att leden skjuter för långt ut
● gupp eller skarp sväng på väg, i slalombana e.d.

knixa
Ordklass verb
● niga hastigt (vanligen om liten flicka)
● göra hastiga böjningar på en led Bruklighet mindre brukligt

knocka
Ordklass verb
● slå någon till marken, ofta så att personen i fråga svimmar av
● även överfört

knockdown
Ordklass substantiv
● det att en boxare slår ned sim motståndare

knockout
Ordklass substantiv
Förkortning KO
● det att en boxare slår ut en annan så att denne inte kan resa sig innan domaren räknat till 10
● även utvidgat om plötsligt inträdande medvetslöshet

knodd
Ordklass substantiv
● manligt butiksbiträde Bruklighet nedsättande, ålderdomligt
● person som försöker göra sig finare än han är genom vräkiga vanor eller överlägset beteende Bruklighet nedsättande
● barn som snart ska födas eller ganska nyligen fötts Bruklighet vardagligt

knoddän
Ordklass adjektiv
● som beter sig som en knodd Bruklighet nedsättande, numera mindre brukligt

knog
Ordklass substantiv
● mödosamt kroppsarbete
● allmännare: arbete

knoga
Ordklass verb
● ägna sig åt mödosamt kroppsarbete
● speciellt: gå mödosamt p.g.a. att man bär på något tungt

knoge
Ordklass substantiv
● upphöjning som bildas av de översta fingerlederna när handen knyts

knogig
Ordklass adjektiv
● mödosam Bruklighet något vardagligt

knogjärn
Ordklass substantiv
● metallplatta som sätts över knogarna för att förhöja slagverkan vid nävkamp

knollra
Ordklass verb
● göra hår smålockigt

knollrig
Ordklass adjektiv
● smålockig

knop
Ordklass substantiv
● typ av sjömansknut
● en måttsenhet för fartygs hastighet, närmare bestämt en sjömil (1 852 meter) per timme
● även som mått på vind- eller strömhastighet

knopa
Ordklass verb
● göra en knop
● utvidgat: förse med knop

knoparmoj
Ordklass substantiv
● hemligt språk använt av sotare

knopp
Ordklass substantiv
● anlag till ett skott hos en växt
● särskilt om outslagen blomma
● prydande liten kula som är fäst på något, vanligen som övre avslutning
● överfört: huvud Bruklighet vardagligt

knoppas
Ordklass verb
● ha växande knoppar som snart slår ut (om växter)
● även i opersonlig konstruktion
● överfört: vara i ett begynnande, lekfullt skede

knoppig
Ordklass adjektiv
● som har knoppar

knoppning
Ordklass substantiv
● det att bilda knoppar
● sätt att föröka sig genom celldelning, t.ex. hos jästsvampar

knorr
Ordklass substantiv
● liten spiral eller liknande vriden form
● ofta överfört: fyndigt utformad avslutning
● småmuttrande klagan
● kurrande i magen

knorra
Ordklass verb
● småmuttrande klaga (men inte göra något åt orsakerna till missnöjet)
● kurra
● mest reflexivt: krök (sig) eller rulla ihop (sig)

knorrhane
Ordklass substantiv
● en gråbrun eller rödbrun fisk som har spetsig nos och ger ifrån sig ett knorrande ljud med simblåsan (vanligt vid den svenska västkusten)
● även om närbesläktade arter

knorva
Ordklass verb
● göra veckig och skrynklig

knoster
Ordklass substantiv
● stor och tung slägga, mest använd vid stenarbete

knot
Ordklass substantiv
● knorrhane
● muttrande klagan

knota
Ordklass substantiv
● ben som slutar i förtjockad led
● även om utskjutande skelettdel
● även om utskjutande del av träd e.d.
knota
Ordklass verb
● muttrande klaga

knotig
Ordklass adjektiv
● mager så att knotorna står ut, ofta p.g.a. ålder
● allmännare: knölig

knott
Ordklass substantiv
● typ av liten, flugliknande mygga som suger blod och är mycket besvärande (främst förekommande i norra Sverige)

knotter
Ordklass substantiv
● mängd knottror

knottra
Ordklass substantiv
● liten upphöjning på huden
knottra
Ordklass verb
● vanligen reflexivt eller passivt: göra knottrig p.g.a. kyla eller sinnesrörelse

knottrig
Ordklass adjektiv
● full av knottror
● allmännare: skrovlig

know-how
Ordklass substantiv
● speciellt kunnande och speceill erfarenhet, särskilt av speciella industriella metoder e.d. men även allmännare

knubb
Ordklass substantiv
● kort och tjock (om person eller del av person)

knubbsäl
Ordklass substantiv
● en trubbnosig, grågul säl med mörka, ringformiga fläckar

knuff
Ordklass substantiv
● stöt mot relativt stor träffyta, som flyttar någon eller något (vanligen utförd av person med kroppen, armen, öppna händer etc.)
● även överfört

knuffa
Ordklass verb
● ge knuff eller knuffar med kropp eller armar

knuffas
Ordklass verb
● knuffa någon

knuffa sig fram
Frasklass verbfras
● tränga sig fram genom knuffar

knull
Ordklass substantiv
● samlag (vanligen med tonvikt enbart på det sexuella) Bruklighet starkt vardagligt

knulla
Ordklass verb
● ha samlag med Bruklighet starkt vardagligt

knussel
Ordklass substantiv
● det att knussla

knussla
Ordklass verb
● buda eller ge i underkant på grund av snålhet

knusslig
Ordklass adjektiv
● som kännetecknas av knussel

knut
Ordklass substantiv
● sammanfogning mellan linor eller mellan olika delar av en lina, som är anordnad så att den låser sig vid åtdragning genom att en lina är trädd genom en bukt eller ögla av den andra e.d. (för förenande av linor eller av lina med fast föremål)
● även om motsvarande anordning i änden på en lina eller liknande, med syftet att utgöra stopp eller att samla spridda delar m.m.
● även bildligt, speciellt om obehaglig kroppslig känsla
● speciellt även om punkt där flera förbindelseleder e.d. möts
● allmännare: trassligt problem
● hörn på timmerhus, ibland med framhävande av den speciella byggnadstekniken
● ibland med tanke på hela huset Bruklighet i vissa uttryck
● mest plural: kilometer per timme Bruklighet vardagligt

knuta
Ordklass substantiv
● sjuklig förtjockning i organ eller vävnad

knutbroderi
Ordklass substantiv
● broderi med knutar som prydnad

knuten
Ordklass adjektiv
● särskilt: alltför själsligt hämmad (tillfälligt eller som personlighetsdrag)

knutpiska
Ordklass substantiv
● läderpiska med knutar, använd som straffredskap

knutpunkt
Ordklass substantiv
● plats där flera stora förbindelseleder möts e.d.

knutte
Ordklass substantiv
● vanligen i sammansättningar: person som är ensidigt inriktad på viss sysselsättning som anges av sammanhanget Bruklighet något nedsättande
● som självständigt ord särskilt: motorcykelåkande person

knuttimra
Ordklass verb
● vanligen perfekt particip: bygga timmerstuga så att stockarna korsar varandra i hörnen och sammanfogas genom urtagningar e.d.

knyck
Ordklass substantiv
● kort, tvär och plötslig rörelse, särskilt med huvudet
● ibland utvidgat: tvär krök på väg e.d.
● kilometer i timmen Bruklighet vardagligt

knycka
Ordklass verb
● utföra knyckar
● stjäla (ofta något av mindre värde)

knyckig
Ordklass adjektiv
● som utmärks av knyckar

knyckla ihop
Frasklass verbfras
● krama ihop något så att det blir skynkligt (mest med avseende på papper)

knyckla till
Frasklass verbfras
● kram ihop något så att det blir skynkligt (mest med avseende på papper)

knyffel
Ordklass substantiv
● person som handlar svekfullt till egen fördel eller för egen vinning Bruklighet vardagligt, föråldrat
● i sammansättningen "hedersknyffel" dock med positiv innebörd

knylhavre
Ordklass substantiv
● ett havreliknande, högväxande gräs med ljus, smal vippa och med knölar vid stråbasen (hos en sydlig underart)

knyppeldyna
Ordklass substantiv
● rund dyna som används vid knyppling

knyppla
Ordklass verb
● tillverka spetsar av tunna trådar fästad vid pinnar vilka flätas efter ett visst system

knyst
Ordklass substantiv
● i nekande uttryck: ytterst svagt ljud

knysta
Ordklass verb
● ge ifrån sig ett svagt ljud
● mest utvidgat: svagt klaga
● ibland även i uttryck för avslöjande av hemlighet

knyta
Ordklass verb
● ofta med partikel: fästa samman med knutar
● tillverka något med hjälp av knutar
● allmännare: dra samman
● även överfört om att upprätta förbindelse av något slag

knyta hymens band
Frasklass verbfras
● gifta sig

knyta näven i byxfickan
Frasklass verbfras
● bli arg men hålla tillbaka vreden

knyta sig
Frasklass verbfras
● gå till sängs

knyta sig för någon
Frasklass verbfras
● göra att någon blir nervös och förlorar sin normala prestationsförmåga

knyta upp
Frasklass verbfras
● ta isär knutar

knyta upp svansen på någon
Frasklass verbfras
● tukta någon

knytbatik
Ordklass substantiv
● metod att vid färgning av tyg eller garn samtidigt åstadkomma en mönstrad effekt genom att vissa partier knyts om hårt med tråd, bast e.d. så att de skyddas för färgvätskan

knyte
Ordklass substantiv
● mindre börda inknuten i tygstycke e.d.
● utvidgat: litet barn
● även om bakverk med fyllning

knytkalas
Ordklass substantiv
● fest till vilken gästerna själva tar med mat

knytnäve
Ordklass substantiv
● knyten hand som används för att slå eller hota med
● även överfört

knytskärp
Ordklass substantiv
● skärp som knyts och därför saknar spänne e.d.

knåda
Ordklass verb
● bearbeta något genom att trycka hårt och krama tämligen hårt med händerna
● även bildligt

knåp
Ordklass substantiv
● petig småsyssla

knåpa
Ordklass verb
● peta med något smått eller obetydligt, ofta med hög grad av fingerfärdighet

knä
Ordklass substantiv
● böjbar förbindelse mellan lår och underben hos människa eller djur
● ofta mer eller mindre bildligt, vanligen med stark bibetydelse av underkastelse e.d.
● även om ovansidan av låren hos sittande person
● oönskad utbuktning på byxa vid platsen för endera knät
● vinkelformat stöd i olika typer av konstruktioner Bruklighet teknik

knäa
Ordklass verb
● komma att böja knäna, vanligen p.g.a. ansträngning
● även med konstruktionsväxling
● även överfört
● sparka någon med ett knä
● även allmännare

knäbyxor
Ordklass substantiv
● byxor som når nedanom knäna

knäböja
Ordklass verb
● stå eller ställa sig på knä som tecken på vördnad e.d.
● även med konstruktionsväxling

knäböjning
Ordklass substantiv
● regelbunden böjning och sträckning av knäna, särskilt i gymnastik eller styrkelyft (med en skivstång på skuldrorna)
● ibland även som tecken på vördnad e.d.

knäck
Ordklass substantiv
● brott som uppstått genom slag eller kraftig böjning på föremål etc. i hårt material
● överfört: svår eller obotlig skada Bruklighet särskilt i vissa uttryck
● hård, seg sirapskaramell
● avlönat arbete vid sidan av det vanliga arbetet
● även om ointressant ordinarie arbete

knäcka
Ordklass verb
● råka bryta genom slag eller kraftig böjning (vanligen med avseende på föremål av hårt material)
● även utvidgat
● överfört, speciellt: bryta ned, fullständigt besegra
● speciellt även: lösa problem
● arbeta extra Bruklighet vardagligt

knäckebröd
Ordklass substantiv
● typ av hårt bröd i tunna skivor, vanligen rektangulära eller stora och runda med ett hål i mitten

knäckepil
Ordklass substantiv
● en pil vars ugna grenar är mycket sköra och lätt bryts av vinden

knäckform
Ordklass substantiv
● liten, veckad pappersform som man häller upp flytande knäck i

knäckfråga
Ordklass substantiv
● svårlöst fråga av stor betydelse

knäckt
Ordklass adjektiv
● särskilt: själsligt bruten

knäfall
Ordklass substantiv
● det att knäfalla
● mjuk, stoppad, oftast lätt lutande anordning någon decimeter ovanför golvet att falla på knä vid i kyrka, t.ex. vid utdelandet av nattvarden

knäfalla
Ordklass verb
● sänka sig ned på knä och bli kvar i denna ställning som tecken på vördnad e.d.

knägräs
Ordklass substantiv
● ett lågt, tätt tuvat gräs med knäböjda strån, vanligt på torra backar

knähund
Ordklass substantiv
● liten hund som man kan ha i knäet och kela med
● bildligt om trogen, gärna devot, tjänare e.d.

knähög
Ordklass adjektiv
● som når knähöjd

knäkort
Ordklass adjektiv
● som räcker ungefär till knäna (om kjol e.d.)

knäled
Ordklass substantiv
● ledförbindelse mellan lårben och skenben

knälång
Ordklass adjektiv
● som räcker ända till knäna

knäpp
Ordklass substantiv
● mycket svagt, smällande ljud
● svagt slag
● mest i sammansättningar: sup
● mest i sammansättningar: hastigt temperaturfall vintertid
● mest i nekande uttryck: mycket svagt ljud, särskilt från person
knäpp
Ordklass adjektiv
● lätt tokig Bruklighet vardagligt
● om handling e.d.: underlig

knäppa
Ordklass verb
● höras ett svagt smällande ljud
● åstadkomma ett svagt smällande ljud
● slå lätt med fingrarna på något så att ett knäppande ljud uppstår
● skjuta och träffa med gevär e.d. Bruklighet vardagligt
● utvidgat: fotografera
● även om att förfara på liknande sätt med annan apparat med avtryckare
● även med konstruktionsväxling
● krossa nötskal
● ofta med partikel: tillsluta klädesplagg e.d. med kanppar
● med konstruktionsväxlong: föra knapp genom knapphål
● utvidgat: tillsluta med låsanordning
● även ytterligare utvidgat

knäppa av
Frasklass verbfras
● koppla av med hjälp av knapp e.d.

knäppa på
Frasklass verbfras
● koppla på med hjälp av knapp e.d.

knäppare
Ordklass substantiv
● särskilt: typ av avlång skalbagge som från ryggläge kan göra luftsprång och komma på fötter igen med ett hörbart knäpp från den tapp på frambröstet som utövar det för vändningen behövliga trycket

knäppa till
Frasklass verbfras
● plötsligt bli kall (om väderlek)

knäppa upp
Frasklass verbfras
● öppna hopfogning som är sammanhållen av knappar
● särskilt: koppla av Bruklighet vardagligt

knäppbagge
Ordklass substantiv
● knäppare Bruklighet mindre brukligt

knäppe
Ordklass substantiv
● knäppningsanordning

knäppgök
Ordklass substantiv
● lätt tokig person

knäppkänga
Ordklass substantiv
● känga som knäpps med många små knappar Bruklighet historiskt

knäppning
Ordklass substantiv
● det att knäppa
● konkret: anordning för hopknäppande av kläder, som ofta består av en rad kanppar med kanpphål

knäppskalle
Ordklass substantiv
● knäppgök

knärör
Ordklass substantiv
● rör som är krökt i mer eller mindre rät vinkel

knäskydd
Ordklass substantiv
● mest plural: mjuk, stoppad anordning som dra över knäet till skydd (särskilt för fotbollsmålvakter, ishockeyspelare o.d.)

