KRAFT - KÖVA

Det här är den nedbantade nätversionen av MK Förlags ordbok. Hämta gratis windowsprogrammet MK Förlags ordbok. Där finns allt innehåll och ett antal olika möjligheter att söka och välja vad som skall visas i resultatet.


kraft
Ordklass substantiv
yttring av inneboende god förmåga att åstadkomma direkta handlingar eller påtagliga resultat i den yttre verkligheten (om kroppslig samt ofta underliggande själslig förmåga hos person etc.)
även med starkare tonvikt på den själsliga förmågan
även utvidgat i fråga om växter o.d.
även i fråga om döda ting
även överfört om mer abstrakt förmåga
självständig, abstrakt företeelse som har förmåga att orsaka förändringar i föremåls tillstånd (beträffande yttre läge, inre spänningar etc.)
speciellt: riktad fysikalisk storhet som kan orsaka ändringar i kroppars rörelsetillstånd
ibland som måttenhet (i tekniska sammanhang) Bruklighet i sammansättningar
ofta allmännare med inriktning på omvandling till praktiskt användbar produkt
överfört, särskilt om obestämd grupp som strävar i viss riktning
något som utgör en verksam faktor på visst område (vanligen om grupp av personer men även almännare
speciellt om militärt förband etc. (även innefattande materiell utrustning) Bruklighet mest plural
person som är väl användbar på vissa områden
vanligne obestämd form singular: rättslig giltighet

kraftansträngning
Ordklass substantiv
ansträngning som kräver insats av nästan alla krafter

kraftbehov
Ordklass substantiv
behov av elkraft eller annan energi för drift etc.

kraftbärare
Ordklass substantiv
partikelliknande minsta, koncentrerade mängd energi eller kraft som (såsom en förbindande länk) överför energin etc. i en atomkärna eller tvärs igenom hela universum (om t.ex. foton eller graviton)

kraftcentrum
Ordklass substantiv
punkt från vilken kraft utgår
särskilt abstrakt

kraftfoder
Ordklass substantiv
näringsrikt kreatursfoder med låg halt av växttråd

kraftfull
Ordklass adjektiv
som besitter stor kraft
ofta allmännare: som ger intryck av att vara fylld av kraft
även om handling e.d.

kraftfält
Ordklass substantiv
område inom vilket krafter verkar Bruklighet fysik
även överfört

kraftförbrukning
Ordklass substantiv
förbrukning av elkraft

kraftföretag
Ordklass substantiv
företag som producerar elkraft

kraftförsörjning
Ordklass substantiv
försörjning med elkraft (mest för ett land eller en landsdel

kraftig
Ordklass adjektiv
som har stor och muskulös byggnad och som därför är stark (om person, djur eller kroppsdel)
ibland förskönande: fetlagd
om föremål: stor och fast
som har stor kraft (om handling, skeende, maskin etc.)
även utvidgat om själslig egenskap
allmännare: som innebär hög grad av något

kraftigt byggd
med kraftig kroppsbyggnad

kraftkarl
Ordklass substantiv
viljestark och kraftfull man

kraftkälla
Ordklass substantiv
något som ger upphov till metoder för att producera eller använda energi (om fossilt bränsle, kärnbränsle, sol, vind etc.)
bildligt om någon eller något varifrån andlig kraft utgår

kraftledning
Ordklass substantiv
ledning för överföring av elektrisk kraft över längre avstånd
även om hela konstruktionen med stolpar, isolatorer m.m.

kraftlinje
Ordklass substantiv
tänkt eller utritad kurva längs vilken krafter verkar i visst kraftfält Bruklighet fysik

kraftlös
Ordklass adjektiv
som saknar kroppslig eller själslig kraf (om person eller kroppsdel)
även om handling e.d.
även bildligt

kraftmätning
Ordklass substantiv
strid eller tävling mellan två starka parter
ofta om icke-fysisk tävling

kraftnät
Ordklass substantiv
system av elektriska ledningar för leverans av elektrisk ström

kraftord
Ordklass substantiv
kraftuttryck

kraftpapper
Ordklass substantiv
starkt, grovt, brunt papper, använt t.ex. till säckar

kraftparallellogram
Ordklass substantiv
hjälpkonstruktion i form av en parallellogram vid beräkning av resultanten till två krafter, varvid två av sidorna representerar krafterna och ena diagonalen krafternas summa (resultanten)

kraftprov
Ordklass substantiv
handling som kräver stor kraft (fysisk eller psykisk)

kraftsport
Ordklass substantiv
idrott där kroppsstyrkan spelar en avgörande roll

kraftspråk
Ordklass substantiv
skarpa uttryckssätt

kraftstation
Ordklass substantiv
kraftverk (vanligen med tonvikt på dess funktion som enhet i ett kraftnät)

krafttag
Ordklass substantiv
kraftfull åtgärd som är avsedd att leda till märkbar förändring (nästan enbart abstrakt)

kraftuttryck
Ordklass substantiv
ord eller fras som används för att uttrycka stark känsla, särskilt ilska e.d. (ofta om svordom)

kraftverk
Ordklass substantiv
större anvläggning för produktion av elektrisk energi alstrad i generatorer

kraftvunnen
Ordklass adjektiv
som fått laga kraft

kraftvärmeverk
Ordklass substantiv
ångkraftverk som jämte elektrisk energi även levererar värme och varmvatten till stad eller stadsdel (s.k. fjärrvärme)

kraftåtgärd
Ordklass substantiv
kraftfullt ingripande

kraftöverföring
Ordklass substantiv
överföring av energi inom en maskin eller (elektriskt) över långa distanser

kraga ut
Frasklass verbfras
låta byggnadsdel skjuta ut från muryta eller väggyta
förse med kragliknande ring eller fals

krage
Ordklass substantiv
påsydd eller lös del av klädesplagg, avsedd att löpa runt halsen
nedvikt kant på annat plagg
utvidgat: föremål med liknande form eller analog placering
speciellt utvidgat i vissa djur- eller växtnamn

kragknapp
Ordklass substantiv
knapp med vilken löskrage hålls fäst vid skjortan Bruklighet mest historiskt

kragsnibb
Ordklass substantiv
ettdera av skjortkrages två hörn

kragsten
Ordklass substantiv
sten som skjuter ut från vägg (avsedd som stöd för t.ex. valvbåge)

kragstövel
Ordklass substantiv
stövel med upptill vida, nedvikbara skaft, särskilt använd under 1600-talet

krake
Ordklass substantiv
beklagansvärd person
mager och utarbetad häst Bruklighet ofta i sammansättningar
stör med gröda upphängd för torkning på en tvärslå (numera mest i frågaom hö)

krakel
Ordklass substantiv
högljutt bråk, ofta med slagsmål Bruklighet något ålderdomligt
försvagat: konflikt, problem

krakmandel
Ordklass substantiv
typ av stor sötmandel med trådigt och skört skal

kral
Ordklass substantiv
inhägnad för boskap hos sydafrikanska bantufolk
även om inhägnaden kring hela byn
även om byn och om liknande byar e.d.

kram
Ordklass substantiv
lätt omfamning (som ömhetsbetygelse)
småsaker av ringa värde, särskilt prydnader
kram
Ordklass adjektiv
våt och formbar (om snö)

krama
Ordklass verb
trycka någon mot den egna kroppen med hjälp av armarna (i syfte att visa ömhet)
även med avseende på kroppsdel
ofta med partikel: försöka klämma ihop något med händerna i syfte att pressa samman, utvinna vätska e.d.
även med avseende på resultatet
även utvidgat om djur
även överfört

kramdjur
Ordklass substantiv
mjukt leksaksdjur som är skönt att krama, t.ex. teddybjörn

kramgo
Ordklass adjektiv
mjuk och skön att krama (om människor, leksaksdjur m.m.) Bruklighet vardagligt

kramla
Ordklass substantiv
typ av järnhake, vanligen av grov dimension

kramp
Ordklass substantiv
okontrollerad, häftig muskelsammandragning
även utvidgat med tonvikt på smärtupplevelse eller psykologisk hämning

krampa
Ordklass substantiv
U-formad järn- eller stålbygel med spetsiga skänklar, använd som fäste för något

krampaktig
Ordklass adjektiv
som kan tyda på kramp
överfört: som bär spår av ansträngning

krampstillande
Ordklass adjektiv
som lindrar kramp

krams
Ordklass substantiv
småsaker av ringa värde

kramsfågel
Ordklass substantiv
småfågel som anrättas till föda, främst i Sydeuropa (om bl.a. lärka och trast)

kramsnö
Ordklass substantiv
snö som är blöt och formbar p.g.a. töväder

kran
Ordklass substantiv
anordning för reglering av flödet genom rörledning från en behållare eller ett större rörsystem för vätska eller gas
även om den vridbara del som öppnar anordningen
förarmanövrerad anordning för lyftning och förflyttning av tyngre gods, ofta med möjlighet till rörelse i längdled eller sidled (ofta i en hamn eller på ett bygge)
stor näsa Bruklighet vardagligt

kranbalk
Ordklass substantiv
utskjutande del för upplyftning av ankare på ömse sidor om bogen på äldre fartyg

kranbalksvis
Ordklass adverb
i 45 graders vinkel från fören (om riktning)

kranium
Ordklass substantiv
huvudets skelett hos människan och andra ryggradsdjur

krank
Ordklass adjektiv
sjuk Bruklighet ålderdomligt
även något utvidgat

krankik
Ordklass substantiv
vridbar del hos viss typ av kran (särskilt om den inre, avstängande delen men även innefattande handtaget etc.)

krans
Ordklass substantiv
ring av sammanflätade blommor och blad e.d. (som prydnad eller hederstecken)
även om avbildning av sådan
utvidgat: annan ring med bruten eller oregelbunden form

kransa
Ordklass verb
pryda med krans
ligga som en krans omkring

kransartär
Ordklass substantiv
endera av de två artärer genom vilka hjärtat får sin blodförsörjning

kransband
Ordklass substantiv
prydnadsband till begravningskrans

kransblommig
Ordklass adjektiv
vars blommor är krnaslikt ordnade i bladvecken (om typ av växt)

kranskommun
Ordklass substantiv
endera av flera mindre kommuner som ligger runt en större kommun

kranskulla
Ordklass substantiv
flicka eller kvinna som hänger lagerkrnas om halsen på segrare (speciellt i Vasaloppet)

kranskärl
Ordklass substantiv
kransartär

kransnedläggning
Ordklass substantiv
nedläggning av en krans eller flera kransar vid grav eller monument som hedersbetygelse

krapp
Ordklass substantiv
en växt som härstammar från den östra Medelhavsländerna och Centralasien och vars jordstam används för framställning av röda färgämnen
även om rotstocken eller färgämnena (numera vanligen syntetiska)

krapplack
Ordklass substantiv
färgämne i olika röda nyanser mellan mörkt svartviolett och ljust violettrosa (ofta i konstnärsfärg)
även om den laserande färgen

kras
Ordklass substantiv
ljud som är oregelbundet, snabbt upprepat och tämligen ljust (som när något sprött går sönder i många bitar)
utvidgat: resultatet av att något splittras (inte nödvändigtvis med hörbart ljud)

krasa
Ordklass verb
ge ifrån sig oregelbundet, snabbt upprepat, ganska högfrekvent ljud (som när något sprött går sönder)
ofta i opersonlig konstruktion
få något sprött att splittras i bitar Bruklighet vardagligt

krasch
Ordklass substantiv
kraftigt, enstaka, sammansatt ljud (som då något hårt går sönder i flera bitar)
även som ljudhärmande beskrivning
våldsam sammanstötning, vanligen med ett eller flera fordon inblandade
överfört: ekonomiskt sammanbrott

krascha
Ordklass verb
stöta samman med föremål och gå sönder och därvid ge ifrån sig ett kraftigt oljud
även överfört

kraschan
Ordklass substantiv
typ av ordensstjärna av förnämligare slag

kraschlanda
Ordklass verb
göra en misslyckad nödlandning med allvarliga skador som följd (om flygplan eller pilot)
överfört: misslyckas på annat sätt med allvarliga skador av fysisk eller psykisk natur som följd (om människa eller djur)
även överfört: misslyckas på annat sätt med allvarliga men mer abstrakta skador som följd
försvagat: misslyckas utan att följden blir allvarligare skador

krass
Ordklass adjektiv
renordlat inriktad på materiella fördelar och därigenom hänsynslös och egoistisk
även med tonvikt på hänsynslösheten

krasse
Ordklass substantiv
typ av klättrande ört med sköldlika eller handflikiga blad och oregelbundna blommor (speciellt om en prydnadsväxt med trumpetformiga, sporrförsedda blommor i gula och röda färger)
även om en odlad korsblommig art som används som krydda (och även om kryddan) Bruklighet vanligen i sammansättningar
ofta även om andra, odlade eller vilda, korsblommiga arter Bruklighet i sammansättningar

krassing
Ordklass substantiv
krasse Bruklighet gärna i fackspråk använd benämning utom på indiankrasse och med den närbesläktade arter (för undvikande av förväxling)

krasslig
Ordklass adjektiv
lindrigt sjuk
även överfört

krater
Ordklass substantiv
trattformig hålighet på ytan av jorden eller annan himlakropp, som har uppkommit genom yttre påverkan
speciellt: trattformig hålighet i toppen av en vulkan
även allmännare
typ av större kärl med två handtag från antikens Grekland

kratersjö
Ordklass substantiv
vattensamling i en vulkankrater hos en utslockanad eller vilande vulkan

krats
Ordklass substantiv
ett redskap med klor eller borst för avlägsnande av grövre smuts

kratsa
Ordklass verb
med upprepade små rörelser avlägsna grövre smuts från något med hjälp av smalt verktyg
även med avseende på smutsen
med tonvikt på rörelsen: riva med fingrarna

kratsa kastanjerna ur elden för någon
Frasklass verbfras
hjälpa någon ur en svår situation, ofta genom egen risktagning

kratt
Ordklass substantiv
busksnår eller snårig småskog Bruklighet provinsiellt

kratta
Ordklass substantiv
ett redskap som består av en tvärslå med små pinnar, fäst på ett långt skaft, och används för rensning av sand och jord
hand Bruklighet vardagligt
person som är dåligt på att utföra något Bruklighet vardagligt
kratta
Ordklass verb
rensa, jämna och fåra jord eller sand, vanligen med hjälp av kratta

krav
Ordklass substantiv
oeftergivligt önskemål som ofta ställs som villkor för att utföra eller godta något
speciellt: anmodan att betala viss penningskuld Bruklighet ekonomi
även utvidgat om villkor som naturligen uppställs av rådande omständigheter e.d.

kravall
Ordklass substantiv
upplopp på allmän plats

kravallstaket
Ordklass substantiv
snabbt monerbart staket som används av polisen för att tillfälligt spärra av en plats

kravatt
Ordklass substantiv
typ av finare herrhalsduk eller slips

kravattnål
Ordklass substantiv
nål som är till för att hålla ihop kravatt

kravbrev
Ordklass substantiv
brev med anmodan att betala penningskuld

kravell
Ordklass substantiv
bordläggningsteknik vid vilken plankorna läggs kant i kant (vilket ger en slät utsida)

kravla
Ordklass verb
mödosamt och långsamt förflytta sig liggande på bålen med hjälp av armar och ben
även om djur
utvidgat: annan mödosam förflyttning

kravmaskin
Ordklass substantiv
krafter i samhället som ständigt kräver bättre förmåner för vissa grupper eller för alla, t.ex. högre lön eller bidrag Bruklighet nedsättande

krax
Ordklass substantiv
kort hest ljud, särskilt från kråkfågel
även som ljudhärmande utrop

kraxa
Ordklass verb
ge ifrån sig ett eller flera hesa ljus (särskilt om kråkfåglar)
även om person

kreation
Ordklass substantiv
modeskapelse i originalmodell
tolkning av teaterroll

kreativ
Ordklass adjektiv
som har förmåga att komma med nya idéer och förverkliga dem
om handling e.d.: som innebär skapande

kreatur
Ordklass substantiv
större husdjur (särskilt om nötboskap)
utvidgat: person betraktad som någons osjälvständiga redskap e.d. Bruklighet nedsättande
skapad varelse Bruklighet bibliskt, ålderdomlig

kreatursbesättning
Ordklass substantiv
uppsättning kreatur på en lantgård

kredensa
Ordklass verb
skänka i och avsmaka eller bjuda dryck för avsmakning
ursprungligen om att avsmaka något för att fastställa att det inte var förgiftat

kredit
Ordklass substantiv
anstånd med betalning vid köp av vara eller tjänst (som ges om förtroende eller säkerhet finns, efter mer eller mindre strikta regler)
ibland även konkret om ekonomisk tillgång som får disponeras mot räntekostnader
utvidgat: förtroende som ger möjlighet till köp utan omedelbar betalning
inkomst eller tillgodohavandedel av någons räkenskaper
högersidan i räkenskapsbok

kreditera
Ordklass verb
räkna någon till godo
speciellt: bokföra som tillgång på kreditsidan av ett konto
överfört: berömma

kreditinstitut
Ordklass substantiv
företag som har till huvuduppgift att låna ut pengar (t.ex. om bank eller hypoteksinstitut)

kreditiv
Ordklass substantiv
överenskommelse med bank om att denna skall hålla ett visst belopp tillgängligt för lång för viss person, visst företag etc.
dokument som berättigar till sådan lånemöjlighet
skriftlig fullmakt för en stats diplomatiska sändebud

kreditkort
Ordklass substantiv
typ av kontokort som ger lånemöjlighet

kreditmarknad
Ordklass substantiv
marknad för lån av kapital

kreditor
Ordklass substantiv
fordringsägare

kreditupplysning
Ordklass substantiv
upplysning om en persons eller ett företags ekonomiska ställning (som läggs till grund för beslut om kredit o.d.)

kreera
Ordklass verb
skapa Bruklighet formellt
speciellt: först framföra en roll vid teatern
utnämna (i vissa sammanhang)

krematorium
Ordklass substantiv
byggnad avsedd för kremering

kremera
Ordklass verb
bränna avlidens kropp i krematorium

kremla
Ordklass substantiv
typ av skivling som har torr, ostartad konsistens och som ofta växer vid ett bestämt värdträd

kremlolog
Ordklass substantiv
förr person som studerade den politiska utvecklingen i Sovjetunionen, ofta genom att tolka mycket små, yttre tecken
numera ibland om person som studerar den politska utvecklingen i Ryssland eller allmännare

kremservitt
Ordklass substantiv
blyvitt Bruklighet ålderdomligt

krenelerad
Ordklass adjektiv
försedd med tinnar e.d. (om murkrön)

krenelering
Ordklass substantiv
rad av fyrkantiga tinnar på murkrön, vilkas mellanrum ursprungligen var skottgluggar

kreol
Ordklass substantiv
manlig ättling till fransman, spanjor eller portugis i Latinamerika (vanligen i motsats till personer av blandad härkomst)
manlig ättling till afrikan i Latinamerika
i plural ofta om sådana personer oavsett kön

kreolsk
Ordklass adjektiv
som har att göra med kreoler

kreolska
Ordklass substantiv
kreolspråk Bruklighet mindre brukligt
kreolsk kvinna

kreolspråk
Ordklass substantiv
språk som ursprungligen varit ett förenklad blandspråk men som kommit att bli modersmål för en större grupp personer

kreosotolja
Ordklass substantiv
en olja som används till impregnering av trä och erhålls vid destillation av stenkolstjära

krepera
Ordklass verb

vanligen som överdrift

krestomati
Ordklass substantiv
läsebok med valda stycken från olika författare (särskilt klassiska)

kreta
Ordklass verb
karva, särskilt med dålig kniv eller på ett oskickligt sätt

kretensare
Ordklass substantiv
mansperson från Kreta
i plural ofta om personer från Kreta oavsett kön

kretensisk
Ordklass adjektiv
som avser Kreta

kreter
Ordklass substantiv
kretensare

kretin
Ordklass substantiv
person som lider av kretinism
som skällsord: idiot

kretinism
Ordklass substantiv
psykiskt utvecklingsstörning och dvärgväxt hos barn med fle på sköldkörteln

kreti och pleti
personer av blandad, huvudsakligen lägre social ställning

kretisk
Ordklass adjektiv
kretensisk

kretong
Ordklass substantiv
bomulls- eller linnetyg med påtryckt flerfärgsmönster

krets
Ordklass substantiv
mer eller mindre cirkelformig, tänkt linje längs vilken något rör sig eller finns uplacerat
sluten grupp av personer som i något avseende bildar en enhet (vanligen i de högre samhällsskikten e.d.)
speciellt: underavdelning inom organisation e.d.
sluten ledning för elektricitet

kretsa
Ordklass verb
röra sig i ungefär cirkelformig bana runt något (p.g.a. den konkreta eller abstrakta dragningskraften hos föremålet etc. i fråga)
överfört: huvudsakligen vara inriktad på

kretsgång
Ordklass substantiv
ständigt pågående rörelse i ungefär cirkelformig bana
vanligen överfört

kretskort
Ordklass substantiv
elektronisk kopplingskrets bestående av en isolerande platta med påsatt metallskikt i vilken ledningsmönsret är inetsat

kretslopp
Ordklass substantiv
ständigt pågående rörelse i ungefär cirkelformig bana
speciellt: jordens rotation kring solen
speciellt även: blomomlopp
speciellt även om förhållanden i naturen
ofta överfört

krevad
Ordklass substantiv
explosion av sprängladdad projektil, speciellt om sådan explosion med måttlig detonationshastighet
även överfört, med tonvikt på ljudet

krevera
Ordklass verb
explodera (om sprängladdad projektil e.d.)
överfört, särskilt i uttryck för vrede e.d.

kria
Ordklass substantiv
skoluppsats vöer ett givet ämne (som kunskapsprov) Bruklighet föråldrat
numera vanligen om text i allmänhet, ofta med antydan om dålig stil, förenklade resonemang e.d.

kriarättare
Ordklass substantiv
lärare som rättar krior Bruklighet föråldrat
numera vanligen om pedantisk litteraturkritiker e.d. Bruklighet nedsättande

kricka
Ordklass substantiv
en liten simand som har grön vingspegel och som häckar vid småtjärnar och slättsjöar

kricket
Ordklass substantiv
ett engelskt bollspel för elvamannalag med hård boll, slagträ och grindar

krig
Ordklass substantiv
tillstånd av väpnad kamp i stor skala mellan nationer eller andra folkgrupper, vanligen under längre tid
även med tonvikt på det sätt den väpnade kampen utförs på
motsvarande tidsperiod
även försvagat om strid med andra medel

kriga
Ordklass verb
föra krig, vanligen under längre tid (om land, folkgrupp eller person)
försvagat: bråka

krigare
Ordklass substantiv
person som yrkesmässigt deltar i krig (särskilt i fråga om äldre förhållanden eller utomeuropeiska kulturer)

krigarkast
Ordklass substantiv
en av klasserna i det indiska samhället

krigföring
Ordklass substantiv
sätt att föra krig (vanligen militärt, ekonomiskt eller psykologiskt)
även beträffande teknik etc.
det att föra krig

krigisk
Ordklass adjektiv
som gärna för krig
även om något som tyder på detta
som har att göra med krig Bruklighet mindre brukligt

krigsbarn
Ordklass substantiv
barn från krigshärjat land som tas om hand i ett land som står utanför kriget (särskilt i fråga om förhållanden i samband med första och andra världskriget)

krigsbuss
Ordklass substantiv
soldat Bruklighet ålderdomligt

krigsbyte
Ordklass substantiv
tillgångar som erövrar av segrare i krig eller i enstaka fältslag

krigsdans
Ordklass substantiv
dans som eggar till strid (förekommande i vissa utomeruopeiska kulturer)

krigsdekoration
Ordklass substantiv
orden eller medalj för berömliga gärningar under krig

krigsfartyg
Ordklass substantiv
fartyg som är specialkonstruerat för krigföring (t.ex. om slagskepp, kryssare och jagare)

krigsfot
Ordklass substantiv
tillstånd av fullständig krigsberedskap

krigsfånge
Ordklass substantiv
fånge som tas under krig (numera nästan ebart om soldat)

krigsförbrytare
Ordklass substantiv
person som kränker folkrättsliga regler för krigföring

krigsförbrytelse
Ordklass substantiv
brott mot folkrättsliga regler för krigföring

krigsförklaring
Ordklass substantiv
tillkännagivande från en stat till en annan att krigstillstånd inträtt mellan staterna

krigsgud
Ordklass substantiv
gud som representerar krig

krigskonst
Ordklass substantiv
läran om krigföring

krigskontraband
Ordklass substantiv
krigsförnödenheter som fraktas till krigförande makt

krigskorrespondent
Ordklass substantiv
tidningskorrespondent som befinner sig på en krigsskådeplats och följer händelserna där

krigslist
Ordklass substantiv
särskilt: listigt tillvägagångssätt

krigslycka
Ordklass substantiv
grad av framgång i krig

krigsmakt
Ordklass substantiv
ett lands stridskrafter Bruklighet numera inte officiell beteckning för Sveriges militära försvar, ersatt av "försvarsmakt"

krigsman
Ordklass substantiv
vid försvarsamkten anställd person samt värnpliktig i tjänstgöring, person vid hemvärnet ich krigsfrivillig Bruklighet i jurisa sammanhang

krigsmans erinran
Frasklass nominalfras
högtidlig påminnelse om en krigsmans skyldigheter, som meddelas nyinryckt personal i försvarsmakten

krigsmålning
Ordklass substantiv
indiankrigares ansiktsmålning
överfört: kraftig make-up

krigsplacering
Ordklass substantiv
placering av värnpliktig på viss förband, som gäller i händelse av mobilisering eller berdskapstillstånd etc. (mest i fråga om svenska förhållanden)

krigsråd
Ordklass substantiv
rådplägning som högre befälhavare håller med underlydande officerare etc. i brydsamma lägen i krig
även utvidgat
titel för högre ämbetsman i försvarets förvaltningar

krigsrätt
Ordklass substantiv
domstol inom krigsmakten
rättegång vid sådan domstol

krigsskada
Ordklass substantiv
skada på person eller egendom som uppstått i krig

krigsskadestånd
Ordklass substantiv
skadestånd som erläggs av förloraren i ett krig

krigsskådeplats
Ordklass substantiv
område som tas i anspråk för truppers verksamhet i krig

krigsspel
Ordklass substantiv
teoretisk övning i krigsoperationer, ofta i form av ett slags spel
även om leksak
en typ av dataspel i krigsmiljö

krigstid
Ordklass substantiv
period då krigstillstånd råder

krigstillstånd
Ordklass substantiv
tillstånd av krig i visst land eller mellan vissa länder

krigstjänst
Ordklass substantiv
tjänstgöring vid krigsmakten under krig

krigsvägrare
Ordklass substantiv
person som vill undgå förestående krigstjänstgöring och därför har övergivit en krigsskådeplats, flytt från sitt hemland eller behöver stanna i annat land, t.ex. Sverige

krikon
Ordklass substantiv
typ av runt, blått eller gult, mindre plommon med kärv smak
motsvarande träd eller buske

krill
Ordklass substantiv
typ av räkliknande litet kräftdjur, som förekommer (som plankton) i stora mängder, särskilt i vattnen utanför Antarktis

kriminalare
Ordklass substantiv
kriminalpolis Bruklighet vardagligt

kriminaldåre
Ordklass substantiv
sinnessjuk förbrytare Bruklighet vardagligt
vanligen försvagat, som skällsord

kriminalen
Ordklass substantiv
kriminalpolisen Bruklighet vardagligt
även om lokal för denna

kriminalisera
Ordklass verb
genom lag göra viss handling straffbar
få att övergå till brottslig verksamhet

kriminalistik
Ordklass substantiv
sammanfattningen av de vetenskaper som behandlar brottslighet, straffrätt och kriminologi m.m. Bruklighet historiskt
kriminalteknik Bruklighet mindre brukligt

kriminalitet
Ordklass substantiv
brottslighet (i samhället eller i fråga om viss person)

kriminalpolis
Ordklass substantiv
avdelning inom polisväsendet som har till uppgift att utreda brott
även om lokal för denna
polisman som arbetar med att utreda brott vid kriminalavdelning

kriminalpolitik
Ordklass substantiv
politiska åtgärder för att förebygga brott och återanpassa brottslingar till samhället

kriminalregister
Ordklass substantiv
centralt register över straffade personer, som förs av Kriminalvårdsstyrelsen

kriminalroman
Ordklass substantiv
roman som handlar och brott och upplösningen av dessa

kriminalteknik
Ordklass substantiv
sammanfattningen av de tekniska undersökningsmetoder som används för utredningar i samband med brott

kriminalvård
Ordklass substantiv
samhällets behandling av personer dömda för brott (genom anstaltsvård eller frivård)

kriminalvårdsstyrelse
Ordklass substantiv
central förvaltningsmyndighet för kriminalvården

kriminell
Ordklass adjektiv
som vanemässigt begår brott (om person)
även om handling e.d.
även som överdrift eller förstärkande

kriminologi
Ordklass substantiv
vetenskapen om brottslighetens natur och orsakaer samt om förebyggande av brott och om effekterna av straff

krimmer
Ordklass substantiv
yllevävnad avsedd att imitera persian

krimskrams
Ordklass substantiv
småsaker av ringa värde, vanligen använda som prydnad

kring
Ordklass adverb
åt alla håll inom det angivna området etc.
kring
Ordklass preposition
med position i ring omslutande ett eller flera föremål e.d.
även beträffande tid
överfört, speciellt: i anslutning till
speciellt även: ungefär
åt alla håll i det angivna området etc.

