KRAFT - KÖVA

Det här är den nedbantade nätversionen av MK Förlags ordbok. Hämta gratis windowsprogrammet MK Förlags ordbok. Där finns allt innehåll och ett antal olika möjligheter att söka och välja vad som skall visas i resultatet.

kraft
Ordklass substantiv
● yttring av inneboende god förmåga att åstadkomma direkta handlingar eller påtagliga resultat i den yttre verkligheten (om kroppslig samt ofta underliggande själslig förmåga hos person etc.)
● även med starkare tonvikt på den själsliga förmågan
● även utvidgat i fråga om växter o.d.
● även i fråga om döda ting
● även överfört om mer abstrakt förmåga
● självständig, abstrakt företeelse som har förmåga att orsaka förändringar i föremåls tillstånd (beträffande yttre läge, inre spänningar etc.)
● speciellt: riktad fysikalisk storhet som kan orsaka ändringar i kroppars rörelsetillstånd
● ibland som måttenhet (i tekniska sammanhang) Bruklighet i sammansättningar
● ofta allmännare med inriktning på omvandling till praktiskt användbar produkt
● överfört, särskilt om obestämd grupp som strävar i viss riktning
● något som utgör en verksam faktor på visst område (vanligen om grupp av personer men även almännare
● speciellt om militärt förband etc. (även innefattande materiell utrustning) Bruklighet mest plural
● person som är väl användbar på vissa områden
● vanligne obestämd form singular: rättslig giltighet

kraftansträngning
Ordklass substantiv
● ansträngning som kräver insats av nästan alla krafter

kraftbehov
Ordklass substantiv
● behov av elkraft eller annan energi för drift etc.

kraftbärare
Ordklass substantiv
● partikelliknande minsta, koncentrerade mängd energi eller kraft som (såsom en förbindande länk) överför energin etc. i en atomkärna eller tvärs igenom hela universum (om t.ex. foton eller graviton)

kraftcentrum
Ordklass substantiv
● punkt från vilken kraft utgår
● särskilt abstrakt

kraftfoder
Ordklass substantiv
● näringsrikt kreatursfoder med låg halt av växttråd

kraftfull
Ordklass adjektiv
● som besitter stor kraft
● ofta allmännare: som ger intryck av att vara fylld av kraft
● även om handling e.d.

kraftfält
Ordklass substantiv
● område inom vilket krafter verkar Bruklighet fysik
● även överfört

kraftförbrukning
Ordklass substantiv
● förbrukning av elkraft

kraftföretag
Ordklass substantiv
● företag som producerar elkraft

kraftförsörjning
Ordklass substantiv
● försörjning med elkraft (mest för ett land eller en landsdel

kraftig
Ordklass adjektiv
● som har stor och muskulös byggnad och som därför är stark (om person, djur eller kroppsdel)
● ibland förskönande: fetlagd
● om föremål: stor och fast
● som har stor kraft (om handling, skeende, maskin etc.)
● även utvidgat om själslig egenskap
● allmännare: som innebär hög grad av något

kraftigt byggd
● med kraftig kroppsbyggnad

kraftkarl
Ordklass substantiv
● viljestark och kraftfull man

kraftkälla
Ordklass substantiv
● något som ger upphov till metoder för att producera eller använda energi (om fossilt bränsle, kärnbränsle, sol, vind etc.)
● bildligt om någon eller något varifrån andlig kraft utgår

kraftledning
Ordklass substantiv
● ledning för överföring av elektrisk kraft över längre avstånd
● även om hela konstruktionen med stolpar, isolatorer m.m.

kraftlinje
Ordklass substantiv
● tänkt eller utritad kurva längs vilken krafter verkar i visst kraftfält Bruklighet fysik

kraftlös
Ordklass adjektiv
● som saknar kroppslig eller själslig kraf (om person eller kroppsdel)
● även om handling e.d.
● även bildligt

kraftmätning
Ordklass substantiv
● strid eller tävling mellan två starka parter
● ofta om icke-fysisk tävling

kraftnät
Ordklass substantiv
● system av elektriska ledningar för leverans av elektrisk ström

kraftord
Ordklass substantiv
● kraftuttryck

kraftpapper
Ordklass substantiv
● starkt, grovt, brunt papper, använt t.ex. till säckar

kraftparallellogram
Ordklass substantiv
● hjälpkonstruktion i form av en parallellogram vid beräkning av resultanten till två krafter, varvid två av sidorna representerar krafterna och ena diagonalen krafternas summa (resultanten)

kraftprov
Ordklass substantiv
● handling som kräver stor kraft (fysisk eller psykisk)

kraftsport
Ordklass substantiv
● idrott där kroppsstyrkan spelar en avgörande roll

kraftspråk
Ordklass substantiv
● skarpa uttryckssätt

kraftstation
Ordklass substantiv
● kraftverk (vanligen med tonvikt på dess funktion som enhet i ett kraftnät)

krafttag
Ordklass substantiv
● kraftfull åtgärd som är avsedd att leda till märkbar förändring (nästan enbart abstrakt)

kraftuttryck
Ordklass substantiv
● ord eller fras som används för att uttrycka stark känsla, särskilt ilska e.d. (ofta om svordom)

kraftverk
Ordklass substantiv
● större anvläggning för produktion av elektrisk energi alstrad i generatorer

kraftvunnen
Ordklass adjektiv
● som fått laga kraft

kraftvärmeverk
Ordklass substantiv
● ångkraftverk som jämte elektrisk energi även levererar värme och varmvatten till stad eller stadsdel (s.k. fjärrvärme)

kraftåtgärd
Ordklass substantiv
● kraftfullt ingripande

kraftöverföring
Ordklass substantiv
● överföring av energi inom en maskin eller (elektriskt) över långa distanser

kraga ut
Frasklass verbfras
● låta byggnadsdel skjuta ut från muryta eller väggyta
● förse med kragliknande ring eller fals

krage
Ordklass substantiv
● påsydd eller lös del av klädesplagg, avsedd att löpa runt halsen
● nedvikt kant på annat plagg
● utvidgat: föremål med liknande form eller analog placering
● speciellt utvidgat i vissa djur- eller växtnamn

kragknapp
Ordklass substantiv
● knapp med vilken löskrage hålls fäst vid skjortan Bruklighet mest historiskt

kragsnibb
Ordklass substantiv
● ettdera av skjortkrages två hörn

kragsten
Ordklass substantiv
● sten som skjuter ut från vägg (avsedd som stöd för t.ex. valvbåge)

kragstövel
Ordklass substantiv
● stövel med upptill vida, nedvikbara skaft, särskilt använd under 1600-talet

krake
Ordklass substantiv
● beklagansvärd person
● mager och utarbetad häst Bruklighet ofta i sammansättningar
● stör med gröda upphängd för torkning på en tvärslå (numera mest i frågaom hö)

krakel
Ordklass substantiv
● högljutt bråk, ofta med slagsmål Bruklighet något ålderdomligt
● försvagat: konflikt, problem

krakmandel
Ordklass substantiv
● typ av stor sötmandel med trådigt och skört skal

kral
Ordklass substantiv
● inhägnad för boskap hos sydafrikanska bantufolk
● även om inhägnaden kring hela byn
● även om byn och om liknande byar e.d.

kram
Ordklass substantiv
● lätt omfamning (som ömhetsbetygelse)
● småsaker av ringa värde, särskilt prydnader
kram
Ordklass adjektiv
● våt och formbar (om snö)

krama
Ordklass verb
● trycka någon mot den egna kroppen med hjälp av armarna (i syfte att visa ömhet)
● även med avseende på kroppsdel
● ofta med partikel: försöka klämma ihop något med händerna i syfte att pressa samman, utvinna vätska e.d.
● även med avseende på resultatet
● även utvidgat om djur
● även överfört

kramdjur
Ordklass substantiv
● mjukt leksaksdjur som är skönt att krama, t.ex. teddybjörn

kramgo
Ordklass adjektiv
● mjuk och skön att krama (om människor, leksaksdjur m.m.) Bruklighet vardagligt

kramla
Ordklass substantiv
● typ av järnhake, vanligen av grov dimension

kramp
Ordklass substantiv
● okontrollerad, häftig muskelsammandragning
● även utvidgat med tonvikt på smärtupplevelse eller psykologisk hämning

krampa
Ordklass substantiv
● U-formad järn- eller stålbygel med spetsiga skänklar, använd som fäste för något

krampaktig
Ordklass adjektiv
● som kan tyda på kramp
● överfört: som bär spår av ansträngning

krampstillande
Ordklass adjektiv
● som lindrar kramp

krams
Ordklass substantiv
● småsaker av ringa värde

kramsfågel
Ordklass substantiv
● småfågel som anrättas till föda, främst i Sydeuropa (om bl.a. lärka och trast)

kramsnö
Ordklass substantiv
● snö som är blöt och formbar p.g.a. töväder

kran
Ordklass substantiv
● anordning för reglering av flödet genom rörledning från en behållare eller ett större rörsystem för vätska eller gas
● även om den vridbara del som öppnar anordningen
● förarmanövrerad anordning för lyftning och förflyttning av tyngre gods, ofta med möjlighet till rörelse i längdled eller sidled (ofta i en hamn eller på ett bygge)
● stor näsa Bruklighet vardagligt

kranbalk
Ordklass substantiv
● utskjutande del för upplyftning av ankare på ömse sidor om bogen på äldre fartyg

kranbalksvis
Ordklass adverb
● i 45 graders vinkel från fören (om riktning)

kranium
Ordklass substantiv
● huvudets skelett hos människan och andra ryggradsdjur

krank
Ordklass adjektiv
● sjuk Bruklighet ålderdomligt
● även något utvidgat

krankik
Ordklass substantiv
● vridbar del hos viss typ av kran (särskilt om den inre, avstängande delen men även innefattande handtaget etc.)

krans
Ordklass substantiv
● ring av sammanflätade blommor och blad e.d. (som prydnad eller hederstecken)
● även om avbildning av sådan
● utvidgat: annan ring med bruten eller oregelbunden form

kransa
Ordklass verb
● pryda med krans
● ligga som en krans omkring

kransartär
Ordklass substantiv
● endera av de två artärer genom vilka hjärtat får sin blodförsörjning

kransband
Ordklass substantiv
● prydnadsband till begravningskrans

kransblommig
Ordklass adjektiv
● vars blommor är krnaslikt ordnade i bladvecken (om typ av växt)

kranskommun
Ordklass substantiv
● endera av flera mindre kommuner som ligger runt en större kommun

kranskulla
Ordklass substantiv
● flicka eller kvinna som hänger lagerkrnas om halsen på segrare (speciellt i Vasaloppet)

kranskärl
Ordklass substantiv
● kransartär

kransnedläggning
Ordklass substantiv
● nedläggning av en krans eller flera kransar vid grav eller monument som hedersbetygelse

krapp
Ordklass substantiv
● en växt som härstammar från den östra Medelhavsländerna och Centralasien och vars jordstam används för framställning av röda färgämnen
● även om rotstocken eller färgämnena (numera vanligen syntetiska)

krapplack
Ordklass substantiv
● färgämne i olika röda nyanser mellan mörkt svartviolett och ljust violettrosa (ofta i konstnärsfärg)
● även om den laserande färgen

kras
Ordklass substantiv
● ljud som är oregelbundet, snabbt upprepat och tämligen ljust (som när något sprött går sönder i många bitar)
● utvidgat: resultatet av att något splittras (inte nödvändigtvis med hörbart ljud)

krasa
Ordklass verb
● ge ifrån sig oregelbundet, snabbt upprepat, ganska högfrekvent ljud (som när något sprött går sönder)
● ofta i opersonlig konstruktion
● få något sprött att splittras i bitar Bruklighet vardagligt

krasch
Ordklass substantiv
● kraftigt, enstaka, sammansatt ljud (som då något hårt går sönder i flera bitar)
● även som ljudhärmande beskrivning
● våldsam sammanstötning, vanligen med ett eller flera fordon inblandade
● överfört: ekonomiskt sammanbrott

krascha
Ordklass verb
● stöta samman med föremål och gå sönder och därvid ge ifrån sig ett kraftigt oljud
● även överfört

kraschan
Ordklass substantiv
● typ av ordensstjärna av förnämligare slag

kraschlanda
Ordklass verb
● göra en misslyckad nödlandning med allvarliga skador som följd (om flygplan eller pilot)
● överfört: misslyckas på annat sätt med allvarliga skador av fysisk eller psykisk natur som följd (om människa eller djur)
● även överfört: misslyckas på annat sätt med allvarliga men mer abstrakta skador som följd
● försvagat: misslyckas utan att följden blir allvarligare skador

krass
Ordklass adjektiv
● renordlat inriktad på materiella fördelar och därigenom hänsynslös och egoistisk
● även med tonvikt på hänsynslösheten

krasse
Ordklass substantiv
● typ av klättrande ört med sköldlika eller handflikiga blad och oregelbundna blommor (speciellt om en prydnadsväxt med trumpetformiga, sporrförsedda blommor i gula och röda färger)
● även om en odlad korsblommig art som används som krydda (och även om kryddan) Bruklighet vanligen i sammansättningar
● ofta även om andra, odlade eller vilda, korsblommiga arter Bruklighet i sammansättningar

krassing
Ordklass substantiv
● krasse Bruklighet gärna i fackspråk använd benämning utom på indiankrasse och med den närbesläktade arter (för undvikande av förväxling)

krasslig
Ordklass adjektiv
● lindrigt sjuk
● även överfört

krater
Ordklass substantiv
● trattformig hålighet på ytan av jorden eller annan himlakropp, som har uppkommit genom yttre påverkan
● speciellt: trattformig hålighet i toppen av en vulkan
● även allmännare
● typ av större kärl med två handtag från antikens Grekland

kratersjö
Ordklass substantiv
● vattensamling i en vulkankrater hos en utslockanad eller vilande vulkan

krats
Ordklass substantiv
● ett redskap med klor eller borst för avlägsnande av grövre smuts

kratsa
Ordklass verb
● med upprepade små rörelser avlägsna grövre smuts från något med hjälp av smalt verktyg
● även med avseende på smutsen
● med tonvikt på rörelsen: riva med fingrarna

kratsa kastanjerna ur elden för någon
Frasklass verbfras
● hjälpa någon ur en svår situation, ofta genom egen risktagning

kratt
Ordklass substantiv
● busksnår eller snårig småskog Bruklighet provinsiellt

kratta
Ordklass substantiv
● ett redskap som består av en tvärslå med små pinnar, fäst på ett långt skaft, och används för rensning av sand och jord
● hand Bruklighet vardagligt
● person som är dåligt på att utföra något Bruklighet vardagligt
kratta
Ordklass verb
● rensa, jämna och fåra jord eller sand, vanligen med hjälp av kratta

krav
Ordklass substantiv
● oeftergivligt önskemål som ofta ställs som villkor för att utföra eller godta något
● speciellt: anmodan att betala viss penningskuld Bruklighet ekonomi
● även utvidgat om villkor som naturligen uppställs av rådande omständigheter e.d.

kravall
Ordklass substantiv
● upplopp på allmän plats

kravallstaket
Ordklass substantiv
● snabbt monerbart staket som används av polisen för att tillfälligt spärra av en plats

kravatt
Ordklass substantiv
● typ av finare herrhalsduk eller slips

kravattnål
Ordklass substantiv
● nål som är till för att hålla ihop kravatt

kravbrev
Ordklass substantiv
● brev med anmodan att betala penningskuld

kravell
Ordklass substantiv
● bordläggningsteknik vid vilken plankorna läggs kant i kant (vilket ger en slät utsida)

kravla
Ordklass verb
● mödosamt och långsamt förflytta sig liggande på bålen med hjälp av armar och ben
● även om djur
● utvidgat: annan mödosam förflyttning

kravmaskin
Ordklass substantiv
● krafter i samhället som ständigt kräver bättre förmåner för vissa grupper eller för alla, t.ex. högre lön eller bidrag Bruklighet nedsättande

krax
Ordklass substantiv
● kort hest ljud, särskilt från kråkfågel
● även som ljudhärmande utrop

kraxa
Ordklass verb
● ge ifrån sig ett eller flera hesa ljus (särskilt om kråkfåglar)
● även om person

kreation
Ordklass substantiv
● modeskapelse i originalmodell
● tolkning av teaterroll

kreativ
Ordklass adjektiv
● som har förmåga att komma med nya idéer och förverkliga dem
● om handling e.d.: som innebär skapande

kreatur
Ordklass substantiv
● större husdjur (särskilt om nötboskap)
● utvidgat: person betraktad som någons osjälvständiga redskap e.d. Bruklighet nedsättande
● skapad varelse Bruklighet bibliskt, ålderdomlig

kreatursbesättning
Ordklass substantiv
● uppsättning kreatur på en lantgård

kredensa
Ordklass verb
● skänka i och avsmaka eller bjuda dryck för avsmakning
● ursprungligen om att avsmaka något för att fastställa att det inte var förgiftat

kredit
Ordklass substantiv
● anstånd med betalning vid köp av vara eller tjänst (som ges om förtroende eller säkerhet finns, efter mer eller mindre strikta regler)
● ibland även konkret om ekonomisk tillgång som får disponeras mot räntekostnader
● utvidgat: förtroende som ger möjlighet till köp utan omedelbar betalning
● inkomst eller tillgodohavandedel av någons räkenskaper
● högersidan i räkenskapsbok

kreditera
Ordklass verb
● räkna någon till godo
● speciellt: bokföra som tillgång på kreditsidan av ett konto
● överfört: berömma

kreditinstitut
Ordklass substantiv
● företag som har till huvuduppgift att låna ut pengar (t.ex. om bank eller hypoteksinstitut)

kreditiv
Ordklass substantiv
● överenskommelse med bank om att denna skall hålla ett visst belopp tillgängligt för lång för viss person, visst företag etc.
● dokument som berättigar till sådan lånemöjlighet
● skriftlig fullmakt för en stats diplomatiska sändebud

kreditkort
Ordklass substantiv
● typ av kontokort som ger lånemöjlighet

kreditmarknad
Ordklass substantiv
● marknad för lån av kapital

kreditor
Ordklass substantiv
● fordringsägare

kreditupplysning
Ordklass substantiv
● upplysning om en persons eller ett företags ekonomiska ställning (som läggs till grund för beslut om kredit o.d.)