knäskål
Ordklass substantiv
● det platta skelettbenet framför knäleden
● även om den runda synliga delen av knät

knäslut
Ordklass substantiv
● knänas fasta anslutning till sadeln vid ridning

knästrumpa
Ordklass substantiv
● strumpa som når upp till knät

knästående
Ordklass substantiv
● med preposition: ställning i vilken man stöder på ett knä Bruklighet särskilt militärväsen och sport

knäsvag
Ordklass adjektiv
● darrig i knäna
● ofta bildligt: mycket nervös

knäsätta
Ordklass verb
● godkänna eller anta princip, uppfattning e.d. som riktig
● ursprungligen: erkänna eller uppta ett barn som sitt eget

knätofs
Ordklass substantiv
● sammanfattande beteckning för folkdans och annan bygdekultur Bruklighet vardagligt, skämtsamt

knäveck
Ordklass substantiv
● det veck som bildas på baksidan av benet på det böjs

knävelborr
Ordklass substantiv
● mest plural: stor och yvig mustasch Bruklighet ålderdomligt eller skämtsamt

knävring
Ordklass substantiv
● avlång träknapp instucken i ögla för att låsa denna Bruklighet sjöfart

knödel
Ordklass substantiv
● kokt bulle av råriven potatis och vetemjöl m.m. (ursprungligen från södra Tyskland)

knöka
Ordklass verb
● tränga ihop Bruklighet provinsiellt

knöl
Ordklass substantiv
● mindre, ojämnt rundad bildning (fristående eller som del av större föremål)
● otrevlig och hänsynslös mansperson Bruklighet vardagligt

knöla
Ordklass verb
● vanligen med partikel: hantera något så att det blir skrynligt eller buckligt

knölaktig
Ordklass adjektiv
● otrevlig och hänsynslös (särskilt om man)

knöla sig
Frasklass verbfras
● bli knölig

knölbräcka
Ordklass substantiv
● en ört med vita, mandeldoftande blommor i kvast och med groddknoppar som förr användes mot njursten och gallsten

knölig
Ordklass adjektiv
● full av hårda utbuktningar
● som har knölats ihop
● överfört: ganska dålig Bruklighet vardagligt

knölpåk
Ordklass substantiv
● grov käpp, använd som primitivt vapen

knölros
Ordklass substantiv
● myntstora, blåröda och ömmande förhårdnader i huden, vanligen på underbenen (ofta av tuberkulöst eller inflammatoriskt ursprung)

knölrot
Ordklass substantiv
● tjock, köttig huvudrot som finns hos vissa tvååriga, näringslagrande växter, t.ex. morot och rödbeta

knölstam
Ordklass substantiv
● uppsvälld, vanligen underjordisk stamdel som magasinerar näring

knölsvan
Ordklass substantiv
● en vit svan som har röd näbb med svart knöl vid näbbroten och simmar med S-formigt böjd hals (den vanligaste i Sverige)

knölval
Ordklass substantiv
● en bardval med långs bröstfenor och små knölar på nosen samt en rikt repertoar av ljud (ofta formade till en s.k. sång)

knös
Ordklass substantiv
● rik man Bruklighet nedsättande

ko
Ordklass substantiv
● vuxen hona av nötkreatur (mest om sådan som kalvat)
● hona av andra klövdjur
KO
Ordklass substantiv
● förkortning för "knockout"
● förkortning för "konsumentombudsmannen"

koaffera
Ordklass verb
● frisera hår (särskilt på dam) Bruklighet mindre brukligt

koaffyr
Ordklass substantiv
● frisyr (särskilt på dam) Bruklighet mindre brukligt

koagel
Ordklass substantiv
● koagulerat ämne

koagulation
Ordklass substantiv
● det att koalgulera

koagulera
Ordklass verb
● fällas ut i fast, olöslig form i vätska, vanligen vatten (om ämne som är finfördelat i vätskan)
● speciellt om blod: levra sig

koala
Ordklass substantiv
● ett nattaktivt klätterpungdjur med tät, ullig päls, som lever i Australien och är förebild för teddybjörnen

koalition
Ordklass substantiv
● sammanslutning av självständiga parter för visst syfte (särskilt av stater, partier e.d.)

koalitionsregering
Ordklass substantiv
● regering med ministrar från flera olika partier

koaxialkabel
Ordklass substantiv
● kabel för överföring av elektriska signaler, främst inom mikrovågsområdet, som består av en koncentriskt placerad ledare omgiven av isolering, ledande skärm och plastmantel

kobbe
Ordklass substantiv
● liten, låg, rundad bergö i skärgården

kobbel
Ordklass substantiv
● tillblandad, iskall dryck, vanligen av saft eller vin samt socker, citron och is

kobent
Ordklass adjektiv
● vars ben är sådana att underbenen pekar något utåt och knäna är för tätt ihop

kobolt
Ordklass substantiv
● ett matalliskt grundämne som är nära besläktat med järn och är viktigt som legeringsmetall och för framställning av färger

koboltblått
Ordklass substantiv
● ett hållbart, himmelsblått färgämne som innehåller kobolt och aluminium
● även om motsvarande färgnyans

koboltglans
Ordklass substantiv
● ett mineral som innehåller kobolt

koboltkanon
Ordklass substantiv
● apparat för strålbehandling av tumörer med radioaktivt kobolt

kobra
Ordklass substantiv
● typ av asitatisk eller afrikansk giftorm som kan spänna ut halsen sköldformigt (speciellt om asiatisk glasögonorm)
● hög, smal telefon med apparat och lur sammanbyggda

kobrygga
Ordklass substantiv
● främre mittdel av segelfartygs däck på vilken båtar m.m. förvaras Bruklighet historiskt
● gångbro som förbinder hyttdäck med midskepps överbyggnad

kock
Ordklass substantiv
● person som yrkesmässigt lagar mat
● försvagat: person som lagar maten i ett visst hushåll e.d.
● mest i plural, i sammansättningar: kulformad bakterie

kocka
Ordklass substantiv
● kvinnlig kock (särskilt på fartyg, hos arbetslag o.d.)

kockmössa
Ordklass substantiv
● hög, vit mössa som används av kock

kod
Ordklass substantiv
● system för översättning av vanligt språk till obegriplig följd av siffror och bokstäver, vanligen för hemlighållande av visst innehåll
● utvidagt om företeelser i samband med fortplantningen som kan uppfattas som en sorts kodsystem
● samling av normer

koda
Ordklass verb
● överföra meddelande till en viss kod
● speciellt: överföra uppgifter till ett programmeringsspråk för behandling i dator

koda av
Frasklass verbfras
● översätta kodat meddelande till vanlig text

koda in
Frasklass verbfras
● skirva in via dataterminal e.d.

kodein
Ordklass substantiv
● en alkaloid som framställs ur morvin och används som svagare smärtstillande medel

kodex
Ordklass substantiv
● samling föreskrifter, t.ex. lagar eller normer (vanligen abstrakt)
● gammal handskrift i bokform Bruklighet särskilt i namn

kodicill
Ordklass substantiv
● tillägg till aktstycke, särskilt till testamente eller fredsfördrag Bruklighet juridik

kodifiera
Ordklass verb
● sammanställa spridda rättsregler till ett systematiskt lagverk
● utvidgat: lagfästa oskrivna regler

kodifikation
Ordklass substantiv
● det att kodifiera
● konkret om resultatet: genom kodifiering uppkommet lagverk

kodilj
Ordklass substantiv
● det att en spelare får visst mindre antal stick än hans bud kräver (i vissa kortspel, särskilt vira)

koefficient
Ordklass substantiv
● tal i ett polynom som mulitpliceras med någon av polynomets variabler
● konstant (typisk för ett ämne) med vars hjälp man kan beräkna den verkan eller förändring som uppkommer genom viss (fysisk) påverkan på det givna ämnet Bruklighet fysik

koexistens
Ordklass substantiv
● samtidig förekomst
● särskilt i fråga om parter med motstridiga intressen

koff
Ordklass substantiv
● typ av mindre holländskt lastsegelfartyg med flat botten och så kallade svärd på sidorna mot avdriften Bruklighet historiskt

koffein
Ordklass substantiv
● ett ämne med stimulerande verkan, som förekommer i bl.a. kaffe och te

kofferdamm
Ordklass substantiv
● utrymme mellan vattentäta skott i fartyg

kofferdist
Ordklass substantiv
● sjöman vid handelsflottan Bruklighet ålderdomligt
● handelsfartyg Bruklighet ålderdomligt

koffert
Ordklass substantiv
● mindre kista för respackning
● ofta om behållare för resgods i allmänhet

koffertfisk
Ordklass substantiv
● typ av fisk med kroppen innesluten i ett fast pansar av sexkantiga benplåtar, som förekommer på grunt vatten i varma hav

kofot
Ordklass substantiv
● ett bräckverktyg som består av en järnstång vars ena ända är böjd och kluven eller kilformig

kofta
Ordklass substantiv
● stickad tröja som på framsidan har knäppning från halsen ända ner till midjan och bärs över annat plagg
● ibland även: lång livrock till folkdräkt

kofångare
Ordklass substantiv
● stötfångare Bruklighet något föråldrat

koger
Ordklass substantiv
● fodral för pilbågspilar, som bärs på ryggen
● ibland även om fodral till båge

kogg
Ordklass substantiv
● typ av medeltida handelsfartyg

kognat
Ordklass substantiv
● mest plural: person som ingår i en grupp med varandra besläktade personer mellan vilka kvinnligt släktskapsled finns (om man eller kvinna)

kognatisk
Ordklass adjektiv
● särskilt: som avser släkting eller släktskap på kvinnosidan, särskilt i fråga om tronföljd där även kvinnor kan ärva tronen

kognition
Ordklass substantiv
● sammanfattning av de intellektuella funktionerna, såsom tänkande, varseblivning, minne m.m. Bruklighet psykologi

kognitiv
Ordklass adjektiv
● som avser intellektuella funktioner, såsom tänkande, varseblivning, minne m.m.

kohandel
Ordklass substantiv
● politisk uppgörelse i vilken båda parter offrar principer för kortsiktiga praktiska fördelar

kohandla
Ordklass verb
● genomföra kohandel

koherens
Ordklass substantiv
● inre sammanhang (vanligen abstrakt)
● speciellt i fråga om vågrörelser: det att vara i samma fas
● utvidgat: tankemässig samstämmighet

koherent
Ordklass adjektiv
● tankemässigt sammanhängande
● som har samma frekvens och konstant inbrödes fasskillnad (om två eller flera vågrörelser)

kohesion
Ordklass substantiv
● sammanhållande kraft mellan olika delar av samma kropp eller vätska (särskilt mellan molekylerna)

kohort
Ordklass substantiv
● truppavdelning som utgjorde underavdelning i legion i det antika Rom Bruklighet historiskt
● utvidgat: stor motståndarskara
● speciellt: grupp personer med vissa gemensamma kännetecken Bruklighet sociologi

koj
Ordklass substantiv
● sovplats på fartyg
● utvidgat: säng Bruklighet vardagligt

koja
Ordklass substantiv
● mycket enkel byggnad avsedd för tillfälligt boende eller tillfälligt uppehåll
● speciellt om liten byggnad e.d. byggd av barn för lek
● allmännare: anspråkslös stuga
koja
Ordklass verb
● gå till sängs Bruklighet sjöfart eller vardagligt

kok
Ordklass substantiv
● mängd mat som kokas på en gång
● även överfört
● det att koka något

koka
Ordklass substantiv
● naturlig jordklump
● ett läke- och njutningsmedel berett av torkade blad från kokabusken, särskilt använt av indianerna i Anderna
koka
Ordklass verb
● vara i stark bubbling och snabbt övergå till gasform p.g.a. hög temperatur (om vätska) Bruklighet noggrannare definition i fysiska och kemiska sammanhang
● särskilt i matlagningssammanhang
● ibland även om fast föda i vatten
● överfört, speciellt: vara i stark rörelse och bubbla etc. som vid kokning
● speciellt även om person: vara mycket upprörd
● försätta i stark bubbling genom upphettning (med avseende på vätska, särskilt vid matlagning)
● upphetta matvara i kokande vatten så att den blir ätbar, hållbar e.d.
● med avseende på andra företeelser: behandla med kokande vatten

koka ihop något
Frasklass verbfras
● gemensamt fundera ut något (ofta skadligt)

koka in
Frasklass verbfras
● koka för konservering

kokain
Ordklass substantiv
● ett narkotiskt medel som utvinns ur kokabuskens blad

kokainism
Ordklass substantiv
● kokainmissbruk

kokard
Ordklass substantiv
● typ av liten rund rosett eller platta, använd som igenkänningstecken eller prydnad, t.ex. på studentmössa

kokare
Ordklass substantiv
● mest i sammansättningar: kärl eller apparat för kokning

kokarreaktor
Ordklass substantiv
● kärnreaktor som kyls med vatten som kommer i kokning

koka sig
Frasklass verbfras
● bilda kokor (om jord)

koka soppa på en spik
Frasklass verbfras
● göra alltför mycket av litet

koka över
Frasklass verbfras
● koka så häftigt att det flödar över (om vätska)
● överfört om person, i uttryck för stark vrede

kokbok
Ordklass substantiv
● bok med matrecept

kokeri
Ordklass substantiv
● inrättning för kokning och förädling av råvara

kokerska
Ordklass substantiv
● kvinna som har till yrke att laga mat

kokett
Ordklass substantiv
● mycket kokett kvinna Bruklighet ålderdomligt
kokett
Ordklass adjektiv
● som lägger alltför stor vikt vid att frösöka göra sig attraktiv (särskilt om kvinna)
● även om handling, klädsel e.d.
● även överfört om handling som utförs enbart för att vinna sympatier e.d.

kokettera
Ordklass verb
● uppträda kokett
● överfört: försöka göra sig intressant genom att alltför tydligt visa fram sina positiva egenskaper

koketteri
Ordklass substantiv
● det att uppträda kokett

kokgrop
Ordklass substantiv
● grop avsedd till eldstad för tillredning av mat utomhus

kokhet
Ordklass adjektiv
● uppvärmd till kokpunkten
● utvidgat, som överdrift: mycket varm

kokill
Ordklass substantiv
● gjutform för metall
● handskydd för fäktvapen o.d.

kokkonst
Ordklass substantiv
● matlagningskonst

kokkorv
Ordklass substantiv
● löst stoppad korv avsedd för kokning

kokkärl
Ordklass substantiv
● behållare för tillredning av mat på spis, i ugn etc., t.ex. gryta, kastrull, stekpanna (särskilt för normalt hushåll men även t.ex. i militära sammanhang)

kokkött
Ordklass substantiv
● segt kött som är avsett att kokas (ofta från framdelen av nötkreatur)

koklåda
Ordklass substantiv
● värmeisolerande anordning avsedd för efterkokning utan värme, t.ex. en trälåda med hö eller tidningspapper Bruklighet mest historiskt

kokong
Ordklass substantiv
● hölje som vissa insektslarver spinner omkring sig då de ingår i puppstadiet

kokoppor
Ordklass substantiv
● en smittsam sjukdom hos kor (med utslag ur vilka vaccin mot smittkoppor kan framställas)

kokos
Ordklass substantiv
● vit, riven, välsmakande pordukt av kokosnötens kärna
● även om annan produkt av kokosnöten Bruklighet i sammansättningar

kokosboll
Ordklass substantiv
● krämfylld, stor, lätt godsak överdragen med choklad och kokos

kokosfett
Ordklass substantiv
● fett framställt ur kokosnötens kärna (används bl.a. till margarin och frityr)

kokoskaka
Ordklass substantiv
● småkaka bakad med kokosflingor

kokosmatta
Ordklass substantiv
● matta av kokosfibrer, använd som dörrmatta o.d.

kokosmjölk
Ordklass substantiv
● flytande frövita i kokosnöt (använd t.ex. i indisk matlagning)

kokosnöt
Ordklass substantiv
● en mycket stor, rund, brun, hårig nöt med vitt, mjölkliknande innanmäte (med stor användning som föda för djur och människor)

kokospalm
Ordklass substantiv
● en stor palm som bär kokosnötter

kokott
Ordklass substantiv
● finare prostituerad Bruklighet ålderdomligt
● liten rund eller oval portionsform för ett ägg m.m.

kokplatta
Ordklass substantiv
● värmeplatta på spis
● särskilt om fristående elektrisk sådan

kokpunkt
Ordklass substantiv
● temperatur vid vilken en vätska kokar vid normalt lufttryck
● överfört i uttryck för vrede e.d.

koks
Ordklass substantiv
● bränsel som framställs genom torrdestillation av stenkol (vid gasverk eller särskild anläggning)

koksa
Ordklass verb
● omvandla stenkol till koks
● övergå till koks (om kol) Bruklighet mest presens particip

koksalt
Ordklass substantiv
● beteckning på vanligt salt av den typ som används vid matlagning

koktid
Ordklass substantiv
● särskilt: tid som åtgår för att något skall koka färdigt

kokvagn
Ordklass substantiv
● fordon utrustat för matlagning m.m. Bruklighet särskilt militärväsen

kokvrå
Ordklass substantiv
● mycket litet köksutrymme i mindre lägnehet

kol
Ordklass substantiv
● ett fast, icke-metalliskt grundämne med huvudanvändning som bränsle, som i bundet tillstånd uppträder i alla organiska ämnen och i fri form endast i diamant och grafit
● svart, brännbart material som har avlagrats i berggrunden och som uppstått genom långsam förmultning av växt- och djurdelar
● material som uppstått genom ofullständig förbränning av trä
● även om bitar av dessa material

kola
Ordklass substantiv
● typ av seg karamell som kokas av grädde, socker, sirap och smör (vanligen fyrkantig och inlagd i papper)
kola
Ordklass verb
● bränna organiskt ämne till kol
● mest i vissa uttryck: dö Bruklighet vardagligt

kolare
Ordklass substantiv
● arbetare vid kolmila

kolartro
Ordklass substantiv
● blond och kritiklös auktoritetstro

kolaträd
Ordklass substantiv
● ett tropiskt träd som är besläktat med kakoträdet och har stora frön (nötter) av vilka extrakt framställs för bl.a. Coca-Cola och choklad

kolborste
Ordklass substantiv
● kontaktborste av kol i elektriska apparater

kolbotten
Ordklass substantiv
● ställe där kolmila står eller har stått

kolbox
Ordklass substantiv
● kolrum på fartyg Bruklighet mest historiskt
● plåtkärl för hämtning och förvaring av kol inomhus

kolbrikett
Ordklass substantiv
● sammanpressat stycke av pulvriserat kol för eldning

kolbulle
Ordklass substantiv
● en pannkaksliknande maträtt av vetemjöl och vatten, gräddad i stekflott (förr vanlig bland skogsarbetare)

kolbärare
Ordklass substantiv
● person som yrkesmässigt bär kol Bruklighet historiskt

kolchos
Ordklass substantiv
● kollektivjordbruk (ursprungligen i Sovjetunionen)

koldioxid
Ordklass substantiv
● en färglös och luktlös gas som ingår i luft, bl.a. (i särskilt hög grad) i utandningsluft

koldisulfid
Ordklass substantiv
● en färglös vätska som är ne förening av kol och svavel och som används som lösningsmedel m.m.