kringboende
Ordklass adjektiv
som bor närmast omkring någon annan eller något annat

kringbyggd
Ordklass adjektiv
som har hus på alla sidor (om gårdsplan e.d.)
även om del av byggnadsverk

kringelikrokar
Ordklass substantiv
mängd av krökar i olika riktningar på väg e.d. Bruklighet vardagligt
även överfört

kringfarande
Ordklass adjektiv
som far omkring

kringfartsled
Ordklass substantiv
väg som leder genomfartstrafik utanför de centrala delarna av en större ort

kringflackande
Ordklass adjektiv
som innebär ett ständigt resande hit och dit utan något bestämt långsiktigt mål

kringgå
Ordklass verb
på ett listigt sätt lyckas ta sig förbi (vanligen abstrakt) svårighet av något slag
någon gång även konkret

kringgående
Ordklass adjektiv
som innebär att hinder undviks (särskilt vid jakt eller i militära sammanhang)
ibland även överfört

kringgärda
Ordklass verb
omge med stängsel
vanligen överfört: begränsa frihet för

kringkuskande
Ordklass substantiv
resande hit och dit

kringla
Ordklass substantiv
finare bakverk i form av en båge vars ändar korsar varandra och bildar öglor
även om andra föremål med liknande form

kringliggande
Ordklass adjektiv
som ligger runt omkring något

kringresande
Ordklass adjektiv
som reser omrking mycket (särskilt om artistgrupp e.d.)

kringränna
Ordklass verb
omringa fientlig styrka eller fientligt område

kringsjuk
Ordklass adjektiv
som lider av kringsjuka

kringsjuka
Ordklass substantiv
en dödlig kronisk hjärnsjukdom hos får

kringskansa
Ordklass verb
särskilt: begränsa

kringskuren
Ordklass adjektiv
begränsad
även överfört

kringskära
Ordklass verb
sätta gränser för (och därigenom i praktiken inskränka)

kringsnack
Ordklass substantiv
samtal om omständigheterna kring händelse e.d. Bruklighet vardagligt

kringstående
Ordklass adjektiv
som står runt omkring någon eller något

kringsyn
Ordklass substantiv
vid andlig överblick

kringsynt
Ordklass adjektiv
som är mångkunnig och har många intressen

kringutrustning
Ordklass substantiv
sammanfattning av alla delar av en dataanläggning utom själva centralenheten

kringvärvd
Ordklass adjektiv
omgiven Bruklighet litterärt

krinolin
Ordklass substantiv
kjol utspänd i klockform med hjälp av en stel underkjol (modern på 1850-talet och 1860-talet)
ursprungligen om underkjolen

kris
Ordklass substantiv
mycket svår situation, ofta av politiskt eller ekonomiskt slag
ofta även av själsligt slag
försvagt: dåligt tillstånd under en längre tid
tillstånd där ett akut sjukdomsförlop når sin kulmne (efter vilken det sker en avgörnade vändning, med positiv eller negativ fortsättning)
typ av malajisk dolk, vanligen med vågformig klinga

krisa
Ordklass verb
genomgå själslig kris Bruklighet något vardagligt
opersonligt i fråga om realtion: bli krisartad

krisdrabbad
Ordklass adjektiv
som har råkat ut för en svår ekonomisk situation

krishushållning
Ordklass substantiv
statligt hushållning under kristid (med bl.a. ransoneringar)

krismedvetande
Ordklass substantiv
klas insikt om innebörden av viss, aktuell kris, särskilt ekonomisk sådan

krispaket
Ordklass substantiv
uppsättning åtgärder för att lösa en ekonomisk kris Bruklighet politisk jargong

krispig
Ordklass adjektiv
som är luftig och spröd och lätt bryts sönder och därför ofta är angenäm att tugga (om majsflingor, bakverk e.d.)

krispolitik
Ordklass substantiv
politik som avser att häba eller lindra en ekonomisk kris

krissla
Ordklass substantiv
en korgblommig växt med smala blad och gula strålblommor i ofta bara en toppsittande korg, som förekommer på torr ängsmark

kristall
Ordklass substantiv
fast materialtyp med plana ytor i vilken atomerna bildar ett regelbundet, tredimensionellt mönster Bruklighet kemi, mineralogi
föremål av sådant material, särskilt om äldelsten o.d.
slipat glas av hög kvalitet, som bryter ljus som en kristall
ofta bildligt för att ange att något är intellektuellt klart

kristallaxel
Ordklass substantiv
tänkt linje kring vilken en kristalls mönster är ubbyggt Bruklighet kemi, mineralogi

kristallin
Ordklass adjektiv
kristallinisk

kristallinisk
Ordklass adjektiv
som bildats genom kristallisering (om mineral, bergart m.m.)

kristallins
Ordklass substantiv
ögats lins

kristallisation
Ordklass substantiv
det att kristallisera

kristallisera
Ordklass verb
anta kristallstruktur eller kristallform
få att anta kristallstruktur eller kristallform
även överfört
ofta i en sorts passiv

kristallisk
Ordklass adjektiv
som liknar kristall (p.g.a. klarhet, genomskinlighet, glans e.d.)

kristallklar
Ordklass adjektiv
klar och genomskinlig som kristall
överfört: mycket klar (om tanke e.d.)

kristallkrona
Ordklass substantiv
taklampa med många hängen av kristallglas på olika nivåer

kristallkula
Ordklass substantiv
kula av glas som används som hjälpmedel av spåkvinna
även bildligt

kristallmottagare
Ordklass substantiv
en äldre typ av radioapparat i vilken detektering sker med hjälp av en kristall Bruklighet mest historiskt

kristallografi
Ordklass substantiv
vetenskapen om kristaller (om deras geometriska, optiska och kemiska egenskaper)

kristallolja
Ordklass substantiv
lacknafta Bruklighet handelsnamn

kristallos
Ordklass substantiv
natriumsalt av sackarin

kristallsystem
Ordklass substantiv
endera av sju kristalltyper som har särskilda geometriska egenskaper

kristallvatten
Ordklass substantiv
kemiskt bundet vatten som ingår i vissa kristaller

kristdemokrat
Ordklass substantiv
medlem av ett icke-konfessionellt politiskt parti, som i samhällsarbetet utgår från den kristna etiken (särskilt medlem av CDU, ett dominerande högerparti i tysk efterkrigspolitik)
medlem av det svenska partiet kristdemokraterna (kd), som slår vakt om kristna värden m.m.

kristen
Ordklass adjektiv
som har att göra med kristendomen
som bekänner sig till kristendomen eller tillhör ett kristet samfund
om handling e.d.: som överensstämmer med kristendomens krav
ofta substantiverat
ibland även skämtsamt om den egna sidan i tävlingssammnhang

kristendom
Ordklass substantiv
den religion som utgår från Kristus lära sådan den beskrivs i Bibeln
även om motsvarande skolämne Bruklighet numera inte officiell beteckning

kristenhet
Ordklass substantiv
sammanfattningen av alla kristna folk och länder

kristianiasväng
Ordklass substantiv
en norsk sladdsväng vid utförsåkning på skidor, utförd med en nigande rörelse och markerat bakåtförd bergskida Bruklighet mest historiskt

kristid
Ordklass substantiv
tidsperiod med svåra ekonomiska förhållanden (särskilt om tiden under och efter de båda världskrigen)

Kristi himmelsfärdsdag
Frasklass nominalfras
kyrklig helgdag som firas till minne av Kristi himmelsfärd 40 dagar efter påsk

kristikorsblomma
Ordklass substantiv
typ av tropisk klätterväxt, odlad som krukväxt och med egendomliga blommor som i folktron fått symbolisera Kristi lidandes historia

Kristi kropp
Frasklass nominalfras
den kristna församlingen

kristlig
Ordklass adjektiv
utmärkande för kristendomens anda (om sinnelag, handling e.d.)

kristna
Ordklass verb
omvända till kristendomen
allmännare: ge kristen prägel
döpa Bruklighet högtidligt

kristologi
Ordklass substantiv
läran om Kristus (särskilt om förhållandet mellan hans gudomliga och hans mänskliga natur)

kristtorn
Ordklass substantiv
järnek

kristtrogen
Ordklass adjektiv
kristen Bruklighet ålderdomligt

kristusbild
Ordklass substantiv
skulpturbild som föreställer Kristus
föreställning om Kristus

kristusmonogram
Ordklass substantiv
bokstavsfigur med bokstäver ur namnet Jesus Kristus, skrivet med grekiska bokstäver

kristussymbol
Ordklass substantiv
symbol för Kristus, t.ex. lammet, herden eller fisken

kristyr
Ordklass substantiv
glasyr av äggvita och florsocker

krita
Ordklass substantiv
en vit, lös kalksten bildad av små kalkskal
produkt av sådan sten
mindre stav av färgmassa som används att rita eller skriva med (ursprungligen av vita krita)
en geologisk period under vilken krita avlagrades och som inföll cirka 146-65 miljoner år före nutid
kredit Bruklighet vardagligt
krita
Ordklass verb
bestryka med krita eller med linjer av krita

kritcirkel
Ordklass substantiv
särskilt: gränslinje som inte kan eller får överskridas

kriterium
Ordklass substantiv
avgörande kännetecken som används fär att fastställa någots samhörighet till viss typ av företeelse
även med bibetydelse av krav e.d.
travtävling för unghästar för att pröva deras förmåga

kritici
Ordklass substantiv
kritiker Bruklighet formellt

kriticism
Ordklass substantiv
kritisk inställning eller läggning
speciellt om Kants ståndpunkt i fråga om kunskapens möjlighet

kritig
Ordklass adjektiv
neddammad av kritstoft
ibland även: som har kritans vita färg

kritik
Ordklass substantiv
framställning som utgör angrepp på någon eller något genom att utpeka vissa påstådda misstag eller felaktigheter i någons handlingar, yttranden etc.
allmännare: outtalad kritik
samanfattningen av de personer som ägnar sig åt denna verksamhet, på visst område, under viss tid etc. Bruklighet i bestämd form singular
utvidgat, utan någon värdering: granskning för att fastställa det verkliga innehållet i viss framställning e.d. Bruklighet i vetenskapliga sammanhang

kritiker
Ordklass substantiv
person som angriper någon eller något genom att utpeka misstag eller felaktigheter (vanligen tillfälligt)
person som yrkesmässigt utför värderande granskning (mest av konstnärlig verksamhet e.d.)

kritiklust
Ordklass substantiv
benägenhet att ofta kritisera på ett negativt sätt

kritiklös
Ordklass adjektiv
som präglas av alltför stor benägenhet att utan vidare godta allt

kritikstorm
Ordklass substantiv
stark kritik från många håll samtidigt

kritisera
Ordklass verb
framföra kritik mot
utföra värderande granskning av konstnärlig verksamhet e.d. Bruklighet mindre brukligt

kritisk
Ordklass adjektiv
som är upmärksam på fel och brister och gärna påpekar dem
även om handling e.d.
som innebär värderande granskning av förtjänster och brister hos konstnärligt eller vetenskapligt verk e.d.
som innebär en kris
allmännare: avgörande för kommande skeende
som bildar en övergång mellan olika förlopp eller tillstånd (om värde på tryck, temperatur etc.) Bruklighet fysik

kritisk massa
Frasklass nominalfras
den minsta mängd kärnbränsle som kan upprätthålla en självständig kedjereaktion (även överfört om t.ex. arbetsgrupps storlek)

kritisk upplaga
Frasklass nominalfras
upplaga som bygger på textkritik

kritpipa
Ordklass substantiv
vit tobakspipa av lera

kritstrecksrandig
Ordklass adjektiv
randad med tunna vita streck på mörk botten (särskilt om kostym, byxor eller kavaj)

kritter
Ordklass substantiv
kollektivt: kreatur Bruklighet vardagligt

kritvit
Ordklass adjektiv
helt vit

kroat
Ordklass substantiv
mansperson från Kroatien
i plural ofta om personer från Kroatien oavsett kön

kroatisk
Ordklass adjektiv
som har att göra med Kroatien

kroatiska
Ordklass substantiv
ett slaviskt språk som talas av kroater
kroatisk kvinna

krock
Ordklass substantiv
häftig sammanstötning mellan fordon, vanligen med skador som följd
även överfört

krocka
Ordklass verb
häftigt stöta ihop med någon eller något så att skada uppstår (särskilt i trafiken)
även överfört
träffa medspelares klot med sitt eget klot (ett viktigt moment i krocketspelet)

krocket
Ordklass substantiv
ett sällskapsspel som spelas med klot och klubbor och där klotet skall passera ett system av bågar och pinnar och i vissa lägen träffa motsåtndarnas klot

krockkudde
Ordklass substantiv
i ratten monterat kuddliknande krockskydd för bilåkare, som automatiskt blåses upp vid kollision

krockskadad
Ordklass adjektiv
som har skadats vid krock (om del av bil e.d.)

krockvikt
Ordklass substantiv
skenbart ökad vikt vid en krock eller häftig inbromsning, som t.ex. en passagerare eller ett löst föremål i en bil kan få

krog
Ordklass substantiv
restaurang med spriträttigheter samt ofta med dans e.d.
ofta med tonvikt på en viss, utåtsvävande livsstil
ursprungligen: litet värdshus Bruklighet mest historiskt

krogkund
Ordklass substantiv
person som ofta besöker krogar

krogrond
Ordklass substantiv
besök på flera olika krogar samma kväll

krogshow
Ordklass substantiv
show som framförs i krogmiljö

krogsväng
Ordklass substantiv
krogrond Bruklighet vardagligt

krok
Ordklass substantiv
långsmalt föremål som delvis är krökt till ungefär halvcirkelform och används för att gripa, hålla fast eller hänga upp något (speciellt för fiske)
utvidgat: företeelse med delvis liknande form
även om denna form
i vissa uttryck: mindre område i utkant (räknat från visst centrum)
boxningsslag med böjd arm
soldatarrest Bruklighet vardagligt

kroka
Ordklass verb
fästa på krok eller med krok
hindra motspelare med krökt arm eller ben eller med klubba e.d. (i lagspel)
maska samman garn till något med hjälp av en lång virknål på vilken maskorna samlas

kroka av
Frasklass verbfras
häkta av från krok

krokan
Ordklass substantiv
ett högt bakverk hopsatt av spritsade och bakade bitar av mandelmassa

krokant
Ordklass substantiv
typ av hård nougat av brynt socker och hyvlad mandel

krokben
Ordklass substantiv
i vissa uttryck: hinder i form av ett utsträckt ben avsett för någon att snubbla på
även överfört

krokett
Ordklass substantiv
liten panerad och friterad rulle av stuvning eller smet av kött, fisk eller svamp e.d. och med frasig stekyta

kroki
Ordklass substantiv
teckning efter levande modell i övningssyfte (varvid modellen byter ställning ofta)
utkast, skiss

krokig
Ordklass adjektiv
krökt på ett eller flera ställen, ofta oönskat
bildligt: tilltrasslad, oklar

krokna
Ordklass verb
så småningom bli krokig
bildligt: tappa orken Bruklighet särskilt sport

kroknäsa
Ordklass substantiv
näsa som är böjd

kroknäst
Ordklass adjektiv
som har kroknäsa

krokodil
Ordklass substantiv
typ av stort, amfibiskt kräldjur som har hornplåtstäckt kropp, långa käftar med vassa tänder och lång, kraftig stjärt, som förekommer särskilt vid flod- och sjöstränder i subtropiska områden
även om skinnet

krokodiltårar
Ordklass substantiv
falska tårar avsedda att framkalla medlidande eller dölja de verkliga känslorna
utvidgat: hycklad sorg

krokryggig
Ordklass adjektiv
som har böjd rygg (om person)

kroksabel
Ordklass substantiv
sabel med kraftigt böjd klinga

krokus
Ordklass substantiv
typ av liten svärdsliljeväxt med stora, trattlika blommor
särskilt om vårblommande arter med lila, blå, vita eller gula blommor

krokväg
Ordklass substantiv
färd mot visst mål som inte går längs den kortaste vägen

krollilja
Ordklass substantiv
en härdig lilja med smala, kransställda blad och röda blommor med kraftigt tillbakaböjda, mörkprickiga kalkblad (odlad och ofta förvildad)

krollsplint
Ordklass substantiv
fiber av dvärgpalmens bladtrådar, som används till stoppning av möbler m.m.

krom
Ordklass substantiv
en silvervit, hård metall, som används som överdrag på stål och i legeringar

kroma
Ordklass verb
förkroma

kromat
Ordklass substantiv
salt av kromsyra, särskilt använt som färgämne

kromatik
Ordklass substantiv
stilistiskt utnyttjnade av halvtonssteg som tillägg till de sju tonerna i den diatoniska skalan

kromatisk
Ordklass adjektiv
som går ett halvt tonsteg i taget uppåt eller nedåt (i skala)
som avser färg

kromatografi
Ordklass substantiv
teknik att åtskilja, registrera och identifiera olika komponenter i en ämnesblandning (ursprungligen färgade substanser)

kromgarva
Ordklass verb
garva med kromsulfat

kromgult
Ordklass substantiv
ett giftigt, smörgult färgämne som innehåller krom och i Sverige numera nästan enbart används i konstnärsfärger

kromläder
Ordklass substantiv
kromgarvat läder

kromolitografi
Ordklass substantiv
färglitografi

kromosom
Ordklass substantiv
trådformig bärare av arvsanlag i cellkärnan hos djur eller växter
ibland utvidgat för att ange stort och kraftigt resultat av förädling etc. Grammatik i sammansättningar

kromoxidgrönt
Ordklass substantiv
ett hållbart, matt grågrönt färgämne av vattenfri kromoxid, som bl.a. används i konstnärsfärg

krona
Ordklass substantiv
rikt utsmyckad, ungefär ringformad huvudprydnad av ädelmetall, vanligen utsmyckad med spetsar, ädelstenar o.d., som används som symbol för höghet och värdighet (främst för kung eller drottning)
även något utvidgat
även om liknande huvudprydnad med annan utmärkande funktion
även utvidgat om företeelse med liknande form
även om bild av sådan, vanligen använd som symbol
även överfört om något mycket fint
mest i bestämd form eller i sammansättningar: statsmakten i monarki Bruklighet särskilt i historiska sammanhang
överst belägen, väl synlig, ofta förgrenad del av något
försvagat: viktig, yttersta del av något
myntenheten i Sverige Förkortning kr
myntenheten i Danmark, Norge eller Island Förkortning kr
även mer konkret, särskilt om mynt värt en krona
den sida på myntet där en bild av en kungakrona är präglad

kronan på verket
Frasklass nominalfras
något som fullbordar och fulländar verket

kronans kaka är liten men säker
Frasklass sats
statlig anställning ger låg lön men är trygg Bruklighet numera ofta ironiskt

kronbjudning
Ordklass substantiv
den vanligaste fosterställningen vid förlossning (med skallens hjässparti som första synliga del av fostret)

kronblad
Ordklass substantiv
ettdera av de inre bladen runt blommans fortplantningsorgan (ofta vackert färgade; dock vanligen inte gröna)

kronbrud
Ordklass substantiv
brud som vigs i församlingens brudkrona (vilken ursprungligen utgjorde symbol för hennes oskuld)

kronhjort
Ordklass substantiv
en kraftig, brun hjort med stora, greniga horn och vitaktigt stjärtparti

kroniker
Ordklass substantiv
person som är kroniskt sjuk

kronikerhem
Ordklass substantiv
vårdhem för kroniskt sjuka

kronisk
Ordklass adjektiv
som har ett mycket långvarigt förlopp
även om mycket sjuk person
även utvidgat om andra negativa tillstånd

kronjurist
Ordklass substantiv
högste juridiske rådgivare till regering i vissa monarkier (särskilt Storbritannien)

kronjuvel
Ordklass substantiv
endera av flera finare juveler som tillhör visst kungahus eller (numera) motsvarande stat Grammatik vanligen plural

kronkoloni
Ordklass substantiv
brittisk koloni som direkt styrs av regeringen i London Bruklighet mest historiskt

kronljus
Ordklass substantiv
finare stearinljus i ljuskrona
liknande långsmal glödlampa

kronmutter
Ordklass substantiv
mutter med radiella spår upptagna på översidan så att den med hjälp av sprint e.d. kan spärras

kronofogde
Ordklass substantiv
tjänsteman under länsstyrelse som har hand om utmätning m.m.
även utvidgat om myndigheten

kronojord
Ordklass substantiv
statsägd jordegendom

kronojägare
Ordklass substantiv
titel för tjänsteman utbildad vid skogsinsitut med vissa bevakningsuppgifter inom Domänverket (numera bolagiserat)

kronologi
Ordklass substantiv
läran om beräkning och indelning av tiden
tidsmässig inbördes ordning för viss uppsättning händelser e.d.

kronologisk
Ordklass adjektiv
som har att göra med tideräkning
som är ordnad i naturlig tidsföljd

kronometer
Ordklass substantiv
ur för mycket noggrann tidmätning, särskilt för astronomisk navigation e.d. och i idrottssammanhang

kronopark
Ordklass substantiv
skogsmark som ägs och förvaltas av staten

kronoutskyld
Ordklass substantiv
skatt som erläggs till staten (till skillnad från kommunalskatt etc. Bruklighet föråldrat Grammatik vanligen plural

kronprins
Ordklass substantiv
titel för prins som är närmast arvsberättigad till tronen
utvidgat: påtänkt efterträdare till ledare

kronprinsessa
Ordklass substantiv
titel för prinsessa som är närmast arvsberättigad till tronen
hustru till kronprins
någon gång även: påtänkt kvinnlig efterträdare till ledare e.d.

krontal
Ordklass substantiv
summa angiven i hela kronor

kronvittne
Ordklass substantiv
brottsling som mot löfte om nåd vittnar mot sina medbrottslingar (särskilt förekommande i Storbritannien och USA)

kronvrak
Ordklass substantiv
person som förklarats medicinskt oduglig till militärtjänst Bruklighet vardagligt, föråldrat

kronärtskocka
Ordklass substantiv
en stor, korgblommig grönsak av vilken man äter blomfästet och basen av holkfjällen

kropp
Ordklass substantiv
levande eller död organism i gestalt av människa eller djur (om bål, huvud och lemmar eller om viss del, särskilt bålen)
speciellt med tonvikt på organismens yttre, dess utseende, byggnad e.d.: gestalt, stofthydda
speciellt även med tonvikt på organismen såsom materiell i motsats till själen: lekamen
oegentlig om organismen som säte för andliga egenskaper: själ, människa
även utvidgat, bildligt eller överfört, särskilt om liknande organismer eller huvuddelar av ett föremål
även överfört om abstrakt företeelse som tänks ha eget liv
ofta i sammansättningar: materiellt föremål eller ämne Bruklighet speciellt fysik och kemi
ämne eller cell Bruklighet speciellt anatomi
speciellt även teknik
ibland även om utskjutande eller bärande del, bjälke e.d.

kroppkaka
Ordklass substantiv
kokt bulle av riven potatis om mjöl, fylld med fläsktärningar och lök Grammatik mest plural

kroppsaga
Ordklass substantiv
det att slå barn i uppfostrande syfte

kroppsarbeta
Ordklass verb
utföra kroppsarbete

kroppsarbetare
Ordklass substantiv
person som har kroppsarbete till yrke

kroppsarbete
Ordklass substantiv
arbete som utförs med stor insats av kroppskrafter (i motsats till kontorsarbete m.m.)

kroppsbyggande
Ordklass substantiv
fysisk träning som går ut på att öka kroppens muskelmassa (ofta även med hjälp av speciell diet m.m.)

kroppsbyggare
Ordklass substantiv
person som ägnar sig åt kroppsbyggande

kroppsbyggnad
Ordklass substantiv
proportioner mellan längd och tjocklek hos lemmar och bål etc. hos mänsklig kropp (i fråga om synlig muskelmassa, benstomme e.d.)

kroppsdel
Ordklass substantiv
naturligt avgränsad del av levande kropp, särskilt mänsklig

kroppsegen
Ordklass adjektiv
som anturligt förekommer i människokroppen (om ämne o.d.)

kroppshydda
Ordklass substantiv
stor och tung mänsklig kropp

kroppskultur
Ordklass substantiv
medveten utveckling av människokroppens hälsa och skönhet

kroppslig
Ordklass adjektiv
som utgår från eller inriktas på människans kropp (vanligen i motsats till själen)
som har materiell form eller existens

kroppsligen
Ordklass adverb
med avseende på hela kroppen

kroppsnära
Ordklass adjektiv
nära den levande kroppen (ofta på ett positivt sätt)

kroppspulsåder
Ordklass substantiv
aorta

kroppsrörelse
Ordklass substantiv
en kroppsdels rörelse
speciellt: motion

kroppsspråk
Ordklass substantiv
sammanfattningen av olika sätt att med kroppen uttrycka känslor, sinnestillstånd och attityder etc. (om t.ex. mimik, gester, blickar och kroppshållning)

kroppsställning
Ordklass substantiv
sätt att hålla kroppen

kroppstyngd
Ordklass substantiv
kroppens tyngd så som den balanseras

kroppsvisitera
Ordklass substantiv
utföra kroppsvisitation av

kroppsövning
Ordklass substantiv
kroppsrörelser i motionssyfte

kroppvisitation
Ordklass substantiv
undersökning av en misstänkt persons kropp och kläder för att hitta gömda föremål (vanligen utförd av polis, tull etc.)

kroppås
Ordklass substantiv
stock i takkonstruktionen i ryggåsstuga, som vilar ytterst på gavelspetsarna

kross
Ordklass substantiv
maskin som krossar sten, säd m.m.
utvidgat: anläggning med krossmaskiner
något som har krossats
överfört: vinst med många mål, t.ex. i fotboll Bruklighet sportjargong

krossa
Ordklass verb
få något att gå sönder i finfördelad form genom att slå, stöta, mala, pressa eller klämma (särskilt med avseende på något hårt och sprött) Grammatik ofta passiv eller perfekt particip
utvidgat: helt ha sönder något
även överfört
fara över Bruklighet vardagligt, skämtsamt Grammatik i vissa uttryck

krossa någons hjärta
Frasklass verbfras
göra någon djupt olycklig (p.g.a. obesvarad kärlek e.d.)

krossfri
Ordklass adjektiv
som inte kan krossas

krosskada
Ordklass substantiv
skada som har uppkommit genom krossning (vanligen på människa)

krossmaskin
Ordklass substantiv
masin för krossning av sten, säd m.m.