kreera
Ordklass verb
● skapa Bruklighet formellt
● speciellt: först framföra en roll vid teatern
● utnämna (i vissa sammanhang)

krematorium
Ordklass substantiv
● byggnad avsedd för kremering

kremera
Ordklass verb
● bränna avlidens kropp i krematorium

kremla
Ordklass substantiv
● typ av skivling som har torr, ostartad konsistens och som ofta växer vid ett bestämt värdträd

kremlolog
Ordklass substantiv
● förr person som studerade den politiska utvecklingen i Sovjetunionen, ofta genom att tolka mycket små, yttre tecken
● numera ibland om person som studerar den politska utvecklingen i Ryssland eller allmännare

kremservitt
Ordklass substantiv
● blyvitt Bruklighet ålderdomligt

krenelerad
Ordklass adjektiv
● försedd med tinnar e.d. (om murkrön)

krenelering
Ordklass substantiv
● rad av fyrkantiga tinnar på murkrön, vilkas mellanrum ursprungligen var skottgluggar

kreol
Ordklass substantiv
● manlig ättling till fransman, spanjor eller portugis i Latinamerika (vanligen i motsats till personer av blandad härkomst)
● manlig ättling till afrikan i Latinamerika
● i plural ofta om sådana personer oavsett kön

kreolsk
Ordklass adjektiv
● som har att göra med kreoler

kreolska
Ordklass substantiv
● kreolspråk Bruklighet mindre brukligt
● kreolsk kvinna

kreolspråk
Ordklass substantiv
● språk som ursprungligen varit ett förenklad blandspråk men som kommit att bli modersmål för en större grupp personer

kreosotolja
Ordklass substantiv
● en olja som används till impregnering av trä och erhålls vid destillation av stenkolstjära

krepera
Ordklass verb
● dö
● vanligen som överdrift

krestomati
Ordklass substantiv
● läsebok med valda stycken från olika författare (särskilt klassiska)

kreta
Ordklass verb
● karva, särskilt med dålig kniv eller på ett oskickligt sätt

kretensare
Ordklass substantiv
● mansperson från Kreta
● i plural ofta om personer från Kreta oavsett kön

kretensisk
Ordklass adjektiv
● som avser Kreta

kreter
Ordklass substantiv
● kretensare

kretin
Ordklass substantiv
● person som lider av kretinism
● som skällsord: idiot

kretinism
Ordklass substantiv
● psykiskt utvecklingsstörning och dvärgväxt hos barn med fle på sköldkörteln

kreti och pleti
● personer av blandad, huvudsakligen lägre social ställning

kretisk
Ordklass adjektiv
● kretensisk

kretong
Ordklass substantiv
● bomulls- eller linnetyg med påtryckt flerfärgsmönster

krets
Ordklass substantiv
● mer eller mindre cirkelformig, tänkt linje längs vilken något rör sig eller finns uplacerat
● sluten grupp av personer som i något avseende bildar en enhet (vanligen i de högre samhällsskikten e.d.)
● speciellt: underavdelning inom organisation e.d.
● sluten ledning för elektricitet

kretsa
Ordklass verb
● röra sig i ungefär cirkelformig bana runt något (p.g.a. den konkreta eller abstrakta dragningskraften hos föremålet etc. i fråga)
● överfört: huvudsakligen vara inriktad på

kretsgång
Ordklass substantiv
● ständigt pågående rörelse i ungefär cirkelformig bana
● vanligen överfört

kretskort
Ordklass substantiv
● elektronisk kopplingskrets bestående av en isolerande platta med påsatt metallskikt i vilken ledningsmönsret är inetsat

kretslopp
Ordklass substantiv
● ständigt pågående rörelse i ungefär cirkelformig bana
● speciellt: jordens rotation kring solen
● speciellt även: blomomlopp
● speciellt även om förhållanden i naturen
● ofta överfört

krevad
Ordklass substantiv
● explosion av sprängladdad projektil, speciellt om sådan explosion med måttlig detonationshastighet
● även överfört, med tonvikt på ljudet

krevera
Ordklass verb
● explodera (om sprängladdad projektil e.d.)
● överfört, särskilt i uttryck för vrede e.d.

kria
Ordklass substantiv
● skoluppsats vöer ett givet ämne (som kunskapsprov) Bruklighet föråldrat
● numera vanligen om text i allmänhet, ofta med antydan om dålig stil, förenklade resonemang e.d.

kriarättare
Ordklass substantiv
● lärare som rättar krior Bruklighet föråldrat
● numera vanligen om pedantisk litteraturkritiker e.d. Bruklighet nedsättande

kricka
Ordklass substantiv
● en liten simand som har grön vingspegel och som häckar vid småtjärnar och slättsjöar

kricket
Ordklass substantiv
● ett engelskt bollspel för elvamannalag med hård boll, slagträ och grindar

krig
Ordklass substantiv
● tillstånd av väpnad kamp i stor skala mellan nationer eller andra folkgrupper, vanligen under längre tid
● även med tonvikt på det sätt den väpnade kampen utförs på
● motsvarande tidsperiod
● även försvagat om strid med andra medel

kriga
Ordklass verb
● föra krig, vanligen under längre tid (om land, folkgrupp eller person)
● försvagat: bråka

krigare
Ordklass substantiv
● person som yrkesmässigt deltar i krig (särskilt i fråga om äldre förhållanden eller utomeuropeiska kulturer)

krigarkast
Ordklass substantiv
● en av klasserna i det indiska samhället

krigföring
Ordklass substantiv
● sätt att föra krig (vanligen militärt, ekonomiskt eller psykologiskt)
● även beträffande teknik etc.
● det att föra krig

krigisk
Ordklass adjektiv
● som gärna för krig
● även om något som tyder på detta
● som har att göra med krig Bruklighet mindre brukligt

krigsbarn
Ordklass substantiv
● barn från krigshärjat land som tas om hand i ett land som står utanför kriget (särskilt i fråga om förhållanden i samband med första och andra världskriget)

krigsbuss
Ordklass substantiv
● soldat Bruklighet ålderdomligt

krigsbyte
Ordklass substantiv
● tillgångar som erövrar av segrare i krig eller i enstaka fältslag

krigsdans
Ordklass substantiv
● dans som eggar till strid (förekommande i vissa utomeruopeiska kulturer)

krigsdekoration
Ordklass substantiv
● orden eller medalj för berömliga gärningar under krig

krigsfartyg
Ordklass substantiv
● fartyg som är specialkonstruerat för krigföring (t.ex. om slagskepp, kryssare och jagare)

krigsfot
Ordklass substantiv
● tillstånd av fullständig krigsberedskap

krigsfånge
Ordklass substantiv
● fånge som tas under krig (numera nästan ebart om soldat)

krigsförbrytare
Ordklass substantiv
● person som kränker folkrättsliga regler för krigföring

krigsförbrytelse
Ordklass substantiv
● brott mot folkrättsliga regler för krigföring

krigsförklaring
Ordklass substantiv
● tillkännagivande från en stat till en annan att krigstillstånd inträtt mellan staterna

krigsgud
Ordklass substantiv
● gud som representerar krig

krigskonst
Ordklass substantiv
● läran om krigföring

krigskontraband
Ordklass substantiv
● krigsförnödenheter som fraktas till krigförande makt

krigskorrespondent
Ordklass substantiv
● tidningskorrespondent som befinner sig på en krigsskådeplats och följer händelserna där

krigslist
Ordklass substantiv
● särskilt: listigt tillvägagångssätt

krigslycka
Ordklass substantiv
● grad av framgång i krig

krigsmakt
Ordklass substantiv
● ett lands stridskrafter Bruklighet numera inte officiell beteckning för Sveriges militära försvar, ersatt av "försvarsmakt"

krigsman
Ordklass substantiv
● vid försvarsamkten anställd person samt värnpliktig i tjänstgöring, person vid hemvärnet ich krigsfrivillig Bruklighet i jurisa sammanhang

krigsmans erinran
Frasklass nominalfras
● högtidlig påminnelse om en krigsmans skyldigheter, som meddelas nyinryckt personal i försvarsmakten

krigsmålning
Ordklass substantiv
● indiankrigares ansiktsmålning
● överfört: kraftig make-up

krigsplacering
Ordklass substantiv
● placering av värnpliktig på viss förband, som gäller i händelse av mobilisering eller berdskapstillstånd etc. (mest i fråga om svenska förhållanden)

krigsråd
Ordklass substantiv
● rådplägning som högre befälhavare håller med underlydande officerare etc. i brydsamma lägen i krig
● även utvidgat
● titel för högre ämbetsman i försvarets förvaltningar

krigsrätt
Ordklass substantiv
● domstol inom krigsmakten
● rättegång vid sådan domstol

krigsskada
Ordklass substantiv
● skada på person eller egendom som uppstått i krig

krigsskadestånd
Ordklass substantiv
● skadestånd som erläggs av förloraren i ett krig

krigsskådeplats
Ordklass substantiv
● område som tas i anspråk för truppers verksamhet i krig

krigsspel
Ordklass substantiv
● teoretisk övning i krigsoperationer, ofta i form av ett slags spel
● även om leksak
● en typ av dataspel i krigsmiljö

krigstid
Ordklass substantiv
● period då krigstillstånd råder

krigstillstånd
Ordklass substantiv
● tillstånd av krig i visst land eller mellan vissa länder

krigstjänst
Ordklass substantiv
● tjänstgöring vid krigsmakten under krig

krigsvägrare
Ordklass substantiv
● person som vill undgå förestående krigstjänstgöring och därför har övergivit en krigsskådeplats, flytt från sitt hemland eller behöver stanna i annat land, t.ex. Sverige

krikon
Ordklass substantiv
● typ av runt, blått eller gult, mindre plommon med kärv smak
● motsvarande träd eller buske

krill
Ordklass substantiv
● typ av räkliknande litet kräftdjur, som förekommer (som plankton) i stora mängder, särskilt i vattnen utanför Antarktis

kriminalare
Ordklass substantiv
● kriminalpolis Bruklighet vardagligt

kriminaldåre
Ordklass substantiv
● sinnessjuk förbrytare Bruklighet vardagligt
● vanligen försvagat, som skällsord

kriminalen
Ordklass substantiv
● kriminalpolisen Bruklighet vardagligt
● även om lokal för denna

kriminalisera
Ordklass verb
● genom lag göra viss handling straffbar
● få att övergå till brottslig verksamhet

kriminalistik
Ordklass substantiv
● sammanfattningen av de vetenskaper som behandlar brottslighet, straffrätt och kriminologi m.m. Bruklighet historiskt
● kriminalteknik Bruklighet mindre brukligt

kriminalitet
Ordklass substantiv
● brottslighet (i samhället eller i fråga om viss person)

kriminalpolis
Ordklass substantiv
● avdelning inom polisväsendet som har till uppgift att utreda brott
● även om lokal för denna
● polisman som arbetar med att utreda brott vid kriminalavdelning

kriminalpolitik
Ordklass substantiv
● politiska åtgärder för att förebygga brott och återanpassa brottslingar till samhället

kriminalregister
Ordklass substantiv
● centralt register över straffade personer, som förs av Kriminalvårdsstyrelsen

kriminalroman
Ordklass substantiv
● roman som handlar och brott och upplösningen av dessa

kriminalteknik
Ordklass substantiv
● sammanfattningen av de tekniska undersökningsmetoder som används för utredningar i samband med brott

kriminalvård
Ordklass substantiv
● samhällets behandling av personer dömda för brott (genom anstaltsvård eller frivård)

kriminalvårdsstyrelse
Ordklass substantiv
● central förvaltningsmyndighet för kriminalvården

kriminell
Ordklass adjektiv
● som vanemässigt begår brott (om person)
● även om handling e.d.
● även som överdrift eller förstärkande

kriminologi
Ordklass substantiv
● vetenskapen om brottslighetens natur och orsakaer samt om förebyggande av brott och om effekterna av straff

krimmer
Ordklass substantiv
● yllevävnad avsedd att imitera persian

krimskrams
Ordklass substantiv
● småsaker av ringa värde, vanligen använda som prydnad

kring
Ordklass adverb
● åt alla håll inom det angivna området etc.
kring
Ordklass preposition
● med position i ring omslutande ett eller flera föremål e.d.
● även beträffande tid
● överfört, speciellt: i anslutning till
● speciellt även: ungefär
● åt alla håll i det angivna området etc.

kringboende
Ordklass adjektiv
● som bor närmast omkring någon annan eller något annat

kringbyggd
Ordklass adjektiv
● som har hus på alla sidor (om gårdsplan e.d.)
● även om del av byggnadsverk

kringelikrokar
Ordklass substantiv
● mängd av krökar i olika riktningar på väg e.d. Bruklighet vardagligt
● även överfört

kringfarande
Ordklass adjektiv
● som far omkring

kringfartsled
Ordklass substantiv
● väg som leder genomfartstrafik utanför de centrala delarna av en större ort

kringflackande
Ordklass adjektiv
● som innebär ett ständigt resande hit och dit utan något bestämt långsiktigt mål

kringgå
Ordklass verb
● på ett listigt sätt lyckas ta sig förbi (vanligen abstrakt) svårighet av något slag
● någon gång även konkret

kringgående
Ordklass adjektiv
● som innebär att hinder undviks (särskilt vid jakt eller i militära sammanhang)
● ibland även överfört

kringgärda
Ordklass verb
● omge med stängsel
● vanligen överfört: begränsa frihet för

kringkuskande
Ordklass substantiv
● resande hit och dit

kringla
Ordklass substantiv
● finare bakverk i form av en båge vars ändar korsar varandra och bildar öglor
● även om andra föremål med liknande form

kringliggande
Ordklass adjektiv
● som ligger runt omkring något

kringresande
Ordklass adjektiv
● som reser omrking mycket (särskilt om artistgrupp e.d.)

kringränna
Ordklass verb
● omringa fientlig styrka eller fientligt område

kringsjuk
Ordklass adjektiv
● som lider av kringsjuka

kringsjuka
Ordklass substantiv
● en dödlig kronisk hjärnsjukdom hos får

kringskansa
Ordklass verb
● särskilt: begränsa

kringskuren
Ordklass adjektiv
● begränsad
● även överfört

kringskära
Ordklass verb
● sätta gränser för (och därigenom i praktiken inskränka)

kringsnack
Ordklass substantiv
● samtal om omständigheterna kring händelse e.d. Bruklighet vardagligt

kringstående
Ordklass adjektiv
● som står runt omkring någon eller något

kringsyn
Ordklass substantiv
● vid andlig överblick

kringsynt
Ordklass adjektiv
● som är mångkunnig och har många intressen

kringutrustning
Ordklass substantiv
● sammanfattning av alla delar av en dataanläggning utom själva centralenheten

kringvärvd
Ordklass adjektiv
● omgiven Bruklighet litterärt

krinolin
Ordklass substantiv
● kjol utspänd i klockform med hjälp av en stel underkjol (modern på 1850-talet och 1860-talet)
● ursprungligen om underkjolen

kris
Ordklass substantiv
● mycket svår situation, ofta av politiskt eller ekonomiskt slag
● ofta även av själsligt slag
● försvagt: dåligt tillstånd under en längre tid
● tillstånd där ett akut sjukdomsförlop når sin kulmne (efter vilken det sker en avgörnade vändning, med positiv eller negativ fortsättning)
● typ av malajisk dolk, vanligen med vågformig klinga

krisa
Ordklass verb
● genomgå själslig kris Bruklighet något vardagligt
● opersonligt i fråga om realtion: bli krisartad

krisdrabbad
Ordklass adjektiv
● som har råkat ut för en svår ekonomisk situation

krishushållning
Ordklass substantiv
● statligt hushållning under kristid (med bl.a. ransoneringar)

krismedvetande
Ordklass substantiv
● klas insikt om innebörden av viss, aktuell kris, särskilt ekonomisk sådan

krispaket
Ordklass substantiv
● uppsättning åtgärder för att lösa en ekonomisk kris Bruklighet politisk jargong

krispig
Ordklass adjektiv
● som är luftig och spröd och lätt bryts sönder och därför ofta är angenäm att tugga (om majsflingor, bakverk e.d.)

krispolitik
Ordklass substantiv
● politik som avser att häba eller lindra en ekonomisk kris

krissla
Ordklass substantiv
● en korgblommig växt med smala blad och gula strålblommor i ofta bara en toppsittande korg, som förekommer på torr ängsmark

kristall
Ordklass substantiv
● fast materialtyp med plana ytor i vilken atomerna bildar ett regelbundet, tredimensionellt mönster Bruklighet kemi, mineralogi
● föremål av sådant material, särskilt om äldelsten o.d.
● slipat glas av hög kvalitet, som bryter ljus som en kristall
● ofta bildligt för att ange att något är intellektuellt klart

kristallaxel
Ordklass substantiv
● tänkt linje kring vilken en kristalls mönster är ubbyggt Bruklighet kemi, mineralogi

kristallin
Ordklass adjektiv
● kristallinisk

kristallinisk
Ordklass adjektiv
● som bildats genom kristallisering (om mineral, bergart m.m.)

kristallins
Ordklass substantiv
● ögats lins

kristallisation
Ordklass substantiv
● det att kristallisera

kristallisera
Ordklass verb
● anta kristallstruktur eller kristallform
● få att anta kristallstruktur eller kristallform
● även överfört
● ofta i en sorts passiv

kristallisk
Ordklass adjektiv
● som liknar kristall (p.g.a. klarhet, genomskinlighet, glans e.d.)

kristallklar
Ordklass adjektiv
● klar och genomskinlig som kristall
● överfört: mycket klar (om tanke e.d.)

kristallkrona
Ordklass substantiv
● taklampa med många hängen av kristallglas på olika nivåer

kristallkula
Ordklass substantiv
● kula av glas som används som hjälpmedel av spåkvinna
● även bildligt

kristallmottagare
Ordklass substantiv
● en äldre typ av radioapparat i vilken detektering sker med hjälp av en kristall Bruklighet mest historiskt

kristallografi
Ordklass substantiv
● vetenskapen om kristaller (om deras geometriska, optiska och kemiska egenskaper)

kristallolja
Ordklass substantiv
● lacknafta Bruklighet handelsnamn

kristallos
Ordklass substantiv
● natriumsalt av sackarin

kristallsystem
Ordklass substantiv
● endera av sju kristalltyper som har särskilda geometriska egenskaper

kristallvatten
Ordklass substantiv
● kemiskt bundet vatten som ingår i vissa kristaller

kristdemokrat
Ordklass substantiv
● medlem av ett icke-konfessionellt politiskt parti, som i samhällsarbetet utgår från den kristna etiken (särskilt medlem av CDU, ett dominerande högerparti i tysk efterkrigspolitik)
● medlem av det svenska partiet kristdemokraterna (kd), som slår vakt om kristna värden m.m.

kristen
Ordklass adjektiv
● som har att göra med kristendomen
● som bekänner sig till kristendomen eller tillhör ett kristet samfund
● om handling e.d.: som överensstämmer med kristendomens krav
● ofta substantiverat
● ibland även skämtsamt om den egna sidan i tävlingssammnhang

kristendom
Ordklass substantiv
● den religion som utgår från Kristus lära sådan den beskrivs i Bibeln
● även om motsvarande skolämne Bruklighet numera inte officiell beteckning

kristenhet
Ordklass substantiv
● sammanfattningen av alla kristna folk och länder

kristianiasväng
Ordklass substantiv
● en norsk sladdsväng vid utförsåkning på skidor, utförd med en nigande rörelse och markerat bakåtförd bergskida Bruklighet mest historiskt

kristid
Ordklass substantiv
● tidsperiod med svåra ekonomiska förhållanden (särskilt om tiden under och efter de båda världskrigen)

Kristi himmelsfärdsdag
Frasklass nominalfras
● kyrklig helgdag som firas till minne av Kristi himmelsfärd 40 dagar efter påsk

kristikorsblomma
Ordklass substantiv
● typ av tropisk klätterväxt, odlad som krukväxt och med egendomliga blommor som i folktron fått symbolisera Kristi lidandes historia

Kristi kropp
Frasklass nominalfras
● den kristna församlingen

kristlig
Ordklass adjektiv
● utmärkande för kristendomens anda (om sinnelag, handling e.d.)