koleld
Ordklass substantiv
● eld bestående av en samling brinnande kol

kolera
Ordklass substantiv
● en svår, smittsam tarmsjukdom

koleraflagga
Ordklass substantiv
● gul karantänsflagga

kolerakyrkogård
Ordklass substantiv
● kyrkogård för begravning av koleraoffer, särskilt från den stora epidemin på 1830-talet Bruklighet historiskt

koleriker
Ordklass substantiv
● person med häftigt temperament

kolerisk
Ordklass adjektiv
● häftigt uppbrusande (om person, vanligen som karaktärsdrag)
● även om handlin o.d.

kolesterol
Ordklass substantiv
● ett organiskt ämne som förekommer i små mängder i alla celler hos ryggradsdjur och kan lagras i bl.a. kärlväggarna och enligt vissa forskare förorsaka åderförkalkning

kolfiber
Ordklass substantiv
● fiber uppbyggd av grafit, som uppblandad med plast eller metall används till att förstärka flygplan, bilar, båtar etc.

kolflöts
Ordklass substantiv
● lager av stenkol eller brunkol etc.

kolförening
Ordklass substantiv
● organisk kemisk förening av kol och minst ett annat ämne

kolgruva
Ordklass substantiv
● gruva där stenkol bryts

kolhydrat
Ordklass substantiv
● ämne tillhörande en stor grypp syrerika organiska föreningar, som innefattar olika sockerarter, stärkelse och cellulosa (särskilt betraktad som näringsämne)

kolhämtare
Ordklass substantiv
● plåtkärl för hämtning och förvaring av kol inomhus Bruklighet historiskt

kolibakterie
Ordklass substantiv
● en stavformig bakterie som normalt finns i tjocktarmen men kan sprida sig och framkalla inflammationssymptom, bl.a. i urinvägarna

kolibri
Ordklass substantiv
● typ av mycket lite, färggrann, snabbflygande fågel, som kan sväva orörlig i luften med surrande vingar och som lever av att suga nektar (förekommer i de tropiska delarna av Amerika)

kolifej
Ordklass substantiv
● glad tillställning Bruklighet vardagligt, något föråldrat

kolik
Ordklass substantiv
● smärtsam tarmkramp

koling
Ordklass substantiv
● försupen, traselegant hamnarbetare med speciell humor

kolit
Ordklass substantiv
● inflammation i tjocktarmen

kolja
Ordklass substantiv
● en torskfisk med svart sidolinje och en stor, mörk fläck på var sida under främre ryggfenan (en viktig matfisk som lever i Nordsjöns och Skageracks djupvatten)

koljé
Ordklass substantiv
● halsband

kolka
Ordklass verb
● dricka i stora klunkar

kolkwitzia
Ordklass substantiv
● en trädgårdsbuske med graciöst överhängande grenar, översållade med klasar av klocklika, rosa blommor

koll
Ordklass substantiv
● kontroll Bruklighet vardagligt
● utvidgat: titt

kolla
Ordklass verb
● kontrollera Bruklighet vardagligt
● utvidgat: skaffa upplysningar om
● speciellt (ofta med partikeln in): titta

kollabera
Ordklass verb
● falla ihop (om person) Bruklighet mindre brukligt

kollaboration
Ordklass substantiv
● det att kollaborera

kollaboratör
Ordklass substantiv
● person som samarbetar med fienden under ockupation e.d.

kollaborera
Ordklass verb
● samarbeta med fiende

kollagen
Ordklass substantiv
● en huvudbeståndsdel i bindväv, som utgörs av fiberliknande äggviteämnen, kombinerade i starka buntar eller lösa nätverk

kollaps
Ordklass substantiv
● fullständigt och plötsligt sammanbrott fysiskt eller psykiskt

kollapsa
Ordklass verb
● fullständigt och plötsligt falla ihop p.g.a. yttre verkande kraft
● särskilt kroppsligt eller själsligt: bryta samman

kollation
Ordklass substantiv
● festligt samkväm Bruklighet formellt
● kontrolläsning av en avskrift mot originalet

kollationera
Ordklass verb
● kontrolläsa avskrift mot original
● speciellt även: genomföra första repetitionen av ett teaterstycke (varvid bl.a. de utskrivna rollerna jämförs med originalpjäsen)

kollationering
Ordklass substantiv
● det att kollationera
● särskilt: första genomgång av en pjäs med regissör och skådespelare

kollega
Ordklass substantiv
● arbetskamrat till viss person (vanligen på jämförbar, relativt hög nivå)
● i plural ofta med innebörd av ömsesidighet
● ofta med tonvikt på inre sammanhållning
● även om konkurrerande tidning

kollegial
Ordklass adjektiv
● som avser ett kollegium
● som övgörs genom samråd av ett kollegiums ledamöter
● som beter sig som en god kollega
● även om handling o.d.

kollegialitet
Ordklass substantiv
● kamratanda mellan kolleger (ofta med tonvikt på sammanhållning mot onvärlden)

kollegieblock
Ordklass substantiv
● rutat eller linjerat anteckningsblock i A4-format med spiralrygg

kollegium
Ordklass substantiv
● myndighet inom vilken beslut fattas efter omröstning
● sammanträde med en skolas lärarkår
● ursprungligen om äldre ämbetsverk där ärendena handläggs genom samråd mellan myndighetens ledamöter Bruklighet mest historiskt

kollekt
Ordklass substantiv
● insamling för välgörande ändamål vid gudstjänst
● även om de insamlade pengarna

kollektbön
Ordklass substantiv
● en kort bön i gudstjänsten som läses före första textläsningen i huvudgudstjänsten

kollektion
Ordklass substantiv
● samling av värdefulla föremål, speciellt konstföremål eller böcker
● speciellt: en uppsättning nyskapade kläder för visningsändamål

kollektiv
Ordklass substantiv
● större grupp personer som betraktas som en sammanhållen helhet p.g.a. gemensamma intressen, inre samarbete, sammanhållning utåt etc.
● ofta i motsats till personer som avviker från gruppen (med negativ bibetydelse)
● en grupp personer som är samlad kring något gemensamt, t.ex. någon verksamhet eller något intresse
● substantiv i singular som betecknar ett flertal Bruklighet språkvetenskap
kollektiv
Ordklass adjektiv
● som har att göra med en stor grupp personer som helhet och med föga tonvikt på skillnader mellan medlemmarna i gruppen
● särskilt i fråga om gemensamma ansträngningar eller intressen
● som i singular betecknar ett flertal (om substantiv) Bruklighet språkvetenskap

kollektivanslutning
Ordklass substantiv
● automatisk anslutning av en hel grupp till en organisation (särskilt om LO-medlemmars avslutning till socialdemokratiska partiet)

kollektivanställd
Ordklass adjektiv
● som anställts på grundval av kollektivavtal
● ofta substantiverat

kollektivanställning
Ordklass substantiv
● anställningsform som gäller en grupp anställda och inte individer (mest beträffande arbetare)

kollektivavtal
Ordklass substantiv
● överesnkommelse mellan facklig organisation och arbetsgivare om anställningsvillkor (ursprungligen i motsats till enskilda överenskommelser)

kollektivfil
Ordklass substantiv
● trafikfil för offentliga kommunikationsmedel, t.ex. buss (för snabb framkomst)

kollektivförsäkring
Ordklass substantiv
● försäkring med speciella, förmånliga villkor för en hel grupp

kollektivhus
Ordklass substantiv
● flerfamiljshus som drivs kollektivt av de boende

kollektivisera
Ordklass verb
● överföra produktionsmedel från privat till allmän ägo

kollektivism
Ordklass substantiv
● åskådning som innebär att gemensamma intressen sätts före individens intressens

kollektivjordbruk
Ordklass substantiv
● större jordbruk som ägs eller arrenderas av ett antal bönder gemensamt (efter sovjetiskt mönster) Bruklighet delvis historiskt

kollektivnot
Ordklass substantiv
● diplomatisk hänvändelse till en viss stat som skrivts gemensamt av flera stater

kollektivtrafik
Ordklass substantiv
● trafik med offentliga kommunikationsmedel

kollektor
Ordklass substantiv
● en av elektroderna i en transistor, där huvuddelen av de utsända laddningsbärarna (elektronerna) samlas upp
● kommutator

koller
Ordklass substantiv
● kronisk hjärnsjukdom hos häst, som beror på ökad vätskemängd i hjärnans hålrum

kolli
Ordklass substantiv
● ett stycke fraktgods eller resgods
● allmännare: stort paket e.d.

kollidera
Ordklass verb
● häftigt stöta ihop, särskilt i trafiken
● överfört: komma i konflikt
● speciellt: infalla eller utspelas samtidigt som

kollision
Ordklass substantiv
● häftig sammanstötning, särskilt i trafiken
● även överfört
● speciellt vid bedömning av rättsfall: motstridighet mellan tillämpbara lagar (varav endast en bör tillämpas)

kollisionskurs
Ordklass substantiv
● rörelseriktning som innebär risk för kollision
● ofta överfört för att ange risk för konflikt e.d.

kollisionsskott
Ordklass substantiv
● vattentätt tvärskeppsgående skott i stäven på fartyg som gör att fartyget kan hålla sig flytande även om fören slås av e.d.

kollo
Ordklass substantiv
● barnkoloni Bruklighet vardagligt

kolloid
Ordklass substantiv
● typ av blandning av materia, där den ena delen (fasen) bildar mycket små, finfördelade partiklar i den andra delen Bruklighet kemi

kolloidal
Ordklass adjektiv
● som utgör en kolloid

kollokvium
Ordklass substantiv
● sammankomst med akademisk undervisning i samtalsform (mest på högre nivå)
● utvidgat om anspråkslösare vetenskaplig konferens

kollra bort
Frasklass verbfras
● få någon att tappa omdömesförmågan, t.ex. genom sin charm och utstrålning etc.

kollrig
Ordklass adjektiv
● som lider av koller (om häst)
● bångstyrig
● som tillfälligt tappat omdömesförmågan Bruklighet vardagligt

kollusion
Ordklass substantiv
● medvetet försvårande av utredning i brottmål genom undanröjande av bevis eller genom försök att få vittnen att avge tillrättalagda vittnesmål e.d.

kolm
Ordklass substantiv
● typ av radiaktivt stenkol

kolmila
Ordklass substantiv
● anordning i det fria för framställning av träkol genom torrdestillation av trä Bruklighet historiskt

kolmonoxid
Ordklass substantiv
● enmycket giftig, färglös och luktlös gas som bildas vid ofullständig förbränning av kol

kolmårdsmarmor
Ordklass substantiv
● typ av marmor med gröna ådror från Kolmården

kolmörk
Ordklass adjektiv
● helt mörk

kolofon
Ordklass substantiv
● slutskrift i en bok med uppgifter om tryckort, tryckår m.m. (mest i äldre böcker)
● ibland om liknande sakuppgifter på titelblad i större nutida bokverk

kolofonium
Ordklass substantiv
● ett naturharts, som bl.a. används till hartsning av fiolstråkar

kolokvint
Ordklass substantiv
● en odlad gurkväxt med äppelstor frukt som har mycket bitter smak och starkt laxerande verkan

kolon
Ordklass substantiv
● ett skiljetecken (:), som bl.a. används efter anföringssats före direkt anföring och för att signalaera uppräkning
● versled avgränsat av paus
● del av tarmkanalen, som utmynnar i ändtarmen

kolonat
Ordklass substantiv
● jord avsedd för mindre nyodling, särskilt (förr) om kronojord i Norrland, upplåten av staten Bruklighet historiskt

koloni
Ordklass substantiv
● befolkat område som är helt underställt annan nation (särskilt om europeiska länders besittningar i andra världsdelar) Bruklighet historiskt
● samling personer som bildar en mer eller mindre fast enhet (vanligen om en grupp personer som lämnat sina ursprungliga vistelseorter e.d. och nu bor tillsammans i ett särskilt område, ofta i främmande land)
● även mer abstrakt
● även utvidgat om grupp av djur eller växter
● mest i sammansättningar: samling av mindre jordlotter som arrenderas ut, särskilt till tätorsbor för grönsaks- och blomsterodling e.d.
● sommarhem på landet för en större grupp barn

kolonial
Ordklass adjektiv
● som har att göra med besitningar i främmande land, särskilt europeiska nationers besittningar i andra världsdelar

kolonialarmé
Ordklass substantiv
● armé avsedd för tjänst i en koloni, vanligen bestående av soldater från både moderlandet och kolonin Bruklighet historiskt

kolonialism
Ordklass substantiv
● system som innebär att vissa högre utvecklade stater behärskar och utnyttjar andra länder i andra världsdelar Bruklighet mest historiskt

kolonialkrig
Ordklass substantiv
● krig som rör herravälde över kolonier Bruklighet mest historiskt

kolonialpolitik
Ordklass substantiv
● politik som avser förvärvande eller förvaltning av kolonier Bruklighet mest historiskt

kolonialstil
Ordklass substantiv
● stil inom arkitektur och konsthantverk som införts av kolonisatörer i ett land, särskilt i USA men även i t.ex. Indien (om t.ex. en självständigt utformad, lokalt varierande brittisk klassicism)

kolonialtid
Ordklass substantiv
● mest bestämd form: tidsperiod under vilken många europeiska länder hade kolonier (i allmänhet eller beträffande visst land)

kolonialvara
Ordklass substantiv
● råvara från tropiskt eller subtropiskt land, t.ex. kaffe, kakao och kryddor

kolonialvälde
Ordklass substantiv
● sammanfattningen av ett land och dess kolonier
● även om enbart en del av kolonierna

kolonilott
Ordklass substantiv
● jordlott inom koloniområde

kolonisation
Ordklass substantiv
● det att kolonisera

kolonisatör
Ordklass substantiv
● person som deltar i grundandet av oloni

kolonisera
Ordklass verb
● göra ett land till koloni
● befolka och odla upp ej utnyttjad mark
● utvidgat om djur och växter: invandra och tubreda sig över nytt område

kolonistuga
Ordklass substantiv
● liten stuga på kolonilott, vanligen inte avsedd för permanent boende

kolonn
Ordklass substantiv
● hög, rund pelare, bestående av bas, skaft och kapitäl, som fungerar som byggnadsstöd och samtidigt som prydnad
● även utvidgat om andra pelarformiga företeelser
● formering av militär styrka med den ena underavdelningen bakom den andra
● utvidgat om andra liknande företeelser
● en samling element i en matris som står vertikalt ordnade Bruklighet matematik

kolonnad
Ordklass substantiv
● rad av kolonner förbundna genom ett bjälklagstak, t.ex. framför större byggnad Bruklighet arkitektur, mest historiskt

kolonnett
Ordklass substantiv
● liten kolonn, t.ex. i bågfönster

kolonnordning
Ordklass substantiv
● system enligt vilket kolonner och det på dessa vilande bjälklaget är uppbyggda i antik och antikiserande arkitektur
● formering i militär kolonn

koloradoskalbagge
Ordklass substantiv
● en gulaktig skalbagge som har tio svarta längsband över täckvingarna och som såtadkommer stor skada på potatis genom att äta upp bladen (ibland påträffad i Sverige)

koloratur
Ordklass substantiv
● utsmyckning av sång med drillar och löpningar (särskilt i romantisk vokalmusik)

koloratursångerska
Ordklass substantiv
● sångerska med högt liggande och lättrörlig stämma

kolorera
Ordklass verb
● förse med färger (ibland något överdrivna)
● utsmycka med koloratur

kolorism
Ordklass substantiv
● måleri som främst inriktar sig på färgverkan

kolorist
Ordklass substantiv
● konstnär som lägger huvudvikt vid färgverkan

kolorit
Ordklass substantiv
● sammanfatningen av de färger som förekommer på en målning eller annan färgkomposition (ofta med tonvikt på deras känslomässiga helhetsverkan)
● i fråga om musik: klangfärg

kolos
Ordklass substantiv
● os som uppstår vid eldnig i eldstad med stängt spjäll och som är giftigt p.g.a. den ingående koloxiden

koloss
Ordklass substantiv
● mycket stor staty
● utvidgat: stor person eller stort föremål

kolossal
Ordklass adjektiv
● ofantligt stor
● ofta abstrakt
● även som allmänt försätrkningsord (särskilt som adverb)

koloss på lerfötter
Frasklass nominalfras
● något som ytligt sett är stort och imponernade men i verkligheten mycket sårbart Bruklighet ursprungligen bibliskt

koloxid
Ordklass substantiv
● en mycket giftig, färglös och luktlös gas som bildas vid ofullständig förbränning av kol

kolportage
Ordklass substantiv
● försäljning av enklare böcker vid dörren Bruklighet historiskt
● litterärt verk av låg kvalitet Bruklighet i sammansättningar

kolportera
Ordklass verb
● bära omkring och bjuda ut böcker, tidskrifter o.d. till försäljning Bruklighet mest historiskt

kolportör
Ordklass substantiv
● kringsresande bokförsäljare Bruklighet mest historiskt
● kringsresande predikant som även säljer religiös litteratur

kolryss
Ordklass substantiv
● vagn med flätad korg för transport av träkol Bruklighet historiskt

kolstybb
Ordklass substantiv
● blandning av finfördelat kol sand och tjära, använd som beläggning på löparbanor m.m.