krossår
Ordklass substantiv
sår som uppkommit genom krosskada

kroton
Ordklass substantiv
en rumsväxt med brokiga blad

krubb
Ordklass substantiv
mat Bruklighet vardagligt

krubba
Ordklass substantiv
långsträckt, något rundad behållare för utfodring av nötkreatur och hästar
speciellt om den behållare där Jesusbarnet enligt traditionen lades eller om sentida återgivning av denna
utvidgat: arrangemang av figuriner (främst Jesusbarnet i en krubba, Josef och Maria men också bl.a. de vise männen, herdar och får), som främst används under advent och jul
typ av daghem för små barn Bruklighet föråldrat
krubba
Ordklass verb
äta Bruklighet vardagligt

krubbitare
Ordklass substantiv
häst som har ovanan att svälja luft genom att ta stöd med tänderna mot krubbkant e.d. och som därigenom kan få kolik

krucifix
Ordklass substantiv
skullptur i form av ett kors med en Kristusgestalt

kruka
Ordklass substantiv
cylindriskt eller bukigt kärl av lergods, porslin plast, plåt eller annat material, ofta för förvaring av delvis flytande matvaror
speciellt om sådan behållare för plantering av växter, vanligen formad som en stympad kon
utvidgat: annat liknande föremål av hårt material Grammatik i sammansättningar
feg person Bruklighet vardagligt

krukgods
Ordklass substantiv
brända och glaserade lervaror

krukmakare
Ordklass substantiv
person som yrkesmässigt tillverkar krukor eller andra föremål av bränd och glaserad lera

krukmakeri
Ordklass substantiv
det att tillverka krukgods
verkstad för detta

krukväxt
Ordklass substantiv
rumsväxt som odlas i kruka

krull
Ordklass substantiv
krulligt hår
även om formen

krulla
Ordklass verb
göra krullig

krulla sig
Frasklass verbfras
bli krullig

krullhår
Ordklass substantiv
krulligt hår

krullhårig
Ordklass adjektiv
som har krulligt hår (om person eller huvud)

krullig
Ordklass adjektiv
full av små lockar (om hår, huvud eller person)
även om djurpäls

krum
Ordklass substantiv
böjd form Grammatik i vissa uttryck
krum
Ordklass adjektiv
böjd, ofta på ett sjukligt sätt (om del av kropp)
även om växt e.d.

krumbukt
Ordklass substantiv
kraftfull, slingrande rörelse
överfört: undanglidande beteende Grammatik vanligen i nekande uttryck

krumbukta
Ordklass verb
göra krumbukter Grammatik mest reflexivt
även överfört

krumelur
Ordklass substantiv
ritad krokig linje som bildar någon sorts, ofta svårbestämbar figur
svårläst skrivtecken
originell person som kan vara svår att förstå

krumhorn
Ordklass substantiv
typ av träblåsinstrument med böjd nedre del, använd särskilt under 1500-talet och 1600-talet

krumma sig
Frasklass verbfras
bli eller vara krum

krumpen
Ordklass adjektiv
krokig och böjd av ålder eller sjukdom (om person eller kroppsdel)
förvriden, förkrympt (om växt e.d.)

krumsprång
Ordklass substantiv
språng högt upp i luften av glädje
överfört: ovanligt eller olämpligt beteende e.d.

krumstav
Ordklass substantiv
kräkla

krupp
Ordklass substantiv
inflammation av luftstrupen, orsakad av difteri, som försvårar andningen
annan sjukdom med likartade besvär

krus
Ordklass substantiv
större dryckeskärl med handtag samt ofta lock
utvidgat: kanna e.d.
något prydande som är krusigt, vanligen av tyg
krusig form
överdriven artighet, särskilt i samband med vöertalning e.d.
speciellt: det att truga

krusa
Ordklass verb
göra krusig
i reflexiv vanligen: bli krusig
även bildligt
vara överdrivet artig mot någon (på ett undergivet sätt)
speciellt: truga

krusbär
Ordklass substantiv
ett gulgrönt eller rödaktigt, ibland ludet bär, som växer på en taggig buske med krusiga blad (vanligen odlat)
även om busken

krusendiv
Ordklass substantiv
en endivsort med småkrusiga blad

kruserlig
Ordklass adjektiv
omständlig och något tillgjord Bruklighet ålderdomligt

krushårig
Ordklass adjektiv
som har krusigt hår

krusiduller
Ordklass substantiv
utsmyckning i form av slingrande linjer eller snäckformiga onrament e.d.
även om ljud
överfört: omständligt beteende

krusidullig
Ordklass adjektiv
som har mycket krusiduller

krusig
Ordklass adjektiv
full av små vågor

kruska
Ordklass substantiv
gröt av vetekli, russin, vatten m.m. (typ av hälsokost)

kruskål
Ordklass substantiv
typ av kål med krusiga blad, t.ex. grönkål

krusmynta
Ordklass substantiv
en mynta med krusiga blad, som används som krydd- och medicinalväxt

kruspersilja
Ordklass substantiv
typ av persilja med krusiga blad

krusta
Ordklass substantiv
skal eller skorpa
sårskorpa Bruklighet särskilt medicin

krustad
Ordklass substantiv
mindre, flottyrkokt bakverk i form av en bägare, avsett att fyllas med stuvning
ofta om bakverket inklusive fyllningen

krustång
Ordklass substantiv
tång för krusning av hår Bruklighet mest historiskt

krut
Ordklass substantiv
typ av explosivt ämne som används för att driva fram projektiler ut skjutvapen e.d.
överfört: kraft och energi

kruta
Ordklass verb
särskilt: skjuta hårt i fotboll, ishockey etc. (med avseende på bollen, pucken etc. eller resultatet) Bruklighet vardagligt Grammatik med partikel

krutbrännare
Ordklass substantiv
en orkidé vars avlånga ax har en topp av outvecklade, svartröda, liksom krutstänkta blommor

krutdurk
Ordklass substantiv
krutmagasin, särskilt på fartyg
vanligen överfört i uttryck för politisk situation på gränsen till revolution e.d.

krutgubbe
Ordklass substantiv
kärnfrisk gubbe

krutgumma
Ordklass substantiv
kärnfrisk gumma

kruthorn
Ordklass substantiv
mindre, ofta utsmyckad behållare för förvaring av krut till laddning av skjutvapen Bruklighet historiskt

krutmotor
Ordklass substantiv
kemisk raketmotor med fast drivmedel

krutong
Ordklass substantiv
smörstekt skiva av vitt bröd som underlag för stuvningar, äggrätter e.d.
även om sådant bröd i form av små tärningar som serveras till soppa

krutraket
Ordklass substantiv
särskilt: kort, muskulös person med förmåga att blixtsnabbt utveckla stor kraft, ofta i sport, t.ex. ishockey eller slalom Bruklighet vardagligt

krutrök
Ordklass substantiv
rök uppkommen vid förbränning av krut
numera vanligen bildligt i uttryck för att någon har tillräcklig erfarenhet (militär eller annan)

kruttorr
Ordklass adjektiv
mycket torr

krux
Ordklass substantiv
irriterande, enstaka svårighet i något som annars är problemfritt

kry
Ordklass adjektiv
som har ett gott hälsotillstånd

krya på sig
Frasklass verbfras
bli kryare
särskilt i uppmaningar

krycka
Ordklass substantiv
typ av käpp med stöd för armen så att man kan stödja sig tungt på den
höjt handtag på käpp eller paraply

kryckeståt
Ordklass substantiv
en folklig ceremoni i samband med lysning, varvid träd som är avkvistade utom i toppen reses på gården hos den blivande bruden Bruklighet historiskt

kryckig
Ordklass adjektiv
dålig Bruklighet vardagligt Grammatik i vissa uttryck

krydda
Ordklass substantiv
ämne från växt med stark smak, som används som smaktillsats till mat (ofta framställt av växtens frukt eller frön)
ibland utvidgat om andra krakteristiska tillsatser i andra sammanhang
överfört: stimulerande tillsats tilll något
krydda
Ordklass verb
smaksätta med en eller flera kryddor
utvidgat: ge extra stark lukt eller smak åt
överfört: ge stimulerande tillsats till

kryddbod
Ordklass substantiv
speceriaffär Bruklighet ålderdomligt

kryddgrönt
Ordklass substantiv
färska gröna kryddväxter, t.ex. persilja eller kryddkrasse

kryddig
Ordklass adjektiv
som starkt smakar eller doftar krydda

kryddkrasse
Ordklass substantiv
en korsblommig ört med små gröna blad som används som kryddgrönt

kryddmått
Ordklass substantiv
särskilt: ett mått i matrecept motsvarande ungefär en milliliter

kryddnejlika
Ordklass substantiv
en stark, aromatisk krydda, gjord av de torkade blomknopparna från ett ostindiskt träd, besläktat med myrten, som används i t.ex. bakverk, efterrätter, indisk mat och vissa mediciner

kryddpeppar
Ordklass substantiv
en peppar med fyllig smak, beredd av torkade, omogna bär från ett västindiskt träd, besläktat med myrten, som används t.ex. i korv och till inlagd sill

kryddsalt
Ordklass substantiv
salt smaksatt med olika kryddor

kryddstark
Ordklass adjektiv
starkt kryddad

krylla
Ordklass verb
uppträda i stor, okontrollerad, rörlig mängd (särskilt om små djur eller om människor)
vara fylld av stor, okontrollerad, rörlig mängd
även med opersonlig konstruktion

krympa
Ordklass verb
dra ihop sig till mindre omfång (särskilt om textilier e.d.)
även om annan företeelse, varaktigt eller tillfälligt
även i fråga om minskning av antal
ofta överfört, särskilt i fråga om upplevelse av rumsliga eller tidsliga avstånd
få att dra ihop sig (särskilt med avseende på textilier e.d.)
även överfört

krympbehandlad
Ordklass adjektiv
behandlad för att motstå krympning

krympfilm
Ordklass substantiv
typ av plastfolie för tättslutande förpackning

krympfri
Ordklass adjektiv
som inte krymper

krympling
Ordklass substantiv
person vars kropp är vanställd och som därigenom har nedsatt rörelseförmåga (särskilt om person som har mist någon av sina lemmar) Bruklighet föråldrat

krympmån
Ordklass substantiv
viss utsträckning i vilken något minskas genom krympning och som därför måste läggas till vid åtgångsberäkning

kryogen
Ordklass adjektiv
som alstrar mycket låga temperaturer

kryolit
Ordklass substantiv
ett vitt mineral som består av en förening av natrium, aluminium och fluor och används i glasindustrin och vid aluminiumframställning

kryostat
Ordklass substantiv
köldaggregat konstruerat för att hålla konstant, mycket låg temperatur

kryoteknik
Ordklass substantiv
teknik att nå mycket låga temperaturer

kryp
Ordklass substantiv
litet, krypande eller krälande djur (särskilt om insekt eller mask)
utvidgat: litet människobarn Bruklighet smeksamt
ibland även om vuxen människa eller i liknelser för att beskriva en vuxen människa Bruklighet ofta nedsättande
krypande känsla

krypa
Ordklass verb
förflytta sig med en stor del av kroppen längs underlaget (vanligen om djur med mycket korta ben men även om människor som förflyttar sig på alla fyra
utvidgat: röra sig (delvis) med nedhukad kropp Grammatik vanligen med partikel
överfört om fordon e.d., enbart med framhävande av låg hastighet: förflytta sig långsamt
även om tid som rör sig långsamt
även bildligt och överfört
speciellt i uttryck för fjäskigt, inställsamt uppträdande
kännas i kroppen såsom av något som kryper Bruklighet vanligen i opersonlig konstruktion
även överfört i uttryck för obehagliga sinnestillstånd
spela lägre kort än det dittills högsta i ett stick för att av någon anledning undvika att ta hem detta
fortlöpnade förändras till formen under samtidig påverkan av viss dragkraft och viss hög temperatur (särskilt om metall)

krypa bakom någon
Frasklass verbfras
ängsligt söka stöd hos någon

krypa till korset
Frasklass verbfras
ödmjuka sig

kryperi
Ordklass substantiv
alltför uppenbar inställsamhet

krypfil
Ordklass substantiv
körfält för fordon som kör långsamt, särskilt i kraftiga motlut

kryphål
Ordklass substantiv
speciell, svårupptäckt möjlighet att klara sig undan något (vanligen om tillåten men moraliskt tvivelaktig utväg)

kryphållfasthet
Ordklass substantiv
hållfasthet mot formförändring vid hög belastning Bruklighet teknik

krypin
Ordklass substantiv
litet, trivsamt rum eller hem

krypköra
Ordklass verb
köra så långsamt det går (särskilt med bil e.d.)

krypskytt
Ordklass substantiv
person som ägnar sig åt krypskytte

krypskytte
Ordklass substantiv
skjutning från bakhåll mot mänskligt mål
ofta överfört om försåtligt, ofta anonymt angrepp e.d.

krypta
Ordklass substantiv
underjordiskt grav- eller kultrum i en större kyrka, vanligen under koret
insjunken, rörformad hålighet i ett organ
täckt gång eller inbuktning (t.ex. om körtelgångar och blåsor)

kryptera
Ordklass verb
överföra meddelande till hemlig kod (särskilt i militära sammanhang)

kryptisk
Ordklass adjektiv
ytterst svårbegriplig (om språkligt meddelande)

krypto
Ordklass substantiv
hemlig kod (särskilt i militära sammanhang)
meddelande på hemlig kod
en typ av korsord där bokstäver ersatts med siffror och där lösaren ska lista ut vilka bokstäver siffrorna motsvarar

kryptogam
Ordklass substantiv
typ av växt som inte utvecklar frön
kryptogam
Ordklass adjektiv
som inte bildar frön utan fortplantar sig könslöst med hjälp av sporer, celldelning e.d. eller könligt genom sammansmältning av könsceller (gameter; om vissa växter)

kryptogram
Ordklass substantiv
meddelande eller text som överförts till hemlig kod
ibland överfört om obegriplig text i allmänhet

krypton
Ordklass substantiv
ett grundämne som tillhör ädelgaserna

krysantem
Ordklass substantiv
krysantemum

krysantemum
Ordklass substantiv
typ av korgblommig växt, ofta med stora blomkorgar
speciellt om vissa odlade sorter (med flikiga och fränt doftande blad)

krysolit
Ordklass substantiv
en genomskinlig ädelsten vars färg varierar från blekgrön till gulgrön

krysopras
Ordklass substantiv
en grön, halvgenomskinlig ädelsten (en variant av kalcedon)

kryss
Ordklass substantiv
tecken i form av ett snedställt kors med lika långa armar, ibland med någon speciell innebörd
även om mittunkten där marmarna möts
även om föremål med sådan form
utvidgat: övre hörn av målställning, där ribban och stolpen möts
korsord
det att kryssa med segelbåt
allmännare: segeltur

kryssa
Ordklass verb
märka med kryss Grammatik vanligen med partikel
lägga i kors Bruklighet mindre brukligt
segla i sicksack mot vinden
utvidgat: resa omkring i båt
ytterligare utvidgat: förflytta sig i sicksack
även abstrakt, ofta med negativ bibetydelse

kryssa mellan skylla och karybdis
Frasklass verbfras
försöka undvika två olika, samtidigt lurande faror (ursprungligen två havsvidunder som drog sjöfarande i fördärvet) Bruklighet litterärt

kryssare
Ordklass substantiv
typ av större, snabbgående, starkt bestyckat krigsfartyg
större segel- eller motorbåt

kryssfaner
Ordklass substantiv
plywood

kryssförband
Ordklass substantiv
ett murförband där tegelstenarna bildar korsform

krysshult
Ordklass substantiv
större kors- eller T-format beslag av trä på fartyg för fastgöring av grövre tåg

kryssmast
Ordklass substantiv
aktersta mast på råtacklat fartyg med tre master

kryssning
Ordklass substantiv
det att kryssa
särskilt utvidgat: långfärd till sjöss (ofta om organiserad gruppresa på större skepp)

kryssningsraket
Ordklass substantiv
kryssningsrobot

kryssningsrobot
Ordklass substantiv
kärnladdningsförsedd, målsökande robot avsedd för avlägsna mål

krysspår
Ordklass substantiv
kryss- eller stjärnliknande fördjupning på skruvhuvud

krysstag
Ordklass substantiv
ett brottningsgrepp varvid brottaren hakar ihop armarna runt motståndarens rygg och ena arm

kryssvalv
Ordklass substantiv
fyrsidigt valv uppbyggt av två valvbågar som korsar varandra Bruklighet arkitektur

krysta
Ordklass verb
dra samman bukmusklerna för att driva ut bukinnehåll (särskilt vid förlossning och tarmtömning)
överfört: genom stor ansträngning lyckas åstadkomma något

krystad
Ordklass adjektiv
påfallande anstärngd och onaturlig (särskilt om samtal, formulering e.d.)
långsökt

krystvärk
Ordklass substantiv
värk mot slutet av en förlossning, som driver ut fostret Grammatik ofta plural

kråka
Ordklass substantiv
en större, grå och svart fågel med kraxande läte, som är allätare och svår boplundrare
även om närbesläktade fåglar
enkelt märke gjort med penna
typ av hätta med brätte och hakband för kvinnor Bruklighet historiskt
litet stycke torkat snor Bruklighet vardagligt

kråkbär
Ordklass substantiv
typ av ständigt grön dvärgbuske med barrlika blad och svarta, bärliknande stenfrukter som gärna äts av fåglar
även om bäret

kråkfågel
Ordklass substantiv
typ av sotr, oftast mörk tätting med rak, kraftig näbb och hest kraxande eller klangfullt skränande läte

kråkfötter
Ordklass substantiv
handstil med fula och svårlästa bokstäver och andra skrivtecken

kråkriksdag
Ordklass substantiv
sammankomst av mycket stort antal kråkor som för oväsen genom att kraxa av alla krafter e.d.

kråkris
Ordklass substantiv
typ av ständigt grön dvärgbuske med barrlika blad och svarta, bärliknande stenfrukter som gärna äts av fåglar

kråkslott
Ordklass substantiv
gammal, stor, förfallen byggnad, gärna slotts- eller herrgårdsliknande

kråkspark
Ordklass substantiv
typ av prydnadssöm som liknar spår av fågelfötter

kråksång
Ordklass substantiv
ful, hes sång

kråkvicker
Ordklass substantiv
en vildväxande ärtväxt med blåvioletta blommor i täta, skaftade klasar

kråkvinkel
Ordklass substantiv
typisk småstad Bruklighet skämtsamt, nedsättande

kråma
Ordklass verb
stolt och kokett vrida på kroppen för att visa upp sin förmenta stilighet, skönhet e.d. Grammatik mest reflexivt
utvidgat: bete sig inställsamt

krångel
Ordklass substantiv
besvärligt och tidsödande förfarande, som är irriterande därför att det uppfattas som onödigt
bristande funktionsduglighet, särskilt hos maskin eller annat system
utvidgat: sjukligt tillstånd hos kropp eller själ

krångelmakare
Ordklass substantiv
person som ofta ställer till krångel

krångla
Ordklass verb
få något att bli onödigt besvärligt eller tidsödande Grammatik ofta med partikeln till
vålla besvär genom att inte vara samarbetsvillig
utvidgat: behöva anstränga sig med något onödigt komplicerat
tidvis fungera dåligt (särskilt om maskin)
även utvidgat om kropp eller själ
även mer avstrakt Grammatik med opersonlig konstruktion
med möda föra något ingeom trång passage Grammatik vanligen reflexivt och med partikel
även överfört

krånglig
Ordklass adjektiv
som vållar krångel p.g.a. onödigt koplicerad utformning, uppläggning etc.
även konkret
utvidgat om person: besvärlig
som fungerar dåligt

krås
Ordklass substantiv
ätliga inälvor i fågel
förr även om ätliga inälvor i bl.a. fisk och kalv
veckad remsa av tyg eller spets runt halslinning eller ärm e.d.

kråsnål
Ordklass substantiv
typ av prydnadsnål att sätta i halsduk e.d.

kräckla
Ordklass substantiv
biskopsstav med inrullat, ornamenterat krön

kräfta
Ordklass substantiv
typ av ätligt, tiofotat kräftdjur som lever i sötvatten och blir kraftigt rött efter kokning (betraktas som en typiskt svensk delikatess)
även om andra havslevande kräftdjur Grammatik i sammansättningar
cancer Bruklighet föråldrat
utvidgat: en växtsjukdom med sår och svulster, orsakad av en parasitsvamp

Kräftans vändkrets
Frasklass nominalfras
sommarsolståndets vändkrets Bruklighet astronomi

kräftbur
Ordklass substantiv
bur att fånga kräftor i

kräftdjur
Ordklass substantiv
typ av huvudsakligen vattenlevande leddjur med hårt kitinskal runt kroppen som ofta är uppdelas i tre segment: huvud, mellankropp och bakkropp (om t.ex. kräfta, krabba, hummer och räka)

kräftgång
Ordklass substantiv
gång baklänges
vanligen överfört i uttryck för fortlöpande försämring

kräftpest
Ordklass substantiv
dödande sjukdom hos kräftor, orsakad av en svamp

kräftskiva
Ordklass substantiv
fest i augusti vid vilken man äter kräftor och nästan alltid dricker sprit (ofta med färgglada papperslampor, lustiga hattar m.m.)

kräftsmör
Ordklass substantiv
levern på en kräfta (betraktad som en delikatess)
någon gång även om smör med kräftsmak

kräftsvulst
Ordklass substantiv
bildning i kroppen som beror på okontrollerad nybildning av celler
överfört: snabbt växande och skadlig företeelse

kräk
Ordklass substantiv
moraliskt klandervärd person Bruklighet nedsättande
även som skällsord (något försvagat)
svag eller viljelös person
även om djur Bruklighet nedsättande eller ömkande
ursprungligen om insekt e.d.

kräkas
Ordklass verb
reflexmässigt utlösa tömning av maginnehållet via matstrupen och munnen, vanligen p.g.a. illamående

kräkfärdig
Ordklass adjektiv
som känner behov att kräkas

kräkla
Ordklass substantiv
biskopsstav med inrullat, ornamenterat krön

kräkmedel
Ordklass substantiv
medel som framkallar kräkning
överfört: någon eller något som framkallar äckelkänslor

kräkning
Ordklass substantiv
det att kräkas
uppkastning (om resultatet) Grammatik vanligen plural

kräks
Ordklass substantiv
uppkastat maginnehåll Bruklighet vardagligt

kräla
Ordklass verb
förflytta sig med kroppen utsträckt mot underlaget och med hjälp av slingrande rörelser (särskilt om djur som helt eller delvis saknar extremiteter)
även om något som uppträder i stor mängd med detta rörelsesätt Grammatik i opersonlig konstruktion
utvidgat om person: kravla

kräla i stoftet
Frasklass verbfras
visa sin underdånighet eller obetydlighet

kräldjur
Ordklass substantiv
typ av växelvarmt, landlevande ryggradsdjur med hud täckt av hornfjäll eller hornplåtar, som förekommer särskilt i subtropiska områden

kräm
Ordklass substantiv
slät, tjockflytande massa
speciellt: tjockflytande, söt massa, ofta av kokt frukt m.m., till efterrät, fyllning etc.
speciellt även om vissa kemisk-tekniska preparat, särskilt för skönhetsvård
gräddfärg Grammatik mest i sammansättningar

krämare
Ordklass substantiv
affärsman Bruklighet nedsättande
utvidgat: beräknande och materialistisk person

krämig
Ordklass adjektiv
som liknar kräm till utseende eller konsistens

krämla
substantiv

krämpa
Ordklass substantiv
lindrig sjukdom eller annan kroppslig åkomma som ger sig till känna ofta Grammatik ofta plural

krämta
Ordklass verb
harkla sig Bruklighet mindre brukligt

kränga
Ordklass verb
luta åt ena sidan i fråga om rörelse eller position p.g.a. ojämnt underlag e.d. (särskilt om fartyg)
utvidgat om annat fortskaffningsmedel e.d.: luta åt än den ena, än den andra sidan
få att luta åt ena sidan (även i fråga om upprepade rörelser; särskilt med avseende på fortskaffningsmedel)
även i fråga om den egna kroppen Grammatik i absolut konstruktion
dra något med vickande rörelser och visst besvär över något annat (vanligen med avseende på klädesplagg) Grammatik ofta med partikel
speciellt: vända något ut och in så att utsida blir insida
sälja tillfälligt eller i mindre skala Bruklighet vardagligt

kränga sig
förflytta sig med vickande rörelser och visst besvär igenom något annat

krängningshämmare
Ordklass substantiv
anordning som förhindrar överdrivna krängningar på bil e.d.

krängningsprov
Ordklass substantiv
prov som genom krängning mäter fartygs stabilitet Bruklighet skeppsbyggnad

kränka
Ordklass verb
behandla någon nedsättande genom att angripa den personliga hedern (i ord eller genom handling) Grammatik ofta perfekt particip
ofta med avseende på känslor e.d.
sexuellt våldföra sig på
underlåta att respektera bestämmelse e.d. (särsilt i politiska sammanhang)
även allmännare

kränkning
Ordklass substantiv
det att kränka någon
det att överträda något

kräpp
Ordklass substantiv
tunt tyg med krusig yta

kräppa
Ordklass verb
krusa tyg eller papper

kräppnylon
Ordklass substantiv
kräppbehandlad elastisk nylon

kräsen
Ordklass adjektiv
svår att tillfredsställa (om person, särskilt i fråga om mat)
utvidgat i fråga om kultur e.d.
även om yttring av detta

kräslig
Ordklass adjektiv
mycket läcker (om mat) Bruklighet något ålderdomligt
utvidgat: förnämt njutningsfylld

kräsligen
Ordklass adverb
kräsligt Bruklighet ålderdomligt

kräsmagad
Ordklass adjektiv
kräsen i fråga om mat och dryck

kräva
Ordklass substantiv
säcklik utvidgning av matstrupen hos fåglar, använd för lagring eller bearbetning av föda
kräva
Ordklass verb
framföra som sitt krav
även med avseende på person
utvidgat och icke-levande företeelse: framtvinga
uppmana någon att lämna tillbaka utlånade pnegar, utlånat föremål e.d.
komma att kosta Grammatik i vissa uttryck

kräva in
Frasklass verbfras
infordra

krävande
Ordklass adjektiv
som ställer stora krav
som innebär stor ansträngning fysiskt eller psykiskt

krävas
Ordklass verb
vara nödvändigt med

krögare
Ordklass substantiv
person som driver en krog eller restaurang

krök
Ordklass substantiv
kraftig sväng eller kurva
sup Bruklighet vardagligt
utvidgat: sprit Grammatik i bestämd form singular

kröka
Ordklass verb
göra krokig
göra en krök (särskilt om väg men även allmännare) Grammatik ofta reflexivt
dricka sprit (vid visst tillfälle eller vanmässigt) Bruklighet vardagligt

kröka armen
Frasklass verbfras
ta en sup Bruklighet vardagligt

kröka på munnen
Frasklass verbfras
le hånfullt

kröka rygg
Frasklass verbfras
visa sig underdånig

krökt
Ordklass verb
krokig eller böjd

krön
Ordklass substantiv
äversta del av något högt (ofta om naturföreteelse)
särskilt: utsmyckad vöersta del av något högt
överfört: kulmen

kröna
Ordklass verb
högtideligen sätta krona på någon (för att formellt göra vederbörande till regent e.d.)
även något utvidgat
ytterligare utvidgat: förse med dekorativ övre del
ibland även: förse med bild av krona
överfört: fullända
bilda krön till
utvidgat: bilda dekorativ övre del på

krönika
Ordklass substantiv
historisk berättande framställning i tidsföljd och vanligen utan anspråk på djupare beskrivning eller förklaring
speciellt: översikt i presse eller etermedier över viktiga aktuella händelser
allmännare: berättande framställning i tidsföljd

krönikebok
Ordklass substantiv
endera av två böcker i Gamla testamentet Grammatik vanligen bestämd form

krönikespel
Ordklass substantiv
skådespel av krönikekaraktär

krönikör
Ordklass substantiv
person som skriver krönikor, särskilt i pressen

kröning
Ordklass substantiv
högtidligt ceremoni vid vilken en regent invigs i sitt ämbete, ursprungligen genom att förses med krona

krösamos
Ordklass substantiv
lingonsylt Bruklighet provinsiellt

kröson
Ordklass substantiv
lingon Bruklighet provinsiellt

krösus
Ordklass substantiv
mycket rikt person Bruklighet vardagligt

kub
Ordklass substantiv
en sluten, tredimensionell geometrisk figur som begränsas av sex sammanhängande, kvadratiska ytor
föremål med sådan form
produkt som består av ett visst tal multiplicerat två gånger med sig självt

kuban
Ordklass substantiv
mansperson från Kuba
i plural ofta om personer från Cuba oavsett kön

kubansk
Ordklass adjektiv
som har att göra med Kuba

kubanska
Ordklass substantiv
kvinna från Kuba

kubb
Ordklass substantiv
kort, tjockt stycke ändträ
även utvidgat om föremål med liknande form
styv herrhatt med rundkulle

kubbas
Ordklass verb
slåss (vanligen på ett relativt oskyldigt sätt)

kubbe
Ordklass substantiv
kort, tjockt stycke ändträ
även utvidgat om föremål med liknande form

kubera
Ordklass verb
beräkna volymen av något (särskilt med avseende på virke på rot) Bruklighet skogsbruk m.m.
multiplicera visst tal två gånger med sig självt Bruklighet matematik; mindre brukligt

kubik
Ordklass substantiv
mått för volym motsvarande en kub vars sida har angiven längd eller om den mängd som ryms i sådant mått Grammatik mest i sammansättningar
särskilt: kubikmeter eller kubikfot Grammatik som kortform
speciellt även beträffande motorcylindrar: kubikcentimeter Bruklighet vardagligt
allmännare: volym Grammatik i sammansättningar

kubikmått
Ordklass substantiv
mått på volym

kubikrot
Ordklass substantiv
tal vars kub är lika med ett givet tal

kubisk
Ordklass adjektiv
som har kubform
som är av tredje graden (om matematiska uttryck)

kubism
Ordklass substantiv
en konstriktning som använder sig av geometriskt förenklade former för att bygga upp bilder av mer eller mindre verklighetsrelaterade motiv

kubist
Ordklass substantiv
konstnär som utnyttjar kubismens metoder

kubistisk
Ordklass substantiv
som använder sig av kubismens metoder (om målning e.d.)