kristna
Ordklass verb
● omvända till kristendomen
● allmännare: ge kristen prägel
● döpa Bruklighet högtidligt

kristologi
Ordklass substantiv
● läran om Kristus (särskilt om förhållandet mellan hans gudomliga och hans mänskliga natur)

kristtorn
Ordklass substantiv
● järnek

kristtrogen
Ordklass adjektiv
● kristen Bruklighet ålderdomligt

kristusbild
Ordklass substantiv
● skulpturbild som föreställer Kristus
● föreställning om Kristus

kristusmonogram
Ordklass substantiv
● bokstavsfigur med bokstäver ur namnet Jesus Kristus, skrivet med grekiska bokstäver

kristussymbol
Ordklass substantiv
● symbol för Kristus, t.ex. lammet, herden eller fisken

kristyr
Ordklass substantiv
● glasyr av äggvita och florsocker

krita
Ordklass substantiv
● en vit, lös kalksten bildad av små kalkskal
● produkt av sådan sten
● mindre stav av färgmassa som används att rita eller skriva med (ursprungligen av vita krita)
● en geologisk period under vilken krita avlagrades och som inföll cirka 146-65 miljoner år före nutid
● kredit Bruklighet vardagligt
krita
Ordklass verb
● bestryka med krita eller med linjer av krita

kritcirkel
Ordklass substantiv
● särskilt: gränslinje som inte kan eller får överskridas

kriterium
Ordklass substantiv
● avgörande kännetecken som används fär att fastställa någots samhörighet till viss typ av företeelse
● även med bibetydelse av krav e.d.
● travtävling för unghästar för att pröva deras förmåga

kritici
Ordklass substantiv
● kritiker Bruklighet formellt

kriticism
Ordklass substantiv
● kritisk inställning eller läggning
● speciellt om Kants ståndpunkt i fråga om kunskapens möjlighet

kritig
Ordklass adjektiv
● neddammad av kritstoft
● ibland även: som har kritans vita färg

kritik
Ordklass substantiv
● framställning som utgör angrepp på någon eller något genom att utpeka vissa påstådda misstag eller felaktigheter i någons handlingar, yttranden etc.
● allmännare: outtalad kritik
● samanfattningen av de personer som ägnar sig åt denna verksamhet, på visst område, under viss tid etc. Bruklighet i bestämd form singular
● utvidgat, utan någon värdering: granskning för att fastställa det verkliga innehållet i viss framställning e.d. Bruklighet i vetenskapliga sammanhang

kritiker
Ordklass substantiv
● person som angriper någon eller något genom att utpeka misstag eller felaktigheter (vanligen tillfälligt)
● person som yrkesmässigt utför värderande granskning (mest av konstnärlig verksamhet e.d.)

kritiklust
Ordklass substantiv
● benägenhet att ofta kritisera på ett negativt sätt

kritiklös
Ordklass adjektiv
● som präglas av alltför stor benägenhet att utan vidare godta allt

kritikstorm
Ordklass substantiv
● stark kritik från många håll samtidigt

kritisera
Ordklass verb
● framföra kritik mot
● utföra värderande granskning av konstnärlig verksamhet e.d. Bruklighet mindre brukligt

kritisk
Ordklass adjektiv
● som är upmärksam på fel och brister och gärna påpekar dem
● även om handling e.d.
● som innebär värderande granskning av förtjänster och brister hos konstnärligt eller vetenskapligt verk e.d.
● som innebär en kris
● allmännare: avgörande för kommande skeende
● som bildar en övergång mellan olika förlopp eller tillstånd (om värde på tryck, temperatur etc.) Bruklighet fysik

kritisk massa
Frasklass nominalfras
● den minsta mängd kärnbränsle som kan upprätthålla en självständig kedjereaktion (även överfört om t.ex. arbetsgrupps storlek)

kritisk upplaga
Frasklass nominalfras
● upplaga som bygger på textkritik

kritpipa
Ordklass substantiv
● vit tobakspipa av lera

kritstrecksrandig
Ordklass adjektiv
● randad med tunna vita streck på mörk botten (särskilt om kostym, byxor eller kavaj)

kritter
Ordklass substantiv
● kollektivt: kreatur Bruklighet vardagligt

kritvit
Ordklass adjektiv
● helt vit

kroat
Ordklass substantiv
● mansperson från Kroatien
● i plural ofta om personer från Kroatien oavsett kön

kroatisk
Ordklass adjektiv
● som har att göra med Kroatien

kroatiska
Ordklass substantiv
● ett slaviskt språk som talas av kroater
● kroatisk kvinna

krock
Ordklass substantiv
● häftig sammanstötning mellan fordon, vanligen med skador som följd
● även överfört

krocka
Ordklass verb
● häftigt stöta ihop med någon eller något så att skada uppstår (särskilt i trafiken)
● även överfört
● träffa medspelares klot med sitt eget klot (ett viktigt moment i krocketspelet)

krocket
Ordklass substantiv
● ett sällskapsspel som spelas med klot och klubbor och där klotet skall passera ett system av bågar och pinnar och i vissa lägen träffa motsåtndarnas klot

krockkudde
Ordklass substantiv
● i ratten monterat kuddliknande krockskydd för bilåkare, som automatiskt blåses upp vid kollision

krockskadad
Ordklass adjektiv
● som har skadats vid krock (om del av bil e.d.)

krockvikt
Ordklass substantiv
● skenbart ökad vikt vid en krock eller häftig inbromsning, som t.ex. en passagerare eller ett löst föremål i en bil kan få

krog
Ordklass substantiv
● restaurang med spriträttigheter samt ofta med dans e.d.
● ofta med tonvikt på en viss, utåtsvävande livsstil
● ursprungligen: litet värdshus Bruklighet mest historiskt

krogkund
Ordklass substantiv
● person som ofta besöker krogar

krogrond
Ordklass substantiv
● besök på flera olika krogar samma kväll

krogshow
Ordklass substantiv
● show som framförs i krogmiljö

krogsväng
Ordklass substantiv
● krogrond Bruklighet vardagligt

krok
Ordklass substantiv
● långsmalt föremål som delvis är krökt till ungefär halvcirkelform och används för att gripa, hålla fast eller hänga upp något (speciellt för fiske)
● utvidgat: företeelse med delvis liknande form
● även om denna form
● i vissa uttryck: mindre område i utkant (räknat från visst centrum)
● boxningsslag med böjd arm
● soldatarrest Bruklighet vardagligt

kroka
Ordklass verb
● fästa på krok eller med krok
● hindra motspelare med krökt arm eller ben eller med klubba e.d. (i lagspel)
● maska samman garn till något med hjälp av en lång virknål på vilken maskorna samlas

kroka av
Frasklass verbfras
● häkta av från krok

krokan
Ordklass substantiv
● ett högt bakverk hopsatt av spritsade och bakade bitar av mandelmassa

krokant
Ordklass substantiv
● typ av hård nougat av brynt socker och hyvlad mandel

krokben
Ordklass substantiv
● i vissa uttryck: hinder i form av ett utsträckt ben avsett för någon att snubbla på
● även överfört

krokett
Ordklass substantiv
● liten panerad och friterad rulle av stuvning eller smet av kött, fisk eller svamp e.d. och med frasig stekyta

kroki
Ordklass substantiv
● teckning efter levande modell i övningssyfte (varvid modellen byter ställning ofta)
● utkast, skiss

krokig
Ordklass adjektiv
● krökt på ett eller flera ställen, ofta oönskat
● bildligt: tilltrasslad, oklar

krokna
Ordklass verb
● så småningom bli krokig
● bildligt: tappa orken Bruklighet särskilt sport

kroknäsa
Ordklass substantiv
● näsa som är böjd

kroknäst
Ordklass adjektiv
● som har kroknäsa

krokodil
Ordklass substantiv
● typ av stort, amfibiskt kräldjur som har hornplåtstäckt kropp, långa käftar med vassa tänder och lång, kraftig stjärt, som förekommer särskilt vid flod- och sjöstränder i subtropiska områden
● även om skinnet

krokodiltårar
Ordklass substantiv
● falska tårar avsedda att framkalla medlidande eller dölja de verkliga känslorna
● utvidgat: hycklad sorg

krokryggig
Ordklass adjektiv
● som har böjd rygg (om person)

kroksabel
Ordklass substantiv
● sabel med kraftigt böjd klinga

krokus
Ordklass substantiv
● typ av liten svärdsliljeväxt med stora, trattlika blommor
● särskilt om vårblommande arter med lila, blå, vita eller gula blommor

krokväg
Ordklass substantiv
● färd mot visst mål som inte går längs den kortaste vägen

krollilja
Ordklass substantiv
● en härdig lilja med smala, kransställda blad och röda blommor med kraftigt tillbakaböjda, mörkprickiga kalkblad (odlad och ofta förvildad)

krollsplint
Ordklass substantiv
● fiber av dvärgpalmens bladtrådar, som används till stoppning av möbler m.m.

krom
Ordklass substantiv
● en silvervit, hård metall, som används som överdrag på stål och i legeringar

kroma
Ordklass verb
● förkroma

kromat
Ordklass substantiv
● salt av kromsyra, särskilt använt som färgämne

kromatik
Ordklass substantiv
● stilistiskt utnyttjnade av halvtonssteg som tillägg till de sju tonerna i den diatoniska skalan

kromatisk
Ordklass adjektiv
● som går ett halvt tonsteg i taget uppåt eller nedåt (i skala)
● som avser färg

kromatografi
Ordklass substantiv
● teknik att åtskilja, registrera och identifiera olika komponenter i en ämnesblandning (ursprungligen färgade substanser)

kromgarva
Ordklass verb
● garva med kromsulfat

kromgult
Ordklass substantiv
● ett giftigt, smörgult färgämne som innehåller krom och i Sverige numera nästan enbart används i konstnärsfärger

kromläder
Ordklass substantiv
● kromgarvat läder

kromolitografi
Ordklass substantiv
● färglitografi

kromosom
Ordklass substantiv
● trådformig bärare av arvsanlag i cellkärnan hos djur eller växter
● ibland utvidgat för att ange stort och kraftigt resultat av förädling etc. Grammatik i sammansättningar

kromoxidgrönt
Ordklass substantiv
● ett hållbart, matt grågrönt färgämne av vattenfri kromoxid, som bl.a. används i konstnärsfärg

krona
Ordklass substantiv
● rikt utsmyckad, ungefär ringformad huvudprydnad av ädelmetall, vanligen utsmyckad med spetsar, ädelstenar o.d., som används som symbol för höghet och värdighet (främst för kung eller drottning)
● även något utvidgat
● även om liknande huvudprydnad med annan utmärkande funktion
● även utvidgat om företeelse med liknande form
● även om bild av sådan, vanligen använd som symbol
● även överfört om något mycket fint
● mest i bestämd form eller i sammansättningar: statsmakten i monarki Bruklighet särskilt i historiska sammanhang
● överst belägen, väl synlig, ofta förgrenad del av något
● försvagat: viktig, yttersta del av något
● myntenheten i Sverige Förkortning kr
● myntenheten i Danmark, Norge eller Island Förkortning kr
● även mer konkret, särskilt om mynt värt en krona
● den sida på myntet där en bild av en kungakrona är präglad

kronan på verket
Frasklass nominalfras
● något som fullbordar och fulländar verket

kronans kaka är liten men säker
Frasklass sats
● statlig anställning ger låg lön men är trygg Bruklighet numera ofta ironiskt

kronbjudning
Ordklass substantiv
● den vanligaste fosterställningen vid förlossning (med skallens hjässparti som första synliga del av fostret)

kronblad
Ordklass substantiv
● ettdera av de inre bladen runt blommans fortplantningsorgan (ofta vackert färgade; dock vanligen inte gröna)

kronbrud
Ordklass substantiv
● brud som vigs i församlingens brudkrona (vilken ursprungligen utgjorde symbol för hennes oskuld)

kronhjort
Ordklass substantiv
● en kraftig, brun hjort med stora, greniga horn och vitaktigt stjärtparti

kroniker
Ordklass substantiv
● person som är kroniskt sjuk

kronikerhem
Ordklass substantiv
● vårdhem för kroniskt sjuka

kronisk
Ordklass adjektiv
● som har ett mycket långvarigt förlopp
● även om mycket sjuk person
● även utvidgat om andra negativa tillstånd

kronjurist
Ordklass substantiv
● högste juridiske rådgivare till regering i vissa monarkier (särskilt Storbritannien)

kronjuvel
Ordklass substantiv
● endera av flera finare juveler som tillhör visst kungahus eller (numera) motsvarande stat Grammatik vanligen plural

kronkoloni
Ordklass substantiv
● brittisk koloni som direkt styrs av regeringen i London Bruklighet mest historiskt

kronljus
Ordklass substantiv
● finare stearinljus i ljuskrona
● liknande långsmal glödlampa

kronmutter
Ordklass substantiv
● mutter med radiella spår upptagna på översidan så att den med hjälp av sprint e.d. kan spärras

kronofogde
Ordklass substantiv
● tjänsteman under länsstyrelse som har hand om utmätning m.m.
● även utvidgat om myndigheten

kronojord
Ordklass substantiv
● statsägd jordegendom

kronojägare
Ordklass substantiv
● titel för tjänsteman utbildad vid skogsinsitut med vissa bevakningsuppgifter inom Domänverket (numera bolagiserat)

kronologi
Ordklass substantiv
● läran om beräkning och indelning av tiden
● tidsmässig inbördes ordning för viss uppsättning händelser e.d.

kronologisk
Ordklass adjektiv
● som har att göra med tideräkning
● som är ordnad i naturlig tidsföljd

kronometer
Ordklass substantiv
● ur för mycket noggrann tidmätning, särskilt för astronomisk navigation e.d. och i idrottssammanhang

kronopark
Ordklass substantiv
● skogsmark som ägs och förvaltas av staten

kronoutskyld
Ordklass substantiv
● skatt som erläggs till staten (till skillnad från kommunalskatt etc. Bruklighet föråldrat Grammatik vanligen plural

kronprins
Ordklass substantiv
● titel för prins som är närmast arvsberättigad till tronen
● utvidgat: påtänkt efterträdare till ledare

kronprinsessa
Ordklass substantiv
● titel för prinsessa som är närmast arvsberättigad till tronen
● hustru till kronprins
● någon gång även: påtänkt kvinnlig efterträdare till ledare e.d.

krontal
Ordklass substantiv
● summa angiven i hela kronor

kronvittne
Ordklass substantiv
● brottsling som mot löfte om nåd vittnar mot sina medbrottslingar (särskilt förekommande i Storbritannien och USA)

kronvrak
Ordklass substantiv
● person som förklarats medicinskt oduglig till militärtjänst Bruklighet vardagligt, föråldrat

kronärtskocka
Ordklass substantiv
● en stor, korgblommig grönsak av vilken man äter blomfästet och basen av holkfjällen

kropp
Ordklass substantiv
● levande eller död organism i gestalt av människa eller djur (om bål, huvud och lemmar eller om viss del, särskilt bålen)
● speciellt med tonvikt på organismens yttre, dess utseende, byggnad e.d.: gestalt, stofthydda
● speciellt även med tonvikt på organismen såsom materiell i motsats till själen: lekamen
● oegentlig om organismen som säte för andliga egenskaper: själ, människa
● även utvidgat, bildligt eller överfört, särskilt om liknande organismer eller huvuddelar av ett föremål
● även överfört om abstrakt företeelse som tänks ha eget liv
● ofta i sammansättningar: materiellt föremål eller ämne Bruklighet speciellt fysik och kemi
● ämne eller cell Bruklighet speciellt anatomi
● speciellt även teknik
● ibland även om utskjutande eller bärande del, bjälke e.d.

kroppkaka
Ordklass substantiv
● kokt bulle av riven potatis om mjöl, fylld med fläsktärningar och lök Grammatik mest plural

kroppsaga
Ordklass substantiv
● det att slå barn i uppfostrande syfte

kroppsarbeta
Ordklass verb
● utföra kroppsarbete

kroppsarbetare
Ordklass substantiv
● person som har kroppsarbete till yrke

kroppsarbete
Ordklass substantiv
● arbete som utförs med stor insats av kroppskrafter (i motsats till kontorsarbete m.m.)

kroppsbyggande
Ordklass substantiv
● fysisk träning som går ut på att öka kroppens muskelmassa (ofta även med hjälp av speciell diet m.m.)

kroppsbyggare
Ordklass substantiv
● person som ägnar sig åt kroppsbyggande

kroppsbyggnad
Ordklass substantiv
● proportioner mellan längd och tjocklek hos lemmar och bål etc. hos mänsklig kropp (i fråga om synlig muskelmassa, benstomme e.d.)

kroppsdel
Ordklass substantiv
● naturligt avgränsad del av levande kropp, särskilt mänsklig

kroppsegen
Ordklass adjektiv
● som anturligt förekommer i människokroppen (om ämne o.d.)

kroppshydda
Ordklass substantiv
● stor och tung mänsklig kropp

kroppskultur
Ordklass substantiv
● medveten utveckling av människokroppens hälsa och skönhet

kroppslig
Ordklass adjektiv
● som utgår från eller inriktas på människans kropp (vanligen i motsats till själen)
● som har materiell form eller existens

kroppsligen
Ordklass adverb
● med avseende på hela kroppen

kroppsnära
Ordklass adjektiv
● nära den levande kroppen (ofta på ett positivt sätt)

kroppspulsåder
Ordklass substantiv
● aorta

kroppsrörelse
Ordklass substantiv
● en kroppsdels rörelse
● speciellt: motion

kroppsspråk
Ordklass substantiv
● sammanfattningen av olika sätt att med kroppen uttrycka känslor, sinnestillstånd och attityder etc. (om t.ex. mimik, gester, blickar och kroppshållning)

kroppsställning
Ordklass substantiv
● sätt att hålla kroppen

kroppstyngd
Ordklass substantiv
● kroppens tyngd så som den balanseras

kroppsvisitera
Ordklass substantiv
● utföra kroppsvisitation av

kroppsövning
Ordklass substantiv
● kroppsrörelser i motionssyfte

kroppvisitation
Ordklass substantiv
● undersökning av en misstänkt persons kropp och kläder för att hitta gömda föremål (vanligen utförd av polis, tull etc.)

kroppås
Ordklass substantiv
● stock i takkonstruktionen i ryggåsstuga, som vilar ytterst på gavelspetsarna

kross
Ordklass substantiv
● maskin som krossar sten, säd m.m.
● utvidgat: anläggning med krossmaskiner
● något som har krossats
● överfört: vinst med många mål, t.ex. i fotboll Bruklighet sportjargong

krossa
Ordklass verb
● få något att gå sönder i finfördelad form genom att slå, stöta, mala, pressa eller klämma (särskilt med avseende på något hårt och sprött) Grammatik ofta passiv eller perfekt particip
● utvidgat: helt ha sönder något
● även överfört
● fara över Bruklighet vardagligt, skämtsamt Grammatik i vissa uttryck

krossa någons hjärta
Frasklass verbfras
● göra någon djupt olycklig (p.g.a. obesvarad kärlek e.d.)

krossfri
Ordklass adjektiv
● som inte kan krossas

krosskada
Ordklass substantiv
● skada som har uppkommit genom krossning (vanligen på människa)

krossmaskin
Ordklass substantiv
● masin för krossning av sten, säd m.m.