kolstål
Ordklass substantiv
● stål var viktigaste beståndsdel utom järn utgörs av kol (om vanligt stål till skillnad från legerat specialstål)

kolsvart
Ordklass adjektiv
● helt svart

kolsvavla
Ordklass substantiv
● koldisulfid Bruklighet äldre beteckning

kolsyra
Ordklass substantiv
● en svag syra som utgör vattenlösning av koldioxid
● speciellt om bubblor i läskedryck
● ibland även: koldioxid

kolsyraassimilation
Ordklass substantiv
● den process där de gröna växterna under inverkan av ljuset omvandlar koldioxid och vatten till kolhydrater och fri syrgas (även kallad fotosyntes)

kolsyrad
Ordklass adjektiv
● som innehåller kolsyra
● speciellt om dryck (ofta med tonvikt på bubblande e.d.)

kolsyresnö
Ordklass substantiv
● koldioxid i fast form, använd för eldsläckning och kylning

kolt
Ordklass substantiv
● typ av livplagg utan knäppning och med skärp (använd bl.a. i den samiska dräkten och förr av småbarn)

koltablett
Ordklass substantiv
● vätske- och bakterieupptagande tablett som innehåller kol och används vid akuta tarminfektioner

koltavdelning
Ordklass substantiv
● avdelning på barndaghem för barn i koltåldern

koltbarn
Ordklass substantiv
● litet barn i koltåldern

kolteckning
Ordklass substantiv
● teckning ritad med kolstift
● även om motsvarande teknik och verksamhet

koltetraklorid
Ordklass substantiv
● en färglös, giftig vätska som används som lösningsmedel, t.ex. för borttagning av fettfläckar vid kemisk tvätt

koltrast
Ordklass substantiv
● en trast med gul näbb och helsvart dräkt hos hannen (en storsångare)

koltråd
Ordklass substantiv
● kol framställd genom kolning av bomullstråd (förr använd till glödtråd i glödlampor Bruklighet historiskt

koltålder
Ordklass substantiv
● småbarnsålder (1-3 år)

kolugn
Ordklass substantiv
● fullkomligt lugn

kolumbarium
Ordklass substantiv
● förvaringsplats för gravurnor med avlidnas brända stoft

kolumn
Ordklass substantiv
● lodrät avdelning i text, ifylld med ord eller siffror och ofta avgränsad med lodräta linjer
● utvidgat: färdigsatt och färdigbruten trycksida
● personlig spalt i tidning

kolumnist
Ordklass substantiv
● skribent med egen, personligt hållen spalt i en tidning

kolumntitel
Ordklass substantiv
● överskrift på trycksida

kolv
Ordklass substantiv
● fram- och återgående, cylinderformad maskindel i en tättslutande hylsa (särskilt i pumpar och motorer)
● bakre, bredare del av stocken på ett handledvapen, som vid eldgivning stöds mot kroppen eller hålls i handen och tar upp rekylen
● halsförsett glaskärl, som används inom kemisk laboratorieteknik
● axliknande blomställning med oskaftade blommor på en tjock axel
● föremål som är förtjockat i ena ändan (i vissa tekniska sammanhang)

kolvhals
Ordklass substantiv
● särskilt: smal, rund del på handeldvapen som förenar kolven med framstocken

kolväte
Ordklass substantiv
● organisk förening av enbart kol och väte

koma
Ordklass substantiv
● djup medvetslöshet
● diffus töckenslöja som utgör yttre delen av huvudet hos kometer
● ett avbilningsfel hos linser och speglar, vilket visar sig i att en punkt återges som en kometliknande fläck

komatös
Ordklass adjektiv
● som innebär eller har att göra med koma

kombattant
Ordklass substantiv
● deltagare i strid

kombi
Ordklass substantiv
● kombinerad person- och varutransportbil

kombinat
Ordklass substantiv
● en företagsform av koncerntyp, som innebär en kombination och koncentration av flera olika produktionsenheter för att bättre utnyttja samma råvara, kraftkälla e.d. (vanlig i det forna Sovjet men även prövad i andra länder)
● kombination av intressegrupper o.d.

kombination
Ordklass substantiv
● sammanställning av olika företeelser som bildar en ny helhet, ofta med avsikten att delarna skall komplettera varandra (mest i fråga om abstrakta företeelser)
● även utvidgat
● visst urval av enheter ur en mängd (särskilt om viss följd av siffror och/eller bokstäver för vissa typer av lås)
● speciellt i fråga om antalet möjligheter: mängd med visst antal enheter valda ur en större mängd utan hänsyn till inbördes ordning Bruklighet matematik
● genomtänkt följd av drag avsedd att leda till fördel i schakc men även i andra spel (vanligen om överraskande dragföljder)
● även utvidgat, särskilt i lagspelssammanhang)

kombinationsförmåga
Ordklass substantiv
● förmåga att göra nya sammanställningar och uträkningar
● särskilt i schack m.fl. spel: förmåga att beräkna fördelaktiga dragföljder

kombinationslås
Ordklass substantiv
● typ av lås som öppnas genom att ställas in på viss kombination av siffror e.d. (genom vridning av rattar e.d.)

kombinationsmåttsats
Ordklass substantiv
● måttsats bestående av ett större antal passbitar som medger uppbyggandet av ett stort antal längdmått för noggrann kontroll av mätinstrument

kombinationspanna
Ordklass substantiv
● värmepanna som enkelt kan ställas om till olika bränslen, t.ex. koks, olja eller ved, eller till elektrisk drift

kombinationsspel
Ordklass substantiv
● spelsätt främst inriktat på att vinna fördel genom överraskande kombinationer istället för genom långsiktiga planer (i schack eller liknande spel)
● ofta även i billspel: väl fungerande samspel i ett lag, ofta med speciella finesser

kombinationstävling
Ordklass substantiv
● skidtävling bestående av flera olika grenar

kombinatorisk
Ordklass substantiv
● som har att göra med kombinationer
● som utgör kombination

kombinera
Ordklass verb
● sammanställa till ny helhet (med avseende på företeelser som är olika men kompletterar varandra)
● även i fråga om oavsiktlig sammanställning
● speciellt militärväsen: föra samman trupper till en enhet
● speciellt även i olika sportsammanhang Bruklighet i perfekt particip
● försöka nå fördel genom en skarpt beräknad, överraskande dragföljd, gärna med offer (i schack e.d.)

komedi
Ordklass substantiv
● huvudsakligen rolig teaterpjäs med lyckligt slut
● även utvidgat
● ofta överfört om komiskt händelseförlopp eller agerande (eller enbart förställning) i verkliga livet

komediant
Ordklass substantiv
● skådespelare, särskilt i det komiska facket Bruklighet ibland nedsättande

komedienn
Ordklass substantiv
● skådespelerska som spelar komedier

komet
Ordklass substantiv
● typ av himlakropp som har lysande svans och som går i en bana runt solen och växer i ljusstyrka då den närmar sig denna
● överfört om någon som plötsligt visar utomordentliga kvaliteter

komfort
Ordklass substantiv
● angenäm och praktisk bekvämlighet i inredning, service etc.

komfortabel
Ordklass adjektiv
● bekväm och praktisk
● överfört: som uppnås utan ansträngning

komihåg
Ordklass substantiv
● minne Bruklighet vardagligt

komik
Ordklass substantiv
● det att vara lustig

komiker
Ordklass substantiv
● skådespelare eller underhållare med komisk inriktning
● försvagat: lustig person

komisk
Ordklass adjektiv
● som lockar till munterhet, särskilt oavsiktligt (särskilt om handling, situation e.d.)
● även om person

komma
Ordklass substantiv
● ett mindre skiljetecken (,), som används för att åtskilja satser och satsdelar i en mening
komma
Ordklass verb
● förflytta sig och inom kort vara framme på angiven plats eller (underförstått) i talarens närhet etc. (ibland med tonvikt på målet, ibland på förflyttningen)
● i fråga om tid: äga rum
● utvidgat med tonvikt på resultatet, oavsett förflyttningen: hamna på viss plats
● även överfört i fråga om förändring av tillstånd e.d.
● ha sitt ursprung i
● framföra som sitt yttrande (med avseende på visst innehåll e.d.)
● även allmännare
● påverka någon eller något till att undergå viss förändring e.d.
● bringa i visst tillstånd e.d. Bruklighet ålderdomligt
● med infinitiv: av en händelse övergå till visst framtida skeende eller tillstånd
● med infinitiv: kunna förutses senare ägna sig åt verksamheten eller råka i tillståndet som framgår av sammanhanget

komma an
Frasklass verbfras
● vara avhängig av
● nästan enbart imperativ: börja slåss
● allmännare: börja kämpa

komma av sig
Frasklass verbfras
● tappa sammanhanget i det man framför p.g.a. att man blir störd

kommabacill
Ordklass substantiv
● kolerabakterie

komma bort
Frasklass verbfras
● försvinna och för tillfället inte kunna återfinnas (om föremål)
● även utvidgat om person
● även överfört
● speciellt: komma att spela en helt undanskymd roll

komma dragande med
Frasklass verbfras
● komma med något obehagligt eller otrevligt Bruklighet vardagligt, vanligen bildligt

komma för
Frasklass verbfras
● uppenbara sig för någon i tankarna

komma i andra hand
Frasklass verbfras
● få stå tillbaka för något viktigare, få vänta

komma i betraktande
Frasklass verbfras
● komma i fråga

komma i dagen
Frasklass verbfras
● bli synlig eller uppenbar

komma i delo
Frasklass verbfras
● bli osams, råka i strid

komma i efterhand
Frasklass verbfras
● komma i andra rummet eller i sämre ställning

komma i fråga
Frasklass verbfras
● övervägas och eventuellt komma att ske

komma ifråga
Frasklass verbfras
● anses lämplig
● övervägas och eventuellt komma att ske

komma ifrån
Frasklass verbfras
● slippa undan något ansträngande
● i negerande uttryck: låta bli att medge

komma igen
Frasklass verbfras
● särskilt: återkomma med nya krafter Bruklighet vardagligt
● börja kämpa Bruklighet i imperativ

komma ihop sig
Frasklass verbfras
● bli osams

komma ihåg
Frasklass verbfras
● lagra i minnet
● kunna återkalla något ur minnet

komma in
Frasklass verbfras
● komma fram till avsedd mottagare (om försända föremål av olika slag)
● med konstruktionsväxling (om avsändaren): skicka in
● särskilt: övergå till att behandla vid diskussion e.d.
● bli antagen

komma loss
Frasklass verbfras
● bli fri från något som inskränker ens rörelsefrihet
● ofta mer eller mindre bildligt
● speciellt: släppa alla hämningar och bete sig okonventionellt Bruklighet vardagligt

kommande
Ordklass adjektiv
● som om en kortare tid kommer att vara aktuell (särskilt om verksamhet e.d.)

kommanditbolag
Ordklass substantiv
● handelsbolag där minst en bolagsman är obegränsat ansvarig medan övriga ansvarar i enlighet med sina satsade belopp

kommanditdelägare
Ordklass substantiv
● delägare i kommanditbolag med begränsat ansvar

kommando
Ordklass substantiv
● kort befallning, vanligen med ett standardiserat uttryck (särskilt till soldat eller djur)
● högsta befäl
● utvidgat: ställning som ger möjlighet att bestämma
● manöveranordning e.d.
● mest i sammansättningar: särskilt utvald, mindre truppförband (för svårare uppdrag)

kommandobrygga
Ordklass substantiv
● upphöjd plats på fartyg varifrån manövreringen sker

kommandoekonomi
Ordklass substantiv
● ekonomiskt system som i stor utsträckning styrs av centrala myndigheter (d.v.s. i princip av staten)

kommandomål
Ordklass substantiv
● regeringsärende som gäller försvarsmakten och som kan avgöras av försvarsministern under statsministerns överinseende

kommandoröst
Ordklass substantiv
● stark och befallande röst (som vid kommando)

komma ned på jorden igen
Frasklass verbfras
● återfå sinnet för realiteter

komma någon till del
Frasklass verbfras
● tillfalla någon

komma någon till livs
Frasklass verbfras
● få kroppskonstakt med någon (vanligen i avsikt att skada)

komma något på skam
Frasklass verbfras
● inte uppfylla något

komma på
Frasklass verbfras
● särskilt: ertappa
● erinra sig
● i vissa uttryck: inträffa

komma på det klara med
Frasklass verbfras
● komma att förstå

komma på efterkälken
Frasklass verbfras
● bli efter, t.ex. i en tävling eller ett arbete

komma på fötter
Frasklass verbfras
● repa sig

komma på grön kvist
Frasklass verbfras
● få det ekonomiskt bra

komma på kant med någon
Frasklass verbfras
● komma i konflikt med någon

komma sig
Frasklass verbfras
● tillfriskna
● i vissa uttryck: hänga samman orsaksmässigt

komma sig för
Frasklass verbfras
● i vissa uttryck: ta sig samman för att utföra något man känner visst motstånd mot

komma sig upp
Frasklass verbfras
● vinna framgång, särskilt socialt

kommatera
Ordklass verb
● förse text med kommatecken för att skilja enheter i satsen åt, ange pauser m.m.
● allmännare: interpunktera

kommatering
Ordklass substantiv
● det att kommatera

komma till
Frasklass verbfras
● börja existera, vanligen genom mänskligt arbete e.d.

komma till heders
Frasklass verbfras
● bli använd och uppskattad

komma till korta
Frasklass verbfras
● misslyckas

komma till mötes
Frasklass verbfras
● göra till viljes

komma till tals med någon
Frasklass verbfras
● få tillfälle att tala med någon

komma till åren
Frasklass verbfras
● bli gammal

komma ur askan i elden
Frasklass verbfras
● råka in i något ännu värre

komma ut
Frasklass verbfras
● särskilt: spridas och bli bekant
● betala
● bli resultatet av något
● publiceras

komma ut med
Frasklass verbfras
● få publicerad

komma vid
Frasklass verbfras
● angå

komma åt
Frasklass verbfras
● råka röra vid
● få tag på
● överfört: ta itu med och försöka göra något åt
● få tillfälle till något

komma över
Frasklass verbfras
● lyckas få tag på
● bli fri från nedstämdhet över förlust e.d.

komma överens
Frasklass verbfras
● bestämma i samråd
● leva i enighet och sämja

kommendant
Ordklass substantiv
● högsta chef för en fästning Bruklighet mest historiskt
● militärbefälhavare i en stad
● officer som övervakar ordningen i ett högkvarter e.d.

kommendantur
Ordklass substantiv
● befattning som kommendant

kommendera
Ordklass verb
● föra befäl över militär
● beordra någon att utföra något
● även med avseende på ordern
● även utvidgat till icke-militära sammanhang

kommendering
Ordklass substantiv
● särskilt: militärt uppdrag av tillfällig natur

kommendör
Ordklass substantiv
● titel för högre officer i flottan (motsvarande överste inom den övriga försvarsmakten)
● högre officer i Frälsningsarmén
● innehavare av högre grad av en irddarorden

kommendörkapten
Ordklass substantiv
● titel för högre officer vid flottan (motsvarande överstelöjtnant inom den övriga försvarsmakten)

kommensurabel
Ordklass adjektiv
● mätbar med samma mått och därför jämförbar Bruklighet matematik

kommentar
Ordklass substantiv
● uttalande som uttrycker personlig inställning eller utgör förklaring till annat uttalnde eler till händelse, särskilt i massmedier
● ibland i uttryck som anger en negativ attityd
● även i vardaglig kommunikation

kommentator
Ordklass substantiv
● person med uppgift att ge kommentarer, särskilt i TV, radio etc.