kuckel
Ordklass substantiv
sysslande med något i smyg (ofta med något förbjudet eller otillbörligt) Bruklighet vardagligt

kuckeliku
Ordklass substantiv
tuppens galande
även som ljudhärmande utrop eller beskrivning
kuckel Bruklighet vardagligt

kuckla
Ordklass verb
bedriva kuckel Bruklighet vardagligt Grammatik ofta med partikel

kucku
Ordklass substantiv
gökens läte
även som ljudhärmande utrop

kudde
Ordklass substantiv
påse av tyg som är stoppad med något mjukt och avsedd att vila huvdet på eller som prydnad
utvidgat: annat mjukt föremål eller del av föremål

kuddkrig
Ordklass substantiv
slagsmål med kuddar som vapen

kuddvar
Ordklass substantiv
tyghölje närmast stoppningen i en kudde

kuf
Ordklass substantiv
underlig person

kufisk
Ordklass adjektiv
som har oväntade och besynnerliga egenskaper

kugg
Ordklass substantiv
endera av de utskjutande tänder som sitter i kanten av ett drivande hjul och som griper in i mellanrummen på ett annat hjul (eller kedja e.d.) och överför roterande rörelse
överfört: liten och självständig del av något större

kugga
Ordklass verb
underkänna i tentamen

kugge
Ordklass substantiv
endera av de utskjutande tänder som sitter i kanten av ett drivande hjul och som griper in i mellanrummen på ett annat hjul (eller kedja e.d.) och överför roterande rörelse
överfört: liten och självständig del av något större

kuggfråga
Ordklass substantiv
fråga som innehåller en tankefälla
ursprungligen: fråga som ges för att godkänna eller kugga någon i en tentamen

kugghjul
Ordklass substantiv
hjulformig maskindel med kuggar för överföring av rotationsrörelse m.m. (med ett utväxlingsförhållande som beror av kuggantalet)

kuggstång
Ordklass substantiv
maskindel som består av en rak stång med kuggar

kuggväxel
Ordklass substantiv
anordning för överföring av kraft mellan två eller flera axlar med hjälp av kugghjul

kujon
Ordklass substantiv
feg stackare Bruklighet ålderdomligt eller litterärt

kujonera
Ordklass verb
behandla någon överlägset och förtryckande

kuk
Ordklass substantiv
det manliga yttre könsorganet Bruklighet starkt vardagligt
även nedsättande om mansperson

kul
Ordklass adjektiv
som ger tillfällig förnöjelse (om person eller händelse) Bruklighet vardagligt
även substantiverat

kula
Ordklass substantiv
mindre föremål med sfärisk form, vanligen av metall eller annat hårt material
ofta om projektil till finkalibrigt eldvapen (numera inte sfärisk)
speciellt: fotboll Bruklighet sportjargong
även om sådant föremål som formats av lösare material
del av något som liknar ett sådant föremål
utvidgat: typ av spel som spelas med stenkulor e.d.
ibland även: kulstötning Grammatik kortform
större hålighet i jord eller berg, som används som bo eller bostad av vissa djur eller människor
utvidgat: tillhåll (ibland för tvivelaktig verksamhet)
pengar Bruklighet vardagligt Grammatik mest plural

kulak
Ordklass substantiv
rysk självägande bonde Bruklighet ofta nedsättande, historiskt

kulen
Ordklass adjektiv
mulen och kall

kulfång
Ordklass substantiv
skyddsanordning på skjutbana

kulgevär
Ordklass substantiv
räfflat gevär för skjutning av enstaka projektil per skott

kulhål
Ordklass substantiv
hål efter projektil

kuli
Ordklass substantiv
fattig asiatisk daglönare Bruklighet nedsättande, ålderdomligt

kulig
Ordklass adjektiv
rolig Bruklighet vardagligt eller barnspråk

kulinarisk
Ordklass adjektiv
som hör samman med särskilt god mat eller med matlagning

kuling
Ordklass substantiv
hård vind (cirka 14-21 meter per sekund)

kuliss
Ordklass substantiv
flyttbar bakgrundsdekoaration på teaterscen
även om utrymmet mellan eller bakom sådana
överfört: något som döljer

kulkvarn
Ordklass substantiv
krossmaskin där hårt gods mals sönder i en trumma med inalgda järn- eller stålkulor

kulkärve
Ordklass substantiv
serie av projektiler från helautomatiskt vapen

kull
Ordklass substantiv
grupp djurungar som är födda eller kläckta på samma gång och har samma mor och far
ibland även om (mänsklig) syskonskara
utvidgat: grupp av människor som fötts ungefär samtidigt eller examinerats samtidigt från en skola, kurs e.d.
en grupplek i vilken en deltagare skall försöka nudda någon av de andra samtidigt som han säger "kull" (varvid den som nuddats blir den som skall försöka nudda någon av de andra)
även som föreskrivet utrop i denna lek
rundad del av något
kull
Ordklass adverb
hastigt ned på marken eller golvet
även abstrakt

kulla
Ordklass substantiv
kvinna från Dalarna
även allmännare
hornlöst nötkreatur med hornkammen ombildad till en pannknöl
kulla
Ordklass verb
vidröra någon när man leker kull

kullager
Ordklass substantiv
axellager med kulor mellan en roterande och en fast del, så att glidfriktionen ersatts med den betydligt mindre rullfriktionen

kulle
Ordklass substantiv
rundad upphöjning av marken som sluttar åt alla sidor (vanligen av realtivt begränsad höjd)
utvidgat om föremål med liknande form
rundad del av något

kulled
Ordklass substantiv
vridbar och något böjbar ledanordning bestående av en kula lagrad i en skål som omsluter mer än halva kulan
speciellt om led i skelett (fär ett kulformigt ben ledar mot en ledskål)

kullerbytta
Ordklass substantiv
rotering av kroppen ett helt varv framåt eller bakåt med huvudet och händerna i marken eller golvet
oavsiktlig rörelse (fall e.d.)
liknande rörelse av fordon e.d.
även överfört

kullersten
Ordklass substantiv
liten sten med avrundade kanter, som förr användes i gatläggning och som ger en kullrig yta
ofta kollektivt

kullig
Ordklass adjektiv
som har många kullar
hornlös (särskilt om nötkreatur)

kullkasta
Ordklass verb
särskilt: göra omöjlig att förverkliga

kullko
Ordklass substantiv
kullig ko

kullra
Ordklass verb
rulla Bruklighet provinsiellt

kullrig
Ordklass adjektiv
tydligt rundad (som en kulle e.d.)
utvidgat: yta e.d. med flera små bulor

kulmage
Ordklass substantiv
rudn, utputande mage

kulmen
Ordklass substantiv
höjdpunkt i en utveckling eller ett förlopp

kulmination
Ordklass substantiv
det att uppnå kulmen
konkretare, speciellt: en himlakropps passage av en orts meridian

kulminera
Ordklass verb
nå sin kulmen
konkretare, speciellt: passera en orts meridian (om himlakropp)

kulna
Ordklass verb
bli kulen Bruklighet mindre brukligt

kulning
Ordklass substantiv
ålderdomlig falsettsång, vanligen utan text, för att kalla samman sjur vid vallning Bruklighet provinsiellt

kulpenna
Ordklass substantiv
kulspetspenna

kulram
Ordklass substantiv
hjälpmedel för räkning, bestående av en ram och ett antal ribbor eller ståltrådar med uppträdda, flyttbara kulor

kulsinter
Ordklass substantiv
sinter av järnmalmspulver i kulform (som halvfabriakt vid järntillverkning)

kulskrivmaskin
Ordklass substantiv
skrivimaskin med typerna samlade på en utbytbar kula

kulspetspenna
Ordklass substantiv
penna vars verksamma del är en rörlig kula som matas med en särskild bläckpasta från en behållare inuti skaftet

kulspruta
Ordklass substantiv
ett finkalibrigt, snabbskjutande, automatiskt eldvapen, som matas med gevärspatroner uppträdda på band
överfört: fruktad målskytt i fotboll, ishockey e.d.

kulsprutegevär
Ordklass substantiv
ett automatvapen med gevärskaliber och med en vikt av högst tio kilogram

kulsprutenäste
Ordklass substantiv
militär stödjepunkt som är bestyckad med en eller flera kulsprutor

kulsprutepistol
Ordklass substantiv
helautomatiskt handeldvapen för pistolammunition med en vikt av cirka fyra kilogram

kulstötare
Ordklass substantiv
person som regelmässigt utövar och tävlar i kulstötning

kulstötning
Ordklass substantiv
en friidrottsgren där det gäller att stöta iväg en metallkula så långt som möjligt med en arm (efter en kort ansats som måste utföras i en ganska liten ring)

kult
Ordklass substantiv
gemensam dyrkan av viss gud eller annan helig företeelse, som utövas genom fastställda, högtidliga handlingar (särskilt i utomeuropeiska religioner; ofta med tonvikt på de speciella uttrycksformerna)
försvagat: dyrkan av icke-religiös företeelse
speciellt: dyrkan av enstaka person
stång för manövrering av roderaxel Bruklighet mindre brukligt

kultföremål
Ordklass substantiv
föremål som används vid kultutövning eller som är en viktig symbol för kulten
försvagat: mycket populär företeelse

kulthandling
Ordklass substantiv
högtidlig handling i en viss kult (särskilt vid ceremoni e.d.)

kulting
Ordklass substantiv
spädgris

kultis
Ordklass substantiv
folkdans och gammaldans Bruklighet vardagligt

kultisk
Ordklass adjektiv
som utger del av en kult

kultivator
Ordklass substantiv
typ av tung och hög harv för djupbearbetning av jord
handredskap med metalltänder för luckring och luftning av rabatter. stenpartier o.d.

kultivera
Ordklass verb
odla upp eller bruka jord
bibringa någon kultur och förfinat umgängessätt
någon gång även utvidgat: förädla

kultiverad
Ordklass adjektiv
uppodlad och brukad (om jord)
som besitter bildning och ett förfinat umgängessätt
även om handling o.d.

kultje
Ordklass substantiv
kuling Bruklighet föråldrat

kultur
Ordklass substantiv
form i vilken viss större grupp människor ordnar sin försörjning och organiserar gemensamma angelägenheter på samhällelig nivå (särskilt i äldre tider eller i avlägsna områden)
ibland om motsvarande grupp människor
även med tonvikt på resultatet av motsvarande mänskliga verksamhet
ofta försvagat med tonvikt på samhälleligt beteende etc.
sammanfattningen av allt som skapats av människor för att ge högre andliga upplevelser i allmänhet eller under viss tid, inom visst område etc. (särskilt om konst, litteratur, musik o.d. men även om vetenskap) Grammatik sällan plural
ibland positivt om konst, litteratur etc. av hög kvalitet
även om konst, litteratur etc. inom eller för viss grupp
ofta försvagat om kunskap om sedvänjor och regler för gott uppträdande
försvagat: regler för gott uppträdande etc. på visst område Bruklighet i sammansättningar
det att systematiskt odla jord med vissa växter (även om det som odlas)
även beträffande vissa djur
inskränkt: systematisk renodling av mikroorganismer e.d.

kulturantropologi
Ordklass substantiv
vetenskapen om kultur- och samhällstyper och om människan som kultur- och samhällsvarelse (med inspiration från amerikansk tradition)

kulturarbetare
Ordklass substantiv
person med konstnärligt yrke

kulturartikel
Ordklass substantiv
tidningsartikel med anknytning till kulturlivet i vid mening

kulturarv
Ordklass substantiv
idéer och värderingar som ingår i en kulturs historia och som fungerar som en gemensam referensram
mer konkret: de föremål som är bevarade från äldre tider

kulturattaché
Ordklass substantiv
tjänsteman vid ambassad eller liknande med vissa kulturella uppgifter

kulturbygd
Ordklass substantiv
bygd där människor bott sedan lång tid tillbaka

kulturbärare
Ordklass substantiv
person som verkar i den andliga kulturens tjänst
även om samhällsgrupp eller nation

kulturchock
Ordklass substantiv
chock orsakad av möte med en kultur som starkt avviker från den kultur man är van vid

kulturell
Ordklass adjektiv
som har att göra med andlig kultur
som utmärks av hög andlig kultur
som har att göra med seder och bruk

kulturfolk
Ordklass substantiv
folk som nått en högre grad av andlig kultur enligt vissa normer

kulturform
Ordklass substantiv
typ av andlig kultur

kulturgeografi
Ordklass substantiv
del av geografin som studerar befolkningen, näringslivet och kulturlandskapet

kulturgärning
Ordklass substantiv
betydelsefull kulturell insats

kulturhistoria
Ordklass substantiv
vetenskapen om den historiska utvecklingen av den mänskliga kulturens olika former (med undantag av statslivet)

kulturhus
Ordklass substantiv
byggnad för kulturella aktiviteter i mycket vid bemärkelse
ibland: kulturhistoriskt värdefull byggnad

kulturknutte
Ordklass substantiv
person som yrkesmässigt ägnar sig åt andlig kultur o.d. Bruklighet något nedsättande
allmännare: kulturintresserad person

kulturkollision
Ordklass substantiv
kulturkrock

kulturkrets
Ordklass substantiv
krets av kulturellt samhöriga folk och länder

kulturkrock
Ordklass substantiv
problem som uppstår när personer från en kultur konfronteras med personer från en annan kultur

kulturlager
Ordklass substantiv
jordlager som innehåller rester från äldre kultur Bruklighet särskilt arkeologi

kulturland
Ordklass substantiv
land med högklassig andlig kultur

kulturliv
Ordklass substantiv
kulturellt liv

kulturminne
Ordklass substantiv
föremål av kulturhistoriskt värde
ibland speciellt om byggnad

kulturminnesmärke
Ordklass substantiv
större kulturminne

kulturmönster
Ordklass substantiv
sammanhanget mellan olika delar i en kultur (beträffande sätt att leva, bete sig etc.)

kulturpersonlighet
Ordklass substantiv
högt bildad person som gjort betydande kulturella insatser

kulturpolitik
Ordklass substantiv
politik som rör kulturella frågor

kulturradikal
Ordklass substantiv
person med radikala åsikter i kulturfrågor

kulturreservat
Ordklass substantiv
bebyggt område som bevaras som kulturminnesmärke

kulturrevolution
Ordklass substantiv
process med stora politiska omvälvningar inom kulturlivet
särskilt: den rent politiska omvälvningen i Kina i slutet av 1960-talet

kulturråd
Ordklass substantiv
ett statligt organ med samordnande och utredande uppgifter i kulturella frågpr Grammatik ofta bestämd form singular

kultursida
Ordklass substantiv
tidningssida med artiklar i allmänkulturella ämnen i vid mening

kulturskribent
Ordklass substantiv
person som skriver om kultur i tidningar eller tidskrifter

kulturskymning
Ordklass substantiv
begynnande kulturellt förfall enligt någons (kanske föråldrade) normer

kultursnobb
Ordklass substantiv
person som deltar i kulturlivet utan egentligt intresse utan mera för att öka sin egen prestige o.d. Bruklighet nedsättande

kulturutbyte
Ordklass substantiv
utbyte av kulturella produkter och aktiviteter mellan olika länder e.d.

kulturväxt
Ordklass substantiv
växt som människan lärt sig använda och som därför odlas (inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring)

kulventil
Ordklass substantiv
typ av snabbt öppningsbar ventil

kulvert
Ordklass substantiv
underjordisk tunnel för transporter, t.ex. mellan olika byggnader
grov, underjordisk trumma för genomsläpp av vatten e.d., t.ex. under en väg
grövre rörledning av betong, som utgör hölje för t.ex. vatten- eller elledningar

kulör
Ordklass substantiv
färgton (vanligen inte om svart, vitt eller grått)
speciellt om hudfärg
även överfört
speciellt: politisk åsiktsriktning
brunfärgad vätska, tillverkad av bränt socker, som används för färgning av öl, bärnnvin, såser och andra livsmedel

kulört
Ordklass adjektiv
som har viss färgton (vanligen i motsats till vitt eller ofärgat)
särskilt: starkt färgad

kulörtvätt
Ordklass substantiv
tvätt där tvättvattnet hålls medelvarmt (vanligen omkring 60 grader Celcius), avsedd för textilier av färgad bomull
även om textilierna som skall tvättas på detta sätt

kummel
Ordklass substantiv
typ av stenröse
speciellt: granvröse från brons- eller järnåldern
sjömärke i form av en stympad kon
en långsträckt torksfisk som har stort huvud och stor mun och som bl.a. förekommer i Skagerack

kummin
Ordklass substantiv
en oldad flockblommig ört vars frön används som krydda, bl.a. i bröd, ost och brännvin

kumpan
Ordklass substantiv
kamrat med vilken man samarbetar, ofta i skumt eller dunkelt syfte

kumulativ
Ordklass adjektiv
som kumuleras
speciellt medicin

kumulera
Ordklass verb
fortlöpande samla till en växande helhet så att det nya läggs till det gamla Bruklighet i vetenskapliga och tekniska sammanhang
speciellt: summera
speciellt även: föra samman flera straff under ett straff eller flera mål under gemensam handläggning Bruklighet juridik
speciellt även: lagra läkemedel i organismen Grammatik vanligen passivt

kund
Ordklass substantiv
person som gör inköp eller utnyttjar viss typ av tjänst e.d.
utvidgat, speciellt om företag, institution e.d.
speciellt även: person som ofta besöker viss typ av inrättning
speciellt även: person som ofta hamnar på anstalt e.d.

kundvagn
Ordklass substantiv
stor ståltrådsvagn för kunder att samla varor i på stormarknad, i snabbköp o.d.

kung
Ordklass substantiv
konung Bruklighet i mindre högtidliga sammanhang
utvidgat: annan härskare, särskilt exotisk eller fiktiv sådan
överfört: den främste inom ett område
speciellt: förled i många artnamn Grammatik i sammansättningar
spelkort med bild av kung (det näst högsta kortet)
den viktigaste pjäsen i schack (som det gäller att sätta matt)

kungadöme
Ordklass substantiv
stat med en kung som statsöverhuvud

kungaed
Ordklass substantiv
ed i vilken en vald konung lovar att styra sitt rike på visst sätt (särskilt förekommande under medeltiden) Bruklighet historiskt

kungaförsäkran
Ordklass substantiv
särskild utfästelse som ges av en kung vid trontillträdet (och som i Sverige ersatte den tidigare kungaeden) Bruklighet historiskt

kungahus
Ordklass substantiv
ätt som utgår från (och i vilken ofta ingår) regerande kungar

kungakrona
Ordklass substantiv
särskilt: kunglig krona
särskilt överfört: kunglig maktutövning

kungalängd
Ordklass substantiv
kronologisk uppställning över ett rikes kungar från äldsta tid till nutid

kungarike
Ordklass substantiv
rike med en kung eller drottning som statschef

kungasäte
Ordklass substantiv
plats varifrån en kung styr sitt rike Bruklighet litterärt

kungaätt
Ordklass substantiv
kunglig ätt

kung bore
Frasklass nominalfras
personifikation av vintern och nordanvinden

kunglig
Ordklass adjektiv
som har samband med en kung eller drottning
som det anstår en kung
utvidgat: som är av hög kvalitet, hög intensitet e.d.

kunglighet
Ordklass substantiv
kunglig person

Kunglig Majestät
Frasklass nominalfras
Förkortning Kungl. Maj:t
kungen i statsrådet i egenskap av rikets ledare Bruklighet historiskt

kungsblå
Ordklass adjektiv
som har en djupt himmelsblå färg Grammatik ofta substantiverat

kungsbonde
Ordklass substantiv
schackbonde som i utgångsställningen står på rutan framför kungen

kungsfisk
Ordklass substantiv
typ av aborrliknande, röd havsfisk

kungsfiskare
Ordklass substantiv
en fågel med kraftig, spetsig näbb och vacker fjäderdräkt i blågrönt och rostbrunt, som förekommer vid åar och bäckar, där den träffsäkert störtdyker efter fisk och insekter

kungsfågel
Ordklass substantiv
en mycket liten, olivgrön och grå tättingfågel med svartkantat rödgult band längs hjässan

kungsgambit
Ordklass substantiv
en spelöppning i schack som kännetecknas av att vitspelaren offrar bonden till höger om kungsbonden

kungsgård
Ordklass substantiv
stor, statsägd gård, som förr var residens för kunglig förtroendeman Bruklighet historiskt

kungshög
Ordklass substantiv
stor gravhög från forntiden, som är eller tros vara kungagrav och särskilt förekommer i Mellansverige

kungsljus
Ordklass substantiv
typ av hög, vildväxande lejongapsväxt med stora, ludna blad och ofta gula blommor i långa spiror

kungsord
Ordklass substantiv
särskilt: yttrande som man tryggt kan lita på

kungstanke
Ordklass substantiv
ledande tanke som sammanfattar den egentliga avsikten etc. i något

kungstiger
Ordklass substantiv
bengalisk tiger (en ras som kan nå ansenliga dimensioner)

kungsvatten
Ordklass substantiv
blandning av saltsyra och salpetersyra, som kan lösa guld, platina och andra ädla metaller

kungsväg
Ordklass substantiv
särskilt: väg som för rakt till målet (mest abstrakt)

kungsådra
Ordklass substantiv
del av visst vattendrag som måste hållas öppen för att tillgodose allmänna intressen Bruklighet juridik

kungsängslilja
Ordklass substantiv
en liljeväxt med hängande, klocklik blomma med smårutigt röda, ibland vita kalkblad

kungsörn
Ordklass substantiv
en stor, mörkfärgad örn med kraftig näbb, bred, tvär stjärt och fjäderklädda tarser, som bl.a. förekommer i den svenska fjällen

kungöra
Ordklass verb
officiellt tillkännage

kungörelse
Ordklass substantiv
muntlig eller skriftlig utsaga som innehåller ett tillkännagivande från någon myndighet e.d.
även om det konkreta dokumentet

kunna
Ordklass verb
behärska utförandet av det att (i kroppsligt eller intellektuellt avseende)
något försvagat: ha förmåga till handlingen att
som en sorts huvudverb: ha tillräckligt mycket kunskap om
ha praktisk möjlihet att
i uttryck för artig bön eller uppmaning: vilja
ha nära till att
ha benägenhet att
få tillåtelse att
även förstärkt med angivande av lämplighet eller önskan
även som förskönande omskrivning för befallning
möjligtvis utmärkas av att (ha viss egenskap, vara i viss situation e.d.)
ofta även i opersonliga konstruktioner

kunna höra en knappnål falla
Frasklass verbfras
kunna höra minst ljud (tack vare total tystnad)

kunna med
kunna tåla någon eller något
inte vara generad för att göra det som framgår av sammanhanget

kunnande
Ordklass substantiv
samling kunskaper som kan omsättas i faktiskt handlande (särskilt om samlade kunskaper inom ett stort område)

kunna ta varandra i handen
Frasklass verbfras
vara av samma betänkliga sort (om personer)

kunnig
Ordklass adjektiv
som har kunnande inom ett visst område
ibland även allmännare

kunskap
Ordklass substantiv
välbestämd föreställning om visst förhållande eller sakläge som någon har lagrad i minnet etc., ofta som resultat av studier e.d.
mängd av kända fakta på visst område e.d.
de tankemässiga föreställningarna i sig själva, oavsett om någon känner till dem ännu eller inte
speciellt som efterled i namn på vissa skolämnen och vetenskapsgrenar
försvagat: kännedom Grammatik i vissa uttryck

kunskapa
Ordklass verb
spana eller spionera Bruklighet i militära sammanhang, ålderdomligt

kunskapare
Ordklass substantiv
spejare Bruklighet mest i militära sammanhang, något föråldrat

kunskapskontroll
Ordklass substantiv
prov för kontroll av kunskapsnivå efter genomgången kurs e.d.

kunskapsstoff
Ordklass substantiv
fakta som kan eller skall läras in

kunskapsteori
Ordklass substantiv
gren av filosogin som behandlar frågorna om kunskapens natur och möjlihget, ursprung och giltighet

kupa
Ordklass substantiv
välvt, skålformigt hölje över något (ofta av glas)
även utvidgat om liknande företeelse
ytterligare utvidgat: litet, rundat rum e.d.
även bildligt
kupa
Ordklass verb
ge kupig form
lägga upp jord kring rötterna på viss planta (speciellt kring potatisplantor för att den nybildade potatisen inte skall bli grön)

kupé
Ordklass substantiv
mindre avdelning i järnvägsvagn, avsedd för ett litet antal personer
sittrum i täckt bil
lite, sportig bilmodell, som är hel- eller halvtäckt
liten hel- eller halvtäckt fyrhjulig vagn, dragen av hästar Bruklighet mest historiskt

kupera
Ordklass verb
kraftigt förkorta genom att skära av (särskilt med avseende på öron eller svans på hund; numera förbjudet i Sverige)
någon gång även med avseende på grenar på träd e.d.
lyfta av övre halvan av kortlek och lägga den underst (för att säkerställa en slumpmässig ordning)

kuperad
Ordklass adjektiv
som har många höjder och dalar (om landskap)

kupevärmare
Ordklass substantiv
anordning i bil som värmer upp kupén en viss tid innan bilen skall användas

kupidon
Ordklass substantiv
amorin

kupig
Ordklass adjektiv
välvd som en skål uppåt eller utåt

kuplett
Ordklass substantiv
visa av humoristisk eller satirisk karaktär i revy e.d.