krossår
Ordklass substantiv
● sår som uppkommit genom krosskada

kroton
Ordklass substantiv
● en rumsväxt med brokiga blad

krubb
Ordklass substantiv
● mat Bruklighet vardagligt

krubba
Ordklass substantiv
● långsträckt, något rundad behållare för utfodring av nötkreatur och hästar
● speciellt om den behållare där Jesusbarnet enligt traditionen lades eller om sentida återgivning av denna
● utvidgat: arrangemang av figuriner (främst Jesusbarnet i en krubba, Josef och Maria men också bl.a. de vise männen, herdar och får), som främst används under advent och jul
● typ av daghem för små barn Bruklighet föråldrat
krubba
Ordklass verb
● äta Bruklighet vardagligt

krubbitare
Ordklass substantiv
● häst som har ovanan att svälja luft genom att ta stöd med tänderna mot krubbkant e.d. och som därigenom kan få kolik

krucifix
Ordklass substantiv
● skullptur i form av ett kors med en Kristusgestalt

kruka
Ordklass substantiv
● cylindriskt eller bukigt kärl av lergods, porslin plast, plåt eller annat material, ofta för förvaring av delvis flytande matvaror
● speciellt om sådan behållare för plantering av växter, vanligen formad som en stympad kon
● utvidgat: annat liknande föremål av hårt material Grammatik i sammansättningar
● feg person Bruklighet vardagligt

krukgods
Ordklass substantiv
● brända och glaserade lervaror

krukmakare
Ordklass substantiv
● person som yrkesmässigt tillverkar krukor eller andra föremål av bränd och glaserad lera

krukmakeri
Ordklass substantiv
● det att tillverka krukgods
● verkstad för detta

krukväxt
Ordklass substantiv
● rumsväxt som odlas i kruka

krull
Ordklass substantiv
● krulligt hår
● även om formen

krulla
Ordklass verb
● göra krullig

krulla sig
Frasklass verbfras
● bli krullig

krullhår
Ordklass substantiv
● krulligt hår

krullhårig
Ordklass adjektiv
● som har krulligt hår (om person eller huvud)

krullig
Ordklass adjektiv
● full av små lockar (om hår, huvud eller person)
● även om djurpäls

krum
Ordklass substantiv
● böjd form Grammatik i vissa uttryck
krum
Ordklass adjektiv
● böjd, ofta på ett sjukligt sätt (om del av kropp)
● även om växt e.d.

krumbukt
Ordklass substantiv
● kraftfull, slingrande rörelse
● överfört: undanglidande beteende Grammatik vanligen i nekande uttryck

krumbukta
Ordklass verb
● göra krumbukter Grammatik mest reflexivt
● även överfört

krumelur
Ordklass substantiv
● ritad krokig linje som bildar någon sorts, ofta svårbestämbar figur
● svårläst skrivtecken
● originell person som kan vara svår att förstå

krumhorn
Ordklass substantiv
● typ av träblåsinstrument med böjd nedre del, använd särskilt under 1500-talet och 1600-talet

krumma sig
Frasklass verbfras
● bli eller vara krum

krumpen
Ordklass adjektiv
● krokig och böjd av ålder eller sjukdom (om person eller kroppsdel)
● förvriden, förkrympt (om växt e.d.)

krumsprång
Ordklass substantiv
● språng högt upp i luften av glädje
● överfört: ovanligt eller olämpligt beteende e.d.

krumstav
Ordklass substantiv
● kräkla

krupp
Ordklass substantiv
● inflammation av luftstrupen, orsakad av difteri, som försvårar andningen
● annan sjukdom med likartade besvär

krus
Ordklass substantiv
● större dryckeskärl med handtag samt ofta lock
● utvidgat: kanna e.d.
● något prydande som är krusigt, vanligen av tyg
● krusig form
● överdriven artighet, särskilt i samband med vöertalning e.d.
● speciellt: det att truga

krusa
Ordklass verb
● göra krusig
● i reflexiv vanligen: bli krusig
● även bildligt
● vara överdrivet artig mot någon (på ett undergivet sätt)
● speciellt: truga

krusbär
Ordklass substantiv
● ett gulgrönt eller rödaktigt, ibland ludet bär, som växer på en taggig buske med krusiga blad (vanligen odlat)
● även om busken

krusendiv
Ordklass substantiv
● en endivsort med småkrusiga blad

kruserlig
Ordklass adjektiv
● omständlig och något tillgjord Bruklighet ålderdomligt

krushårig
Ordklass adjektiv
● som har krusigt hår

krusiduller
Ordklass substantiv
● utsmyckning i form av slingrande linjer eller snäckformiga onrament e.d.
● även om ljud
● överfört: omständligt beteende

krusidullig
Ordklass adjektiv
● som har mycket krusiduller

krusig
Ordklass adjektiv
● full av små vågor

kruska
Ordklass substantiv
● gröt av vetekli, russin, vatten m.m. (typ av hälsokost)

kruskål
Ordklass substantiv
● typ av kål med krusiga blad, t.ex. grönkål

krusmynta
Ordklass substantiv
● en mynta med krusiga blad, som används som krydd- och medicinalväxt

kruspersilja
Ordklass substantiv
● typ av persilja med krusiga blad

krusta
Ordklass substantiv
● skal eller skorpa
● sårskorpa Bruklighet särskilt medicin

krustad
Ordklass substantiv
● mindre, flottyrkokt bakverk i form av en bägare, avsett att fyllas med stuvning
● ofta om bakverket inklusive fyllningen

krustång
Ordklass substantiv
● tång för krusning av hår Bruklighet mest historiskt

krut
Ordklass substantiv
● typ av explosivt ämne som används för att driva fram projektiler ut skjutvapen e.d.
● överfört: kraft och energi

kruta
Ordklass verb
● särskilt: skjuta hårt i fotboll, ishockey etc. (med avseende på bollen, pucken etc. eller resultatet) Bruklighet vardagligt Grammatik med partikel

krutbrännare
Ordklass substantiv
● en orkidé vars avlånga ax har en topp av outvecklade, svartröda, liksom krutstänkta blommor

krutdurk
Ordklass substantiv
● krutmagasin, särskilt på fartyg
● vanligen överfört i uttryck för politisk situation på gränsen till revolution e.d.

krutgubbe
Ordklass substantiv
● kärnfrisk gubbe

krutgumma
Ordklass substantiv
● kärnfrisk gumma

kruthorn
Ordklass substantiv
● mindre, ofta utsmyckad behållare för förvaring av krut till laddning av skjutvapen Bruklighet historiskt

krutmotor
Ordklass substantiv
● kemisk raketmotor med fast drivmedel

krutong
Ordklass substantiv
● smörstekt skiva av vitt bröd som underlag för stuvningar, äggrätter e.d.
● även om sådant bröd i form av små tärningar som serveras till soppa

krutraket
Ordklass substantiv
● särskilt: kort, muskulös person med förmåga att blixtsnabbt utveckla stor kraft, ofta i sport, t.ex. ishockey eller slalom Bruklighet vardagligt

krutrök
Ordklass substantiv
● rök uppkommen vid förbränning av krut
● numera vanligen bildligt i uttryck för att någon har tillräcklig erfarenhet (militär eller annan)

kruttorr
Ordklass adjektiv
● mycket torr

krux
Ordklass substantiv
● irriterande, enstaka svårighet i något som annars är problemfritt

kry
Ordklass adjektiv
● som har ett gott hälsotillstånd

krya på sig
Frasklass verbfras
● bli kryare
● särskilt i uppmaningar

krycka
Ordklass substantiv
● typ av käpp med stöd för armen så att man kan stödja sig tungt på den
● höjt handtag på käpp eller paraply

kryckeståt
Ordklass substantiv
● en folklig ceremoni i samband med lysning, varvid träd som är avkvistade utom i toppen reses på gården hos den blivande bruden Bruklighet historiskt

kryckig
Ordklass adjektiv
● dålig Bruklighet vardagligt Grammatik i vissa uttryck

krydda
Ordklass substantiv
● ämne från växt med stark smak, som används som smaktillsats till mat (ofta framställt av växtens frukt eller frön)
● ibland utvidgat om andra krakteristiska tillsatser i andra sammanhang
● överfört: stimulerande tillsats tilll något
krydda
Ordklass verb
● smaksätta med en eller flera kryddor
● utvidgat: ge extra stark lukt eller smak åt
● överfört: ge stimulerande tillsats till

kryddbod
Ordklass substantiv
● speceriaffär Bruklighet ålderdomligt

kryddgrönt
Ordklass substantiv
● färska gröna kryddväxter, t.ex. persilja eller kryddkrasse

kryddig
Ordklass adjektiv
● som starkt smakar eller doftar krydda

kryddkrasse
Ordklass substantiv
● en korsblommig ört med små gröna blad som används som kryddgrönt

kryddmått
Ordklass substantiv
● särskilt: ett mått i matrecept motsvarande ungefär en milliliter

kryddnejlika
Ordklass substantiv
● en stark, aromatisk krydda, gjord av de torkade blomknopparna från ett ostindiskt träd, besläktat med myrten, som används i t.ex. bakverk, efterrätter, indisk mat och vissa mediciner

kryddpeppar
Ordklass substantiv
● en peppar med fyllig smak, beredd av torkade, omogna bär från ett västindiskt träd, besläktat med myrten, som används t.ex. i korv och till inlagd sill

kryddsalt
Ordklass substantiv
● salt smaksatt med olika kryddor

kryddstark
Ordklass adjektiv
● starkt kryddad

krylla
Ordklass verb
● uppträda i stor, okontrollerad, rörlig mängd (särskilt om små djur eller om människor)
● vara fylld av stor, okontrollerad, rörlig mängd
● även med opersonlig konstruktion

krympa
Ordklass verb
● dra ihop sig till mindre omfång (särskilt om textilier e.d.)
● även om annan företeelse, varaktigt eller tillfälligt
● även i fråga om minskning av antal
● ofta överfört, särskilt i fråga om upplevelse av rumsliga eller tidsliga avstånd
● få att dra ihop sig (särskilt med avseende på textilier e.d.)
● även överfört

krympbehandlad
Ordklass adjektiv
● behandlad för att motstå krympning

krympfilm
Ordklass substantiv
● typ av plastfolie för tättslutande förpackning

krympfri
Ordklass adjektiv
● som inte krymper

krympling
Ordklass substantiv
● person vars kropp är vanställd och som därigenom har nedsatt rörelseförmåga (särskilt om person som har mist någon av sina lemmar) Bruklighet föråldrat

krympmån
Ordklass substantiv
● viss utsträckning i vilken något minskas genom krympning och som därför måste läggas till vid åtgångsberäkning

kryogen
Ordklass adjektiv
● som alstrar mycket låga temperaturer

kryolit
Ordklass substantiv
● ett vitt mineral som består av en förening av natrium, aluminium och fluor och används i glasindustrin och vid aluminiumframställning

kryostat
Ordklass substantiv
● köldaggregat konstruerat för att hålla konstant, mycket låg temperatur

kryoteknik
Ordklass substantiv
● teknik att nå mycket låga temperaturer

kryp
Ordklass substantiv
● litet, krypande eller krälande djur (särskilt om insekt eller mask)
● utvidgat: litet människobarn Bruklighet smeksamt
● ibland även om vuxen människa eller i liknelser för att beskriva en vuxen människa Bruklighet ofta nedsättande
● krypande känsla

krypa
Ordklass verb
● förflytta sig med en stor del av kroppen längs underlaget (vanligen om djur med mycket korta ben men även om människor som förflyttar sig på alla fyra
● utvidgat: röra sig (delvis) med nedhukad kropp Grammatik vanligen med partikel
● överfört om fordon e.d., enbart med framhävande av låg hastighet: förflytta sig långsamt
● även om tid som rör sig långsamt
● även bildligt och överfört
● speciellt i uttryck för fjäskigt, inställsamt uppträdande
● kännas i kroppen såsom av något som kryper Bruklighet vanligen i opersonlig konstruktion
● även överfört i uttryck för obehagliga sinnestillstånd
● spela lägre kort än det dittills högsta i ett stick för att av någon anledning undvika att ta hem detta
● fortlöpnade förändras till formen under samtidig påverkan av viss dragkraft och viss hög temperatur (särskilt om metall)

krypa bakom någon
Frasklass verbfras
● ängsligt söka stöd hos någon

krypa till korset
Frasklass verbfras
● ödmjuka sig

kryperi
Ordklass substantiv
● alltför uppenbar inställsamhet

krypfil
Ordklass substantiv
● körfält för fordon som kör långsamt, särskilt i kraftiga motlut

kryphål
Ordklass substantiv
● speciell, svårupptäckt möjlighet att klara sig undan något (vanligen om tillåten men moraliskt tvivelaktig utväg)

kryphållfasthet
Ordklass substantiv
● hållfasthet mot formförändring vid hög belastning Bruklighet teknik

krypin
Ordklass substantiv
● litet, trivsamt rum eller hem

krypköra
Ordklass verb
● köra så långsamt det går (särskilt med bil e.d.)

krypskytt
Ordklass substantiv
● person som ägnar sig åt krypskytte

krypskytte
Ordklass substantiv
● skjutning från bakhåll mot mänskligt mål
● ofta överfört om försåtligt, ofta anonymt angrepp e.d.

krypta
Ordklass substantiv
● underjordiskt grav- eller kultrum i en större kyrka, vanligen under koret
● insjunken, rörformad hålighet i ett organ
● täckt gång eller inbuktning (t.ex. om körtelgångar och blåsor)

kryptera
Ordklass verb
● överföra meddelande till hemlig kod (särskilt i militära sammanhang)

kryptisk
Ordklass adjektiv
● ytterst svårbegriplig (om språkligt meddelande)

krypto
Ordklass substantiv
● hemlig kod (särskilt i militära sammanhang)
● meddelande på hemlig kod
● en typ av korsord där bokstäver ersatts med siffror och där lösaren ska lista ut vilka bokstäver siffrorna motsvarar

kryptogam
Ordklass substantiv
● typ av växt som inte utvecklar frön
kryptogam
Ordklass adjektiv
● som inte bildar frön utan fortplantar sig könslöst med hjälp av sporer, celldelning e.d. eller könligt genom sammansmältning av könsceller (gameter; om vissa växter)

kryptogram
Ordklass substantiv
● meddelande eller text som överförts till hemlig kod
● ibland överfört om obegriplig text i allmänhet

krypton
Ordklass substantiv
● ett grundämne som tillhör ädelgaserna

krysantem
Ordklass substantiv
● krysantemum

krysantemum
Ordklass substantiv
● typ av korgblommig växt, ofta med stora blomkorgar
● speciellt om vissa odlade sorter (med flikiga och fränt doftande blad)

krysolit
Ordklass substantiv
● en genomskinlig ädelsten vars färg varierar från blekgrön till gulgrön

krysopras
Ordklass substantiv
● en grön, halvgenomskinlig ädelsten (en variant av kalcedon)

kryss
Ordklass substantiv
● tecken i form av ett snedställt kors med lika långa armar, ibland med någon speciell innebörd
● även om mittunkten där marmarna möts
● även om föremål med sådan form
● utvidgat: övre hörn av målställning, där ribban och stolpen möts
● korsord
● det att kryssa med segelbåt
● allmännare: segeltur

kryssa
Ordklass verb
● märka med kryss Grammatik vanligen med partikel
● lägga i kors Bruklighet mindre brukligt
● segla i sicksack mot vinden
● utvidgat: resa omkring i båt
● ytterligare utvidgat: förflytta sig i sicksack
● även abstrakt, ofta med negativ bibetydelse

kryssa mellan skylla och karybdis
Frasklass verbfras
● försöka undvika två olika, samtidigt lurande faror (ursprungligen två havsvidunder som drog sjöfarande i fördärvet) Bruklighet litterärt

kryssare
Ordklass substantiv
● typ av större, snabbgående, starkt bestyckat krigsfartyg
● större segel- eller motorbåt

kryssfaner
Ordklass substantiv
● plywood

kryssförband
Ordklass substantiv
● ett murförband där tegelstenarna bildar korsform

krysshult
Ordklass substantiv
● större kors- eller T-format beslag av trä på fartyg för fastgöring av grövre tåg

kryssmast
Ordklass substantiv
● aktersta mast på råtacklat fartyg med tre master

kryssning
Ordklass substantiv
● det att kryssa
● särskilt utvidgat: långfärd till sjöss (ofta om organiserad gruppresa på större skepp)

kryssningsraket
Ordklass substantiv
● kryssningsrobot

kryssningsrobot
Ordklass substantiv
● kärnladdningsförsedd, målsökande robot avsedd för avlägsna mål

krysspår
Ordklass substantiv
● kryss- eller stjärnliknande fördjupning på skruvhuvud

krysstag
Ordklass substantiv
● ett brottningsgrepp varvid brottaren hakar ihop armarna runt motståndarens rygg och ena arm

kryssvalv
Ordklass substantiv
● fyrsidigt valv uppbyggt av två valvbågar som korsar varandra Bruklighet arkitektur

krysta
Ordklass verb
● dra samman bukmusklerna för att driva ut bukinnehåll (särskilt vid förlossning och tarmtömning)
● överfört: genom stor ansträngning lyckas åstadkomma något

krystad
Ordklass adjektiv
● påfallande anstärngd och onaturlig (särskilt om samtal, formulering e.d.)
● långsökt

krystvärk
Ordklass substantiv
● värk mot slutet av en förlossning, som driver ut fostret Grammatik ofta plural

kråka
Ordklass substantiv
● en större, grå och svart fågel med kraxande läte, som är allätare och svår boplundrare
● även om närbesläktade fåglar
● enkelt märke gjort med penna
● typ av hätta med brätte och hakband för kvinnor Bruklighet historiskt
● litet stycke torkat snor Bruklighet vardagligt

kråkbär
Ordklass substantiv
● typ av ständigt grön dvärgbuske med barrlika blad och svarta, bärliknande stenfrukter som gärna äts av fåglar
● även om bäret

kråkfågel
Ordklass substantiv
● typ av sotr, oftast mörk tätting med rak, kraftig näbb och hest kraxande eller klangfullt skränande läte

kråkfötter
Ordklass substantiv
● handstil med fula och svårlästa bokstäver och andra skrivtecken

kråkriksdag
Ordklass substantiv
● sammankomst av mycket stort antal kråkor som för oväsen genom att kraxa av alla krafter e.d.