kommentera
Ordklass verb
● ge kommentarer till annat uttalnde eller till nyss inträffad händelse e.d.
● även med bibetydelse av kritik
● speciellt i sportsammanhang

kommenterad utgåva
Frasklass nominalfras
● utgåva av äldre skrift med textförklaringar

kommers
Ordklass substantiv
● livlig handel
● även med negativ bibetydelse

kommersa
Ordklass verb
● bedriva handel Bruklighet mindre brukligt

kommerseråd
Ordklass substantiv
● titel för högre ämbetsman i kommerskollegium

kommersialisera
Ordklass verb
● göra något till föremål för vinstgivande affärsverksamhet Bruklighet ofta nedsättande

kommersialism
Ordklass substantiv
● ensidig inriktning på vinstgivande affärsverksamhet Bruklighet nedsättande, särskilt i vänsterpolitisk debatt

kommersiell
Ordklass adjektiv
● som i första hand tjänar vinstintressen Bruklighet ibland något nedsättande
● mer neutralt: affärsmässig

kommerskollegium
Ordklass substantiv
● ett ämbetsverk som handhar ärenden rörande handel, sjöfart och industri

komminister
Ordklass substantiv
● titel för ordinarie präst närmast under kyrkoherde

kommiss
Ordklass substantiv
● grovt, valkat, ofta melerat militärtyg

kommissariat
Ordklass substantiv
● kommissaries ämbete

kommissarie
Ordklass substantiv
● titel för viss tjänsteman med ledande eller övervakande uppdrag, särskilt inom polisväsendet
● person i ansvarsfull ställning inom något annat område
● speciellt: militär som biträder vid ordnandet av trupps förplägnad och förläggning m.m.
● regeringsmedlem i Sovjetunionen under åren närmast efter revolutionen 1917

kommission
Ordklass substantiv
● uppdrag att köpa eller sälja för någon annans räkning men i eget namn (särskilt förr inom bokhandeln)
● även om provisionen som erhålls för detta
● grupp av sakkunniga som har officiellt uppdrag att utföra omfattande utredning av en viss fråga

kommissionär
Ordklass substantiv
● person eller forma som köper och säljer för annans räkning
● tjänsteman som mot arvode åtar sig att utföra vissa uppdrag åt allmänheten vid ämbetsverk m.m.
● särskilt om ledamot av EU-kommissionen, ett av EU:s viktigaste organ

kommitté
Ordklass substantiv
● samling personer tillsatta för att göra viss utredning eller utföra viss uppgift
● ibland skämtsamt om samling av sysslolösa personer (i sammansättningar)

kommitterad
Ordklass substantiv
● ledamot i en kommitté

kommod
Ordklass substantiv
● lågt skåp med tvättfat och plats för nattkärl Bruklighet mest historiskt

kommun
Ordklass substantiv
● geografiskt avgränsad, administrativ enhet inom ett land, som har egen styrelse och beskattningsrätt
● även om förvaltningarna och personerna där
● nästan enbart i sammansättningar: lokal avdelning inom socailistparti
● speciellt i vissa revolutionära sammanhang

kommunal
Ordklass adjektiv
● som har att göra med en kommuns verksamhet
● speciellt: som anordnas av en kommun

kommunalfullmäktig
Ordklass substantiv
● kommunfullmäktig Bruklighet föråldrat

kommunalisera
Ordklass verb
● lägga under kommunens kontroll (med avseende på uppgifter eller egendom; ibland i motsats till statlig kontroll)

kommunallag
Ordklass substantiv
● lag som reglerar kommunernas organisation, självbeskattningsrätt etc.

kommunalråd
Ordklass substantiv
● titel för politiskt tillsatt chef för viss gren av den kommunala förvaltningen

kommunalskatt
Ordklass substantiv
● skatt som utgår till kommunen

kommunalstyrelse
Ordklass substantiv
● kommunstyrelse Bruklighet föråldrat

kommunalval
Ordklass substantiv
● val till komunfullmäktige och landsting

kommunard
Ordklass substantiv
● person som spelade en aktiv roll i Pariskommunen 1871

kommunblock
Ordklass substantiv
● administrativ enhet bestående av flera sammanslagna kommuner, vanligen en större tätort med kringliggande landskommuner

kommundelsråd
Ordklass substantiv
● råd valt av medlemmarna i en del av en storkommun

kommunfullmäktig
Ordklass substantiv
● ledamot av styrande församling i kommun
● i plural: högsta beslutande församling i kommun

kommunförbund
Ordklass substantiv
● sammanslutning av landets borgerliga primärkommuner för tillvaratagande av gemensamma intressen i egenskap av arbetsgivare

kommunicera
Ordklass verb
● överföra budskap till någon med viss typ av meddelelsemedel
● vara i fysisk förbindelse med något annat Bruklighet särskilt fysik
● ta emot nattvarden
● dela ut nattvarden
● delge part skriftligt yttrande, särskilt från motparten Bruklighet juridik

kommunikant
Ordklass substantiv
● nattvardsgäst

kommunikation
Ordklass substantiv
● överföring av intellektuellt innehåll med hjälp av viss typ av meddelelsemedel
● speciellt i språkvetenskapliga eller pegagogiska sammanhang
● förbindelsesätt för transport av personer eller varor
● specellet i militära sammanhang: förbindelselinje till bas
● även överfört till vissa spel, särskilt bridge

kommunikationsdepartement
Ordklass substantiv
● departement som har hand om samfärdsel

kommunikationsmedel
Ordklass substantiv
● naordning för person- eller godstransport

kommunikationsminister
Ordklass substantiv
● minister som är chef för kommunikationsdepartementet

kommunikationsnät
Ordklass substantiv
● väl täckande uppsättning förbindelser i form av vägar och samfärdsmedel inom ett land, ett område e.d.

kommunikationstabell
Ordklass substantiv
● fullständig tidtabell för tåg, bussar och andra allmänna kommunikationsmedel

kommunikationsteori
Ordklass substantiv
● vetenskap som handlar om överföring av information, främst ur teknisk synpunkt

kommunikativ
Ordklass adjektiv
● som avser kommunikation

kommunikator
Ordklass substantiv
● hjälpmedel, bestående av ett litet tangentbord som kan fästas runt handleden, för att meddela sig (för talskadade personer)

kommunikatör
Ordklass substantiv
● person som yrkesmässigt sysslar med att skicka ut meddelanden

kommuniké
Ordklass substantiv
● officiellt meddelande till allmänheten (från myndighet e.d.)

kommunion
Ordklass substantiv
● utdelning eller mottagande av nattvarden
● förening med Kristus i nattvarden (enligt kristen tro)

kommunism
Ordklass substantiv
● en revolutionär politisk ideologi, som förespråkar och förutsäger ett klasslöst samhälle och gemensamt ägande av produktionsmedlen
● styrelseskick som bygger på denna ideologi

kommunist
Ordklass substantiv
● anhängare av kommunismen (särskilt om partimedlem)

kommunistisk
Ordklass adjektiv
● som sker enligt kommunismens principer
● allmännare: som stöder eller talar för kommunismen
● speciellt om det tidigare Östblocket stater och deras styrelseskick

kommunstyrelse
Ordklass substantiv
● verkställande organ i kommun

kommutation
Ordklass substantiv
● det att kommutera
● speciellt i språkvetenskapliga sammanhang (som en metod att avgöra vilka väsentliga ljudskillnader som finns i ett språk)

kommutativ
Ordklass adjektiv
● som kan utföras med sama resultat i båda riktningarna (om räkneoperation)

kommutator
Ordklass substantiv
● cylinder monterad på en likströmsmaskins axel (tillsammans med andra komponenter fungerande som likriktare)

kommutera
Ordklass verb
● kasta om riktningen av elektrisk ström
● kunna bytas ut mot annat ljud så att en betydelseskillnad uppstår Bruklighet språkvetenskap
● byta ut ett enda ljud i ett ord mot ett annat ljud så att ett ord med en annan betydelse uppstår

komocka
Ordklass substantiv
● rund spillning efter ko

komp
Ordklass substantiv
● musikaliskt ackompanjemang Bruklighet vardagligt
● även om de musiker som utför detta

kompa
Ordklass verb
● ackompanjera Bruklighet vardagligt

kompakt
Ordklass adjektiv
● samanpressad till betydligt mindre omfång än normalt
● ofta överfört: intensiv

kompaktskiva
Ordklass substantiv
● förhållandevis liten, informationstät skiva vars med digitalteknik lagrade ljud återges med hjälp av en laserstråle istället för en pickup
● liknande skiva med lagrade texter, stillbilder, videor o.d., som via läsare kan visas på en bildskärm

kompani
Ordklass substantiv
● typ av bolag, särskilt för föga reglerad handel Bruklighet mest historiskt
● minsta i viss grad självständiga förband om 100-200 man vid infanteriet

kompaniadjutant
Ordklass substantiv
● underofficer som är kompanichefs adjutant

kompaniorder
Ordklass substantiv
● order som gäller ett kompani

kompanjon
Ordklass substantiv
● person som tillsammans med någon annan driver ett ekonomiskt företag
● i plural vanligen med innebörd av ömsesidighet
● även utvidgat om kamrat eller följeslagare

komparabel
Ordklass adjektiv
● jämförbar Bruklighet mindre brukligt
● som kan kompareras (om adjektiv eller adverb) Bruklighet mindre brukligt

komparation
Ordklass substantiv
● jämförande studium
● böjning i jämförelsegrader (positiv, komparativ och superlativ) av adjektiv eller adverb

komparativ
Ordklass substantiv
● böjningsform som uttrycker andra jämförelsegraden hos adjektiv och adverb
komparativ
Ordklass adjektiv
● jämförande

komparera
Ordklass verb
● jämföra (särskilt i olika tekniska och vetenskapliga sammanhang)
● ange olika grader av komparation för ett visst adjektiv eller ett visst adverb

kompars
Ordklass substantiv
● stum bifigur på scen Bruklighet något ålderdomligt
● utvidgat: oviktig person som figurerar i viktiga händelser Bruklighet något ålderdomligt

kompass
Ordklass substantiv
● anordning med graderad skiva och magnetnål för bestämning av väderstreck (baserad på att nålen alltid pekar mot norr)
● annan konstruktion med samma uppgift
● rättesnöre Bruklighet bildligt

kompasshus
Ordklass substantiv
● behållare som omsluter en kompass rörliga delar

kompasskurs
Ordklass substantiv
● gradtal på en kompass som man styr efter, särskilt på sjön eller i luften (vanligen i motsats till rättvisande kurs)

kompassros
Ordklass substantiv
● kompassens graderade skiva med angivna väderstreck Bruklighet särskilt sjöfart

kompatibel
Ordklass adjektiv
● möjlig att samordna med något Bruklighet teknik m.m.
● speciellt i datasammanhang

kompendium
Ordklass substantiv
● sammandrag av utförlig framställning, särskilt i samband med undervisning
● speciellt: kortfattad lärobok eller handbok

kompensation
Ordklass substantiv
● utjämnande ersättning för förlust, ansträngning e.d.
● speciellt i fackliga sammanhang
● speciellt även: handling som utförs som ersättning för misslyckande på annat område Bruklighet psykologi

kompensator
Ordklass substantiv
● anordning som åstadkommer utjämning i olika tekniska sammanhang, t.ex. utjämning av missvisningen hos en kompass

kompensatorisk
Ordklass adjektiv
● som utgör kompensation

kompensera
Ordklass verb
● ge kompensation för
● speciellt i fackliga samanhang

kompetens
Ordklass substantiv
● tillräckligt god förmåga för viss verksamhet
● speciellt: egenskapen att uppfylla de ofrmella kraven för att t.ex. inneha en viss tjänst
● laglig rätt för myndighet e.d. att avgöra viss typ av ärende

kompetensförklara
Ordklass verb
● förklara någon ha den nödvändiga kompetensen, särskilt för viss högre tjänst, t.ex. professur

kompetent
Ordklass adjektiv
● som har tillräckligt god förmåga för en viss verksamhet
● speciellt: behörig
● även om handling o.d.
● som har laglig rätt att avgöra viss typ av ärende

kompilat
Ordklass substantiv
● text som utgör produkt av kompilationsarbete Bruklighet ofta något nedsättande

kompilation
Ordklass substantiv
● det att kompilera
● ofta även om den resulterande sammanställningen

kompilator
Ordklass substantiv
● person som kompilerar
● speciellt program i dator som översätter instruktioner skrivna i något programspråk till direkta datorinstruktioner

kompilera
Ordklass verb
● skriva något genom att osjälvständigt sammanställa material ur andras arbeten Bruklighet ofta något nedsättande
● översätter instruktioner skrivna i något programspråk till direkta datorinstruktioner

kompis
Ordklass substantiv
● kamrat Bruklighet vardagligt
● även i adjektivisk användning

kompledig
Ordklass adjektiv
● som får ta ut viss ledighet som kompensation för övertidsarbete Bruklighet vardagligt

komplement
Ordklass substantiv
● något som måste läggas till viss företeelse för att en helhet skall uppstå
● även något försvagat

komplementfärg
Ordklass substantiv
● färg som tillsammans med en viss annan färg ger vitaktig färg

komplementmängd
Ordklass substantiv
● mängd bestående av de element som inte ingår i en given mängd Bruklighet matematik

komplementvinkel
Ordklass substantiv
● vinkel som tillsammans med en annan intilliggande vinkel bildar en rät vinkel

komplementär
Ordklass substantiv
● delägare i kommanditbolag med obegränsat ansvar
komplementär
Ordklass adjektiv
● som utgör ett komplement

komplett
Ordklass adjektiv
● som inte saknar någon väsentlig del eller egenskap för att vara en företeelse av den angivna typen
● ibland med stark bibetydelse av hög kvalitet e.d.: som saknar svagheter eller svaga delar
● även abstrakt
● även allmänt förstärkande Bruklighet i adverbiell användning

komplettera
Ordklass verb
● tillföra väsentliga saknade delar eller egenskaper till viss företeelse för att göra företeelsen ifråga till en helhet
● även med avseende på abstrakta företeelser

kompletteringsproposition
Ordklass substantiv
● tidigare en proposition till riksdagen med förslag om reviderad finansplan och slutlig reglering av statsutgifterna för påföljande budgetår

kompletteringstest
Ordklass substantiv
● psykologiskt test i vilket vissa delar är utelämnade och skall fyllas i

komplettmaskin
Ordklass substantiv
● maskin i vilken tändstickor paraffineras och förses med tändsats

komplex
Ordklass substantiv
● företeelse som består av många delar vilka hänger samman på ett svåröverskådligt sätt
● även konkret med tonvikt på mängden av delar, särskilt om sammanhängande grupp av byggnader
● system av undermedvetna, negativa föreställningar om den egna personen, som påverkar själs- och handlingslivet
● jon eller molekyl som innehåller flera atomer eller atomgrupper, särskilt om sådana ingående i salter
komplex
Ordklass adjektiv
● som består av många delar vilka hänger samman på ett svåröverskådligt sätt
● som består av både reella och imaginära delar (om tal eller talmängder) Bruklighet matematik

komplexitet
Ordklass substantiv
● det att vara komplex

komplicera
Ordklass verb
● göra invecklad och därigenom svår att förstå etc.
● inskränkt: göra svårare

komplicerad
Ordklass adjektiv
● invecklat sammansatt (konkret eller abstrakt)
● speciellt: förbunden med annan sjukdom eller skada

komplikation
Ordklass substantiv
● tillkommande försvårande omständighet
● speciellt: ny, tillstötande sjukdom

komplimang
Ordklass substantiv
● det att framföra artigt beröm, särskilt för utseende e.d.

komplimentera
Ordklass verb
● framföra komplimanger till någon
● lyckönska

komplott
Ordklass substantiv
● hemligt samarbete i illasinnat syfte

komponent
Ordklass substantiv
● funktionell del av sammansatt helhet
● speciellt: del av strömkrets i en elektronisk apparat
● även abstrakt
● endera av de delar i vilka en vektor kan delas upp Bruklighet matematik, fysik

komponera
Ordklass verb
● sätta samman till en helhet av enklare delar
● skapa i musikalisk grundform (med avseende på visst musikstycke, viss musiktyp eler i allmänhet)
● även utvidgat till andra konstnärliga områden

komponist
Ordklass substantiv
● kompositör

komposant
Ordklass substantiv
● endera av de delar i vilka en vektor kan delas upp Bruklighet matematik, fysik

komposit
Ordklass substantiv
● material sammansatt av olika delmaterial med olika funktioner

komposition
Ordklass substantiv
● sätt på vilket ett litterärt verk eller annat konstnärligt verk är sammansatt
● även om sådant verk
● självständigt skapat musikstycke
● det att komponera musik

kompositum
Ordklass substantiv
● sammansatt ord Bruklighet språkvetenskap

kompositör
Ordklass substantiv
● person som komponerar musik mer eller mindre yrkesmässigt
● även utvidgat

kompost
Ordklass substantiv
● ordnad hög av jord och förmultningsbara ämnen, som efter viss tid kan användas som gödsel eller jord

kompostera
Ordklass verb
● lägga i kompost
● anordna kompost

kompott
Ordklass substantiv
● frukt eller bär kokade med socker och med fruktens form bibehållen
● överfört: blandning Bruklighet ibland något nedsättande

kompoundkärna
Ordklass substantiv
● atomkärna som uppträder som mellanled i en kärnreaktion

kompress
Ordklass substantiv
● stycke av hopvikt gasväv e.d. som läggs på sår

kompression
Ordklass substantiv
● sammanpressning, särskilt av gas i motor
● speciellt även: tryckning med handen Bruklighet medicin

kompressor
Ordklass substantiv
● masin för sammanpressning av luft eller andra gaser

komprimator
Ordklass substantiv
● masin för sammanpressning av avfall

komprimera
Ordklass verb
● pressa ihop (särskilt med avseende på gas e.d. men även allmännare)
● abstrakt: pressa in mycket innehåll i något på litet utrymme

kompromettera
Ordklass verb
● försätta någon i en pinsam och generande situation

kompromiss
Ordklass substantiv
● överenskommelse som kommer till stånd genom ömsesidiga eftergifter
● ibland med tonvikt på uppgivandet av egna krav
● överenskommelse mellan två stater, enligt vilken en tvist dem emellan skall avgöras genom skiljedom Bruklighet juridik

kompromissa
Ordklass verb
● göra kompromisser (ofta sett från dena ena partens synpunkt)
● även överfört

kompulsiv
Ordklass adjektiv
● tvångsmässig Bruklighet psykologi

komvux
Ordklass substantiv
● förkortning av "kommunal vuxenutbildning"

kon
Ordklass substantiv
● en geometrisk kropp med cirkulär basyta och spetsig topp
● bruksföremål med sådan form
● speciellt om tecken med sådan form, särskilt på sjömärke eller (förr) för stormvarning

kona
Ordklass substantiv
● konformig maskindel
● föraktad kvinna Bruklighet ålderdomligt

koncentrat
Ordklass substantiv
● koncentrerad kemisk lösning
● sammanfattning av det väsentliga
● även för att ange att någon eller något i hög grad har vissa egenskaper

koncentration
Ordklass substantiv
● sammanträngning på begränsat område (konkret eller abstrakt)
● stark själslig inriktning på viss uppgift, ofta så att nästan ingen medveten tankekraft eller uppmärksamhet blir över för annat
● relativ mängd substans i lösning eller blandning i viss vätska eller gas

koncentrationsdag
Ordklass substantiv
● skoldag då undervisningen koncentreras till ett ämne

koncentrationsläger
Ordklass substantiv
● interneringsläger för civila fångar (särskilt om tyska arbets- och utrotningsläger under nazitiden ungefär 1933-1945 men även om andra sådana läger)

koncentrationsläsning
Ordklass substantiv
● undervisningsmetod enligt vilken olika ämnen under vissa perioder får ett större timtal för att under andra perioder få ett mindre timtal eller inte läsas alls

koncentrera
Ordklass verb
● samla i stor mängd på begränsat område
● även överfört med avseende på abstrakta företeelser
● öka halten av visst ämne i vätska
● själsligt helt inrikta sig på en begränsad uppgift
● försvagat: inrikta sig på något
● även med avseende på själslig företeelse

koncentrisk
Ordklass adjektiv
● som har gemensam medelpunkt (om cirklar, ellipser m.m.)