kupol
Ordklass substantiv
ofta utsmyckat takvalv utformat som ett ungefärligt halvklot
även bildligt

kupolgrav
Ordklass substantiv
kupolformigt gravrum uppfört av sten, särskilt i det forntida Grekland

kupong
Ordklass substantiv
avskiljbar del av större papper, vanligen i form av blankett som ifylls för visst ändamål
ibland även om lös, mindre blankett
särskilt om något som köps och lämnas i utbyte mot något annat
speciellt: bevis som behövs för att lyfta utdelning på aktie eller annat värdepapper Bruklighet delvis historiskt

kupongklippare
Ordklass substantiv
person som inte arbetar utan lever på sina aktier e.d.

kupp
Ordklass substantiv
djärv och överrumplnade handling som man utför för att skaffa sig fördelar som man egentligen inte har rätt till (särskilt i politiska, militära eller ekonomiska sammanhang)
speciellt även i rent brottsliga sammanhang

kuppa
Ordklass substantiv
lyckas åstadkomma något genom kupp Bruklighet vardagligt Grammatik ofta med partikel

kuppberedskap
Ordklass substantiv
beredskap mot överraskande militärt anfall

kuppmakare
Ordklass substantiv
person som medverkar i en kupp (ibland speciellt om den som iscensätter kuppen) Grammatik ofta plural

kur
Ordklass substantiv
längre tids metodisk behandling av viss sjukdom (med mer eller mindre vetenskaplig underbyggnad)
den mängd miedicin e.d. som ingår i behandlingen
utvidgat: annan behandling av kroppen i visst syfte
högtidlig uppvaktning
litet skjul som används som uppehållsplats för t.ex. vaktpost

kura
Ordklass verb
stå eller sitta hopkrupen och med uppdragna axlar för att skydda sig mot regn, kyla eller fara av något slag (även i fråga om liknande liggande ställning)
försvagat: sitta och ha det lugnt och tråkigt

kurage
Ordklass substantiv
moraliskt mod

kuranstalt
Ordklass substantiv
anläggning för längre tids läkarbehandling e.d. Bruklighet mest historiskt

kurant
Ordklass adjektiv
efterfrågad och därmed lättsåld (om handelsvara)
som används allmänt (mest om mynt eller språkliga uttryck)
frisk (vanligen efter lättare sjukdom eller skada)

kurare
Ordklass substantiv
ett amerikanskt pilgift, som bland annat används som bedövningsmedel

kura skymning
Frasklass verbfras
sitta och vila eller lugnt samtala i skymningen

kuratel
Ordklass substantiv
tillfälligt förmyndarskap över någons ekonomiska angelägneheter Bruklighet ålderdomligt
även om personer som utövar sådant

kurativ
Ordklass adjektiv
som har botande effekt Bruklighet särskilt i psykologiska och sociala sammanhang

kurator
Ordklass substantiv
titel för person som yrkesmässigt ger råd och hjälp i sociala frågor (anställd t.ex. på sjukhus, i skola eller inom socialförvaltningen)
titel för främsta tjänsteman i studentnation vid ett universitet

kurbits
Ordklass substantiv
dekorationsmotiv i form av en fantasiväxt med stora blom- och bladknippen i dalmålning
typ av tropisk gurkväxt med stora frukter

kurd
Ordklass substantiv
mansperson från Kurdistan
i plural ofta om personer från Kurdistan oavsett kön

kurdisk
Ordklass adjektiv
som har att göra med Kurdistan eller kurderna

kurdiska
Ordklass substantiv
ett västiranskt språk som talas av kurder Grammatik knappast plural
kurdisk kvinna

kurera
Ordklass verb
bota (ofta med mer eller mindre informella metoder)
även utvidgat
även överfört

kurfurste
Ordklass substantiv
furste i det forna tysk-romerska riket som ägde rösträtt vid val av kejsare eller kung

kurialstil
Ordklass substantiv
invecklad och stel språklig stil som förr användes av domstolar och ämbetsverk

kuriositet
Ordklass substantiv
sällsynt och märkvärdig företeelse, som p.g.a. sin ovanlighet är anmärkningsvärd eller värdefull
även om föremål

kuriosum
Ordklass substantiv
kuriositet Grammatik mest plural
i plural även om ovanliga föremål

kurir
Ordklass substantiv
snabb budbärare för viktiga meddelanden Bruklighet mest historiskt
speciellt: budbärare mellan en regering och dess beskickningar utomlands
även som efterled i vissa tidningsnamn

kuriös
Ordklass adjektiv
som man har svårt att förstå sig på och som därför ofta är intressant på något vis

kurort
Ordklass substantiv
ort där hälsovård och sjukvård ges i anslutning till någon naturtillgång, t.ex. ren luft eller mineralkälla

kurr
Ordklass substantiv
kurrande ljud
bråk med slagsmål Bruklighet vardagligt

kurra
Ordklass substantiv
arrest Bruklighet vardagligt
kurra
Ordklass verb
ge ifrån sig ett ganska ljust, dämpat bullrande ljud
ofta i opersonlig konstruktion
ofta med antydan om belåtenhet e.d.

kurragömma
Ordklass substantiv
grupplek där en person letar efter de övriga, som gömt sig
även bildligt

kurre
Ordklass substantiv
ekorre Bruklighet vardagligt
utvidgat: lustig eller ovanlig person e.d.

kurry
Ordklass substantiv
en ursprungligen indisk kryddblandning

kurs
Ordklass substantiv
en viss mängd kunskap som inhämtas under given tidsperiod i grupp och med lärarledd undervisning (som en del av längre utbildning eller som kortare utbildning inom visst område)
även mer konkret med tonvikt på undervisning m.m.
även om deltagarna i sådan aktivitet
riktning i vilket något rör sig eller skall röra sig (särskilt till sjöss) Grammatik knappast plural
överfört: handlingslinje
vid viss tidpunkt gällande pris på valutor, aktier o.d.

kursa
Ordklass verb
sälja något Bruklighet vardagligt
utvidgat: göra småaffärer med

kursare
Ordklass substantiv
kurskamrat Bruklighet vardagligt
försäljare i mindre skala Bruklighet vardagligt

kursera
Ordklass verb
vara gångbar och därmed i omlopp (om mynt, frimärken o.d.)

kursiv
Ordklass substantiv
tryckstil som lutar åt höger och som särskilt används för att framhäva ord i en text
kursiv
Ordklass adjektiv
som kännetecknas av att bokstäver och andra tecken lutar åt höger (om tryckstil e.d.)
som snabbt fångar innehållet i stora drag men inte går in på detaljer (om läsning e.d.)

kursivera
Ordklass verb
trycka med kursiv stil Grammatik ofta perfekt particip

kursnotering
Ordklass substantiv
fastställd och offentliggjord kurs

kursor
Ordklass substantiv
titel för universitetsvaktmäsatare Bruklighet ålderdomligt

kurtage
Ordklass substantiv
provision vid affärer med värdepapper

kurtis
Ordklass substantiv
flört (ofta av mer kultiverat slag; särskilt vid beskrivning av äldre förhållanden)
även överfört

kurtisan
Ordklass substantiv
finare prostituerad, som vanligen verkar i överklassmiljö Bruklighet ålderdomligt

kurtisera
Ordklass verb
flörta med någon, ofta på mer kultiverat sätt (särskilt om man med avseende på kvinna och vid beskrivning av äldre förhållanden)
även ömsesidigt

kurva
Ordklass substantiv
bågformig linje (speciellt i mer eller mindre matematiska sammanhang men även allmännare)
speciellt konkret om krökning av väg eller järnväg
vacker kvinnlig kroppsform, vanligen med mer eller mindre stark tonvikt på sex

kurvatur
Ordklass substantiv
bågformighet
konkret: böjt eller krökt parti av något

kurvig
Ordklass adjektiv
som har många och tydliga kurvor
som har en kropp med vackra former (om kvinna, vanligen med mer eller mindre stark tomvikt på sex)

kurvstabil
Ordklass adjektiv
som inte kränger mycket i kurvor (om bil e.d.)

kurvtagning
Ordklass substantiv
teknik vid körning eller löpning genom kurva

kurvteknik
Ordklass substantiv
teknik vid kurvtagning

kuscha
Ordklass verb
tvinga till lydnad, ofta på ett förnedrande sätt Grammatik mest perfekt particip
vara undergiven

kuse
Ordklass substantiv
typ av bulle eller limpa Bruklighet provinsiellt
häst Bruklighet vardagligt

kusin
Ordklass substantiv
barn till syskon till viss persons förälder
i plural vanligen med innebörd av ömsesidighet
förr även som tilltalsord (även mellan mer avlägsna släktingar och mellan bekanta)

kusinen från landet
Frasklass nominalfras
en något bortkommen och tafatt person från landsbygden

kusinäktenskap
Ordklass substantiv
äktenskap mellan kusiner (den närmaste form av släktskap för vilken äktenskap är tillåten i Sverige)

kusk
Ordklass substantiv
person som yrkesmässigt kör vagn som är förspänd med dragdjur, särskilt häst (numera mest i sportsammanhnag)

kuska
Ordklass verb
färdas utan dirket mål och med endast kortare avbrott, vanligen under enkla förhållanden Grammatik vanligen med partikel

kuskbock
Ordklass substantiv
upphöjt säte för kusk framtill på äldre typ av vagn

kuskus
Ordklass substantiv
individ av ett släkte nattaktiva, vanligen trädlevande pungdjur

kuskusar
Ordklass substantiv
ett släkte nattaktiva, vanligen trädlevande pungdjur

kuslig
Ordklass adjektiv
som ger upphov till en skrämmande, obehaglig känsla
även om motsvarande känsla e.d.
även försvagat (ibland som rent förstärkningsord)

kust
Ordklass substantiv
långsträckt område längs gränsen mellan land och hav
särskilt om fastland så långt in som natur och samhälle präglas av närheten till havet
ibland även om det utanförliggande havet så långt ut som det präglas av närheten till land
speciellt i militära sammanhang

kustartilleri
Ordklass substantiv
artilleri som i första hand är avsett för bekämpning av mål på sjön (vanligen med större skottvidd än fältartilleriet)

kustband
Ordklass substantiv
långsmalt område vid gränsen mellan land och hav (med anknytning till havet snarare än till land) Grammatik vanligen i bestämd form

kustbevakning
Ordklass substantiv
organisation för bevakning och försvar av ett lands kuster (i Sverige underställd tillverket)
ibland konkret om personer och fartyg som ingår i organisationen

kusten är klar
Frasklass verbfras
inga hinder eller risker föreligger (ursprungligne i samband med smuggling)

kustflotta
Ordklass substantiv
flotta för bevakning och försvar av ett lnads kuster (i motsats till havsgående flotta)

kustjägare
Ordklass substantiv
person som ingår i specialförband inom kustartilleriet med huvuduppgift att försvara skärgårdsområden mot infiltration

kustklimat
Ordklass substantiv
klimat med milda vintrar och svala somrar, som förekommer vid kusten

kustland
Ordklass substantiv
landområde som är beläget vid kusten

kustod
Ordklass substantiv
ord eller stavelse som står längst ned på boksida och som utgör en upprepning av föjande sidas första ord eller stavelse (för kontroll av sidornas ordningsföljd) Bruklighet tryckteknik, historiskt)
typ av vaktmästare eller ordningsman i skolor m.m. Bruklighet ålderdomligt

kustradio
Ordklass substantiv
radio för meddelanden mellan land och fartyg till sjöss

kusttrafik
Ordklass substantiv
fartygstrafik längs kust (i motsats till havsgående sjöfart)

kut
Ordklass substantiv
konvex krökning av rygg, vanligen sjuklig
sälunge

kuta
Ordklass verb
hålla ryggen i kut
springa Bruklighet vardagligt

kutig
Ordklass adjektiv
böjd (om rygg e.d.)

kutryggig
Ordklass adjektiv
som har böjd rygg (om person)

kutter
Ordklass substantiv
milt kluckande och kurrande läte (som hos duva)
överfört: hörbara uttryck för ömhet eller kärlek
enmastat segelfartyg med två försegel
utvidgat: modernare fartyg (även motordrivet)
roterande skärverktyg, vanligen för träbearbetning

kuttersmycke
Ordklass substantiv
vacker flicka som sitter i fören på fritidsbåt Bruklighet vardagligt

kutting
Ordklass substantiv
mindre trätunna för förvaring av fisk, sprit e.d. Bruklighet provinsiellt

kuttra
Ordklass verb
frambringa kutter (särskilt om duva)
överfört om förälskade personer: prata förtroligt, vänslas

kuttrasju
Ordklass substantiv
flört Bruklighet föråldrat

kutym
Ordklass substantiv
vedertaget handlingsmönster för gott uppförande i visst sammanhang

kuva
Ordklass verb
tvinga till underkastelse
slå ner
även utvidgat och överfört

kuwaitier
Ordklass substantiv
mansperson från Kuwait
i plural ofta om personer från Kuwait oavsett kön

kuwaitisk
Ordklass adjektiv
som har att göra med Kuwait

kuwaitiska
Ordklass substantiv
kvinna från Kuwait

kuvert
Ordklass substantiv
färdigformat omslag för brev o.d.
ibland mer eller mindre bildligt
tallrikar, glas och bestick för en persons måltid, placerade tillsammans på ett matbord
ofta med tanke på förtäringen

kuvertavgift
Ordklass substantiv
typ av inträdesavgift till restaurang under danskvällar

kuvertbröd
Ordklass substantiv
litet, vitt matbröd, avsett att läggas vid kuvert

kuvertera
Ordklass verb
lägga in brev i kuvert Bruklighet mindre brukligt

kuvertväska
Ordklass substantiv
liten, platt, rektangulär damväska som till formen liknar ett kuvert

kuvös
Ordklass substantiv
sängliknande anordning i vilken temperatur, tryck, syrgashalt och fuktighet kan hållas på önskad nivå (särskilt för vård av för tidigt födda barn)

kvabbso
Ordklass substantiv
en stor, grå havsfisk (hona av sjurygg)

kvacka
Ordklass verb
försöka uppträda som läkare utan att ha utbildning Bruklighet nedsättande
allmännare: fuska i något
utstöta kort, upprepat, ganska gällt läte (som en anka)

kvackare
Ordklass substantiv
person som försöker uppträda som läkare utan att ha utbildning Bruklighet nedsättande

kvacksalvare
Ordklass substantiv
kvackare Bruklighet nedsättande

kvacksalveri
Ordklass substantiv
obehörigt utövande av läkaryrket
utvidgat: det att vara dålig läkare
ytterligare utvidgat: utövande av något man inte behärskar

kvadda
Ordklass verb
fullständigt förstöra något genom att stöta samman med annat föremål (särskilt med avseende på motorfordon, vanligen oavsiktligt)
även utvidgat
även överfört

kvader
Ordklass substantiv
rätvinklig, i fyrkant tilllhuggen natursten för byggnadsändamål

kvadrant
Ordklass substantiv
endera av de fyra naturliga delarna av ett tvådimensionellt koordinatsystem
sektor som utgör en fjärdedel av en cirkel
även om föremål av denna form
ett intrument använt för mätning av stjärnors höjd över horisonten, bestående av en graderad kvartscirkel med siktapparat Bruklighet historiskt

kvadrat
Ordklass substantiv
en regelbunden fyrsidig figur i vilken alla vinklar är räta och alla sidor lika långa
föremål av ungefär denna form
produkt som uppkommer då ett tal multipliceras med sig självt
även överfört i förstärkande uttryck

kvadratisk
Ordklass adjektiv
som har form ungefär som en kvadrat

kvadratodling
Ordklass substantiv
odling av köksväxter, blommor, kryddväxter etc. i lättskötta, 30 gånger 30 centimeter stora rutor (istället för konventionell odling i rader)

kvadratrot
Ordklass substantiv
tal som multiplicerat med sig självt ger ett givet tal som produkt

kvadratur
Ordklass substantiv
beräkning av en plan ytas storlek

kvadrera
Ordklass verb
multiplicera visst tal med sigsjälvt

kvadriljon
Ordklass substantiv
en miljon triljoner (en kvadriljon är alltså en etta följd av 24 nollor: 1 000 000 000 000 000 000 000 000)

kvadrillion
Ordklass substantiv
en miljon triljoner (en kvadriljon är alltså en etta följd av 24 nollor: 1 000 000 000 000 000 000 000 000)

kval
Ordklass substantiv
långvarigt, starkt, själsligt lidande som beror på fortlöpnade yttre eller inre tryck
kroppsligt och själsligt lidande i kombination
kvalificering Bruklighet i sportsammanhang Grammatik kortform

kvala
Ordklass verb
delta i kvalificeringstävling (som kan gälla t.ex. en finalplats eller en plats i en högre serie)
ofta med partikel som anger lyckat resultat

kvalfull
Ordklass adjektiv
som ger upphov till kval (om svår situration e.d.)
om handling o.d.: som tyder på kval

kvalfylld
Ordklass adjektiv
som lider kval (om person, dennes känsla e.d.)
även om situation e.d.

kvalificera
Ordklass verb
göra någon behörig eller kompetent e.d. (om prestation av personen i fråga)
reflexivt om någon handlande prson etc.

kvalificerad
Ordklass adjektiv
som har erforderliga kunskaper och färdigheter inom visst område (om person etc.)
om företeelse: som uppfyller vissa högre fordringar
om arbetsuppgift e.d.: som kräver hög kompetens
även som negativt förstärkande uttryck

kvalificerad majoritet
Frasklass nominalfras
två tredjedelar av rösterna

kvalificerat brott
Frasklass nominalfras
brott som begåtts under försvårande omständigheter Bruklighet juridik

kvalificerat straff
Frasklass nominalfras
skärpt straff (juridik)

kvalificering
Ordklass substantiv
förberedande tävling i vilken de bästa får rätt att delta i en senare, mer avgörande tävlingsomgång
ibland även: det att kvalificera sig

kvalifikation
Ordklass substantiv
inneboende förmåga som gör personen i fråga kvalificerad för något Grammatik mest plural
särskild typbeskrivning av rättsfall e.d.
särskild skärpning av straff

kvalifikationsår
Ordklass substantiv
år eller tolvmånadersperiod som ligger till grund för semester

kvalitativ
Ordklass adjektiv
som har att göra med kvalitet

kvalité
Ordklass substantiv
grad av goda egenskaper (särskilt hos handelsvara) Grammatik mest singular
särskilt med positiv betydelse: hög grad av goda egenskaper
särskild materialtyp hos tyg e.d. Bruklighet numera mindre brukligt i fackmässiga sammanhang, ofta ersatt av "artikelnummer"
inre egenskap (särskilt hos person) Grammatik vanligen plural
med positiv betydelse: god inre egenskap
karakteristisk klang hos visst språkljud (om språkljud)

kvalitet
Ordklass substantiv
grad av goda egenskaper (särskilt hos handelsvara) Grammatik mest singular, ofta i formen kvalité
särskilt med positiv betydelse: hög grad av goda egenskaper
särskild materialtyp hos tyg e.d. Bruklighet numera mindre brukligt i fackmässiga sammanhang, ofta ersatt av "artikelnummer" Grammatik ofta i formen kvalité
inre egenskap (särskilt hos person) Grammatik vanligen plural
med positiv betydelse: god inre egenskap
karakteristisk klang hos visst språkljud (om språkljud)

kvalitetsauktion
Ordklass substantiv
auktion vid vilken värdefulla föremål bjuds ut (t.ex. konst eller antika möbler)

kvalm
Ordklass substantiv
kvav, osund luft som ger upphov till äckelkänslor

kvalmig
Ordklass adjektiv
som är varm och ofta fuktig och svår att andas (om luft e.d.)
ibland även om plats, tidsperiod e.d.
även överfört

kvalster
Ordklass substantiv
typ av vanligen mycket litet spindeldjur med fram- och bakkropp sammanvuxna, som ofta förekommer som svår parasit på växter, djur eller människor

kvanne
Ordklass substantiv
en hög ört med vitgröna blommor i välvda flockar, som uppträder i två underarter

kvantifiera
Ordklass verb
noggrant ange kvantiteten hos något med hjälp av siffervärde Bruklighet särskilt i vetenskapliga sammanhang

kvantitativ
Ordklass adjektiv
som har att göra med mängden av något

kvantitet
Ordklass substantiv
viss stor räknebar eller eller beskrivbar mängd av något
även utvidgat
speciellt: betydelseskiljande uttalslängd hos språkljud

kvantitetsteori
Ordklass substantiv
en nationalekonomisk teori enligt vilken penningvärdet är beroende av den mängd pengar som är i omlopp

kvantmekanik
Ordklass substantiv
gren av fysiken som beskriver materien och den elektromagnetiska strålningen i mikroskopisk skala (där materiens upträdande inte kan beskrivas med vanliga begrepp)

kvanttal
Ordklass substantiv
tal som beskriver energitillståndet hos en bunden elektron eller annan elementarpartikel

kvantteori
Ordklass substantiv
övergripande fysikalisk teori som bl.a. innebär att energiöverföring inte sker kontinuerligt utan i bestämda mängder, s.k. kvanta (i fråga om energiöverföring på atomnivå)

kvantum
Ordklass substantiv
viss mängd av något Grammatik mest singular, i vissa uttryck
även överfört
minsta mängd energi som kan förekomma Bruklighet fysik Grammatik mest plural och i sammansättningar

kvar
Ordklass adverb
på samma plats som förut eller i samma läge e.d.
även mer abstrakt
såsom återstående del av något
även mer abstrakt
i fråga om tid: återstående

kvardröjande
Ordklass adjektiv
som dröjer kvar (särskilt om doft, stämning e.d.) Bruklighet något litterärt
som ger intryck av att dröja kvar

kvarg
Ordklass substantiv
en färsk, slät ostmassa tillverkad av skummjölk (med lite sträv och syrlig smak och mycket låg fetthalt; används till matlagning och bakning)

kvarglömd
Ordklass adjektiv
som har glömts kvar

kvarhålla
Ordklass verb
inte tillåta någon att avlägsna sig (särskilt om polis)

kvark
Ordklass substantiv
endera av tre grundläggande enheter som bygger upp vissa elementarpartiklar, t.ex. protoner och neutroner
en färsk, slät ostmassa tillverkad av skummjölk (med lite sträv och syrlig smak och mycket låg fetthalt; används till matlagning och bakning)

kvarka
Ordklass substantiv
smittsam katarr i de övre luftvägarna hos häst

kvarleva
Ordklass substantiv
något som blir kvar
speciellt: lämning av avliden person i form av lik, aska e.d. Grammatik vanligen plural
även överfört

kvarlåtenskap
Ordklass substantiv
sammanfattningen av de ägodelar som en person lämnar efter sig vid sin död

kvarn
Ordklass substantiv
anläggning för malning av spannmål (särskilt om äldre anläggning som drivs av vatten eller vind)
hushållsapparat för malning av olika livsmedel e.d.
även bildligt med tonvikt på ständigt återkommande, långsam nedbrytande rörelse e.d.

kvarndamm
Ordklass substantiv
damm som uppförts för att åstadkoma ett mindre vattenfall som driver en kvarn

kvarnhjul
Ordklass substantiv
vattenhjul som driver kvarn

kvarnsten
Ordklass substantiv
en av de två tunga, runda, skivformiga, räfflade stenarna i en äldre kvarn (mellan vilka säden mals sönder)

kvarnvinge
Ordklass substantiv
endera av de fyra vingarna på en väderkvarn

kvarsittare
Ordklass substantiv
skolelev som går om en årskurs

kvarskatt
Ordklass substantiv
skatt som motsvarar skillnaden mellan slutlig skatt och lägre erlagd preliminärskatt och som skall betalas inom viss tid

kvarstad
Ordklass substantiv
provisoriskt beslagtagande av skuldsatt persons egendom Bruklighet juridik

kvarstå
Ordklass verb
fortsätta att finnas eller vara giltig (särskilt om abstrakt företeelse)
även mer konkret

kvart
Ordklass substantiv
en fjärdedel av någon måttsenhet Grammatik ofta i genitiv
speciellt: en fjärdedels kilogram
en fjärdedels timme (i förhållande till angiven timme eller i allmänhet)
speciellt om en kvarts fördröjning av akademisk föreläsning e.d.
intervall mellan första och fjärde tonen i en diatonisk skala
fjärde tonsteget uppåt eller nedåt från en viss ton i en diatonisk följd
enklare bostad eller övernattningslägenhet, ibland av betänkligt slag Bruklighet vardagligt

kvarta
Ordklass verb
sova på tillfällig plats Bruklighet vardagligt

kvartal
Ordklass substantiv
ett fjärdedels år (vanligen med början 1 januari, 1 april, 1 juli eller 1 oktober)

kvarter
Ordklass substantiv
bebyggt område i stad, begränsat av fyra gator
utvidgat: bostadsområde som uppfattas som egen helhet (p.g.a. viss bebyggelse eller aktivitet)
även om bebyggelsen
även om invånarna
militär förläggning under tak Grammatik mest i sammansättningar
loka för högre befälhavares stab
allmännare: tillfällig bostad
endera av månens fyra huvudfaser
ett äldre längdmått, som motsvarar en kvarts aln (cirka 15 centimeter)
ett äldre längdmått, som motsvarar ett kvarts stop (cirka 1/3 liter)

kvartersmästare
Ordklass substantiv
befälsperson vid kompani eler högre förband som har hand om truppernas underhåll

kvarterspolis
Ordklass substantiv
polis som patrullerar visst bostadsområde och som skall ha viss dirketkontakt med de boende

kvartett
Ordklass substantiv
musikstycke för fyra stämmor (för instrument eller röster)
grupp av fyra musiker eller sångare
utvidgat: grupp av fyra personer som hålls samman av något

kvartil
Ordklass substantiv
ettdera av de tre värden som delar ett statistiskt material i fyra lika stora delar (den första kvartilen underskrids av högst 25 procent och överskrids av högst 75 procent av alla värden; den andra kvartilen underskrids av högst 50 procent och överskrids av högst 50 procent av alla värden; den tredje kvartilen underskrids av högst 75 procent och överskrids av högst 25 procent av alla värden)
motsvarande intervall

kvarting
Ordklass substantiv
flaska för sprit som rymmer 35 centiliter (förr 37,5 centiliter), motsvarande en fjärdedel av en helbutelj

kvarto
Ordklass substantiv
ett större bokformat med höjden 25-35 centimeter
ursprungligen (och i fråga om äldre böcker ännu) med innebörden att tryckarket vikts två gånger

kvarts
Ordklass substantiv
ett vanligen vitt eller genomskinligt mineral, som består av kisel och syre och är rikligt förekommande i jordskorpan i t.ex. granit och gnejs

kvartsbutelj
Ordklass substantiv
flaska för sprit, vanligen punsch, som rymmer hälften av en halvbutelj (d.v.s. 1/6 liter)

kvartsfigur
Ordklass substantiv
måltavla som föreställer en soldats huvud och en del av överkroppen

kvartsfinal
Ordklass substantiv
omgång i utslagstävling med åtta kvarvarande tävlande, varav fyra skall slås ut och fyra gå vidare till semifinal
mer konkret: en av matcherna eller tävlingarna i denna omgång

kvartsit
Ordklass substantiv
en mycket hård bergart som huvudsakligen bildats av kvartssand och är vanlig i den skandinaviska fjällkedjan

kvartslampa
Ordklass substantiv
kvicksilverlampa med urladdningsrör av kvarts som släpper igenom den ultravioletta strålningen från kvicksilverljusbågen (används t.ex. inom medicinen, förr även som ersättning för solbad)

kvartssamtal
Ordklass substantiv
kortare samtal (på ungefär en kvart) om förskolebarn eller grundskolebarn mellan föräldrarna och barnets lärare (numera vanligen kallat utvecklingssamtal)

kvartston
Ordklass substantiv
intervall av en fjärdedels ton (använt särskilt inom den moderna musiken)

kvartsur
Ordklass substantiv
typ av precisionsur som regleras av en kvartskristall

kvartär
Ordklass substantiv
den innevarande geologiska perioden, som började för cirka 1,65 miljoner år sedan
kvartär
Ordklass adjektiv
som har att göra med kvartärperioden

kvarvarande
Ordklass adjektiv
som finns kvar
ofta substantiverat

kvasar
Ordklass substantiv
ytterst ljusstarkt, punktformigt astronomiskt objekt som sänder ut intensiv strålning i radiovåglängderna

kvasikontrakt
Ordklass substantiv
rättsförhållande mellan två parter som inte bestäms av ett slutet avtal men som betraktas som om ett avtal förelåg

kvass
Ordklass substantiv
fiskebåt med sump för förvaring av levande fisk
typ av syrlig, svagt alkoholhaltig dryck

kvassia
Ordklass substantiv
ved av ett sydamerikanskt träd, som används för framställning av en magmedicin
ved av ett västafrikanskt träd, som används för framställning av ett fluggift

kvast
Ordklass substantiv
ett grövre redskap för sopning, som består av ett långt skaft i vars ena ända ett knippe av hopbuntade kvistar är fastsatt
även om liknande föremål med annan funktion
även om företeelser med liknande utseende (även i liknelser)
speciellt (utvidgat): blomklase med de skaftade blommorna i ungefär samma höjd

kvastfening
Ordklass substantiv
typ av benfisk med kvastliknande fenor (särskilt om en nu levande art, den s.k. tofsstjärtfisken, men även om fossila arter)

kvastprick
Ordklass substantiv
typ av sjömärke vars toppmärke seru ut som en kvast Bruklighet historiskt

kvastskaft
Ordklass substantiv
skaft för eller på kvast

kvav
Ordklass adjektiv
som känns syrefattig och tryckande och vanligen varm (om luft, väderlek e.d.)
även om rum eller tidsperiod med sådan luft
överfört: själsligt tryckande

kved
Ordklass substantiv
livmoder Bruklighet ålderdomligt eller litterärt

kverulans
Ordklass substantiv
det att klaga ofta, i onödan och på ett irriterande sätt och utan att försöka göra något åt saken

kverulant
Ordklass substantiv
person som ofta kverulerar

kverulantisk
Ordklass adjektiv
som ofta kverulerar
även om handling e.d.