kråkris
Ordklass substantiv
● typ av ständigt grön dvärgbuske med barrlika blad och svarta, bärliknande stenfrukter som gärna äts av fåglar

kråkslott
Ordklass substantiv
● gammal, stor, förfallen byggnad, gärna slotts- eller herrgårdsliknande

kråkspark
Ordklass substantiv
● typ av prydnadssöm som liknar spår av fågelfötter

kråksång
Ordklass substantiv
● ful, hes sång

kråkvicker
Ordklass substantiv
● en vildväxande ärtväxt med blåvioletta blommor i täta, skaftade klasar

kråkvinkel
Ordklass substantiv
● typisk småstad Bruklighet skämtsamt, nedsättande

kråma
Ordklass verb
● stolt och kokett vrida på kroppen för att visa upp sin förmenta stilighet, skönhet e.d. Grammatik mest reflexivt
● utvidgat: bete sig inställsamt

krångel
Ordklass substantiv
● besvärligt och tidsödande förfarande, som är irriterande därför att det uppfattas som onödigt
● bristande funktionsduglighet, särskilt hos maskin eller annat system
● utvidgat: sjukligt tillstånd hos kropp eller själ

krångelmakare
Ordklass substantiv
● person som ofta ställer till krångel

krångla
Ordklass verb
● få något att bli onödigt besvärligt eller tidsödande Grammatik ofta med partikeln till
● vålla besvär genom att inte vara samarbetsvillig
● utvidgat: behöva anstränga sig med något onödigt komplicerat
● tidvis fungera dåligt (särskilt om maskin)
● även utvidgat om kropp eller själ
● även mer avstrakt Grammatik med opersonlig konstruktion
● med möda föra något ingeom trång passage Grammatik vanligen reflexivt och med partikel
● även överfört

krånglig
Ordklass adjektiv
● som vållar krångel p.g.a. onödigt koplicerad utformning, uppläggning etc.
● även konkret
● utvidgat om person: besvärlig
● som fungerar dåligt

krås
Ordklass substantiv
● ätliga inälvor i fågel
● förr även om ätliga inälvor i bl.a. fisk och kalv
● veckad remsa av tyg eller spets runt halslinning eller ärm e.d.

kråsnål
Ordklass substantiv
● typ av prydnadsnål att sätta i halsduk e.d.

kräckla
Ordklass substantiv
● biskopsstav med inrullat, ornamenterat krön

kräfta
Ordklass substantiv
● typ av ätligt, tiofotat kräftdjur som lever i sötvatten och blir kraftigt rött efter kokning (betraktas som en typiskt svensk delikatess)
● även om andra havslevande kräftdjur Grammatik i sammansättningar
● cancer Bruklighet föråldrat
● utvidgat: en växtsjukdom med sår och svulster, orsakad av en parasitsvamp

Kräftans vändkrets
Frasklass nominalfras
● sommarsolståndets vändkrets Bruklighet astronomi

kräftbur
Ordklass substantiv
● bur att fånga kräftor i

kräftdjur
Ordklass substantiv
● typ av huvudsakligen vattenlevande leddjur med hårt kitinskal runt kroppen som ofta är uppdelas i tre segment: huvud, mellankropp och bakkropp (om t.ex. kräfta, krabba, hummer och räka)

kräftgång
Ordklass substantiv
● gång baklänges
● vanligen överfört i uttryck för fortlöpande försämring

kräftpest
Ordklass substantiv
● dödande sjukdom hos kräftor, orsakad av en svamp

kräftskiva
Ordklass substantiv
● fest i augusti vid vilken man äter kräftor och nästan alltid dricker sprit (ofta med färgglada papperslampor, lustiga hattar m.m.)

kräftsmör
Ordklass substantiv
● levern på en kräfta (betraktad som en delikatess)
● någon gång även om smör med kräftsmak

kräftsvulst
Ordklass substantiv
● bildning i kroppen som beror på okontrollerad nybildning av celler
● överfört: snabbt växande och skadlig företeelse

kräk
Ordklass substantiv
● moraliskt klandervärd person Bruklighet nedsättande
● även som skällsord (något försvagat)
● svag eller viljelös person
● även om djur Bruklighet nedsättande eller ömkande
● ursprungligen om insekt e.d.

kräkas
Ordklass verb
● reflexmässigt utlösa tömning av maginnehållet via matstrupen och munnen, vanligen p.g.a. illamående

kräkfärdig
Ordklass adjektiv
● som känner behov att kräkas

kräkla
Ordklass substantiv
● biskopsstav med inrullat, ornamenterat krön

kräkmedel
Ordklass substantiv
● medel som framkallar kräkning
● överfört: någon eller något som framkallar äckelkänslor

kräkning
Ordklass substantiv
● det att kräkas
● uppkastning (om resultatet) Grammatik vanligen plural

kräks
Ordklass substantiv
● uppkastat maginnehåll Bruklighet vardagligt

kräla
Ordklass verb
● förflytta sig med kroppen utsträckt mot underlaget och med hjälp av slingrande rörelser (särskilt om djur som helt eller delvis saknar extremiteter)
● även om något som uppträder i stor mängd med detta rörelsesätt Grammatik i opersonlig konstruktion
● utvidgat om person: kravla

kräla i stoftet
Frasklass verbfras
● visa sin underdånighet eller obetydlighet

kräldjur
Ordklass substantiv
● typ av växelvarmt, landlevande ryggradsdjur med hud täckt av hornfjäll eller hornplåtar, som förekommer särskilt i subtropiska områden

kräm
Ordklass substantiv
● slät, tjockflytande massa
● speciellt: tjockflytande, söt massa, ofta av kokt frukt m.m., till efterrät, fyllning etc.
● speciellt även om vissa kemisk-tekniska preparat, särskilt för skönhetsvård
● gräddfärg Grammatik mest i sammansättningar

krämare
Ordklass substantiv
● affärsman Bruklighet nedsättande
● utvidgat: beräknande och materialistisk person

krämig
Ordklass adjektiv
● som liknar kräm till utseende eller konsistens

krämla
● substantiv

krämpa
Ordklass substantiv
● lindrig sjukdom eller annan kroppslig åkomma som ger sig till känna ofta Grammatik ofta plural

krämta
Ordklass verb
● harkla sig Bruklighet mindre brukligt

kränga
Ordklass verb
● luta åt ena sidan i fråga om rörelse eller position p.g.a. ojämnt underlag e.d. (särskilt om fartyg)
● utvidgat om annat fortskaffningsmedel e.d.: luta åt än den ena, än den andra sidan
● få att luta åt ena sidan (även i fråga om upprepade rörelser; särskilt med avseende på fortskaffningsmedel)
● även i fråga om den egna kroppen Grammatik i absolut konstruktion
● dra något med vickande rörelser och visst besvär över något annat (vanligen med avseende på klädesplagg) Grammatik ofta med partikel
● speciellt: vända något ut och in så att utsida blir insida
● sälja tillfälligt eller i mindre skala Bruklighet vardagligt

kränga sig
● förflytta sig med vickande rörelser och visst besvär igenom något annat

krängningshämmare
Ordklass substantiv
● anordning som förhindrar överdrivna krängningar på bil e.d.

krängningsprov
Ordklass substantiv
● prov som genom krängning mäter fartygs stabilitet Bruklighet skeppsbyggnad

kränka
Ordklass verb
● behandla någon nedsättande genom att angripa den personliga hedern (i ord eller genom handling) Grammatik ofta perfekt particip
● ofta med avseende på känslor e.d.
● sexuellt våldföra sig på
● underlåta att respektera bestämmelse e.d. (särsilt i politiska sammanhang)
● även allmännare

kränkning
Ordklass substantiv
● det att kränka någon
● det att överträda något

kräpp
Ordklass substantiv
● tunt tyg med krusig yta

kräppa
Ordklass verb
● krusa tyg eller papper

kräppnylon
Ordklass substantiv
● kräppbehandlad elastisk nylon

kräsen
Ordklass adjektiv
● svår att tillfredsställa (om person, särskilt i fråga om mat)
● utvidgat i fråga om kultur e.d.
● även om yttring av detta

kräslig
Ordklass adjektiv
● mycket läcker (om mat) Bruklighet något ålderdomligt
● utvidgat: förnämt njutningsfylld

kräsligen
Ordklass adverb
● kräsligt Bruklighet ålderdomligt

kräsmagad
Ordklass adjektiv
● kräsen i fråga om mat och dryck

kräva
Ordklass substantiv
● säcklik utvidgning av matstrupen hos fåglar, använd för lagring eller bearbetning av föda
kräva
Ordklass verb
● framföra som sitt krav
● även med avseende på person
● utvidgat och icke-levande företeelse: framtvinga
● uppmana någon att lämna tillbaka utlånade pnegar, utlånat föremål e.d.
● komma att kosta Grammatik i vissa uttryck

kräva in
Frasklass verbfras
● infordra

krävande
Ordklass adjektiv
● som ställer stora krav
● som innebär stor ansträngning fysiskt eller psykiskt

krävas
Ordklass verb
● vara nödvändigt med

krögare
Ordklass substantiv
● person som driver en krog eller restaurang

krök
Ordklass substantiv
● kraftig sväng eller kurva
● sup Bruklighet vardagligt
● utvidgat: sprit Grammatik i bestämd form singular

kröka
Ordklass verb
● göra krokig
● göra en krök (särskilt om väg men även allmännare) Grammatik ofta reflexivt
● dricka sprit (vid visst tillfälle eller vanmässigt) Bruklighet vardagligt

kröka armen
Frasklass verbfras
● ta en sup Bruklighet vardagligt

kröka på munnen
Frasklass verbfras
● le hånfullt

kröka rygg
Frasklass verbfras
● visa sig underdånig

krökt
Ordklass verb
● krokig eller böjd

krön
Ordklass substantiv
● äversta del av något högt (ofta om naturföreteelse)
● särskilt: utsmyckad vöersta del av något högt
● överfört: kulmen

kröna
Ordklass verb
● högtideligen sätta krona på någon (för att formellt göra vederbörande till regent e.d.)
● även något utvidgat
● ytterligare utvidgat: förse med dekorativ övre del
● ibland även: förse med bild av krona
● överfört: fullända
● bilda krön till
● utvidgat: bilda dekorativ övre del på

krönika
Ordklass substantiv
● historisk berättande framställning i tidsföljd och vanligen utan anspråk på djupare beskrivning eller förklaring
● speciellt: översikt i presse eller etermedier över viktiga aktuella händelser
● allmännare: berättande framställning i tidsföljd

krönikebok
Ordklass substantiv
● endera av två böcker i Gamla testamentet Grammatik vanligen bestämd form

krönikespel
Ordklass substantiv
● skådespel av krönikekaraktär

krönikör
Ordklass substantiv
● person som skriver krönikor, särskilt i pressen

kröning
Ordklass substantiv
● högtidligt ceremoni vid vilken en regent invigs i sitt ämbete, ursprungligen genom att förses med krona

krösamos
Ordklass substantiv
● lingonsylt Bruklighet provinsiellt

kröson
Ordklass substantiv
● lingon Bruklighet provinsiellt

krösus
Ordklass substantiv
● mycket rikt person Bruklighet vardagligt

kub
Ordklass substantiv
● en sluten, tredimensionell geometrisk figur som begränsas av sex sammanhängande, kvadratiska ytor
● föremål med sådan form
● produkt som består av ett visst tal multiplicerat två gånger med sig självt

kuban
Ordklass substantiv
● mansperson från Kuba
● i plural ofta om personer från Cuba oavsett kön

kubansk
Ordklass adjektiv
● som har att göra med Kuba

kubanska
Ordklass substantiv
● kvinna från Kuba

kubb
Ordklass substantiv
● kort, tjockt stycke ändträ
● även utvidgat om föremål med liknande form
● styv herrhatt med rundkulle

kubbas
Ordklass verb
● slåss (vanligen på ett relativt oskyldigt sätt)

kubbe
Ordklass substantiv
● kort, tjockt stycke ändträ
● även utvidgat om föremål med liknande form

kubera
Ordklass verb
● beräkna volymen av något (särskilt med avseende på virke på rot) Bruklighet skogsbruk m.m.
● multiplicera visst tal två gånger med sig självt Bruklighet matematik; mindre brukligt

kubik
Ordklass substantiv
● mått för volym motsvarande en kub vars sida har angiven längd eller om den mängd som ryms i sådant mått Grammatik mest i sammansättningar
● särskilt: kubikmeter eller kubikfot Grammatik som kortform
● speciellt även beträffande motorcylindrar: kubikcentimeter Bruklighet vardagligt
● allmännare: volym Grammatik i sammansättningar

kubikmått
Ordklass substantiv
● mått på volym

kubikrot
Ordklass substantiv
● tal vars kub är lika med ett givet tal

kubisk
Ordklass adjektiv
● som har kubform
● som är av tredje graden (om matematiska uttryck)

kubism
Ordklass substantiv
● en konstriktning som använder sig av geometriskt förenklade former för att bygga upp bilder av mer eller mindre verklighetsrelaterade motiv

kubist
Ordklass substantiv
● konstnär som utnyttjar kubismens metoder

kubistisk
Ordklass substantiv
● som använder sig av kubismens metoder (om målning e.d.)

kuckel
Ordklass substantiv
● sysslande med något i smyg (ofta med något förbjudet eller otillbörligt) Bruklighet vardagligt

kuckeliku
Ordklass substantiv
● tuppens galande
● även som ljudhärmande utrop eller beskrivning
● kuckel Bruklighet vardagligt

kuckla
Ordklass verb
● bedriva kuckel Bruklighet vardagligt Grammatik ofta med partikel

kucku
Ordklass substantiv
● gökens läte
● även som ljudhärmande utrop

kudde
Ordklass substantiv
● påse av tyg som är stoppad med något mjukt och avsedd att vila huvdet på eller som prydnad
● utvidgat: annat mjukt föremål eller del av föremål

kuddkrig
Ordklass substantiv
● slagsmål med kuddar som vapen

kuddvar
Ordklass substantiv
● tyghölje närmast stoppningen i en kudde

kuf
Ordklass substantiv
● underlig person

kufisk
Ordklass adjektiv
● som har oväntade och besynnerliga egenskaper

kugg
Ordklass substantiv
● endera av de utskjutande tänder som sitter i kanten av ett drivande hjul och som griper in i mellanrummen på ett annat hjul (eller kedja e.d.) och överför roterande rörelse
● överfört: liten och självständig del av något större

kugga
Ordklass verb
● underkänna i tentamen

kugge
Ordklass substantiv
● endera av de utskjutande tänder som sitter i kanten av ett drivande hjul och som griper in i mellanrummen på ett annat hjul (eller kedja e.d.) och överför roterande rörelse
● överfört: liten och självständig del av något större

kuggfråga
Ordklass substantiv
● fråga som innehåller en tankefälla
● ursprungligen: fråga som ges för att godkänna eller kugga någon i en tentamen

kugghjul
Ordklass substantiv
● hjulformig maskindel med kuggar för överföring av rotationsrörelse m.m. (med ett utväxlingsförhållande som beror av kuggantalet)

kuggstång
Ordklass substantiv
● maskindel som består av en rak stång med kuggar

kuggväxel
Ordklass substantiv
● anordning för överföring av kraft mellan två eller flera axlar med hjälp av kugghjul

kujon
Ordklass substantiv
● feg stackare Bruklighet ålderdomligt eller litterärt

kujonera
Ordklass verb
● behandla någon överlägset och förtryckande

kuk
Ordklass substantiv
● det manliga yttre könsorganet Bruklighet starkt vardagligt
● även nedsättande om mansperson

kul
Ordklass adjektiv
● som ger tillfällig förnöjelse (om person eller händelse) Bruklighet vardagligt
● även substantiverat

kula
Ordklass substantiv
● mindre föremål med sfärisk form, vanligen av metall eller annat hårt material
● ofta om projektil till finkalibrigt eldvapen (numera inte sfärisk)
● speciellt: fotboll Bruklighet sportjargong
● även om sådant föremål som formats av lösare material
● del av något som liknar ett sådant föremål
● utvidgat: typ av spel som spelas med stenkulor e.d.
● ibland även: kulstötning Grammatik kortform
● större hålighet i jord eller berg, som används som bo eller bostad av vissa djur eller människor
● utvidgat: tillhåll (ibland för tvivelaktig verksamhet)
● pengar Bruklighet vardagligt Grammatik mest plural

kulak
Ordklass substantiv
● rysk självägande bonde Bruklighet ofta nedsättande, historiskt

kulen
Ordklass adjektiv
● mulen och kall

kulfång
Ordklass substantiv
● skyddsanordning på skjutbana

kulgevär
Ordklass substantiv
● räfflat gevär för skjutning av enstaka projektil per skott

kulhål
Ordklass substantiv
● hål efter projektil

kuli
Ordklass substantiv
● fattig asiatisk daglönare Bruklighet nedsättande, ålderdomligt

kulig
Ordklass adjektiv
● rolig Bruklighet vardagligt eller barnspråk

kulinarisk
Ordklass adjektiv
● som hör samman med särskilt god mat eller med matlagning

kuling
Ordklass substantiv
● hård vind (cirka 14-21 meter per sekund)

kuliss
Ordklass substantiv
● flyttbar bakgrundsdekoaration på teaterscen
● även om utrymmet mellan eller bakom sådana
● överfört: något som döljer

kulkvarn
Ordklass substantiv
● krossmaskin där hårt gods mals sönder i en trumma med inalgda järn- eller stålkulor

kulkärve
Ordklass substantiv
● serie av projektiler från helautomatiskt vapen

kull
Ordklass substantiv
● grupp djurungar som är födda eller kläckta på samma gång och har samma mor och far
● ibland även om (mänsklig) syskonskara
● utvidgat: grupp av människor som fötts ungefär samtidigt eller examinerats samtidigt från en skola, kurs e.d.
● en grupplek i vilken en deltagare skall försöka nudda någon av de andra samtidigt som han säger "kull" (varvid den som nuddats blir den som skall försöka nudda någon av de andra)
● även som föreskrivet utrop i denna lek
● rundad del av något
kull
Ordklass adverb
● hastigt ned på marken eller golvet
● även abstrakt

kulla
Ordklass substantiv
● kvinna från Dalarna
● även allmännare
● hornlöst nötkreatur med hornkammen ombildad till en pannknöl
kulla
Ordklass verb
● vidröra någon när man leker kull

kullager
Ordklass substantiv
● axellager med kulor mellan en roterande och en fast del, så att glidfriktionen ersatts med den betydligt mindre rullfriktionen

kulle
Ordklass substantiv
● rundad upphöjning av marken som sluttar åt alla sidor (vanligen av realtivt begränsad höjd)
● utvidgat om föremål med liknande form
● rundad del av något

kulled
Ordklass substantiv
● vridbar och något böjbar ledanordning bestående av en kula lagrad i en skål som omsluter mer än halva kulan
● speciellt om led i skelett (fär ett kulformigt ben ledar mot en ledskål)

kullerbytta
Ordklass substantiv
● rotering av kroppen ett helt varv framåt eller bakåt med huvudet och händerna i marken eller golvet
● oavsiktlig rörelse (fall e.d.)
● liknande rörelse av fordon e.d.
● även överfört

kullersten
Ordklass substantiv
● liten sten med avrundade kanter, som förr användes i gatläggning och som ger en kullrig yta
● ofta kollektivt

kullig
Ordklass adjektiv
● som har många kullar
● hornlös (särskilt om nötkreatur)

kullkasta
Ordklass verb
● särskilt: göra omöjlig att förverkliga

kullko
Ordklass substantiv
● kullig ko

kullra
Ordklass verb
● rulla Bruklighet provinsiellt

kullrig
Ordklass adjektiv
● tydligt rundad (som en kulle e.d.)
● utvidgat: yta e.d. med flera små bulor

kulmage
Ordklass substantiv
● rudn, utputande mage

kulmen
Ordklass substantiv
● höjdpunkt i en utveckling eller ett förlopp

kulmination
Ordklass substantiv
● det att uppnå kulmen
● konkretare, speciellt: en himlakropps passage av en orts meridian

kulminera
Ordklass verb
● nå sin kulmen
● konkretare, speciellt: passera en orts meridian (om himlakropp)

kulna
Ordklass verb
● bli kulen Bruklighet mindre brukligt

kulning
Ordklass substantiv
● ålderdomlig falsettsång, vanligen utan text, för att kalla samman sjur vid vallning Bruklighet provinsiellt

kulpenna
Ordklass substantiv
● kulspetspenna

kulram
Ordklass substantiv
● hjälpmedel för räkning, bestående av en ram och ett antal ribbor eller ståltrådar med uppträdda, flyttbara kulor

kulsinter
Ordklass substantiv
● sinter av järnmalmspulver i kulform (som halvfabriakt vid järntillverkning)

kulskrivmaskin
Ordklass substantiv
● skrivimaskin med typerna samlade på en utbytbar kula

kulspetspenna
Ordklass substantiv
● penna vars verksamma del är en rörlig kula som matas med en särskild bläckpasta från en behållare inuti skaftet

kulspruta
Ordklass substantiv
● ett finkalibrigt, snabbskjutande, automatiskt eldvapen, som matas med gevärspatroner uppträdda på band
● överfört: fruktad målskytt i fotboll, ishockey e.d.