koncept
Ordklass substantiv
● utkast till något skrivet e.d.
● allmän plan för viss ny produkt som innehåller de grundläggande egenskaperna, vilka särskilt utmärker produkten framför andra produkter

konception
Ordklass substantiv
● befruktning Bruklighet mest i vetenskapliga sammanhang
● idé till skapande arbete, som skall vidareutvecklas
● även om mer komplicerat begrepp

konceptiv
Ordklass adjektiv
● som avser befruktning
● mottaglig för befruktning

konceptpapper
Ordklass substantiv
● sämre papper, avsett för kladd

konceptuell
Ordklass adjektiv
● begreppslig Bruklighet i vetenskapliga sammanhang

koncern
Ordklass substantiv
● företagsenhet där ett bolag behärskar ett eller flera andra bolag genom aktie- eller rösträttsmajoritet

koncernbidrag
Ordklass substantiv
● vinstöverflyttning mellan företag i samma koncern

koncession
Ordklass substantiv
● tillstånd av regering eller myndighet att driva viss verksamhet eller göra vissa köp

koncessiv
Ordklass adjektiv
● som anger medgivande (om sats eller konjunktion)

koncilians
Ordklass substantiv
● uppträdande präglat av artighet och medgörlighet

konciliant
Ordklass adjektiv
● som präglas av koncilians

koncilium
Ordklass substantiv
● allmänt kyrkomöte, erkänt av både öst- och västkyrkan (eller av endera)

koncipiera
Ordklass verb
● ge upphov till liv genom befruktning
● frambringa idé till något

koncis
Ordklass adjektiv
● kortfattad men innehållsrik

kondemnera
Ordklass verb
● utdöma skadat fartyg
● beslagta fartyg

kondens
Ordklass substantiv
● vätska som uppkommit genom kondensering på kalla föremål, t.ex. fönsterrutor (vanligen om vatten)

kondensat
Ordklass substantiv
● vätska bildat genom kondensering, t.ex. vid destillation Bruklighet teknik

kondensation
Ordklass substantiv
● övergång från gasform till vätska

kondensationskärna
Ordklass substantiv
● partikel i en övermättad gas där kondensation kan starta

kondensator
Ordklass substantiv
● elektrisk anordning med förmåga att tillfälligt lagra elektriska laddningar (en av de grundläggande beståndsdelarna i elektroniska apparater)

kondensera
Ordklass verb
● få att övergå från gasform till vätska
● överfört: tränga samman på begränsat utrymme

kondensor
Ordklass substantiv
● anordning i vilken ånga kondenseras till vatten (ibland för att åter tillföras ångpanna e.d.)
● linssystem som samlar och riktar ljuset från en ljuskälla i mikroskop, projektor m.m. Bruklighet optik

kondis
Ordklass substantiv
● konditori Bruklighet vardagligt
● kondition Bruklighet vardagligt

kondition
Ordklass substantiv
● god förmåga att utföra eller uthärda något kroppsligt ansträngande (särskilt något som kräver fysisk uthållighet men även allmännare)
● utvidgat: själsligt tillstånd
● tillstånd hos föremål etc.
● villkor för försäljning eller betalning Bruklighet handel
● anställning som informator e.d. Bruklighet mest historiskt

konditional
Ordklass adjektiv
● som anger villkor (om sats eller konjunktion) Bruklighet språkvetenskap

konditionalis
Ordklass substantiv
● verbform som anger det som skulle ske under vissa förutsättningar
● i bl.a. svenskan även om en konstruktionstyp (fras) med samma funktion

konditionera
Ordklass verb
● vara i tjänst hos någon Bruklighet ålderdomligt
● försätta i gott tillstånd (med avseende på t.ex. luft)

konditionerad
Ordklass adjektiv
● beskaffad på visst sätt (bra eller dåligt) Bruklighet mindre brukligt

konditor
Ordklass substantiv
● bagare som framställer finare söta bakverk

konditori
Ordklass substantiv
● inrättning för tillverkning och försäljning av finare söta bakverk samt vanligen även för servering av dessa med kaffe e.d.

kondoleans
Ordklass substantiv
● formellt, högtidligt beklagande av någons sorg vid dödsfall

kondolera
Ordklass verb
● beklaga någons sorg vid dödsfall

kondom
Ordklass substantiv
● ett preventivmedel för män i form av en ballongliknande gummianordning som träds över penis

kondor
Ordklass substantiv
● en mycket stor, svart, asätande rovfågel med vita färlt på vingarna, som förekommer i Anderna i Sydamerika

kondottiär
Ordklass substantiv
● anförare av legotrupper i renässansens Italien
● utvidagt: liknande krigare under andra epoker

konduktans
Ordklass substantiv
● förmåga hos visst ämne eller föremål att leda elektrisk ström i förhållande till pålagd spänning Bruklighet fysik

konduktivitet
Ordklass substantiv
● verklig förmåga hos ämne att leda värme eller elektrisk ström Bruklighet fysik

konduktor
Ordklass substantiv
● isolerad elektrisk ledare Bruklighet fysik m.m.
● person som utan att själv vara sjuk bär på anlaget till en könsbunden recessiv sjukdom

konduktör
Ordklass substantiv
● person som säljer och kontrollerar biljetter och andra färdbevis på tåg, buss etc.
● ursprungligen om förare Bruklighet ålderdomligt

konfederal
Ordklass adjektiv
● som avser konfederation

konfederation
Ordklass substantiv
● förbund av stater med förhållandevis svag centralmakt

konfedererad
Ordklass adjektiv
● som utgör konfederation (särskilt om sydstaterna i det amerikanska inbördeskriget 1861-1865)

konfekt
Ordklass substantiv
● finare sötsaker i mindre bitar

konfektion
Ordklass substantiv
● handel med eller tillverkning av fabrikssydda kläder

konfektyrer
Ordklass substantiv
● konfekt

konferencier
Ordklass substantiv
● person som vid föreställning med artistuppträdanden presenterar de medverkande och utgör en sorts länk mellan scen och publik

konferenciär
Ordklass substantiv
● kvinnlig konferencier Bruklighet mindre brukligt

konferens
Ordklass substantiv
● sammankomst för formell diskussion av vissa sakfrågor, ofta som förberedelse inför fortsatt behandling
● speciellt om större sammankomst med föredrag i bestämda ämnen
● även utvidgat

konferera
Ordklass verb
● kort diskutera visst ämne, problem e.d.

konfession
Ordklass substantiv
● trosbekännelse

konfessionalism
Ordklass substantiv
● strängt fasthållande vid viss trosbekännelse

konfessionell
Ordklass adjektiv
● bekännelsetrogen
● som avser religiös bekännelse

konfessionslös
Ordklass adjektiv
● som inte bekänner sig till någon viss religiös tro

konfetti
Ordklass substantiv
● mängd av små, runda pappersbitar i olika färger, som kastas i luften eller på föremålet för hyllning etc. vid festliga tillfällen

konfidensintervall
Ordklass substantiv
● typ av osäkerhetsintervall för en statisk skattning som täcker rätt värde med en i förväg bestämd sannolikhet

konfidentiell
Ordklass adjektiv
● som endast bör meddelas i förtroende inom en sluten grupp (och altså är hemlig för utomstående)

konfiguration
Ordklass substantiv
● form i vilken delar av viss sammansatt helhet är anordnade inbördes Bruklighet i vetenskapliga och tekniska sammanhang
● speciellt: planeternas inbördes ställning
● speciellt även: atomernas inbördes läge i en molekyl

konfirmand
Ordklass substantiv
● person (oftast pojke eller flicka, ibland vuxen person) som bereds för konfirmation
● ibland i liknelser för att understryka blyghet o.d.

konfirmation
Ordklass substantiv
● bekräftelse Bruklighet formellt
● kyrklig handling som bekräftar dopet och som inom Svenska kyrkan tidigare förberedde för nattvardsgång
● ofta även om undervisningen som föregår denna

konfirmationdbibel
Ordklass substantiv
● bibel som överlämnas som gåva till någon som konfirmeras

konfirmationsklänning
Ordklass substantiv
● vit klänning som flicka bär vid konfirmation

konfirmera
Ordklass verb
● bekräfta Bruklighet formellt
● låta någon undergå konfirmation

konfiskation
Ordklass substantiv
● indragning till staten av enskild egendom utan att full ersättning lämnas

konfiskatorisk
Ordklass adjektiv
● som utgör konfiskation
● ibland som överdrift

konfiskera
Ordklass verb
● beslagta utan att ge full ersättning (speciellt i fråga om indragning av enskild egendom till staten e.d.)

konfityrer
Ordklass substantiv
● konfektyrer

konflikt
Ordklass substantiv
● svårartad motsättning som måste lösas, vanligen genom någon form av strid
● öppen strid
● psykologi: oförenliga handlingstendenser inom en individ

konfliktvarsel
Ordklass substantiv
● varsel om konflikt på arbetsmarknaden från någon av arbetsmarknadens parter

konform
Ordklass adjektiv
● överensstämmande i formen

konform avbildning
Frasklass nominalfras
● geometrisk avbildning som är vinkeltrogen i varje punkt

konformism
Ordklass substantiv
● överdriven bundenhet vid gängse vanor och tänkesätt i en viss miljö

konformitet
Ordklass substantiv
● likformighet inom grupp p.g.a. att gruppmedlemmarna påverkaro ch anpassar sig till varandra Bruklighet psykologi

konfrontation
Ordklass substantiv
● det att konfronteras med någon eller något
● särskilt på ett konfliktartat sätt: sammanstötning (konkret eller abstrakt)
● polisförrättning där ett vittne skall peka ut en misstänkt

konfrontera
Ordklass verb
● bringa i kontakt med någon eller något
● ofta med antydan om möjlig konflikt e.d.
● även mer abstrakt

konfucianism
Ordklass substantiv
● en kinesisk vishets- och samhällslära

konfundera
Ordklass verb
● göra någon förvirrad så att det märks

konfusion
Ordklass substantiv
● förhållandet att en och samma person är både borgenär och gäldenär i samma rättsförhållande Bruklighet juridik
● psykisk förvirring Bruklighet psykologi

konfys
Ordklass adjektiv
● förbryllad

kongenial
Ordklass adjektiv
● som helt överensstämmer med någons eller någots anda och avsikter (mest om konstnärliga produkter)

kongenital
Ordklass adjektiv
● medfött Bruklighet medicin

konglomerat
Ordklass substantiv
● sedimentär bergart som består av rundade stenar hopkittade med annat mineral
● allmännare: kompakt blandning av sammansatta delar (speciellt medicinsk)
● koncern som omfattar företag inom flera helt olika brnascher

kongoles
Ordklass substantiv
● mansperson från Kongo
● i plural ofta om personer från Kongo oavsett kön

kongolesisk
Ordklass adjektiv
● som har att göra med Kongo

kongolesiska
Ordklass substantiv
● kvinna från Kongo

kongregation
Ordklass substantiv
● kyrklig församling Bruklighet mindre brukligt
● speciellt: en administrativ enhet vid Vatikanen (numera nästan enbart vid beskrivning av katolska förhållanden)
● speciellt även: ordensliknande sällskap inom katolska kyrkan

kongregationalism
Ordklass substantiv
● en riktning som hävdar de enskilda församlingarnas oberoende (särskilt inom frikyrkor i Storbritannien och USA)

kongress
Ordklass substantiv
● större sammankomst för diskussion och beslut m.m. (särskilt politisk, facklig eller vetenskaplig)
● förr särskilt om samankomst med olika nationers representatner
● typ av folkrepresentation, speciellt i USA

kongressa
Ordklass verb
● hålla kongress Bruklighet något vardagligt

kongruens
Ordklass substantiv
● fullständig överensstämmelse i storlek och form eller liknande väsentliga egenskaper
● speciellt geometri: fullständig likhet mellan figurer
● speciellt även språkvetenskap: överensstämmelse i böjning mellan bestämning och huvudord

kongruensböjning
Ordklass substantiv
● grammatisk process som ger en bestämning en böjning som överensstämmer med huvudordets böjning Bruklighet språkvetenskap

kongruensfall
Ordklass substantiv
● endera av de satser som anger villkor för trianglars kongruens

kongruent
Ordklass adjektiv
● fullt överensstämmande i storlek och form eller liknande väsentliga egenskaper Bruklighet särskilt geometri, matematik, språkvetenskap

kongruera
Ordklass verb
● helt överensstämma i storlek och form e.d.

konicitet
Ordklass substantiv
● konisk form

konisk
Ordklass adjektiv
● formad som en kon
● speciellt geometri

konjak
Ordklass substantiv
● en spritdryck av destillerat vin från visst distrikt i Frankrike
● annan konjaksliknande dryck, t.ex. brandy eller eau-de-vie
● glas e.d. med konjak

konjakskrans
Ordklass substantiv
● typ av småbröd som är smaksatt med konjak

konjakskupa
Ordklass substantiv
● kupformat dricksglas med tunna väggar, avsett för konjak

konjektur
Ordklass substantiv
● välgrundad gissning, särskilt angående den rätta lydelsen av ett svårtolkat textställe

konjugation
Ordklass substantiv
● sätt att gramatiskt böja verb
● klass av verb med samma böjningssätt

konjugera
Ordklass verb
● grammatiskt böja verb

konjunktion
Ordklass substantiv
● typ av bindeord mellan olika satser eller satsdelar
● logisk samordning av två satser eller satsfunktioner
● himlakroppars ställning i förhållande till varandra då de befinner sig i samma riktning (d.v.s. har samma kongitud)

konjunktiv
Ordklass substantiv
● en verbform som uttrycker något tänkt, ovisst eller önskat e.d.

konjunktivit
Ordklass substantiv
● inflammation i ögats bindhinna

konjunktur
Ordklass substantiv
● viss tillfällig och föränderlig nivå för den ekonomiska aktiviteten i samhället i visst land eller i världen som helhet (avgörande för de ekonomiska förväntningarna och satsningarna inom det privata näringslivet)
● även i fråga om viss vara, viss bransch etc.
● överfört: utsikter etc. på icke-ekonomiska områden

konjunkturbarometer
Ordklass substantiv
● ekonomisk statistik som avser att belysa de kortsiktiga utvecklingstendenserna inom näringslivet på basis av enkäter gjorda ute bland företagen

konjunkturinstitut
Ordklass substantiv
● institut med uppgift att följa och utreda konjunkturutvecklingen i Sverige

konjunkturomslag
Ordklass substantiv
● omslag i konjunkturläget

konjunkturpolitik
Ordklass substantiv
● särskilt: politik som syftar till att utjämna konjunkturberoende ekonomiska skillnader

konkav
Ordklass adjektiv
● jämnt buktad inåt (om yta eller någon gång om kurva; särskilt om lins eller spegel)

konkavkonvex
Ordklass adjektiv
● inåtvälvd på ena sidan och utåtvälvd på den andra och tjockast mittpå (särskilt om lins)

konklav
Ordklass substantiv
● slutet rum för hemliga överläggningar
● även om de deltagande personerna
● särskilt om kardinalerna då de är samlade till påveval

konkludera
Ordklass verb
● dra slutsatsen som framgår av sammanhanget
● sammanfatta ett resonemang e.d.