kverulera
Ordklass verb
hemfalla åt kverulans

kvick
Ordklass adjektiv
som rör sig med små, snabba rörelser (om del av person eller djur)
även om handling e.d.
även utvidgat om själslig förmåga e.d.
i adverbiell användning ofta: nästan genast
rolig på ett intelligent sätt (om person)

kvicka på
Frasklass verbfras
öka hastigheten i förflyttning, arbetstakt e.d.

kvicka sig
Frasklass verbfras
kvicka på

kvickdrag
Ordklass substantiv
typ av lungsjukdom hos hästar, som försvårar andningen

kvickhet
Ordklass substantiv
det att vara kvick
kvickt yttrande

kvickhuvud
Ordklass substantiv
person som är rolig på ett intelligent sätt

kvickna till
Frasklass verbfras
återfå medvetandet
försvagat: bli piggare Bruklighet vardagligt, ofta i sportjargong

kvickrot
Ordklass substantiv
ett svårt ogräs med långa underjordiska stammar som ständigt bildar nya knoppar och skjuter nya skott

kvicksand
Ordklass substantiv
finkornig jord som lätt tar upp vatten och därigenom bildar en halvflytande massa i vilken tyngre föremål långsamt sjunker ned

kvicksilver
Ordklass substantiv
en giftig, silverglänsande metall som är flytande vid rumstemperatur (förr med vidsträckt användning; numera med mer begränsad användning och i många sammanhang förbjuden)
bildligt i uttryck för kroppslig eller själslig rörlighet

kvicksilverbeta
Ordklass verb
behandla utsäde med kvicksilverföreningar som skydd mot t.ex. svampar och mögel

kvicksilverlampa
Ordklass substantiv
gasurladdningslampa där urladdningen sker i kvicksilverånga

kvicksilverpelare
Ordklass substantiv
pelare av kvicksilver i termometerrör (vars höjd varierar med temperaturen genom värmeutvidgning etc.; förr i många typer av termometrar och även i vissa barometrar)

kvicktänkt
Ordklass adjektiv
som tänker och uppfattar snabbt
även om handling o.d.

kvickögd
Ordklass adjektiv
som har pigga ögon

kvida
Ordklass verb
ge ifrån sig ljusa, svaga, oartikulerade ljud som tyder på plåga av något slag
utvidgat: yttra något med klagande tonfall
även utvidgat om liknande ljud
överfört: klaga

kvidan
Ordklass substantiv
kvidande Bruklighet litterärt

kvidande
Ordklass substantiv
serie av ljusa, svaga, oartikulerade ljud som tyder på plåga av något slag

kvidd
Ordklass substantiv
en långsträckt, mindre karpfisk

kvietism
Ordklass substantiv
en mystisk inriktning inom katolska kyrkan, som eftersträvade själens bortvändhet från världen och omedelbara förbindelse med Gud
ibland även allmännare om kontemplativ inriktning

kvietist
Ordklass substantiv
anhängare av kvietismen

kviga
Ordklass substantiv
ung, könsmogen ko som inte har kalvat

kvigkalv
Ordklass substantiv
kalv av honkön

kvillajabark
Ordklass substantiv
bark från ett sydamerikanskt träd (förr använt som tvättmedel och som slemlösande medel)

kvillra
Ordklass verb
frambringa ett snabbt vibrerande, porlande kvitterljud

kvinna
Ordklass substantiv
fullvuxen person av honkön (i motsats till flicka respektive man; ofta med tonvikt på samhällelig funktion)
ofta även med bibetydelse av ömhet, värme, sexualitet o.d.
speciellt om kvinnlig partner i fritt erotiskt förhållande

kvinnfolk
Ordklass substantiv
kvinnor (i allmänhet eller i viss grupp)
enstaka kvinna Bruklighet vardagligt

kvinnfolksgöra
Ordklass substantiv
kvinnoarbete Bruklighet ofta nedsättande

kvinnlig
Ordklass adjektiv
som är av eller har att göra med kvinnokön
typisk för kvinnor (enligt vissa, delvis föråldrade ideal)
som omfattar två stavelser (om rim)

kvinnoarbete
Ordklass substantiv
arbete som brukar utföras av kvinnor

kvinnobild
Ordklass substantiv
bild av kvinna
vanligen abstrakt: uppfattning om kvinnan

kvinnodräkt
Ordklass substantiv
kvinnlig dräkt (ofta speciellt om folkdräkt)

kvinnofrid
Ordklass substantiv
lagstadgat skydd för kvinnan mot ofredande

kvinnofråga
Ordklass substantiv
fråga som mest berör kvinnor (särskilt i ett större politiskt sammanhang)
speciellt om den övergripande frågan om kvinnans frigörelse Grammatik i bestämd form singular

kvinnofälla
Ordklass substantiv
något som oavsiktligt medför allvarliga konsekvenser för kvinnor och utgör ett hot mot deras självständighet, valfrihet, ekonomiska situation etc. (särskilt om något som orsakas av någon myndighets brist på åtgärder, beslut o.d.)

kvinnohus
Ordklass substantiv
informell central för kvinnoaktiviteter och för inbördes hjälp kvinnor emellan

kvinnojour
Ordklass substantiv
jourmottagning för kvinnor i kris (särskilt öfr misshandlade kvinnor och deras barn)

kvinnokamp
Ordklass substantiv
kvinnors kamp för likställdhet med männen Grammatik ofta i bestämd form

kvinnoklinik
Ordklass substantiv
sjukhusklinik för speciella kvinnosjukdomar

kvinnokläder
Ordklass substantiv
kläder för kvinnor (mest i sammanhang då kläderna bärs av män)

kvinnokön
Ordklass substantiv
kvinnligt kön
även med tanke på de enskilda kvinnorna

kvinnoläger
Ordklass substantiv
läger där kvinnor samlas för att diskutera frågor kring kvinnofrigörelse
koncentrationsläger för kvinnor

kvinnoläkare
Ordklass substantiv
gynekolog Bruklighet föråldrat

kvinnonamn
Ordklass substantiv
förnamn för kvinna

kvinnopräst
Ordklass substantiv
kvinnlig präst

kvinnoroll
Ordklass substantiv
kvinnans sociala roll enligt rådande samhällssystem

kvinnorov
Ordklass substantiv
bortrövande av kvinna, t.ex. i sexuellt syfte Bruklighet mest historiskt

kvinnorörelse
Ordklass substantiv
rörelse som arbetar för kvinnans frigörelse

kvinnosak
Ordklass substantiv
frågan om kvinnans frigörelse Grammatik vanligen bestämd form

kvinnosakskvinna
Ordklass substantiv
kvinna som är engagerad i kvinnosaken

kvinnosida
Ordklass substantiv
den kvinnliga sidan av familj eller släkt
den vänstra (oftast norra) sidan i en kyrka, där kvinnorna förr satt Bruklighet historiskt
sida riktad speciellt till kvinnor i tidning eller på webben

kvinnosjukdom
Ordklass substantiv
sjukdom i kvinnas underliv

kvinnospråk
Ordklass substantiv
kvinnors sätt att utrycka sig språkligt (med tonvikt på de speciella drag som kännetecknar det i förhållande till männens språk)

kvinnotjusare
Ordklass substantiv
man som tjusar och förför kvinnor

kvinnotycke
Ordklass substantiv
dragningskraft på kvinnor

kvinns
Ordklass substantiv
kvinnor Bruklighet ibland något nedsättande

kvint
Ordklass substantiv
intervall mellan första och femte tonen i en diatonisk skala
femte tonsteget uppåt eller nedåt från en viss ton i diatonisk följd

kvintessens
Ordklass substantiv
det väsentliga av något (och ofta det bästa ) Grammatik mest bestämd form

kvintett
Ordklass substantiv
musikstycke för fem stämmor (för instrument eller röster)
grupp av fem musiker eller sångare
allmännare: grupp av fem personer som hålls samman av något

kvintilera
Ordklass verb
småsjunga eller improvisera på instrument Bruklighet något ålderdomligt
om fågel: drilla

kvintiljon
Ordklass substantiv
en miljon kvadriljoner (en kvintiljon är alltså en etta följd av 30 nollor: 1 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000)

kvirr
Ordklass substantiv
det att kvirra

kvirra
Ordklass verb
kverulera lätt

kvissla
Ordklass substantiv
liten finne

kvisslig
Ordklass adjektiv
som har många kvisslor i ansiktet

kvist
Ordklass substantiv
liten, smal gren på träd eller buske
även om avbruten, torr sådan
även i fråga om ört e.d.
hårdare ställe i trävirke där en gren eller kvist suttit

kvista
Ordklass verb
ta bort kvistar från träd e.d.
göra en hastig färd för ett kort besök e.d. Bruklighet vardagligt Grammatik vanligen med partikel

kvistfri
Ordklass adjektiv
som saknar kvistar (om virke e.d.)

kvisthål
Ordklass substantiv
hål i virke efter gren eller kvist

kvistig
Ordklass adjektiv
full av kvistar
svår att förstå och göra något åt

kvistruna
Ordklass substantiv
runa som består av ett lodrätt streck med ett varierande antal åt sidorna utgående streck

kvitt
äntligen befriad från något man varit besvärad av eller bunden av Grammatik endast predikativt
som kommit till ett likställt ömsesidigt förhållande, där tidigare den ena parten varit skyldig den andra något Grammatik endast predikativt
kvitt
Ordklass interjektion
utrop som härmar småfåglars kvitter

kvitta
Ordklass verb
betala skuld genom att räkna av motfordran
även överfört
inte ha någon betydelse Grammatik i opersonliga konstruktioner
i konstruktion med personobjekt: inte ha någon betydelse för
komma överens med person från motståndarparti att gemensamt utebli från omröstning för att den ursprungliga skillnaden mellan partierna skall bibehållas (särskilt i riksdagssammanhang)

kvitt eller dubbelt
på villkor att man fördubblar det man redan vunnit vid vinst men förlorar allt man redan vunnit och inte får spela vidare vid förlust

kvitten
Ordklass substantiv
en hög, odlad buske med ljusröda blommor och välsmakande gula, päronlika frukter

kvittens
Ordklass substantiv
skriftlig betalnings- eller mottagninsbevis

kvitter
Ordklass substantiv
småfåglars läte
annat liknande ljud

kvittera
Ordklass verb
genom namnunderskrift erkänna mottagandet av något (särskilt av vara eller likvid för räkning)
handla på visst sätt som gentjänst e.d.
speciellt beträffande talhandling
även beträffande negativ handling
speciellt i bollspel e.d.: utjämna ställningen

kvittera ut
kunna hämta ut något eller lyckas uppnå något (eventuellt mot kvittering)

kvitteringsmål
Ordklass substantiv
mål som utjämnar ställningen i en match

kvittning
Ordklass substantiv
överenskommelse med person från motståndarparti om att gemensamt utebli från omröstning för att den ursprungliga skillnaden mellan partierna skall bibehållas (särskilt i riksdagssammanhang)
avräkning av skuld mot fordran

kvitto
Ordklass substantiv
skriftligt bevis på betalning
beträffande värdeföremål istället för pengar: avlämnings- eller mottagningsbevis

kvittra
Ordklass verb
frambringa ljusa, relativt skarpa läten av olika tonhöjd och i snabb följd (om småfågel)
även utvidgat om barn eller kvinna

kvot
Ordklass substantiv
tal som utgör resultatet av division
andel som beräknas i proportion till ett helt
särskilt om i förväg angiven högsta tillåtna kvantitet av viss företeelse

kvotera
Ordklass verb
fördela olika kategorier i bestämda andelar så att vajre kategori säkert blir rimligt representerad
ofta med partikel som anger resultatet

kvotering
Ordklass substantiv
det att kvotera

kväda
Ordklass verb
uttrycka sig i dikt Bruklighet ålderdomligt
sjunga Bruklighet ålderdomligt

kväde
Ordklass substantiv
skaldestycke (särskilt från fornnordisk tid) Bruklighet ålderdomligt

kväka
Ordklass verb
frambringa ett upprepat, utdraget, något raspande läte (som en groda eller om en groda)

kväkare
Ordklass substantiv
medlem av ett religiöst samfund av engelskt ursprung, som inte har präster eller gudstjänstritualer, vägrar krigstjänst och utför socialt arbete

kvälja
Ordklass verb
förorsaka kval hos Bruklighet ålderdomligt
obehörigt klandra (vilket förr var straffbelagt) Bruklighet juridik
göra illamående (om lukt e.d.) Grammatik ofta presens particip
ibland utvidgat om ror e.d.

kväljas
Ordklass verb
känna sig illamående

kväljning
Ordklass substantiv
kräkningskänsla
allmännare: stark känsla av obehag

kväll
Ordklass substantiv
del av dygnet som bildar övergång mellan dag och natt
med tonvikt på aktiviteten under denna tid
vid tidsangivelse Grammatik i adverbiella uttryck

kvälla fram
Frasklass verbfras
välla fram (ofta om källas vatten) Bruklighet provinsiellt

kvällas
Ordklass verb
gå mot kväll Grammatik i opersonliga uttryck

kvälla upp
Frasklass verbfras
välla upp (ofta om källas vatten) Bruklighet provinsiellt

kvällning
Ordklass substantiv
tid på dagen då kvällen börjar Grammatik i vissa uttryck

kvällsbris
Ordklass substantiv
bris som uppträder på kvällen med viss regelbundeneht

kvällsdimma
Ordklass substantiv
dimma som uppträder på kvällen

kvällskurs
Ordklass substantiv
kurs som är förlagd till kvällstid (särskild inom studieförbund men även vid universitet och högskolor m.m.)

kvällsmat
Ordklass substantiv
lättare måltid som äts på kvällen
även om dagens huvudmåltid Bruklighet något föråldrat

kvällsmänniska
Ordklass substantiv
person som helst är vaken och arbetar sent på kvällen och därför är trött på morgonen

kvällstidning
Ordklass substantiv
tidning som kommer ut en stycke in på dagen (numera oftast på förmiddagen, förr på eftermiddagen) och som vanligen har mindre strikt utformning än morgontidningar och markerad inriktning på säljande stoff

kvällsvard
Ordklass substantiv
kvällsmat Bruklighet ålderdomligt

kvällsöppen
Ordklass adjektiv
som är öppen på kvällarna (särskilt om mindre livsmedelsbutik)

kväsa
Ordklass verb
göra ödmjuk genom att förtrycka (med avseende på person e.d.)
även med avseende på handling e.d.

kväva
Ordklass verb
hindra någon att andas så att döden följer (om person eller föremål)
även allmännare
överfört, speciellt i uttryck för inskränkning av handlingsfrihet o.d.
speciellt även med avseende på handling e.d.: dölja, hindra, undertrycka

kväva i sin linda
Frasklass verbfras
stoppa något på ett tidigt stadium

kvävande
Ordklass adjektiv
som vållar svårigheter att andas (särskilt om luft, värme e.d.)
även överfört

kväva något i sin linda
Frasklass verbfras
hejda något (oönskat) på ett tidigt stadium

kväve
Ordklass substantiv
ett färg- och luktlöst gasformigt grundämne som utgör den ena huvudbeståndsdelen i luft samt förekommer i många kemiska föreningar som har gödslande effekt

kvävebalans
Ordklass substantiv
jämvikt mellan kvävetillförsel och kväveutsöndring, som måste upprätthållas i kroppen för att äggviteförrådet inte skall förbrukas

kvävgas
Ordklass substantiv
kväve i fritt tillstånd

kvävning
Ordklass substantiv
det att bli kvävd av någon eller något

kybernetik
Ordklass substantiv
vetenskapen om kontroll, styrning och kommunikation hos maskiner och levande varelser

kyckling
Ordklass substantiv
unge av hönsfågel (särskilt av tamhöns)
ofta om maträtt

kycklingmoder
Ordklass substantiv
apparat avsedd att ge skydd åt nykläckta kycklingar

kyffa
Ordklass verb
tränga Bruklighet vardagligt Grammatik vanligen reflexivt och med partikel

kyffe
Ordklass substantiv
rum med dålig standard, som används som bostad, arbetslokal e.d.
ibland om hel bostad av detta slag

kyffig
Ordklass adjektiv
trång och dålig (om rum)

kyfos
Ordklass substantiv
sjuklig förändring av ryggradens normala böjning (i lindriga fall kutrygg, i svårare fall puckelrygg)
den normala bakåtvälvningen av bröstryggraden

kyl
Ordklass substantiv
kylskåp (kortform)
lårstycke av får eller kalv

kyla
Ordklass substantiv
tillstånd av låg temepratur (särskilt utomhus)
med tonvikt på förnimmelsen
överfört: avsaknad av positiva känslor
kyla
Ordklass verb
göra kall eller kallare (vanligen med avseende på något som är för varmt) Grammatik ofta med partikel
speciellt med syfte att bevara matvaror e.d.
även om föremål etc.
även med tonvikt på förnimmelsen
överfört, särskilt: lunga ner

kylare
Ordklass substantiv
anordning för avkylning
speciellt i bilmotor
speciellt även om enklare anordning för dryck e.d.: ishink
främre del av motorhuv på bil

kylargaller
Ordklass substantiv
galler på bilfront

kylargardin
Ordklass substantiv
regleringsanordning för kylargaller

kylarvatten
Ordklass substantiv
vatten i bilkylare

kylarvätska
Ordklass substantiv
vätska som hindrar vattnet i bilkylare att frysa (om t.ex. glykol)
det glykolblandade vattnet

kyldisk
Ordklass substantiv
disk i affär för kylförvaring av matvaror

kylhus
Ordklass substantiv
byggnad eller större rum för kylförvaring av livsmedel (särskilt för djurkroppar)

kylig
Ordklass adjektiv
tämligen kall (särskilt om luft e.d.)
överfört: som inte visar några positiva känslor
särskilt överfört om handling e.d.

kylklamp
Ordklass substantiv
plastblock fyllt med kylvätska som fryses och används som tillfällig kylanordning i kylväska e.d.

kylkonserv
Ordklass substantiv
konserv som måste förvaras i kyla för att hålla sig

kyller
Ordklass substantiv
typ av kort plagg, vanligen av älghud, som ursprungligen bars under rustning Bruklighet historiskt

kylna
Ordklass verb
bli kyligare Bruklighet mindre brukligt

kylning
Ordklass substantiv
det att kyla något

kylsig
Ordklass adjektiv
som består av en hopgyttrad massa eller ligger i veck e.d.

kylskada
Ordklass substantiv
köldskada

kylskåp
Ordklass substantiv
skåp som är försett med en temperatursänkande anordning och används för förvaring av vissa matvaror

kylslagen
Ordklass adjektiv
kylig
även överfört
tempererad efter att tidigare ha varit kall (om dryck) Bruklighet något ålderdomligt

kylvagn
Ordklass substantiv
järnvägsvagn med kylanordning för transport av livsmedel

kylvatten
Ordklass substantiv
vatten i kylanordning

kylväska
Ordklass substantiv
väskliknade behållare av värmeisolerande material, som används för kortare kylfrövaring av matvaror, t.ex. vid utflykt e.d.

kymation
Ordklass substantiv
skulpterat listverk med stiliserat bladmönster i antik arkitektur

kymig
Ordklass adjektiv
okamratlig Bruklighet vardagligt
allmännare: obehaglig

kymograf
Ordklass substantiv
apparat för grafisk registrering av vågrörelser, särskilt i fysiologiska förlopp Bruklighet mest historiskt

kymrer
Ordklass substantiv
mansperson som tillhör den keltiska folkgruppen i Wales Grammatik mest plural
i plural ofta om sådana personer oavsett kön

kymrisk
Ordklass adjektiv
som har att göra med kymrerna

kymriska
Ordklass substantiv
ett keltiskt språk som talas i Wales

kyndel
Ordklass substantiv
typ av kransblommig kryddväxt hemmahörnade i Sydeuropa

kyndelsmässa
Ordklass substantiv
en kyrklig högtid i början av februari, som firas till minne av jungru Marias kyrkogång

kyniker
Ordklass substantiv
filosof tillhörnade den kyniska skolan

kynisk
Ordklass adjektiv
som på filosofiska grunder föraktar världen (om en forngrekisk filosofisk riktning)

kynne
Ordklass substantiv
uppsättning karaktärsdrag (hos person eller grupp av personer)
även hos djurart

kynolog
Ordklass substantiv
hundkännare

kynologi
Ordklass substantiv
läran om hundar

kyp
Ordklass substantiv
färgbad
färgkar

kypare
Ordklass substantiv
mansperson som har till yrke att servera på finare restaurang

kypert
Ordklass substantiv
typ av vävnadsbindning som bildar snedgående ränder i vävnaden
även om vävnaden

kypra
Ordklass verb
klara vin

kyrass
Ordklass substantiv
typ av rustning för ryttare Bruklighet historiskt

kyrassiär
Ordklass substantiv
soldat vid tungt kavalleri

kyrassjär
Ordklass substantiv
soldat vid tungt kavalleri

kyrillisk
Ordklass adjektiv
som används i grekisk-ortodoxa kyrkoskrifter och som ligger tillgrund för det ryska, det serbiska och det bulgariska alfabetet (om skrift eller skrivtecken
även om motsvarande alfabet

kyrka
Ordklass substantiv
vanligen fristående byggnad med tillhörande torn, avsedd för en kristen församlings gudstjänst samt för dop, bröllop, begravning m.m.
organiserad större sammanslutning av personer som bekänner sig till viss typ av kristendom (i visst land eller i allmänhet)
ibland särskilt om den ledande gruppen präster i sådan sammanslutning
mer abstrakt: kyrkan som institution
speciellt: gemenskapen av alla kristna

kyrkbacke
Ordklass substantiv
öppen plats framför en kyrka (särskilt på landet)

kyrkbesök
Ordklass substantiv
det att besöka kyrkan för att vara med på gudstjänst

kyrkbibel
Ordklass substantiv
bibelutgåva som är särskilt avsedd för bruk i kyrkorna

kyrkbok
Ordklass substantiv
bok som innehåller anteckningar om en församlings medlemmar (med uppgifter om t.ex. inflyttning, utflyttning, födelse, dop och konfirmation)

kyrkbokföra
Ordklass verb
införa någon i kyrkbok

kyrkbokföring
Ordklass substantiv
del av folkbokföringen som tidigare ombesörjdes av pastorsämbetena

kyrkbröllop
Ordklass substantiv
bröllop med vigsel i kyrka

kyrkby
Ordklass substantiv
by omkring en sockenkyrka (ofta i ortnamn)

kyrkbåt
Ordklass substantiv
större roddbåt för färd till kyrkan Bruklighet mest historiskt

kyrkbänk
Ordklass substantiv
endera av de bänkar i kyrka där deltagarna i gudstjänsten sitter

kyrkfönster
Ordklass substantiv
fönster i kyrka (ofta dekorerat)

kyrkgång
Ordklass substantiv
långsträckt passage mellan bänkraderna i en kyrka, särskilt (i bestämd form) om den stora mittgången från huvudingången mot koret

kyrkkaffe
Ordklass substantiv
samkväm med kaffe efter gudstjänst

kyrkklocka
Ordklass substantiv
stor klocka som hänger i kyrktorn eller klockstapel och som används för att ringa samman till gudstjänst m.m.
tornur i kyrktorn

kyrklig
Ordklass adjektiv
som har att göra med kyrkan
som utmärks av viss typ av kristen religiositet

kyrkoadjunkt
Ordklass substantiv
titel för präst med extraordinarie tjänst Bruklighet historiskt

kyrkobesök
Ordklass substantiv
det att besöka kyrkan för att vara med på gudstjänst

kyrkobibel
Ordklass substantiv
bibelutgåva som är särskilt avsedd för bruk i kyrkorna

kyrkobok
Ordklass substantiv
bok som innehåller anteckningar om en församlings medlemmar (med uppgifter om t.ex. inflyttning, utflyttning, födelse, dop och konfirmation)

kyrkobokföra
Ordklass verb
införa någon i kyrkbok

kyrkobokföring
Ordklass substantiv
del av folkbokföringen som tidigare ombesörjdes av pastorsämbetena

kyrkobroder
Ordklass substantiv
medlem av Svenska kyrkans lekmannaförbund (Kyrkobröderna)

kyrkofader
Ordklass substantiv
teologisk författare från kristendomens första århundraden, som haft inflytande på lärans enare utveckling Grammatik mest plural

kyrkofrid
Ordklass substantiv
lagstadgat skydd för gudstjänstbesökare och gudstjänstens helgd

kyrkofullmäktig
Ordklass substantiv
ledamot av beslutande organ i större kyrklig församling
beslutande organ i större kyrklig församling eller flera församlingar

kyrkogång
Ordklass substantiv
kyrkobesök

kyrkogård
Ordklass substantiv
område ursprungligen (och ofta ännu) omkring eller vid en kyrka, som används som begravningsplats
även utvidgat

kyrkohandbok
Ordklass substantiv
bok med föreskrifter om förrättandet av gudstjänster och andra kyrkliga handlingar Bruklighet mest bestämd form

kyrkoherde
Ordklass substantiv
titel för präst som har befattning som ordinarie ledare för ett pastorat

kyrkolatin
Ordklass substantiv
det latin som används som den romersk-katolska kyrkans språk

kyrkomusik
Ordklass substantiv
musik som framförs vid eller i samband med gudstjänsten

kyrkomusiker
Ordklass substantiv
person som är anställd för att ha hand om kyrkomusiken i en församling, t.ex. som organist eller kantor

kyrkomöte
Ordklass substantiv
sammankomst av representatner för viss kristen kyrka för behandling av teologiska frågor (vanligen i visst land men även allmännare)
även om Svenska kyrkans representation

kyrkorum
Ordklass substantiv
en kyrkas inre betraktat som ett rum

kyrkoråd
Ordklass substantiv
förvaltningsorgan i en församling e.d.