kulsprutegevär
Ordklass substantiv
● ett automatvapen med gevärskaliber och med en vikt av högst tio kilogram

kulsprutenäste
Ordklass substantiv
● militär stödjepunkt som är bestyckad med en eller flera kulsprutor

kulsprutepistol
Ordklass substantiv
● helautomatiskt handeldvapen för pistolammunition med en vikt av cirka fyra kilogram

kulstötare
Ordklass substantiv
● person som regelmässigt utövar och tävlar i kulstötning

kulstötning
Ordklass substantiv
● en friidrottsgren där det gäller att stöta iväg en metallkula så långt som möjligt med en arm (efter en kort ansats som måste utföras i en ganska liten ring)

kult
Ordklass substantiv
● gemensam dyrkan av viss gud eller annan helig företeelse, som utövas genom fastställda, högtidliga handlingar (särskilt i utomeuropeiska religioner; ofta med tonvikt på de speciella uttrycksformerna)
● försvagat: dyrkan av icke-religiös företeelse
● speciellt: dyrkan av enstaka person
● stång för manövrering av roderaxel Bruklighet mindre brukligt

kultföremål
Ordklass substantiv
● föremål som används vid kultutövning eller som är en viktig symbol för kulten
● försvagat: mycket populär företeelse

kulthandling
Ordklass substantiv
● högtidlig handling i en viss kult (särskilt vid ceremoni e.d.)

kulting
Ordklass substantiv
● spädgris

kultis
Ordklass substantiv
● folkdans och gammaldans Bruklighet vardagligt

kultisk
Ordklass adjektiv
● som utger del av en kult

kultivator
Ordklass substantiv
● typ av tung och hög harv för djupbearbetning av jord
● handredskap med metalltänder för luckring och luftning av rabatter. stenpartier o.d.

kultivera
Ordklass verb
● odla upp eller bruka jord
● bibringa någon kultur och förfinat umgängessätt
● någon gång även utvidgat: förädla

kultiverad
Ordklass adjektiv
● uppodlad och brukad (om jord)
● som besitter bildning och ett förfinat umgängessätt
● även om handling o.d.

kultje
Ordklass substantiv
● kuling Bruklighet föråldrat

kultur
Ordklass substantiv
● form i vilken viss större grupp människor ordnar sin försörjning och organiserar gemensamma angelägenheter på samhällelig nivå (särskilt i äldre tider eller i avlägsna områden)
● ibland om motsvarande grupp människor
● även med tonvikt på resultatet av motsvarande mänskliga verksamhet
● ofta försvagat med tonvikt på samhälleligt beteende etc.
● sammanfattningen av allt som skapats av människor för att ge högre andliga upplevelser i allmänhet eller under viss tid, inom visst område etc. (särskilt om konst, litteratur, musik o.d. men även om vetenskap) Grammatik sällan plural
● ibland positivt om konst, litteratur etc. av hög kvalitet
● även om konst, litteratur etc. inom eller för viss grupp
● ofta försvagat om kunskap om sedvänjor och regler för gott uppträdande
● försvagat: regler för gott uppträdande etc. på visst område Bruklighet i sammansättningar
● det att systematiskt odla jord med vissa växter (även om det som odlas)
● även beträffande vissa djur
● inskränkt: systematisk renodling av mikroorganismer e.d.

kulturantropologi
Ordklass substantiv
● vetenskapen om kultur- och samhällstyper och om människan som kultur- och samhällsvarelse (med inspiration från amerikansk tradition)

kulturarbetare
Ordklass substantiv
● person med konstnärligt yrke

kulturartikel
Ordklass substantiv
● tidningsartikel med anknytning till kulturlivet i vid mening

kulturarv
Ordklass substantiv
● idéer och värderingar som ingår i en kulturs historia och som fungerar som en gemensam referensram
● mer konkret: de föremål som är bevarade från äldre tider

kulturattaché
Ordklass substantiv
● tjänsteman vid ambassad eller liknande med vissa kulturella uppgifter

kulturbygd
Ordklass substantiv
● bygd där människor bott sedan lång tid tillbaka

kulturbärare
Ordklass substantiv
● person som verkar i den andliga kulturens tjänst
● även om samhällsgrupp eller nation

kulturchock
Ordklass substantiv
● chock orsakad av möte med en kultur som starkt avviker från den kultur man är van vid

kulturell
Ordklass adjektiv
● som har att göra med andlig kultur
● som utmärks av hög andlig kultur
● som har att göra med seder och bruk

kulturfolk
Ordklass substantiv
● folk som nått en högre grad av andlig kultur enligt vissa normer

kulturform
Ordklass substantiv
● typ av andlig kultur

kulturgeografi
Ordklass substantiv
● del av geografin som studerar befolkningen, näringslivet och kulturlandskapet

kulturgärning
Ordklass substantiv
● betydelsefull kulturell insats

kulturhistoria
Ordklass substantiv
● vetenskapen om den historiska utvecklingen av den mänskliga kulturens olika former (med undantag av statslivet)

kulturhus
Ordklass substantiv
● byggnad för kulturella aktiviteter i mycket vid bemärkelse
● ibland: kulturhistoriskt värdefull byggnad

kulturknutte
Ordklass substantiv
● person som yrkesmässigt ägnar sig åt andlig kultur o.d. Bruklighet något nedsättande
● allmännare: kulturintresserad person

kulturkollision
Ordklass substantiv
● kulturkrock

kulturkrets
Ordklass substantiv
● krets av kulturellt samhöriga folk och länder

kulturkrock
Ordklass substantiv
● problem som uppstår när personer från en kultur konfronteras med personer från en annan kultur

kulturlager
Ordklass substantiv
● jordlager som innehåller rester från äldre kultur Bruklighet särskilt arkeologi

kulturland
Ordklass substantiv
● land med högklassig andlig kultur

kulturliv
Ordklass substantiv
● kulturellt liv

kulturminne
Ordklass substantiv
● föremål av kulturhistoriskt värde
● ibland speciellt om byggnad

kulturminnesmärke
Ordklass substantiv
● större kulturminne

kulturmönster
Ordklass substantiv
● sammanhanget mellan olika delar i en kultur (beträffande sätt att leva, bete sig etc.)

kulturpersonlighet
Ordklass substantiv
● högt bildad person som gjort betydande kulturella insatser

kulturpolitik
Ordklass substantiv
● politik som rör kulturella frågor

kulturradikal
Ordklass substantiv
● person med radikala åsikter i kulturfrågor

kulturreservat
Ordklass substantiv
● bebyggt område som bevaras som kulturminnesmärke

kulturrevolution
Ordklass substantiv
● process med stora politiska omvälvningar inom kulturlivet
● särskilt: den rent politiska omvälvningen i Kina i slutet av 1960-talet

kulturråd
Ordklass substantiv
● ett statligt organ med samordnande och utredande uppgifter i kulturella frågpr Grammatik ofta bestämd form singular

kultursida
Ordklass substantiv
● tidningssida med artiklar i allmänkulturella ämnen i vid mening

kulturskribent
Ordklass substantiv
● person som skriver om kultur i tidningar eller tidskrifter

kulturskymning
Ordklass substantiv
● begynnande kulturellt förfall enligt någons (kanske föråldrade) normer

kultursnobb
Ordklass substantiv
● person som deltar i kulturlivet utan egentligt intresse utan mera för att öka sin egen prestige o.d. Bruklighet nedsättande

kulturutbyte
Ordklass substantiv
● utbyte av kulturella produkter och aktiviteter mellan olika länder e.d.

kulturväxt
Ordklass substantiv
● växt som människan lärt sig använda och som därför odlas (inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring)

kulventil
Ordklass substantiv
● typ av snabbt öppningsbar ventil

kulvert
Ordklass substantiv
● underjordisk tunnel för transporter, t.ex. mellan olika byggnader
● grov, underjordisk trumma för genomsläpp av vatten e.d., t.ex. under en väg
● grövre rörledning av betong, som utgör hölje för t.ex. vatten- eller elledningar

kulör
Ordklass substantiv
● färgton (vanligen inte om svart, vitt eller grått)
● speciellt om hudfärg
● även överfört
● speciellt: politisk åsiktsriktning
● brunfärgad vätska, tillverkad av bränt socker, som används för färgning av öl, bärnnvin, såser och andra livsmedel

kulört
Ordklass adjektiv
● som har viss färgton (vanligen i motsats till vitt eller ofärgat)
● särskilt: starkt färgad

kulörtvätt
Ordklass substantiv
● tvätt där tvättvattnet hålls medelvarmt (vanligen omkring 60 grader Celcius), avsedd för textilier av färgad bomull
● även om textilierna som skall tvättas på detta sätt

kummel
Ordklass substantiv
● typ av stenröse
● speciellt: granvröse från brons- eller järnåldern
● sjömärke i form av en stympad kon
● en långsträckt torksfisk som har stort huvud och stor mun och som bl.a. förekommer i Skagerack

kummin
Ordklass substantiv
● en oldad flockblommig ört vars frön används som krydda, bl.a. i bröd, ost och brännvin

kumpan
Ordklass substantiv
● kamrat med vilken man samarbetar, ofta i skumt eller dunkelt syfte

kumulativ
Ordklass adjektiv
● som kumuleras
● speciellt medicin

kumulera
Ordklass verb
● fortlöpande samla till en växande helhet så att det nya läggs till det gamla Bruklighet i vetenskapliga och tekniska sammanhang
● speciellt: summera
● speciellt även: föra samman flera straff under ett straff eller flera mål under gemensam handläggning Bruklighet juridik
● speciellt även: lagra läkemedel i organismen Grammatik vanligen passivt

kund
Ordklass substantiv
● person som gör inköp eller utnyttjar viss typ av tjänst e.d.
● utvidgat, speciellt om företag, institution e.d.
● speciellt även: person som ofta besöker viss typ av inrättning
● speciellt även: person som ofta hamnar på anstalt e.d.

kundvagn
Ordklass substantiv
● stor ståltrådsvagn för kunder att samla varor i på stormarknad, i snabbköp o.d.

kung
Ordklass substantiv
● konung Bruklighet i mindre högtidliga sammanhang
● utvidgat: annan härskare, särskilt exotisk eller fiktiv sådan
● överfört: den främste inom ett område
● speciellt: förled i många artnamn Grammatik i sammansättningar
● spelkort med bild av kung (det näst högsta kortet)
● den viktigaste pjäsen i schack (som det gäller att sätta matt)

kungadöme
Ordklass substantiv
● stat med en kung som statsöverhuvud

kungaed
Ordklass substantiv
● ed i vilken en vald konung lovar att styra sitt rike på visst sätt (särskilt förekommande under medeltiden) Bruklighet historiskt

kungaförsäkran
Ordklass substantiv
● särskild utfästelse som ges av en kung vid trontillträdet (och som i Sverige ersatte den tidigare kungaeden) Bruklighet historiskt

kungahus
Ordklass substantiv
● ätt som utgår från (och i vilken ofta ingår) regerande kungar

kungakrona
Ordklass substantiv
● särskilt: kunglig krona
● särskilt överfört: kunglig maktutövning

kungalängd
Ordklass substantiv
● kronologisk uppställning över ett rikes kungar från äldsta tid till nutid

kungarike
Ordklass substantiv
● rike med en kung eller drottning som statschef

kungasäte
Ordklass substantiv
● plats varifrån en kung styr sitt rike Bruklighet litterärt

kungaätt
Ordklass substantiv
● kunglig ätt

kung bore
Frasklass nominalfras
● personifikation av vintern och nordanvinden

kunglig
Ordklass adjektiv
● som har samband med en kung eller drottning
● som det anstår en kung
● utvidgat: som är av hög kvalitet, hög intensitet e.d.

kunglighet
Ordklass substantiv
● kunglig person

Kunglig Majestät
Frasklass nominalfras
Förkortning Kungl. Maj:t
● kungen i statsrådet i egenskap av rikets ledare Bruklighet historiskt

kungsblå
Ordklass adjektiv
● som har en djupt himmelsblå färg Grammatik ofta substantiverat

kungsbonde
Ordklass substantiv
● schackbonde som i utgångsställningen står på rutan framför kungen

kungsfisk
Ordklass substantiv
● typ av aborrliknande, röd havsfisk

kungsfiskare
Ordklass substantiv
● en fågel med kraftig, spetsig näbb och vacker fjäderdräkt i blågrönt och rostbrunt, som förekommer vid åar och bäckar, där den träffsäkert störtdyker efter fisk och insekter

kungsfågel
Ordklass substantiv
● en mycket liten, olivgrön och grå tättingfågel med svartkantat rödgult band längs hjässan

kungsgambit
Ordklass substantiv
● en spelöppning i schack som kännetecknas av att vitspelaren offrar bonden till höger om kungsbonden

kungsgård
Ordklass substantiv
● stor, statsägd gård, som förr var residens för kunglig förtroendeman Bruklighet historiskt

kungshög
Ordklass substantiv
● stor gravhög från forntiden, som är eller tros vara kungagrav och särskilt förekommer i Mellansverige

kungsljus
Ordklass substantiv
● typ av hög, vildväxande lejongapsväxt med stora, ludna blad och ofta gula blommor i långa spiror

kungsord
Ordklass substantiv
● särskilt: yttrande som man tryggt kan lita på

kungstanke
Ordklass substantiv
● ledande tanke som sammanfattar den egentliga avsikten etc. i något

kungstiger
Ordklass substantiv
● bengalisk tiger (en ras som kan nå ansenliga dimensioner)

kungsvatten
Ordklass substantiv
● blandning av saltsyra och salpetersyra, som kan lösa guld, platina och andra ädla metaller

kungsväg
Ordklass substantiv
● särskilt: väg som för rakt till målet (mest abstrakt)

kungsådra
Ordklass substantiv
● del av visst vattendrag som måste hållas öppen för att tillgodose allmänna intressen Bruklighet juridik

kungsängslilja
Ordklass substantiv
● en liljeväxt med hängande, klocklik blomma med smårutigt röda, ibland vita kalkblad

kungsörn
Ordklass substantiv
● en stor, mörkfärgad örn med kraftig näbb, bred, tvär stjärt och fjäderklädda tarser, som bl.a. förekommer i den svenska fjällen

kungöra
Ordklass verb
● officiellt tillkännage

kungörelse
Ordklass substantiv
● muntlig eller skriftlig utsaga som innehåller ett tillkännagivande från någon myndighet e.d.
● även om det konkreta dokumentet

kunna
Ordklass verb
● behärska utförandet av det att (i kroppsligt eller intellektuellt avseende)
● något försvagat: ha förmåga till handlingen att
● som en sorts huvudverb: ha tillräckligt mycket kunskap om
● ha praktisk möjlihet att
● i uttryck för artig bön eller uppmaning: vilja
● ha nära till att
● ha benägenhet att
● få tillåtelse att
● även förstärkt med angivande av lämplighet eller önskan
● även som förskönande omskrivning för befallning
● möjligtvis utmärkas av att (ha viss egenskap, vara i viss situation e.d.)
● ofta även i opersonliga konstruktioner

kunna höra en knappnål falla
Frasklass verbfras
● kunna höra minst ljud (tack vare total tystnad)

kunna med
● kunna tåla någon eller något
● inte vara generad för att göra det som framgår av sammanhanget

kunnande
Ordklass substantiv
● samling kunskaper som kan omsättas i faktiskt handlande (särskilt om samlade kunskaper inom ett stort område)

kunna ta varandra i handen
Frasklass verbfras
● vara av samma betänkliga sort (om personer)

kunnig
Ordklass adjektiv
● som har kunnande inom ett visst område
● ibland även allmännare

kunskap
Ordklass substantiv
● välbestämd föreställning om visst förhållande eller sakläge som någon har lagrad i minnet etc., ofta som resultat av studier e.d.
● mängd av kända fakta på visst område e.d.
● de tankemässiga föreställningarna i sig själva, oavsett om någon känner till dem ännu eller inte
● speciellt som efterled i namn på vissa skolämnen och vetenskapsgrenar
● försvagat: kännedom Grammatik i vissa uttryck

kunskapa
Ordklass verb
● spana eller spionera Bruklighet i militära sammanhang, ålderdomligt

kunskapare
Ordklass substantiv
● spejare Bruklighet mest i militära sammanhang, något föråldrat

kunskapskontroll
Ordklass substantiv
● prov för kontroll av kunskapsnivå efter genomgången kurs e.d.

kunskapsstoff
Ordklass substantiv
● fakta som kan eller skall läras in

kunskapsteori
Ordklass substantiv
● gren av filosogin som behandlar frågorna om kunskapens natur och möjlihget, ursprung och giltighet

kupa
Ordklass substantiv
● välvt, skålformigt hölje över något (ofta av glas)
● även utvidgat om liknande företeelse
● ytterligare utvidgat: litet, rundat rum e.d.
● även bildligt
kupa
Ordklass verb
● ge kupig form
● lägga upp jord kring rötterna på viss planta (speciellt kring potatisplantor för att den nybildade potatisen inte skall bli grön)

kupé
Ordklass substantiv
● mindre avdelning i järnvägsvagn, avsedd för ett litet antal personer
● sittrum i täckt bil
● lite, sportig bilmodell, som är hel- eller halvtäckt
● liten hel- eller halvtäckt fyrhjulig vagn, dragen av hästar Bruklighet mest historiskt

kupera
Ordklass verb
● kraftigt förkorta genom att skära av (särskilt med avseende på öron eller svans på hund; numera förbjudet i Sverige)
● någon gång även med avseende på grenar på träd e.d.
● lyfta av övre halvan av kortlek och lägga den underst (för att säkerställa en slumpmässig ordning)

kuperad
Ordklass adjektiv
● som har många höjder och dalar (om landskap)

kupevärmare
Ordklass substantiv
● anordning i bil som värmer upp kupén en viss tid innan bilen skall användas

kupidon
Ordklass substantiv
● amorin

kupig
Ordklass adjektiv
● välvd som en skål uppåt eller utåt

kuplett
Ordklass substantiv
● visa av humoristisk eller satirisk karaktär i revy e.d.