konklusion
Ordklass substantiv
● slutsats
● speciellt: logisk följd
● allmännare: sammanfattning

konklusiv
Ordklass adjektiv
● som innehåller en slutsats Bruklighet i vetenskapliga sammanhang

konkordans
Ordklass substantiv
● överensstämmelse Bruklighet i vetenskapliga sammanhang
● speciellt vid översättning så att ett givet ord alltid översätts med samma ord
● register över de ställen i en text eller ett författarskap e.d. där samma ord förekommer och med kontexten (textsammanhanget) bevarad
● företeckning över alla ställen där ett begrepp förekommer
● en måttenhet inom det typometriska systemet, motsvarande 4 cicero (48 punkter) Bruklighet tryckteknik
● likformig avlagring i en skiktserie Bruklighet geologi

konkordat
Ordklass substantiv
● avtal mellan stat och kyrka, särskilt katolska kyrkan

konkrement
Ordklass substantiv
● stenliknande bildning av salter i kroppshåligheter och vävnader, t.ex. i urin- eller gallvägar Bruklighet övergripande medicinsk beteckning

konkret
Ordklass substantiv
● konkret substantiv
konkret
Ordklass adjektiv
● som kan uppfattas direkt med sinnena och i princip beröras etc. (särskilt om föremål o.d. men även allmännare)
● även om processer e.d. i sinnevärlden
● utvidgat: verklig och tydlig
● ofta om yttranden e.d.: tydligt utsagd
● även om ord som betecknar föremål o.d.

konkretion
Ordklass substantiv
● klar och tydlig form som underlättar förståelsen

konkretisera
Ordklass verb
● göra konkret och därmed åskådlig och lättare att förstå

konkretism
Ordklass substantiv
● konstriktning inom måleri, musik och poesi, som lägger huvudvikten vid formen

konkret konst
Frasklass nominalfras
● bildkonst som verkar direkt utan att föreställa något annat (och alltså egentligen är abstrakt)

konkret musik
Frasklass nominalfras
● musik som använder sig av inspelade ljudeffekter som sammanställs eller omvandlas

konkubin
Ordklass substantiv
● älskarinna till gift man med erkänd ställning Bruklighet föråldrat
● ursprungligen i fråga om en lösare form av äktenskap

konkurrens
Ordklass substantiv
● kamp eller tävlan, ofta mellan mer eller mindre jämbördiga parter
● speciellt i ekonomiska sammanhang: kamp om kundkrets
● ofta för att ange att någon måste tävla med någon annan
● det att olika brott utförts av samma person vid sama tillfälle så att olika lagrum är tilläpmliga samtidigt
● om läge i vilket ett brott måste bedömas antingen enligt ett lagrum eller ett annat

konkurrenskraftig
Ordklass adjektiv
● som kan hävda sig väl i viss konkurrens

konkurrenssamhälle
Ordklass substantiv
● samhällstyp som bygger på att alla konkurrerar med varandra Bruklighet nedsättande

konkurrent
Ordklass substantiv
● person som konkurrerar med någon (i plural vanligen med innebörd av ömsesidighet)
● även om grupp av personer, företag, produkt etc.
● speciellt i sportjargong om lag, t.ex. fotbollslag

konkurrera
Ordklass verb
● delta i konkurrens om en part med avseende på annan part eller om flera parter ömsesidigt
● speciellt om företag e.d.
● allmännare: förekomma samtidigt
● föreligga jämsides (om brott)

konkurs
Ordklass substantiv
● beslut av domare som innebär att viss persons eller visst företags alla tillgångar måste överlämnas för rättvis avbetalning av samtliga skulder, vilka vederbörande inte anses eller anser sig kunna betala på normalt sätt (innebärande att vederbörandes affärsverksamhet tills vidare upphör)
● även om det ärttsliga förfarande vid vilket gäldenärens samtliga tillgångar omhändertas för att fördelas rättvist på samtliga borgenärer

konkursbevakning
Ordklass substantiv
● formell anmälan om fordran vid konkurs

konkursbo
Ordklass substantiv
● egendom som för borgenärernas räkning tas om hand när en konkurs inträffar
● överfört: ekonomisk oreda e.d.

konkursförvaltare
Ordklass substantiv
● person som verkställer uppteckningen av ett konkursbo samt har hand om egendomen tills den kan delas ut till borgenärerna

konkursmassa
Ordklass substantiv
● konkursbo

konkursmässig
Ordklass adjektiv
● färdig att gå i konkurs
● även överfört

konkursrealisation
Ordklass substantiv
● realisation av konkursbos varulager

konnotation
Ordklass substantiv
● löst förbunden bibetydelse hos visst ord som inte tillhör grundbetydelsen
● förhållandet mellan en term och den egenskap som är gemensam för endast de individer vilka termen åsyftar Bruklighet logik
● om ett begrepp i motsats till vad det åsyftar

konnotativ
Ordklass adjektiv
● som är förbunden genom konnotationer

konnotera
Ordklass verb
● ha visst begrepp eller viss betydelse som konnotation

konnässans
Ordklass substantiv
● bekantskap Bruklighet litterärt
● konkret om person: bekant

konnässör
Ordklass substantiv
● person som har viss, djupare kännedom inom något område

konossement
Ordklass substantiv
● dokument med åtagande att leverera godset till behörig mottagare, utfärdat av redare e.d., som utgör bevis för mottagande av gods som transporteras med fartyg

konprick
Ordklass substantiv
● sjömärke med toppkon som har spetsen uppåt

konsekration
Ordklass substantiv
● invigning eller helgande, särskilt av brödet och vinet i nattvarden
● även om invigning av kyrka och altare och om biskopsvigning (inom katolska kyrkan)

konsekutiv
Ordklass adjektiv
● som följer efter något annat
● speciellt: som uttrycker följd Bruklighet språkvetenskap

konsekvens
Ordklass substantiv
● logiskt oundviklig följd av viss handling, som måste beaktas p.g.a. sin betydelse
● mostägelsefritt sammanhang
● även om fasthet och följdriktighet i handlande o.d.

konsekvent
Ordklass adjektiv
● motsägelsefritt genomförd (enligt vissa principer)
● utvidgat: städnigt genomförd
● som karaktärsdrag: motsägelsefri i sina handlingar

konselj
Ordklass substantiv
● regeringssammanträde med statschefen (i Sverige numera endast för statschefens information eller vid regeringsskifte; ursprungligen om formellt beslutande regeringssammanträde)

konseljpresident
Ordklass substantiv
● titel för regeringschef i vissa länder

konsert
Ordklass substantiv
● längre offentlig tillställning med ett antal musiknummer
● även överfört
● musikalisk komposition för soloinstrument och orkester

konsertant
Ordklass adjektiv
● som framträder solistiskt i orkester (om bistämma) Bruklighet musik
● som har formen av en konsert

konsertera
Ordklass verb
● ge konsert

konserterande stämma
Frasklass nominalfras
● bistämma som framträder solistiskt i orkester

konsertmästare
Ordklass substantiv
● ledande försteviolinist i en symfoniorkester

konsertstycke
Ordklass substantiv
● särskilt: ensatsig konsert av friare form

konserv
Ordklass substantiv
● mat som behandlats och förpackats för lång hållbarhet, mest i bleckburk eller glasburk (ofta ansedd som enklare föda)

konservatism
Ordklass substantiv
● politisk åskådning som motsätter sig större samhällsförändringar

konservativ
Ordklass adjektiv
● som vill bevara det bestående
● särskilt i politiska sammanhang: som vill bevara den bestående samhällsformen
● även om handling, åskådning e.d.
● ofta substantiverat
● mest i vissa uttryck: som försöker undvika operativa ingrepp vid sjukvård

konservator
Ordklass substantiv
● titel för person som har till yrke att vårda och återställa konst- och utställningsföremål på muséer etc.
● särskilt om person som behandlar och stoppar upp döda djur så att de bevaras och kan visas på museum e.d.

konservatorium
Ordklass substantiv
● typ av högre utbildningsanstalt för musiker

konservburk
Ordklass substantiv
● burk med eller för konserverad mat, oftast av bleck eller glas

konservera
Ordklass verb
● bevara i oförändrat skick
● behandla och förpacka mat för lång hållbarhet genom behandling med kemikalier eller genom frysning, torkning, rökning, nedsaltning m.m.
● även med avseende på annat än föda, ibland oavsiktligt
● även i fråga om bevarande av gamla konstföremål, döda djur m.m.

konserveringsapparat
Ordklass substantiv
● apparat för konservering av mat i hemet

konserveringsmedel
Ordklass substantiv
● medel för att bevara mat frisk, t.ex. socker eller kemikalie

konservöppnare
Ordklass substantiv
● redskap av varierande utformning att öppna konservburkar med

konsideration
Ordklass substantiv
● beaktande Bruklighet formellt, mindre brukligt

konsignation
Ordklass substantiv
● typ av kommissionshandel som innebär att varan förblir säljarens egendom tills den sålts till tredje man (vanligen vid export)

konsignera
Ordklass verb
● sända över varor i konsignation

konsilians
Ordklass substantiv
● uppträdande präglat av artighet och medgörlighet

konsiliant
Ordklass adjektiv
● som präglas av koncilians

konsilium
Ordklass substantiv
● allmänt kyrkomöte, erkänt av både öst- och västkyrkan (eller av endera)

konsistens
Ordklass substantiv
● viss grad och typ av fasthet hos ämne som varken är fullständigt hårt och fast eller lättflytande
● utvidgat: beskaffenhet
● fasthet och form
● överfört: intellektuell stadga och konsekvens

konsistensfett
Ordklass substantiv
● typ av smörjmedel med tjock konsistens för långtidssmörjning

konsistensgivare
Ordklass substantiv
● tillsats som ger tjockare konsistens (särskilt i livsmedel)

konsistent
Ordklass adjektiv
● som har intellektuell stadga och konsekvens Bruklighet särskilt i vetenskapliga sammanhang

konsistorial
Ordklass adjektiv
● som avser konsistorium

konsistorium
Ordklass substantiv
● domkapitel i Svenska kyrkan Bruklighet ålderdomligt
● styrelse vid vissa universitet och högskolor Bruklighet delvis föråldrad beteckning

konsol
Ordklass substantiv
● framskjutande smalt stöd, utgående från vägg e.d. (för gardinstång, bokhylla etc.)
● liknande anordning för större byggnadskonstruktioner
● hylla som skjuten fram från vägg etc.

konsolidera
Ordklass verb
● försätrka genom att förbättra den inre strukturen (mest abstrakt)
● speciellt: förstärka den ekonomiska ställningen för visst företag genom ökning av aktiekapitalet, omvandling av kortfristiga skulder till långfristiga m.m.

konsommé
Ordklass substantiv
● klar buljong, som äts som soppa

konsonans
Ordklass substantiv
● kombination av två eller flera toner som utgör en spänningsfri klangenhet

konsonant
Ordklass substantiv
● språkljud som bildas med hinder i munhålan eller svalget och som vanligen inte ensamt kan bilda stavelse
● beteckning eller skriftligt tecken för sådant ljud
konsonant
Ordklass adjektiv
● som åstadkommer konsonans eller utgör sådan (om ton, intervall eller ackord)

konsonantstam
Ordklass substantiv
● ordstam som slutar på konsonant Bruklighet språkhistoria

konsonantsystem
Ordklass substantiv
● total uppsättning konsonanter i ett språk

konsorter
Ordklass substantiv
● delägare Bruklighet ålderdomligt
● meningsfränder, gelikar Bruklighet ofta nedsättande

konsortium
Ordklass substantiv
● tillfällig sammanslutning av personer eller företag med uppgift att genomföra gemensamma affärshandlingar, t.ex. mellan banker vid aktieförsäljning för nybildade bolag

konspiration
Ordklass substantiv
● hemligt samarbete, vanligen i illasinnat eller dunkelt syfte

konspirationsteori
Ordklass substantiv
● teori som söker förklara något genom att anta förekomst av konspirationer, ibland på ett fantasifullt sätt Bruklighet ofta ironiskt

konspirativ
Ordklass adjektiv
● konspiratorisk

konspiratorisk
Ordklass adjektiv
● som tyder på konspiration
● om person: som ägnar sig åt konspiration
● som avser konspiration

konspiratör
Ordklass substantiv
● person som medverkar i konspiration

konspirera
Ordklass verb
● medverka i konspiration

konst
Ordklass substantiv
● särskild, oundgänglig färdighet, nödvändig för visst syfte (ofta delvis inlärd)
● särskilt om svår sdåan (ofta något försvagat)
● konkret om utövad färdighet
● ibland nedsättande
● konkret om mekaniska anordningar etc. som kan utföra något anmärkningsvärt Bruklighet i sammansättningar
● verksamhet som syftar till att framställa särskilda sinnesintryck och känslomässig eller tankemässig inlevelse, som vanligen innebär något slags högre njutning Bruklighet sammanfattande beteckning för måleri, musik, litteratur etc.
● ofta inskränkt om enbart bildkonst
● även om produkter av bildkonst
● anläggning för utpumpning av vatten ur gruva, driven av mekanisk kraft överförd från vattenhjul Bruklighet historiskt

konstakademi
Ordklass substantiv
● en officiell sammanslutning av utövande konstnärer med uppgift att främja konsten och övervaka ubildningen av (och ibland även själva utbilda) blivande konstnärer

konstans
Ordklass substantiv
● oföränderlig varaktighet
● speciellt som psykologisk term

konstansfenomen
Ordklass substantiv
● oförändrad varseblivning av föremål trots varierande omständigheter Bruklighet psykologi

konstant
Ordklass substantiv
● till värdet oföränderlig storhet Bruklighet matematik
konstant
Ordklass adjektiv
● varaktig och oföränderlig
● speciellt: oföränderligt stor

konstapel
Ordklass substantiv
● titel för polisman av lägre rang Bruklighet numera ej officiell beteckning
● förr även om en underbefälsgrad vid artilleriet och luftvärnet samt en underofficersgrad vid flottan Bruklighet historiskt

konstart
Ordklass substantiv
● form i vilken skön konst framträder

konstatera
Ordklass verb
● slå fast som ett faktum (vanligen med avseende på något som kan bedömas objektivt
● även med tonvikt på själva yttrandet

konstaterande
Ordklass substantiv
● det att fastlägga något som ett faktum
● särskilt om uttryck för detta

konstbefrukta
Ordklass verb
● befrukta på konstgjord väg (med avseende på djur eller växter)

konstberidare
Ordklass substantiv
● person som ger uppvisning i konstridning, särskilt vid cirkus

konstbevattna
Ordklass verb
● bevattna större område på konstgjord väg med hjälp av särskilda anordningar

konstellation
Ordklass substantiv
● kombination av samverkande företeelser
● särskilt om personer eller parter förenade av något gemensamt intresse
● himlakroppars inbördes ställning

konsternera
Ordklass verb
● göra häpen och förvirrad Bruklighet något litterärt

konstfiber
Ordklass substantiv
● fiber som är framställd på konstgjord väg (särskilt för textilier)

konstflit
Ordklass substantiv
● konsthantverk Bruklighet föråldrat

konstflygning
Ordklass substantiv
● avancerad flygning

konstfrusen
Ordklass adjektiv
● frusen på konstgjord väg (om skridskobana e.d.)

konstfull
Ordklass adjektiv
● som utmärks av konstnärlighet (om mänsklig produkt)
● ibland även: konstfärdig

konstfärdig
Ordklass adjektiv
● som utmärks av stor skicklighet i utförandet
● ofta om hantverksprodukt e.d.

konstförening
Ordklass substantiv
● förening av vänner av bildkonst och ibland också konstnärer

konstförfaren
Ordklass adjektiv
● skicklig och erfaren i utövandet av något krävande Bruklighet ålderdomligt

konstförståndig
Ordklass adjektiv
● som förstår sig på konst Bruklighet mindre brukligt

konstförvant
Ordklass substantiv
● typograf Bruklighet ålderdomligt

konstgalleri
Ordklass substantiv
● mindre lokal där man ställer ut konstverk, särskilt tavlor, till försäljning

konstgjord
Ordklass adjektiv
● medvetet framställd av människan (mest om något som annars kan förekomma naturligt)

konstgjord andning
Frasklass nominalfras
● metod att blåsa luft i lungorna på person som inte själv kan andas (även bildligt, t.ex. om att hålla ett olönsamt företag vid liv med bidrag e.d.)

konstglas
Ordklass substantiv
● konstnärligt tillverkat eller bearbetat glas

konstgrepp
Ordklass substantiv
● särskilt: sinnrikt metodiskt knep

konstgödsel
Ordklass substantiv
● industriellt framstäld gödsel

konsthantverk
Ordklass substantiv
● hantverksmässig framställning av konstnärliga bruks- eller prydnasföremål, t.ex. smide, glaskonst, keramik, textilkonst och möbelkonst

konstharts
Ordklass substantiv
● hartsliknande plast Bruklighet föråldrat

konstifik
Ordklass adjektiv
● konstig Bruklighet vardagligt

konstig
Ordklass adjektiv
● som på ett påfallande sätt avviker från det normala och därför är svår att förstå sig på och ibland väcker lättare obehag men även nyfikenhet (om person, handling eller annan företeelse)
● försvagat: förvånande

konstighet
Ordklass substantiv
● konstig företeelse (om yttrande, handling, föremål etc.)
● speciellt (i nekande sats) om något som är svårt att utföra eller är märligt: svårighet, problem

konstindustri
Ordklass substantiv
● industrimässig framställning av konstnärliga bruks- eller prydnadsföremål
● ibland även om konsthantverk

konstituera
Ordklass verb
● tillsamans utgöra underlag för vissa sammansatt helhet
● genom formella beslut grunda en förening e.d.