kyrkospel
Ordklass substantiv
skådespel med bibliskt innehåll, avsett att framföras i kyrka

kyrkospråk
Ordklass substantiv
språk som används vid gudstjänster och i kyrkorättsliga handlingar (i motsats till de officiella eller vanliga språken), t.ex. latin i den romersk-katolska kyrkan

kyrkostaten
Ordklass substantiv
det av påven behärskade området i mellersta Italien, som existerade som ett självständigt rike fram till slutet av 1800-talet

kyrkostämma
Ordklass substantiv
beslutande myndighet i församling som inte har kyrkofullmäktige

kyrkotagning
Ordklass substantiv
kyrklig akt varigenom en kvinna efter barnsbörd återupptogs i den gundstjänstfirande församlingen Bruklighet historiskt

kyrkoton
Ordklass substantiv
kyrkotonart

kyrkotonart
Ordklass substantiv
typ av tonart med andra halvtonsteg än i dur- och mollskalorna, som karakteriserar medeltida kyrkosång

kyrkoår
Ordklass substantiv
fastställd följd av kyrkliga sön- och helgdagar under ett år (från första söndagen i advent fyra söndagar före julafton till domsöndagen fem södnagar före julafton)

kyrksal
Ordklass substantiv
lokal som används för gudstjänst o.d. men vanligen inte är inrymd i en kyrka

kyrksam
Ordklass adjektiv
som gärna går i kyrkan

kyrksamhet
Ordklass substantiv
antal kyrkobesökare på viss plats under viss tid

kyrksilver
Ordklass substantiv
värdeföremål i silver och guld som tillhör en kyrka

kyrkskriva
Ordklass verb
skriva in någon i församlingsboken Bruklighet mest historiskt

kyrkslaviska
Ordklass substantiv
ålderdomligt slaviskt kyrkospråk, skrivet med kyrillisk skrift (föregångare till modern ryska)

kyrksocken
Ordklass substantiv
församling Bruklighet ålderdomligt

kyrkstöt
Ordklass substantiv
stav med vilken kyrkvaktmästare vid behov väckte sovande kyrkobesökare Bruklighet ålderdomligt
ibland även om kyrkvaktmästaren

kyrktorn
Ordklass substantiv
torn som utgör viktig, omedelbart anslutande del av en kyrka, vanligen placerat i väster och försett med klockor, portal m.m.
mindre torn på kyrka, t.ex. på sidorna om koret

kyrktupp
Ordklass substantiv
metalltupp på kyrktorn, ibland med funktion av vindflöjel e.d.

kyrkvärd
Ordklass substantiv
förtroendeman i församling som deltar i vården av kyrkans inventarier och fullgör vissa funktioner under gudstjänsten

kysk
Ordklass adjektiv
sexuellt avhållsam eller sexuellt trogen
även om handling e.d.
allmännare: ren och enkel

kyskhetsbälte
Ordklass substantiv
typ av bälte med lås, avsett att hindra en kvinna att begå äktenskapsbrott Bruklighet historiskt

kyskhetslöfte
Ordklass substantiv
löfte att leva i kyskhet, avlagt av munk eller nunna

kyss
Ordklass substantiv
det att trycka läpparna mot någon annans läppar eller annan del av kroppen (som kärleks-, ömhets- eller vördnadsbetygelse)
även något utvidgat
hård stöt
liten rund karamell e.d.

kyssa
Ordklass verb
ge kyssar

kyssas
Ordklass verb
kyssa varandra

kyss mig
Frasklass verbfras
det struntar jag fullständigt i (såsom uttryck för förakt m.m.) Bruklighet starkt vardagligt

kyss till
Frasklass verbfras
låt det bli så Bruklighet vardagligt

kysstäck
Ordklass adjektiv
som frestar till kyssar Bruklighet ålderdomligt

kyssäkta
Ordklass adjektiv
som inte färgar av sig vid kyssar (om läppstift)

kytt
Ordklass substantiv
oregelbundna, vertikala luftrörelser som orsakar stötiga rörelser i flygplan
språng Bruklighet provinsiellt

kåda
Ordklass substantiv
klibbig vätska från vissa träd, särskilt barrträd, som efter stelnande bildar en gummiliknande massa

kåda ner
Frasklass verbfras
göra kådig

kådig
Ordklass adjektiv
full av kåda
allmännare: som har att göra med kåda

kåk
Ordklass substantiv
gammalt trähus i dåligt skick
allmännare (neutralt): hus Bruklighet vardagligt
fängelse Bruklighet vardagligt
full hand bestående av triss och par (i poker)
typ av skampåle vid vilken bestraffningar ägde rum i allmänhetens åsyn Bruklighet historiskt

kåkfarare
Ordklass substantiv
person som mer eller mindre regelmässigt måste avtjäna fängelsestraff

kåkstrykning
Ordklass substantiv
spöstraff Bruklighet historiskt

kål
Ordklass substantiv
typ av vanligen bladrik eller uppsvälld korsblommig köksväxt, som man äter blad, stam eller rot på
särskilt om vitkål
även om maträtt därav
även om liknande växt som vanligen inte äts

kåldolma
Ordklass substantiv
maträtt bestående av köttfärs som lindats i vitkålsblad och sedan stekts

kåldolme
Ordklass substantiv
maträtt bestående av köttfärs som lindats i vitkålsblad och sedan stekts

kålfjäril
Ordklass substantiv
en gulvit dagfjäril som har mörka fläckar och vars larver lever av olika kålsorter

kålhuvud
Ordklass substantiv
hård, klotformad bildling av bladen hos vissa kålsorter, särskilt vitkål

kållapp
Ordklass substantiv
styckningsdel på nötkreatur, som består av den nedre, tunna delen vid buken och används till enklare kalops, färs m.m.

kålmask
Ordklass substantiv
larv av kålfjäril

kålrabbi
Ordklass substantiv
en kål med ovanjordisk knölstam
även om den ätliga knölstammen

kålrot
Ordklass substantiv
en korsblommig ört med blågröna blad, gula blommor och uppsvälld rot
även om den ätliga roten

kånka
Ordklass verb
bära något tungt med mycket möda Grammatik ofta med partikel

kåpa
Ordklass substantiv
långt, vanligen ärmlöst överplagg med kapuschong
skyddande hölje av visst fast material, särskilt över maskin e.d.

kår
Ordklass substantiv
organisation för grupp av personer med samma syssels'ttning eler gemensamma intressen
speciellt: studentsammanslutning eller dess lokaler etc.
allmännare: arbetsgrupp e.d. inom viss typ av yrke
självständigt truppförband

kåra
Ordklass verb
blåsa svagt Bruklighet mindre brukligt
utse person till innehavare av viss utmärkelse
ursprungligen allmännare: välja

kåras
Ordklass verb
bli lätt krusig (om vattenyta)

kåre
Ordklass substantiv
svag vindfläkt
om krusning på vattnet framkallad sådan
lätt rysning Grammatik i vissa uttryck

kårhus
Ordklass substantiv
hus för studentkår

kårknutte
Ordklass substantiv
person som sysslar med studentkårspolitik Bruklighet vardagligt, ibland nedsättande

kårordförande
Ordklass substantiv
ordförande i studentkår

kårpamp
Ordklass substantiv
kårknutte

kåsa
Ordklass substantiv
typ av äldre dryckeskärl, vanligen av trä och med två handtag, ofta rikt utsirade
enklare typ av dryckeskärl med hålförsett handtag för upphängning (speciellt för friluftsliv)

kåsera
Ordklass verb
skriva eller tala ledigt och roande men vanligen utan djupare syfte

kåseri
Ordklass substantiv
kåserande framställning, ofta i tidning e.d.

kåsör
Ordklass substantiv
person som skriver kåserier, särskilt i tidning

kåsös
Ordklass substantiv
kvinnlig kåsör Bruklighet mindre brukligt
stoppad, plyschklädd soffa med S-formigt svängd rygg, som delar möbeln i två, åt motsatt håll riktade sittplatser Bruklighet mest historiskt

kåt
Ordklass adjektiv
sexuellt upptänd av någon Bruklighet starkt vardagligt
utvidgat: sugen på något Bruklighet starkt vardagligt

kåta
Ordklass substantiv
konformig byggnad av mot varandra lutande trästänger täckta med duk, näver eller torv, som används som bostad av samer Bruklighet delvis historiskt

kåta upp
hetsa upp sexuellt Bruklighet starkt vardagligt

käbbel
Ordklass substantiv
utdraget smågräl om oväsentligheter

käbbla
Ordklass verb
hålla på och smågräla om oväsentligheter

käck
Ordklass adjektiv
som handlar oförskräckt och med glatt och livfullt lynne
även om handling e.d.
även om föremål som ger liknande intryck

käft
Ordklass substantiv
endera av munnens ledbara halvor (särskilt hos djur och med tonvikt på den bitande funktionen; ofta även om hela gapet)
även utvidgat om liknande föremål
människans mun Bruklighet vardagligt

käfta
Ordklass verb
smågräla Bruklighet vardagligt

kägel
Ordklass substantiv
höjd hos trycktyp
konformigt föremål Bruklighet mest i sammansättningar
kägla (för spel) Grammatik i vissa uttryck och sammansättningar

kägelbana
Ordklass substantiv
bana för kägelspel

kägelformig
Ordklass adjektiv
konisk

kägelsnitt
Ordklass substantiv
figur som bildas vid skärning mellan en rät cirkulär dubbelkon och ett plan

kägelspel
Ordklass substantiv
typ av spel med käglor som skall slås ner av ett klot som kastas och rullar längs en bana (särskilt om äldre sådant)
även som övergripande term (om t.ex. bowling)

kägla
Ordklass substantiv
konformig företeelse
rundad, i övre delen insnörd träcylinder, som används i kägelspel
även i liknelser

käk
Ordklass substantiv
mat Bruklighet vardagligt

käka
Ordklass verb
äta Bruklighet vardagligt

käka upp
äta allt av viss mängd mat Bruklighet vardagligt

käkben
Ordklass substantiv
ettdera av de skelttben som bildar käkarna (speciellt om underkäkens ben) Grammatik vanligen plural

käke
Ordklass substantiv
endera av de två delar av ansiktsskelettet som begränsar munhålan och där tänderna sitter (hos människan och vissa djur)
ibland speciellt om den undre delen
även om sammanfattningen av de båda käkarna

käkhåla
Ordklass substantiv
ett av flera slemhinneklädda luftfyllda hålrum som finns i överkäken Grammatik mest plural

käkled
Ordklass substantiv
led mellan underkäke och skallbas

käkrem
Ordklass substantiv
del av träns som spänns runt hästens underkäke

käl
Ordklass substantiv
typ av urholkad kantprofil i ram, bräda e.d.

käla
Ordklass verb
förse med kälhål

kälkbacke
Ordklass substantiv
backe för kälkåkning

kälkborgare
Ordklass substantiv
småborgerlig och inskränkt person

kälke
Ordklass substantiv
fordon med två parallella medar för färd på snö
särskilt om mindre sådant för lek

källa
Ordklass substantiv
ställe där grundvatten naturligt tränger fram ur jorden, vanligen i ren och frisk form
vatten som ger upphov till flod e.d.
utvidgat: annan vätska eller gas
ytterligare utvidgat: ursprunget till annan, abstrakt eller konkret företeelse
ursprunglig, skriftlig eller muntlig utsaga från vilken viss information härstammar direkt eller indirekt
särskilt i vetenskapliga sammanhang

källare
Ordklass substantiv
understa våningsplan av byggnad, beläget helt eller delvis under markytan och vanligen använd till förråd och diverse servicefunktioner
särskilt: svalt utrymme för matvaror e.d. (även som fristående byggnad e.d.)
speciellt: restaurang (ursprungligen om sådan belägen i källarliknande lokal)
som förled i sammansättningar även betecknande mindre väl etablerad, anspråkslös, ibland ljusskygg verksamhet

källarhals
Ordklass substantiv
överbyggd nedgång till källare från gård eller gata

källarmästare
Ordklass substantiv
titel för person som driver eller förestår restaurang

källdrag
Ordklass substantiv
källåder

källflöde
Ordklass substantiv
källåder

källförteckning
Ordklass substantiv
förteckning över använda källskrifter, t.ex. i vetenskapligt verk

källhänvisning
Ordklass substantiv
hänvisning till källskrift (i vetenskaplig uppsats e.d.)

källing
Ordklass substantiv
kattunge Bruklighet provinsiellt

källkritik
Ordklass substantiv
kritisk granskning av en informationskällas sanningsvärde (främst i historisk forskning)

källsjö
Ordklass substantiv
sjö vars vatten kommer från eller fler källådror
sjö i vilken en viss flod rinner upp e.d.

källskatt
Ordklass substantiv
typ av skatt som tas ut direkt, samtidigt med att återstoden av det beskattade beloppet betalas ut till den skattskyldige (särskilt om den vanliga, preliminära inkomstskatten men även om visntskatt m.m.) Bruklighet ej officiell beteckning

källskrift
Ordklass substantiv
skrift som används som ursprunglig informationskälla (särskilt i vetenskapliga eller religiösa sammanhang)

källsortering
Ordklass substantiv
sortering av avfall, som hushållen själva utför, t.ex. i mijöfarligt, återvinningsbart och övrigt avfall

källspråk
Ordklass substantiv
språk som bas vid inlärning av ett nytt språk (vanligen om modersmålet)
språk som man översätter från

källsprång
Ordklass substantiv
källa med hastigt framvällande vatten
bildligt om något nytt och friskt

källåder
Ordklass substantiv
vatten som rinner till en källa

källådra
Ordklass substantiv
vatten som rinner till en källa

kält
Ordklass substantiv
upprepat småtjat om oväsentligehter Bruklighet provinsiellt

kälta
Ordklass verb
ideligen be eller påminna om något Bruklighet provinsiellt

kämnärsrätt
Ordklass substantiv
lägre domstol i stad Bruklighet historiskt

kämpa
Ordklass verb
försöka försvara eller genomdriva sina intressen mot viss motståndare med all kraft som är tänkbar i sammanhanget (särskilt med fysiska medel, ofta våld)
allmännare: fysiskt anstränga sig
speciellt i sportsammanhang: tävla
även mer abstrakt

kämpagrav
Ordklass substantiv
rektangulär husgrund från slutet av äldre och början av yngre järnåldern på Öland och Gotland

kämpahumör
Ordklass substantiv
tävlingshumör

kämpalek
Ordklass substantiv
kamp Bruklighet något ålderdomligt

kämpalik
Ordklass adjektiv
mycket storväxt

kämpa på barrikaderna
Frasklass verbfras
slåss för något

kämpatag
Ordklass substantiv
tag eller grepp som en kämpes
uttryck för vilja att kämpa Bruklighet vardagligt, särskilt i sportsammanhang Grammatik knappast singular

kämpe
Ordklass substantiv
person som kämpar
storväxt person
ursprungligen: krigare e.d.
typ av växt med oansenliga blommor i täta ax på smala, styva stjälkar och med blad i rosett vid marken Grammatik mest plural, i sammansättningar

kämpig
Ordklass adjektiv
besvärlig Bruklighet vardagligt

känd
Ordklass adjektiv
som många personer känner till (om person eller företeelse)
vars värde är bekant Bruklighet mateamtik
som har dirketa kunskaper om något (mest om faktiska geografiska förhållanden) Bruklighet vardagligt, provinsiellt

kändis
Ordklass substantiv
person som är känd (särskilt om artist e.d. men ofta även om annan person som ofta syns, t.ex. i nöjessammanhang)

känga
Ordklass substantiv
typ av sko med tämligen kort skaft och snörning eller knäppning (numera mest om grövre typ för fritidsbruk eller vinterbruk)
spark Bruklighet vardagligt
bildigt: tillrättavisning, näsknäpp

känguru
Ordklass substantiv
typ av stort pungdjur som har muskulös svans, långa kraftiga bakben och små korta framben och vanligen förflyttar sig med långa skutt (förekommer särskilt i Australien)

kängurupung
Ordklass substantiv
pung hos känguru, i vilken ungen bärs

känn
Ordklass verb
tydlig men inte härledbar känsla av att något förhåller sig på visst sätt etc. Grammatik i vissa uttryck

känna
Ordklass verb
direkt uppfatta med sin känsel (med avseende på tryck, smärta, temperatur etc.
även om att uppfatta något med annat sinne, särskilt smak- eller luktsinnet
även utvidgat med avseende på huvudsakligen själslig upplevelse
även mer abstrakt med avseende på mer sammansatta upplevelser
röra vid något för att undersöka med hand eller finger
utvidgat: treva
även med hjälp av smak eller lukt
överfört: undersöka situaton
hysa positiv känsla för någon eller något
även försvagat (skämtsamt)
vara personligt bekant med
utvidgat: ha insikt i viss persons karaktär
ha vetskap om något

känna efter
Frasklass verbfras
undersöka med händer e.d.
överfört beträffande delvis process

känna igen
Frasklass verbfras
kunna identifiera med hjälp av något av sinnena
särskilt med avseende på person
även med avseende på abstrakta företeelser

känna igen sig
Frasklass verbfras
plötsligt veta var man befinner sig, därför att man sett samma plats tidigare

känna marken bränna under fötterna
Frasklass verbfras
finna det för farligt att våga stanna kvar

känna marken gunga under fötterna
Frasklass verbfras
känna att läget är ohållbart

känna med sig
Frasklass verbfras
vara medveten om

känna på sig
Frasklass verbfras
starkt ana

kännarblick
Ordklass substantiv
blick som uttrycker en kännares snabba och säkra uppskattning av något

kännare
Ordklass substantiv
person som har gedigna kunskaper inom visst område

kännarmin
Ordklass substantiv
sakkunnig min som uttrycker en kännares snabba och säkra bedömning av något

kännas
Ordklass verb
uppfattas med kroppens känselsinne eller andra sinnen (beträffande temperatur, smärta o.d. men även lukt, smakt etc.) Grammatik ofta i opersonliga konstruktioner
även om själslig upplevelse

känna sig
Frasklass verbfras
uppleva sitt kroppsliga tillstånd på visst sätt
även i fråga om själsligt tillstånd

känna sig lätt om hjärtat
Frasklass verbfras
känna sig glad och optimistisk

känna sin begränsning
Frasklass verbfras
veta vad man kan eller klarar av och vad man inte kan eller klarar av

känna sin man
Frasklass verbfras
veta vad vederbörande går för

kännas vid
Frasklass verbfras
erkänna ansvar för
speciellt: erkänna släktskap eller bekantskap med
försvagat: känna igen som sin egendom

känna till
Frasklass verbfras
ha vetskap om

kännbar
Ordklass adjektiv
som tydligt märks (vanligen abstrakt)
ibland speciellt: påfrestande, smärtsam

kännedom
Ordklass substantiv
vetskap Bruklighet något formellt
allmännare: kunskap

kännemärke
Ordklass substantiv
kännetecken

kännetecken
Ordklass substantiv
utmärkande egenskap som fungerar som igenkänningstecken för viss typ av företeelse

känneteckna
Ordklass verb
vara utmärkande för någon eller något

känning
Ordklass substantiv
tillstånd av kontakt (särskilt med något obehagligt)
utvidgat: förnimmelse, ofta obehaglig
person som man känner Bruklighet vardagligt Grammatik mest plural

känsel
Ordklass substantiv
förmåga att uppfatta beröring, tryck, värme eller smärta e.d. med hjälp av sinnesorgan i hud e.d.

känselhår
Ordklass substantiv
hår som förmedlar retningar till sinnesorgan

känselspröt
Ordklass substantiv
sprötliknande utskott försett med sinnesorgan för känsel och lukt (hos vissa insekter, kräftdjur m.m.)

känsla
Ordklass substantiv
kroppslig upplevelse som uppkommer av yttre eller inre förnimmelse Grammatik knappast plural
utvidgat med tonvikt på den direkta själsliga uplevelsen
intensiv inre förnimmelse av något bestående e.d.
allmännare: förmåga att uppleva något och ge uttryck för detta
personligt, naturligt och spontant uppkommande sätt att värdera eller förhålla sig till någon eller något, vilket inte är resultat av tänkande (kärlek om förmåga att känna kärlek e.d.)
utvidgat: engagerat själsligt förhållningssätt som även bygger på eftertanke

känslig
Ordklass adjektiv
som lätt ändras och försvagas av yttre påverkan
utvidgat: som lätt reagerar på intryck
själsligt: som lätt påverkas och irriteras av negativa intryck
som lätt kan vålla problem eller skada och måste behandlas omsorgsfullt (om abstrakt företeelse)
som äger förmåga att leva sig in i konstverk och att ge uttryck för detta
även om handling e.d.

känslokall
Ordklass adjektiv
som saknar varma känslor
även om handling e.d.

känsloladdad
Ordklass adjektiv
fylld med starka känslor (särskilt om situation, handling e.d.)

känsloliv
Ordklass substantiv
den del av själslivet som berör känslorna

känsloläge
Ordklass substantiv
huvudsaklig inriktning hos någons känslor

känslolös
Ordklass adjektiv
som saknar varma känslor
även om handling e.d.
som saknar känsel

känslomänniska
Ordklass substantiv
människa med starkt känsloliv som hon låter sig styras av

känslomässig
Ordklass adjektiv
som avser känslor
som grundas helt på känslor

känslopjunk
Ordklass substantiv
sentimentalitet Bruklighet nedsättande

känslosam
Ordklass adjektiv
som alltför lätt erfar och uttrycker starka känslor
även om handling e.d.

känslosträng
Ordklass substantiv
känsla Bruklighet något litterärt Grammatik i vissa uttryck

känslotänkande
Ordklass substantiv
tänkande som anses vara påverkat av känslor och därför är mindre logiskt

känsutjämning
Ordklass substantiv
förändring som innebär jämnare proportioner mellan män och kvinnor i olika yrken, representativa församlingar m.m.

käpp
Ordklass substantiv
rund trästav av varierande längd och tjocklek för viss användning
speciellt om sådna som används som stöd vid gång
speciellt även förr om ett straffredskap med detta utseende

käpphäst
Ordklass substantiv
leksak i form av en käpp med hästhuvud på
fråga som någon ständigt och gärna återkommer till

käppkrycka
Ordklass substantiv
krökt handtag till spatserkäpp

käpp och morot
hot och lockelser

käpprak
Ordklass adjektiv
alldeles rak (särskilt i ryggen)
i adverbiell användning även överfört: käpprätt

käpprätt
Ordklass adverb
alldeles rakt uppåt
särskilt överfört son egativ förstärkning

kär
Ordklass adjektiv
som känner kärlek för viss person av det motsatta könet
även allmännare för att uttrycka positiv attityd Grammatik i sammansättningar
som man tycker mycket om eller blir mycket glad över
ofta substantiverat
speciellt vid hänvändelse i brev e.d.
även allmänt förstärkande i vissa utspråk Bruklighet mest i kvinnospråk

kära
Ordklass verb
hålla fartygskurs mycket nära intill viss fast punkt
väcka talan mot någon inför domstol

kära hjärtanes
oj Bruklighet ett milt kraftuttryck

kärande
Ordklass substantiv
person som i rättegång framställer yrkande mot annan person

kära ner sig
Frasklass verbfras
bli förälskad Bruklighet vardagligt

käraste
Ordklass substantiv
person som är föremål för någons kärlek (särskilt använt som tilltalsord)

käresta
Ordklass substantiv
flicka eller kvinna som är föremål för någons kärlek

käril
Ordklass substantiv
kärl Bruklighet ålderdomligt
nästan enbart bildligt: människa Bruklighet litterärt, ursprungligen bibliskt

käring
Ordklass substantiv
gammal och ful kvinna Bruklighet vardagligt, vanligen något nedsättande
kvinna med andra negativt värderade egenskaper, t.ex. tjatighet eller elakhet
även allmännare om kvinna (speciellt om hustru)
ibland även om feg eller sjåpig mansperson

käringen mot strömmen
person som till varje pris måste göra tvärt emot alla andras vilja

käringknop
Ordklass substantiv
käringknut

käringknut
Ordklass substantiv
felaktig råbandsknop
ibland om avsedd liknande knut

käringkrok
Ordklass substantiv
krokben Bruklighet vardagligt

käringprat
Ordklass substantiv
dumt ohc ovederhäftigt prat

käringtand
Ordklass substantiv
en liten, ofta tuvbildande ärtväxt med gula blommor, som har hornlikt krökta, uppåtriktade, ofta röda kronblad
även om närbesläktade arter

kärkommen
Ordklass adjektiv
mycket välkommen

kärl
Ordklass substantiv
mindre, vattentät behållare för förvaring, beredning e.d., särskilt som husgeråd
tunn kanal i kroppen, särskilt för blomomloppet (hos djur eller människa)
vattenledande rör hos högre växt

kärlek
Ordklass substantiv
mycket stark, positiv känsla för någon, som kännetecknas av ömhet och ibland sexuell åtrå samt ofta av andlig gemenskap etc. Bruklighet sällan plural
ofta om denna känsla i allmänhet, såsom drivande kraft, livsupplevelse m.m. Bruklighet i bestämd form
ofta även enbart med tonvikt på det sexuella
om person som är föremål för någons starka, positiva känslor
utvidgat: stark, positiv, huvudsakligen osjälvisk känsla för någon eller något utan sexualitet e.d. (speciellt i religiösa sammanhang)

kärleksaffär
Ordklass substantiv
kortare erotiskt förhållande med tonvikt på det sexuella

kärleksakt
Ordklass substantiv
samlag Bruklighet något litterärt

kärleksbarn
Ordklass substantiv
oplanerat men älskat barn, ofta fött utanför äktenskapet

kärleksbetygelse
Ordklass substantiv
handling som visar någons kärlek

kärleksbud
Ordklass substantiv
ett kristet budord som handlar om kärleken till nästan Grammatik mest bestämd form singular

kärleksdryck
Ordklass substantiv
dryck som uppväcker känsla av sexuell kärlek

kärleksfull
Ordklass adjektiv
som är fylld av kärlek och visar detta i handling
även om handling e.d.

kärleksförbindelse
Ordklass substantiv
sexuell förbindelse, vanligen ej av fastare slag

kärleksförhållande
Ordklass substantiv
förhållande mellan två personer som bygger på kärlek med mer eller mindre stark betoning av det sexuella

kärleksförklaring
Ordklass substantiv
det att förklara någon sin kärlek
ofta utvidgat

kärleksgnabb
Ordklass substantiv
smågräl mellan två personer som är kära i varandra

kärlekshistoria
Ordklass substantiv
kortare eller längre kärleksförbindelse
berättelse e.d. om sådant

kärlekskrank
Ordklass adjektiv
som har stark längtan efter sexuell kärlek
även om handling o.d.

kärleksliv
Ordklass substantiv
sexualliv (hos människor eller djur)

kärlekslös
Ordklass adjektiv
som inte känner kärlek
som präglas av brist på kärlek

kärleksmöte
Ordklass substantiv
möte mellan två förälskade personer (vanligen med inslag av erotik)

kärlekssaga
Ordklass substantiv
romatisk kärlekshistoria (som vanligen avslutats)

kärleksört
Ordklass substantiv
en ört med saftiga, läderartade blad och gulgröna blommor i täta, platta knippen

kärlig
Ordklass adjektiv
kärleksfull (om person, handling o.d.) Bruklighet ålderdomligt eller litterärt)

kärlkramp
Ordklass substantiv
förträngning av blodkärlen som orsakar plötslig, krampartad smärta, vanligen i hjärttrakten

kärlsvulst
Ordklass substantiv
svulst som utgår från blod- eller lymfkärl, i allmänhet godartad

kärna
Ordklass substantiv
hölje för frö i nöt, frukt eller bär e.d.
utvidgat om annan viktig del av något
mer abstrakt: central del eller viktigaste del
anordning för smörtillverkning, bestående av en smal tunna med lock och rörlig stav Bruklighet mest historiskt
kärna
Ordklass verb
framställa smör av grädde i kärna genom att föra staven upp och ner

kärna ur
avlägsna kärnorna från

kärnavfall
Ordklass substantiv
kärnkraftsavfall Grammatik kortform

kärnbränsle
Ordklass substantiv
ämne som kan avge kärnenergi (särskilt om uran i kärnreaktor)

kärnenergi
Ordklass substantiv
atomenergi

kärnfamilj
Ordklass substantiv
familj som endast består av en mor och en far och deras barn (den vanligaste familjetypen i den industrialiserade västvärlden)

kärnforskning
Ordklass substantiv
forskning inom kärnfysik, kärnkemi och kärnteknik

kärnfrisk
Ordklass adjektiv
som har frisk kärna (om träd eller virke)
överfört om person e.d.: alltigenom frisk och sund

kärnfrukt
Ordklass substantiv
falsk frukt vars kärnor omges av kärnhus (särskilt om äpple, päron o.d.)