kupol
Ordklass substantiv
● ofta utsmyckat takvalv utformat som ett ungefärligt halvklot
● även bildligt

kupolgrav
Ordklass substantiv
● kupolformigt gravrum uppfört av sten, särskilt i det forntida Grekland

kupong
Ordklass substantiv
● avskiljbar del av större papper, vanligen i form av blankett som ifylls för visst ändamål
● ibland även om lös, mindre blankett
● särskilt om något som köps och lämnas i utbyte mot något annat
● speciellt: bevis som behövs för att lyfta utdelning på aktie eller annat värdepapper Bruklighet delvis historiskt

kupongklippare
Ordklass substantiv
● person som inte arbetar utan lever på sina aktier e.d.

kupp
Ordklass substantiv
● djärv och överrumplnade handling som man utför för att skaffa sig fördelar som man egentligen inte har rätt till (särskilt i politiska, militära eller ekonomiska sammanhang)
● speciellt även i rent brottsliga sammanhang

kuppa
Ordklass substantiv
● lyckas åstadkomma något genom kupp Bruklighet vardagligt Grammatik ofta med partikel

kuppberedskap
Ordklass substantiv
● beredskap mot överraskande militärt anfall

kuppmakare
Ordklass substantiv
● person som medverkar i en kupp (ibland speciellt om den som iscensätter kuppen) Grammatik ofta plural

kur
Ordklass substantiv
● längre tids metodisk behandling av viss sjukdom (med mer eller mindre vetenskaplig underbyggnad)
● den mängd miedicin e.d. som ingår i behandlingen
● utvidgat: annan behandling av kroppen i visst syfte
● högtidlig uppvaktning
● litet skjul som används som uppehållsplats för t.ex. vaktpost

kura
Ordklass verb
● stå eller sitta hopkrupen och med uppdragna axlar för att skydda sig mot regn, kyla eller fara av något slag (även i fråga om liknande liggande ställning)
● försvagat: sitta och ha det lugnt och tråkigt

kurage
Ordklass substantiv
● moraliskt mod

kuranstalt
Ordklass substantiv
● anläggning för längre tids läkarbehandling e.d. Bruklighet mest historiskt

kurant
Ordklass adjektiv
● efterfrågad och därmed lättsåld (om handelsvara)
● som används allmänt (mest om mynt eller språkliga uttryck)
● frisk (vanligen efter lättare sjukdom eller skada)

kurare
Ordklass substantiv
● ett amerikanskt pilgift, som bland annat används som bedövningsmedel

kura skymning
Frasklass verbfras
● sitta och vila eller lugnt samtala i skymningen

kuratel
Ordklass substantiv
● tillfälligt förmyndarskap över någons ekonomiska angelägneheter Bruklighet ålderdomligt
● även om personer som utövar sådant

kurativ
Ordklass adjektiv
● som har botande effekt Bruklighet särskilt i psykologiska och sociala sammanhang

kurator
Ordklass substantiv
● titel för person som yrkesmässigt ger råd och hjälp i sociala frågor (anställd t.ex. på sjukhus, i skola eller inom socialförvaltningen)
● titel för främsta tjänsteman i studentnation vid ett universitet

kurbits
Ordklass substantiv
● dekorationsmotiv i form av en fantasiväxt med stora blom- och bladknippen i dalmålning
● typ av tropisk gurkväxt med stora frukter

kurd
Ordklass substantiv
● mansperson från Kurdistan
● i plural ofta om personer från Kurdistan oavsett kön

kurdisk
Ordklass adjektiv
● som har att göra med Kurdistan eller kurderna

kurdiska
Ordklass substantiv
● ett västiranskt språk som talas av kurder Grammatik knappast plural
● kurdisk kvinna

kurera
Ordklass verb
● bota (ofta med mer eller mindre informella metoder)
● även utvidgat
● även överfört

kurfurste
Ordklass substantiv
● furste i det forna tysk-romerska riket som ägde rösträtt vid val av kejsare eller kung

kurialstil
Ordklass substantiv
● invecklad och stel språklig stil som förr användes av domstolar och ämbetsverk

kuriositet
Ordklass substantiv
● sällsynt och märkvärdig företeelse, som p.g.a. sin ovanlighet är anmärkningsvärd eller värdefull
● även om föremål

kuriosum
Ordklass substantiv
● kuriositet Grammatik mest plural
● i plural även om ovanliga föremål

kurir
Ordklass substantiv
● snabb budbärare för viktiga meddelanden Bruklighet mest historiskt
● speciellt: budbärare mellan en regering och dess beskickningar utomlands
● även som efterled i vissa tidningsnamn

kuriös
Ordklass adjektiv
● som man har svårt att förstå sig på och som därför ofta är intressant på något vis

kurort
Ordklass substantiv
● ort där hälsovård och sjukvård ges i anslutning till någon naturtillgång, t.ex. ren luft eller mineralkälla

kurr
Ordklass substantiv
● kurrande ljud
● bråk med slagsmål Bruklighet vardagligt

kurra
Ordklass substantiv
● arrest Bruklighet vardagligt
kurra
Ordklass verb
● ge ifrån sig ett ganska ljust, dämpat bullrande ljud
● ofta i opersonlig konstruktion
● ofta med antydan om belåtenhet e.d.

kurragömma
Ordklass substantiv
● grupplek där en person letar efter de övriga, som gömt sig
● även bildligt

kurre
Ordklass substantiv
● ekorre Bruklighet vardagligt
● utvidgat: lustig eller ovanlig person e.d.

kurry
Ordklass substantiv
● en ursprungligen indisk kryddblandning

kurs
Ordklass substantiv
● en viss mängd kunskap som inhämtas under given tidsperiod i grupp och med lärarledd undervisning (som en del av längre utbildning eller som kortare utbildning inom visst område)
● även mer konkret med tonvikt på undervisning m.m.
● även om deltagarna i sådan aktivitet
● riktning i vilket något rör sig eller skall röra sig (särskilt till sjöss) Grammatik knappast plural
● överfört: handlingslinje
● vid viss tidpunkt gällande pris på valutor, aktier o.d.

kursa
Ordklass verb
● sälja något Bruklighet vardagligt
● utvidgat: göra småaffärer med

kursare
Ordklass substantiv
● kurskamrat Bruklighet vardagligt
● försäljare i mindre skala Bruklighet vardagligt

kursera
Ordklass verb
● vara gångbar och därmed i omlopp (om mynt, frimärken o.d.)

kursiv
Ordklass substantiv
● tryckstil som lutar åt höger och som särskilt används för att framhäva ord i en text
kursiv
Ordklass adjektiv
● som kännetecknas av att bokstäver och andra tecken lutar åt höger (om tryckstil e.d.)
● som snabbt fångar innehållet i stora drag men inte går in på detaljer (om läsning e.d.)

kursivera
Ordklass verb
● trycka med kursiv stil Grammatik ofta perfekt particip

kursnotering
Ordklass substantiv
● fastställd och offentliggjord kurs

kursor
Ordklass substantiv
● titel för universitetsvaktmäsatare Bruklighet ålderdomligt

kurtage
Ordklass substantiv
● provision vid affärer med värdepapper

kurtis
Ordklass substantiv
● flört (ofta av mer kultiverat slag; särskilt vid beskrivning av äldre förhållanden)
● även överfört

kurtisan
Ordklass substantiv
● finare prostituerad, som vanligen verkar i överklassmiljö Bruklighet ålderdomligt

kurtisera
Ordklass verb
● flörta med någon, ofta på mer kultiverat sätt (särskilt om man med avseende på kvinna och vid beskrivning av äldre förhållanden)
● även ömsesidigt

kurva
Ordklass substantiv
● bågformig linje (speciellt i mer eller mindre matematiska sammanhang men även allmännare)
● speciellt konkret om krökning av väg eller järnväg
● vacker kvinnlig kroppsform, vanligen med mer eller mindre stark tonvikt på sex

kurvatur
Ordklass substantiv
● bågformighet
● konkret: böjt eller krökt parti av något

kurvig
Ordklass adjektiv
● som har många och tydliga kurvor
● som har en kropp med vackra former (om kvinna, vanligen med mer eller mindre stark tomvikt på sex)

kurvstabil
Ordklass adjektiv
● som inte kränger mycket i kurvor (om bil e.d.)

kurvtagning
Ordklass substantiv
● teknik vid körning eller löpning genom kurva

kurvteknik
Ordklass substantiv
● teknik vid kurvtagning

kuscha
Ordklass verb
● tvinga till lydnad, ofta på ett förnedrande sätt Grammatik mest perfekt particip
● vara undergiven

kuse
Ordklass substantiv
● typ av bulle eller limpa Bruklighet provinsiellt
● häst Bruklighet vardagligt

kusin
Ordklass substantiv
● barn till syskon till viss persons förälder
● i plural vanligen med innebörd av ömsesidighet
● förr även som tilltalsord (även mellan mer avlägsna släktingar och mellan bekanta)

kusinen från landet
Frasklass nominalfras
● en något bortkommen och tafatt person från landsbygden

kusinäktenskap
Ordklass substantiv
● äktenskap mellan kusiner (den närmaste form av släktskap för vilken äktenskap är tillåten i Sverige)

kusk
Ordklass substantiv
● person som yrkesmässigt kör vagn som är förspänd med dragdjur, särskilt häst (numera mest i sportsammanhnag)

kuska
Ordklass verb
● färdas utan dirket mål och med endast kortare avbrott, vanligen under enkla förhållanden Grammatik vanligen med partikel

kuskbock
Ordklass substantiv
● upphöjt säte för kusk framtill på äldre typ av vagn

kuskus
Ordklass substantiv
● individ av ett släkte nattaktiva, vanligen trädlevande pungdjur

kuskusar
Ordklass substantiv
● ett släkte nattaktiva, vanligen trädlevande pungdjur

kuslig
Ordklass adjektiv
● som ger upphov till en skrämmande, obehaglig känsla
● även om motsvarande känsla e.d.
● även försvagat (ibland som rent förstärkningsord)

kust
Ordklass substantiv
● långsträckt område längs gränsen mellan land och hav
● särskilt om fastland så långt in som natur och samhälle präglas av närheten till havet
● ibland även om det utanförliggande havet så långt ut som det präglas av närheten till land
● speciellt i militära sammanhang

kustartilleri
Ordklass substantiv
● artilleri som i första hand är avsett för bekämpning av mål på sjön (vanligen med större skottvidd än fältartilleriet)

kustband
Ordklass substantiv
● långsmalt område vid gränsen mellan land och hav (med anknytning till havet snarare än till land) Grammatik vanligen i bestämd form

kustbevakning
Ordklass substantiv
● organisation för bevakning och försvar av ett lands kuster (i Sverige underställd tillverket)
● ibland konkret om personer och fartyg som ingår i organisationen

kusten är klar
Frasklass verbfras
● inga hinder eller risker föreligger (ursprungligne i samband med smuggling)

kustflotta
Ordklass substantiv
● flotta för bevakning och försvar av ett lnads kuster (i motsats till havsgående flotta)

kustjägare
Ordklass substantiv
● person som ingår i specialförband inom kustartilleriet med huvuduppgift att försvara skärgårdsområden mot infiltration

kustklimat
Ordklass substantiv
● klimat med milda vintrar och svala somrar, som förekommer vid kusten

kustland
Ordklass substantiv
● landområde som är beläget vid kusten

kustod
Ordklass substantiv
● ord eller stavelse som står längst ned på boksida och som utgör en upprepning av föjande sidas första ord eller stavelse (för kontroll av sidornas ordningsföljd) Bruklighet tryckteknik, historiskt)
● typ av vaktmästare eller ordningsman i skolor m.m. Bruklighet ålderdomligt

kustradio
Ordklass substantiv
● radio för meddelanden mellan land och fartyg till sjöss

kusttrafik
Ordklass substantiv
● fartygstrafik längs kust (i motsats till havsgående sjöfart)

kut
Ordklass substantiv
● konvex krökning av rygg, vanligen sjuklig
● sälunge

kuta
Ordklass verb
● hålla ryggen i kut
● springa Bruklighet vardagligt

kutig
Ordklass adjektiv
● böjd (om rygg e.d.)

kutryggig
Ordklass adjektiv
● som har böjd rygg (om person)

kutter
Ordklass substantiv
● milt kluckande och kurrande läte (som hos duva)
● överfört: hörbara uttryck för ömhet eller kärlek
● enmastat segelfartyg med två försegel
● utvidgat: modernare fartyg (även motordrivet)
● roterande skärverktyg, vanligen för träbearbetning

kuttersmycke
Ordklass substantiv
● vacker flicka som sitter i fören på fritidsbåt Bruklighet vardagligt

kutting
Ordklass substantiv
● mindre trätunna för förvaring av fisk, sprit e.d. Bruklighet provinsiellt

kuttra
Ordklass verb
● frambringa kutter (särskilt om duva)
● överfört om förälskade personer: prata förtroligt, vänslas

kuttrasju
Ordklass substantiv
● flört Bruklighet föråldrat

kutym
Ordklass substantiv
● vedertaget handlingsmönster för gott uppförande i visst sammanhang

kuva
Ordklass verb
● tvinga till underkastelse
● slå ner
● även utvidgat och överfört

kuwaitier
Ordklass substantiv
● mansperson från Kuwait
● i plural ofta om personer från Kuwait oavsett kön

kuwaitisk
Ordklass adjektiv
● som har att göra med Kuwait

kuwaitiska
Ordklass substantiv
● kvinna från Kuwait

kuvert
Ordklass substantiv
● färdigformat omslag för brev o.d.
● ibland mer eller mindre bildligt
● tallrikar, glas och bestick för en persons måltid, placerade tillsammans på ett matbord
● ofta med tanke på förtäringen

kuvertavgift
Ordklass substantiv
● typ av inträdesavgift till restaurang under danskvällar

kuvertbröd
Ordklass substantiv
● litet, vitt matbröd, avsett att läggas vid kuvert

kuvertera
Ordklass verb
● lägga in brev i kuvert Bruklighet mindre brukligt

kuvertväska
Ordklass substantiv
● liten, platt, rektangulär damväska som till formen liknar ett kuvert

kuvös
Ordklass substantiv
● sängliknande anordning i vilken temperatur, tryck, syrgashalt och fuktighet kan hållas på önskad nivå (särskilt för vård av för tidigt födda barn)

kvabbso
Ordklass substantiv
● en stor, grå havsfisk (hona av sjurygg)

kvacka
Ordklass verb
● försöka uppträda som läkare utan att ha utbildning Bruklighet nedsättande
● allmännare: fuska i något
● utstöta kort, upprepat, ganska gällt läte (som en anka)

kvackare
Ordklass substantiv
● person som försöker uppträda som läkare utan att ha utbildning Bruklighet nedsättande

kvacksalvare
Ordklass substantiv
● kvackare Bruklighet nedsättande

kvacksalveri
Ordklass substantiv
● obehörigt utövande av läkaryrket
● utvidgat: det att vara dålig läkare
● ytterligare utvidgat: utövande av något man inte behärskar

kvadda
Ordklass verb
● fullständigt förstöra något genom att stöta samman med annat föremål (särskilt med avseende på motorfordon, vanligen oavsiktligt)
● även utvidgat
● även överfört

kvader
Ordklass substantiv
● rätvinklig, i fyrkant tilllhuggen natursten för byggnadsändamål

kvadrant
Ordklass substantiv
● endera av de fyra naturliga delarna av ett tvådimensionellt koordinatsystem
● sektor som utgör en fjärdedel av en cirkel
● även om föremål av denna form
● ett intrument använt för mätning av stjärnors höjd över horisonten, bestående av en graderad kvartscirkel med siktapparat Bruklighet historiskt

kvadrat
Ordklass substantiv
● en regelbunden fyrsidig figur i vilken alla vinklar är räta och alla sidor lika långa
● föremål av ungefär denna form
● produkt som uppkommer då ett tal multipliceras med sig självt
● även överfört i förstärkande uttryck

kvadratisk
Ordklass adjektiv
● som har form ungefär som en kvadrat

kvadratodling
Ordklass substantiv
● odling av köksväxter, blommor, kryddväxter etc. i lättskötta, 30 gånger 30 centimeter stora rutor (istället för konventionell odling i rader)

kvadratrot
Ordklass substantiv
● tal som multiplicerat med sig självt ger ett givet tal som produkt

kvadratur
Ordklass substantiv
● beräkning av en plan ytas storlek

kvadrera
Ordklass verb
● multiplicera visst tal med sigsjälvt

kvadriljon
Ordklass substantiv
● en miljon triljoner (en kvadriljon är alltså en etta följd av 24 nollor: 1 000 000 000 000 000 000 000 000)

kvadrillion
Ordklass substantiv
● en miljon triljoner (en kvadriljon är alltså en etta följd av 24 nollor: 1 000 000 000 000 000 000 000 000)

kval
Ordklass substantiv
● långvarigt, starkt, själsligt lidande som beror på fortlöpnade yttre eller inre tryck
● kroppsligt och själsligt lidande i kombination
● kvalificering Bruklighet i sportsammanhang Grammatik kortform

kvala
Ordklass verb
● delta i kvalificeringstävling (som kan gälla t.ex. en finalplats eller en plats i en högre serie)
● ofta med partikel som anger lyckat resultat

kvalfull
Ordklass adjektiv
● som ger upphov till kval (om svår situration e.d.)
● om handling o.d.: som tyder på kval

kvalfylld
Ordklass adjektiv
● som lider kval (om person, dennes känsla e.d.)
● även om situation e.d.

kvalificera
Ordklass verb
● göra någon behörig eller kompetent e.d. (om prestation av personen i fråga)
● reflexivt om någon handlande prson etc.