konstituerande församling
Frasklass nominalfras
● folkrepresentation som stiftar ny grundlag

konstituera sig
Frasklass verbfras
● hålla första möte, välja styrelse och fördela uppgifter m.m.

konstitution
Ordklass substantiv
● uppsättning av grundläggande egenskaper hos föremål etc.
● särskilt: fysisk beskaffenhet hos något levande
● karakteristiska själsliga egenskaper som en individ fått genom arvsanlagen Bruklighet psykologi
● statsförfattning
● kyrklig förordning

konstitutionell
Ordklass adjektiv
● grundlagsenlig
● som avser kroppsliga eller själsliga egenskaper
● ärftligt betingad Bruklighet psykologi

konstitutionell monarki
Frasklass nominalfras
● kungamakt som begränsas av grundlag
● monarki i vilken regentens makt är inskränkt av grundlagarna och alltså delas med t.ex. ett parlament (av betydelse särskilt före demokratins genombrott)

konstitutiv
Ordklass adjektiv
● grundläggande Bruklighet formellt

konstitutorial
Ordklass substantiv
● en äldre anställningsform för offentligt anställda, kännetecknad bl.a. av starkt anställningsskydd, särskilt för offentliganställda i lägre lönegrader (avskaffad 1976) Bruklighet mest historiskt

konstkritik
Ordklass substantiv
● bedömning av konstverk, särskilt tavlor

konstlad
Ordklass adjektiv
● onaturlig (om person, handling etc.)

konstläder
Ordklass substantiv
● typ av läderliknande material, vanligen väv överdragen med cellulosanitrat Bruklighet äldre benämning, numera ersatt av "syntetläder"

konstlös
Ordklass adjektiv
● enkel och naturlig till sättet (om person, handling o.d.)
● som medvetet saknar förfining

konstmassa
Ordklass substantiv
● plast Bruklighet föråldrat

konstmuseum
Ordklass substantiv
● större museum för konst, särskilt målningar

konstmålare
Ordklass substantiv
● konstnär som målar tavlar (i motsats till andra målare) Bruklighet mindre brukligt

konstnär
Ordklass substantiv
● person som yrkesmässigt utövar konst, särskilt bildkonst
● utvidgat: person som är skicklig på att göra något

konstnärinna
Ordklass substantiv
● kvinnlig konstnär

konstnärlig
Ordklass adjektiv
● som har att göra med konst eller konstnärer
● som har nautrlig begåvning för konst (om person)
● även om karaktärsdrag e.d.
● ofta om resultatet: som har värde som konst

konstnärsblick
Ordklass substantiv
● förmåga att se det konstnärliga i något

konstnärskap
Ordklass substantiv
● det att vara konstnär
● konstnärlig begåvning

konstnärssjäl
Ordklass substantiv
● konstnärlig person

konstpaus
Ordklass substantiv
● paus avsedd att ge större effekt åt det föregående eller det kommande i tal eller ibland i musik

konstra
Ordklass verb
● vara besvärlig ovillig att samarbeta (om person)

konstra till
Frasklass verbfras
● göra onödigt invecklad

konstridning
Ordklass substantiv
● ridning med trick

konstrik
Ordklass adjektiv
● utförd med stor skicklighet

konstruera
Ordklass verb
● frambringa plan eller modell till något (och eventuellt också medverka vid färdigställandet)
● överfört: skapa något med hjälp av standarddetaljer e.d.
● speciellt: foga ihop språkliga enheter till helheter
● speciellt även: skapa okänd form utifrån kända fakta Bruklighet språkhistoria
● rita viss geometrisk figur med enbart vissa tillåtna hjälpmedel (vanligen passare och linjal)

konstruerad
Ordklass adjektiv
● särskilt: som inte är uppbyggd på ett naturligt sätt och gör ett ansträngt intryck

konstruktion
Ordklass substantiv
● sätt att vara konstruerad i fråga om sammansättning av och samverkan mellan delar etc.
● det att konstruera något
● även om det konkreta resultatet
● även överfört
● särskilt överfört: fantasiprodukt
● satsfogning eller ordfogning

konstruktionsdetalj
Ordklass substantiv
● mindre del av konstruktion som har egen funktion i helheten
● utförlig ritning av detalj i en konstruktion

konstruktionslexikon
Ordklass substantiv
● konstruktionsordbok

konstruktionsordbok
Ordklass substantiv
● ordbok över viktigare ordkonstruktioner i visst språk

konstruktionsritning
Ordklass substantiv
● arbetsritning över något som skall tillverkas
● även abstraktare om motsvarande teknik eller läroämne

konstruktiv
Ordklass adjektiv
● som på ett positivt sätt är inriktad på att bygga upp något
● som avser konstruktion

konstruktör
Ordklass substantiv
● person som yrkesmässigt konstruerar
● speciellt: person som yrkesmässigt gör konstruktionsritningar

konstryttare
Ordklass substantiv
● konstberidare

konstsalong
Ordklass substantiv
● lokal där man ställer ut konstverk, särskilt tavlor, till försäljning

konstsiden
Ordklass substantiv
● vävnad av konstsilke

konstsilke
Ordklass substantiv
● konstfiber av olika cellulosaföreningar med silkesliknande utseende, som används som ersättning för natursilke Bruklighet äldre benämning, numera ersatt av "filament"

konstskicklig
Ordklass adjektiv
● konstfärdig

konstskojare
Ordklass substantiv
● person som säljer förfalskade eller värdelösa tavlor

konstskola
Ordklass substantiv
● skola för utbildning av konstnärer
● grupp av konstnärer med samma stilideal

konstslöjd
Ordklass substantiv
● konsthantverk Bruklighet mindre brukligt

konstsmide
Ordklass substantiv
● konstnärligt smide

konststil
Ordklass substantiv
● stil i konsten under viss tid, i viss skola eller hos viss konstnär

konststoppa
Ordklass verb
● laga tyg på så sätt att lagningen inte syns (särskilt med avseende på möbler eller värdefulla kläder)

konststycke
Ordklass substantiv
● något som fordrar särskild skicklighet

konstverk
Ordklass substantiv
● produkt av stor konstnärs arbete (särskilt om bildkonstverk)
● även allmännare, t.ex. om litterärt verk

konståkare
Ordklass substantiv
● person som regelbundet ägnar sig åt konståkning

konståkning
Ordklass substantiv
● elegant åkning med speciella rörelser (figurer, hopp m.m.) inom skridskoåkning, rullskridskoåkning och cykelsport
● även om motsvarande idrott

konstälskare
Ordklass substantiv
● person som älskar och har god kännedom om konst

konsul
Ordklass substantiv
● titel för chef för ett konsulat
● ursprungligen titel för en mycket hög ämbetsman (med statschefs ställning) i det antika Rom

konsularjurisdiktion
Ordklass substantiv
● speciell domsrätt utövad av europeiska konsuler över kristna landsmän i vissa icke-kristna länder Bruklighet historiskt

konsulat
Ordklass substantiv
● typ av statlig representation i utlandet med uppgifter särskilt på handels- och sjöfartsområdet samt beträffande passviseringar o.d.
● även om lokalen

konsulent
Ordklass substantiv
● titel för person som är fackutbildad rådgivare inom visst område
● inskränkt: specialiserad försäljare

konsulinna
Ordklass substantiv
● titel för hustru till konsul

konsult
Ordklass substantiv
● rådgivande, ofta fristående specialist inom visst, kvalificerat område
● ibland även: konsultativt statsråd

konsultation
Ordklass substantiv
● överläggning med rådgivning
● samtal hos läkare, psykolog, advokat etc. för rådfrågning m.m.

konsultativ
Ordklass adjektiv
● rådgivande

konsultativt statsråd
Frasklass nominalfras
● statsråd som inte är chef för departement

konsultera
Ordklass verb
● rådfråga någon såsom särskilt kunnig inom visst område
● allmännare: rådgöra med
● även med avseende på annat än person

konsulterande
Ordklass adjektiv
● som tar rådgivningsuppdrag inom visst område

konsulär
Ordklass adjektiv
● som har att göra med konsulatväsendet

konsum
Ordklass substantiv
● benämning på kooperativ butik eller kooperativa förbundet Bruklighet ofta med stor begynnelsebokstav

konsument
Ordklass substantiv
● person som regelbundet köper och använder vissa förbrukningsvaror
● köpare
● även utvidgat om förbrukning av icke-materiella värden

konsumentförening
Ordklass substantiv
● kooperativ sammanslutning med syfte att främja medlemmarnas hushållning

konsumentkooperation
Ordklass substantiv
● ekonomisk samverkan för billigare varor i föreningar mellan konsumenter
● även om organisationen för detta

konsumentköp
Ordklass substantiv
● köp som sker när någon för enskilt bruk förvärvar en vara av en näringsidkare (reglerat i lag) Bruklighet juridik

konsumentombudsman
Ordklass substantiv
Förkortning KO
● den person som förestår kosumentverket och ansvarar konsumentupplysning, bevakning av företagens marknadsföring, hushållsekonomisk forskning m.m.

konsumentpris
Ordklass substantiv
● det pris konsumenten får betala för konsumtionsvaror e.d.

konsumentprisindex
Ordklass substantiv
● indextal som mäter prisutvecklingen inom den privata konsumtionen

konsumentupplysning
Ordklass substantiv
● objektiv information till allmänheten om varor och deras användning och även om tjänster

konsumentverk
Ordklass substantiv
● central myndighet för konsumentfrågor Bruklighet vanligen bestämd form singular

konsumera
Ordklass verb
● förbruka
● speciellt: äta eller dricka
● även utvidgat och överfört

konsumism
Ordklass substantiv
● ensidig inriktning på mateiralism och konsumtion (med förbiseende av t.ex. kulturella värden) Bruklighet nedsättande

konsumtion
Ordklass substantiv
● förbrukning av vissa varor eller tjänster
● speciellt: förtäring
● även överfört

konsumtionsskatt
Ordklass substantiv
● skatt för förbrukning av vissa varor (om bl.a. mervärdeskatt; mest i motsats till inkomstskatt etc.)

konsumtionsvara
Ordklass substantiv
● vara som förbrukas förhållandevis snabbt

kont
Ordklass substantiv
● typ av enkel ryggsäck, vanligen av flätad näver Bruklighet mest historiskt

kontagiös
Ordklass adjektiv
● smittsam Bruklighet medicin

kontagiös magi
Frasklass nominalfras
● magi som innebär att man genom beröring försöker hjälpa, bota eller skada

kontakt
Ordklass substantiv
● läge som ger möjlighet till direkt utbyte av information e.d., särskilt mellan människor
● särskilt: förhållande som innebär bekantskap och högre eller lägre grad av förståelse
● även allmännare
● mera konkret: läge med direkt beröring mellan föremål
● speciellt konkret: läge som sluter en elektrisk strömkrets
● bekantsakp med person som kan förmedla information e.d.
● även om personen
● anordning för anslutning till elektrisk ledning
● strömbrytare Bruklighet inte som elteknisk term

kontakta
Ordklass verb
● sätta sig i förbindelse med någon i visst officiellt syfte med hjälp av email, brev, telefon e.d.

kontaktannons
Ordklass substantiv
● annons i vilken kärleks- eller vänskapskontakt söks

kontaktbehov
Ordklass substantiv
● behov att umgås med männiksor och lära känna dem

kontaktfamilj
Ordklass substantiv
● familj som genom socialtjänstens förmedling åtar sig att regelbundet umgås med en familj med svårigheter och hjälpa till att lösa dess problem

kontaktglas
Ordklass substantiv
● instrument som placeras på bedövad hornhinna vid undersökning av ögats inre delar med ett mikroskop

kontaktinfektion
Ordklass substantiv
● överföring av sjukdom genom beröring

kontaktkopia
Ordklass substantiv
● fotografisk kopia framställd i apparat med direktkontakt mellan negativ och kopiepapper, vilket ger en kopia i negativets storlek

kontaktledning
Ordklass substantiv
● strömförande ledning över järnväg eller spårväg

kontaktlim
Ordklass substantiv
● lim som fäster omedelbart vid kontakt

kontaktlins
Ordklass substantiv
● lins av glas eller plast för synkorrigering, som bärs i direkt anslutning till ögat

kontaktor
Ordklass substantiv
● elektriskt manövrerad strömbrytare (vanligen en elektromagnet vars rörliga nakare försetts med kontaktanordningar

kontaktperson
Ordklass substantiv
● särskilt: anställd eller frivillig person inom socialtjänsten, som fått i uppgift att hjälpa viss person eller familj med personliga problem

kontaktyta
Ordklass substantiv
● särskilt: sammanfattningen av möjligheterna till kontakt mellan människor

kontamination
Ordklass substantiv
● felaktigt uttryck som utgör en sammanblandning av två andra uttryck Bruklighet språkvetenskap
● nedsmittning
● förorening

kontaminera
Ordklass verb
● smitta
● förorena

kontant
Ordklass adjektiv
● som betalas med sedlar eller mynt eller eventuellt med direkt användbara tillgodohavanden e.d.
● som utgör direkt användbara ekonomiska tillgångar (vanligen om sedlar eller mynt)
● utvidgat: som betalas vid köpetillfället eller inom viss tid (i motsats till avbetalning e.d.)
● endast predikativt: som har vänskapliga relationer

kontanter
Ordklass substantiv
● sedalr eller mynt

kontemplation
Ordklass substantiv
● det att låta sinnet helt upptas av djupa tankar under längre tidsrymd

kontemplativ
Ordklass adjektiv
● som tyder på kontemplation

kontemplera
Ordklass verb
● ägna sig åt kontemplation

kontenans
Ordklass substantiv
● självbehärskning Bruklighet litterärt, mindre brukligt

kontenta
Ordklass substantiv
● huvudinnehåll i något i korta drag
● utvidgat: slutresultat

kontera
Ordklass verb
● ange på verifikation hur konto och belopp skall bokföras, ofta med hjälp av en särskild stämpel

konteramiral
Ordklass substantiv
● titel för amiral av lägsta graden

konterfej
Ordklass substantiv
● avbildning (särskilt om porträtt) Bruklighet skämtsamt, något ålderdomligt

kontext
Ordklass substantiv
● språkligt sammanhang i vilket ord eller yttrande ingår
● utvidgat: social situation

kontinens
Ordklass substantiv
● förmåga att hålla tillbaka en utsöndring Bruklighet medicin

kontinent
Ordklass substantiv
● mycket stor, sammanhängande landmassa som är avgränsad av djupt världshav
● speciellt om Europas fastland Bruklighet i bestämd form singular
kontinent
Ordklass adjektiv
● som har förmåga att hålla tillbaka en utsöndring Bruklighet medicin

kontinental
Ordklass adjektiv
● som avser kontinenter
● som är utmärkande för viss typ av attraktiv livsstil på Europas fastland

kontinentalförskjutning
Ordklass substantiv
● förmodad rörelse av jordens kontinenter

kontinentalklimat
Ordklass substantiv
● fastlandsklimat

kontinentalplatå
Ordklass substantiv
● platå som utgörs av fastland och kontinentalsockel (d.v.s. alla partier av jordskorpan ovanför cirka 200 meter under havsytan)

kontinentalsockel
Ordklass substantiv
● flackt område på havsbotten mellan strand och djuphav vars naturtillgångar får utforksas och tillgodogöras endast av motsvarande strandstat

kontingent
Ordklass substantiv
● truppavdelning
● nadel av viss åldersgrupp e.d. betraktad såsom blivande trupp
● utvidgat: grupp
● fastställd del av ekonomiskt bidrag
● speciellt: medlemsavgift
● största kvantitet av viss vara som får importeras eller exporteras

kontingera
Ordklass verb
● reglera utrikeshandel genom att vid avtal med andra stater fastställa kontingenter för berörda varor

kontinuerlig
Ordklass adjektiv
● som pågår hela tiden utan att nämnvärt öka eller minska i intensitet
● som sker regelbundet och ofta
● som bildar en fullständig sammanhängande enhet (om kurva, yta etc.) Bruklighet matematik
● även om matematisk funktion utan språng Bruklighet matematik

kontinuitet
Ordklass substantiv
● fortlöpande sammanhang på vissa viktigare områden över en längre tidsperiod
● det att vara eller svara mot en sammanhängande helhet Bruklighet matematik

kontinuum
Ordklass substantiv
● sammanhängande mängd av ett oändligt antal element i en eller flera dimensioner Bruklighet matematik

konto
Ordklass substantiv
● räkning i bank där kundens och bankens mellanhavande bokförs
● skuldräkning för viss person i affär eller företag e.d.
● sammanställning av räkenskapsposter av samma slag på en debetsida och en kreditsida
● inskränkt: utgiftspost i budget
● även överfört till icke-ekonomiska områden Bruklighet ibland skämtsamt

kontokort
Ordklass substantiv
● dokument i form av plastbricka som visar att man har rätt att köpa på kredit i vissa företag (särskilt betraktat som betalningsmedel)