kärnfråga
Ordklass substantiv
viktigaste fråga i problemkomplex e.d.

kärnfull
Ordklass adjektiv
särskilt: kraftig och innehållsrik (om yttrande e.d.)

kärnfur
Ordklass substantiv
virke från kärnved av fur
fura med väl utvecklad kärnved

kärnfysik
Ordklass substantiv
del av fysiken som studerar atomkärnans egenskaper och därmed sammanhängande fenomen

kärngubbe
Ordklass substantiv
stark och frisk gubbe

kärngumma
Ordklass substantiv
stark och frisk gumma

kärnhus
Ordklass substantiv
segt eller hårt hölje som omger kärnor hos vissa frukter, t.ex. äpplen

kärnis
Ordklass substantiv
fast, tät och klar is

kärnkemi
Ordklass substantiv
del av kemin som studerar radioaktiva ämnen

kärnklyvning
Ordklass substantiv
klyvning av atomkärna, som vanligen medför stark energiutveckling Bruklighet fysik

kärnkraft
Ordklass substantiv
energi som frigörs när atomkärnor sönderfaller eller förenas under kontrollerade former
vanligen med tonvikt på dess användning för bl.a. elproduktion

kärnkraftsavfall
Ordklass substantiv
radioaktivt, utbränt kärnbränsle från kärnkraftsverk

kärnkraftskramare
Ordklass substantiv
engagerad kränkraftsanhängare som är beredd att t.ex. demonstrera för sin sak Bruklighet vardagligt, skämtsamt

kärnkraftverk
Ordklass substantiv
ångkraftverk där värmen för ångalstringen produeras av en kärnreaktor

kärnladdning
Ordklass substantiv
atomkärnans elektriska laddning
stridsmedel som utnyttjar kärnkraft

kärnlinje
Ordklass substantiv
den geometriska axeln hos loppet i ett eldvapen

kärnminne
Ordklass substantiv
typ av primärminne i dator, som är uppbyggt av tusentals små ringar av ferrit Bruklighet elektronik

kärnmjölk
Ordklass substantiv
den del av grädden som återstår sedan smöret avskilts

kärnpartikel
Ordklass substantiv
partikel som ingår i atomkärna Bruklighet fysik

kärnpunkt
Ordklass substantiv
viktigaste punkt i problemkomplex, resonemang e.d.

kärnreaktion
Ordklass substantiv
process under vilken en atomkärnas struktur ändras genom påverkan av annan atomkärna, elementarpartikel eller foton

kärnreaktor
Ordklass substantiv
anläggning för frigörande av kärnkraft i större skala (särskilt om en del av kärnkraftverk)

kärnskugga
Ordklass substantiv
central del av en slagskugga Bruklighet särskilt i astronomiska sammanhang

kärnsund
Ordklass adjektiv
kroppsligen eller andligen alltigenom sund

kärnsönderfall
Ordklass substantiv
spontant sönderfall av atomkärnan under energiutveckling

kärnteknik
Ordklass substantiv
metod att framställa flintredskap genom att forma själva kärnan i flintblocket (istället för att bearbeta en avslagen skiva eller ett spån) Bruklighet arkeologi
del av tekniken som omfattar kärnfysikens tekniska tillämpningar, särskilt utvinningen av kärnkraft

kärntrupp
Ordklass substantiv
den viktigaste eller mest beständiga delen av viss trupp
ofta utvidgat: den viktigaste delen av en mer informell grupp

kärnvapen
Ordklass substantiv
stridsmedel som utnyttjar kärnenergi för att spränga fiendemål (den kraftigaste typen av vapen)

kärnvapenbärande
Ordklass adjektiv
som medför kärnvapen

kärnvapenfri
Ordklass adjektiv
fri från kärnvapen (vanligen om stat eller område)

kärnvapenmakt
Ordklass substantiv
land som har kärnvapen

kärnvapenparaply
Ordklass substantiv
militärt skydd för ett militärt förhållandevis svagt land, som bygger på hotet att en fientlig attack skulle utlösa en motattack med kärnvapen från en supermakt

kärnved
Ordklass substantiv
virke från den inre veden i trädstam (vanligen hårdare och mörkare och ofta betydligt mer beständig än vanlig ved) Bruklighet trähantverk m.m.

kärnvirke
Ordklass substantiv
kärnved
bildligt: något som är starkt och friskt

käromål
Ordklass substantiv
kärandes yrkande i rättegång

kärr
Ordklass substantiv
område med vattensjuk mark, vanligen beväxt med starr, brun- och vitmossor, al eller björk

kärra
Ordklass substantiv
typ av enklare vagn med två hjul eller ibland med endast ett (eller eventuellt tre)
numera även om enklare fyrhjulig vagn
även om motsvarande lass
utvidgat: bil eller ibland flygplan

kärrhök
Ordklass substantiv
typ av slank, brun eller blågrå rovfågel som har långa vingar och lång stjärt och som påträffas invid sjöar, kärr o.d.

kärring
Ordklass substantiv
gammal och ful kvinna Bruklighet vardagligt, vanligen något nedsättande
kvinna med andra negativt värderade egenskaper, t.ex. tjatighet eller elakhet
även allmännare om kvinna (speciellt om hustru)
ibland även om feg eller sjåpig mansperson

kärrsilja
Ordklass substantiv
en hög våtmarksört med smalflikiga blad och vita blommor i sammansatt flock (förr medicinalväxt)

kärrsnäppa
Ordklass substantiv
en liten, svartvit vadarfågel av familjen snäppor med stor, svart bukfläck

kär som en klockarkatt
mycket förälskad

kärv
Ordklass adjektiv
som glider trögt
utvidgat om smak: som ger en sträv känsla
överfört, speciellt: bister och osentimental
speciellt även: svår

kärva
Ordklass verb
vara kärv
överfört: uppstå svårigheter Grammatik ofta reflexivt och med partikeln till
binda säd e.d. i kärvar

kärve
Ordklass substantiv
hopbunden bunt av mejad säd e.d.
även utvidgat om företeelse med liknande form

kärvänlig
Ordklass adjektiv
överdrivet kärleksfull
även om handling e.d.

kärälskelig
Ordklass adjektiv
högt älskad Bruklighet ålderdomligt

kärälsklig
Ordklass adjektiv
högt älskad Bruklighet ålderdomligt

kättarbål
Ordklass substantiv
bål för bränning av kättare Bruklighet historiskt

kättare
Ordklass substantiv
person som avviker från viss kyrkas officiella lära (i svenskt språkbruk särskilt den romersk-katolskas)
utvidgat, särskilt: oppositionell person inom ett parti (särskilt kommunistparti)

kätte
Ordklass substantiv
avbalkning i stall eller ladugård (mest för mindre husdjur men även för förvaring av hö e.d.)

kätteri
Ordklass substantiv
bristande tro på den rätta läran (särskilt på officiell form av kristendom)
även allmännare

kättersk
Ordklass adjektiv
som har tankar som avviker från den officiella läran (i svenskt språkbruk speciellt från den romersk-katolska kristendomen)
även allmännare
även om handling e.d.

kätting
Ordklass substantiv
grövre kedja avsedd att bära tyngre laster e.d. (särskilt på fartyg för ankare)
trådar i längdriktningen av en väv

kättja
Ordklass substantiv
sexuell åtrå

kättjefull
Ordklass adjektiv
full av sexuell åtrå (särskilt om handling e.d.)

käx
Ordklass substantiv
liten torr, spröd kaka
tarmkäx
gnat Bruklighet provinsiellt

käxa
Ordklass verb
ständigt småtjata Bruklighet provinsiellt


Ordklass substantiv
ordnad rad av personer som väntar på sin tur
även utvidgat i fråga om annat än personer
även abstrakt
den sista delen av en grupp (speciellt i militära sammanhang eller sportsammanhang)
käppliknande redskap i biljard med vilket man stöter på bollen

köa
Ordklass verb
stå i kö
även abstrakt

köbricka
Ordklass substantiv
nummerbricka i affär o.d. som väntande personer får ta för att betjänas i rätt ordning

köbörs
Ordklass substantiv
fortlöpande aktuell sammanställning över väntetiderna till olika behandlingar i en sjukvårdsregion med vars hjälp en patient kan informeras om var man snabbast kan få vård

köchelnummer
Ordklass substantiv
Förkortning K
verknummer på komposition av Mozart (enligt en kronologisk förteckning)

kök
Ordklass substantiv
rum som är inrett för matlagning (vanligen med spis, diskbänk, kylskåp etc.)
större lokal för kommersiell framställning av mat
överfört: kokkonst
flyttbar kokanordning

kökkenmödding
Ordklass substantiv
avskrädeshög (särskilt från stenåldersboplats)

köksa
Ordklass substantiv
kvinna som har till yrke att laga mat och är underställd kokerska Bruklighet mest historiskt

köksfläkt
Ordklass substantiv
fläkt monterad i kåpa över spis, som är avsedd att dra ut matos

kökshandduk
Ordklass substantiv
tunnare handduk av bomull eller linne, som används vid torkning av disk

köksingång
Ordklass substantiv
ingång till hus eller lägenhet som leder mer eller mindre direkt till köket (förr bl.a. för tjänstefolk)

kökslatin
Ordklass substantiv
dåligt eller felaktigt latin, ursprungligen använd i klosterkök o.d. under medeltiden

köksmaskin
Ordklass substantiv
eldriven apparat som används vid matberedning

köksmästare
Ordklass substantiv
chef för restaurangkök

köksrulle
Ordklass substantiv
rulle av hushållspapper

kökssax
Ordklass substantiv
grövre sax avsedd att användas vid matlagning

köksträdgård
Ordklass substantiv
del av trädgård för odling av köksväxter

köksvägen
Ordklass substantiv
vägen genom köket (i motsats till huvudingången)
överfört: bakväg e.d., speciellt i ishockey om åkriktning som spelare oväntat väljer från baksidan av och runt motståndarlagets målbur i syfte att göra mål

köksväxt
Ordklass substantiv
växt som används i matlagning (d.v.s. odlad rotfrukt, grönsak eller kryddväxt)

köksö
Ordklass substantiv
fristående psienhet i kök, försedd med kupa och matberedningsyta

köl
Ordklass substantiv
längsgående balk som utgör stomme i och understa del av bottenkonstruktionen hos båt eller fartyg och som den övriga konstruktionen byggs upp kring
ofta med tonvikt på egenskapen att vara understa del av fartyget
särskilt: djupt nedskjutande, skivliknande, tung del under den egentliga bottnen hos segelbåt, avsedd att kinska avdriften och hålla båten upprätt
även bildligt i uttryck för själslig balans e.d.

kölad
Ordklass adjektiv
försedd med köl

kölbåt
Ordklass substantiv
segelbåt med fast köl (i motsats till båt med centerbord e.d.)

köld
Ordklass substantiv
tillstånd av mycket låg temperatur, främst i luft och utomhus
även med tonvikt på förnimmelsen
överfört: avsaknad av positiva känslor

köldbeständig
Ordklass adjektiv
som inte förändrar sina egenskaper vid köld (om tekniska material etc.)

köldblandning
Ordklass substantiv
blandning av vissa ämnen som i reaktion med varandra alstrar kyla genom att värme förbrukas (t.ex. om blandningar av is och vissa salter)

köldgrad
Ordklass substantiv
minusgrad Grammatik mest i plural

köldhärdig
Ordklass adjektiv
som uthärdar köld (om växt)

köldknäpp
Ordklass substantiv
hastigt påkommande kortare period av stark kyla

köldpol
Ordklass substantiv
endera av jordytans genomsnittligt kallaste platser (varav två finns på norra halvklotet och en på södra)

köldpunkt
Ordklass substantiv
kallpunkt

köldskada
Ordklass substantiv
skada som uppstår vid förfrysning Grammatik ofta plural

kölfena
Ordklass substantiv
utanpåliggande köl hos segelbåt i form av en tämligen smal fena med mer eller mindre rätvinklig anslutning till båtbottnen

kölhala
Ordklass verb
kränga fartyg på sidan så att bpttnen och kölen blir åtkomliga för reparation e.d.
dra besättningsman under fartygsköl som bestraffning Bruklighet historiskt

kölna
Ordklass substantiv
torkrum för kött, fisk, malt eller spannmål m.m.

kölskena
Ordklass substantiv
metallförstärning under båtköl på mindre båt

kölsträckning
Ordklass substantiv
första etappen i ett fartygsbygge, då kölen placeras på stapelbädden

kölsvin
Ordklass substantiv
invändig, längsgående förstärkning av fartygs bottenkonstuktion, som består av balk e.d. ovanpå bottenstockarna
utrymme i båt under durkarna och närmast över och intill kölen

kölvatten
Ordklass substantiv
vågor och virvlar som bildas på vattenyta efter fartyg under gång
bildligt i uttryck för att någon går eller förflyttar sig på annat sätt tätt efter någon annan
även mer abstakt, med antydan om orsakssammanhang

kön
Ordklass substantiv
endera av de två rolltyperna vid fortplantningen (d.v.s. hona eller hane, kvinna eller man)
även om grupp (ofta totaliteten) av kvinnor respektive män (hondjur respektive handjur)
ibland även: sexualdrift
konkret: könsorgan Grammatik kortform
genus Bruklighet språkvetenskap

könlig
Ordklass adjektiv
försedd med könsorgan
som sker med hjälp av könsorgan

könlös
Ordklass adjektiv
som saknar fortplantningsförmåga
som sker utan könsorgan
som saknar sexuell dragningskraft e.d.

könsakt
Ordklass substantiv
parning
speciellt: samlag

könsbunden
Ordklass adjektiv
som tillhör endast det ena könet (om egenskap, sjukdom etc.)

könscell
Ordklass substantiv
cell med vilken fortplantning sker (d.v.s. spermie eller äggcell)

könsdelar
Ordklass substantiv
yttre könsorgan

könsdiskriminering
Ordklass substantiv
diskriminering av visst kön (särskilt det kvinnliga men även det manliga)

könsdrift
Ordklass substantiv
varaktig lust till sexuell aktivitet

könshandel
Ordklass substantiv
det att vanemässigt erbjuda sexuellt umgänge mot betalning

könshormon
Ordklass substantiv
typ av hormon som bildas i könskörtel och som styr sexualdrift och fortplantningsförmåga

könskaraktär
Ordklass substantiv
känneteckne som skiljer de båda könen från varandra

könskvotera
Ordklass verb
fördela på ett bestämt sätt mellan könen så att det kön som är underrepresenterat i sammanhanget garanteras ett visst antal platser, tjänster e.d.

könskyla
Ordklass substantiv
frigiditet

könskörtel
Ordklass substantiv
körtel som producerar könsceller (d.v.s. testikel eller äggstock

könslig
Ordklass adjektiv
som har att göra med könet eller könslivet

könsliv
Ordklass substantiv
kroppslig aktivitet som har att göra med könsdriften

könsmogen
Ordklass adjektiv
som kan fortplanta sig och därmed har karakteristiska manliga eller kvinnliga drag

könsmognad
Ordklass substantiv
utvecklingsstadium för människa eller djur då könsorganen har börjat producera könsceller

könsord
Ordklass substantiv
ord som betecknar något som har att göra med könsorgan och därför kan verka stötande

könsorgan
Ordklass substantiv
kroppsligt organ som används för släktets fortplantning (olika för man och kvinna, respektive hane och hona)
särskilt om de yttre delanran (d.v.s. penis och blygdläppar)

könsroll
Ordklass substantiv
rådande föreställning om hur män respektive kvinnor skall bete sig privat eller i samhällslivet

könssjukdom
Ordklass substantiv
smittsam sjukdom som överförs i samband med könsumgänge

könsumgänge
Ordklass substantiv
sexuellt umgänge

könsvarelse
Ordklass substantiv
person som betraktas huvudsakligen som föremål för sexuell aktivitet

köp
Ordklass substantiv
det att köpa något
även om motsvarande avtal e.d.
ibland oegentligt, utan överförande av värde (i kortspel)

köpa
Ordklass verb
skaffa sig någon som sin egendom mot ersättning
även med avseende på tjänst e.d.
utvidgat: skaffa sig otillbörlig förel med hjälp av pengar
ibland oegentligt, utan egentlig ersättning (i kortspel)
överfört, speciellt: förvärva kunskap, erfarenhet e.d.
speciellt även: acceptera Bruklighet vardagligt

köpa grisen i säcken
Frasklass verbfras
köpa något utan att veta hur det verkligen är

köpa in
Frasklass verbfras
göra inköp av

köpa på svarta börsen
Frasklass verbfras
köpa olagligt

köpare
Ordklass substantiv
person, företag e.d. som tillfälligt eller regelbundet köper något eller har köpt eller önskar köpa något

köpcentrum
Ordklass substantiv
större område med butiker och andra serviceinrättningar, särskilt i förort

köpebrev
Ordklass substantiv
särskilt: skriftlig handling med vilken säljare av fastighet erkänner mottagandet av köpeskillingen och överlåter egendomen till mottagaren

köpekontrakt
Ordklass substantiv
skriftlig handling där innebörd och villkor vid större köp redovisas (särskilt beträffande fastighetsköp)

köpenickiad
Ordklass substantiv
kupp eller bedrägeri som genomförs under flaskt namn eller med låtsad befongenhet

köpenskap
Ordklass substantiv
det att yrkesmässigt köpa och sälja varor eller tjänster
även mer konkret om verksamheten

köpeskilling
Ordklass substantiv
summa som betalas vid köp (särskilt vid fastighetsköp)

köpfest
Ordklass substantiv
livlig tillströmning av köpglada konsumenter (ofta med betoning på den begränsade tid det varar, t.ex. dagarna före jul eller mellan jul och nyår)

köping
Ordklass substantiv
mindre, småstadsliknande samhälle (som ursprungligen hade vissa statsrättigheter; numera utan officiell status)

köpkort
Ordklass substantiv
typ av kontokort (ibland utan lånemöjlighet)

köpkraft
Ordklass substantiv
värde hos viss typ av pengar beräknat med hänsyn till vad man kan köpa för dem
vad en person eetc. kan köpa för en given lön e.d.

köpkurs
Ordklass substantiv
pris som köpare betalar för värdepapper, valutor etc. till bank e.d.

köpman
Ordklass substantiv
titel för person som bedriver handel (särskilt i fråga om äldre förhållanden)

köpmotstånd
Ordklass substantiv
allmän ovilja att köpa viss produkt e.d.

köpslagan
Ordklass substantiv
köpslående

köpslut
Ordklass substantiv
överenskommelse om köp

köpslå
Ordklass verb
underhandla om en affär
ibland med bibetydelse av prutande o.d.
utvidgat: förhandla

köpstad
Ordklass substantiv
ort med statsrättigheter för handel (under medletiden och senare) Bruklighet historiskt

köpstark
Ordklass adjektiv
person med resurser att köpa mycket

köptvång
Ordklass substantiv
tvång eller skyldighet att köpa, t.ex. något man fått till påseende

kör
Ordklass substantiv
organiserad större grupp av sångare med mer än en sångare i varje stämma, som sjunger enstämmigt eller flerstämmigt
musikstycke för sådan grupp (samt orkester)
utvidgat: samtidigt talande röster
grupp av aktörer som utförde sång med dansrörelser i det antika dramat

köra
Ordklass verb
driva och styra fordon så att det rör sig i önskad riktning
även om fordon e.d.
ofta med tonvikt på själva förflyttningen (i viss riktning)
med avseende på det som förflyttas: transportera
med kraft föra något i viss riktning
även oavsiktligt
även bildligt
få någon eller något att förflytta sig bort (genom befallning, fysiskt tvång e.d.) Grammatik ofta med partikel
få att arbeta på avsett sätt (med avseende på maskin e.d.)
även utvdigat
särskilt med avseende på dataprogram e.d.
vanemässigt använda sig av Bruklighet vardagligt
speciellt med negativ bibetydelse: ständigt upprepa
tvinga någon at arbeta hårt på ett fördmjukande sätt Bruklighet vardagligt
bli underkänd i tentamen e.d. Bruklighet vardagligt

köra fast
Frasklass verbfras
särskilt: hamna i ett läge där det är omöjligt att komma vidare (t.ex. vid problemlösning e.d.)

köra ihop sig
Frasklass verbfras
bli komplicerad och ansträngande p.g.a. sammanträffande olyckliga omständigheter e.d.

köra in
särskilt: gradvis utveckla arbetsförmågan hos genom försiktigt, planmässigt ökat utnyttjande (särskilt bilmotor men ursprungligen även häst m.m.)

köra om
köra förbi någon framförvarande genom att passera denne på utsidan (ofta på mötande fordons körbana)

körare
Ordklass substantiv
person som kör fordon och transporterar något Grammatik vanligen i sammansättningar
något som körs Grammatik vanligen i sammansättningar
häftig stöt
vindby

köra upp
särskilt: genomgå körkortsprov
lura Bruklighet vardagligt

köra över
Frasklass verbfras
särskilt: köra på och skada någon, vanligen allvarligt
överfört: inte ta hänsyn till, undertrycka Bruklighet vardagligt

körbana
Ordklass substantiv
del av gata eller väg som är avsedd för körning med motorfordon (vanligen i viss riktning men även allmännare)

körbar
Ordklass adjektiv
som man kan köra på med motorfordon
som kan köras (i fråga om fordon)
speciellt: som är klar att användas (om datorprogram o.d.) Bruklighet data

köret
Ordklass substantiv
den tjatiga verksamheten

körfält
Ordklass substantiv
enkelriktad, vanligen markerad del av bred körbana

körförbud
Ordklass substantiv
officielt förbud mot användning i trafik av visst fordon
även något utvidgat

körig
Ordklass adjektiv
jäktig Bruklighet vardagligt

kör i vind
Frasklass verbfras
låt gå, det går jag med på

körkarl
Ordklass substantiv
kust Bruklighet ålderdomligt

körkort
Ordklass substantiv
bevis på tillstånd att framföra motorfordon, utfärdat av myndighet

körlektion
Ordklass substantiv
lektion inför körkortsprov

körna
Ordklass verb
slå in fördjupning i metallföremål med körnare

körnare
Ordklass substantiv
handverktyg med konisk spets, som används för att märka ut centrum m.m. på arbetsstycken av metall Bruklighet teknik

körning
Ordklass substantiv
det att köra bil e.d.
datamaskinell bearbetning av vissa data eller med hjälp av visst program

körriktningsvisare
Ordklass substantiv
visare på bil som anger åt vilket håll man tänker svänga Bruklighet mest historiskt

körsbär
Ordklass substantiv
typ av sött eller syrligt bär med kärna i mitten och med färger i rött, gult eller brunsvart
träd med sådana bär
i sammansättningar ofta med syftning på körsbärets utseende

körsel
Ordklass substantiv
enklare transport med häst och vagn Bruklighet mindre brukligt Grammatik mest i sammansättningar

körskola
Ordklass substantiv
skola som ger körlektioner

körsla
Ordklass substantiv
enklare transport med häst och vagn Bruklighet mest vid beskrivning av äldre förhållanden Grammatik mest i plural

körsnär
Ordklass substantiv
titel för person som yrkesmässigt tillverkar och reparerar pälsar och andra pälsvaror
pälshandlare

körsven
Ordklass substantiv
yngre kusk Bruklighet mest i fråga om äldre förhållanden eller skämtsamt

körtel
Ordklass substantiv
säcke- eller rörformigt inre organ i kroppen, som bildar nödvändiga ämnen eller utskiljer överflödiga ämnen
malmklump av oregelbunden form

körtelfeber
Ordklass substantiv
en infektionssjukdom som yttrar sig i feber och svullnad av lymfkörtlarna på halsen och vanligen drabbar ungdomar

kör till
Frasklass verbfras
jag går med på det Bruklighet vardagligt

körvel
Ordklass substantiv
typ av flockblommig kryddväxt med stark, söt lukt, ofta odlad eller förvildad
även om kryddan
även om närbesläktade vilda växter Grammatik i sammansättningar

körväg
Ordklass substantiv
körbar väg
tid som går åt för att köra viss sträcka (vanligen med bil)

kösamhälle
Ordklass substantiv
samhälle som präglas av att folk står i kö för att köpa något, uträtta något etc.

kött
Ordklass substantiv
ätlig muskel- och fettvävnad hos djur
speciellt som huvudingrediens i maträtt (vanligen om kött av kreatur eller fåglar men inte av fisk)
utvidgat: ätliga och mjuka delar av frukt o.d.
även utan tonvikt på funktionen som föda (även beträffande människa)
även allmännare med tonvikt på det levande
rkopp (i motsats till själ; speciellt i bibliska sammanhang)

köttben
Ordklass substantiv
ben med köttslamsor på (mest om sådant som ges till hund eller används i soppa)
överfört: frestande godbit som används att locka någon med

köttberg
Ordklass substantiv
stor mängd kött Grammatik mest i bestämd form
särskild om mängd som utgör överproduktion

köttboskap
Ordklass substantiv
boskap som hålls enbart för köttproduktion (mest i motsats till mjölkboskap)

köttbulle
Ordklass substantiv
liten stekt rund bulle av köttfärs m.m. (typisk för svensk husmanskost)

kötted
Ordklass substantiv
grov svordom

köttermometer
Ordklass substantiv
termometer som kan sättas i kött och visa när detta är färdigstekt eller färdigtkokt

köttets lust
Frasklass nominalfras
sinnlig åtrå Bruklighet litterärt eller bibliskt

köttfluga
Ordklass substantiv
typ av fluga, ofta med schackrutig bakkropp, som lägger ägg i kött, kadaver, gödsel o.d.

köttfärgad
Ordklass adjektiv
som har ljusröd eller mörkröd färg liknande nötkött

köttfärs
Ordklass substantiv
malet kött, vanligen helt eller delvis av nötkött, som används i köttbullar, pannbiff, såser m.m.

köttgryta
Ordklass substantiv
maträtt med bitar av kött, grönsaker m.m.
bildligt om något som innebär fördel

köttig
Ordklass adjektiv
som har rikligt med kött (ibland alltför rikligt)
även om frukt e.d.

köttkvarn
Ordklass substantiv
kvarn för malning av kött

köttmarknad
Ordklass substantiv
särskilt: utbud och efterfrågan på (kvinnliga) sexualpartner på danslokal e.d. Bruklighet starkt vardagligt

köttmur
Ordklass substantiv
komapkt gruppering av ett lag till försvar mot anfallande spelare, ofta framför det egna straffområdet Bruklighet vardagligt

köttsaft
Ordklass substantiv
vätska som finns i rått kött

köttsida
Ordklass substantiv
sida av hud som varit vänd mot köttet (i samband med lädertiullverkning)

köttskiva
Ordklass substantiv
skiva kött som är stekt eller skall stekas

köttslig
Ordklass adjektiv
som har att göra med kroppen och dess sexuella funktioner
förenad genom biologisk släktskap (i motsats till indirekt släktskap genom äktenskap etc.)

köttsår
Ordklass substantiv
sår som går ner i köttet

köttätande
Ordklass adjektiv
som företrädesvis lever på kött (om djurart)
även om växtart

köttätare
Ordklass substantiv
djur som företrädesvis lever på kött
människa som äter kött

köva
kväva


Vill du kommentera den här sidan eller någon annan sida? Använd kontaktformuläret. Skriv titeln på sidan du vill kommentera och din kommentar i fältet Meddelande.