kvalificerad
Ordklass adjektiv
● som har erforderliga kunskaper och färdigheter inom visst område (om person etc.)
● om företeelse: som uppfyller vissa högre fordringar
● om arbetsuppgift e.d.: som kräver hög kompetens
● även som negativt förstärkande uttryck

kvalificerad majoritet
Frasklass nominalfras
● två tredjedelar av rösterna

kvalificerat brott
Frasklass nominalfras
● brott som begåtts under försvårande omständigheter Bruklighet juridik

kvalificerat straff
Frasklass nominalfras
● skärpt straff (juridik)

kvalificering
Ordklass substantiv
● förberedande tävling i vilken de bästa får rätt att delta i en senare, mer avgörande tävlingsomgång
● ibland även: det att kvalificera sig

kvalifikation
Ordklass substantiv
● inneboende förmåga som gör personen i fråga kvalificerad för något Grammatik mest plural
● särskild typbeskrivning av rättsfall e.d.
● särskild skärpning av straff

kvalifikationsår
Ordklass substantiv
● år eller tolvmånadersperiod som ligger till grund för semester

kvalitativ
Ordklass adjektiv
● som har att göra med kvalitet

kvalité
Ordklass substantiv
● grad av goda egenskaper (särskilt hos handelsvara) Grammatik mest singular
● särskilt med positiv betydelse: hög grad av goda egenskaper
● särskild materialtyp hos tyg e.d. Bruklighet numera mindre brukligt i fackmässiga sammanhang, ofta ersatt av "artikelnummer"
● inre egenskap (särskilt hos person) Grammatik vanligen plural
● med positiv betydelse: god inre egenskap
● karakteristisk klang hos visst språkljud (om språkljud)

kvalitet
Ordklass substantiv
● grad av goda egenskaper (särskilt hos handelsvara) Grammatik mest singular, ofta i formen kvalité
● särskilt med positiv betydelse: hög grad av goda egenskaper
● särskild materialtyp hos tyg e.d. Bruklighet numera mindre brukligt i fackmässiga sammanhang, ofta ersatt av "artikelnummer" Grammatik ofta i formen kvalité
● inre egenskap (särskilt hos person) Grammatik vanligen plural
● med positiv betydelse: god inre egenskap
● karakteristisk klang hos visst språkljud (om språkljud)

kvalitetsauktion
Ordklass substantiv
● auktion vid vilken värdefulla föremål bjuds ut (t.ex. konst eller antika möbler)

kvalm
Ordklass substantiv
● kvav, osund luft som ger upphov till äckelkänslor

kvalmig
Ordklass adjektiv
● som är varm och ofta fuktig och svår att andas (om luft e.d.)
● ibland även om plats, tidsperiod e.d.
● även överfört

kvalster
Ordklass substantiv
● typ av vanligen mycket litet spindeldjur med fram- och bakkropp sammanvuxna, som ofta förekommer som svår parasit på växter, djur eller människor

kvanne
Ordklass substantiv
● en hög ört med vitgröna blommor i välvda flockar, som uppträder i två underarter

kvantifiera
Ordklass verb
● noggrant ange kvantiteten hos något med hjälp av siffervärde Bruklighet särskilt i vetenskapliga sammanhang

kvantitativ
Ordklass adjektiv
● som har att göra med mängden av något

kvantitet
Ordklass substantiv
● viss stor räknebar eller eller beskrivbar mängd av något
● även utvidgat
● speciellt: betydelseskiljande uttalslängd hos språkljud

kvantitetsteori
Ordklass substantiv
● en nationalekonomisk teori enligt vilken penningvärdet är beroende av den mängd pengar som är i omlopp

kvantmekanik
Ordklass substantiv
● gren av fysiken som beskriver materien och den elektromagnetiska strålningen i mikroskopisk skala (där materiens upträdande inte kan beskrivas med vanliga begrepp)

kvanttal
Ordklass substantiv
● tal som beskriver energitillståndet hos en bunden elektron eller annan elementarpartikel

kvantteori
Ordklass substantiv
● övergripande fysikalisk teori som bl.a. innebär att energiöverföring inte sker kontinuerligt utan i bestämda mängder, s.k. kvanta (i fråga om energiöverföring på atomnivå)

kvantum
Ordklass substantiv
● viss mängd av något Grammatik mest singular, i vissa uttryck
● även överfört
● minsta mängd energi som kan förekomma Bruklighet fysik Grammatik mest plural och i sammansättningar

kvar
Ordklass adverb
● på samma plats som förut eller i samma läge e.d.
● även mer abstrakt
● såsom återstående del av något
● även mer abstrakt
● i fråga om tid: återstående

kvardröjande
Ordklass adjektiv
● som dröjer kvar (särskilt om doft, stämning e.d.) Bruklighet något litterärt
● som ger intryck av att dröja kvar

kvarg
Ordklass substantiv
● en färsk, slät ostmassa tillverkad av skummjölk (med lite sträv och syrlig smak och mycket låg fetthalt; används till matlagning och bakning)

kvarglömd
Ordklass adjektiv
● som har glömts kvar

kvarhålla
Ordklass verb
● inte tillåta någon att avlägsna sig (särskilt om polis)

kvark
Ordklass substantiv
● endera av tre grundläggande enheter som bygger upp vissa elementarpartiklar, t.ex. protoner och neutroner
● en färsk, slät ostmassa tillverkad av skummjölk (med lite sträv och syrlig smak och mycket låg fetthalt; används till matlagning och bakning)

kvarka
Ordklass substantiv
● smittsam katarr i de övre luftvägarna hos häst

kvarleva
Ordklass substantiv
● något som blir kvar
● speciellt: lämning av avliden person i form av lik, aska e.d. Grammatik vanligen plural
● även överfört

kvarlåtenskap
Ordklass substantiv
● sammanfattningen av de ägodelar som en person lämnar efter sig vid sin död

kvarn
Ordklass substantiv
● anläggning för malning av spannmål (särskilt om äldre anläggning som drivs av vatten eller vind)
● hushållsapparat för malning av olika livsmedel e.d.
● även bildligt med tonvikt på ständigt återkommande, långsam nedbrytande rörelse e.d.

kvarndamm
Ordklass substantiv
● damm som uppförts för att åstadkoma ett mindre vattenfall som driver en kvarn

kvarnhjul
Ordklass substantiv
● vattenhjul som driver kvarn

kvarnsten
Ordklass substantiv
● en av de två tunga, runda, skivformiga, räfflade stenarna i en äldre kvarn (mellan vilka säden mals sönder)

kvarnvinge
Ordklass substantiv
● endera av de fyra vingarna på en väderkvarn

kvarsittare
Ordklass substantiv
● skolelev som går om en årskurs

kvarskatt
Ordklass substantiv
● skatt som motsvarar skillnaden mellan slutlig skatt och lägre erlagd preliminärskatt och som skall betalas inom viss tid

kvarstad
Ordklass substantiv
● provisoriskt beslagtagande av skuldsatt persons egendom Bruklighet juridik

kvarstå
Ordklass verb
● fortsätta att finnas eller vara giltig (särskilt om abstrakt företeelse)
● även mer konkret

kvart
Ordklass substantiv
● en fjärdedel av någon måttsenhet Grammatik ofta i genitiv
● speciellt: en fjärdedels kilogram
● en fjärdedels timme (i förhållande till angiven timme eller i allmänhet)
● speciellt om en kvarts fördröjning av akademisk föreläsning e.d.
● intervall mellan första och fjärde tonen i en diatonisk skala
● fjärde tonsteget uppåt eller nedåt från en viss ton i en diatonisk följd
● enklare bostad eller övernattningslägenhet, ibland av betänkligt slag Bruklighet vardagligt

kvarta
Ordklass verb
● sova på tillfällig plats Bruklighet vardagligt

kvartal
Ordklass substantiv
● ett fjärdedels år (vanligen med början 1 januari, 1 april, 1 juli eller 1 oktober)

kvarter
Ordklass substantiv
● bebyggt område i stad, begränsat av fyra gator
● utvidgat: bostadsområde som uppfattas som egen helhet (p.g.a. viss bebyggelse eller aktivitet)
● även om bebyggelsen
● även om invånarna
● militär förläggning under tak Grammatik mest i sammansättningar
● loka för högre befälhavares stab
● allmännare: tillfällig bostad
● endera av månens fyra huvudfaser
● ett äldre längdmått, som motsvarar en kvarts aln (cirka 15 centimeter)
● ett äldre längdmått, som motsvarar ett kvarts stop (cirka 1/3 liter)

kvartersmästare
Ordklass substantiv
● befälsperson vid kompani eler högre förband som har hand om truppernas underhåll

kvarterspolis
Ordklass substantiv
● polis som patrullerar visst bostadsområde och som skall ha viss dirketkontakt med de boende

kvartett
Ordklass substantiv
● musikstycke för fyra stämmor (för instrument eller röster)
● grupp av fyra musiker eller sångare
● utvidgat: grupp av fyra personer som hålls samman av något

kvartil
Ordklass substantiv
● ettdera av de tre värden som delar ett statistiskt material i fyra lika stora delar (den första kvartilen underskrids av högst 25 procent och överskrids av högst 75 procent av alla värden; den andra kvartilen underskrids av högst 50 procent och överskrids av högst 50 procent av alla värden; den tredje kvartilen underskrids av högst 75 procent och överskrids av högst 25 procent av alla värden)
● motsvarande intervall

kvarting
Ordklass substantiv
● flaska för sprit som rymmer 35 centiliter (förr 37,5 centiliter), motsvarande en fjärdedel av en helbutelj

kvarto
Ordklass substantiv
● ett större bokformat med höjden 25-35 centimeter
● ursprungligen (och i fråga om äldre böcker ännu) med innebörden att tryckarket vikts två gånger

kvarts
Ordklass substantiv
● ett vanligen vitt eller genomskinligt mineral, som består av kisel och syre och är rikligt förekommande i jordskorpan i t.ex. granit och gnejs

kvartsbutelj
Ordklass substantiv
● flaska för sprit, vanligen punsch, som rymmer hälften av en halvbutelj (d.v.s. 1/6 liter)

kvartsfigur
Ordklass substantiv
● måltavla som föreställer en soldats huvud och en del av överkroppen

kvartsfinal
Ordklass substantiv
● omgång i utslagstävling med åtta kvarvarande tävlande, varav fyra skall slås ut och fyra gå vidare till semifinal
● mer konkret: en av matcherna eller tävlingarna i denna omgång

kvartsit
Ordklass substantiv
● en mycket hård bergart som huvudsakligen bildats av kvartssand och är vanlig i den skandinaviska fjällkedjan

kvartslampa
Ordklass substantiv
● kvicksilverlampa med urladdningsrör av kvarts som släpper igenom den ultravioletta strålningen från kvicksilverljusbågen (används t.ex. inom medicinen, förr även som ersättning för solbad)

kvartssamtal
Ordklass substantiv
● kortare samtal (på ungefär en kvart) om förskolebarn eller grundskolebarn mellan föräldrarna och barnets lärare (numera vanligen kallat utvecklingssamtal)

kvartston
Ordklass substantiv
● intervall av en fjärdedels ton (använt särskilt inom den moderna musiken)

kvartsur
Ordklass substantiv
● typ av precisionsur som regleras av en kvartskristall

kvartär
Ordklass substantiv
● den innevarande geologiska perioden, som började för cirka 1,65 miljoner år sedan
kvartär
Ordklass adjektiv
● som har att göra med kvartärperioden

kvarvarande
Ordklass adjektiv
● som finns kvar
● ofta substantiverat

kvasar
Ordklass substantiv
● ytterst ljusstarkt, punktformigt astronomiskt objekt som sänder ut intensiv strålning i radiovåglängderna

kvasikontrakt
Ordklass substantiv
● rättsförhållande mellan två parter som inte bestäms av ett slutet avtal men som betraktas som om ett avtal förelåg

kvass
Ordklass substantiv
● fiskebåt med sump för förvaring av levande fisk
● typ av syrlig, svagt alkoholhaltig dryck

kvassia
Ordklass substantiv
● ved av ett sydamerikanskt träd, som används för framställning av en magmedicin
● ved av ett västafrikanskt träd, som används för framställning av ett fluggift

kvast
Ordklass substantiv
● ett grövre redskap för sopning, som består av ett långt skaft i vars ena ända ett knippe av hopbuntade kvistar är fastsatt
● även om liknande föremål med annan funktion
● även om företeelser med liknande utseende (även i liknelser)
● speciellt (utvidgat): blomklase med de skaftade blommorna i ungefär samma höjd

kvastfening
Ordklass substantiv
● typ av benfisk med kvastliknande fenor (särskilt om en nu levande art, den s.k. tofsstjärtfisken, men även om fossila arter)

kvastprick
Ordklass substantiv
● typ av sjömärke vars toppmärke seru ut som en kvast Bruklighet historiskt

kvastskaft
Ordklass substantiv
● skaft för eller på kvast

kvav
Ordklass adjektiv
● som känns syrefattig och tryckande och vanligen varm (om luft, väderlek e.d.)
● även om rum eller tidsperiod med sådan luft
● överfört: själsligt tryckande

kved
Ordklass substantiv
● livmoder Bruklighet ålderdomligt eller litterärt

kverulans
Ordklass substantiv
● det att klaga ofta, i onödan och på ett irriterande sätt och utan att försöka göra något åt saken

kverulant
Ordklass substantiv
● person som ofta kverulerar

kverulantisk
Ordklass adjektiv
● som ofta kverulerar
● även om handling e.d.

kverulera
Ordklass verb
● hemfalla åt kverulans

kvick
Ordklass adjektiv
● som rör sig med små, snabba rörelser (om del av person eller djur)
● även om handling e.d.
● även utvidgat om själslig förmåga e.d.
● i adverbiell användning ofta: nästan genast
● rolig på ett intelligent sätt (om person)

kvicka på
Frasklass verbfras
● öka hastigheten i förflyttning, arbetstakt e.d.

kvicka sig
Frasklass verbfras
● kvicka på

kvickdrag
Ordklass substantiv
● typ av lungsjukdom hos hästar, som försvårar andningen

kvickhet
Ordklass substantiv
● det att vara kvick
● kvickt yttrande

kvickhuvud
Ordklass substantiv
● person som är rolig på ett intelligent sätt

kvickna till
Frasklass verbfras
● återfå medvetandet
● försvagat: bli piggare Bruklighet vardagligt, ofta i sportjargong

kvickrot
Ordklass substantiv
● ett svårt ogräs med långa underjordiska stammar som ständigt bildar nya knoppar och skjuter nya skott

kvicksand
Ordklass substantiv
● finkornig jord som lätt tar upp vatten och därigenom bildar en halvflytande massa i vilken tyngre föremål långsamt sjunker ned

kvicksilver
Ordklass substantiv
● en giftig, silverglänsande metall som är flytande vid rumstemperatur (förr med vidsträckt användning; numera med mer begränsad användning och i många sammanhang förbjuden)
● bildligt i uttryck för kroppslig eller själslig rörlighet

kvicksilverbeta
Ordklass verb
● behandla utsäde med kvicksilverföreningar som skydd mot t.ex. svampar och mögel

kvicksilverlampa
Ordklass substantiv
● gasurladdningslampa där urladdningen sker i kvicksilverånga

kvicksilverpelare
Ordklass substantiv
● pelare av kvicksilver i termometerrör (vars höjd varierar med temperaturen genom värmeutvidgning etc.; förr i många typer av termometrar och även i vissa barometrar)

kvicktänkt
Ordklass adjektiv
● som tänker och uppfattar snabbt
● även om handling o.d.

kvickögd
Ordklass adjektiv
● som har pigga ögon

kvida
Ordklass verb
● ge ifrån sig ljusa, svaga, oartikulerade ljud som tyder på plåga av något slag
● utvidgat: yttra något med klagande tonfall
● även utvidgat om liknande ljud
● överfört: klaga

kvidan
Ordklass substantiv
● kvidande Bruklighet litterärt

kvidande
Ordklass substantiv
● serie av ljusa, svaga, oartikulerade ljud som tyder på plåga av något slag

kvidd
Ordklass substantiv
● en långsträckt, mindre karpfisk

kvietism
Ordklass substantiv
● en mystisk inriktning inom katolska kyrkan, som eftersträvade själens bortvändhet från världen och omedelbara förbindelse med Gud
● ibland även allmännare om kontemplativ inriktning

kvietist
Ordklass substantiv
● anhängare av kvietismen

kviga
Ordklass substantiv
● ung, könsmogen ko som inte har kalvat

kvigkalv
Ordklass substantiv
● kalv av honkön

kvillajabark
Ordklass substantiv
● bark från ett sydamerikanskt träd (förr använt som tvättmedel och som slemlösande medel)

kvillra
Ordklass verb
● frambringa ett snabbt vibrerande, porlande kvitterljud

kvinna
Ordklass substantiv
● fullvuxen person av honkön (i motsats till flicka respektive man; ofta med tonvikt på samhällelig funktion)
● ofta även med bibetydelse av ömhet, värme, sexualitet o.d.
● speciellt om kvinnlig partner i fritt erotiskt förhållande

kvinnfolk
Ordklass substantiv
● kvinnor (i allmänhet eller i viss grupp)
● enstaka kvinna Bruklighet vardagligt

kvinnfolksgöra
Ordklass substantiv
● kvinnoarbete Bruklighet ofta nedsättande

kvinnlig
Ordklass adjektiv
● som är av eller har att göra med kvinnokön
● typisk för kvinnor (enligt vissa, delvis föråldrade ideal)
● som omfattar två stavelser (om rim)

kvinnoarbete
Ordklass substantiv
● arbete som brukar utföras av kvinnor

kvinnobild
Ordklass substantiv
● bild av kvinna
● vanligen abstrakt: uppfattning om kvinnan

kvinnodräkt
Ordklass substantiv
● kvinnlig dräkt (ofta speciellt om folkdräkt)

kvinnofrid
Ordklass substantiv
● lagstadgat skydd för kvinnan mot ofredande

kvinnofråga
Ordklass substantiv
● fråga som mest berör kvinnor (särskilt i ett större politiskt sammanhang)
● speciellt om den övergripande frågan om kvinnans frigörelse Grammatik i bestämd form singular

kvinnofälla
Ordklass substantiv
● något som oavsiktligt medför allvarliga konsekvenser för kvinnor och utgör ett hot mot deras självständighet, valfrihet, ekonomiska situation etc. (särskilt om något som orsakas av någon myndighets brist på åtgärder, beslut o.d.)

kvinnohus
Ordklass substantiv
● informell central för kvinnoaktiviteter och för inbördes hjälp kvinnor emellan

kvinnojour
Ordklass substantiv
● jourmottagning för kvinnor i kris (särskilt öfr misshandlade kvinnor och deras barn)

kvinnokamp
Ordklass substantiv
● kvinnors kamp för likställdhet med männen Grammatik ofta i bestämd form

kvinnoklinik
Ordklass substantiv
● sjukhusklinik för speciella kvinnosjukdomar

kvinnokläder
Ordklass substantiv
● kläder för kvinnor (mest i sammanhang då kläderna bärs av män)

kvinnokön
Ordklass substantiv
● kvinnligt kön
● även med tanke på de enskilda kvinnorna

kvinnoläger
Ordklass substantiv
● läger där kvinnor samlas för att diskutera frågor kring kvinnofrigörelse
● koncentrationsläger för kvinnor

kvinnoläkare
Ordklass substantiv
● gynekolog Bruklighet föråldrat

kvinnonamn
Ordklass substantiv
● förnamn för kvinna

kvinnopräst
Ordklass substantiv
● kvinnlig präst

kvinnoroll
Ordklass substantiv
● kvinnans sociala roll enligt rådande samhällssystem

kvinnorov
Ordklass substantiv
● bortrövande av kvinna, t.ex. i sexuellt syfte Bruklighet mest historiskt

kvinnorörelse
Ordklass substantiv
● rörelse som arbetar för kvinnans frigörelse

kvinnosak
Ordklass substantiv
● frågan om kvinnans frigörelse Grammatik vanligen bestämd form

kvinnosakskvinna
Ordklass substantiv
● kvinna som är engagerad i kvinnosaken

kvinnosida
Ordklass substantiv
● den kvinnliga sidan av familj eller släkt
● den vänstra (oftast norra) sidan i en kyrka, där kvinnorna förr satt Bruklighet historiskt
● sida riktad speciellt till kvinnor i tidning eller på webben

kvinnosjukdom
Ordklass substantiv
● sjukdom i kvinnas underliv

kvinnospråk
Ordklass substantiv
● kvinnors sätt att utrycka sig språkligt (med tonvikt på de speciella drag som kännetecknar det i förhållande till männens språk)

kvinnotjusare
Ordklass substantiv
● man som tjusar och förför kvinnor

kvinnotycke
Ordklass substantiv
● dragningskraft på kvinnor

kvinns
Ordklass substantiv
● kvinnor Bruklighet ibland något nedsättande